Visa alla inlägg skrivna oktober 2015

fredag 30 oktober 2015 - 15:29

Hasses tårta

 

hasses tarta

 

I kväll ska han äntligen få tårta, han som fyllde år för en vecka sedan. Tårtan (eller physalisen) får samtidigt agera som vårt Halloweenpynt, inte för att vi firar Halloween, men ändå.

Den här tårtan var förut alltid standard på gubbens födelsedag, men nu är det åtta år sedan jag bakat den senast. Det har mest varit olika typer av trendiga bakverk här emellan, men nu har jag blivit lite bakåtsträvande i mitt tårtbakande. Det här är förresten en helt glutenfri tårta. Receptet, om ni vill ha det, lyder som följande, varsågoda:

 

5 ägg
2 1/4 dl socker
1,5 dl potatismjöl
1,5 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker poröst. Blanda potatismjöl och bakpulver och vispa ner i äggsmeten.
Lägg ett bakplåtspapper på en ugnsplåt, bred ut smeten på den och grädda i 250 grader tills den fått fin färg. Det tar bara några minuter.

Ta ut plåten, stjälp upp tårtbotten på ett nytt papper och låt kallna. 


Fyllning:

2 dl vispgrädde
lite socker och/eller vaniljsocker
3 bananer


Vispa grädden.
Mosa bananerna, rör ihop med den vispade grädden och bred ut fyllningen över hela tårtbotten. Skär botten i 5-6 remsor längs med. Rulla ihop dem som en snöboll. Enklast går det om du rullar ihop den första remsan, placerar den på ett kakfat och forsätter att fylla på med en ny remsa där den första slutar. Fortsätt på samma sätt med resterande remsor. Så här (klick!) ska den se ut när den är klar.

Garnera tårtan efter behag.

 

 

tisdag 27 oktober 2015 - 11:46

Hans födelsedagspresenter

 

fodelsedagspresenter

 

Han får så fina födelsedagspresenter varje år, min gubbe. Det bästa med dem är att jag får min beskärda del av dem jag också, om jag vill. Tröjan ids jag inte töja ut åt honom, men det övriga kan jag nog ställa upp på att dela med honom. Dryckerna med långa tänder, men bara man tränar tillräckligt många år, blir de också ganska drickbara. Assietterna var faktiskt hans gåva till sig själv. Jag undrar hur i vida friden han kom på idén att köpa dem?

söndag 25 oktober 2015 - 17:57

Söndagsmiddag

 

pizza

 

Söndagsmiddag. Där har ni ett ord som smakar gott. Under hela min uppväxt var söndagsmiddagen något att se fram emot, för då vankades det efterrätt! Och det bästa med efterrätten var att den oftast innehöll något så lyxigt som vispgrädde. Att få slicka visplarna efter att mamma (eller jag själv) vispat grädden, det var nästan det allra bästa.

Söndagsmiddagen åts runt klockan 14 i mitt barndomshem beroende på att herrn i huset hade skiftesjobb och skulle i jobb eller slutade klockan 14. Samma tidtabell håller vi fortfarande - det är svårt att bryta vissa traditioner. En tradition som jag några få gånger har frångått är att söndag inte är soppdag. Som förrätt funkar soppa givetvis alldeles ypperligt, men som huvudrätt, not so much. Åtminstone inte ofta.

Numera är söndagsmiddagen en utmaning som heter duga, men en utmaning som jag gärna antar, för minst en gång i veckan vill jag samla mina kära (de som bor nära) runt mig. Utmaningen ligger i att tillaga något som alla (son, flickvän och mormor) kan äta. Det är inte så att vi är kinkiga med maten, men eftersom en är vegan och en extremt allergisk, så är det få rätter som passar alla. Den allergiska är dessutom allergisk mot det mesta som en vegan ska äta för att få i sig alla nödvändiga näringsämnen. Oftast blir det så att jag lagar två olika versioner av allt. I dag blev det dock pizza, och då fick alla bygga sina egna. Pizzabotten och tomatsås kan alla äta, resten väljer man själv. Till efterrätt blev det gino med banan och bär. Fyra med vit och en med mörk choklad. Något till var och en.

