måndag 17 juli 2017 - 20:09

Plötsligt händer det

Det är en trött men så otroligt glad och lycklig mamma som nu sätter sig i soffan och vilar sina trötta fötter. Idag bestämde Väinö sig för att ställa sig upp och stå helt själv. Det kändes så bra och lättande på något sätt. Han har verkligen visat både oss och andra, att även om han var tvungen att komma ut ur sin etta i magen, 6 veckor för tidigt, växthämmad och prematur, så har vi inget att oroa oss för, angående hans utveckling. När jag tänker tillbaka på alla gånger jag haft ångest och varit orolig över hur han skall klara sig, just med tanke på att prematurbarn kan vara sena i utvecklingen osv. Men nu med facit i hand så här långt, så hade vi inte behövt oroa oss alls. Jag har varit med och sett så många familjer som väntat sig ett friskt barn men livet har tagit dem på en annan väg och kanske är det just det, som får mig att vara så otroligt tacksam över att Väinö verkar vara helt frisk, trots allt. Jag har själv, som sagt, haft mycket problem med hälsan sedan graviditeten, men jag alltid sagt att jag kan ta de problemen, så länge Väinö är frisk.

 

Nu blir det lite myspys med gott kvällsmål och nyaste avsnittet av Neste Sommer. En väldigt rolig norsk serie som vi följt en tid och som jag kan rekommendera åt alla. De som älskar solsidan, gillar förmodligen också den här serien.

måndag 17 juli 2017 - 10:02

En vecka i njurarnas tecken

Som jag redan berättat tidigare, så tog min kropp ganska illa upp av min graviditet. Bland annat skadades mina njurar och i augusti skulle det vara dags att undersöka dem igen. De har varit undersökningar med 4 månaders mellanrum för att följa upp hur njurarna mår. Förra veckan fick jag dock ett brev, att undersökningarna har flyttats till att göras redan nu. Utan dess mer förklaringar. Idag var jag och hämtade några burkar för undersökningen och det visade sig att de vill göra bredare undersökningar nu än tidigare. Men fortfarande ingen förklaring på varför.

 

Och istället för att träffa min nefrolog (en läkare med inriktning på njursjukdomar) om några veckor, så kommer jag att få ett brev hem där det berättas om svaren och hur fortsättningen ser ut. Jag antar att det här med brevet, är ett sätt att minska på köerna i sjukvården, då man inte behöver boka in alla på patientbesök, men det här sättet stöder ju verkligen inte patienten i och med att man inte kan ställa frågor om saker man undrar om. Och det känns lite konstigt att bara bli undersökt mer och mer, utan att veta vilka läkare som undersöker och vad de egentligen undersöker. Alla kanske inte är intresserade, utan bara går på prover och sedan lyssnar på svaren och lever enligt vad läkaren skriver. Men jag vill gärna veta exakt vad som händer i min kropp och varför. Och mest av allt, om det finns något jag kan göra för att den skall bättre.

 

Det blir i alla fall besök till laboratoriet både tisdag, onsdag och torsdag den här veckan. Sen får vi väl bara vänta och se vad som händer.

söndag 16 juli 2017 - 16:51

Säg hej

Det är allmänt känt att björneborgare inte är värst pratsamma av sig, men jag tror vi nått någon sorts top nu den senaste tiden. När jag är ute och går i vårt område, så hälsar jag alltid på alla som kommer gåendes emot mig. Jag säger flera gånger tack i affären och tackar när någon håller upp dörren för oss när vi kommer gåendes med vagnen. Jag säger ursäkta när jag går på någon i misstag.

 

Efter att ha bott i Björneborg och Ulvsby sammanlagt 5,5 år nu, så skulle man tro att jag vant mig vid att sällan få något svar. Men det har jag inte. Varför är det så svårt att säga hej, tack eller ursäkta och le mot en annan människa? Jag blir i alla fall glad av att bli hälsad på och bemötas med ett leende och jag tror inte jag är den enda. Jag uppmuntrar därför alla mina läsare, att hälsa, säga tack och ursäkta. Och det finns också plats för fler leenden i den här världen.

lördag 15 juli 2017 - 19:31

Look-a-like

Idag morse provade jag en ny ansiktsmask, som fungerade som en mask som man placerade på ansiktet och lät dra in. Först när jag satte på mig den, var det en vit pappersliknande mask. Jag såg lite ut som om jag tillhörde ku klux klanen med den. Men inte blev det mycket bättre när jag tog av den vita delen och själva masken blev kvar på ansiktet. När jag såg mig själv i spegeln, reagerade jag genast på att mitt utseende påminde om Emelies från Rederiet. Den kvinnan gav mig ett flertal mardrömmar som yngre. Se själv bilderna här nere och avgör hur lika vi var:

