torsdag 23 mars 2017 - 11:29

Tomater

Jag snackade tidigare om att sonen älskar mango. Idag kan jag berätta för er vad dottern älskar: tomater! Hon snacksar dem i tid och otid. Och under vinterhalvåret så måste vi tyvärr begränsa hennes intag pga priset. Då anses det som lyxvara. Men hon skulle älska att bo i ett växthus och kunna äta tomater varje dag. Som i den här härliga tomatvideon från Närpes som finns på Foodly-sajten. Linn hade tipsat om den och den är ju alldeles ljuvlig! 

onsdag 22 mars 2017 - 10:49

RS-virus och trip down memorylane

Idag meddelade facebook mig att det var 7 år sedan sonen låg inne på barnkliniken i Helsingfors pga RS-viruset. Hade skrivit en status om det och blev påmind om händelsen igen.

Vad är RS-virus då?

Respiratoriskt syncytievirus betyder RS förkortningen. Där hör vi ju redan att viruset angriper våra respiratoriska vägar, dvs andningsvägarna. Det smittar lätt och är inte farligt för vuxna och äldre barn men för små barn upp till ett år kan viruset vara en riktig plåga. Infektionen ger samma symtom som vid en vanlig förkylning. Snuva, hosta, lindrig feber och irriterade ögon. Om infektionen blir allvarligare får barnet mer ansträngd hosta, svårare att andas och segt slem i näsa och luftrör.

Barn upp till ett år andas mest genom näsan, och har barnet mycket segt slem där blir det ju naturligtvis väldigt jobbigt att andas. Barnet kan få andningsuppehåll. De vill heller inte äta pga att andningen upptar all energi. Infektionen varar också ofta längre än en vanlig förkylning, upp till en månad. Man blir inte immun mot viruset men nästa gång man får den är förkylningen lindrigare. Man brukar också säga att RS-boom går ungefär vartannat år.

lucas1arsdag2(Bild från sonens 1-årsdag)

Sonen är född i februari och var 5 veckor gammal när han blev förkyld. Vi märkte hur han blev sämre och sämre för var dag. Jag hade en vanlig läkargranskning inbokat åt honom just vid denna tidpunkt och yttrade min oro för läkaren. Han kollade lite allt möjligt men tyckte han verkade pigg och kry även om jag sade till att han är täppt, andas tungt och äter mycket mindre. Men nej, inte var det nåt fel på honom enligt hvc-läkaren. Det här var på en fredag. Här visste jag inte ens om att RS-virus fanns men man tycker ju att läkaren skulle ha haft en aning...

Så kom lördagen och jag/vi upplevde att han bara blev sämre. Och jag funderade av och an, "men läkaren kollade ju honom igår och tyckte att det är ingen fara med honom"... På söndag kunde jag inte hålla mig längre. Bokade tid privat och åkte iväg. Fick direkt remiss till akuten, "det här är RS-virus, viruset härjar på som bäst, och pojken är så dålig att han kunde ha fått andningsuppehåll när som helst...."!!! Kommer ihåg dessa dagar som om de vore igår. Kommer ihåg att jag var så arg på den där hvc-läkaren som vi var till ett par dar före. Han måste ju vetat att det gick RS-epidemi just då och att det är stor risk för sådär små barn... 

Nå, det ledde till att sonen låg inne en hel vecka på sjukhus. Han fick syre och spira med mediciner med två timmars mellanrum. Han hade lunginflammation och repade sig väldigt långsamt. Ett riktigt RS-virus-år var det detta år och det filmades från yle på avdelningen medan vi var där. Avdelningarna var överfulla av spädbarn som led svårt.

Åren efter detta drog han säkert på sig alla flunssor som gick runtom honom. Och fler lunginflammationer blev det också. Och läkare som hade svårt att tro det... Än en gång fick jag uppleva liknande när sonen var ca 2-3 år och en hvc-läkare inte tyckte att det var nåt fel på honom, "han ler ju och skrattar och har inte hög feber", fast jag berättade att han är slö och äter dåligt. Läkaren vägrade tro det var nåt fel på honom, tills han skulle visa sina studeranden att man kan kolla på ryggen också ifall ett barn har lunginflammation och vände sonens rygg åt dem. "Ojdå, ja, det buktar faktiskt inåt här, konstigt"... Det togs röntgen och visade sig vara lunginflammation...

