torsdag 23 mars 2017 - 12:53

Nytt av gammal mat

 

 

cream tea 

 

Jag tänkte berätta lite hur jag ”jobbar” i köket. Jag är ju impulsiv som en femårig när det gäller matlagning. Jag försöker planera i förväg vad jag ska laga för mat, men när det sedan gäller, kan jag styra åt ett helt annat håll beroende på vad jag hittar i kylen. En av de många sakerna min älskade mamma, may she rest in peace, lärde mig var att inte slänga mat, och det hade hon i sin tur fått lära sig av sin mamma. Så ja, vi sparar alla små matrester och så använder jag dem i andra rätter andra dagar.

Vissa dagar är jag helt utan idéer när jag går in i köket och ska laga mat, så jag tar det som finns i kylen och rör ihop något av det. Än har jag inte behövt slänga något. Andra dagar kollar jag vad det finns för ingredienser i kyl och skafferi och så skriver jag in dem i Google och lägger till ordet recept, och då hittar jag alltid något som är värt att testa. Ibland tillagar jag något jag sett på tv eller i mitt Instagram- eller Facebookflöde. Jag vågar säga att vi äter rätt varierat hos oss även om det ofta blir samma mat ett par dagar i följd. 

Häromdagen läste jag Ellens blogginlägg från London och då slog det mig att vi hade en halv burk med vaniljsås och en halv frysburk med jordgubbar i kylen och eftersom ett plus ett blir två var det ju givet att vi skulle äta scones till lunch. Jag tillreder ytterst sällan lunch, oftast äter vi bara en eller ett par smörgåsar eller någon frukt till lunch, men ibland gör vi undantag.

Vad vaniljsås och jordgubbar har att göra med scones ska jag tala om för er. Vaniljsåsen rörde jag ihop med crème fraiche, och det fick bli vår clotted cream. Jordgubbarna kokade jag snabbt ihop med lite gelésocker till en sylt. Sedan var det bara att röra ihop lite övriga ingredienser till en sconesdeg, kavla ut degen lite och ta ut scones med en rund form. Den här gången blev det ovanligt platta scones, för det visade sig att jag hade glömt att ha i bakpulver. Smaken var det dock inget fel på trots att utseendet inte fick fulla 10 poäng. Sconesreceptet hittar du här.

En annan dag stekte jag ”gammal” potatismos och till sås åt vi en krämig soppa som jag lagat i fredags. I går hade vi fortfarande kvar av helgens potatismos, och då letade jag upp ett gammalt recept på rieska (ett ojäst tunnbröd). Bästa rieska-bröden jag ätit, hands down. (Jösses, vilket blandspråk det blir här!) En Instagramvän ville ha receptet, så här kommer det:

 

Potatisrieska


4 dl potatismos (numera har jag varken smör eller mjölk i moset, utan bara vattnet jag kokat potatisen i. Kokvattnet ska saltas rejält.)
1 dl växtbaserad mjölk
2 msk smält mjölkfritt smör (eller matolja)
ca 0,5 tsk salt
4 dl mjöl (vete-, korn- eller jästbrödsmjöl)


Blanda alla ingredienser i en skål/bunke till en jämn deg. Knåda inte. Degen ska vara ganska kladdig.
Dela degen i 6-7 delar och platta ut dem till tunna bröd på en bakplåtspappersförsedd ugnsplåt. Bröden sväller inte nämnvärt så de kan ligga ganska tätt på plåten.
Nagga bröden och grädda i 250 grader i mitten av ugnen i 5–10 minuter eller tills de får lite färg. Mina bröd vara kanske större än de skulle, och efter 13 minuter var de fortfarande bleka (bakverk utan ägg och komjök blir blekare i ugnen), varefter jag flyttade upp dem ett hack och lade på grillelementet för att få lite färg på dem. 
Smakar bäst nygräddade eller uppvärmda.

 

potatisrieska

lördag 18 mars 2017 - 16:17

Snickerstårta

 

I går kväll hade vi ett par grannar över på en bit mat och kortspel. Ganska ofta (för ofta tycker säkert någon) instagrammar jag vår mat – delvis för att inspirera andra, men också som en påminnelse till mig själv eftersom det är ofta är svårt att komma på vad man ska laga för mat. Nu var det några av mina följare som blev intresserade av efterrätten, så här kommer receptet på den. Jag hittade receptet i en Facebookgrupp jag är med i, ursprungligen kommer receptet från tidningen Vego.

