onsdag 14 december 2016 - 15:50

Vård på eget modersmål är viktigt!

 

För åtta, nio år sedan fick min älskade mamma (may she rest in peace) en TIA, en övergående blodcirkulationsstörning i hjärnan med symptom som påminner om stroke. Jag åkte med henne till hälsovårdscentralens akutmottagning, och det första som hände var att jag fick skäll av såväl sjukskötare som läkare för att jag kom dit med mamma i stället för att åka direkt till akuten med henne. Det var verkligen inte läge att börja skälla på mig om det eftersom ingen i det skedet ännu visste vad hon drabbats av, och i sådana här fall är det av yttersta vikt att patienten får adekvat behandling så fort som möjligt. Det är synnerligen svårt för en lekman att avgöra när man får eller inte får åka direkt till akuten utan remiss – jag har hört om så många fall där patienter blivit avvisade vid dörren för att de saknade remiss.


Men det var inte det jag skulle prata om här, utan om ett av de symptom som mamma hade när hon fick sitt TIA-anfall. Hon tappade helt bort all finska hon någonsin kunnat trots att hon i det skedet varit gift med en finsk man i över 40 års tid och alltid talat finska med honom. Hon satt som ett frågetecken och såg frågande på mig när den utländska läkaren ställde frågor till henne på finska. Hennes tal (på svenska) var överhuvudtaget luddigt, hon kunde bara säga några få ord och inga fullständiga meningar alls. Och finskan var som bortblåst. Det var skrämmande för mig, och måste ha varit så mycket värre för henne. Lyckligtvis är jag tvåspråkig (och översättare) och kunde bistå den här gången, men i en situation där läget är akut och paniken tar över är det lätt att det låser sig också för anhöriga, och att lägga ansvaret på dem för att alla (bl.a. medicinska) termer blir absolut rätt är förkastligt på så många sätt. Det är av yttersta vikt att också vi som är svenskspråkiga ska få vård på vårt eget modersmål i alla delar av vårdapparaten.

 

pa sjukhus2

fredag 23 oktober 2015 - 12:05

Ho är i me panno?*

*klassiskt citat ur en monolog av Håkan Granlund

 

klimakteriefjader

 

Ni har säkert (!) undrat hur jag har det med värmen (som jag skrev om här och här). Det ska jag minsann tala om för er. Mig gjorde det inte ett dyft att försommaren inte var het, jag såg själv till att hålla mig mer än varm, speciellt nattetid. Det gick så långt att jag fick plocka ner vår bärbara fläkt från förrådsvinden, och den placerade jag bredvid sängen och knäppte på varje gång attackerna kom. Och det hände flera gånger per natt och med jämna mellanrum. Jag skaffade mig också tre solfjädrar att ha på olika ställen - en på stugan, en här hemma och en i handväskan. Klimakteriefjädern döpte ena svärdottern den till. Mycket lämpligt namn. 

Men vet ni, i början av augusti upphörde värmeskoven mitt i allt. Det gick tre veckor utan några som helst tecken på värmeöverskott. Så fick jag ett återfall som pågick i knappt två veckor, men inte av så våldsam kaliber att jag skulle ha behövt nattfläkta mig. Och nu har det varit lugna puckar i flera veckor. Gubben är så positiv att han vågade sig till att kånka upp fläkten på vinden igen, själv ser jag med tillförsikt på framtiden och vet att den termostat som en gång gått sönder, kan paja när som helst igen. Men just nu är det svalt och bra!

Och på tal om apelsiner så fyller min lille gubbe år i dag. Vi ska ha det lite småmysigt och fira hela helgen, tänkte vi. Så där som vi gör jämt.

torsdag 20 augusti 2015 - 11:37

Trädgårdar och bloggvänner

 

Den här veckan har jag träffat många bloggvänner och vandrat i många trädgårdar. I måndags åkte Nina, Lenni och jag söderut för att träffa Ann-Christine (som för närvarande inte bloggar) och i tisdags kom Camilla från Pargas, plockade upp mig och så åkte vi norrut för att träffa Sandra. Fyra trädgårdar (min egen medräknad) på två dagar är inget dåligt saldo! Mycket trädgårds- och annat snack blev det, och det var lika roligt som vanligt att träffa likasinnade. Och som det inte räckte, ska jag träffa fler bloggvänner på lördag! What a week!

