fredag 3 mars 2017 - 09:14

Sockerfritt barn, inte så bara bara

Efter att jag bloggat mitt barn och mat inlägg igår så klickade jag in mej på facebook-gruppen finlandsvenska bloggare, där jag stötte på Evas inlägg i debatten barn och socker. Hennes inlägg fick igen sitt ursprung i den här artikeln hos aftonbladet om hur det att man kan ge socker till sitt barn nästintill kan jämföras med barnmisshandel... Jo tack bara. 

Jag vill också vara en mamma med nollsockerlinje. Jag trodde också att jag skulle vara det. Till det att Hubbe var 1,5 år åt han inte sötsaker. Men eftersom han är så selektiv med vad han äter över huvudtaget så är det bara så otroligt härligt när han alls äter någonting. Om det nu innehåller lite socker så orkar jag liksom inte bry mej. En vanlig vecka bråkar vi över mat säkert 10 gånger. Minst. Ibland är det tio gånger på en dag. Då är det liksom bara en vinst att inte behöva bråka. Att alla är på gott humör och äter utan krångel. 

Som med det mesta när det kommer till föräldraskap så tror jag den gyllene medelvägen. Det finns inte något facit, inte något svartvitt rätt och fel. Det som fungerar hos någon fungerar inte alls hos någon annan. Och det viktigaste är att alla försöker förstå det och inte är så hårda mot varandra. Om min son bara äter kaka på kalaset men vägrar den salta maten så kanske det är en vinst för mej, förra gången kanske han till och med vägrade sitta till bords?! 

Det finns en miljon pekpinnar och tips hur man skall göra för att vara en bra förälder. Jag tycker att man skall lyssna lite mer på sej själv och lite mindre på alla andra. Det vita giftet är kanske inte helt svartvitt... Och klart att jag hellre skulle se att mina barn äter broccoli och rawfood istället för Frozen-yoghurt, ketchup och muminkex. Men nu är det nu inte så. Och just nu mår vi alla bäst av att alla äter de som de gillar. Mindre stress för alla inblandade. Alla sätt är rätt! Bara det känns bra. 

mat1På kalas hos oss försöker vi oss på den gyllene medelvägen. Barnen får nog socker och godis. Inte varje dage men lite nu och då. Och jag älskar dem nog mer än allt annat!

 

tisdag 28 februari 2017 - 14:09

Luften gick ur mej

Huoh alltså! Jag har varit helt totalt slut ända sedan söndag kväll. Har somnat innan klockan tio två kvällar i rad och ändå varit som en zombie på dagen. Kalasandet tog helt klart musten ur mej. Och då hade jag ändå som mål innan att inte stressa eller fixa för mycket. Men att förbereda kalasgrejs varje dag efter jobbet förra veckan, samt baka sent både fredag och lördag var väl kanske lite att ta i i alla fall... Nästa år måste jag nog tagga ner ännu lite mer. För så här skall det ju inte vara. Å andra sidan tror jag barnen också hade behov av två slöa hemmadagar efter allt ståhej de också. Och dagarna som kommer nu i veckan kommer bli allt annat än lugna.

Eftersom vi är bortresta så gott som hela denna månad håller vi barnen hemma från dagis hela kalendermånaden, för att slippa betala avgift i onödan. Den här veckan har vi ändå tre vanliga jobbdagar utan dagis dp. Och jag kunde dock inte ta ut mer semester, och Maken åkte idag iväg på en fyra dagars arbetsresa (himla lägligt alltså :/). Som tur har vi mobiliserat halva släkten inför "hemmadagis". Imorgon kommer mina systrar hit. På torsdagen hjälper Makens småbröder till och på fredagen har min Mamma tagit ledigt. Tänk sån tur vi har som har så fina familjer som ställer upp!  Idag har jag fixat luncher inför de kommande dagarna så att barnvakterna slipper det. Skinkmakaronilåda och lasagne. Kaffe och tilltugg finns också. Samt morgonmål och mellis. 

Herregud så lättad jag blev över att höra att flygstrejken avblåsts förrestem! Den var ju planerad just för det flygbolag vi skulle flyga med för just den dagen vårt flyg skulle åka. Vi hade redan hunnit kolla med researrangörer, försökringsbolaget och kreditkortsbolaget hur vi skulle göra om vi blir avbokade eller försenade. Men nu blir det alltså inte strejk. Tacksam!!! Så nu kan jag då börja stressa för packandet och själva resan istället då, heh....

hubbeolillasysterInnan våra gäster anlände på söndagen passade jag på att ha en liten mini-fotoshoot med gullplupparna. Alltid lika svårt att fota dem alltså...

hubbeolillasyster1Kan ni kramas lite inför kameran?! 

