Visa inlägg taggade med 'minnen'

fredag 29 september 2017 - 14:51

En tio gammal X3M-lista

 

x3m2 

 

I dag dök dokumentären om X3M-communityn upp på Yle Arenan och i kväll kl. 19 kan den ses på Yle Fem. Jag blev medlem i communityn våren 2005 och jag var extremt aktiv under några års tid. Flera gånger undrade jag i mitt stilla sinne om detta kommer att vara livet ut, och om jag i så fall kommer att få något mer uträttat i livet. Facebook (och delvis också bloggar) tog kål på communityn, och i dag är den ett minne blott. I något skede var jag förutseende nog att kopiera över alla mina dagboksinlägg till min dator, och nu har jag precis läst igenom inläggen från den här tiden på året åren 2005, 2006 och 2007. Måste erkänna att jag fick dra på mun både en och annan gång.
Hela vår familj var med på communityn, vilket kanske inte var så roligt för den yngre generationen. Det var kanske "lite" genant för dem att deras moder var jätteaktiv på något som egentligen var riktat till en mycket yngre publik. Anyhow, vi lärde känna en massa nya människor vi aldrig annars skulle ha träffat, och jag tror att communityn förde oss finlandssvenskar på olika håll i landet närmare varandra. Många hittade sina partner via den, själv har jag fortfarande kontakt med flera gamla communister. Under ett par års tid träffades ett gäng här i Vasa för att luncha tillsammans en gång i veckan. Good times.


Så här kunde en lista se ut då, för 10 år sedan:

 

Vilken svordom använder du mest:
Jag svär ju aldrig… ;)

Vilken tid är din väckarklocka inställd på:
Just nu 07:30, fast normalt använder jag ingen.

Har någon någonsin kallat dig lat:
Kan inte påminna mig.

Använder du huvtröjor:
Det händer.

Kan du vissla:
Busvissla ja, vissla en låt, nej.

Har du någonsin deltagit i en demonstration:
Jo, i sjuan när vi demonstrerade mot trängseln i vårt högstadium.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig:
Jo, men vem bryr sig.

Äger du några band t-shirts:
Jo, Bruce Springsteen and the E Street Band.

När flög du senast:
År 2000.

Diskar du din egen disk:
Helst inte, men de närmaste fem veckorna blir jag tvungen att göra det, åtminstone sådana prylar som tar för mycket utrymme i diskmaskinen.

Kan du kasta macka:
Maken kastar bra, jag gillar inte att man klottar med maten :-D

Vad har du med dig in på bion:
Sällskap.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet:
Finska och engelska.

Gillar du att flyga flygplan:
Nå vad tror du?

När sov du senast på golvet:
Förra sportlovet, på en luftmadrass gone sour.

Gillar du din boende situation:
Sure baby, sure.

Är dina dagar fullbokade och stressiga:
Det varierar, men jag har sällan långtråkigt.

Hur gammal blir du nästa födelsedag:
45, bara barnet.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm:
Not a chance.

Sover du på sida, mage eller rygg:
Alla, mest på sida.

Tycker du om att krama folk:
Beror på vad det är för folk…

Skulle du säga att du är trendig:
Säkert. Inte.

Äger du en digitalkamera:
Aber natürlich. En bra sådan.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars:
Luke så klart.

Tycker du att du är attraktiv:
Mellan öronen, kanske, inte annars.

Vad är du allergisk mot:
Svamp, klorvatten, hund, katt.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött:
Bara om jag äter för mycket, då får jag morkkis.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat:
Tony Peter eller Squiddly.

torsdag 16 juni 2016 - 18:48

Romantik på vår nivå

 

 

forlovningsskal

 

I förrgår firade vi vår 26:e förlovningsdag. Eller firade och firade, vi skålade i lite roséskumpa ute på stugan. Ni är säkert (eller så inte) nyfikna på hur det gick till när vi förlovade oss? På morgonen lämnade jag ett urinprov på företagshälsovården innan jag åkte till jobbet. På eftermiddagen kom det efterlängtade samtalet som bekräftade det vi hade misstänkt - att det växte ett litet gryn inne i mig. Jag ringde genast upp den blivande barnafadern för att berätta den glada nyheten, men han var upptagen just då, och lovade ringa upp så fort han kunde. Förstår ni vilka vassa nålar jag satt på medan jag väntade på det samtalet eftersom jag satt inne med världens bästa nyhet? När han äntligen ringde, blev han lika överväldigad av nyheten som jag, och föreslog att vi skulle förlova oss samma dag, och gifta oss på min födelsedag två och en halv månad senare, den dagen vi ursprungligen hade talat om att förlova oss. Ja, vad skulle jag svara annat än JA, det här var ju mannen jag ville dela mitt liv med och som jag ville ha som far till mina barn, trots det faktum att han "friade" i telefon.