Men efter det har han faktiskt byggt upp ett rejält immunförsvar. Sällan nåt av barnen faktiskt är sjuka längre. Så lycklig över det!

Några gamla bilder, lite memorylane, de har blivit så stora redan...:

barnenmemorylanebarnenmemorylane2barnenmemorylane3

söndag 19 mars 2017 - 10:14

Söndag

Blev väckt av maken och barnen idag. Fick sovmorgon som vanligt och var sist upp av alla i familjen. Är helt däckad på morgnarna nuförtiden. Kroppen som ska processa både all information jag pluggar plus nån sorts förkylning som jag drog på mig efter magsjukan. Inget som blossat upp riktigt men jag går med ömma halskörtlar och flunssablåsor i munnen.

Men solen lyste så underbart imorse att jag var tvungen att ta mig ut på en promenad före pluggandet börjar igen. Bar asfalt! Snart är det vår!!

marspromenadVäl hemma igen såg jag barnen ute och maken som höll på att fixa upp trampolinen för säsongen. Så jag tänkte välta lite traktordäck. Tyvärr var det lite väl mycket is på vår gård så däcket bara gled omkring på det... Fick se mig besegrad den här gången och ta det lugnt istället. Lite solbad passade perfekt!

traktordackmarsjag3Så nu kör vi igång med pluggandet igen efter friskluftsintaget! Är det inte en snygg hjärna jag ritat?

plugg

Önskar er en underbar söndag!

torsdag 16 mars 2017 - 18:16

Mango frukten

Sonen ÄLSKAR mango! Han (och vi) är överlycklig när man ser att den börjar finnas igen i mängder i butiken. Brukar ses som en lyxvara här hemma men igår kom jag hem med ett helt berg av den sorten. 

10 tips och fakta jag lärt mig med tiden om mango:

1. Mognad. Ja, man kan säkert känna och klämma på den, men inte bra att folk går och petar och klämmer på frukten i butiken. Speciellt då man verkligen inte behöver klämma på den för att veta om den är mogen. Det är bara att titta på ändan och se om det läcker vätska ur den. Det säkraste och bästa sättet. Klibbig geggamoija har runnit ur den där den väntar på dig i butiken. Då är den mogen. Slår aldrig fel. Enkelt!

mango

2. Hur man skär upp den. Min man kan skära upp den på världens finaste sätt. Så här:

mangooo

Här kan ni se en bra youtubevideo hur man ska skära.

3. Jag skär upp den på samma sätt som jag skär upp melon, i bitar med skalet på. Bara för att jag tycker det är roligt att äta den på det viset, sådär direkt och naturligt. Jobba lite för varje bit som man tar.

4. Mango är fylld av vitamin A som är jättebra för våra ögon, både för synen och mot torra ögon tex.

5. Frukten är känslig för kyla och kan få klämskador. Vi brukar dock förvara mogen frukt i kylskåpet en tid före vi äter den. Jättegod som kall när man äter den. Och frysta färdigskurna bitar finns ju att köpa i frysdisken om man vill komma lätt undan när man vill ha den i smoothies.

6. Smaken är kraftig och söt-syrlig.

7. Mango innehåller mycket fibrer, vitamin C och kalium, som bland annat är bra för att hålla ett bra kolesterolvärde och för hjärtat.

8. Bra för matsmältningen. Mangons fibrer gör att man känner mättnadskänsla och så innehåller den enzymer som hjälper till att bryta ner proteiner.

9. Mangons antioxidanter kan skydda mot cancer.

10. Man kan påskynda mognadsprocessen med att placera den i papperspåse eller inuti tidningspapper.

Enjoy your mango!

mango2

onsdag 15 mars 2017 - 10:50

Överlevde

Japp, jag har överlevt. Trodde inte jag skulle somna igår kväll pga att jag sov på dagen samt att hela kroppen värkte av att jag legat mest hela dagen. Men tydligen somnade jag direkt jag la bort telefonen. Vaknade av och till då maken steg upp imorse men tydligen hade jag somnat om. Och vaknade sent. Fattar inte! Sovit så hårt!

Nå, jag sov bort all magsjuka iaf. Känner mig som mig själv igen! Wohooo!

