onsdag 25 maj 2016 - 16:34

Rabarberkladdkaka

 

vegan rabarberkladdkaka

 

Rabarbertider, hej hej, rabarbertider! Receptet på denna kladdkaka har figurerat i mitt Facebookflöde på senare tid, och till slut blev vår rabarber så pass stor att jag kunde skörda av den. Och baka en kaka. Jag ändrade i receptet så att min kaka blev vegansk. Den blev kanske inte lika hög som originalet i receptet, däremot blev den kladdig och god. Nästan för god, det vill säga lite för söt för vår smak, så nästa gång ska jag minska sockermängden och lägga rabarbern lite tätare ovanpå så att vi får lite högre syra på det hela. Men ja, jag rekommenderar verkligen denna. Oatlys havrevaniljsås passade bra till. Glass är säkert bäst, och grädde helt okej. The smake is like the bake, smaken är som baken alltså.

Eftersom jag inte hade i ägg, utan ersatte äggen med No egg, blev det en blekfis till kaka av det hela, men jag tog min gasbrännare och gasade på för att få lite färg och göra kakan mer aptitlig att se på. Man äter ju med ögat också, som vi alla vet.

I dag har mor lilla mor och jag varit på stan och ätit sushi till lunch. Senast vi gjorde det småregnade det, likaså i dag, så mamma föreslog att vi skulle ta detta till en regnvädersvana. Inte mig emot!

 

Rabarberkladdkaka, vegan style

 

150 g mjölkfritt smör
2 ½ dl strösocker (minska gärna mängden lite)
2 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
3 tsk No egg + 6 msk vatten
2 dl vetemjöl

Garnering

250–300 g rabarber
strösocker att strö över rabarbern

Skala rabarbern och skär i längder (lite kortare än formens diameter, eller fomens kortsida om du använder en rektangulär form) och dela på mitten. Strö socker över.
Smält smöret i en kastrull och tillsätt sedan övriga ingredienser och rör till en slät smet.
Häll i en smord och bröad rund springform, ca 23 cm i diameter, eller i en avlång form.
Grädda kakan i mitten av ugnen i plus minus 23 minuter beroende på hur kladdig du vill att den ska vara. Låt svalna i formen. Pudra florsocker på före servering och servera med glass, vaniljsås eller vispad grädde.

 

fredag 20 maj 2016 - 18:39

Testat pulled havre

 

pulled havre

 

Nåja! Nu har vi testat pulled havre för första gången. Sedan jag först hörde om denna nya produkt i vintras (här skrev Sevendays om den nyligen) har jag väntat på att den skulle dyka upp i matbutikerna här i våra trakter. Och det gjorde den förstås just när vi var bortresta. Lyckligtvis har vi en son som är lika intresserad av produkten som jag, så han såg till att vi också fick hem en förpackning. Det är tydligen en mycket efterlängtad produkt, för den tog slut lika direkt den dök upp i butikshyllan. Än så länge får bara vissa affärer in små partier av dem - förmodligen för att kolla intresset - men tanken är att den ska lanseras på bred front senare i år.

Vad gjorde vi med den då och vad tyckte vi? Det finns tre olika smaker, vi hade den som heter nude och som inte är kryddad alls, så jag stekte den som hastigast med lite buljongpulver, hemlagad tacokrydda, vitlök, chili, vatten och havrefraiche. Sedan klämde vi in den i ett pitabröd tillsammans med libanesisk kålsallad, grönsaker och guacamole. En salig blandning blev det, men en riktigt lyckad sådan, så ja, vi gillar stort och väntar på att få testa de andra smakerna också!

 

 

pita med pulled havre

torsdag 19 maj 2016 - 15:52

Ett utslag av latmaskeriet

 

saband

 

För några år sedan, i programmet Trädgårdstisdag, -onsdag, -fredag eller vad det nu hette, gjorde Pernilla Månsson-Colt såband. Det där tyckte vi var ett ypperligt tips, så vi tillverkade genast egna, och har gjort det sedan dess. Vissa fröer är så stora att det är lätt att portionera ut dem i såfåran, men t.ex.morotsfrön är ett elände, så dem brukar vi i all synnerhet göra så här med.

Du klipper alltså remsor av t.ex. tidningspapper. Rör ihop lite mjöl och vatten till en tunn gröt och klicka sedan ut klickar med några centimeters mellanrum på remsorna med en tandpetare. Sedan tar du samma tandpetare och klickar ett frö i varje mjölplupp. Fröna fastnar lätt i mjölgröten, så det är inga problem fast du får flera frön på tandpetaren varje gång du sticker ner den i fröhögen.

