fredag 28 april 2017 - 19:21

Veckomaten

Kosten har varit ett intressant ämne i bloggvärlden under denna vecka. Linn är nyfiken på hur allas  matvecka ser ut. Tänkte försöka mig på att lista matveckan jag också. Måste dock kolla med maken för jag själv kommer knappt ihåg vad jag åt ens igår...

Måndag: Lunch: spenatköttbullar med fetost i, potatismos, ångkokta grönsaker,

Middag: Burger King

Tisdag: Lunch: samma som gårdagslunchen,

Middag: alla åt vad de ville, knäckebröd, kokta ägg.

Onsdag: Lunch: köpt sallad (Fresh, med kyckling),

middag: lax med ris och sparris, sallad

Torsdag: Lunch: gårdagens middag utan salladen,

middag: Kyckling med ris och sallad.

Idag: Glömde ta med lunch, åt en kvarg med bananskivor på jobbet till lunch.

Tacos/tortilla (vi har alltid både och) till middag (guacamole längst under ser man inte):

tortillaVi kan konstatera en helt okej matvecka. Och jag har skött mig med tanke på att jag försökt få mer sallad och grönsaker i mig.

Nötkött tre dar, lax två dar, kyckling två dar, helt okej salladsmängd. Lite mer grönsaker skulle önskas. Burger King-måltiden kunde ju tas bort förstås men ibland är det nog roligt att ta sig en tur dit. Händer inte ofta. Tisdagsmiddagen kunde ju också förbättras men ibland har man inget hemma och heller ingen som helst ork att skrapa ihop nåt från skåpen heller... Nötkött kunde vi nog också kanske minska lite på. Men överlag bra tycker jag. En rätt vanlig vecka hos oss. Och Linn, här har vi faktiskt kört med potatismos för ovanlighetens skull!

fredag 28 april 2017 - 17:06

Konsten att ta en träningsbild

Det är inte lätt att vara bloggare... Att både träna OCH ta bra bilder... Haha. Vappenhelgen till ära bjuder jag på några misslyckade bilder. 

Igår la jag upp på instagram ett fotoförsök på pistolsquat under kvällslöpturen. Kan säga att det inte lyckades...

pistol

10 sekunder har man på sig. Att knäppa på telefonkameran, springa dit man ska, se till att man befinner sig i skärmen, balansera (i detta fallet) och sedan köra det man har tänkt göra. Och göra det snyggt också... I det här fallet räckte inte 10 sekunder för mig. Körde ett par omgångar innan jag insåg att det här inte kommer att lyckas. Fick se mig besegrad och springa vidare.

Hittade också ett par andra bilder i telefonen, som jag ännu inte hunnit slänga, där jag efter en annan löptur försökte mig på att klänga fast i dörröppningen. Fick inse mig besegrad där också och la aldrig upp denna bild på instagram. Haha. Jag fattar inte vad jag försöker (så är det tyvärr i de flesta fallen...). I alla fall ingen bra ide att försöka sig på detta med strumpor, utan strumpor skulle jag kanske ha lyckats... Och det där med att stänga munnen... Omöjligt... Ser ju galen ut... *skrattarsåjaggråter

jessicarolig2

Trevlig fredag på er gott folk! 

tisdag 25 april 2017 - 17:26

Internationella malariadagen

Väldigt aktuellt med Malaria idag. Och inte så konstigt, eftersom det idag är den internationella malaridagen plus att en stor nyhet om malariavaccin har uppkommit under de närmaste dagarna.

Har sett nyheterna om vaccinet för några dagar sen här, och på Sevendaysbloggen "Under solen" har det också diskuterats malaria idag iom vaccinfunderingar.

Kommer ihåg förra året när vi studerade mikrobiologi och närmare bestämt Plasmodium Falciparum så tog vi upp att någon vunnit ett pris över att utveckla ett vaccin mot malaria. Det var stort då eftersom många inte vill utveckla vacciner eller läkemedel när det handlar om sjukdomar som främst härjar i fattigare länder pga lönsamheten, pengar... Men dessa forskare hade kommit på något banbrytande. Och nu är det detta då förmodligen som dykt upp och redo för att börja testas på människor. Synd bara att jag varken minns forskarnas namn eller priset dom hade vunnit... Och hittar det ingenstans...