Steg upp med tusen järn i elden och taggad till tusen att plugga. Och ja... än har jag inte riktigt börjat, utan gjort en massa annat istället... Blir bråttom att komma igång snart... Lite svårt att skifta fokus... 

jageftermagsjuka

måndag 13 mars 2017 - 14:05

Menstruation

Vi fortsätter på kvinnotemat och tar upp temat menstruation när jag är igång med att läsa på om gynekologi till nästa tent. Har dessutom en dotter som fyller 10 år om några månader och i helgen hade jag och hon ett kort snack om menstruation. Har tänkt ta ett längre snack nångång i framtiden. Men SÅ svårt att veta när den bästa tiden är! Man vill inte göra det för sent men inte heller för tidigt.

Snacktips? Hur har ni gjort? Bra böcker om ämnet man kunde köpa, tänkt till henne, och ha färdigt när tiden väl kommer?

Så det är alltså frågan om menarche här, den första menstruationen, menstruationsdebuten. Kommer ni ihåg er egen debut? Jag gör det inte. Men antar att jag inte var för tidig, men inte heller för sen. Har inga trauman av den, tydligen, eftersom jag minns nada. Vanligaste åldern är runt 13 år (10-16). Men den kan komma så tidigt som 8 år eller så sent som 18 år. Menarche inleds efter att en del faktorer är inprickade, såsom tillräckligt med kroppsfett och sekretion av östrogen från äggstockarna. Under en period på 2-3 år leder detta till att livmoder och bröst börjar växa samt bredare bäcken och andra saker.

menscykeln

Men så kan det hända att amenorré sker. Dvs inget händer. Ingen mens dyker upp. Då är det frågan om sekundär amenorré. Har man inte fått mens och är över 16-18 år kanske man behöver undersökas, orsaker till bortfallet. Kan det vara för lite kroppsfett? Eller medfödda defekter, som Turners syndrom, eller genitala missbildningar? Primär amenorré är då man haft mens men den har varit borta över 6 månader.

Och så har vi ord som

Hypermenorré: riklig, ofta långdragen menstruation. Man har överproduktion av östrogener. Det orsakar lågt hemoglobinvärde och järnbrist. Behandling mot detta kan vara cyklokapron-tabletter eller progesteron/kombinerade p-piller, hormonspiral, värmebehandling eller kirurgi (skrapning, hysterektomi).

Hypomenorré: ovanligt sparsam blödning. Eller korta menstruationscykler. Leder ofta till problem med ägglossningen.

Metorragi: oregelbundna småblödningar mellan menstruationerna. Har ofta samband med ägglossningen.

Menometorragi: oregelbundna rikliga blödningar.

Oligomenorré: >35 dagar mellan blödningarna

Polymenorré: <23 dagar mellan blödningarna

Dysmenorré: smärtsam menstruation som inverkar på kvinnans vardag. Detta är den vanligaste mensrubbningen. Överproduktion av prostataglandiner ger ökad uterus(livmoder)kontraktabilitet +  smärtsensibilitet. Kommer först några år efter mensdebuten och drabbar dom som inte fött barn. Symtom är ofta smärta några timmar före blödningen som varar mindre än ett dygn. Illamående, kräkningar och huvudvärk. Behandlingen är smärtstillande och kombinerade p-piller.

Kommer ihåg en kompis som ofta, under högstadiet, blev hemma vid menstruationstiden. Hon hade alltid hemska smärtor och kanske var det frågan om dysmenorré. Hon fick aldrig någon diagnos vad hon kommer ihåg. Så här berättar Linda själv:

"Det var som värst under högstadie- och gymnasietiden. De första blödningsdagarna var jag nästan sängliggande varje gång pga sån oerhörd magsmärta. Nån gång spydde jag också. Fick sedan i något skede två olika smärtlindrande mediciner. Den ena var små mörkröda runda piller, som hjälpte ibland om jag hann ta dem i god tid. Den andra sorten var suppar som hjälpte bra och snabbt. Efter graviditeten var all smärta helt och hållet borta i något år. Så småningom kom lite av smärtan tillbaka men inte alls varje gång och inte alls lika intensiv."

Och så den omtalade PMS:en! Premenstruell Spänning. Symtom är humörsvängningar, ömma bröst, svullnad, trötthet, irritation, längtan efter viss mat, depression. För en del svåra symtom. 3-14 dagar före mens. Oklar orsak.