 

lördag 25 februari 2017 - 09:13

För fyra år sedan

Idag för fyra år sedan blev jag Mamma. Den 25 februari förändrades mitt liv för alltid. Förändrades till det bättre. De här fyra åren har varit mina bästa år. Att få vara Mamma är det största och bästa som finns. Jag är så stolt över min Hubbe. Han har humor, är frågvis, smart och påhittig. Han är snäll, omtänksam och känslig. Den finaste fyra åringen man kan tänka sej. Men att vara Mamma är också det svåraste som finns. Och Hubbe gör det inte enklare precis, men kanske det är så det skall vara när man är fyra år. Men jag lär mej, om mig själv och om att vara förälder, om honom och om oss, hela tiden varje dag. Fyra års erfarenhet redan, så det är inte bara bara....

För fyra år sedan var det sol och några minusgrader. Jag minns hur det kändes när jag vaknade hemma och tänkte att det är idag det kommer hända, idag blir jag Mamma. Hubbe låg nämligen i sätesbjudning och hade inte velat svänga på sej trots svängningsförsök. Så vi hade inplanerat snitt måndagen 25.2. Klockan sju skulle vi befinna oss på Kvinnis. Det var en väldigt nervös taxiresa dit. När vi kom fram fick vi sen vänta några timmar. Det var ett brådskande snitt som togs in före mej. Men vid nio ungefär fick vi börja förbereda oss. Operationskläder för både Maken och mej. Och jag fick dricka något äckligt minns jag. Sen gick vi ner till operationssalen. Där vi skulle bli föräldrar.

Jag hade aldrig opererats innan så jag var nog rätt spänd på allting, inte nog med att man skulle bli Mamma liksom... Men det gick så bra. Jag började darra lite av bedövningen, men sen fick jag något mot det så sen lättade det. Att vara bedövad var konstigt. För jag kände ju nog mina ben och magen. Men jag bara inte kände smärta. Så jag kände liksom att det skars och drogs och så, men bara inte att det gjorde ont. Och det första Hubbe gjorde när han kom ut var att kissa minns jag. Sedan fick Maken klippa navelsträng och de mätte och vägden innan han hämtades tillbaka till mej. Sedan fick han ligga på mitt bröst ända tills de hade sytt fast min mage. Det var så overkligt. Tio fingrar, ögonfransar, små svullna kinder och ögonlock, en vit liten mössa på ett perfekt huvud. I ett skede skrek han till lite och några tårar kom ut från hans små ögon minns jag. Men jag kände mej ändå så trygg. Det kändes som att jag visste hur jag skulle göra. Att det fanns inom mej bara. 

Störst av allt! Det är att få vara Mamma till Hubbe och Lillasyster. Varje dag är jag tacksam och lycklig. Och just idag lite extra nostalgisk över allt vi redan fått vara med om. Förväntasfull inför allt som ännu komma skall! Grattis älskade Hubbegubben på fyraårsdagen!

fyraarsenNågra minuter gammal och utplockad ur min mage. Näsa lika liten som en  av mina naglar! Tänk!

lördag 18 februari 2017 - 20:06

Äventyrsdagen

Hela dagen idag har vi varit på äventyr. Direkt efter frukost hoppade vi på bussen till stan där vi träffade våra vänner för lite pokenad och lördagshäng. Solen sken så den riktigt värmde. Vi promenerade runt Brunsparken och åt sedan lunch på ett sushiställe med god buffé. Därefter gick våra vänner åt andra hållet medan vi hoppade på färjan till Sveaborg. Kaffepaus (och ladda telefonerna-paus), spännande tunnlar i fästningen, mera promenad och ännu fler pokemons. Och eftersom klockan hann bli så mycket innan vi ens kommit till Kampen bussterminal åt vi ännu middag på stan också. Så först vid läggdags kom vi hem. En hel dag på språng. Säkert 15000 steg senare. Men skönt och roligt har det varit. Nu kommer vi alla sova gott efter den friska luften och all motion!

IMG 9779Dagens gäng, aka Bugaboomaffian!

