Min största förebild

onsdag 8 mars 2017 - 11:19 | 7 Kommentarer

 

min forebild

 

I dag, på kvinnodagen, och alla andra dagar vill jag hylla min allra största förebild - min älskade mamma som gick bort alldeles för tidigt.

Här är ett utdrag ur de minnesord jag skrev om henne efter hennes bortgång för snart sju månader sedan:

Verna föddes den 4 maj 1939 i Gamlakarleby. Hennes intresse för föreningsliv vaknade redan i barndomen då hon gick med i scouterna. Hon var med i ungdomsrörelsen, spelade teater och sjöng i kör.

Verna arbetade största delen av sitt yrkesverksamma liv på skattebyrån i Jakobstad som skatteberedare, vilket också innebar att hon var medlem i skattenämnden och under många år hade arbetsdagar från klockan 8 på morgonen till 20 på kvällen. Vid 37 års ålder insjuknade Verna i en aggressiv ledgångsreumatism. Hon blev snabbt sämre, och redan år 1985 sjukpensionerades hon.

Trots att Verna själv insjuknat i en funktionsnedsättande sjukdom hade hon en stark vilja att hjälpa sina medmänniskor. Hon gick tidigt i sin sjukdom med i Jakobstadsnejdens Invalider, var med och startade Jakobstadsnejdens Reumaförening där hon under de första 14 åren var sekreterare och därefter ordförande tills hon 9 år senare flyttade från orten. Hon var medlem och ordförande i handikapprådet, ordförande i Jakobstadsnejdens Hjärtförening och Kust-Österbottens Hjärtdistrikt. Hon var under flera år invald i Reumaförbundets fullmäktige och svenska arbetsgrupp och medverkade bl.a. till att servicen till de svenskspråkiga medlemmarna i förbundet blev avsevärt bättre.

Hennes insatser för reumatikervården i Jakobstad var ovärderliga och alla åren inom föreningsverksamheten fostrade henne till en mycket kunnig och respekterad påverkare inom reumaarbetet. Hon arbetade målmedvetet bl.a. för att bevara rehabiliteringen för reumatiker på Östanlid, för inrättandet av en reumaskötartjänst i Jakobstad och en reumatologtjänst i Vasa. Hon blev utsedd till stödperson för andra insjuknade, och ännu så sent som år 2013 deltog hon i en utbildning för kamratstödsledare arrangerad av Reumaförbundet. Verna var alltid redo att hjälpa andra, som den gamla scout hon var. Otaliga är de människor som genom åren fått hjälp och stöd av henne. Verna reste ofta runt i landskapet för att föreläsa, bl.a. om föreningsarbete för nya reumaföreningar och om sin reumatiska sjukdom för sjukvårdsstuderande. Verna visste att social samvaro är viktigt, därför begränsade sig hennes insatser inom Reumaföreningen inte enbart till intressebevakning och samhällsengagemang. Hon var med och arrangerade mycket trevligheter för föreningsfolket. Föreningens utfärder och resor ett par gånger om året med Verna som reseledare var mycket omtyckta.

Verna hade flera fritidsintressen. Hon var mycket musikintresserad och gillade de flesta genrer, men countrymusiken stod henne närmast hjärtat. Från unga år var hon en passionerad handarbetsmänniska. Hon broderade, virkade och stickade varje ledig stund. När händerna blev så pass nedbrutna av sjukdom att hon inte längre kunde hålla i stickor eller virknålar, lärde hon sig att knyta makramé, och när även det blev övermäktigt, började hon väva. Till slut fick hon även ge upp den hobbyn, och det var då som hon utvecklade ett brinnande intresse för släktforskning.