 

SNICKERSTÅRTA (vegan)

Botten
300 g digestivekex
150 g mjölkfritt smör


Enklaste sättet att krossa kexen är att lägga dem på ett fat och mosa ihjäl dem med hjälp av ett glas. Det tricket lärde jag mig av Jamie Oliver en gång för hundra år sedan.
Smält smöret, rör ihop med kexsmulorna och tryck ner i en megastor springform. Jag gjorde två mindre (á drygt 20 cm i diameter). Ställ formen/formarna i frysen medan du gör fyllningen.


Jordnötsmousse
100 g mörk choklad
0,5 dl växtbaserad mjölk (jag använde havredryck)
0,5 dl kakao
1 dl jordnötssmör
1 dl ljus sirap
1 nypa flingsalt
2,5 dl vispgrädde (jag använde Alpros sojavispgrädde)


Hacka chokladen, blanda den med mjölk, kakao, jordnötssmör, sirap och salt i en kastrull och smält ihop allt på svag värme till en slät och blank kräm. Häll över i en skål och låt svalna något.
Vispa grädden fast och fluffig och vänd sedan försiktigt ner den i chokladsmeten. Häll i kakformen/formarna och frys i minst tre timmar.


Topping
salta jordnötter
chokladsås (köp färdig eller koka ihop en egen)

 

Chokladsås
Koka ihop lika delar kakao, socker och vatten och lite smör (mjölkfritt). Till en kaka kokade jag 1 msk var av de tre första ingredienserna och ca 1 tsk smör).


Ta ut tårtan/tårtorna 30 minuter före servering- Strö över hackade jordnötter och ringla över chokladsås.

 

Bedrövlig mobilbild tagen i halvmörker, but you get the picture:

 

 

snickerstarta 1

 

Taggar:

Kategorier:

Food

Skriv en kommentar 0

fredag 10 mars 2017 - 11:12

Alla älskar plättar

 

plattar

 

Jag har ännu inte träffat en endaste en människa som inte skulle gilla plättar (pannkakor om man bor i Svedala-Sverige). Nu i vinter har jag upptäckt (tack vare Facebook) att man faktiskt kan steka plättar utan ägg, och då blev mitt liv genast lite roligare. Det är ju inte så att jag äter plättar hela tiden, men att möjligheten att steka plättar utan animalier finns, det är verkligen en sak att ”skriva hem om”. Att plättarna dessutom håller ihop bättre än vanliga äggplättar när man vänder dem, gör livet inte bara roligare utan lättare också. Mitt liv har ju inte varit så roligt (eller egentligen inte roligt alls) på senare tid, så varje liten obetydlig sak är en bonus.


Receptet jag använder mig av ser ut så här:


6 dl växtbaserad mjölk (jag brukar ta sojamjölk. Om smeten blir för tjock späder jag ut den med vatten)
4 dl vetemjöl
0,5 tsk salt
0,5 dl smält mjölkfritt smör eller raps/rypsolja
Vispa ihop smeten och låt den vila en kvart. Stek plättar!

 

plattar 2

onsdag 8 mars 2017 - 11:19

Min största förebild

 

min forebild

 

I dag, på kvinnodagen, och alla andra dagar vill jag hylla min allra största förebild - min älskade mamma som gick bort alldeles för tidigt.

Här är ett utdrag ur de minnesord jag skrev om henne efter hennes bortgång för snart sju månader sedan:

Verna föddes den 4 maj 1939 i Gamlakarleby. Hennes intresse för föreningsliv vaknade redan i barndomen då hon gick med i scouterna. Hon var med i ungdomsrörelsen, spelade teater och sjöng i kör.

Verna arbetade största delen av sitt yrkesverksamma liv på skattebyrån i Jakobstad som skatteberedare, vilket också innebar att hon var medlem i skattenämnden och under många år hade arbetsdagar från klockan 8 på morgonen till 20 på kvällen. Vid 37 års ålder insjuknade Verna i en aggressiv ledgångsreumatism. Hon blev snabbt sämre, och redan år 1985 sjukpensionerades hon.

Trots att Verna själv insjuknat i en funktionsnedsättande sjukdom hade hon en stark vilja att hjälpa sina medmänniskor. Hon gick tidigt i sin sjukdom med i Jakobstadsnejdens Invalider, var med och startade Jakobstadsnejdens Reumaförening där hon under de första 14 åren var sekreterare och därefter ordförande tills hon 9 år senare flyttade från orten. Hon var medlem och ordförande i handikapprådet, ordförande i Jakobstadsnejdens Hjärtförening och Kust-Österbottens Hjärtdistrikt. Hon var under flera år invald i Reumaförbundets fullmäktige och svenska arbetsgrupp och medverkade bl.a. till att servicen till de svenskspråkiga medlemmarna i förbundet blev avsevärt bättre.