IMG 9780Fina Sveaborg. Ön som vi också gifte oss på för fyra och ett halvt år sedan <3

IMG 9775Det var så vackert när vi började gå tillbaka mot hamnen och solen höll på att gå ner. 

 

onsdag 15 februari 2017 - 10:34

Vabruari här hej!

Vi har inte haft en enda dag denna månad som vi alla varit friska. Vabruari med besked. Igår hade Hubbe feber så idag är vi hemma. Suck. Tycker verkligen det skulle räcka nu. Det är så trist det här. Själv är jag nog bättre men inte ännu helt hundra heller. Skall dock försöka göra det bästa av situationen. Rensa lite här hemma. Kanske försöka få till ett litet kreativt projekt. Tacka vet jag netflix och ipaden när man har krassligt barn... 

stringStringhyllan i köket gör mej glad trots att det är vabruari.

string1Apan är Lillasysters dopgåva, men den får hänga här så vi alla får njuta av den. 

måndag 13 februari 2017 - 20:44

Toddlervänligt vändagspyssel

Idag har vi vändagspysslat barnen och jag. Det är alltid lika intensivt och spännande. Kommer vi ha målfärg överallt?! Hur länge tar det att städa upp klottet efteråt?! Men också roligt att se att de gillar det. Även om det oftast inte blir helt så där som jag tänkt det... Vi gjorde tre olika pyssel som jag hittat inspiration till på instagram och pinterest. Det första var att trycka hjärtan med hjälp av tomma toapappersrullar. Så lätt och roligt. Och till och med Lillasyster kunde vara med, även om hennes hjärtan inte blev särskilt hjärtformade...

1allahjartanBörja med att söka reda på en tom toappersrulle och vik den sedan som ovan.

1allahjartan1Häll färg i tex. en avklippt engångsmugg och doppa hjärtat i den. Stämpla sedan på papper. 

1allahjartan2Hubbe ville hellre klippa stjärnor... Men stämplade nog ett par hjärtan också efter lite påtryckning. 

1allahjartan3Tadaa! Roligt och urenkelt. Vi hinner tyvärr inte posta några kort längre. Så jag tror att vi ger alla de här till Maken/Pappa imorgon. Han blir säkert jätteglad....

fredag 10 februari 2017 - 19:27

Hubbes och Mammas day of Fun

Idag har jag haft en ledig dag. En ledig dag bara med Hubbe. Lillasyster fick gå till dagis som vanligt. Och vilken dag vi haft. Hubbes och Mammas day of FUN. Vi har gjort bara sådant som Hubbe gillar. Sushi till lunch, bulle på café, vi har åkt både spårvagn, metro, tåg och buss. Och så dagens höjdpunkt, att titta på Disney on Ice på Hartwall Arenan med Frozen figurerna. Så bra! Vi älskade den båda. Det är så roligt att göra saker med Hubbe nu då han är så stor! Om bara två veckor fyller han fyra. Vi hade ingen vagn med oss trots att vi gick flera kilometer. Han pratar och funderar. Njuter av att ha min odelade uppmärksamhet. Och jag njöt jag med. Av ledig dag med min fina fina nästan fyraåring. Kanske det här blir vår tradition?! Fast å andra sidan tror jag nog inte att Lillasyster skulle bli så glad över att inte få komma med då hon blir lite större... Redan nu drog hon en itku-potku-raivare då hon inte fick dricka vatten ur likadan Frozen-mugg som Hubbe hade fått idag som souvenir från showen....

IMG 9634Specialsushi beställt åt unge herrn, just i hans smak. Den äldre herren mittemot är Maken som joinade oss.

IMG 9647Att få åka både spårvagn, metro, tåg och buss på en och samma dag!

IMG 9653Bulle på café.

IMG 9675Och så köpte vi en snöoll i regnbågens färger som man fick i en frozen mugg. Gissa om någon var nöjd?! Det tröstade lite när jag inte gick med på att köpa lys-snurr-grejen för 26€ eller ljussvärdet för typ lika mycket?!

IMG 9680Mor och son tajm. Så kiva med tid på tumis.