 

IMG 3608

IMG 3610

 

Jag hoppas verkligen att jag inte ser mardrömmar i natt. Jaja, skämt o sido. Ansiktsmasken var helt okej. Lite besviken på att den inte putsade ansiktet så bra som jag hade tänkt mig, eftersom kvinnan i affären verkligen pratade gott om masken och sa att den var den bästa de hade. Eller också hade jag så otroligt smutsigt ansikte, så därför blev det inte helt rent.

lördag 15 juli 2017 - 17:27

Att uppfostra småbarn

Alla vi som uppfostrar ett barn! Kan vi snälla, sluta säga åt flickor att "han är säkert förtjust i dig, men vet inte hur han annars skall uttrycka det", när en pojke knuffar, river i håret eller tar någons saker och slänger iväg dem skrattande. Kan vi snälla, sluta lära barn att det är okej att visa förtjusning via våld?

 

Istället borde vi lära dem att säga stop! Rör mig inte! Dessutom lära den vad det betyder och hur man uttrycker sina känslor på ett hälsosamt sätt.

 

Sen vill jag även nämna det här med könsneutral uppfostring och klädstil. Det pratas så mycket om att det inte borde finnas pojk- och flickavdelningar i klädesaffärer. Jag kan för visso förstå argumentet mot könsindelade avdelningar, men ibland tycker jag folk tar det hela lite för långt och glömmer att bara för att de gör på sitt sätt, måste inte alla göra det.

 

Som när någon får fnatt över att hon köpt ett par strumpor med bilar åt sin lilla dotter och det står "pojkstrumpor" på kvittot. Spelar det verkligen så stor roll vad det står på kvittot? Din dotter är väl lika glad över bilstrumporna i alla fall?

 

Dessutom får man inte glömma, att det finns så många som fortfarande vill klä sina söner i ljusblått och flickor i rosa. Och vad är egentligen felet med det? När jag frågade en kvinna det, svarade hon "för om man bara visar t.ex. pojkarna en vanlig mansroll, så växer de upp och blir likadana mansgrisar som vi nu har". Jag är inte speciellt glad över att någon utgår från att min son automatiskt växer upp till en mansgris som hatar kvinnor, bara för att vi klär honom pojkaktigt. Vi försöker uppfostra honom att vara respektfull mot alla människor, oavsett kön, ålder, ursprung eller klädstil. För tro mig, manssvinerier har nog inget med kläderna att göra. För oss är det mer viktigt vad som finns mellan öronen, än mellan benen. Eller det som någon har på sig. Och bara för att man i en situation stöder ett "pojkaktigt val", betyder väl inte det att man alltid, i alla situationer gör det. Men man måste väl visa barnet att det finns olika roller att väljer mellan. Men det viktigaste är, att det är barnet själv som valt rollen. Om en pojke vill leka med barbien, så får han göra det. Men då skall det vara för att han vill det, inte för att hans föräldrar vill gå mot alla tradtitionella normer och bara trycker flickaktiga leksaker i ansiktet på honom. Likaväl skall den pojken få leka med monster trucks, om han vill.

 

Ibland tror jag, att det är de vuxna som gör en större greij av det här med kläder och leksaker, än barnen. Istället för att se skillnaden mellan flick- och pojksaker, ser nog många barn bara kläder i färgordning och leksaker. Varför är det en så stor grej hur någon annan uppfostrar sitt barn? Om du vill uppfostra ditt barn könsneutralt så gör det, men varför måste alla andra göra likadant? Gör istället som du vill och var glad och stolt över att du får göra det. Men ge dig inte ut på alla som inte väljer samma väg, som om vi skulle vara sämre föräldrar på grund av våra val. Om vi, eller någon annan, väljer att klä sin son i ljusblått eller sin flicka i ljusrött, så är det väl inte bort från er.

lördag 15 juli 2017 - 07:27

Lyxmorgon

Tänk att man kan känna sig utvilad och glad över att ha fått sova ända till klockan 7.15. 7.15! Det är nogflera veckor sedan vi vaknat så "sent" med Väinö. Nu leker han med mommo och mofa och jag drar mig ännu i sängen. Fast jag tror Väinö är mer intresserad av att dra mommo i håret. Sen blir det frukost och snart kommer nog Jaakko hem från jobbet.

