lördag 23 september 2017 - 22:37

Colafylla och skratt-terapi

Fick världens fnitteranfall i bilen på väg till Nokia idag. Satt och drack pepsi i bilen och jag kontrade med finurliga kommentarer åt maken och han retade mig och skrattet bara bubblade ut. Världens fnittersalva. Fick samtidigt en trip-down-memory-lane.

bilfard

När jag var yngre, läs nedre tonåren, och drack cola (coca-cola gällde då, nuförtiden pepsi max) fick jag alltid världens fnitteranfall. Det var så vanligt att alla kompisar i högstadiet visste att direkt jag dricker cokis så utbryter världens skrattsalva. "Nej, nu har Nybbe druckit cokis igen" var något folk kunde höra på 90-talet i Pargas. Vi satt en hel del på Axo, ett café i Pargas, under högstadietiden. Och idag under bilfärden fick jag en flashback från tiden när man satt där i cafeét och drack cokis och trillade ur stolen pga att man garvade tills man ingen luft fick längre. Fick tillsägelser av personalen över att vi skulle vara lite tystare osv. Sådär som tonåringar är. Ajaj, det var tider det. Så kul vi hade!

Skratt är så otroligt befriande. Jag har turen att skratta mycket även ännu i denna ålder. Helande terapi varje gång. Gör gott i själen. Men riktigt sådär befriande skratt, sådär som man skrattar ändå från tårna och tårarna sprutar och man blir harklig i halsen, man kissar nästan på sig, verkar det som att det blir mindre av ju äldre man blir. Mer ansvar, mer oroande som förälder, provläsningar, jobb, stress etc? Att se äldre damer och herrar fnittra eller gråta av lycka är ändå rätt sällan. Eller? Gör alla det där hemma, i hemvrån? Nå, det känns som att det blir mer och mer sällan. Men när det händer,  ajaj, vad skönt!!

Idag var en sån dag. SÅ befriande! Bästa terapin och löser upp en massa spänningar. Förstår poängen med skratt-terapi som finns. Att stå och skratta i grupp på kommando. Men tror inte jag skulle fixa det. Eller jag skulle kanske börja fnittra hejdlöst över att det skulle kännas så konstlat i en sån situation. Jag har ju turen att ha en make som retas och fyller på mitt skrattkonto lite nu som då.

Jag klarar mig med cola och maken eller vänner. Min mamma är lika som jag och hon bubblar nog också fortfarande av skratt, efter nästan 75 års ålder. Så äldre kvinnor kan nog också. Jag hoppas jag kan behålla min fnitterhet så långt också. Ända tills jag blir 100 år! 100 år och fnittertant. Lifegoals.

Vad får er att skratta? När skrattade ni senast och åt vad eller i vilken situation?

fredag 22 september 2017 - 20:16

Prinsessan på ärten

prinsessapaarten

Pyttesmå sandkorn i sängen, eller annat skräp, och min natt är förstörd. Man kan nästan inte se det med blotta ögat men när man ligger där i sängen och vänder och vrider sig så känner man kornet plötsligt i låren (eller ryggen, axeln etc).

Varje kväll, förrän jag lägger mig så "sopar" jag sängen med händerna. Min sida (orkar ju inte sopa hela sängen heller...) enbart. Min mans sida lämnar jag oftast för jag vet att han kan sova fast på en bädd av granris utan att bry sig. Före jag lägger upp fötterna putsar jag också av dem ifall det råkar komma nåt skräp med dem i sängen. Men trots allt detta jobb så råkar det ändå ibland komma nåt skräp som leder till en skräp-natt. Säkert kommer det skräp från makens sida eller så är det katterna som är boven.

Ett riktigt i-lands problem detta, jag vet... Och prinsessa-på-ärten-varning. Ta det med ro. Men varje gång jag sett på denna saga, eller läst, med barnen så har jag nickat igenkännande. Jag skulle också känna en ärta under 10 tjocka madrasser... Finns det nån medsyster därute som nickar igenkännande åt mitt dilemma?

Som vårdare har jag stött på detta problem med många äldre iaf. Många vårdare kan sucka och stöna över att behöva putsa eller fixa lakanskanter släta före sänggående, men jag gör det utan att knussla, just av den orsaken att jag vet hur jobbigt det är med nåt som skaver under natten. Och iom så många äldre som inte ens har förmågan att röra på sig i sängen under natten, så är det extra viktigt med skräpfri säng!

