Know-it-all attityden

onsdag 9 augusti 2017 - 14:42 | 5 Kommentarer

Jag fick en bra kommentar idag av en läsare, angående vaccinationsfrågan. Hon tog upp de så kallade köksbordsexperterna som har läst något på nätet och därför nu anser att så måste det vara och de vet bättre än de riktiga experterna, med utbildning inom området.

 

Nu säger jag inte att kommentaren var bra för att läsaren hade samma åsikt som jag, utan att den var bra för att den tog upp en sak som jag gått omkring och funderat på redan en tid. Nämling det att människor inte längre tror på utbildade professionella. Det här märks tydligt just inom sjukvårdsbranschen. Ja, läkare gör också misstag. Det vet jag, tro mig. Men jag måste ju utgå från att de i alla fall försöker göra det bästa för att främja vår hälsa.

 

Tyvärr verkar det som om fler och fler människor verkar sig tro veta mer än läkare och annan sjukvårdspersonal. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på folk som berättat att de varit säkra på att de eller deras barn har någon sjukdom. De har gått runt till 3 olika läkare, innan de hittat en läkare som gått med på att skriva recept på någon medicin. Med andra ord har de gått runt till 3 olika läkare, innan de hittade någon som gick med på deras krav. Vad hände egentligen med att gå till läkaren för att få veta vad som felas i ens kropp? Istället går vi dit och rabblar upp en lång lista på våra symptom, smäller på en diagnos som vi själv gjort och kräver att få den och den sortens medicin. Gör man så, så går man ju inte till läkaren för att få veta vad en utbildad, professionell person tycker att sker i din kropp, utan man går dit för att berätta för läkaren hur den totalt slösat bort 7 år på universitet och använda honom eller henne som ens personliga drugdealer. Dessutom bör det nog tilläggas att om jag går till läkaren med tanken att jag har hjärnhinneinflammation och det visar sig att jag inte har det, så är jag glad och nöjd. Det känns väldigt konstigt att folk går från läkaren och är glada för att de fått en diagnos.

 

En annan grupp är alla föräldrar som frågar fullt okända människor på nätet om hälsoråd angående sig själv eller sina barn. Och det finns många, alltför många av dessa föräldrar på diskussionsforum och facebook grupper. Om Väinö har varande ögon, 40 grader feber eller skrikrött exem, så är det inte ens frågan om vi skall ta honom till läkaren. Det gör vi automatiskt.

 

Men det räcker inte med alla dessa frågeställande föräldrar, sen finns de de som på fullt allvar ger sjukvårdstips åt den som frågar. Och då menar jag inte gamla husmanstips som att lägga nässelblad på exemområdet typ, utan riktiga tips med receptskrivna läkemedel. "Gå till läkaren och be ett recept på det och det läkemedlet, det fungerade för oss. Det här är ett klart fall av ett sånt och sånt exem."

 

Nej, det bästa tipset jag kan ge är nog gå till läkaren, berätta om symptomen och se vad läkaren säger. Ja, ibland gör även läkare misstag, men det är inte så konstigt eftersom även de är människor. Och det är på grund av ett mänskligt misstag under en operation som min pappa idag sitter en stor del av tiden i rullstol och visst känns det orättvisst att han lider dagligen av smärta i benet och att han inte kan springa runt med sin barnbarn. Men vad skall man göra? Bränna läkaren på bål? Nej, man kan välja mellan två saker. Endera grubbla över sin otur resten av sitt liv eller så kan man godkänna att nu ser livet ut så här och lära sig leva med det. Jag säger inte att det är lätt, o nej! Säkert lättare sagt än gjort det också. Men ingen av oss visste ju att det skulle bli så här. Hade vi vetat det, hade han aldrig legat på det där operationsbordet. Men alla utgick från att läkaren lyckas med sitt arbete, även den dagen. Sen att det inte alltid blir som man tänkt sig, well, det är nog det som kallas livet. Och ibland tar livet med en på resor som man nog senare, med facit i hand, hade kunnat avstå.

