Visa alla inlägg skrivna december 2016

lördag 31 december 2016 - 13:56

Gott nytt år!

 

Så gick en vecka igen, och nu är det äntligen dags att ta farväl av detta olycksalighetens år 2016. Det är inte många glädjestunder som jag kommer att komma ihåg från detta år. Höjdpunkten var förstås vårt barnbarns födelse (mitt bonusbarnbarn) och allt vad det inneburit, men hela året präglas ändå av min älskade mammas bortgång och all den sorg och saknad som den medförde. Jag kan ledigt säga att jag inte levt sedan kvällen den 11 augusti, bara överlevt. Man kan kanske tycka att jag ska lägga det där bakom mig nu, men det är inte så lätt gjort. Vi levde så nära varandra både fysiskt och mentalt att det bokstavligen känns som en del av min kropp och själ är borta.

Jag ser ändå fram emot det nya året, och tänker att tiden ändå kommer att göra sitt, och att göra sorgen lättare att bära så småningom.

Vi kommer att sparka detta år i ändan tillsammans med goda vänner i kväll. Och förhoppningsvis med lite godmat, goda drycker och trevlig samvaro. Med dessa upplyftande ord önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år. 

 

 

nyarsdukning 2

 

lördag 24 december 2016 - 10:12

God jul!

 

december 2016

 

Medelst detta bildkollage med några juliga bilder som jag kopierat från mitt instagram (alegningela) vill jag önskar er alla som hinner titta in här en riktigt god jul! (Jag har önskat mig bloggenergi av jultomten - får se hur det går med den saken.)

Taggar:

Kategorier:

Interior

Skriv en kommentar 2

onsdag 14 december 2016 - 15:50

Vård på eget modersmål är viktigt!

 

För åtta, nio år sedan fick min älskade mamma (may she rest in peace) en TIA, en övergående blodcirkulationsstörning i hjärnan med symptom som påminner om stroke. Jag åkte med henne till hälsovårdscentralens akutmottagning, och det första som hände var att jag fick skäll av såväl sjukskötare som läkare för att jag kom dit med mamma i stället för att åka direkt till akuten med henne. Det var verkligen inte läge att börja skälla på mig om det eftersom ingen i det skedet ännu visste vad hon drabbats av, och i sådana här fall är det av yttersta vikt att patienten får adekvat behandling så fort som möjligt. Det är synnerligen svårt för en lekman att avgöra när man får eller inte får åka direkt till akuten utan remiss – jag har hört om så många fall där patienter blivit avvisade vid dörren för att de saknade remiss.


Men det var inte det jag skulle prata om här, utan om ett av de symptom som mamma hade när hon fick sitt TIA-anfall. Hon tappade helt bort all finska hon någonsin kunnat trots att hon i det skedet varit gift med en finsk man i över 40 års tid och alltid talat finska med honom. Hon satt som ett frågetecken och såg frågande på mig när den utländska läkaren ställde frågor till henne på finska. Hennes tal (på svenska) var överhuvudtaget luddigt, hon kunde bara säga några få ord och inga fullständiga meningar alls. Och finskan var som bortblåst. Det var skrämmande för mig, och måste ha varit så mycket värre för henne. Lyckligtvis är jag tvåspråkig (och översättare) och kunde bistå den här gången, men i en situation där läget är akut och paniken tar över är det lätt att det låser sig också för anhöriga, och att lägga ansvaret på dem för att alla (bl.a. medicinska) termer blir absolut rätt är förkastligt på så många sätt. Det är av yttersta vikt att också vi som är svenskspråkiga ska få vård på vårt eget modersmål i alla delar av vårdapparaten.

 

pa sjukhus2