IMG 9710Showen var så bra! Jag älskar ju Disney och Frozen jag också. Lite synd kanske att det var på finska... Men å andra sidan så är storyn så bekant att Hubbe ändå hängde med. Senast jag var på Disney on Ice var väl typ 1993 då det gick Aladdin!

tisdag 7 februari 2017 - 17:14

Potträning; mina bästa tips :)

Jag fick en kommentar om jag kunde skriva lite om potträning. Så jag tänkte jag skulle göra det. Och jag vill börja med att säga att jag inte vet hur man skall göra. Jag vet bara hur vi gör. Med ena har det fungerat utmärkt, med den andra inte lika bra. Så det är kanske det första man skall tänka på. På samma sätt som alla vuxna är olika när det kommer till toalettvanor, så är även barn det. Vissa är känsliga endel har magar som funkar som klockan. Vissa kan gå på vilken potta som helst, andra bara favoritpottan hemma. Som med allt när det kommer till föräldraskap tror jag att det inte finns rätt eller fel. Det finns bara olika sätt att pröva sej fram. Och månne det inte ger resultat sedan i något skede?!

Med det sagt måste väl ett inlägg om potträning ändå ha några tips. Så här kommer nu mina resultat på de empiriska studier jag gjort under mina snart fyra år som mamma. Det första är; inled pottkarriären tidigt, men totalt utan krav. Jag tror att båda våra barn fick börja sitta på pottan lite nu som då vid typ 10 månader. Då skedde det i princip aldrig nåt, men det var mer för att lära sej att man kan sitta på den och att det liksom hör till. Man behöver knappast sitta så länge, varje dag eller enligt någon rytm om man inte vill. Själv är jag (tyvärr) lite lat när det kommer till pottränandet så våra barn har främst satts på pottan i samband med klädbyte. Annars blir det liksom lätt lite bökigt med alla kläder och så...

Mitt andra tips är ge barnet lite tid när man väl sitter ner. För att undvika kakkastrofer sitter jag alltid med i badrummet då det pottas, men jag försöker att liksom låtsas att jag inte är där. Om man socialiserar sej med barnet kanske det liksom glömmer bort att klämma. Det samma gäller underhålling på pottan. Försök minimera underhållning. Nån liten grej eller bok kan kanske vara bra för att locka dit hen och få barnet att sitta en lite längre stund. Men helst skall man kanske ändå inte leka på pottan. Hos oss brukar det sen bara hända när man lite tittar åt ett annat håll. Förvånansvärt tidigt tycker jag också barnen liksom fattar att de vill vara själva när det sker något i badrummet. Och det tycker jag man skall respektera. 

Belöning är väl ett annat beprövat tips. Vi kör med tarror (klistermärken) som man får klistra direkt på pottan då det lyckats för den yngre (det skall belönas direkt, annars förstår inte de små!). Och stjärnor på en papper som sparar till ett större pris för den äldre som förstår att vänta och längta och belönas lite senare. Och det här funkar hos oss! Rätt tidigt tror jag att man kan börja belöna och sedan följa upp det i den mån det behövs. När man lärt sej en grej så slutar man belöna för den, men tar det vidare till nästa nivå. 

När man sedan blir torr tror jag också är superindividuellt. Hubbe slutade med dagblöja den hösten han var 2,5 år. Och sedan med nattblöja några månader efter det att han fyllt tre. Vi bara märkte att den var torr hela tiden och att det gick lika bra med kalsonger. Det liksom bara hände. Efter det har det inte hänt många olyckor utan det gick så gott som av sej själv. Inspirerad av sin bror tror jag Lillasyster kommer vara lite tidigare?! Men det är svårt att säga ännu. Till sommaren då man kan klä sej lite lättare tror jag vi i alla fall kommer börja öva lite utan blöja. Redan nu händer det nog nåt så gott som alltid då hon sätts på pottan, men hon fattar inte att vilja gå själv och säga till innan. 

Ett sista tips är faktiskt något som man kanske inte tänker på, men det gäller hur man klär sitt barn. Själv upplever jag det i alla fall som betydligt krångligare att potträna ett bar med onepiece-pjamisar och bodys. Plaggen är liksom otympliga när man skall sitta på pottan. Nej, skaffa några två-delade pjamisar och börja med två delat också på dagen så skall du se att det blir mycket enklare att sätta barnet på pottan. I alla fall för en lite smålat pottränare som mej har det här stor skillnad!

Lycka till med pottandet. Och no stress. Det händer när det händer. När barnet är redo. Tro mej! Ditt jobb är liksom mest att lite guida och peppa. Inte pusha och tvinga. Och de flesta barn har ju i alla fall lärt sej senast då de börjar förskolan... Heh...

1pottaSå här ser vår favoritpotta ut här hemma. Många tarror. Ett konkret och direkt sätt att belöna pottandet tycker jag.