Under många år var Verna vice ordförande i Jakobstadsnejdens släkt- och bygdeforskare. Oräkneliga timmar satt hon på pastorskanslier, landskapsarkiv och på statsarkivet och grävde i gamla kyrkböcker. Hon forskade både i sin egen och sin mans släkter och gav ut flera tjocka släktböcker om dessa. Hon var redaktionssekreterare för den årligen utkommande publikationen Släkt och bygd och publicerade även många egna artiklar i den. Dessutom ledde hon kurser i släktforskning på Arbis i Jakobstad och på Medborgarinstitutet i Kronoby.

År 2004 blev en vändpunkt i Vernas liv. Hennes hälsa försämrades ytterligare och hon flyttade till Vasa (och senare till Korsholm) för att vara nära dottern eftersom hon nu behövde hjälp så gott som dagligen för att klara av sina vardagssysslor. Föreningslivet fick hon lämna, men i stället blev hon en aktiv internetanvändare, och höll kontakten med släkt och vänner när och fjärran via e-post, och senare via Facebook och Instagram.

Men framför allt detta var Verna en underbar och omtänksam mamma, svärmor, mormor och vän. Många är vi som kommer att sakna hennes goda humör, hennes fantastiska humor, livsvilja och kämpaglöd trots alla sjukdomar och olycksfall som hon drabbades av. Den vackraste av människor har gett sig av. Vila i frid.

 

Ni förstår säkert att jag inte skulle ha kunnat ha en finare förebild, och jag är så stolt över att vara hennes dotter. Hon gjorde så mycket för så många. Ni må tro att tomrummet efter henne är stort, och ingen annan i hela världen kan fylla det. Hon var inte förebild enbart för mig, mina söner förstod också tidigt att hon var unik. Så här skrev Lukas till sin mommo när hon gått bort:

 

Vila i frid Verna, kära mormor <3 Du kommer att vara en evig källa för inspiration och en stor förebild. Ditt liv har varit allt annat än lätt, och jag hoppas att du äntligen har funnit frid. Du var ett förkroppsligande av uttrycket "mind over matter", jag har aldrig sett någonting liknande. Fast din kropp strejkade och omvärlden försökte trycka ner dig gav du dig aldrig. Och genom att inspirera mig, och övriga vänner och släktingar, så lever du vidare. Jag har varit lyckligt lottad som fått ha dig som mormor och förebild, som fått se dig kämpa och övervinna. Men nu har du gjort ditt för den här världen, och det blir upp till oss som finns kvar att hedra ditt minne och din insats. Du kommer aldrig att bli bortglömd, Verna. 

 

 

Taggar:

Kategorier:

Family

7

Kommentarer

  • Hasse

    08.03.2017 12:03 (4 månader sen)

    Verna var för mig den bästa av svärmödrar. Jag skulle vilja mynta ett nytt begrepp: "drömsvärmor" som en parafras eller reciprokt till det vedertagna begreppet "svärmorsdröm". Vi synkade lika bra som Ingela och jag från första början. Vi hade samma humor och på något sätt hörde vi mentalt till samma generation trots åldersskillnaden. Jag skulle själv vilja brinna för människors lika värde och jämlikhet mellan könen som hon, men jag har tyvärr blivit för bekväm och lat eftersom jag inte stött på samma motgångar i livet som hon gjorde. Saknar dig oerhört, Verna.

    • Luke

      08.03.2017 13:02 (4 månader sen)

      Du och svärmor hade ju mindre ålderskillnad än vad du och morsan har!

    • Ingela

      09.03.2017 12:56 (4 månader sen)

      Det var ömsesidigt. Hon tyckte att du var en svärmorsdröm i allra högsta grad. <3


  • Minna

    08.03.2017 13:42 (4 månader sen)

    ❤️❤️❤️ Så fina ord om världens finaste människa ❤️❤️

    • Ingela

      09.03.2017 12:57 (4 månader sen)

      Tack, Minna! <3


  • Karin

    08.03.2017 14:54 (4 månader sen)

    I miss her too. She touched people all over the world. Love to you all.

    • Ingela

      09.03.2017 12:59 (4 månader sen)

      She did. Love to you, too!


Skriv kommentar