 

gino

fredag 23 oktober 2015 - 12:05

Ho är i me panno?*

*klassiskt citat ur en monolog av Håkan Granlund

 

klimakteriefjader

 

Ni har säkert (!) undrat hur jag har det med värmen (som jag skrev om här och här). Det ska jag minsann tala om för er. Mig gjorde det inte ett dyft att försommaren inte var het, jag såg själv till att hålla mig mer än varm, speciellt nattetid. Det gick så långt att jag fick plocka ner vår bärbara fläkt från förrådsvinden, och den placerade jag bredvid sängen och knäppte på varje gång attackerna kom. Och det hände flera gånger per natt och med jämna mellanrum. Jag skaffade mig också tre solfjädrar att ha på olika ställen - en på stugan, en här hemma och en i handväskan. Klimakteriefjädern döpte ena svärdottern den till. Mycket lämpligt namn. 

Men vet ni, i början av augusti upphörde värmeskoven mitt i allt. Det gick tre veckor utan några som helst tecken på värmeöverskott. Så fick jag ett återfall som pågick i knappt två veckor, men inte av så våldsam kaliber att jag skulle ha behövt nattfläkta mig. Och nu har det varit lugna puckar i flera veckor. Gubben är så positiv att han vågade sig till att kånka upp fläkten på vinden igen, själv ser jag med tillförsikt på framtiden och vet att den termostat som en gång gått sönder, kan paja när som helst igen. Men just nu är det svalt och bra!

Och på tal om apelsiner så fyller min lille gubbe år i dag. Vi ska ha det lite småmysigt och fira hela helgen, tänkte vi. Så där som vi gör jämt.

onsdag 21 oktober 2015 - 17:56

Picklad lök och lite om språk

 

picklad lok2 

Picklad lök låter ju mycket trevligare än inlagd lök. Det senare låter ju som om löken blivit sjuk och nu ligger på hospitalet och väntar på medicinering för att bli sig själv igen.

Jag är lite kluven när det kommer till det här med språkanvändning, språkets utveckling etc. Jag tycker om språk och jag är en språkvårdare, men jag vill också kalla mig själv en språkutvecklare. Även om jag ofta vill hålla fast vid det gamla, tycker jag om att språket utvecklas, och det måste det göra för att hänga med all annan utveckling. Men den lättja som drabbat språkanvändningen i dag och som bland annat leder till att man förenklar språket eller inte bemödar sig att hitta på svenska översättningar till nya fenomen, den tycker jag inte om. Jag tycker framför allt inte om att vi i Finland direktöversätter finska ord även om det redan finns ett svenskt ord i standardspråket/rikssvenskan.

Jag hittar ofta på egna ord och uttryck och kan odla dem här i mina blogginlägg, men jag vet skillnad på vad som är gångbart i ledig skrift, men inte i seriösare sammanhang. Och det vill jag tro att det flesta vet även om de som kritiserar bloggarnas språk tycks tro det motsatta. Visst finns det undantag, som alltid, men att generalisera är alltid farligt.

Jag tror faktiskt att alla gör så gott de kan, ingen använder medvetet ett dåligt språk i skrift. Att en del bloggare skriver dåligt beror inte på bloggandet, det har nog andra orsaker. Däremot utvecklas språket om man skriver mycket, så i stället för att skälla ska man uppmuntra fler till att uttrycka sig i skrift.

Jag tycker förstås att man ska använda ett korrekt språk i alla sammanhang, men jag drar mig ändå inte för att slänga in engelska ord och uttryck, i synnerhet inte här i min frizon där jag är fri att göra som jag vill, och det beror inte på att jag inte känner till den korrekta svenska motsvarigheten, utan på att jag tycker att det engelska säger så mycket mer eller låter roligare, exempelvis picklad i stället för inlagd lök.