 

Senare skall jag in till stan för att möta upp Jessica, som jag inte träffat på väldigt länge. Det är alltid mycket att stå i och få tidtabeller att passa ihop under jazzveckan, när så många som flyttat härifrån kommer hit för den här veckan. Och man vill ju träffa alla, helst så många gånger som möjligt. Men så vill man ju ha lite egentid med familjen också. Lite balansgång där, men jag tycker vi har bra balans i år.

 

Vad annat händer det idag då? Lite inlägg kommer upp på bloggen, det blir kanske besök på några inredningsaffärer och såklart skall vi till jazzgatan.

 

Ha en härlig lördag hörrni!

fredag 14 juli 2017 - 20:06

Inredning och allsång

Idag har vi varit hela dagen ute på stan. Vi har ätit lax med potatis och grönsaker, crepes med nutella och jordgubbar, cheesecake och så har vi shoppat, shoppat och lite till shoppat. Det blev en hel del inredningsgreijer eftersom jag just nu har inredningsboom. Vi har bott i vårt hus i 1,5 år och sakta men säkert har vi ändrat det till vår stil. Men ännu är det lite kvar. Några rum som skall tapetseras, lite möbler som skall skaffas och så lite smått "plitetplåter", som man säger i Sibbo. Bland annat är hela mitt arbetsrum/gästrummet helt oinrett, så där finns en del jobb ännu. Jag har lite svårt att bestämma mig över stilen i det rummet. Kanske jag borde skriva ett inlägg med lite ideer och se vad ni tycker och kanske ni har några bra tips?

 

Idag har vi i alla fall fått upp soffhyllorna, en spegel i hallen och målat utemöblerna. Och så lite små greijer här och där.

 

När vi gick över torget, var det allsång på gång. Inte direkt som i allsång på skansen, där flera tusen människor står i solsken och sjunger glatt ur sina sånghäften (eller ja, sånghäften är väl med bara för utseendets skull, för ingen kollar ju nästan i dem). På Björneborgs torg var det mer halvmulet, 100 människor som tyst sjöng för sig själv trots att han som ledde allsången bad människor sjunga högre. Alla stod helt stilla, kanske någon här och där som lite rörde på höften, men det kan ju också hända att de bara var kissnödiga men inte täcktes lämna allsången. Min absoluta favorit under hela spektaklet, var i alla fall när han som ledde sången, bad folk lägga händerna i luften och typ 7 människor gjorde det medan resten sjönk ihop lite framför ögonen på en och fällde blicken ner i marken. Och för att göra det hela exakt så finsk som det bara går, så klampade såklart 3 fyllon in och tyckte det här var den bästa platsen att visa sina dance moves från 80-talet.

 

Men trots det här så var det en ganska trevlig stämning på torget. Nu blir det kvällsmål och en kväll framför tv:n.

fredag 14 juli 2017 - 11:14

Podcast

Som ni som läser bloggen aktivt vet, så gör jag och min kompis Erika en podcast som heter Latprat - med Erika och Jennie. Jag älskar att lyssna på podcasts när Väinö vilar och jag gör hushållsarbeten eller när vi är ute på vagnlenk. En regning dag som denna, så tänkte jag tipsa er on mina favorit poddar. Varsågoda!

 

Wahlgren och Wistam

Den första podden jag började lyssna aktivt på. Pernilla Wahlgren och Sofia Wistam pratar om aktuella händelser i sina liv och i världen, såklart med en stora nypa humor. Ett färskt avsnitt kommer ut varje söndag.

 

Lady Lovin'

Female empowerment med Lo Bosworth, Jilly Hendrix och Greta Titelman. Förhållanden, sex, hälsa och jobb diskuteras i podden. Varje måndag kan man njuta av ett nytt avsnitt.

 

Geniförklarat

En pod som gjordes mellan åren 2012 och 2015. Christina Nordhager, Maja Härngren, John Willander-Lambrell och Messiah Hallberg pratar om allting mellan himmel och jord. Mycket skratt och mycket humor. Dock är det lätt att störa sig på Christina och Maja om man inte vet att de spelar rollfigurer under vissa delar av podden. Men absolut den bästa podden jag lyssnat på ever!

 

Skäringer och Mannheimer

Anna Mannheimer och Mia Skäringer (känd från sina egna shower och Solsidan), pratar om både det ena och det andra. Nytt avsnitt kommer varje måndag.

 

Freakshow

Komikerna Jakob Öqvist och Messiah Hallberg pratar om den gågna veckans händelser tillsammans med sin gäst för veckan. En rolig podcast om allt möjligt. Nytt avsnitt kommer ut varje fredag.

