Utbrändhet

onsdag 6 september 2017 - 16:18 | 2 Kommentarer

Jag kan lätt ses som en osocial person. Vilket jag är ibland. Det finns dagar då jag bara vill vara hemma med min lilla familj. Mysa på soffan och kolla film. Låsa ytterdörren och stänga världen ute. Jag behöver egen tid för att smälta alla intryck och händelser jag upplever under dagarna. Jag är inte den som går på en massa mingel och har lätt för småprat.

 

Mycket av det här beror på min personlighet. Att det är sådan som jag är. Men det beror också på att jag lärt mig känna min kropp. Hur den känner. Hur den mår. Vad den behöver. Och jag försöker mata den med det den vill ha. För ett par gånger i livet har jag varit riktigt nära på att bli utbränd. Jag har varit framme vid den där förbannade väggen ett par gånger. Den där väggen som så många, för många, kraschar in i. Nosat. Kännt. Lutat pannan mot den. Min kropp varnade mig. Hjärtat klappade. Immunförsvaret lade av. Hjärnan sa "stop det är fullt". Jag har hört människor prata, men inte kunnat ta in det de säger. Svalt mina känslor och min trötthet, utan att tugga dem först. Kännt att jag inte orkar i den här takten, men övertalat mig själv att det snart lättar. Snart är racet över, fastän målflaggan inte synts till.

 

Jag har varit framme vid väggen ett par gånger, men lyckats backa undan. Vända om och säga, fuck it. Så här vill jag inte leva mitt liv. Det måste finnas något mer. Och tro som fan att det fanns något. Något bättre. Därför är jag rädd att göra för mycket. Jag är rädd för att hamna tillbaka hos den där väggen. För nästa gång kanske jag inte vänder i tid.

 

Det är inte lätt att trappa ner takten. Speciellt inte med tanke på att dagens samhälle stödjer vårat multitaskande hela tiden. Men det viktigaste jag har lärt mig är att låta mig själv känna trötthet och sedan vila. Be om hjälp om det behövs. Och så det viktigaste av allt; att säga nej. Jag har fått lära mig att ett nej, alltid är ett nej. Även om det kommer från mig själv.

2

Kommentarer

  • Camilla

    07.09.2017 21:01 (13 dagar sen)

    Så kloka ord - har själv haft svårt att lära mig tänka på mig själv, och i synnerhet fått kämpa med att kunna säga nej när jag behöver göra det. Tittar ofta in här för att läsa dina tänkvärda inlägg, men är tyvärr usel på att kommentera. Ta hand om dig och dina nära!

    • Jennie Lipasti

      07.09.2017 21:33 (13 dagar sen)

      Tack för dina vackra ord! Det är alltid roligt att få kommentarer, speciellt när de är positiva såklart ;) och du och andra skall såklart fortsätta skriva kommentarer om det känns rätt för er. Jag har en gång skrivit, att bara jag kan nå ut till ett par människor med mina texter och få dem att stanna upp och tänka till, så är det bra. Och den biten har tydligen uppfyllts med dig. Och det är viktigt. Kommentarer eller inte :). Ta hand om dig själv och dina nära!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.