Vi börjar med att förklara varifrån Malaria dyker upp.

Det är alltså frågan om en protozoe här. Ingen bakterie, inget virus. Utan en protozoe. En protozoe är både en mikrob och en parasit. De är encelliga parasiter. Övriga parasiter är flercelliga såsom maskar (spolmaskar, springmaskar) och ledfotingar (loppor, löss, skabb). Protozoer är encelliga men "djurlika" celler. Protozoa betyder "det första djuret". Dom har en komplicerad levnadscykel och det innebär att dom kan ha flera värdorganismer (mygga, fluga, katt, människa). Protozoer finns både på vatten och på land. De förorsakar sjukdomar främst i varmare länder och särskilt i länder där de har sämre hygien. Protozoer är de mest utvecklade mikroberna som finns.

protozoe

Protozoer indelas i

- amöbor (de kan röra sig, bor i oss, lever av oss, omfamnar vätskan, man kan säga att de "dricker av oss", tex entemoeba histolytica som orsakar amöbadysenteri),

- flagellater (dom simmar med flageller=som små svansar, ser lite ut som spermier men med fler svansar bredvid varandra, tex Trichomonas vaginalis som ger trikomoniasis, Giardia som ger giardiasis och Trypanosoma som ger "sömnsjukan")

- spordjur (Hit hör Toxoplasma gondii, gravida är här i Finland medvetna om toxoplasmos, där huvudvärden är katt och skadar fostret om man blir smittad första gången, har man smittats förr och får det som gravid borde det inte vara nån fara för fostret, och vår omtalade Plasmodium Falciparum, dvs malaria som mikroben orsakar)

- ciliater (denna har silier, små korta utstickande "ben" runt hela mikroben, tex balantidum, har ingen aning om vad den orsakar)

Amöbor och flagellater har könlös förökning och spordjur och ciliater har könlig förökning. Är du med ännu? Jag tycker mikrobiologi är så himla intressant men kan förstå att alla inte riktigt orkade med såhär långt...

Malariasjukdomen då:

Olika arter av plasmodium ger olika svår malaria. Plasmodium falciparum är den svåraste av dem. Värdorganismen är mygga och människa. Man kan få malaria via vektorsmitta (myggan alltså), via blodsmitta och via transplacentalsmitta, dvs fostret kan smittas via moderkakan. Inkubationstiden, dvs tiden från smittotillfälle till att sjukdom bryter ut, är 1-3 veckor. Myggan, vid sticktillfället, sprutar in plasmodiumsporozoiter som via blodet kommer till levern och omvandlas till trofozoiter som kan omvandlas till nya merozoiter och angripa nya erytrocyter (röda blodkroppar) eller till gametocyter som kan sugas in i ny mygga. Myggan sprider parasiten vidare. I myggan sker den könliga förökningen. Sjukdomen bryter ut och man får periodvisa feberattacker med 36-40 h intervaller. 200-300 miljoner blir infekterade varje år, ca 1-2 miljoner dör. 85% av dem är barn under 5 år. Malariaområden är amazonområdet, Afrika och Asien.

Tidigare har det alltså inte funnits nånting mot malaria. Man kan ta medicin mot malaria i förebyggande syfte. Oxiklorin, som är en reumamedicin, är ju en antimalariamedicin. Äter den själv och har frågat min läkare om jag skulle vara säker i malarialänder iom att jag ätit oxiklorin i 17 år och hon sa att jag nog borde vara safe... Lite konstig tanke att folk äter detta en liten tid när man far på resa och jag måste stoppa i mig det dag ut och dag in för att kunna fungera... Oxiklorins verksamma ämne är hydroxiklorokin. Profylaxmedicinen som resenärer till malarialänder ombeds äta heter klorokinfosfat, så det låter ju väldigt lika iaf. Här kan ni läsa mer om dessa vacciner och profylax som ges.

måndag 24 april 2017 - 18:29

Kärlekslistan

Denna vecka är det kärlekstema i Sevendays lista, nämligen "kärlekslistan".