 

Latprat - med Erika och Jennie

Ja, jag kan ju inte låta bli att nämna även vår podcast på den här listan ;). Vi pratar om aktuella händelser och nyheter och nytt avsnitt kommer ut alltid när vi hittar tid att sitta ner och prata in ett avsnitt.

 

Har du inte lyssnat på dessa podcasts så kan jag varmt rekomendera att göra det. Har du något tips på en bra podcast till mig?

torsdag 13 juli 2017 - 21:06

Här kommer alla tankarna på en och samma gång

De senaste dagarna har jag känt att jag uppdaterat bloggen dåligt. Rent ut sagt uselt. Jag har för stora krav på mig och när man blandar ihop det med att tusen och en tankar, flyger runt i min hjärna, alla på en och samma gång, så blir jag otroligt frustrerad på mig själv. Och när jag skriver ner saker, så kan en text ha meningar från tre totalt olika ämnen. Det blir liksom bara ett råddigt inlägg och när jag själv sedan läser igenom det, så vet jag knappt själv vad det var som jag ville säga. Jag blir arg på mig själv och för nästan lite panik. För jag börjar trycka ner mig själv. Säga att jag inte duger till något och att ingen bryr sig om mina texter. Jag tänker, att folk sitter och skrattar åt mig och mina åsikter. Vilket de kanske gör, men oftast bryr jag mig inte, men just i den där stunden, känns det som ett enormt problem som bara växer och växer, i huvudet på mig.

 

Min hjärna fungerar normalt så här: jag kan koncentrera mig på flera saker samtidigt. På förmiddagarna är jag som kreativast och får mest gjort. När Väinö vilar, sätter ett gäng små figurer igång ett möte i min hjärna. Jag föresteller mig att de ser ut som babblarna, små, färggranna och pratar ett eget språk. Fast egentligen pratar de i olika svenska dialekter och någon pratar finska, någon engelska. Ett mycket internatiollt gäng helt enkelt. Där sitter de sen, i min hjärna som fungerar som deras kontor. De pratar om olika ämnen och kommer med bra synpunkter och när jag tycker de säger något riktit smart, skriver jag ner det. Och snart har jag ett eller flera inlägg, som jag är nöjd med.

 

Men när jag blir stressad, får jag writers block och till slut får jag en känsla av att min hjärna går på övervarv. Som att alla dom där babblarna satt sig i racer eller formel 1 bilar, som kör runt, runt i min hjärna. Då känner jag mig ofta väldigt rastlös och vill göra 5011 saker samtidigt, bland annat skriva riktit starka och välskrivna inlägg. Men det bara inte går. Orden bara inte sätter sig på pappret så som jag vill. Men med åren har jag lärt mig, att när den känslan kommer över mig och jag vill göra allt genast, så borde jag om möjligt, sätta mig ner och göra absolut ingenting. För efter en stund, tar bensinen slut i racerbilarna och min hjärna börjar sakta fungera igen.

 

Just nu ligger jag här på soffan och känner att bensinen tagit slut och sakta börjar jag återhämta mig. Så idag kväll blir det vila, vila och vila. Och lite coca-cola, because why not? Sedan blir det nya tag imorgon angående bloggen.

torsdag 13 juli 2017 - 17:43

Mingel mangel tingel tangel

Oj, vilken dag vi har haft så här långt. Vi började dagen med frukost på torget. Sedan gick vi runt på stan hela förmiddagen, åt ute och sedan rusade vi hem för att göra i ordning för ett större gäng gäster. Vi bjöd på maränger, hallon, jordgubbar och kaffe. Super gott och lyckat besök! Och det var inte alls så svårt att göra marränger som jag, av någon konstig anledning, inbillat mig. Här har ni såklart receptet;

 

1. Vispa ihop 5 äggvitor till en hård smet.

2. Lägg i 2,5 dl socker.

3. Vispa tills smeten hålls orörd i burken, när du vänder den upp och ner.

4. Tillsätt 1 tesked ättika och 2 teskedar vaniljsocker.

5. Lägg små "högar" med smet på en plåt. Jag hade en matsked med smet per hög. Marrängerna ändrar inte storlek i ugnen, så de blir slutligen lika stora som de är när du lägger upp dem på plåten.

6. Lägg plåten med marränghögar i ugnen för ca 30-35 minuter och ugnen på 125 grader. När marrängerna får en aning färg är de klara.

7. Låt svalna i rumsvärme.

 

Passar otroligt bra med bär och glass eller banan och grädde. Bon apetit!

 

IMG 3561