Jag var en riktig PMS-bitch tidigare. Men inte längre. Jag anar orsaker såsom träning, koständringar och nu till sist och avgörande, avslutade p-piller, har hjälpt till mycket att slippa detta. Nuförtiden är jag mycket mer balanserad och varken jag eller resten av familjen märker när mensen börjar närma sig. Så otroligt befriande att inte behöva förlora sig själv en gång i månaden. För det var så det kändes. Kände inte igen mig själv, blev någon annan. Förbannad, skällde ut allt och alla, eller ja främst hemma då, inte i andra sociala sammanhang. Min man kunde påpeka PMS och jag blev ännu mer förbannad. "Int kan du alltid skylla på PMS". När mensen dök upp, fick jag be om ursäkt. Visst var det mensen än en gång som gjorde mig sådär... Men just då, inne i PMS tiden kunde jag inte tänka klart. Men nuförtiden märker vi inte av några som helst personlighetsförändringar. Måste ha koll på kalendern, för mitt i allt kan den dyka upp bara. Inga tecken före. Ingen ilska. Ingen irritation. Ingen förföljelsemani. Ingen "varför tittar alla på mig". Ingen magvärk. Bara lilla jag, och min mens.

lördag 11 mars 2017 - 09:45

Bästa starten på dagen!

Vi har haft magsjuka in da house sen onsdagkväll. Än så länge är det bara sonen. Och senast han spydde var för nån timme sen... Verkar vara en jätteseg sort. Han spydde allt och ännu mer onsdagkväll och hela natten igenom, och sen har han spytt varje dag igen när han försökt få i sig lite dricka... Jag hoppas verkligen den börjar ge sig snart. Han vrålar av smärta före spyendet, eftersom magen är så tom, men efteråt är han lättad och rätt pigg ändå och gott humör... Stackarn...

Nå, själv har jag mått illa i dagarna två. Men det verkar stanna vid det. Maken har vanlig flunssa och varit rätt färdig han också. Så det är dottern och jag som hållit upp humöret här hemma tillsammans. Tentläsning nu ständigt på agendan. Sista två tenterna på gång nu, dessa tre sista veckor skola som är kvar. Så slutruschen! Sen är det praktik och så är vårterminen över. Hurraaaa!!!

Nå, eftersom måendet inte varit på topp bestämde jag mig för en promenad i det härliga solskenet. Steg upp 7, klockan 8 var jag ute med löparkläderna. Och vilket väder!!! Underbart!! Knastrig iskall kyla, -6 grader. Men solen värmde så otroligt skönt de skogspartier där den kom åt att värma. Kunde ju inte låta bli att springa ändå, så det blev halva rutten löpning och halva promenad.

Nu är jag redo för en pluggdag! Önskar er en riktigt skön lördag!

marslopningmarslopning2marslopning3

fredag 10 mars 2017 - 14:58

Urininkontinens

Vi fortsätter med temat "Vad jag håller på att läsa om i tenter". Respiratorisk ohälsa är över och denna gång fokuserar vi på urogenital ohälsa. Som vanligt är det ett väldigt stort ämne men denna gång tar vi upp ett problem som egentligen gäller båda könen men går vi ner i åldrarna så är det nåt som drabbar många yngre kvinnor speciellt. Varför då? Jo, pga graviditeter och förlossningar.

Jag pratar förstås om urininkontinens. Många är vi kvinnor som känner till detta problem. När vi hoppar och studsar och vi känner att, hoppsan, nu läckte det lite igen... Trampolinen, en riktig inkontinensupptäckare... Eller när vi nyser plötsligt, eller hostar våldsamt vid flunssa. Känns det bekant?

Först och främst: Vad är urininkontinens?

Det finns olika sorters urininkontinens. Det kan vara ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens, blandinkontinens, överfylld blåsa (överflödes- eller överrinningsinkontinens) eller andra typer.

Först de andra typerna:

Trängningsinkontinens, man känner plötsligt ett starkt behov att tömma blåsan. Eftersom det är svårt att undantrycka trängningen hinner man i många fall inte till toaletten i tid och då kan det komma relativt stora mängder urin.

Vid blandinkontinens har man kombination av både trängnings- och ansträngningsinkontinens.

När blåsan blir överfylld töms urin okontrollerat därför att blåsan är så överfylld att trycket i urinblåsan blir högre än trycket i urinröret, och blåsan kan då tömma sig helt eller delvis.

Med andra typer menas tex när det kommer droppar av urin omedelbart efter avslutad blåstömning, kallas för efterdropp. Efterdropp beror på att det finns kvar urin i urinröret. Även fistlar mellan urinblåsa och slidan kan orsaka urinläckage.