Här hemma har vi vårt alldeles egna språk – hemgelska kallar vi det. Det följer inga regler, men kan närmast beskrivas som engelska med anglifierade svenska ord och svensk grammatik. Vi utvecklar språket ständigt, och vi förstår varandra utan problem. "Now the björks have tapped all their lövs", sa jag till exempel i dag, och gubben förstod mig utan problem. Det är sådant här vi roar oss med i vardagen, vi som är halvt eremitiska av oss och tycker om att leka med de språk vi behärskar.

 

Och så till den knivskadade, inlagda löken. Den passar som tillbehör till så mycket, ja, nästan till allt.

 

Detta behöver du:


2 rödlökar
0,5 dl ättika
ca 0,75 dl socker
1,5 dl vatten
(eventuellt lite salt, svartpeppar och citronsaft)


Skala och skiva lök och lägg i en glasburk. Blanda ingredienserna till lagen och häll över. Ingredienserna inom parentes hör inte normalt till, men jag tycker de ger en extra twist till det hela). Förvara i kylen.

onsdag 21 oktober 2015 - 14:01

Liten men stor förändring

 

brodladda

 

Förr gillade jag stjärnor året om, men som med så mycket annat så har jag tröttnat på dem också. Jag har sökt nya plåtlådor att ersätta dessa, men förgäves. Så plötsligt en dag då jag stod och såg på lådorna med avsmak, slog det mig att jag har en rulle skoltavelfolie i garderoben. Fram med rullen, en rund mall och en sax, och några minuter senare hade vi ett "nytt" kök igen. De svarta bollarna passar i alla fall bättre med Marimekkoporslinet än de trista stjärnorna. Tänk vad mycket pengar jag har innestående på inredningskontot i och med denna billiga förändring!

 

brodlada co

tisdag 20 oktober 2015 - 08:33

Fulsoppa

 

black bean soup

 

Oftast lagar jag mat i stundens ingivelse, utan att planera långt i förväg. Det funkar om man som jag har ett ganska brett urval av basvaror hemma att ösa ur. I dag har vi svältdag (5:2), så det måste bli något som passar in en sådan dag. Svartbönssoppa har jag inte lagat på många månader, så det fick det bli i dag. Soppan ser ju mest ut som spyor eller en blodgröt, men den smakar hyfsat gott. Idén till den här soppan fick jag förra hösten när vi var ute och åt med vänner. Väninnan åt den som förrätt, jag fick smaka och försökte sedan återskapa soppan så som mina smaklökar kom ihåg den. Om jag lyckades, vet jag inte, men den är i alla fall ätlig. Och vegansk. Och som sagt riktigt ful.

Och om någon mot förmodan skulle vilja koka en sådan här fulsoppa själv, är det så här man går tillväga:

Man hackar en lök och ett par vitlöksklyftor, och låter dem svettas i lite olja ett tag, varpå man tillsätter ca 400 gram svarta bönor och vatten så det täcker gott och väl. Så saltar och pepprar man, och klämmer i en rejäl dutt med Sriracha (alternativt kan man hacka i chili. Idag hade jag i både chili och sriracha, gott, gott). Sedan låter man allt puttra någon minut och mixar. Och sedan äter man. I dag hade jag faktiskt i lite citron också, kände att jag ville ha i lite syra.

Vi konstaterade i dag när vi åt soppan att vi inte visste om den var het för att den var het (varm) eller het (välkryddad). Men den tjänade sitt syfte - den fyllde magen lite grann och fick upp kroppstemperaturen. 

måndag 19 oktober 2015 - 13:08

Grått i höst

 

gratt sovrum 1

 

Det är inte bara min kalufs som blivit grå i höst (det projektet har vi nu rott i land, se resultatet här i högra marginalen) - jag har också infört grått i sovrummet. Det fick sin början redan i somras när jag köpte nya gardiner till vardagsrummet, och i stället hängde upp de gamla godingarna från vardagsrummet i sovrummet. Så fortsatte det någon vecka senare med att jag fick tillbaka ett grått sängöverkast som jag gett det ena unga paret i vår närhet eftersom de i sin tur bytte färg i sitt sovrum. Det blir billigt att cirkulera saker mellan hushållen.

