onsdag 15 februari 2017 - 18:18

Ikväll

150217

 

Solnedgången denna annars rätt alldagliga februarionsdag var bländande. Den krävde all min uppmärksamhet och jag brände nästan bort fiskpinnarna, men med lite överseende gick de att äta. Så vacker min värld kan vara ändå, en vanlig onsdagkväll i februari.

 

1502173

 

Brända fiskpinnar, potatismos, broccoli och morötter. Diska och städa bort, förhöra finskaord, tömma torktumlaren och vika in tvätt, hämta från skidträning, öva mera finskaord och andra läxor och sen, mina ben har ångest redan, sen sena backintervaller med bästa sällskapet, sen soffan, sen möjligtvis ett vinglas (det är ju onsdag!) och sen sängen. Så har jag tänkt iallafall, får se hur det går.

 

torsdag 9 februari 2017 - 17:48

Vinterdagar

2

 

Dagarna går och kommer aldrig åter. Vintern är solig och kall ibland, regning och rå för det mesta, idag sådär lagomkall och grå. Sådär som en februaritorsdag brukar kännas i minnet. Förlåt min dystra ton, men jag har varit lite sån på sistone. Tungsint och otrevlig. Grå och dyster. Kanske det är förkylningen jag dragits med, kanske det är bara sån jag är ibland. Kanske det går om.

 

0902172

 

Frassin på fönsterbrädet återigen. Varje dag betraktar han världen med samma lugn, jag undrar vad han ser, vad han vet. Om han har bekymmer som tynger honom nångång, eller om han lever för stunden och varje dag är en ny möjlighet, en ny början. Vad har han för mål i livet liksom? Åtminstone har han ingen bokföring som snart ska inlämnas eller en panna som behöver sotas. Tror jag iallafall.

 

0902173

 

Kvällarna blir längre, ljusare. Jag har glömt bort hur ljust det blir. Hur ljust det kan vara. Tänk vad mörkret gör med oss.

 

0902174

 

Jag läser.  Hjalmar Söderberg och Märta Tikkanen just nu.  Narnia läser jag högt för barnen. Jag önskar de ska hitta samma fantasivärldar jag hade när jag var barn. Världar man kommer till genom böckerna, världar man kan försvinna i ett litet tag. Fast ibland undrar jag om fantasin mer är ett straff än en gåva. Det är sällan fantasin överträffar verkligheten, mera aldrig. Det kanske vore lättare att leva om man kunde hållas här, på jorden. I verkligheten.

torsdag 2 februari 2017 - 19:54

Torsdagkväll

0202172

 

Det händer sig att vi blir sugna på kållåda då och då. Åtminstone jag blir det. Och nu när en envis förkylning håller mig inomhus och någorlunda stilla kan jag lika bra stå i köket. Här brukar jag finna ro.

 

0202173

 

Sällan jag känner mig så huslig som när jag strimlar och steker kål. En mycket tillfredställande sysselsättning.

 

0202175

 

Dottern tog hand om efterrätten. Kladdkaka med polly. För när man måste äta kållåda behöver man något som jämnar ut det till efterrätt menar hon. En sorts belöning. Hmmm.

 

0202174

 

Förlåt för kållåda i närbild. Men jag känner att jag vill skryta lite, min kållåda är fantastiskt god om jag får säga det själv. Med älgfärs, lök, ris, grädde och sirap. Kokt potatis och lingonsylt till och du kan äta dig lycklig.

lördag 21 januari 2017 - 15:09

Att jonglera och ljuset

21117

 

Åh det här med att vara vuxen. Att jonglera tusen bollar i luften och till sist  tappar man alla. Ibland i bondhustruyrket blir man tvungen att prioriera bort hushållet och hemmet ett par dar, en vecka eller två ibland. En månad eller två om det blir riktigt körigt. När jobbet inte väntar utan ska göras nu och tills det är färdigt, hela dan och halva natten. Hela helgen. Då är resten av livet på standby.

 

2

 

Högarna växer. Tvättberget, kylskåpet är tomt. Pappershögar som väntar, räkningar. Ogjort arbete på andra håll som väntar. Man gör lite här och lite där för att hinna undan men blir inte färdig nånstans.  Allt blir som en elak varg som flåsar en i nacken. 

 

211172

 

Och barnen.  De får klara sig själva. Leva på smörgåsar ett tag. Framför skärmen ofta. Läxor blir ogjorda och jumppakläder glöms hemma. Inga rena sockor finns i huset och alla utebyxor i en våt hög nånstans. Då mamma säger bara jaja och vänta lite. Sen. Ett tag går det bra men inte flera veckor. Mammasamvetet knager ständigt. Det är då man börjar vakna tjugo före fyra på natten och hittar ingen sömn. Oroliga tankar och svårt att hitta ro i kroppen. Den där elaka vargen som flåsar.

 

3

 

Och sen då, när jag har en stund att rensa upp och hinna undan. Vad gör jag då? Då haltar prioriteringarna återigen. Det blir som för mycket på en gång att hinna med så jag börjar i det lilla. Gör en ny ranson ingefära och citronvatten. Det klarar jag mig inte utan. Tvättar behåar, de vill jag inte heller vara utan. Bloggar och funderar, för det behöver jag också. Skriker lite på barnen och tjatar om kaoset som råder, det gör jag reflexmässigt.  Fast sen ser vi på youtubevideor om tokiga ryssar som kör lastbilar på omöjliga vägar och skrattar ihjäl oss, så det jämnar ut sig lite. Lite.