1potta1Mer motivation. När man självmant gått på toan 20 gånger far vi till Sealife! 

fredag 27 januari 2017 - 10:37

Tänk om jag sku vara gravid igen

Lillasyster är nu 1 år och åtta månader. När Hubbe var lika gammal var jag redan gravid igen. Då kändes det så rätt. Att han var så stor. Nu känns Lillasyster ännu liten. Och jag så inte färdig för det. Att ha två barn är nog dubbelt fler än att ha ett. Det har jag konstaterat rätt så många gånger. Men nu känner jag det liksom ännu mer. Att nu vara gravid och orka med två små!? För att inte tala om två små plus en baby några månader bort. Nej. Hur ljuvliga barnen än är så är denna familj nog inte redo för fler. Frågan är nu sen bara när man är det?! Eller om man är det någonsin?! Det känns som att det alltid är lite olägligt. Eller om det skulle vara lägligt så kanske det inte blir så. Man vet aldrig hur det blir. 

Man skall aldrig säga aldrig. Men just nu känner jag nog inte att jag vill ha en baby till. Det känns skönt att vara tillaks på jobbet, om än för bara tre dagar i veckan. Det känns så skönt att äntligen ha lite "större" barn. Man kan fara iväg utan hela arsenalen av blöjor, extra kläder, tuttflaskor och skötunderlägg. Det räcker liksom med en blöja i fickan. Det är så härligt att man inte behöver se efter dem hela vakna tiden utan att de faktiskt kan leka lite ensamma på sitt rum utan att man är där och man vet att det går bra. Med en baby till skulle man ju inte få njuta av de här med större barn på samma sätt. 

Även om jag kanske inte insåg det just då, så var det nog rätt tungt då Lillasyster var liten och Hubbe bara drygt två år. Visst gick det ju. Men det skulle nog ha gått lättare ifall syskonet hade varit äldre. Så är det bara. Eftersom jag alltid utgår från worst case scenarion så känns det "lätt" när de värsta inte sker. Men nu i efterhand så kan jag nog se tillbaka på Lillasysters första år och konstatera att det var rätt så svettigt där mellan varven. Så nej, nu tänker jag nog vara lite ego och njuta av de barn jag har. Babyfariken hos oss håller stängt, tillfälligt eller för gott, det får framtiden utvisa.

1mageFast det är ju nog fint med en gravidmage. Jag har båda gångerna trivats med att vara gravid. Förutom illamående då. Och foglossningen!

torsdag 26 januari 2017 - 08:35

Frihet och saknad

Jobbstarten har gett mej betydligt mera frihet. Jag är nu mycket mer bara Hanna än Mamma vilket är väldigt välkommet. Jag njuter av att få vara mej själv, göra saker ostört och kunna röra mej mera fritt. Igår var jag till exempel på after work med två vänner som jag inte sett på månader. Härligt att kunna göra sådant en vanlig onsdag! Det har ju inte hänt på typ två år. 

Men samtidigt så ger ju friheten och den ökade egentiden betydligt mindre tid med barnen. Och det är ju inte alltid så roligt. Igår till exempel så sov de när jag kom hem vid åttatiden. Och jag hann se dem kanske 20 minuter på morgonen innan jag stack iväg till jobbet. Jag som varit med dem så gott som 24/7 i nästan två år. Så det känns ju det också, men på ett mindre skönt sätt. Tur Hubbe hostade lite igår kväll och vaknade så jag fick gå in och krama honom lite. Och i morse pussade jag nog dem några gånger extra innan jag sprang iväg till bussen.

För att inte tala om det dåliga samvetet när jag plötsligt märker att jag inte saknat dem. Igår hade jag så mycket på jobbet att jag inte ens tänkte på Lillasyster på hela eftermiddagen. Och så kände jag mej dålig för det! Tror att det är för att det inte var jag som lämnade. Så då glömmer jag liksom lite att de är på dagis. Eller inte glömmer jag, men det är i alla fall inte hela tiden i mina tankar. För lämningarna går inte ännu riktigt smärtfritt. Hon är väldigt ledsen när hon kommer till dagis. Och även om jag vet att det är normalt och övergående så är det ändå inte kul. Tur Maken kan sköta det. Jag får möta glada barn på eftermiddagen istället.  

IMG 9492Gårdagens aw på Teatteri med fina vänner. Utan barn!