När jag hör ordet kärlek tänker jag ju direkt på romantik. Jag är lite tudelad till romantik. Det får vara romantiskt men gränsen till att bli smörigt är väldigt låg. Och tur är väl att ha hittat en andra hälft som är precis lika. Gillar romantik sådär på tumanhand. Hemma pussas vi och kramas ofta, barnen får ofta se sånt här. Och "romantiskt bus". Medan "in public" gör vi det väldigt sällan. Hand i hand tycker vi båda är obekvämt, stör flowet när man går (kanske också pga att vi är så olika långa...), så man ser nog inte oss nånsin promenera hand i hand. Jag gillar att hålla hans hand annars.

Jag är lyckligt lottad som fortfarande, efter 17 år tillsammans, är förälskad i min man. Det pirrar nog till både hemma en vardag, som under ett veckoslut på resande fot och tillsammans med andra. Jag älskar alla sidor hos honom. Han får mig alltid att skratta och är omtänksam och bryr sig om att jag mår som en prinsessa.

jagomikael

Nu kör vi listan:

Då känner jag mig kärleksfull: Tror jag känner mig kärleksfull rätt ofta. Jag känner mig inte bara kärleksfull med mannen och barnen och katterna. Jag känner mig också kärleksfull med mina föräldrar, på jobbet, med både kolleger och klienter, i skolan och bland vänner. Kärlek finns till alla. "Kärleksfull" uppfattar jag som "varm i hjärtat" och jag blir varm i hjärtat av väldigt mycket. Kärleksfull är att bry sig om.

Tre saker jag älskar: Mannen, barnen och katterna. Haha, tråkigt sagt. Otråkigt då: Vågskvalp, choklad och bastu  :)

Det bästa med kärleken är: Hur bra man mår av kärlek, och när man ser hur bra andra mår av det.

Det dåliga med kärleken är: Det dåliga är ju förstås om kärleken inte är besvarad. Då känns det ju jobbigt.

Just nu är jag kär i: Min man. Jag tycker det är skillnad på att vara kär/förälskad och i att älska. Jag älskar även mina barn, men jag är bara kär i en, min man.

Min bästa kärlekslåt: Har inga såna, känns för smörigt... Många bra låtar finns det och många jag blir kärleksfull av att lyssna på. Men skulle aldrig memorera en låt och jag och min man har ingen "egen kärlekslåt".

Så här känns det att vara kär: Som att man skulle kunna le för evigt. Som att man klarar av allt.

En person jag vill skicka kärlek åt: Vill skicka kärlek till min kära vän Petra som jag inte sett på evigheter!

söndag 23 april 2017 - 21:55

Sista dagen idag, första dagen imorgon

En praktikdel över och jag har lärt mig helt sjukt mycket. I operationsavdelningen har jag fått vara både på instrumentsidan, anestesisidan och i uppvaket. Har kanske t.o.m. hittat mitt framtida område men är nog ännu öppen för andra områden eftersom jag känner att jag sett och upplevt så lite ännu. Men lite stressad börjar jag vara över att vi snart måste börja välja inriktning och ett ämne att skriva slutarbete om (i höst). Skulle vilja praktisera ett helt år till, på alla olika ställen, och sen välja...

Idag var sista dagen på operationsavdelningen. Jag drog ut på det ändå in i det sista... Praktisera på en söndag... Imorgon väntar ny praktikplats, dock i samma byggnad. De följande tre veckorna kommer jag att vara på två olika poliklinikavdelningar. Det betyder kontorstider. Något jag inte är så bra på. 7-15 varje dag, vardagar. Gillar ju skiftesjobb jag.