 

vanner tile


Här kommer några bilder som jag tog här i vår egen täppa för en stund sedan. Lite blommor och ätbart. Det ätbara står mig närmast hjärtat. Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det många gånger till - jag älskar att kunna gå ut i trädgården, plocka in stuff och sedan tillreda mat av det! Garanterat rent och giftfritt!

 

korsbar 1

 

korsbar 2 avf

 

orange pense

 

morotter och arter

 

roda vinbar avf

 

vidjehortensia annabelle avf

 

astilbe

 

zucchiniblomma avf

 

 

lördag 23 maj 2015 - 14:06

"I have the hots", del 2

 

paron

 

För att återknyta till mitt inlägg om klimakteriet häromdagen, så konstaterade jag efter att jag drabbats att jag ändå kommer ganska lätt undan om svettningarna är de enda besväret jag drabbas av. De finns ju de som har det mycket värre. Sedan läste jag på och upptäckte att jag visst kan koppla många andra besvär som smugit sig på de senaste åren till den här åldersgrejen även om de också kan vara stressrelaterade: sömnproblem (fast dem har jag periodvis haft sedan tonåren), minnesrubbningar, huvudvärk, munsår (fast de trodde jag berodde på någon brist) och håravfall.

Många är rädda för att kvinnligheten skulle gå förlorad, men det har jag inga problem med. Jag har aldrig ens känt mig så där jättekvinnlig (beror på min missuppfattning om att kvinnligt är lika med supersmalt), men jag har en man som bekräftar mig och min kvinnlighet (den jag inte trodde jag hade) varje dag, och vi hade ändå inte tänkt skaffa flera barn (verkligen inte!). Inte fäster han heller någon större vikt vid de yttre attributen (i så fall hade han nog dumpat mig för länge sedan), för det är ju ändå det som surrar mellan öronen på en som gör att man härdar ut (vilket ordval) i varandras sällskap år efter år.

De senaste veckorna har jag tagit upp det här med klimakteriebesvär med nästan alla jag träffat, och ingen historia är den andra lik. En del har inte haft några besvär alls, en del bara i några månder, medan andra har lidit i tysthet i åratal, en del med hjälp av hormoner, andra utan. Det intressanta är att de flesta talat öppet om sina besvär bara jag initierat samtalet. Det finns säkert de som tycker att jag kunde vara lite diskret när det gäller det här ämnet, men det är inte likt mig, och jag tycker inte att det är något att skämmas över, och om inte annat, så tröstar det ju att man inte är den enda som lider.

Päronet på bilden här ovanför har inte mycket med inlägget att göra, förutom att det har en fin kvinnlig form. Det köpte jag hem från Indiska i onsdags.

 

 

 

tisdag 19 maj 2015 - 12:44

"I have the hots"

 

ingela augusti 14

 

I dag tänkte jag skriva om ett hett ämne som i något skede blir aktuellt för en stor del av befolkningen. Och ändå talar ingen om det. För vissa är detta aktuellt bara i några månader, för andra i många, långa år. Och förstås är det bara vi kvinnor som drabbas. Som vanligt.

När påsken drog sina sista suckar var den dag då min egen termostat pajade, och det ser dåligt ut med reparatörer som kan laga den. Ser ni mig stå och flämta och fläkta mig någonstans, kom gärna och blås kall luft på mig.

Värst är det förstås på natten. Jag har alltid sovit kasst, men nu är det etter värre. Jag sover korta snuttar, vaknar och svettas, slänger av täcket, torkar av mig med en handduk, ligger och flämtar, flyttar ner i fotändan av sängen, svalnar av, börjar frysa, drar på mig täcket igen, somnar eventuellt om för att åter vakna en stund senare och då börjar samma rumba om igen. Och så är det tänkt att man ska var pigg och brutal när morgonen gryr. Fy Fabian, säger jag bara. Övergångsåldern, hur kan den drabba en som inte känner sig en dag äldre än 28?