Låt det hela torka, och rulla ihop för att förvara eller så direkt. Det fina med dessa såband, förutom att du slipper irriteras över att fröna hamnar överallt, är att du slipper gallra! En latmask som jag älskar ju det!

onsdag 18 maj 2016 - 10:04

Bivattnare

 

Sandra delade en länk på Facebook som jag genast tog till mig. Man har ju de senaste åren hört att antalet bin och andra pollinerare minskar i antal till följd av föroreningar, bekämpningsmedel, kvalster etc. och jag vill gärna hjälpa de vi har kvar. Här är länken (klick). Där står det att bina flaxar ungefär 10 000 gånger per minut och att de förstås blir törstiga av att flyga omkring med sådan iver. De har dessutom svårt att hitta vattenhål eftersom de behöver grunda vattenkällor för att inte drunkna. Jag hade en pajform modell mindre i mina gömmor och en skål full med färgade stenar av glas som jag bredde ut över pajbottnen. I med lite vatten, och så var det klart. Nu hoppas jag att bina förstår att denna färggranna pool är till för dem, och att den blir ett välbesökt vattenhål för traktens bin i sommar.

 

bivattnare

tisdag 17 maj 2016 - 09:14

Alternativ sushi

 

Jag köpte några skifferplattor att ha som assietter i en liten inredningsaffär i Helsinfors i lördags, så det fick lov att bli en sushimåltid på söndag för att inviga dem. Jag har sedan länge tillbaka tänkt testa på att göra sushi på quinoa, och den här söndagen tyckte jag äntligen att det var dags.

Jag började med att koka quinoan enligt anvisningarna på förpackningen och lät den svalna på ett stort fat.

Sedan byggde jag ihop makirullarna som vanligt, fast med lite annan fyllning än normalt. Den här gången hade jag i en sträng med hummus närmast quinoan och därefter morot, paprika, gurka, avokado och ärtskott. Ska sanningen fram så tyckte jag det var besvärligare att laga makirullar med quinoa än med ris. Quinoan klumpar inte ihop sig som riset gör, så vi hade quinoafrön både högt och lågt i köket när jag var klar. Men det var det värt, för resultatet blev inte alls tokigt!

Vi doppade sushibitarna i sojasås som vi rört ner wasabi i, som alltid. Lite salt blev det hela eftersom både hummusen och quinoan var saltade, men vem har nu dött av lite salt?

Det bästa med hemlagad sushi är att det oftast blir över en sats till följande dag. Pööörfekt på alla sätt och vis! 

 

quinoasushi

måndag 16 maj 2016 - 13:46

Ut på tur

 

 

raumo abo

 

I helgen åkte gubben och jag på en liten tur längs kusten. Vårt första stopp var gamla Raumo. Det är en plats som verkligen är värd ett - eller flera - besök! Gamla Raumo är en av några få kvarvarande medeltida städer i landet. De äldsta byggnaderna härstammar dock från 1700-talet, för staden brann ner två gånger under 1600-talet. Vi hann tyvärr inte gå runt någon längre stund den här gången, för vi hade tider att passa längre fram under dagen. Kaffe och pinfärsk munk hann vi ändå inta på ett litet, mysigt café.

Färden fortsatte sedan till Åbo där vi hann titta in i några affärer innan vi klev på en buss och åkte vidare till Helsingfors.

I Helsingfors checkade vi som hastigast in på hotell Glo Art, raidade några affärer och traskade sedan iväg för att hälsa på lilla barnbarnet med föräldrar. En mysig kväll (och med fenomenalt god mat) som tog slut alldeles för fort.

Hotellfrukost ser vi alltid emot, och den här gången var inget undantag. Vi hann också en sväng till Marimekko Outlet innan det var dags att träffa återväxten igen och titta lite mer på storstaden, äta en bit mat och återvända hem. Två hela dagar tog resan, men när vi satte nyckeln i låset här hemma igen kändes det som om vi varit borta i minst en veckan. Inte minst i benen på grund av olämpliga skor. Att man aldrig lär sig.