Tog detta foto imorse under pausen för att visa det fina ljuset i rummet, men fasiken va trött och sliten jag ser ut. Maken sa att jag skulle skriva att jag har satt på filtret "old" i faceapp... Eller finns det ett "tired" filter också? *fnissar (är säkert den enda i svenskfinland som inte laddat ner faceappen)

opjag 

lördag 22 april 2017 - 20:02

Stolt

aprilfamiljelopning

Idag sprang jag 7,8 km. Woop woop! Utan att gå. Slog mitt eget rekord detta år igen. Så stolt över mig själv nu! Och det gick rätt smärtfritt. Mycket på grund av att jag hade hela familjen med. Skulle inte ha orkat nöta på springandes själv. Behöver folk med mig nuförtiden för att springa lite längre sträckor, annars går jag. Och med folk menar jag främst min man. Som vet att jag inte vill prata under rutten. Bara springa och nöta på och flåsa bäst jag vill, men ändå ha sällskap för att orka ta mig framåt, vidare. Och så blir det lite lekfullt mellan varven när man har barnen med. Är inte bara stolt över mig utan även stolt över barnen. Stolt över dottern som cyklade samma rutt imorse med mig. Det var vi som hittade rutten imorse och ville visa den även för de andra. Så dottern har idag cyklat 2 x 7, 8 km. Och när vi var klara frågade hon direkt om någon kommer igen med henne... Och sonen som orkade hela rutten, med en lite för liten cykel dessutom, och trampor som han bara halkade ur hela tiden pga hala skor... Men de grejade det! Aldrig sinande energi på de där barnen. 

aprilfamiljelopning2

fredag 21 april 2017 - 22:19

Om att gå i sömnen

Vi fortsätter lite på barntemat här. Och går även in på sömntema. Nämligen att gå i sömnen.

Dottern kom just upp, mitt i bästa Lets dance-sändning när Anja dansade sin rumba. Dottern är som en klocka. Alltid vid den här tiden vaknar hon och går på toaletten. Och 80% av gångerna är hon totalt vilse och som en sömngångare. Hon är inte nåbar och gör såna lustiga saker att jag och mannen har lite svårt att hålla oss för skratt när hon kommer upp. Endera tar hon upp spegeldörrarna och är på väg in i garderoben, eller så går hon runt, runt i sitt rum utan att hitta ut ur rummet. Idag sprang hon raka vägen till köket och tog ut ett smörpaket ur kylskåpet och så stod hon stilla med det i handen och undrade vad hon skulle göra med det... Så sött och så komiskt. Vår lilla sömngångare. Det är bara att ta henne i handen och leda henne till toaletten, där vet hon vad hon ska göra men när hon är klar hittar hon inte ut ur toaletten så då är det bara att igen ta henne i handen och leda henne till sängen. På morgonen kommer hon aldrig ihåg att hon varit upp under kvällen och vi berättar och alla skrattar gott åt vad hon gjort.

carpellaaugusti4

Detta har hon säkert fått av sin pappa som kan vara lika bortkommen han också under nätterna. Har ett par gånger vaknat av att han sitter i sängen och funderar var han är och hur han ska hitta ut ur rummet. Eller andra småtokiga saker.

Mina syskon var riktiga sömngångarproffs när de var små. Har hört otaliga berättelser av mamma från allt de gjort när de var små. Som att kissa i askkoppen på natten och trodde det var pottan eller springa ut barfota i smällkalla vintern med bara pyjamasen för att springa till busshållsplatsen. Min pappa som hörde dörren smälla igen och rusade efter, han också i pyjamas...

Jag kommer ihåg en natt när jag var liten och var uppe på toaletten. När jag skulle gå tillbaka till rummet ser jag syrran komma upp för trapporna i mörkret bärandes på alla sina täcken från sängen. Trodde först det var ett spöke men insåg rätt snart att det var hon. Försökte tala med henne men fick inget svar. Hon gick förbi mig, la täckena på kökssoffan och gick ner tillbaka. Jag skakade på axlarna och gick och la mig igen. På morgonen var hon förbannad och undrade vem som tagit hennes täcken... Då förstod jag att hon hade gått i sömnen.