 

21175

 

Jag önskar jag kunde ta det mer som frassin. Som solar sig på fönsterbrädet i januarisolen. I ljuset som sakta återvänder. Fast kanske jag får det att låta värre än vad det är. Men ibland blir det jobbigt när de där tusen bollarna man har i luften bara faller ner en efter en och man inte hinner med. 

Men en ny dag imorgon. Då kanske jag hinner. Hinner sätta mig en stund i januarisolen och njuta som frassin. För nog är det bra underbart när ljuset återvänder. Livet alltså.

torsdag 12 januari 2017 - 15:24

När det stormar

2

 

Det stormar nästan. Januarivinden är isande kall och obarmhärtig, går igenom allt.

 

12171

 

Jag har haft ett par timmar för mig själv denna blåsiga eftermiddag, njutit av stormen bakom mitt köksfönster.

 

12174

 

Tänt ljus i ljusstaken som en gång stod på min mormors vardagsrumsbord.

 

12175

 

Plockat undan julen. Väldigt mycket på tiden.

 

12176

 

En halvt utblommad amaryllis är allt som finns kvar nu.

 

12173

 

Jag har plockat saker fram och tillbaka. Ljusstakar och blommor, kuddar och sånt. Har lite svårt att få allt att hitta sina rätta platser igen. Hitta nån sorts ordning i kaoset. Som jag. Jag kan ha svårt med att hitta min plats jag med. Och januari är en månad som känns i mig, min månad som det är. Nystart och nytänkande, nytt år och nya möjligheter. Men för varje år och ju äldre jag blir vet jag mycket mindre om vart jag är påväg. Och rastlösheten som drar i mig, jag måste vara född under en rastlös stjärna. Vad villl den mig? Du tänker alldeles för mycket säger de som känner mig, drömmer för mycket. Kom ner på jorden. Lev här och nu, med oss.  Jag vet, säger jag. Jag vill. Men så svårt. Det stormar lite i mig med.

söndag 8 januari 2017 - 21:45

Söndag

81173

 

Det är här jag varit på sistone.

 

8117

 

I kållagret. Skönt att någonting händer igen. Skönt att få arbeta kroppen trött och hjärnan tom. Så nödvändigt efter helgernas ibland lata dagar och utsvävningar. 

 

81172

 

Och skönt att jullovet är slut imorgon. Det är dags nu märker man, dags för rutiner och ordning på livet igen. Dags för vardag.

tisdag 3 januari 2017 - 16:54

En blå värld

31173

 

Det är minuterna före solen går upp som är de vackraste. När min värld ännu sover och är stilla. Blå och mild.

 

31174

 

När dagen ännu är oförstörd och ny.

 

31172

 

31175

 

Visst är det vackert när solen är uppe också, bländande vitt och kristallklart. Men ändå, minuterna före världen vaknar är mina bästa minuter.

söndag 1 januari 2017 - 17:37

Årets första dag

11172

 

1117

 

11173

 

Lite tunga ögonlock. Lite suddig i konturerna. Men frisk luft, en brasa, grillkorv och goda vänner gjorde gott.

lördag 31 december 2016 - 16:03

Nyårsafton

nyar4

 

Solen går ner för sista gången i år och nyårsnatten faller.

 

nyar2

 

Jag stökar omkring i köket, en älgstek i ugnen och jag har svårt att priorioritera vad jag ska göra först och sen. Ska jag lacka naglarna eller låta bli? Ska jag skala potatis eller dammsuga källaren? Eller låta bli. Vi får vänner på besök och jag ser fram emot kvällen. Det blir mat och raketer och barn och, ja det brukar bli bra.

 

nyar1

 

Granen brukar alltid åka ut före nyår. Men inte i år. Jag gillar årets gran, den finaste på länge.

 

nyar3

 

Nyårsafton är lite tudelad tycker jag. Bitterljuv. En fot i det gamla året och andra i det nya. Allt är möjligt men ändå precis som vanligt. Samma gråa leriga värld imorgon men ändå inte. Nyårslöften, har ni såna? Jag har några i år men de behåller jag för mig själv. Gott nytt år!!

lördag 31 december 2016 - 13:08

Hej

 

Hannah22

 

Jag är här igen. Tar ny fart och vill berätta för er om min vardag. Med bilder och ord om jag hittar dem och om de räcker till. Mest bilder blir det nog, vi får se vartefter. Årets sista dag idag och det stormar. 2016 blåser bort. 2016, året som ibland ställt allt på sin ända och som ibland visat vägen så klart. 2016, året då jag hittade mig själv och förlorade mig igen. Som alla andra år då. Det är så jag är. Fötterna på jorden och huvudet bland molnen. Aldrig vet jag var jag har mig. Eller jag vet ju, en dag i taget och ingen är den andra lik. Men nu är jag här igen. Hos er, på sevendays. Välkomna med  imin vardag, i mitt kaos!