En fördel är visserligen att man slipper åka söderut för värmen när kroppen ser till att man får ”njuta” av sitt alldeles egna, privata Blue Hawaii titt som tätt, d.v.s. alltför ofta. Inte för att det skulle falla mig in att satsa mina surt förvärvade pengar på en solsemester, men andra gör ju det mer än gärna.

På ett sätt drabbas ju han jag bor med också. Det kan inte vara lätt för honom att sova i samma säng som jag som leker karusell natten igenom. Mellan varven tycker jag dessutom att han andas för ljudligt och då brukar han få en fot i sidan. Öde på elände hos oss just nu alltså. Int ere lätt.

söndag 27 juli 2014 - 11:58

Jeppis Pride och Nykabigodsaker

pride 1

 

Vilken dag vi hade i går! Vi inledde den med att äta frukost i växthuset, och mycket bättre start än så på en dag kan man knappt ha. Eller nåja, frukost på bryggan slår ju faktiskt det, men det här var gott nog. Någon timme senare hämtade vi min mamma och körde till Jakobstad där vi blev bjudna på lunch hos min moster. Vid tolvtiden sökte vi oss till Pursisalmi skola där paradfolket börjat samlas för att mobilisera sig inför paraden. Vilket glatt gäng. Och vilket färgglatt gäng. Jag tror att mängden deltagare slog alla med häpnad. Och vad härligt det var att få se det massiva stödet för kärlek, tolerans och rättvisa både bland dem som gick i paraden och bland dem som kantade gatorna längs med hela rutten. 

 

pride 2

 

pride 3

 

pride 4

 

pride 5

 

pride 6

 

Varför gick vi då med i paraden? Vi önskar att alla fick leva ut sin kärlek oavsett vem man blir kär i. Kön, hudfärg, religion eller annan övertygelse ska inte stå till hinder för att du ska få känna dig älskad och känna dig trygg i din relation. Eftersom det är vår egen vardag önskar vi så innerligt att alla andra ska ha samma möjligheter och rättigheter som vi. Bilden här ovanför får symbolisera vad som är viktigast.

 

glass

 

Efter paraden unnade vi oss varsin lösglass, faktiskt för första gången i år. Och den var precis lika god som den ser ut. Eller nästan. Saltlakritsglassen blev nästan för salt mot slutet. Och som om glassen inte hade varit nog, besökte vi också det omtalade caféet Skorpan innan vi avslutade Jakobs Dagar för denna gång. Heta kanelbullar och iskallt kaffe i den heta solen var en intressant kombination. Vi smälte allt det goda hos moster en god stund, innan återfärden söderut inleddes.

 

skorpan

 

nykabi 1

 

Den gick först via bloggvännen Sandra, där vi fick beundra hennes makalösa trädgård. Efter att ha sett den har jag fler saker på min trädgårdsto-do-lista för nästa sommar. Vi fick också köpa hem ett stort fång grönkål att lägga i frysen för vintern eftersom vår egen blivit uppäten av larver.

Vi var inte hungriga, men eftersom vi planerat in ett besök på nyöppnade Cindy's Burger i Nykarleby, stannade vi ändå till där och åt middag. Det besöket behövde vi heller inte ångra. De serverade extremt goda och fräscha burgare, och dit återkommer vi gärna. Det fanns fler rätter på menyn som vi vill testa framdeles. Vi önskar de nya entreprenörerna stort lycka till, och hittills ser affärerna ut att rulla på med fantastisk fart.

En enastående dag med många minnesvärda händelser i fantastisk sommarvärme fick vi uppleva. Jag önskar att sommaren aldrig tar slut!

 

nykabi 2

onsdag 11 juni 2014 - 00:00

Nässelpulver

 

nasslor 1

 

Jag läste på Strömsös Fb-sida häromdagen hur hälsosamt det är med nässelpulver, och eftersom vi har rikligt av den varan runt våra "ägor", skickade jag ut gubben som tog skinnhandskar på händerna och plockade in sju liter av dem, så här till att börja med. Nässlorna har legat framme på tork i nästan en vecka, och när de blivit tillräckligt spröda och torra körde jag dem till pulver i matberedaren. Här: http://svenska.yle.fi/artikel/2013/03/13/alexandras-kosttillskott kan du läsa om nässelpulver. Tänk, vad hälsosamma vi ska bli nu!

 

nasselpulver