Det är tydligen vanligare med barn som sömngångare än vuxna. Här kan ni tex läsa mer om fenomenet. Där står också om fenomenet nattskräck som dottern led av i småbarnsåren. Jag skriver "led" för det var riktigt otäckt, både för henne och oss stackars föräldrar som inte riktigt visste hur vi kunde hjälpa henne, men varade som tur endast i ett par år och har inte dykt upp alls sen hon var 5-6 år.

Har ni gått i sömnen och någon som sett det? Eller upplevt andra som gått i sömnen? 

torsdag 20 april 2017 - 22:07

Barns rädslor

Stötte på en lista på Malins, En gul apelsin, blogg. 10 rädslor hon hade som barn. Den var så otroligt lik mina egna rädslor så jag lånar den lite och formulerar egna tankar till. Jag kan tänka mig att det är många fler som känner igen sig i dessa rädslor. Finns det nåt annat ni har varit rädda för? Nåt här i listan som ni inte alls varit rädda för?

1. Traktorer. Okej, denna första kan jag tänka mig att jag var rädd för men inget jag kommer ihåg. Rätt sällan man såg traktorer i Pargas ändå. Längre ut på vischan nog men inte där jag rörde mig. Och inga såna där vrålstora. Men lite samma som att ha respekt för både dem och andra stora fordon. Hemska varelser man som barn alltid blev sagd till om att hålla koll på för att de inte kanske såg en själv.

2. Kidnappare. Japp, man hörde tal om "skumma bilar" i Pargas också. Man såg nog sig lite extra till om axeln när man korsade "stora vägen" på väg hem från skolan. Stora vägen var Pjukalavägen... inte så stor alltså, egentligen, och inte så farligt folk som rörde sig där heller, men man visste inte. Och det är ju det rädslor handlar om ofta, att man inte vet.

3. Jordens omloppsbana. Nja, på den punkten tänkte jag inte lika. Hade inte tänkt såhär långt ännu i lågstadieåldern.

4. Att bli levande begraven. En av mina största rädslor. Faktiskt ännu också. Därför bestämde jag mig redan som barn att bli kremerad. Men så berättade min man, för inte så länge sen, om nån människa som började andas precis när hen var på väg in i ugnen... Men nästan hellre så jag ändå blir levande kremerad än levande begraven... 

5. Att mamma och pappa skulle dö. Japp, helt klart en stor rädsla här också. Jag hade ofta samma återkommande dröm och det var att mamma och pappa blev uppätna av tigrar medan de var ute och arbetade i trädgården. Hade väldigt jobbigt en tid när de gjorde detta under tiden som drömmarna härjade som mest. Vågade inte lita på att det inte kunde hända och vaktade dem noga när de var ute på gården.

6. Tjuvar. Vi sov väldigt ofta på somrarna med balkongdörren öppen. Och vem som helst kunde komma upp på balkongen och in i huset. Så detta var lite otäckt och drömde mardrömmar om hur de såg ut och vad de skulle ta med sig från huset. Och kanske nr 2 och denna skulle kombineras, huu... Men sen sov jag ute på balkongen också många sommarnätter, eller ute i tält på gården, så så hemskt ofta var jag nog inte rädd för detta tror jag.

7. Att vårt hus skulle börja brinna. Rädsla för bränder fanns nog ofta men kanske inte i de flesta mardrömmarna.

8. Hundar. Japp, fortfarande lever en liten hundrädsla kvar från barndomen. Hade flera hundar som grannar. Den första, en liten ofarlig dammvippa till hund, råkade ofta av iver fälla lilla jag som knappt kunde stå själv och byggde upp hundrädslan. Hunden stod på mig och slickade mig i ansiktet och jag grät av skräck. Sen hade vi grannar med en stor pudelras, två stycken, och även om jag tyckte om dem så var jag i smyg livrädd för dem. Den ena av dem älskade att bitas och nafsas och det tyckte jag var obehagligt och vågade inte riktigt lita på dem. Dom var väldigt valpiga. En gång kom jag hem från lekparken, ensam, med en spade i handen. Jag gick upp för cykelvägen och så ser jag uppe i backen att den ena hunden ser mig och skäller och en öppen dörr. Sen går allt i slowmotion, jag ser hunden springa med full fart mot mig och skäller och jag är liten och skitskraj. Vet att det inte är nån ide att springa så jag står stel som en pinne och väntar att den ska hoppa på mig. Till slut tar jag mod till mig, när hunden är rätt nära, och kastar spaden på hunden, säkert i tanken att den ska koncentrera sig på spaden och inte lilla mig. Och det är detta som grannen ser när han märker att hunden är lös. Jag som står nere i backen och kastar en spade på hunden... Och han rusar mot mig och skäller ut mig ordentligt. Han ser inte mig som står stel som en pinne och skakar och gråter. Han är ju förstås arg över att jag "attackerade" hans hund... En tid efter detta skaffade vi själva hund och jag har byggt sakta men säkert upp förtoendet för hundar. Men jag är lite rädd ännu också för främmande hundar. Jag blev en gång biten, oprovocerat, av en motkommande hund en gång i ungdomen. Jag var ute på en promenad med en annan. Hunden hade löst koppel och ägaren gick på andra sidan gatan och släppte hunden ut mot vår sida. Hunden bet sig helt plötsligt fast i armen och släppte inte till först vilket ledde till att jag rev armen mot mig och fick ett rejält sår och jackärmen sönder. Vi hann inte riktigt fatta vad som hände. Jag gick vidare, lite i chock, allt hände så fort, och märkte märkena första senare. Då var ägaren och hunden spårlöst försvunnen redan... Ärren på armen har jag som jobbigt minne.

9. Oberäkneliga eller fulla människor. Ja, usch. Tyckte inte, har aldrig tyckt om, uppmärksamhet i större folksamlingar och fulla människor kunde verkligen göra att uppmärksamhet riktades mot en själv om dom frågade något eller kommenterade. Försökte alltid göra mig så liten som möjligt i såna sammanhang där det fanns "konstiga människor".

10. Att titta in i en spegel då det var mörkt i rummet. Nästan ett av de värsta rädslorna. Speglar var alltid övertäckta med något tyg under nätterna. Skulle aldrig klarat av att ha dem vända mot sängen heller. Det värsta var att det skulle dyka upp något otäckt i dom under mörkrets tid. Och i vissa fall räckte inte ens ett skynke, då kunde ju saker dyka ut ur den ändå... Har ännu också svårt för speglar i mörkret. Skulle aldrig kunna ha speglar i sovrummet.

Jag var ett barn med väldigt livlig fantasi. Har fortfarande livlig fantasi. Tur så hade man föräldrarna som sov i rummet bredvid med väldigt tunna väggar emellan. Jag kommer ofta ihåg att jag drömde nåt och när jag vaknade fick jag nåt i rummet att se ut som om en människa satt i rummet och observerade mig. Då knackade jag jättesakta i väggen mot mina föräldrars sovrum. Väldigt sakta eftersom jag inte ville att människan i mitt rum skulle höra, vågade knappt andas. Men tydligen så hörde alltid mina föräldrar ändå mina knackningar. De kom, tände lampan och jag fick se att det bara var en stol och en klädhög eller nåt liknande... Men det gav också en trygghet att de kommer nog om jag är rädd och jag kunde gott somna om igen.

Låter det här bekant för nån av er?

 

torsdag 20 april 2017 - 15:49

Dagens citat

"Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man egentligen vet"

 

Quote by me, men säkert är det någon klok som sagt samma tidigare...

Är det därför som kloka människor är ganska tysta av sig? Tex barn är ju väldigt bra på att berätta åt alla allt de vet. Men med åren tystnar man mer och mer desto mer man inser hur mycket kunskap det finns i världen. Och vissa vuxna har aldrig lärt sig att lyssna på folk utan älskar fortfarande bara att berätta åt alla allt de vet... Såna här funderingar går jag och funderar på en torsdag.

hemmastrandenfrostmorgon

I skolan på lektioner är jag ganska aktiv. Man blir ju bedömd samt lärarna vill ju gärna veta om vi lär oss nånting överhuvudtaget. Man vet också vad som förväntas av en på förhand. Och jag brukar kunna svara på deras frågor. Under praktiken känns det dock som att läkarna (oftast läkare som frågat mig, har inte stött på korsförhör av sjukskötare än) prickar in precis det man inte vet när de ställer frågor... Varför är det så? Eller får jag blackout? Har ännu inte kunnat svara vettigt när de frågar...

