torsdag 20 juli 2017 - 13:46

Blir det fler barn?

När skall ni skaffa ett till barn? Är du gravid redan? Visst måste ju Väinö få ett syskon. Vill ni inte ha flera barn?

 

Så många gånger jag har fått svara på de där frågorna och en massa andra som handlar om huruvida vi vill ha fler barn. För det första vill jag påpeka, att man inte skaffar barn. Man får barn. Sen tycker jag att det är väldigt ohyggligt att fråga någon sådant, på fullt allvar. Tänk om det är ett par som försökt få barn i 7 år men inte lyckas. Det kan kännas väldigt jobbigt att då behöva förklara, varför man inte har några barn ännu.

 

Jag har aldrig gillat att folk slänger ur sig frågor angående någon annans barnskaffning. Det är en sak, om en person själv tar upp ämnet, men att bara slänga ur sig frågan "när skall ni skaffa barn?" utan någon diskussion angående det innan, är inte okej enligt mig. Dessutom är det inte ett måste att ha barn. Någon väljer att inte ha barn, någon väljer att ha ett och någon flera. Men det är alltid upp till var och en, hur många barn man önskar sig få.

 

Som jag tidigare berättat, så har flera läkare sagt sin åsikt angående ämnet fler barn i familjen Lipasti. En ny graviditet skulle innebära stora risker såväl för mig som för barnet. Risken att barnet skulle födas prematurt och ännu tidigare än Väinö, är stor. Förnyar sig havandeskapsförgiftningen redan i vecka 20, kanske jag skulle bli tvungen att föda fram ett barn som har 0% möjlighet att överleva. För min del skulle risken vara stor för blodpropp, förblödning, förhöjt blodtryck och en ny havandeskapsförgiftning. I värsta fall skulle jag inte överleva. Men i mina tankar, drömmer jag ibland om en ny graviditet. En som skulle gå perfekt och jag skulle vara så där härligt fresch och energifull som någon på tidningen Mamas omslag. Och allt skulle gå bra.

 

Så när människor som känner till de här riskerna, frågar oss varför vi inte vill skaffa fler barn, så blir jag varje gång lite sårad. Att de tycker det är värt för mig att kanske mista livet för ett nytt barn, får mig att undra om de ens bryr sig om mig. För för oss handlar det inte om att inte vilja ha flera barn. Det handlar om att vi är tacksam för att vi i alla fall fått Väinö.

 

Och tro mig, vi är otroligt tacksamma. Men något som många inte vet, är att när jag är tvungen att svara på frågor som de jag skrev högre upp, så handlar det inte bara om att jag blir sårad över hur oempatiska människor kan vara. Varje gång jag svarar på en sådan fråga, så gör det ont i hjärtat på mig, för jag inser att jag aldrig kommer kunna ge oss fler biologiska barn, som vi en gång drömt om.

tisdag 18 juli 2017 - 11:41

And the mom of the year award goes to...

Jag fick alltså idag världens uppläxning av en äldre tant i kassakön i affären. Väinö började bli hungrig och var väldigt trött och kämpade mot sömnen, så han gjorde som de flesta barnen gör då, han skrek och skrek och skrek, så att han var alldeles röd i ansiktet. Eftersom vi redan stod vid kassakön och var näst i tur så lät jag honom sitta kvar i bilstolen i vagnen och försökte lugna honom med prat och leksak. Det gick sådär. 

 

Då säger en väldigt sur röst bakom mig; kan du inte få tyst på ungen snart? Jag vände mig om mot en medelålderskvinna och svarade lugnt, "Nej, det kan jag inte. Jag kan inte få tyst på mitt barn just nu. Men jag försöker mitt bästa". Vad tror hon liksom? Att jag står och njuter av att mitt barn skriker så? Det säger väl sig själv att jag inte gör. När jag vände mig tillbaka mot Väinö, så sa kvinnan bakom mig; "Ja, en bra mamma skulle nog få tyst på sitt barn". Till det svarade jag inget. För det är nog ingen ideé att prata med någon som hon. Men skrämmande var ju också att det stod 5 andra människor runt oss och hörde henne, men ingen sa något. Alla bara stirrade på henne. No, jag kände väl i alla fall att jag hade deras stöd lite grann.

 

Men till alla er som tycker det är jobbigt att lyssna på det där skrikande barnet på restaurangen, i bussen, på flyget eller i kassakön, så kan jag berätta att det känns mycket, mycket, så mycket jobbigare för den med barnet, än för er som står breved. För vi alla vet att ni står och tittar med sura blickar på oss och vill, precis som den här kvinnan, att vi skall få tyst på barnet. Men ibland bara går det inte.

 

Nu skall i alla fall den här dåliga mamman göra lite mat åt sig, medan hennes barn sover.

måndag 17 juli 2017 - 20:09

Plötsligt händer det

Det är en trött men så otroligt glad och lycklig mamma som nu sätter sig i soffan och vilar sina trötta fötter. Idag bestämde Väinö sig för att ställa sig upp och stå helt själv. Det kändes så bra och lättande på något sätt. Han har verkligen visat både oss och andra, att även om han var tvungen att komma ut ur sin etta i magen, 6 veckor för tidigt, växthämmad och prematur, så har vi inget att oroa oss för, angående hans utveckling. När jag tänker tillbaka på alla gånger jag haft ångest och varit orolig över hur han skall klara sig, just med tanke på att prematurbarn kan vara sena i utvecklingen osv. Men nu med facit i hand så här långt, så hade vi inte behövt oroa oss alls. Jag har varit med och sett så många familjer som väntat sig ett friskt barn men livet har tagit dem på en annan väg och kanske är det just det, som får mig att vara så otroligt tacksam över att Väinö verkar vara helt frisk, trots allt. Jag har själv, som sagt, haft mycket problem med hälsan sedan graviditeten, men jag alltid sagt att jag kan ta de problemen, så länge Väinö är frisk.

 

Nu blir det lite myspys med gott kvällsmål och nyaste avsnittet av Neste Sommer. En väldigt rolig norsk serie som vi följt en tid och som jag kan rekommendera åt alla. De som älskar solsidan, gillar förmodligen också den här serien.

söndag 9 juli 2017 - 12:33

Sluta taffsa på min mage!

Barn utvecklas i olika takt. Alla är inte lika och behöver inte heller vara det. Hur ofta hör man inte dom orden? Men så fort ett barn utvecklas fortare eller långsammare än de flesta i samma ålder, då är det inte mera bra. Vi verkar vara så insatta på att hitta något negativt i allt, till och med de här små, underbara miraklen. Det är sällan man hör att rådgivningstanterna inte har något att påpeka om. Endera är ett barn för tjockt eller för smalt, för långt eller för kort, för välutvecklat eller inte tillräckligt utvecklat. Klart det är bra att de tar i när det är något som är fel, men måste man verkligen grubbla över att ett barn är för smalt enligt linjerna, även om barnet mår hur bra som helst. Ibland kan man också se på generna. Hur stora är föräldrarna? Och kanske det barnets kropp tar till vara allting som den får ur maten så väl, så barnet behöver inte äta så stora mängder.

 

När jag var gravid, mådde jag extremt illa ända in i vecka 25. Jag var inlagd på sjukhus i dropp och fick äta medicin mot illamåendet. Jag fick diagnosen hyperemesis. Medicin hjälpte från och till. Jag och våra toalettstolar blev väl bekanta med varandra under graviditeten, för det blev runt 1-7 kräkningar per dag. Men ändå var jag glad över illamåendet, för jag tänkte att jag kräktes för en bra sak. Det lilla livet som växte inom mig. Det som jag skulle göra vad som helst för.

 

Det som jag däremot tyckte var jobbigt var alla människor som kom med olika tips. Jag märkte att det finns tre olika sorters människor runt dig när du har graviditets illamående. Det finns de som är sympatiska och inte säger så mycket, det finns tips-Tina som kommer med alla möjliga tips och så finns det en massa ”förstå-sig-påare”. Dessa ”förstå-sig-påare” tycker ofta att du överdriver och är överdramatisk. Inte kan väl jag må så dåligt, när inte de gjorde det. För de mådde också illa, men inte så mycket som jag och ingen kan ju må sämre än de gjorde. I alla fall enligt dem. Förstå-sig-påare kommer också gärna med tips och nyttiga (enligt dem i alla fall) kommentarer.

 

”Kanske du borde gå ut och göra något, så du börjar tänka på annat än illamåendet och så glömmer du bort det.”

 

Jag kanske inte har det bästa minnet, men jag tror inte att jag glömmer bort att jag måste kräkas med en timmes mellanrum. Om du känner igen dig som en förstå-sig-påare, så har jag ett tips till dig; nästa gång du är magsjuk, istället för att ligga hemma och kräkas, gå ut och gör något och försök glömma bort ditt illamående. Så får du se hur lätt det är.

 

Sen kommer de med olika tips som de tycker du måste prova på, eftersom det hjälpte dem. När du berättar att du redan har provat att äta citron, salt och dricka mycket, så blir de nästan arga på dig för att du berättar att det inte hjälpte dig. Då vräker de ur sig kommentaren; ”men kräks du ännu? När skall det riktigt ta slut?”. Det kunde jag ju inte svara på, men hade jag kunnat styra mitt kräkandes, så hade jag kräkts på dem där och då.

 

En annan kommentar som känns lite skrattretande, är kommentaren ”det brukar lätta efter vecka 12”. Och det brukar det ju för många. Men det är något komiskt i att säga att efter graviditetsvecka 12 blir allting lättare när du då ännu har framför dig hemorrojder, svårt att röra dig, uppsvällande, springa på toaletten med en timmes mellanrum och kissa, sömnsvårigheter, viktuppgång, hormonrusningar, illamåendet som kommer tillbaka mot slutet av graviditeten och så det lättaste av allt, att trycka ut barnet genom ditt underliv. Visst, det blir såå mycket lättare efter vecka 12.

 

Dessutom är det konstigt hur folk känner att när de träffar en gravid kvinna, så får de kommentera dens utseende och vikt hur som helst. ”Oj vad du är stor!”. Ja, visst är jag, men jag har ju också en liten människa där inne som trycker upp mina inälvor och tror att min urinblåsa är ett kramdjur eller en fotboll.

 

Det som ändo var mest irriterande, var nog alla människor som nästan flög på en och petade på ens mage och pratade babyspråk med den. Speciellt när man fortfarande inte hade någon stor mage på grund av bebisen, utan man mest bara var uppsvullen. Det var som om folk stod och gullade med mitt fläsk. Men även när magen klart började växa och synas kände jag att det var jobbigt när någon petade eller smekte min mage, utan att fråga lov. Det är ju fortfarande min kropp och jag vill gärna själv bestämma, vem som petar på den.

 

Men trots allt det här, så älskade jag att vara gravid. Och med facit i handen, så hade jag gjort om allt det där hur många gånger som helst, för vår sons skull.

fredag 7 juli 2017 - 07:19

Små fötter och 1000 läsningar

Jag vaknade 06:00 upp till att ett par små fötter sparkade mig i ansiktet. Förmodligen drömde Väinö att mammas huvud var en fotboll.

 

Bloggen nådde igår kväll över 1000 läsningar den här veckan. Tack! Jag får anta att det inte handlar om 1000 enskilda läsare utan att i alla fall några är återkommande gäster här på bloggen. Så det känns faktiskt riktigt bra. Men jag hoppas såklart det blir ännu fler återkommande läsare och att mängden fortsätter växa framöver också.

 

Vi var ute på stan igår och jag hittade lite kläder och så handlade vi nya leksaker till Väinö. Hans favorit var *trumvirvel* lådan som den ena leksaken kom i! Typsikt. Jag undrar om man bara kan köpa packningslådorna i fortsättningen. No jaa, han blev faktiskt väldigt förtjust i en av leksakerna efter en stund.

 

Nu blir det lite frukost och planering inför dagen. Ha det så bra!

 

IMG 3406IMG 3382

tisdag 4 juli 2017 - 08:37

9 månader

Idag är det exakt 9 månader sedan Väinö föddes. 9 månader! Det är lika länge som en fulländad graviditet. Vi har firat det med att vakna 3 på natten och gråtit 3 timmar på grund av ny tand. Alltså Väinö har gråtit på grund av en ny tand som växer ut. Själv var jag för trött för att gråta. För någon kanske det inte känns som en stor greij att vaka 3 timmar. Men för oss, nu när han ätit frukost och ligger och sover, så känns det som att vi vunnit något riktigt stort. Typ fred på jorden. No jaa, det blev i alla fred här hemma när han äntligen somnade.

 

Vi får hoppas tandvärken ger med sig och att det blir en bättre dag, än natt. Även om de lovat ösregn och åska idag. Men det finns något riktigt mysigt också med dessa regninga dagar. Det känns skönt att bara krypa ihop och mysa med en kopp te och spela spel. Jaja, nu skall även jag försöka ta en liten tupplur. Vi hörs senare!

 

Ha en trevlig tisdag!

fredag 30 juni 2017 - 09:33

God morg...

God morgon alla! Vi vaknar upp till en ganska solig dag och jag är helt klart på bättringsväg med flunssan. Vilket känns riktigt skönt eftersom Väinö verkat få i sig en extra energispruta någonstans ifrån. Han har precis lärt sig att åla sig fram längs golven och övar sig att komma upp på knäna mot alla stöd han hittar på sina små upptäcktsfärder.

 

(Precis här var jag tvungen att pausa för att hindra honom från att klättra mot tv bordet.)

 

Nu skall vi leka en stund innan det är dags att äta igen och sedan sova dagsvila. Idag blir det restaurangmat senare. Jag har laddat bloggen med några inlägg, så håll koll under dagen.

 

Vi hörs!