 

Men vad jag försöker säga är, att vi måste trappa ner på vår egna egoism och "jag vet allt, allt är så svartvitt"-inställning och låta läkare, sjuksköterskår, närvårdare osv. sköta sitt jobb. Ingen av dem tvingar en att göra något som vi inte känner oss säkra med, men de ger oss i alla fall en chans. Jag litar nog på de flesta läkare, för är det en sak som jag vet med 100% säkerhet, är det att det de gör i alla fall inte kan bli sämre än om jag själv börjar göra läkaringrepp.

5

Kommentarer

  • Lille John

    09.08.2017 15:06 (2 månader sen)

    Jag kommer och tänka på en av mina vänner som är sjukskötare. Hen hade en gång en patient som kom till henom med ordvalen "Jag har cancer!" Nå, sjukskötaren frågade naturligtvis "Hur kan du veta att du har cancer?" svaret: "Jag googlade det och där stod det att huvudvärk är ett cancersymptom!"

    • Jennie Lipasti

      09.08.2017 18:02 (2 månader sen)

      Precis det här stör jag mig på. Och googla skall man ju aldrig, då är det alltid cancer.


  • annakarin

    09.08.2017 21:25 (2 månader sen)

    På den kirurgiska avdelning där jag jobbar har jag varit med om ett flertal patienter som tror sig känna till sin åkomma bättre än kirurger med 20 års erfarenhet. Allt tack vare de googlat fanatiskt medan de ligger inne. Som tur gör ju dock inte majoriteten av patienterna så men ack så jobbigt när det kommer till dessa allvetande.


  • Linda

    09.08.2017 22:54 (2 månader sen)

    Till största delen håller jag med. Men - man skall inte underskatta en förälders magkänsla. Hen känner sitt eget barn bättre än ngn annan och vet om ngt är fel. Läkare gör absolut sitt bästa, men har också en budget att hålla, om de jobbar kommunalt. Alla undersökningar kanske inte görs för att de kan vara för dyra. Det jag mest av allt blir trött på i den här debatten är fördomarna. Vi måste börja förstå att alla som diagnosticerar eget barn inte googlat 5 min. Vissa av oss HAR lika mycket kunskap som en utbildad. Vi kan ha läst samma böcker, samma forskning, samma litteratur. Skillnaden är att vi gjort det hemma i soffan istället för i ett klassrum. Bara för att vi är så intresserade. Under många år. Precis som folk som lär sig ett språk utan ngn kompetent lärare, eller såna som lärt sig ngn annan färdighet på egen hand. Som min man tex, som lärt sig spela gitarr på egen hand. Han spelar bra. Men är hans kunskap då mindre värd för att han inte har papper på det? Tankar bara. Måste nog skriva ett blogginlägg om detta ;).

    • Jennie Lipasti

      10.08.2017 08:33 (2 månader sen)

      Tack för din kommentar! Det är klart man inte skall underskatta en förälders magkänsla och jag menade såklart inte att alla föräldrar är likadana. Missförstå mig rätt, jag menade inte att dra alla föräldrar över samma kant, men jag vet också att det finns många föräldrar som tror de vet mer än utbildade. Man kan också skaffa samma information som en utbildad person, men det är endå något som en som läst på hemma inte har, men som en professionell däremot kan ha, nämligen arbetserfarenhet. Om en läkare t.ex. jobbat i 20 år med sitt yrke, så misstänker jag att han/hon har sett något barn mer. Och jag tycker man kan ge personen kred för det. En förälder känner alltid sitt barn bäst, men ibland kan det också hjälpa att någon utomstående ser sakerna från en annan vinkel. Sen är det också som jag skrev, ingen tvingar en att göra något man inte vill. Är du inte nöjd med vården du fått eller känner att läkaren inte tagit dig på allvar - gå till någon annan. Men att hoppa runt hos 5 olika läkare, kan kännas lite onödigt i vissa fall. Men alla gör som de vill.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.