Hennes insatser för reumatikervården i Jakobstad var ovärderliga och alla åren inom föreningsverksamheten fostrade henne till en mycket kunnig och respekterad påverkare inom reumaarbetet. Hon arbetade målmedvetet bl.a. för att bevara rehabiliteringen för reumatiker på Östanlid, för inrättandet av en reumaskötartjänst i Jakobstad och en reumatologtjänst i Vasa. Hon blev utsedd till stödperson för andra insjuknade, och ännu så sent som år 2013 deltog hon i en utbildning för kamratstödsledare arrangerad av Reumaförbundet. Verna var alltid redo att hjälpa andra, som den gamla scout hon var. Otaliga är de människor som genom åren fått hjälp och stöd av henne. Verna reste ofta runt i landskapet för att föreläsa, bl.a. om föreningsarbete för nya reumaföreningar och om sin reumatiska sjukdom för sjukvårdsstuderande. Verna visste att social samvaro är viktigt, därför begränsade sig hennes insatser inom Reumaföreningen inte enbart till intressebevakning och samhällsengagemang. Hon var med och arrangerade mycket trevligheter för föreningsfolket. Föreningens utfärder och resor ett par gånger om året med Verna som reseledare var mycket omtyckta.

Verna hade flera fritidsintressen. Hon var mycket musikintresserad och gillade de flesta genrer, men countrymusiken stod henne närmast hjärtat. Från unga år var hon en passionerad handarbetsmänniska. Hon broderade, virkade och stickade varje ledig stund. När händerna blev så pass nedbrutna av sjukdom att hon inte längre kunde hålla i stickor eller virknålar, lärde hon sig att knyta makramé, och när även det blev övermäktigt, började hon väva. Till slut fick hon även ge upp den hobbyn, och det var då som hon utvecklade ett brinnande intresse för släktforskning.

Under många år var Verna vice ordförande i Jakobstadsnejdens släkt- och bygdeforskare. Oräkneliga timmar satt hon på pastorskanslier, landskapsarkiv och på statsarkivet och grävde i gamla kyrkböcker. Hon forskade både i sin egen och sin mans släkter och gav ut flera tjocka släktböcker om dessa. Hon var redaktionssekreterare för den årligen utkommande publikationen Släkt och bygd och publicerade även många egna artiklar i den. Dessutom ledde hon kurser i släktforskning på Arbis i Jakobstad och på Medborgarinstitutet i Kronoby.

År 2004 blev en vändpunkt i Vernas liv. Hennes hälsa försämrades ytterligare och hon flyttade till Vasa (och senare till Korsholm) för att vara nära dottern eftersom hon nu behövde hjälp så gott som dagligen för att klara av sina vardagssysslor. Föreningslivet fick hon lämna, men i stället blev hon en aktiv internetanvändare, och höll kontakten med släkt och vänner när och fjärran via e-post, och senare via Facebook och Instagram.

Men framför allt detta var Verna en underbar och omtänksam mamma, svärmor, mormor och vän. Många är vi som kommer att sakna hennes goda humör, hennes fantastiska humor, livsvilja och kämpaglöd trots alla sjukdomar och olycksfall som hon drabbades av. Den vackraste av människor har gett sig av. Vila i frid.

 

Ni förstår säkert att jag inte skulle ha kunnat ha en finare förebild, och jag är så stolt över att vara hennes dotter. Hon gjorde så mycket för så många. Ni må tro att tomrummet efter henne är stort, och ingen annan i hela världen kan fylla det. Hon var inte förebild enbart för mig, mina söner förstod också tidigt att hon var unik. Så här skrev Lukas till sin mommo när hon gått bort:

 

Vila i frid Verna, kära mormor <3 Du kommer att vara en evig källa för inspiration och en stor förebild. Ditt liv har varit allt annat än lätt, och jag hoppas att du äntligen har funnit frid. Du var ett förkroppsligande av uttrycket "mind over matter", jag har aldrig sett någonting liknande. Fast din kropp strejkade och omvärlden försökte trycka ner dig gav du dig aldrig. Och genom att inspirera mig, och övriga vänner och släktingar, så lever du vidare. Jag har varit lyckligt lottad som fått ha dig som mormor och förebild, som fått se dig kämpa och övervinna. Men nu har du gjort ditt för den här världen, och det blir upp till oss som finns kvar att hedra ditt minne och din insats. Du kommer aldrig att bli bortglömd, Verna. 