Tummen upp för städat hem och rena lakan i sängen! Skön fredagskväll till er alla, prinsessor och "normalt folk"! *blinkblink

morgonsangjag

tisdag 19 september 2017 - 21:41

Svårt nu

jagx4Fotoalbumet i min telefon hade lagt upp dessa bilder för att påminna mig om en tid när jag kände mig fräschare. Idag känner jag mig inte fräsch. Eller inte så att jag känner mig ofräsch, men jag är trött och framför allt JÄTTESUGEN på choklad och allt möjligt annat gott!!! 

Det är lite jobbigt nu. Just idag, med sockersuget. Trött. Höstmörker. Och flunssor runt omkring. Skulle bara vilja krypa under täcket, tända brasa och käka massvis av choklad...

Idag gick makens kaffekokare sönder (jag skriver makens eftersom jag aldrig druckit kaffe) också och vi behövde inhandla en ny. Jätteroligt med tanke på den tajta ekonomin just nu... Efter att vi inhandlat en ny så åkte vi förbi matbutiken för att köpa det vi absolut måste ha + glass åt barnen (muta för att de skulle orka följa med oss och shoppa). Och ja, glassen de käkade hjälpte ju INTE mitt sockersug direkt... Jag köpte en pepsi för att stilla mitt värsta sug (får istället lida inatt när jag inte hittar sömnen pga koffeinet) och satsumas i mängder.

Tror mitt värsta sug har att göra med att jag tränat nästan varje dag nu. Ätit hästmängder med riktig (och bra) mat för att stilla sötsuget och ändå har jag gått ner 1,5 kg den första veckan.

tvabildercyklandebarnvaltadack

Nå, till det postitiva då!? Jag har klarat av att hålla mig helt borta från sockret såhär långt, en och en halv vecka. Strongt av mig och klappar mig själv på axeln. Trodde ändå inte det skulle gå såhär "lätt", trots allt. 

Sen började jag min praktik på måndagen. Superroligt och intressant. Det känns verkligen som ett ställe jag kan tänka mig att jobba på. 

Och folk kraxar och har sig runtomkring men än så länge har vi klarat oss undan flunssan, "knack, knack".

Önskar er en toppenvecka, med eller utan flunssa eller andra åkommor! Ta hand om er!

 

lördag 16 september 2017 - 21:43

Sköna helg

Jobbat kvällskift igår och idag for jag till 7 på jobb och kom hem efter 15. Maken och barnen hade städat hela huset och det var så mysigt hemma. Tanken var att åka till Tropiclandia när jag slutat jobba men väl framme såg vi att det var stängt på grund av underhållsarbeten... Barnen var nära tårar så de blev lite gladare då vi bestämde oss för Hoplop. Riktigt bra för mig som bara fick sitta och titta i ett par timmar. Var så sömnig efter att ha stigit upp 6 imorse. 

Det var också väldig tur med Hoplop med tanke på träning ikväll. Skulle aldrig ha orkat nånting efter flera timmar i simhall, men efter 1,5 h i lekhall så var jag mer än redo för att dra på mig löparkläderna när vi kom hem.

septembersky

Och vilken sky det var ikväll!

Det blev intervaller med löpning varvat med promenader. Eftersom jag gillar att dra övrekroppspass i gymmet så försöker jag fokusera på ben när jag kör löpning. Så först 4 km löpning och sen, väl hemma, flera varv med traktordäcket alá 100 kg. Lär känna av det imorgon...

Kvällskift imorgon igen så nu ska jag njuta ordentligt av ledig lördagskväll. Gjorde mig lite lördagsgott idag, chokladmousse. Naturligtvis sockerfritt! Och om ni vill veta, första veckan sockerfritt har gått jättebra! Över mina förväntningar. Så nu kör vi vidare!

chokladmousse

 

fredag 15 september 2017 - 10:11

Har du haft bältros?

Har haft ett par tänkbara forskarämnen till mitt examensarbete redan länge men jag har känt att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det. Så hela processen har varit lite tveksam. Men så satt jag och slöläste min mikrobiologi-bok här hemma igår och stötte på bältros. Boom! Plötsligt föll allt på plats och jag blev exalterad. Det var ju såklart bältros jag skulle skriva om! Infektionssjukdomar, virus och bakterier är bara SÅ intressant och jag hittade även mitt område. Infektionssjukskötare. Där har vi det! Mitt område! Det har varit lite jobbigt att gilla allting och inte ha nåt speciellt intressant område. Svårt att kunna allt om allting, så att säga, och känt mig lite stressad över det. Men plötsligt hittade jag hem. Alla bitar föll på plats.