Men om vi ser nånting positivt med det så lär man sig ju faktiskt av det också. Jag kommer att komma ihåg för resten av mitt liv allt vad som frågats av mig under praktiken. Och vad jag borde ha svarat.  Jag såg ju till att läsa på och kunna svara ordentligt om jag blir frågad samma sak nångång igen. Så det är ju positivt. Skulle ingen bry sig om mig och aldrig fråga mig nåt så skulle jag inte lära mig så mycket heller. Och viktigaste med ett sjukskötaryrke är inte att kunna göra alla procedurer och ingrepp, det lär alla sig bara man får öva, utan man ska förstå varför de görs, vad det leder till,  vad som kan gå tokigt och vad man bör göra för att det inte ska gå tokigt. Jag har alltid haft respekt för vårdyrket men om alla bara skulle förstå hur kloka alla sjukskötare är och hur mycket de kan och vet, hur mycket de MÅSTE veta!! Speciellt de specialistskötare som jag haft lyckan att praktisera med. Visst finns det, som inom alla branscher, folk som inte riktigt bryr sig eller är intresserad av yrket på riktigt, och därav inte besitter så stor kunskap men de allra flesta är riktiga Einsteins inom sitt område. Både kunniga och fina personligheter.

Så det så! Hav lite mer förtroende för vårdare efter att ni läst detta! Over and out!

 

onsdag 19 april 2017 - 18:40

Äta mer grönt

En del av det vi shoppat idag:

fruktogront

Konstaterade för maken igår att usch, vad vi har slarvat med frukt och grönt den senaste tiden. Har alltid varit sån som älskar grönsaker, och frukter. Så inga problem att äta dem. Problemet ligger i att komma ihåg att köpa dem i butiken och att orka tillaga dem. Nuförtiden går vår matlagning mest ut på:

- att lägga en stor älgköttsklump i grytan, skuren i bitar, och puttra under en hel dag i grädde. Och sen kokar vi en hel del ris till och så har vi färdiga portioner under veckan. Inget grönt med...

- eller så kör vi på chili con carne och gör stor sats där också så det räcker länge. Okej, paprika och bönor finns där så lite bättre den maträtten...

- eller lax i ugnen med ris och avokado... Lite grönt... Snabbt att tillaga. Inga konstigheter.

Men på det stora hela fattas det grönt! Rejält! När man tar med egna lunchlådor varenda dag och måste laga mat till två omgångar om dagen så blir man ju galen. (skämt åsido) Men det är så trååååkigt!! Har börjat köpa de där färdiga Fresh-salladerna och tar med ibland, men det är också både dyrt och så reagerar min mage med att blåsa upp sig till en ballong efteråt...

Saknar salladerna och morötter, broccoli och blomkål. Äter jag buffe så lassar jag gladeligen över halva tallriken, med råge, med sallad och sen lite till ännu med grönsaker och så får proteiner rymmas på resten. Men att orka laga själv, fattas lite salladsinspiration just nu.

Grönsaker mättar länge, får en att hålla vikten, blodsockret och suget efter annat sött och gott. Så det får nog bli ändring på detta nu! Mera grönt till folket! Eller till mig iaf!

Styrkelabbet är en jättebra sida, både för träningstips men också kosttips. Den här artikeln är skriven av en dietist och förklarar bra med bilder vad man bör få i sig och hur man kan tänka på för att få i sig allt.

Nu ska det kokas broccoli tills imorgon!

Hur är det med er? Får ni i er tillräckligt med frukt och grönsaker? Svårt, lätt? Tips på enkla recept. Vad gillar ni att äta?