Vi slutade jobbet lite tidigare än vanligt och åkte till en guldsmed. Medan ringarna graverades gick vi på stan och fnissade som tonåringar åt vår lilla hemlighet. Efter att vi hämtat ringarna skulle vit åka ut till Svedjehamn i Björköby där vi under mer eller mindre högtidliga former skulle förlova oss. Men vid det här laget var vi hungriga, så vi vek av till Dallas Pizza Palazzo för att stilla hungern.

Och där, medan vi väntade på maten, tog tålamodet slut, så vi plockade fram ringarna och trädde dem på varandras fingrar. Kan ni tänka er en mer romantisk plats för en förlovning? Jag kan, men det blev ju en rolig grej att vi gjorde det just där, och många år efteråt åkte vi till pizzerian just det här speciella datumet.

Vi är båda ganska praktiskt lagda, så det här med storslagen romantik, traditionella ceremonier och överdådiga fester är inte riktigt vår grej (vi deltar gärna när andra är huvudpersoner, tro inte annat). Intimt och privat ska det vara. Efteråt (obviously, jag bloggar ju!) har jag inget emot att låta världen veta vad som hänt. Men när det händer ska det helst bara vara vi två, eller en publik med endast våra allra närmaste och käraste. Och bevisligen funkar det även så, man kan bli lycklig ändå.

måndag 19 januari 2015 - 10:00

Barndomsminnen och tips på vardagsmat

 

Som alla säkert redan förstått har jag ett stort intresse för mat. Alltid haft, åtminstone sedan jag blev så lång att jag nådde upp till spisen, och kommer förmodligen alltid att ha. Ni vet, äta bör man... Fast det där jag skrev om spisen är ju en sanning med modifikation. Jag började faktiskt använda spisen långt innan jag nådde upp till den. Det fanns ju stolar också på den tiden då jag växte upp. Det är nämligen så att jag har varit kaffedrickare sedan jag var riktigt liten, och som tvååring kokade jag redan mitt eget kaffe. På den tiden fanns inga kaffebryggare, utan man kokade vatten i en kaffepanna, och bryggde sedan på traditionellt vis genom att hälla det kokheta vattnet genom ett filter. Att det skulle ha varit riskabelt för en tvååring var det väl ingen som tänkte på, hon var ju så stadig på hand, den där lilla flickan.

Dagen då jag fyllde fyra år bjöd jag hem mina närmaste vänner på kaffekalas (jag var ett nyckelbarn redan då eftersom jag hade en tendens att rymma från dagmamman). När mamma kom hem efter jobbet, blev kompisarna rädda att jag skulle få bannor, så de försvann fortare än kvickt, men mamma visste ju att jag hade koll redan då, så det var ingen fara.

Nu var det ju inte min barndom jag skulle berätta om, utan mat, och då i synnerhet om den ack så viktiga vardagsmaten som vi alla suckar och stönar över med jämna mellanrum. Bloggvännen Fina Christina ville ha tips på enkel vardagsmat. Vi har ju som bekant ändrat våra matvanor lite grann, så hos oss blir det mat utan animalier under fem av veckans sju dagar, i genomsnitt. Det gäller att vara lite mer kreativ än vanligt och våga röra ihop sådant som kan tänkas smaka gott. I dag tänkte jag tipsa om de bönbiffar jag lagade i går (fast då blev det ju söndagsmat, och inte vardagsmat, men vi har kvar av dem och ska äta resten i morgon, tisdag). Biffarna serverade jag med klyftpotatis, sallad och aioli, men man kan ju äta vad som helst till - potatis i någon annan form, enbart sallad, eller kanske klämma in dem i en tortilla, eller i ett bröd av något slag.

Vad hade jag då i mina biffar? Jo, två förpackningar svarta bönor, en gul lök, ett par vitlöksklyftor, några matskedar var av chia-, pumpa- och solrosfrön, salt, peppar, och Sriracha. Någon gång har jag också lagt till potatismjöl eller ströbröd och lite vatten. Jag mixar allt, formar till biffar, panerar (ibland, ibland steker jag dem rakt av) och steker i olja. De blir faktiskt jättegoda, och tar nästan noll tid att tillreda. Om man vill kan man blötlägga chiafröna i vatten innan man tillsätter dem, för då blir det lite mer stadga i biffarna när de ska stekas, men jag brukar vara för lat, så det momentet hoppar jag över.

 

PhotoGrid 1421580957934