 

 

Taggar:

Kategorier:

Family

Skriv en kommentar 7

onsdag 1 februari 2017 - 10:40

Vegagen

 

vegagen

 

I höstas någon gång dök denna godsak upp i mitt medvetande. Tack internet för det! Den här veganska skagenröran (sorry för oskarp mobilbild) passar till allt - på surskorpor, på Malaxlimpa, på brödet jag bakade i går, till ugnsbakad potatis, you name it. Och som vanligt när jag bjuder på recept så är den busenkel att göra.

 

Detta behöver du:

1 dl vegansk fraiche (min favorit är Yosa)
1 dl vegansk majonnäs (recept i min receptsamling)
½ stor rödlök (eller en hel liten), fint hackad
2 avokador, tärnade (eller 1 avokado, tärnad, och ca 100 g naturell tofu, smulad eller tärnad)
dill, hackad (efter smak, jag har i ganska mycket, kanske 1 dl)
ungefär ½ burk tångkaviar (Caviart)
citronsaft efter smak (omkring 2 msk skulle jag tro)
salt, svartpeppar

 

Och så här gör du:

Blanda alla ingredienser utom de tre sista. Smaka av med dem.
Låt stå och gosa till sig i kylen före servering.

 

Sedan kan du toppa med dill och/eller citron om du hinner, kommer ihåg eller vill. Oftast vill jag, men ibland blir jag så ivrig att hugga in så jag glömmer.

Taggar:

Kategorier:

Food

Skriv en kommentar 4

tisdag 31 januari 2017 - 16:08

Enkelt och gott bröd!

 

brod i gjutjarnsgryta

 

I går dök ett recept på detta bröd upp i mitt Instagramflöde, och jag blev genast eld och lågor, så i morse rörde jag ihop ingredienserna, lät degen jäsa i 3 timmar, och gräddade sedan härligheten i en gjutjärnsgryta. Att baka bröd kan verkligen inte vara lättare än så här (jag ändrade lite i receptet så att det passade de ingredienser jag hade hemma):

 

Rör ihop:

1 l vetemjöl
drygt 1 tsk salt
nästan en hel påse torrjäst

Tillsätt

4 dl ljummet vatten

Rör så att alla ingredienser blandas. Lägg plastfolie på bunken och låt stå och jäsa i 2,5 till 10 timmar.
Placera en gjutjärnsgryta med lock i ugnen och värm ugnen till 250 grader. 
Stjälp upp degen på ett mjölat bord, vik den två gånger över sig själv och placera den i grytan. På med locket och in i ugnen i 6 min. Sänk värmen till 225 grader och grädda i 20 minuter. Ta av locket och grädda i ytterligare 25 minuter.

Klart! Easy-peasy och gott som sjutton. Stenugnsgräddat bröd i vanlig ugn så där bara!

 

Taggar:

Kategorier:

Food

Skriv en kommentar 7

torsdag 19 januari 2017 - 11:04

1/2017

 

Jaha, snart har tre veckor gått av detta nya år, och jag har fortfarande inte lyckats klämma ur mig ett endaste ett blogginlägg. Vi får väl se om detta blir klart, eller om det hamnar i soporna innan jag kommer så långt att jag publicerar det.


Hur har då året börjat? Jo, jag tackar. Fast något större förändring till förra året är det ju inte. Energinivån ligger fortfarande nära nollpunkten, men ändå på plussidan, skulle jag tro.


Gav jag något nyårslöfte? Tja, inget nyårslöfte direkt, men jag har utmanat mig själv att ha ett porslinsköpstopp de närmaste sex månaderna. Om jag mot förmodan lyckas bra med det, kanske jag fortsätter ytterligare sex månader. Det här kan tyckas vara en lätt sak att genomföra, men för mig är det inte det! Porslin är mitt stora intresse, och har så varit sedan unga år. Jag har svårt att stå emot nyheter, för allt är ju så himla fint. Den som följt mig på sociala medier en tid vet att jag just nu är svag för Marimekkos porslin, och värst kommer det att bli att stå emot alla nyheter därifrån i år. Men jag ska göra mitt bästa och försöka hålla till godo med det jag redan har. Och kanske till och med sälja bort lite av mitt gamla porslin, för två personer behöver ju faktiskt inte så mycket.


Instagram har inspirerat mig att leka med mitt porslin. Jag roar mig själv med att plocka fram porslinet och fota det i olika kompositioner. Det är sådant jag sysslar med när jag vill vara kreativ numera. Det kräver inte så mycket, och framför allt slipper jag lämna hemmet och gå ut i kylan. Antivintermänniska som jag är.