Så nu ska jag djupdyka in i bältrosens värld det närmaste året. Symtom och vård av bältros. Mycket aktuellt också angående det omdiskuterade vattkoppsvaccinet. Många äldre nu som inte har haft vattkoppor som liten och som inte heller har nåt vaccin mot det. Får man vattkoppor som äldre så brukar man inte ha det lätt. Och får man ännu till bältros efter det med nervsmärta så blir det ännu jobbigare. Har både hört om och vårdat många människor som har haft det riktigt jobbigt med denna sjukdom. Både äldre och yngre. Men det är alltså enbart sjukdomen bältros jag skriver om, jag tar inte ställning till själva vaccinationerna. Vaccinationer är hett ämne för hälsovårdare, inte lika för sjukskötare.

Nu ska jag skriva en plan som ska vara klar i november. Får jag klartecken med allt då så är det bara att skicka ut frågeformulär till sådana som haft bältros. Har du haft bältros? Skicka jättegärna mail åt mig (jessica.nybacka@gmail.com) och så får du svara på några frågor om sjukdomen sen efter november.

tisdag 12 september 2017 - 11:58

Enbart positiva nyheter

Kraftprovet kom redan igår angående sockerstrejken. Sonens eftisgrupp hade blivit attackerade av jordgetingar när de var i skogen och när jag kom ut från tenten så hade jag missat samtal både från eftis och maken. Det visade sig att maken redan hämtat upp sonen från eftis och var på väg mot min skola. Så sonen kom hem sen med mig. Vi åkte via apoteket för att köpa antihistamin, sonens vrist var svullen till dubbla storleken, och han var väldigt ledsen. Apoteket ligger vägg i vägg med matbutiken, så sonen frågade snällt om han kunde få en glass. Ja, sa jag och vi gick dit och kollade. Det var på vippen att jag också tog en men då sonen frågade om jag skulle ta min vanliga (en Super-glasspinne) så sa jag till honom snabbt som attan (så jag inte kunde ångra mig) om han kommer ihåg att jag berättade att jag har godisstrejk. Och det kom han ihåg och var väldigt mån om att snabbt välja glass så jag inte behövde stå där och bli sugen.

Imorse var det äntligen dags för besöket till ögonläkaren för att kolla trycket, ögonbottnen och synen. Och allting var toppen!! Inga fel på mina ögon. Och jag har en toppensyn, ser allt. Ett pyttepyttelitet brytningsfel hade jag, inget jag behöver göra åt nu tyckte ögonläkaren men något som kan göra att jag behöver läsglasögon senare i livet. Hon menade att det är mina torra ögon som gör att jag upplever texten suddig ibland. Så friskt droppa på med ögondropparna bara enligt henne. Vilken lättnad!

Efter läkarbesöket var jag igen i matbutiken och handlade. Veckohandling, och även om jag var hungrig så kom jag ut ur butiken med enbart nyttigheter! Woop woop!!

Nu ska jag ta itu med examensarbetet. Denna vecka är öronmärkt för att endast sitta hemma och skriva och forska. Bara jag skulle sluta vela och bestämma mig för nåt ämne att skriva om...

jagseptember17

 

måndag 11 september 2017 - 22:14

Mola Hydatidosa/ Druvbörd/ Trophoblastic desease

En druvbörd är något man som gravid inte vill uppleva. Har haft tent idag om normal graviditet och förlossning och onormala sådana. Detta jag tar upp idag hör verkligen till det onormala.

Så vad är detta "druvbörd"?

Efter att det befruktade ägget vandrat ner till livmodern och fastnat där så tar utvecklingen en felaktig vändning. Kärlen hos molorna spårar ur och återbildas och det utvecklas blåsliknande strukturer. Ofta ser de ut lite som en vindruvsklase och därav namnet "druvbörd". Molorna behåller sin endokrina aktivitet och utsöndrar HCG (Humant Chorion Gonadotropin). HCG är det hormon som utsöndras direkt ett ägg är befruktat och det hormon som avslöjar om du är gravid eller inte när du tar ett graviditetstest och kissar på en sticka. HCG-utsöndringen vid en druvbörd är dock mycket högre än normalt, vilket också gör att någon med druvbörd ofta har alla graviditetstecken väldigt tidigt och väldigt "mycket". Tex hyperemesis gravidarum (våldsamt illamående) är vanligt och tex Pre-eklampsi (havandeskapsförgiftning), som kan uppkomma i senare skedet av graviditeten, kan vid en druvbörd förekomma redan i vecka 13. Man kan också ha tidigare bröstspänningar och pigmenteringar än normal graviditet.

