lördag 13 augusti 2016 - 11:51

Mamma i kärt minne bevarad

 

 

a alskade mommo

 

Min älskade mamma är borta. Min sorg är oändlig, saknade likaså och jag kan inte ta in att hon inte längre finns med oss. Ännu så sent som på torsdag vid lunchtid var vi hos henne och hade en liten lunchkräftskiva. Hon var glad och allt var frid och fröjd. På kvällen när jag försökte ringa henne ungefär kvart över nio, svarade hon inte, och när gubben åkte hem till henne, hittade han henne insomnad i länstolen med tv:n fortfarande påslagen och en OS-sändning på gång. Hon var en bänkidrottare av rang, och väntade ivrigt på att friidrottsgrenarna skulle starta.


Hon var också så mycket annat. Hon var allt man kan önska sig av en mamma, mormor och svärmor. Hon såg alltid till vårt bästa och ville oss alla så väl. Från början av mitt liv var det bara vi två, och vi har fortsatt att stå varandra så nära, så nära livet ut. Vi har aldrig bråkat på riktigt, och vi har alltid delat både vardag och fest, glädje och sorg med varandra. Varje dag. De senaste tolv åren har vi setts så gott som varje dag, och om vi inte har setts, har vi i alla fall talat med varandra. På senare tid då hennes fysiska hälsa började bli skral, har det mer känts som om jag blivit hennes mamma, men oavsett om vem som varit vad för vem, har vi alltid haft varandra, och därför känns det så outhärdligt att den delen av mig är borta för alltid. Det känns bara tomt inom mig nu.


Mamma hade inget lätt liv. Först blev hon lämnad av min biologiske far när hon väntade mig. Så småningom gifte hon sig med den person som blev min adoptivpappa, men det var inget lätt liv hon fick, inte på något sätt. I många års tid arbetade hon dubbelt för att försörja familjen. Vid 37 års ålder insjuknade hon i en aggressiv ledgångsreumatism som ganska snart gjorde henne arbetsoförmögen, och redan vid 44 blev hon sjukpensionär. Hon lät ändå inte sjukdomen ta över hand, hon engagerade sig i olika föreningar och gjorde ett stort och värdefullt jobb i dem alla. Hon var med och startade Jakobstadsnejdens Reumaförening, och jag kan ärligt säga att hon var dess kött och blod tills hon flyttade från Jakobstad. Hon var också invald i det riksomfattande Reumaförbundets fullmäktige och svenska arbetsgrupp och en högt värderad samarbetspartner i dem. Dessutom var hon en aktiv och driftig medlem (ordförande) i hjärtföreningen och släktforskarföreningen så länge hon orkade, och hon höll släktforskningskurser på Arbis. Till slut tvingade en av hennes många sjukdomar henne att flytta hemifrån, och då flyttade hon hit nära oss så att jag skulle kunna hjälpa henne dagligen.


Mamma drabbades av många sjukdomar och olyckor, men hon lät sig aldrig nedslås av dem. Hon kom alltid igen med en kämpaglöd, livsvilja och livsglädje vi inte sett hos någon annan. Senast i våras var hon riktigt illa däran, men hon kämpade och gick segrande ur ännu en kamp. I samband med den kampen gjordes ett fynd i hennes lungor, som skulle ha krossat mången, men inte mamma. Hon var fast besluten om att fortsätta leva som förr och hon trodde nog inte att det var så allvarligt som det först lät.


Mammas sinne var alltid skarpt och hon följde med i den tekniska utvecklingen. Hon var den första av oss att skaffa dator (år 1993, för sin släktforskning), och fick oss alla att lära oss att använda en sådan. Hon har haft mobiltelefon sedan 1994 och alltid haft de nyaste modellerna. Hon var aktiv på Facebook och Instagram, och hade gärna laddat upp mer innehåll, men det hände ju inte så mycket intressant i hennes liv på senare år att visa och berätta om. Tyvärr.


Av alla hälsningar jag fått efter mammas bortgång har jag märkt att hon varit omtyckt av så många. Det förvånar mig inte, för hon var en person som såg alla. Hon var en god lyssnare, alltid redo att ställa upp för andra och tog aldrig någon stor plats själv. Hennes stöd till såväl vänner som andra som insjuknat i samma sjukdomar som hon var många gånger ovärderligt. Jag visste alltid att hon var omtyckt, och jag uppskattar att folk tagit sig tid att skriva så fint om henne. Jag önskar hon kunde läsa allt själv.


Det finns så mycket jag skulle vilja berätta om den finaste, vackraste och bästa mamman i världen, men jag avslutar med de ord min son skrev till henne. Hon var så älskad och uppskattad. Vila i frid, älskade mamma. Du fattas mig, men ditt ljusa minne lever för evigt kvar.