Jag har inte luftat min ”riktiga” kamera på hela året, så i stället bjuder jag på några mobilbilder på ovannämna intresse.

 

hyacint o marimekkomuggar 1

 

Hyacinten måste jag berätta om. Jag har tidigare klagat på kvaliteten hos Plantagen och deras blommor, men den här julen får jag ta tillbaka allt jag tidigare sagt. Maken på fina hyacinter har jag aldrig sett. Jag köpte tre knölar och de fick alla täta, cirka 15 cm höga blommor, och när de blommat ut, kom det upp nya. Det är en sådan som syns på bilden.

 

marimekko och fastlagsbulle


Ja, vi har inlett fastlagsbullssäsongen. I tisdags fyllde vår äldre son 26, och detta firade vi med i hans frånvaro.

 

 

 

lördag 31 december 2016 - 13:56

Gott nytt år!

 

Så gick en vecka igen, och nu är det äntligen dags att ta farväl av detta olycksalighetens år 2016. Det är inte många glädjestunder som jag kommer att komma ihåg från detta år. Höjdpunkten var förstås vårt barnbarns födelse (mitt bonusbarnbarn) och allt vad det inneburit, men hela året präglas ändå av min älskade mammas bortgång och all den sorg och saknad som den medförde. Jag kan ledigt säga att jag inte levt sedan kvällen den 11 augusti, bara överlevt. Man kan kanske tycka att jag ska lägga det där bakom mig nu, men det är inte så lätt gjort. Vi levde så nära varandra både fysiskt och mentalt att det bokstavligen känns som en del av min kropp och själ är borta.

Jag ser ändå fram emot det nya året, och tänker att tiden ändå kommer att göra sitt, och att göra sorgen lättare att bära så småningom.

Vi kommer att sparka detta år i ändan tillsammans med goda vänner i kväll. Och förhoppningsvis med lite godmat, goda drycker och trevlig samvaro. Med dessa upplyftande ord önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år. 

 

 

nyarsdukning 2

 

lördag 24 december 2016 - 10:12

God jul!

 

december 2016

 

Medelst detta bildkollage med några juliga bilder som jag kopierat från mitt instagram (alegningela) vill jag önskar er alla som hinner titta in här en riktigt god jul! (Jag har önskat mig bloggenergi av jultomten - får se hur det går med den saken.)

Taggar:

Kategorier:

Interior

Skriv en kommentar 2

onsdag 14 december 2016 - 15:50

Vård på eget modersmål är viktigt!

 

För åtta, nio år sedan fick min älskade mamma (may she rest in peace) en TIA, en övergående blodcirkulationsstörning i hjärnan med symptom som påminner om stroke. Jag åkte med henne till hälsovårdscentralens akutmottagning, och det första som hände var att jag fick skäll av såväl sjukskötare som läkare för att jag kom dit med mamma i stället för att åka direkt till akuten med henne. Det var verkligen inte läge att börja skälla på mig om det eftersom ingen i det skedet ännu visste vad hon drabbats av, och i sådana här fall är det av yttersta vikt att patienten får adekvat behandling så fort som möjligt. Det är synnerligen svårt för en lekman att avgöra när man får eller inte får åka direkt till akuten utan remiss – jag har hört om så många fall där patienter blivit avvisade vid dörren för att de saknade remiss.


Men det var inte det jag skulle prata om här, utan om ett av de symptom som mamma hade när hon fick sitt TIA-anfall. Hon tappade helt bort all finska hon någonsin kunnat trots att hon i det skedet varit gift med en finsk man i över 40 års tid och alltid talat finska med honom. Hon satt som ett frågetecken och såg frågande på mig när den utländska läkaren ställde frågor till henne på finska. Hennes tal (på svenska) var överhuvudtaget luddigt, hon kunde bara säga några få ord och inga fullständiga meningar alls. Och finskan var som bortblåst. Det var skrämmande för mig, och måste ha varit så mycket värre för henne. Lyckligtvis är jag tvåspråkig (och översättare) och kunde bistå den här gången, men i en situation där läget är akut och paniken tar över är det lätt att det låser sig också för anhöriga, och att lägga ansvaret på dem för att alla (bl.a. medicinska) termer blir absolut rätt är förkastligt på så många sätt. Det är av yttersta vikt att också vi som är svenskspråkiga ska få vård på vårt eget modersmål i alla delar av vårdapparaten.

 

pa sjukhus2