Orsaken till att druvbörd uppstår är ganska oklar än så länge. Det vanligaste är att druvbörd saknar foster. Det kallas då komplett druvbörd. Dvs att man aldrig haft ett foster i livmodern fastän HCG- halten indikerar att man är gravid, men det är alltså enbart den endokrina verksamheten i molorna. I vissa fall kan ett foster finnas men det går snart under eller klarar inte av att växa pga att dessa blåsor växer så snabbt och fyller ut hela livmodern. Har man haft ett foster kallas det partiell druvbörd.

Tillväxten och hormonproduktionen förklarar också symtomen. Då livmodern växer snabbt ger det både smärtor och även blödningar.

Det är en promilles risk att en graviditet är en druvbörd. Dvs väldigt liten chans. Ändå känner jag till folk som tyvärr personligen fått uppleva druvbörd själv. Carina, min svägerska, är en av dem och hon delar här med av sin historia. 

"Min graviditet förlöpte normalt till v.17. Allt kändes normalt, kanske mådde jag lite mer illa än första gången, men det hör ju till så inte tänkte jag mer på det. I vecka 17 skulle jag på vanligt besök hos rådgivningen. Alla mina värden var ok så långt men sen när hon skulle söka babyns hjärtljud så hördes de inte. Jag blev då skickad till mödrapoli där det bekräftades att fostret dött. Inget annat onormalt syntes då. Jag hade ju heller inga blödningar. Jag födde fostret normalt eftersom det var för stort för skrapning. Eftersom läkarna inte hittade någon orsak då, eller iaf inte sa något, så skickades foster och moderkaka till patolog och då kom svaret; partiell druvbörd, att min druvbörd hade börjat i moderkakan och därför hade fostret inte överlevt.

Druvbörd, eller mola graviditet, kan också vara elakartad så efter min druvbörd åkte jag in på skrapning för säkerhets skull. Jag fick inte bli gravid på nytt på ett år och jag måste kolla mina HCG-värden först 1 ggr/vecka i en månads tid och sen 1 ggr/månad i ett års tid för att kolla att det inte hade börjat ändra. Efter det året fick jag grönt ljus och efter några månader var jag gravid med vår andra son. Och då löpte allt normalt.

Läkarna sa åt mig att partiell druvbörd är väldigt ovanligt. Att chansen att få det är typ 0,00001, så att få den igen är oerhört liten. Jag fick också höra att jag då var det första fallet med partiell druvbörd på Malmska här i Jakobstad."

 

måndag 11 september 2017 - 11:49

Det där sötsuget

Varför ska det där sötsuget va så förbenat starkt!? Jag har ju varit rökare och hade inga som helst problem att sluta. Det var bara att bestämma sig och vips, var man fri. Typ. Visst, det hjälpte ju till att det egentligen smakade riktigt skit och man luktade skunk evigheter efter och så vidare. Riktigt lika är det ju inte om man äter socker. Man luktar ju (oftast) inte skunk efteråt och man äter ju goda saker så därför äter man ju det igen, och igen, och igen och mera. Alla endorfiner frisätts och hjärnan belönar dig och så vidare.

Och alla äter ju, så väldigt svårt att undvika det! Det finns inga skilda godisautomater i butiken (som cigarettautomaten) där man måste fråga dem i kassan vilket märke man vill ha och vilken nummer man ska trycka på och vips, kommer det på bandet en Snickers. Typ. Varför kan det inte vara så? Borde vara förbjudet att göra godisreklam eller ha dem synligt i hyllorna... Tycker jag iaf just nu.

Dessa fyra veckor får jag verkligen stålsätta mig att ens vistas i en butik. Utan att jag vet om det så kommer jag ut med en Pätkis eller Snickers... Det är som om min hjärna slutar fungera när den ser choklad, eller bakelse. Det är här som det där dåliga omdömet kommer och viskar i mitt öra "jamen, du är ju VÄRD en liten bit. Liiiiten bit bara, det klarar du, och sen imorgon kämpar du igen...". Jag är jättebra på att övertala mig själv. Och många gånger kommer jag ut ur butiken med nåt gott fast jag bara för nån nån timme sen lovat hålla mig... Eller så bakar jag nåt gott och intalar mig själv och att barnen nog borde få lite gott iaf (fast det egentligen är till mig)...

Borde ju avstå sockret helt och hållet egentligen, och aldrig mer äta, men just nu klarar jag inte av att tänka mig att jag ALDRIG mer skulle få äta nåt gott. Håller mig än så länge till mina 4 veckor. Håll verkligen tummarna nu!!