Vila i frid Verna, kära mormor<3 Du kommer att vara en evig källa för inspiration och en stor förebild. Ditt liv har varit allt annat än lätt, och jag hoppas att du äntligen har funnit frid. Du var ett förkroppsligande av uttrycket "mind over matter", jag har aldrig sett någonting liknande. Fast din kropp strejkade och omvärlden försökte trycka ner dig gav du dig aldrig. Och genom att inspirera mig, och övriga vänner och släktingar, så lever du vidare. Jag har varit lyckligt lottad som fått ha dig som mormor och förebild, som fått se dig kämpa och övervinna. Men nu har du gjort ditt för den här världen, och det blir upp till oss som finns kvar att hedra ditt minne och din insats. Du kommer aldrig att bli bortglömd, Verna.

 

 

forsta och sista bilderna pa mamma och mig

 

 

De allra första och allra sista bilderna på mamma och mig tillsammans.

 

 

Ian Lukas o mommo a

 

Med barnbarnen Ian och Lukas

 

 

mamma instagrammar

Vår sista gemensamma utfärd gick till Storkyro tillsammans med våra amerikanska kusiner. Mamma instagrammar lika ivrigt som alla andra.

torsdag 11 augusti 2016 - 11:32

Halleluja moment

 

Det är inte ofta jag blir riktigt grundligt förvånad av något jag stoppar i min mun, men i går hände det. Jag hade köpt en förpackning rökt tofu för någonstans hade jag läst att det blir gott att knapersteka det. Om det var gott? JA, jösses, att det var!

Mitt liv kommer inte att vara sig likt efter denna upptäckt. Tofun smakade alltså bacon, eller nästan mer bacon än jag kommer ihåg att bacon smakar (minnet kanske sviker, det är ändå minst 2,5 år sedan jag stekte sådant fläsk senast), och jag kan faktiskt ibland sakna något med riktigt ordentligt tuggmotstånd, vilket största delen av den växtbaserade maten vi äter alltså inte erbjuder. Jag har hittills inte varit någon större vän av tofu trots att det är en ypperlig proteinkälla, men nu kommer rökt tofu och jag att bli bästa vänner. Jag dagdrömmer redan om vegan pasta carbonara och allt annat gott som jag ska kombinera tofun med. Mmm... 

Till den stekta tofun åt vi tomat, potatis, gurka, persilja ur egen köksträdgård, och så några jordgubbar och mörk balsamicodressing på det. Yum-my!

 

knaperstekt rokt tofu

onsdag 10 augusti 2016 - 18:51

Egen skörd

 

Ja, ja, jag vet att jag hajpar det här med egenodlad mat i tid och otid, och inte har jag ens som avsikt att sluta göra det. För det är så enastående fantastiskt att kunna gå ut i sin egen trädgård, plocka lite här och där, och så gå in för att tillreda en hel middag av det man plockat in.

Vi äter ju inte särskilt invecklad mat i vanliga fall. I går tog vi upp lite potatis och sallad, och skar vi några bamsetomater i rediga skivor, saltade dem och doppade dem i smält "smör" (äter man ägg, kan man säkert doppa i ett uppvispat ägg), panerade dem med ströbröd (som jag torkat själv och kört i matberedaren av de brödkanter som blivit över när jag gjort smörgåstårta till sonens födelsedag. Inget spill här alltså.) och stekte i panna. Så jädrans enkelt och GOTT! Den hemlagade veganska aiolin som vi åt till nypotatisen gjorde ju inte rätten sämre, direkt.

 

mat fran tradgarden

 

hemodlade tomater

 

Årets tomatskörd slår alla rekord, både i storlek och kvalitet. De största som vi tog in i förrgår om kvällen var 9 cm i diameter, och då är de inte ens bifftomater!

tisdag 9 augusti 2016 - 17:48

Vi har varit på bröllop!

 

I lördags var vi på bröllopsfest. Och det var verkligen inte vilken bröllopsfest som helst. Jag var helt omtumlad hela söndagen av alla känslor efter den fina festen, och av det vackra paret som strålade mot varandra och alla oss bröllopsgäster. Min guddotter Daniela och hennes Özgür är redan inne på sitt tredje år som gifta eftersom de gifte sig borgerligt redan för två år sedan, och har sedan dess haft bröllopsfest både i sydöstra Turkiet och nu här i Österbotten, i den gamla paviljongen i Harrström, dit brudparet anlände roende.

