Att jonglera och ljuset

lördag 21 januari 2017 - 15:09 | 2 Kommentarer

21117

 

Åh det här med att vara vuxen. Att jonglera tusen bollar i luften och till sist  tappar man alla. Ibland i bondhustruyrket blir man tvungen att prioriera bort hushållet och hemmet ett par dar, en vecka eller två ibland. En månad eller två om det blir riktigt körigt. När jobbet inte väntar utan ska göras nu och tills det är färdigt, hela dan och halva natten. Hela helgen. Då är resten av livet på standby.

 

2

 

Högarna växer. Tvättberget, kylskåpet är tomt. Pappershögar som väntar, räkningar. Ogjort arbete på andra håll som väntar. Man gör lite här och lite där för att hinna undan men blir inte färdig nånstans.  Allt blir som en elak varg som flåsar en i nacken. 

 

211172

 

Och barnen.  De får klara sig själva. Leva på smörgåsar ett tag. Framför skärmen ofta. Läxor blir ogjorda och jumppakläder glöms hemma. Inga rena sockor finns i huset och alla utebyxor i en våt hög nånstans. Då mamma säger bara jaja och vänta lite. Sen. Ett tag går det bra men inte flera veckor. Mammasamvetet knager ständigt. Det är då man börjar vakna tjugo före fyra på natten och hittar ingen sömn. Oroliga tankar och svårt att hitta ro i kroppen. Den där elaka vargen som flåsar.

 

3

 

Och sen då, när jag har en stund att rensa upp och hinna undan. Vad gör jag då? Då haltar prioriteringarna återigen. Det blir som för mycket på en gång att hinna med så jag börjar i det lilla. Gör en ny ranson ingefära och citronvatten. Det klarar jag mig inte utan. Tvättar behåar, de vill jag inte heller vara utan. Bloggar och funderar, för det behöver jag också. Skriker lite på barnen och tjatar om kaoset som råder, det gör jag reflexmässigt.  Fast sen ser vi på youtubevideor om tokiga ryssar som kör lastbilar på omöjliga vägar och skrattar ihjäl oss, så det jämnar ut sig lite. Lite.

 

21175

 

Jag önskar jag kunde ta det mer som frassin. Som solar sig på fönsterbrädet i januarisolen. I ljuset som sakta återvänder. Fast kanske jag får det att låta värre än vad det är. Men ibland blir det jobbigt när de där tusen bollarna man har i luften bara faller ner en efter en och man inte hinner med. 

Men en ny dag imorgon. Då kanske jag hinner. Hinner sätta mig en stund i januarisolen och njuta som frassin. För nog är det bra underbart när ljuset återvänder. Livet alltså.

2

Kommentarer

  • Christina

    22.01.2017 10:35 (9 månader sen)

    Som jag har saknat dina texter Hannah.

    • Hannah Kastus

      22.01.2017 11:19 (9 månader sen)

      Roligt att höra, tack!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.