 

gott i helsingfors

 

 

hotel glo art

 

 

 

 

 

torsdag 12 maj 2016 - 12:37

Ett litet förtydligande

1970 

Vilket liv det blev på och omkring min blogg i går. Det är många som reagerat på mitt inlägg både här, på Facebook och på egna bloggar (bl.a. Linnea, Ellen, Amanda och Linn) och bra så. Ju mer vi diskuterar det här med kroppsnormer och kroppsfixering, desto bättre, och desto större blir acceptansen, och det är skönt att så många där ute ärligt försöker och vill kämpa för saken. Däremot känns det som en ganska hopplös uppgift eftersom vår lilla ankdamm är en fjärt i öknen i förhållande till resten av vår kroppsfixerade värld. Men alltid en början.

Jag är dock glad och stolt och tacksam för allt stöd och alla åsikter, infallsvinklar och fantastiska inlägg i debatten. Ändå känns det som om de flesta missade poängen i mitt inlägg, och det beror förmodligen på att jag inte kan uttrycka mig klart i stundens hetta.

Det som alltså stör mig allra mest är att samma spelregler och normer när det gäller vikt och utseende inte gäller för alla. Jag ska ge ett tydligt exempel så alla säkert förstår vad jag menar: Jag, som är överviktig diskuterar med min normalviktiga person och säger att jag gått upp i vikt igen, vilket är helt uppenbart. Personen svarar att det inte alls märks eller jag inte alls är tjock, säkert i all välmening och för att trösta mig och göra mig glad. I nästa stund säger hen som lika uppenbart är helt normalviktig att hen ser så tjock ut i ett visst plagg. Det är den kommentaren som smärtar - det är okej att jag är tjock, bara hen inte ser tjock ut. Förstår ni? Lite som falsk marknadsföring.

Förresten, lite off topic, men ändå inte, så lyssnade jag med ett halvt öra på Myteriet på Radio X3M i går om det här med dålig självkänsla etc. och att den ofta bottnar i saker som man fått höra av sina föräldrar under uppväxten. Inte en endaste gång har någon i min familj – varken den jag växte upp i eller den familj jag själv bildade – sagt något negativt eller ens nämnt min övervikt om jag inte själv fört det på tal. Jag vill inte direkt skuldbelägga någon, men sanningen är den att för mig var det mobbningen i skolan och bland kamratkretsen under uppväxten som är anledningen till min dåliga självkänsla. Alla kommentarer, gliringar och skällsord finns kvar i minnet, och där stannar de tills döda dagar. Men som sagt, jag har ändå tur som har en familj och vänner som kan se förbi det yttre. Det bästa någon utanför min familj någonsin sagt till mig var en kommentar som vår vän Keijo en gång gav när vi diskuterade det här med viktuppgång och nedgång: Vi älskar dig hur du än ser ut.

onsdag 11 maj 2016 - 11:32

Om bikinihetsen

 

Det här inlägget har inget med mat eller inredning att göra, men ibland kan jag inte hålla tyst om andra saker som gnager mig i kanten. Till exempel det här med bikinihetsen. Jag har sett att många bloggar om den just nu. Jag har sett, men inte läst inläggen. Orsaken till att jag inte läst inläggen är att jag kan föreställa mig ungefär vad som står i dem. Acceptera den kropp du har, alla kroppar är vackra och bla, bla, bla. Alla de som skriver är normalviktiga kvinnor, och om jag såg ut som de skulle jag heller aldrig ha problem med att visa mig själv i bikini – fast på tv och inför hela världen. Men addera 20+ kilon på dessa skribenters kroppar så skulle det nog bli annat ljud i skällan. Det är lätt att säga när man inte upplevt en dag i en överviktig kropp. Jag har aldrig ens ägt en bikini, och jag kan lova att den här kroppen aldrig kommer att klämmas in i en. Men gör något åt saken då, i ställe för att gnälla, kärring, tänker säkert många. Ja, jag har gjort något – flera gånger, men har man anlag för att lägga på sig extra kilon, är det är himla kämpande 24 timmar i dygnet för att hålla fettet borta. TRO MIG, JAG VET. En gång i tiden skulle jag kanske ha kunnat bära bikini, det ser jag på bilder nu i efterskott, men min egen självbild skulle ändå aldrig ha tillåtit det då. Men jag är inte ledsen över det, däremot är jag ledsen över att under- och normalviktiga kvinnor klämmer ur sig helt orealistiska klichéer som inte har någon verklighetsförankring överhuvudtaget. För det vet ju alla att en fet kropp ofta drar till sig blickar av helt andra orsaker än en normalviktig en, och av orsaker som inte alls är positiva.

Så här är det. Jag går upp i vikt, men alla runt mig säger att det inte syns och att jag inte alls är tjock. Nähä, men varför visar spegeln och vågen något helt annat då? Samma personer som nyss sagt till mig att jag inte är tjock klagar högljutt när de själva lagt på ett par kilon och talar om att börja banta. Var är konsekvensen? Det är ok att du är överviktig, bara jag själv inte är det. Var hellre tyst än att säga saker du egentligen inte menar. Tala är sopor, tiga är guld.

Även om jag under perioder har varit normalviktig, har jag inte känt mig så. Varför? För att jag i barndomen, redan under lågstadietiden, blev mobbad och utpekad som tjock, och det är något som satt sig så djupt i min själ och i min självbild att det aldrig går att radera ut.

 

smal o tjock

 

tisdag 10 maj 2016 - 09:47

Morsdagsmaten

 

Jag har tydligen blivit lite långsam i vändningarna med ökad ålder. Förr var det viktigt att blogga om saker och ting direkt, inte med några dagars fördröjning. Fast det kanske beror på typen av blogg också. Min gamla blogg var mera en dagbok om det vi höll på med, medan jag numera mest tycks blogga om det vi stoppar i munnen och hur jag inreder vårt hem. Någa, allt har sin tid och alla sätt är bra och vad allt det nu heter. Sedan vet jag ju inte om andra är så intresserade av att se vad vi äter, men det är roligt för mig att bläddra tillbaka när matlagningsinspirationen tryter.

I söndags, på mors dag, hade jag i alla fall fått ett middagsönskemål av yngre sonen. En vietnamesisk pho tyckte han jag skulle bjuda på, och mamma gör så klart som barnet vill. Jag förberedde den redan dagen innan, för rackaren skulle ju koka i två timmar, minst. Vi tyckte det doftade pepparkaka i huset av soppan, men den smakade allt annat än det! Det här receptet använde jag, fast med tillbehören freestylade jag lite. Och så här såg den ut:

 

vietnamesisk pho

 

Till efterrätt åt vi den fantastiskt goda prinsesstårtan som gubben bakat. Halva tårtan är kvar och nedfryst (yay), så den får vi äta nästa helg. 

 

vegan prinsesstarta 3

söndag 8 maj 2016 - 11:25

Tårtvecka

 

mommos tarta

 

Ja, vi äter ju inte enbart kålsallad i det här sällskapet. Denna vecka har varit en tårtvecka av sällan skådat slag. I tidsdags åt vi smörgåstårta, i onsdags glutenfri gräddtårta och i dag blir det en vegansk prinsesstårta (som min gubbe knåpat ihop). Det blev både många fniss och en del stora bokstäver när den senaste skulle bli till, eftersom gubben inte hade något recept att följa och min ursprungliga plan om fyllningen inte blev som jag hade tänkt. Tur att butikerna har kvällsöppet numera, lite före nio i går kväll fick han åka till butiken för att köpa fler ingredienser för experimentet. I morse slog vi våra kloka huvuden ihop och åstadkom äntligen en vaniljkräm som funkade i tårtan. Och fin blev den till slut, så nu är det bara att hoppas att smakerna sitter. Och varför skulle de inte det?

En instagramvän ville att jag skulle dela med mig av receptet på den glutenfria gräddtårtan, och det kan jag ju göra. Mycket enklare tårta än den finns inte. Man bakar alltså en rulltårtsbotten.

Jag brukar vispa ihop 3 ägg med 1,5 dl socker och sedan röra i en blandning på 1 dl potatismjöl och 1 tsk bakpulver. Sedan häller jag allt på en bakpappersklädd plåt och gräddar i 250 grader i ca 5 minuter och när jag tar den ur ugnen stjälper jag upp den på ett sockrat papper.

Jag delar botten i två delar. Som fyllning hade jag den här gången rårörda jordgubbar längst ner (eftersom själva botten är så tunn, behöver den inte fuktas) och ovanpå jordgubbarna ett lager med mosad banan blandat med vispgrädde och sedan en påse lätt krossade maränger. På med den andra halvan av tårtbottnen och så vispgrädde ovanpå det. I tisdags garnerade jag med kiwi, jordgubbar, röda vinbär och blåbär, men man tar vad man vill/råkar ha hemma.

 

vegan prinsesstarta

 

 

En riktigt solig och fin mors dag till alla!