Idag snackar vi främst ansträngningsinkontinens, kallas också för stressinkontinens. Då uppstår ett litet urinläckage vid fysiska ansträngningar som att hoppa, lyfta, skratta, hosta och nysa. Det beror på att den inre slutmuskeln i urinröret och/eller bäckenbottenmuskulaturen och stödjeapparaten i blåsbotten, särskilt runt urinröret, inte fungerar tillfredsställande. Ansträngningsinkontinens står för ungefär hälften av alla fall med inkontinens hos kvinnor. I Finland räknar man med att var femte kvinna idag lider av urininkontinens. VAR FEMTE!!

Svårighetsgraden av urinläckage kan graderas på följande sätt:

- litet - droppläckage 1-2 gånger/månad

- måttligt - droppläckage dagligen

- stort - större läckagemängder minst en gång i veckan.

Genom att använda en miktionslista (urinlista) och blöjvägningstest kan man kartlägga typ och grad av inkontinens. Kvinnor får genomgå en gynekologisk undersökning där läkaren tittar efter olika tecken men vid undersökningen kan också ett stresstest göras. Kvinnan ombeds att hosta medan läkaren observerar ett eventuellt läckage. Blåsan bör innehålla ca 300 ml urin. Man kan också göra testet ståendes.

Att inte kunna hålla urinen är associerat med skamkänslor och rädsla för förödmjukande situationer, och för många förblir deras urininkontinens en hemlighet för andra. Många kvinnor gör anpassningar i vardagen för att kunna hantera läckage. Andra ser det inte som nåt allvarligt problem och särskilt äldre kvinnor ser det som något normalt med tanke på åldern och antalet förlossningar.

Behandlingen avgörs av orsaken till urinläckaget och patientens motivation att få behandling. Vid lätt till måttlig inkontinens kan bäckenbottenträning, knipövningar, ge ett bra behandlingsresultat. Med bäckenbottenträning menas regelbundna sammandragningar av musklerna runt urinröret, slidan och ändtarmen. Om man klarar av att stoppa strålen vid blåstömning gör man knipövningarna på rätt sätt. Vissa kan ha nytta av knipkulor, dvs en typ av kulor med olika vikt och storlek som placeras i slidan, och som man försöker hålla på plats mha bäckenbottenmuskulaturen när man går omkring. Styrketräning av bäckenbottenmuskulaturen är särskilt nyttigt för kvinnor med ansträngningsinkontinens, men även män kan ha nytta av knipövningar.

Problemen kan också vara symtom på att man har diastas. En som uppmärksammat detta problem är Katarina Woxnerud som startat sidan och appen Mammamage. Oavsett ålder kan mammor träna upp magen och bäckenbottnet igen. Man kan också kolla in sidan Tät. På finska finns en bra sida här.

För människor med uttalade besvär erbjuds det kirurgisk behandling, och ger ett bra resultat på 80-90 %. De senaste 10-15 åren har TVT-operation (Tension-free Vaginal Tape procedure) blivit en vanlig behandlingsmetod vid inkontinens för kvinnor. Ingreppet utförs under lokalbedövning för att kvinnan ska kunna hosta under ingreppet. Läkaren gör två snitt över blygdbenet och ett under urinröret via slidan. Med en specialnål dras ett tunt, ickeresorberbart band upp på bägge sidor om urinröret och upp över blygdbenet. Bandet stödjer sedan urinröret vid hosta eller belastning av bäckenbotten och förhindrar läckage. Det finns varianter på TVT-metoden där det stödjande bandet kan läggas på olika sätt. Komplikationer är ovanliga efter inkontinensoperationer, men en del kan få svårigheter att tömma blåsan och smärtor i underlivet. Många upplever att det tar längre tid att kissa och att strålen blir svagare. Efter en operation blir ungefär nio av tio läckagefria på kort sikt och sju till åtta är fortfarande läckagefria efter sju år.

augustihopp2

(Vi tar lite sommarbilder nu i detta snöslask. Här hade jag inga problem med läckage vid hoppet.)