Jag heter Jessica och jag är sockerberoende.

hostpromenad

måndag 11 september 2017 - 10:06

Back to basics

Från och med i dag håller jag sockerstrejk. Har blivit förmycket choklad på sistone. Har dock haft otroligt dålig karaktär på sistone när det gäller att hålla mig så jag får verkligen stålsätta mig nu. Lovat mig själv att hålla det fyra veckor iaf. SEN får jag fast vräka i mig om jag vill det.

Mest har jag en tidsfrist för att försöka lura mig själv till att tro att jag efter det får äta vad som helst men innerst inne vet jag att klarar jag ens en vecka så är jag ganska kvitt sockersuget överhuvudtaget och sen är det "lätt" att fast ta ett år sockerstrejk. Lite samma tänk när man springer i början efter en paus och tänker under rundan: "bara springa till nästa lyktstolpe" och när man kommer fram till den "Jamen, ännu bara till nästa", och så nästa, och nästa, och nästa och så har man plötsligt lurat sig själv att springa hela rundan. Lite så tänker jag med sockerstrejken också. "Hit ända så är du jätteduktig och då kan vi förlänga tiden"...

Samtidigt tänker jag också försöka komma på en träningsplan. Har tränat impulsivt så länge nu och utan en plan/ett mål. Roligt det också men inte i längden. Dessutom är det fullspäckat i kalendern så då är det mycket viktigt att planera träningen så den verkligen blir av!

Nu kör vi! Idag lyfte jag upp boxningssäcken också i hemmagymmet och körde järnet som uppvärmning. SÅ SKÖNT! 

Snart ska jag köra till skolan och skriva terminens första tent. Graviditet, fostret, förlossning, barnet, barnsängstiden och sexologi. Wish me luck!

backtobasics

fredag 8 september 2017 - 12:44

Skola, jobb, tent, flunssa och det eviga dåliga samvetet

Tranorna har flyttat. Hösten är verkligen här nu. Med fina solnedgångar, krispiga morgnar och kvällsmörkret. Jag gillar höstar. En favoritårstid, delad plats med våren.

soderfjarden17

Men det är mycket nu. Brukar ju va så. Allt på en gång och sen är det tomt igen. De närmsta veckorna har jag haft skola hela dagen och sen jobb på kvällen eller tvärtom, jobb på morgonen och sen skola på eftermiddagen. Och så fick jag ju flunssan förstås till, och mens på det ännu... Inte så värst jobbig  flunssa dock. Den pyste på långsamt i början och inte tagit ner mig totalt. Jag har klarat av att jobba och studera.

jaghemmadag

Men den tar ju ner allmänkonditionen och humöret förstås då man vill prestera på topp. Idag håller jag en välförtjänt hemmadag fast vi har nån föreläsning i skolan (dock inte obligatorisk). Ska krya på mig och läsa på tent som vi har på måndagen. Såklart kom det en önskan att komma på jobb hela helgen med start ikväll. Men har lovat både mig själv och barnen att vara hemma så det blir jobb först till söndagseftermiddagen. Jag har jobbat nu alla helger i en evighet bakåt, så tänkte ha denna halva ledigt i alla fall.

Ja, ni hör ju. Det där eviga dåliga samvetet! Hur man än vänder sig är rumpan bak (eller hur va det man sa?)... Befinner jag mig på jobb har jag dåligt samvete över att jag inte hinner läsa på tent och det viktigaste, inte hinner se barnen (och maken förstås). Och är jag hemma och myser och läser och spenderar tid med resten av familjen, som idag, har jag dåligt samvete över att jag inte jobbar och cashar in pengar. Inte lätt det här livet. Som tur är det inte så mycket kvar av studierna. Fast 1,5 år är rätt länge då man håller på såhär ändå. Det gäller bara att bestämma sig och sen skita i det dåliga samvetet.

På onsdagen var jag på ett lite annorlunda uppdrag. Nämligen ett reklamjobb för Naprarehab angående kompressionsstrumpor. Det var kul. Det skulle vara en kvinnlig och manlig modell och vi fick springa och fotograferades vid öjberget och vid Söderfjärden. Benmodell för en dag. Vi hade otrolig tur med vädret som visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och vi höll på ända tills solen gick ner. Kallt blev det nog, iom våra lätta kläder och shorts, och kanske inte det bästa för min flunssa (frös som en galning hela natten och var inpackad i filtar) men flera timmar gick fort i detta sällskap.

soderfjardenreklam

Ha en underbar och mysig helg! Jag tänker äta gott och mysa med resten av familjen. Vad har ni för planer? Kram!