Maten var utsökt, tårtan ljuvlig (min gubbe åt tre bitar av den!) och programmet fantastiskt fint. Det är nämligen så att Daniela och alla hennes systrar är sångfåglar utan dess like, och deras ljuva stämmor fick vi höra under kvällens lopp. Ja, och så tycks hon dessutom omge sig med vänner med likadana talanger. Och dansen! Allra roligast var det då en stor del av de församlade gästerna dansade kurdisk Halay tillsammans. Om och om igen! Det var nästan så att man fick lite ont i tårna till slut. Men det var det värt. (mobilbilder hela vägen)

 

Daniela Ozgur

 

 

Daniela Ozgur 1

 

 

Daniela Ozgur 2

 

En av Danielas väninnor, Hatice, och dennas 7-årige son, Rüzgar, från Istanbul bodde hos oss i helgen, och vad berikande det är att få umgås med folk från andra länder. Det var rörande att höra henne berätta om livet i Turkiet i dag. Ingen går längre säker i det landet, i synnerhet inte om man bor i en storstad som Istanbul. Må världen snart lugna ner sig.

 

Ruzgar and Hatice

 

Ruzgar

 

torsdag 4 augusti 2016 - 12:56

Inne hos oss på Änterskär

 

För det mesta visar jag bara bilder från utsidan av vår sommarstuga, men i dag är det dags för interiörbilder. Här inne ändras det inte heller så mycket från år till år, men vissa saker sker i alla fall för att förbättra och förädla det som redan från början är nästan perfekt, hehe.

Förra sommaren skedde en stor förändring - då förstorade vi stugan med ett enkelt grepp, det vill säga genom att ta bort förlängningsskivan från bordet och flytta bordet till fönstret i stället för att ha det mitt på golvet. Det blev en helt ny stuga kan jag tala om! Nu har vi ett helt dansgolv här inne, ifall det skulle behövas, och det gör det ju faktiskt ibland. Änterskärsdisco är ett inte helt obekant fenomen...

I sommar har det förresten också skett en stor förändring - vi har fått lektris! Eller fått och fått, men nu har vi solpaneler som förser oss med ljus i mörkret och laddning i telefoner etc. Jag som alltid hittills motsatt mig denna utveckling fick ge mig, och nu är jag så innerligt glad för det.

När vi i kväll lämnar det här stället, är det för sista gången denna semestern (eller ledigheten, semester är för anställda). Det är svårt för en simpel människa att fatta att vardagen kommer emot nu. Jag vet att det går bra när man väl är där, men det känns alltid riktigt illa i kroppen när ledigheten drar sina sista suckar.

Hur som helst, här bor vi mellan varven:

 

anterskar inne 4

 

 

anterskar inne 1

 

 

anterskar inne 2

 

 

anterskar inne 3

 

 

anterskar 6

 

anterskar inne 5

 

 

Och så en bild på "semesterns" sista bryggfrukost:

 

 

bryggfrukost 8

tisdag 2 augusti 2016 - 18:51

Majsbiffar

 

Länge sedan jag delat med mig av recept på något gott att ha på tallriken, så här kommer ett på majsbiffar. Dessa blev genast mina favoriter när det gäller vegobiffar. Lätt- och snabblagade var de, och de fick en fin konsistens och höll bra ihop då jag stekte dem. I ursprungsreceptet stod det att man ska använda majsmjöl, men eftersom jag inte råkade ha sådant hemma, hade jag i kikärtsmjöl i stället, och det blev jättegott. Det enda felet med kikärtsmjöl är att de låter om sig efteråt. Ungefär sådär som en gammal tvåtaktare. 

 

majsbiffar2

 

Majsbiffar med gräslök


5 dl färska eller tinade frysta majskorn
0,75 dl kikärtsmjöl (eller majsmjöl) 
1 gul eller schalottenlök
1 dl finhackad gräslök
svartpeppar
salt

Tillägg: det slog mig att vi från början tyckte att biffarna saknade lite kryddor, så jag rekommenderar att man kryddar ytan med t.ex. paprikapulver och vitlökspulver vid stekning eller så kryddar man direkt i smeten. 

 

Mixa majskornen grovt i matberedare eller till exempel med exempelvis en stavmixer. Lämna lite hela korn kvar, det ger trevligt tuggmotstånd. Finhacka löken och blanda sedan samman majskorn, lök, mjöl och gräslök till en smet och smaka av med salt och peppar.

Forma smeten till biffar. Hetta upp olja i en stekpanna och stek biffarna tills de fått en fin färg på båda sidorna.

Jag fyrfaldigade receptet och fick en hel massa biffar. Vi åt dem i tre dagar och ändå hamnade en del i frysen redan från början.

måndag 1 augusti 2016 - 21:43

En redig dos Änterskär

 

Fasligt, vad fort den här sommaren går. Nu är det bara en vecka kvar av ledigheten, och paniken börjar krypa sig på. I förra veckan tillbringade vi ett antal dagar på vårt favoritställe, och här kommer några bilder, varsågoda, för jag har hört "på byn" att bilder därifrån uppskattas.

Det är ju ingen större variation på bilderna från år till år, men det är som det är. Och kanske är det bra att inte allt här i världen ändras så fort att man knappt hinner med själv. En ny grej är att jag hittade en Pokémon på vår gavelterrass för några veckor sedan. Den fanns åtminstone inte där ifjol.

 

baten vid bryggan

 

 

frukosten ar serverad

 

 

kaffepanna

 

 

humla ljung

 

 

ljungen har borjat blomma

 

 

ogras

 

 

strandaster

 

 

vacker dag i skargarden

 

diskstation2

fredag 29 juli 2016 - 11:38

Kärt besök från Finnesota

 

De senaste dagarna har vi haft kärt besök av våra avlägsna släktingar June och Karin från Minnesota, eller Finnesota, som vår yngre son informerade dem om att delstaten heter i hockeykretsar eftersom flera finländare spelar i NHL-laget därifrån. Det är konstigt hur man bara klickar med en del människor. Direkt. Första gången vi träffade Karin och June var för sju år sedan när de under sitt första Finlandsbesök hälsade på mamma som hastigast på sjukhuset. Och vi fann varandra direkt, alla fyra. Året därpå kom de igen, och då fick vi också tillbringa några värdefulla, fina dagar med dem, precis som den här gången. Jag tror inte jag skrattat så mycket totalt under hela året som under de två dygnen vi tillbringade tillsammans nu i veckan. Sådana här lyckopiller borde man få träffa oftare.

Vi försökte hinna med så mycket som möjligt under kort tid. Det blev flera mysiga måltidsstunder, lite turistande i trakten, men mest umgicks vi bara med varandra. Och så delade vi med oss av en hel del goda tips på mat och annat matnyttigt.

Under Karins och Junes besök såg Korsholm till att visa sin allra soligaste och varmaste sida, och då tipsade gästerna oss om världens bästa tips på en läskande sommardryck -

 

Gurk- och myntavatten

 

Man tager en hel gurka och skär den i stavar och lägger ner dem i en tillbringare tillsammans med några myntablad (kan också utelämnas) och häller över 2 liter med kallt vatten. Sedan låter man drycken stå och gotta till sig i kylen i ett antal timmar. När man druckit upp vattnet, fyller man upp tillbringaren igen. Samma gurkstavar kan användas så länge de känns fräscha.

Trust me, det här är så himla fräscht och gott! Fräter inte på tänderna som citronvatten heller.

 

amerikabesok

 

 

gurk och myntavatten

 

 

gurk och myntavatten 2

 

 

karin och june

 

söndag 24 juli 2016 - 11:56

Bryggfrukost

 

Jag har sagt det förr, och jag kommer säkert att upprepa mig många gånger än, men för oss är den ultimata definition på sommar att kunna äta ute, och främst då att kunna äta frukost utomhus, helst på vår brygga på Änterskär. Förra året stod vädergudarna inte oss bi i det fallet, men i år har vi lyckats pricka in flera fina morgnar där ute redan. Blåser det för mycket från havet, sitter vi på gavelterrassen, och det är nästan lika bra som att sitta på bryggan. Nästan.

Jag behöver ju inte brodera ut detta ytterligare, ni ser väl själva hur härligt det ser ut?

 

bryggfrukost igen2

 

 

bryggfrukosten serverad

 

 

frukost vid bryggan

fredag 22 juli 2016 - 14:03

Terrasskärlek

 

Jag undrar om det gått någon förbi att vi (jag) gillar terrasser av olika slag och tycker att man inte kan ha för många av dem. Fast nu tror jag gränsen är nådd för vår gård här hemma.

Ute på gården har vi vår gröna oas. Det började med att jag tyckte vi skulle ha plattor under gungan, och ett par dagar efter att vi först skaffat dem, ville jag förstora den uteplatsen, och det jag vill ha är mer eller mindre lag hos oss, så så fick det bli.

 

gron oas och vaxthus

 

Här vid vårt vedlider hittas vår pusshörna. Här var det meningen att vi skulle kunna sitta och kuttra skyddade av diverse växter. Sist och slutligen har vi inte suttit där och pussats så ofta. På andra ställen desto mer, höhö. 

 

pusshorna

 

Först hade vi en vanlig terrass utanför vardagsrummet, men när pensionsdagarna för gubben kom emot med fart blev det dags att bygga om det hela till en pensionärskuvös. Vi har varit så hjärtans glada över det bygget i flera års tid, för det förlänger sommarsäsongen med ett par månader, minst sagt.

 

Årets nybygge är vi också mycket nöjda över. Där sitter vi bara och hänger, men där intar vi också måltider när vädret så tillåter. Mot slutet av veckan utlovas riktigt varma temperaturer, så då är det nog här vi kan hittas, i skydd av parasollet.

Som sagt tycker vissa att det räcker med uteplatser nu, men man kan aldrig vara säker. 

terrassmobler 5

 

 

terrassmobler 4