Jag själv har redan i bloggandebegynnelsen varit öppen om urinläckage. Upplevde redan efter dotterns födelse, för 10 år sedan, att jag hade små problem. Jag födde en stor dotter, lång och stressig förlossning, och med sugklocka, som sägs förvärra/inleda inkontinensbesvär. Dessutom syddes jag med många stygn och ville inte träna underlivets muskler på en lång tid. Där började problemen. Och så födde jag en till ett par år senare, men denna gång med kejsarsnitt. Har försökt med olika metoder stärka bäckenbottenmuskulaturen och det har kanske blivit lite bättre. Jag har inga stora problem. Enligt skalan har jag ett litet problem. Vissa månader går jag helt utan läckage, vissa kan jag råka ut för just 1-2 läckage. Jag kan de allra flesta dagar hoppa och studsa hur mycket som helst och inget läckage. Men har jag tränat massor en vecka, eller kroppen trött av en flunssa, så kan jag läcka när jag hoppar, nyser, styrketränar tungt eller hostar mycket. Trampolinen här hemma är nästan omöjlig att hoppa på, oavsett trötthetsgrad och oavsett hur mycket jag hoppar på den och tränar, utan läckage... Jag har tränat bäckenbottnet och jag har besökt en mammamage-tränare och fått instruktioner hur jag ska träna. Jag hade ingen bred diastas men jag hade ett visst djup. Jag har inga problem att bryta kisstrålen när jag kissar men jag förmår mig inte att vara läckagefri hela tiden. Och det tar nog ner på humöret under de dåliga dagarna måste jag erkänna. 

ensammaveckan2

 

Så, var är ni "var femte kvinna"? Finns det medsystrar här? Hur stora problem har ni och hur påverkar det ert dagliga liv? Vad har ni gjort åt det? Nån som gjort operationen?

(Ni kan kommentera anonymt.)

onsdag 8 mars 2017 - 18:19

Kvinnodar alla dar

hemmagymmars

Har börjat på text om kvinnodagen så många gånger nu men det blir till inget. Har så många känslor men så svårt att få nerplitat dem på rätt sätt utan att de skulle missuppfattas så allt är nu raderat. Säger kort och gott. Go for kvinnodar alla dar! Finns så många starka kvinns i världen och bra att det finns en speciell dag som uppmärksammar jämlikhet extra mycket. Men att gratta någon på kvinnodagen bara för att den är kvinna... jag fattar inte poängen.

Min man vet också att en blombukett blir jag så glad över alla andra av årets 364 dagar men inte idag. Det känns bara konstlat och simpelt. Jag gifte mig med den mannen jag ville, jag äger halva huset, vi har gemensam ekonomi, vi axlar lika stor del av bördan i vad som innebär att ha två barn och ett hus med gård.

Jag har det jättebra, det har inte alla mina medkvinnor här i världen. Och det är det vi ska ägna oss åt på kvinnodagen, mer jämlikhet i världen. Jag behöver inte grattas. Jag behöver inte ännu en tårtbit. Jag har det bra. Och det är tack vare många starka kvinnor och deras superkrafter.

Jag körde iaf ett styrkepass på morgonen. Körde bänkpress och klarade av 45 kg (även om min axel inte var helt återställd). Försökte också med 50 kg, tänkte kvinnodagen skulle ge mig lite råstyrka. 50 kg skulle dessutom vara personbästa tror jag, men det blev platt fall... Sen många andra sköna, lätta övningar för rygg, axlar och biceps.

hemmagymmars3

Efter det blev det att skriva en tent i skolan. Med en mer och mer jämlik klass.

I min klass där vi kanske är en 34 stycken allt som allt, har vi med oss 7 stycken killar (om jag räknat rätt nu). Så inte jämlikt än, men det börjar ta sig. Så många killar kan jag slå vad om att det inte var för 10-20 år sedan. Och ingen har avslutat sina studier än. I mitt framtida yrke betyder det mycket att det blir mer jämlikt. Inte som det var förr: män-läkare, sjukskötare-kvinnor. I sjuksköterskeyrkets begynnelse var sjukskötarna mer som läkarnas assistenter. Nuförtiden har sjukskötarna mer och mer egna arbetsuppgifter och de båda yrkesgrupperna kompletterar varandra i ett team. Under senaste praktiken på Vasa centralsjukhus tyckte jag det var rätt köns-jämlikt mellan läkare och sjukskötare. Specialistläkarna på avdelningen var dessutom två kvinnor. Och många manliga sjukskötare fanns det också på avdelningarna. Perfekt! 

hemmagymmars4

 

tisdag 7 mars 2017 - 18:05

Om depression

Sarah Thors har gjort en alldeles huippu, otroligt fin, rörande och vacker video som handlar om att leva med depression. Hon skriver att hon gjort den till hennes vänner, till de som själva har depression och till de som inte vet hur det känns att vara deprimerad: