Social butterfly

tisdag 15 augusti 2017 - 13:14 | 0 Kommentarer

Tack för allt stöd ni visade igår efter mitt inlägg om besöket hos gynekologen. Att skriva en blogg och öppet berätta om sina tankar och känslor, för inte alltid med sig glada och positiva kommentarer. Man får också stå ut med en hel del negativa. Men det för även med sig en hel massa härliga och trevliga kommentarer. Så tack skall ni ha!

 

Jag antar att den här bloggen ger en bild av mig som en ganska öppen och social person. Vilket jag är, om jag pratar med någon jag känner. Egentligen är jag ganska blyg, försiktig och tillbakadragen när jag möter människor. Jag måste liksom nosa runt i rummet en stund och kolla var det finns en lucka för mig att passa in i. Vilken roll jag skall ha i gruppen. Är det många som är osäkra och tystlåtna, kan jag vara den som drar diskussionen och är pratsam. Men jag kan också vara den som drar sig tillbaka och bara lyssnar. Sitter där på min stol i knuten. Nästintill osynlig. Skulle jag somna, kan det hända att de andra i rummet skulle gå hem utan att ens märka att jag blir kvar. Och den rollen passar mig bra också. För jag har alltid varit intresserad av att följa människors beteende. Hitta de där konstigheterna som vi människor gör. Men som man kanske inte alltid förstår, varför vi gör som vi gör.

 

Jag är ganska så ospontan när det gäller sociala sammanhang och jag behöver en lång tid på mig att förbereda mig. Och när jag säger lång tid, menar jag lång tid. Inte timmar, inte dagar, vi pratar veckor. Förutom om det handlar om att träffa någon nära kompis. Då kan jag vara extremt spontan. Jag antar att allt det här egentligen leder tillbaka till tiden i lågstadiet då jag tidvis blev mobbad. Jag har blivit kallad dum på grund av min dyslexi, ful, det har skrattats åt mitt utseende och mina kläder och jag har till och med fått gå hem med nerkissade skor. Fast inte då med mitt eget kiss. För hade jag kissat ner mina egna skor hade jag nog kanske varit en aning dum eller lidit av inkontinenss. Men det gjorde jag inte.

 

Så idag när någon jag inte känner så bra, visar stort intresse för mig och kanske frågar om vi skulle träffas och ta en fika ihop någon dag. Kan jag först bli lite rädd. Jag kan inte förstå varför någon skulle vara så intresserad av mig. Att den frivilligt vill sitta ner med mig och prata om saker. Jag kan undra, vad den personen egentligen vill ha av mig. Men jag har också börjat förstå att alla människor som vill fika med mig, inte vill mig illa. Inte vill kalla mig dum eller ful. Att de inte vill kissa i mina skor.

 

Men på bloggen är det annorlunda. Jag har alltid haft lätt att uttrycka mig via skriven text. Och då kan man få en helt annan bild av mig, än när man träffar mig in real life. Och jag trivs bra med min roll som bloggare. Och att vara öppen och ärlig, är inga problem. För jag väljer själv, vad jag vill berätta om. Men med öppenhet och ärlighet, blir man också sårbar. När man öppnar upp på luckorna till sina innersta tankar i hjärnan, sina innersta känslor i hjärtat och själen. Då är man otroligt sårbar. Och när någon ger dig negativ feedback för det du tänker, det du känner, då är det svårt att inte bli sårad. Men det gäller att försöka putsa av sig sådant som är irrelevant och plocka upp det som är relevant. Det som du kan använda till att växa som människa.

 

pexels photo 265152Bild från pexels.com

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.