Jämnför inte barns personligheter

söndag 10 september 2017 - 13:19 | 0 Kommentarer

Jag vet att jag ger mig ut på svag is med att ta upp barnuppfostran igen. Men jag vill i alla fall vädra ett ämne och tankar kring det här på bloggen. Hur ofta hör man inte kommentaren "alla barn är olika och alla barn utvecklas i olika takt". Jag hör den ofta. Men tyvärr stöter jag lika ofta på just motsatsen till meningen. Situationer, då vuxna jämnför barn med varandra. Eller jämnför barnet med dess föräldrar som små.

 

Det finns situationer då man som vuxen måste ta tag i barnets beteende. Situationer som annars kan leda till att barnet gör sig själv eller någon annan illa. Man måste lära barnen rätt och fel i vissa saker. Och barn måste lära sig, att de inte är bäst på allt. Men jag önskar, att de får lära sig det utan att känna, att de inte duger som de är. Även om Pelle inte kastar lika långt boll som Lisa. Eller att Hans springer snabbare än Maria. Både Lisa och Hans skall få känna att de är bra som kastar boll längst eller springer fortast. Men Pelle och Maria måste också få känna sig dugliga med sin prestation. Och framförallt, bör vuxna ge Pelle och Maria känslan av att de kan utveckla sina talanger. Om de vill.

 

Det har diskuterats mycket under de senaste åren om just den här saken. Att man inte borde få lägga vitsord i t.ex. gymnastik. För att inte de som klarar sig sämre, skall känna sig sämre. Då plockar man tyvärr också bort möjligheten av flera barn att få uppleva känslan av att lyckas. De som är bra i kreativa ämnen som gymnastik, bildkonst och musik, kanske har det svårare med matematik, geografi eller kemi. Och vise versa. Det är bra, att det finns något ämne där barnet känner att det lyckats bra med, istället för att aldrig få känna sig duktig i skolan. Jag tror inte på att skydda barn från olika känslor. Jag känner att det är vår uppgift som vuxna, att hjälpa barnen handskas med sina känslor. Inte hindra dem från att känna saker. Lär man sig inte handskas med sina känslor som barn, kommer man ha svårt att handskas med dem som vuxen. Om ett barn aldrig lär sig ta emot ett "nej" som barn, kommer det inte att ta det som vuxen heller. Ibland är det bra att inte ta ett "nej" som vuxen, men jag tror vi alla är överrens om att det också finns situationer då ett "nej" betyder just "nej". Och återigen är vi framme vid våra vuxnas ansvar. Det är vår uppgift, att lära barnen känna till de situationer då man kan strunta i ett "nej" och när man får nöja sig med svaret man fick.

 

Nu kanske du tycker det är konstigt att jag först skrev, att man inte skall jämföra barn med varandra, men sedan skrev jag att man måste låta dem känna sig bättre och sämre i vissa saker. Jag förstår din förvirrning, men jag skall försöka förklara vad jag menar. Enligt mig, borde det inte ses som jämnförelse av barn när man lägger vitsord i ämnen. Vitsordet läggs på basen av varje barns enskilda prestation och att man gjort sitt bästa (enligt mig borde vitsord i kreativa ämnen basera sig på viljan att göra och försöka sitt bästa, inte på medfödd talang). Ja, barn kommer jämnföra sina betyg med varandra, men det är just där vi vuxna borde finnas, återigen, och förklara att man duger även fast man inte är bäst på allt och påpeka att vitsorden baserar sig på något barnen gjort. Inte vem de är som person. Att jämnföra barns prestationer, är en helt annan sak, än att jämnföra deras utseende eller personligheter med varandra. Och det är just den jämnförelsen, jag önskar att barn skulle slippa. Jag gillar inte att man jämnför t.ex. Väinös utseende eller personlighet med grannens barn. Jag gillar inte att han jämnförs med något annat barn. Jag gillar inte att han jämnförs med mig eller hans pappa. I alla fall inte när Väinö själv är med och hör diskussionen. Just nu är han så liten ännu, så han plockar inte åt sig av kommentarerna. Men det kommer en tid, då han börjar förstå vad folk säger och jag vill inte att varken han eller något annat barn skall behöva lägga energi på att tänka om det är en bra eller dålig sak, att han inte ser ut som någon annan eller gör likadant.

 

Är det konstigt att vi växer upp och konstant jämnför oss med andra, när vi växer upp i ett samhälle och en omgivning som gör det, enda sedan vi ploppar ur vår mammas livmoder? Nej, det är det inte. Och vi kommer nog aldrig sluta jämnföra oss. Men jag önskar att Väinö och alla andra barn skall få växa upp och känna att de inte behöver vara en kopia av varken grannens barn, något annat barn, sin mamma eller sin pappa. Att de duger, även fast de inte är bäst på allt. Det är självklart att barn lär sig beteende, språk och annat genom att se på oss vuxna. Men jag önskar att de får växa upp och känna att de får vara sina egna små personligheter. Och duga som så.

 

184987151

 

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.