Visa inlägg taggade med 'samhället'

fredag 22 september 2017 - 11:38

Måste man synas?

Den senaste tiden har jag funderat mycket på om jag borde ha mer bilder på mig själv på bloggen. Jag läste nämligen någonstans att läsare ofta vill se mycket bilder på bloggaren. Jag är inte speciellt bekväm med att ta selfies och jag tror det är orsaken till att jag lägger ut så lite bilder på mig själv, vare sig här på bloggen eller på instagram och facebook. Men samtidigt känner jag också att i och med att jag inte driver någon mode- eller skönhetsblogg, så är det inte speciellt viktigt att visa upp mig själv så ofta. Dessutom känner jag att det skulle vara ganska opassande med en bild på mig i ett åsiktsinlägg om löner eller liknande.

 

Men den största orsaken till att jag inte särskilt ofta lägger upp bilder där jag visar mitt ansikte, är att jag vill bli gillad eller ogillad på basen av det jag säger. Inte enligt hur jag ser ut.

 

För så är det. Vi pratar och pratar om hur våra utseenden inte får inverka på vad vi tänker om varann. Men tyvärr är det så, att vi gör någon sorts bedömning på basen av det eller den vi ser framför oss. Och speciellt kvinnor blir bedömda, inte bara på basen av sitt utseende, utan även på basen av sina klädval. Hur ofta skrivs det inte i tidningar eller pratas i program om den kvinnliga politikerns val av en grå, ärmlös klänning. Och ingen nämner ens den manliga politikerns val av vit skjorta. Dom var väl på plats för att diskutera budgeten, inte för att bedömas för deras kläder. Vill man bedöma kläder, går man på modevisning. Eller en så vanlig situation i det finländska samhället, som att gå ut en kväll med sina kompisar. Män kan komma in på barer i jeans och en ren t-skjorta. Men dyker en kvinna upp i samma klädsel, är nog möjligheten att hon inte släpps in stor. Utseendet är halva smaken, som man brukar säga om mat. Men jag tycker det ordspråket passar ganska bra in här också. Jag vill inte att någon skall lägga mer energi på att endera gilla eller ogilla mitt utseende (båda är fine föresten, alla gillar inte allt) än på att fundera över det jag skrivit i mitt inlägg. För jag vill hellre skapa känslor med mina ord. Inte med mitt utseende.

 

Och när vi väl är inne på det här ämnet, så måste jag vädra en annan tanke jag haft en tid. Nämligen att det är konstigt hur det skrivs och säljs rekord många självhjälps böcker om hur man får ett bättre självförtroende och hur man blir lyckligare. Men endo mår människor allt sämre. Alla tidningar och influencers på sociala medier gör statements för hur "alla kroppar är lika vackra" och "man får klä sig som man vill". Men trots det görs det rekord mycket skönetsingrepp. Nej, enligt mig har vare sig Kim Kardashian med sin megabauta röv eller Adele med sina runda former, hjälpt oss kvinnor att vara mer nöjda med hur vi ser ut. Istället har det bara lagt till fler egenskaper på listan över "hur en kvinna skall se ut för att anses vacker och sexig". För hade deras statements verkligen hjälpt, hade inte så många försökt eftersträva att ha en likadan kropp som de. Visst är det skönt att se kändisar som ser ut att äta dagligen och inte förespråkar för en kropp som ser ut att man hungerstrejkat sedan 1985. Men jag får ofta känslan att många gömmer alla andra känslor bakom sitt leende, för samhället påminner oss hela tiden om hur lyckliga vi borde vara. Lycklighetskänslan blir påtvingad från alla håll och det är nästan förbjudet att vara ledsen nu och då. Själv blir jag alltid lite orolig när jag träffar en människa som aldrig visat annat än en och samma känsla.

 

Ingen är alltid glad. Ingen är alltid nöjd. Så skratta när du är glad, men gråt om du känner för det. Det är hälsosamt att gråta ut ibland.

 

IMG 5586

 

 

måndag 4 september 2017 - 18:42

Pappor är inte barnvakter

Imorgon skall jag hoppa in och jobba. För första gången på si sådär ett år. För första gången sedan Väinö föddes. Det är lite spännande men det skall också bli roligt att träffa alla som man inte träffat på länge.

 

Väinö och Jaakko skall få ha en hemmadag, bara dom två. Det tror jag dom båda mår bra av också. Men det är något som jag reagerat på redan ett par gånger när jag själv rört mig någonstans utan Väinö. Det kanske har handlat om en butiksresa eller ett besök hos frisören. Då får jag ofta frågan, var har du ditt barn då? Jag brukar svara som det oftast är, att han är hemma med sin pappa. Inga konstigheter. För mig då. Men många kommenterar detta ofta med, jaha, då får Jaakko agera barnvakt då. Joo, fast nej. Inte barnvakt. Han agerar pappa, förälder. Precis som den förälder han är. Jag har till och med stött på frågan, kan man lämna pappan ensam med en baby? Nu finns det ju både mammor och pappor i alla former, men jag vågar nog säga att de flesta pappor klarar av att ta hand om familjens barn, i alla fall en stund. Och varför inte en längre stund också.

 

Jag pratar mycket om att det skall vara jämnställt och respektfullt mellan män och kvinnor. Men ibland får jag känslan att vi kvinnor inte ger män plats att ta hand om barnen till exempel. Om vi kvinnor vill komma in på det som tidigare ansetts som mannens territorium och få samma respekt som dem där, så måste vi nog också ge plats åt männen att kliva in på det som traditionellt anses som kvinnans roll. För det handlar ju om att vara jämnställda. Inte om att mannen skall utrotas helt från samhället. Det handlar inte om att det ena är bättre än det andra. Sen vill jag återigen understräcka att i vår familj har jag valt att stanna hemma med Väinö medan Jaakko jobbar. För att det är något ja trivs med och Jaakko likaså. Men det är absolut hälsosamt för dem att också spendera tid på tumanhand. Och då får jag backa och ge dem det rummet. Och lita på att min man kan ta hand om vårat barn. För han är ingen barnvakt som jag anställer för att jag måste jobba ibland. Han är lika mycket förälder som jag.

söndag 3 september 2017 - 12:46

Visst duger vi

Idag är en sån dag då jag är trött på allt trams om träning och utseende fixering. Jag stod i kön till kassan i affären, när jag blickade runt på tidningarna som såldes. Utan att ljuga så stod det i varje tidning, något om hur man skulle banta, få mer energi till vardagen eller hur man döljde något i sitt ansikte med make-up.

 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, om man inte gillar något med sitt eget utseende, gör man något åt det. Men då skall man fundera varför man gör det och för vem man gör det. Allt du gör angående ditt utseende och din kropp, borde ske endast på grund av din egen vilja. Men när man läser alla dessa tidningar, så undrar jag inte alls att vi är så fixerade vid våra brister i våra utseenden. Löpen skriker ju saker som "SE INTE UT SÅ DÄR!" och "DU DUGER INTE SOM DU ÄR!".

 

Istället för att prioritera om i våra häktiska liv och lägga mer fokus på det som egentligen är viktigt. Så skall vi istället ta in ännu en eller två greijer för att orka med ännu mer. Det är väl bra med artiklarna för någon som bosatt sig i soffan de senaste halvåret. Men det står ju sällan i dem "du som inte rört på dig på 6 månader, gå ut och spring". Istället står det;

 

"Känner du dig trött efter att ha tagit hand om barnen, lämnat dem på dagis, jobbat 8 timmar utan paus, kört barnen på träning, ätit en sallad, handlat mat (kom ihåg det skall vara skockerfitt, mjölkfritt och glutenfritt trots att ingen har några allergier), gjort mat till familjen, varit en bra partner och haft egen tid, packat väskorna för morgondagen och sen levt den lika som den här dagen? Här är ett tips för mer energi; gå på yoga, spring en löprunda, ät mindre socker (och fast du redan har sockerfri kost, så kan du minska ännu lite till) osv."

 

Behöver jag ens nämna, att det dessutom oftast är tidningar som är riktade till kvinnor, som skriver artiklar som de här. Det är sällan man läser i Teknikens Värld om "hur man får mer energi för att orka bättre i vardagen". Till och med de hälsotidningar, som är riktade till manliga läsare, skriver med en helt annan ton. Det är rubriker som "så springer du snabbare" och "så håller du dig i topform". Inget snack om hur de ändrar sina kroppar eller döljer de mörka ringarna runt ögonen. Det är som att dessa tidningar med vett och vilja, trycker ner våra självförtroenden för att sedan kunna skriva om hur vi borde älska oss själva mer. Och det är klart vi håller med dem, vi borde älska oss själva och våra kroppar mer. Det känns bättre en stund. Men tänker inte alls på att det i själva verket var precis på grund av samma tidningar som vi känner oss odugliga med våra dallermagar och vår slappa hud på underarmarna.

 

Jag står fullt upp för att man skall dölja de mörka ringarna under ögonen, om man så vill. Jag gör det också ofta. Och man får ändra och dölja saker man inte känner sig bekväm med. Men jag gillar inte att samhället konstant skall finnas där för att påminna oss om hur otillräckliga vi är. Få oss att känna att vi skall ha allt, men glömma att vi inte behöver allt. För så är det, vi behöver inte ha den perfekta kroppen för att vara glada.

 

Ät hälsosamt, men känn dig inte misslyckad fast du äter en chokladbit ibland. Rör på dig, men gör det för att du älskar din kropp och inte för att du hatar den. Och det är fullt okej att lämna ett gympass bort, för att istället sätta sig ner och spendera tid med din familj eller dina vänner. Kom ihåg att det sociala är lika viktigt som det fysiska. Och vila är lika viktigt som att röra på sig. Idag skall den här familjen gå ner till stranden för att kolla en liten happening för barnfamiljer där. Vi väljer att gå dit. För att vi tycker om att röra på oss. Sedan skall den här mamman bada bastu med sin familj. Inte för att svettas ut fett, utan för att det är mysigt. Kanske att hon tar sig ett stort glas Coca-Cola efter det. Även om det innehåller socker och ämnen som inte ses som det mest hälsosamma. Men för att det är gott.

 

IMG 5024

söndag 27 augusti 2017 - 10:57

Söndagens åsikt: Sociala medier

Igår var vi i Helsingfors och råkade stöta på kampanjen #tekoja i Kampen. Kampanjen handlade om att man skulle göra någon liten god gärning för sina medmänniskor. Det kunde handla om att man pratar en stund med någon som är ensam, går ut med grannens hund eller bakar bullar för sina kolleger. Ett fint initsiativ, men jag reagerade extra på uppmaningen att berätta om dessa goda gärningar på sociala medier. Sociala medier är absolut en bra sak då man skall sprida information och händelser, men det känns sorligt att vi måste motivera människor till goda gärningar genom att locka dem med orden "sedan kan ni lägga upp eran gärning på sociala medier med en hashtag och berätta för alla precis hur duktiga ni är". Klart man skall känna sig duktig för sin goda gärning, men det känns tråkigt att det skall vara vår motivation till att göra något gott för någon annan. Finns det inte på sociala medier, har det inte hänt. Finns det inte på sociala medier, är det inte viktigt. Kan vi inte göra något för en annan människa, bara för att göra? Bara för att vara snäll. Bara för att visa, att vi bryr oss om varandra.

 

Teknologin tar en allt större plats i vårt samhälle. Den för med sig mycket gott men den är också ett stort problem. Det pratas allt mer om föräldrar som inte är närvarande med sina barn eftersom de sitter med sina telefoner, datorer och tv aparater. Och vad gör många föräldrar när barnen sedan vill ha något att göra? Jo, det köper en telefon, en dator eller tv-spel åt barnen.

 

"Här, ta den här apparaten så den kan distrahera dig. Så distraherar jag mig med mina apparater. Så har vi båda något som distraherar oss från den riktiga världen och vanlig social kommunikation."

 

Punkt nummer ett på listan över #tekoja, stod det "hämta dina barn på dagis en timme tidigare". Många barn skulle nog bli glada över att få vara en extra timme med sina föräldrar på eftermiddagen. Men jag hoppas att de som sedan bestämmer sig för att göra punkt nummer 1, inte spenderar den extra timmen på sin telefon, dator eller vid TV:n.

 

Jag vet att det finns studier som säger att barnens språkförmåga och deras öga-hand kordination utvecklas bra med dessa spel och apparater. Men jag är övertygad om, att gamla hederliga bollspel, sällskapsspel och lek, gör det samma. Och en negativ sak som dessa manicker däremot hämtar med sig, är att när barn sitter framför sina spel, rör de inte på sig vilket kan leda till sämre kordination i större rörelser och viktuppgång. Barn behöver inte se ut som benrangel, men det är inte heller hälsosamt att ha övervikt. Och när ett barn sedan är överviktigt, försöker man ändra på den saken genom kosten. (Läs Alternativ bloggens Lindas inlägg om detta här). Istället för att ändra på det som är den egentliga orsaken till fetma, nämligen att många barn, och många vuxna för den delen också, inte rör på sig tillräckligt. Barn kan få spela på sina apparater och det är absolut en bra sak att de kan ha en telefon med sig när de rör sig ensamma eller med kompisarna på skolvägen eller ute i parken/på stan. Så de kan ringa om det skulle hända något. Men jag tycker inte de behöver sitta timtals vid sina spel.

 

Så hör nu upp alla barn och vuxna, välj en dag då ni lägger ifrån er eran telefon, pad, dator och släcker TV:n. Ut och springa och leka! Ut och öva sociala kunskaper i riktiga sociala situationer! Eller plocka fram ett sällskapsspel. Baka bullar tillsammans. Mys ner er i soffan eller på någon annan mysig plats (kanske ni kan bygga en koija av kuddar att sitta i) och njut av bullarna. Läs böcker. Gå ut i parken. Hitta på något tillsammans. Jag utmanar er till en sociala medier- och teknologi fri dag! Och här kommer det bästa; lägg inte ut ett skvatt om eran dag på sociala medier, utan behåll era händelser från dagen som eran lilla hemlighet.

 

social 1989152 960 720