I somras tog jag också hem sängöverkastet från stugan. Det vilar nu på extrasängen vi har i gubbens hobbyrum. Så slapp jag se stjärnöverkastet som vi tidigare haft där och som jag tröttnat på för länge sedan. På stugan klarar vi oss utan sängöverkast framöver, har jag bestämt.

   

gratt sovrum 2

 

fredag 16 oktober 2015 - 11:05

Ytligt är inte ärligt, eller?

 

chili 2015

 

Det är sällan jag orkar hetsa upp mig över saker som väcker debatt i bloggvärlden, men den här gången tänkte jag ge min syn på saken, för ibland blir jag bara så trött på allt tjafs. Kan vi inte bara låta alla syssla med sitt. Och inte ta oss själva på så stort allvar. Det finns inget som är rätt eller fel när det kommer till blogginnehåll. Vill du ventilera dina innersta känslor, debattera om heta ämnen hittar du din publik, vill du igen visa vad du har på tallriken, i soffhörnet eller i blomrabatten finns det en publik för det också.

Alla bloggare har sin egen agenda – en del vill tjäna pengar på sitt bloggande, andra kanske vill nätverka och hitta andra likasinnade, lära sig uttrycka sig i skrift, inspirera eller bara föra dagbok för sig själv eller för en större publik. En del skriver från hjärtat, andra, t.ex. jag som redan är halvgammal och har vuxit upp i en helt annan värld, är kanske inte van vid att blotta allt i offentligheten. Eller så vet jag redan vem jag är och var jag står i ”de stora frågorna” och finner inget behov av att blottlägga allt för alla. Ingen orkar höra om sjukdom och annat elände med t.ex. arvstvister som drabbat familjen. Eller jo, det finns alltid de som både orkar och vill men inte av empati utan av pur nyfikenhet, och att stilla det begäret, det har jag ingen lust att göra.

Däremot har jag en passion för inredning, matlagning och fotografering, och jag visar gärna det vackra jag har runt mig och allt det goda jag har på tallriken, för jag vet att det finns många som delar det intresset med mig. Och jag gör det också för egen skull, som inspiration för mig själv de gånger fantasin tryter. Men det är tydligen helt plötsligt inte längre okej. För det som är ytligt är tydligen inte ärligt. En ytlig blogg är inte äkta. Perkulium säger jag. Min blogg är lika ärlig och lika äkta som vilken annan blogg som helst. Men det är mitt personliga val att endast blogga om det som jag är bekväm med att visa utåt. Det är mitt sätt att blogga och du väljer att läsa eller att låta bli. Live and let live.

 

20151016 091813Vbl 16.10.2015

torsdag 15 oktober 2015 - 16:21

Matchande muggar

 

blossa och ostindia floris

 

Det finns väl ingen där ute som trodde att vi skulle dricka Blossaglöggen ur vilka godtyckliga muggar som helst? Nä, jag trodde väl det. Klart som korvspad att det ska vara något som matchar. Jag hade tänkt satsa på Rörstrands Mon Amie, men den koppen rymmer en halv liter vätska, och det var lite att ta i, tyckte jag, så då blev det Ostindia Floris av samma tillverkare i stället. Den muggen rymmer blygsamma 3 dl, vilket betyder att det räcker både till mig och gubben ur flaskan. Hade vi fyllt Mon Amie-kopparna till brädden, skulle vi ha blivit tvungna att ha en flaska till. Och det vore ju att överdriva, och det gör vi ju "typ aldrig", som ungdomen säger.