torsdag 19 oktober 2017 - 21:41

En annan migränhistoria

Som jag skrev i mitt huvudvärksinlägg har jag en vän som hade det väldigt jobbigt med sin migrän under vår studietid. Jag frågade henne om hon har lust att berätta och här är hennes migränhistoria:

"Vad gäller migränen så har jag nu diagnosen kronisk migrän, äter två olika profylaxer och försöker kämpa vidare. Största hjälpen har jag fått av att totalt ändra mina matvanor. Migrän är så mycket mer än bara huvudvärk. Jag är fumlig, kan inte läsa text, ser inte djup (svårt att köra bil just under anfallen), talet blir sluddrigt och jag hittar inte ord osv. Listan är lång. En stor del av mina migränanafall är idag utan huvudsmärta, men gör mig helt handlingsförlamad med alla andra symtom.

Migrän fick jag i lågstadiet, ett arv av min mamma och mommo. Läkaren vi besökte då sade åt mamma att vi bara inbillade oss, att så unga inte kan ha migrän. Idag vet man ju bättre och det finns t.o.m 3-åringar med migrändiagnos. Hela mitt liv har jag spytt och mått dåligt och gått miste om väldigt mycket roligt. Alltid då något skulle planeras, sades det att "nå, vi måst se hur Sanna mår sen". Det var först i Jakobstad jag kom till en läkare som hörde på mig och kunde hjälpa. Jag tror att jag prövade ALLA migrän "täsmälääke" som fanns på marknaden och hittade till sist en som hjälpte mig. Då kostade ett piller 10 €/st. Och med bara studiestöd måste man lite välja när man skulle ta av dem. Hade man 3-4 migränanfall i veckan (ibland mer), gick man ju snabbt i konkurs. Men det var ju ändå då jag upplevde att mitt liv började på nytt! Jag kunde planera och inte hela tiden fundera när migränen dyker upp. Jag hade ju hjälp i såna fall. Under graviditeterna hade jag migrän bara några få gånger. Men efter båda graviditeterna blev anfallen mycket kraftigare. Har varit in på dropp några gånger då det blivit så illa och inte släppt. Jag började skriva migrändagbok, det ville min neurolog. Där märkte jag att jag att jag hade migrän eller något av symtomen ca 25 dagar varje månad. Så diagnosen blev kronisk migrän. Så fick jag en profylax, som inte hjälpte. Så fick jag en till att ta samtidigt med den första. Ingen större hjälp av dem heller, bara lite.

Efter detta började jag ändra mina kostvanor. Jag har lämnat bort allt socker, mjöl, pasta, potatis osv. Och det har hjälpt. Visst har jag migrän ännu, men ibland bara 1 ggr/vecka!"

jagosanna

Bild från nångång under slutet av 90-talet eller första åren under 2000-talet. Denna bild kanske t.o.m från pampas nationaldag, kommer inte riktigt ihåg. Eller så bara från nån vanlig festkväll. En av de få bilderna som finns. På den tiden fanns inga mobilkameror, utan man tog med sig fickkameran och knäppte bilder och sen framkallade filmrullen och hoppades nån av bilderna var lyckade. Stenåldern. Men sjukt roligt att framkalla en rulle och vänta en timme. Sen under tiden gick man och funderade vad som skulle finnas på rullen. Överraskning de luxe att bläddra igenom bilderna sen!

 

onsdag 18 oktober 2017 - 18:46

Jag också

Hade först inte tänkt skriva nånting under denna hashtagg. 

Men så dök det upp i mitt flöde andra som också tänkte som mig. Att egentligen har dom inte råkat ut för några större incidenter, eller inte kommer ihåg. Jag har inte råkat ut för stora saker. Trodde jag. Tills jag mindes att jag minsann har blivit antastad rejält av en man på ett tidigare jobb. Jobbkollega. Blivit våldskysst och tafsad på flera gånger och även om jag gång på gång sa till på skarpen så ändrades inte beteendet. Tills jag en gång sade till om saken till min förman. Då förstod han. Men jag kommer ihåg hur jobbigt det var att det inte räckte med mina ord. NEJ! Jag vill inte! Sluta!

Men det jag har upplevt som jobbigast är det verbala. Lika otäckt det. Man blir liksom så stum och paff när man får kommentarer om sitt utseende som tjej/kvinna. Vem som helst blir väl paff av det, man som kvinna. Jag skulle kunna räkna till tusen och åter tusen kommentarer jag fått om mina bröst, eller min rumpa eller nåt annat. Killar som tror dom har rätt eller tror dom är väldigt smarta som kläcker ur sig kommentarer om mitt utseende, som tex "Vad stora bröst! Får jag slicka dom?" eller liknande. Tror att dom har rätt att kommentera att min bak är snygg eller om jag avvisat någon så får jag kommentarer om att baken ändå var ful eller nåt liknande. En hand på rumpan är inget mot dessa verbala påhopp. Gick jag nångång med urringat så fick jag ställa mig hårt på att få kommentarer. Det var det jobbigaste. För det verbala hade jag svårt att värja mig mot. Har väldigt svårt att munhuggas eller att kläcka en fyndig tillbakafras. En hand på rumpan känns som att då kan jag ändå fysiskt markera min avsky. Fast vad vet jag. Det verkar nog vara lika överrumplande det. Det här med män som tror sig få tafsa och kläcka ur sig kommentarer vitt och brett måste få ett slut!

Sen började jag fundera på det här från vårdaryrket sett. Att bli nypt eller klappad på baken i jobbet har hänt tusentals gånger. Av män. Men här handlar det om sjukdomar. Dementa män. Demenssjukdom släpper ofta alla hämningar. Beteendemässiga symtom hör till sjukdomen. Sjukdomen gör att man släpper spärrar som tidigare har funnits. Vissa blir väldigt sexuella, förändrar totalt sitt beteende. Det är ingen vits med att hojta om såna saker. De är helt enkelt inte sig själva. De är sjuka. Det gäller bara att vara smidig själv. Att inte stå på ett visst sätt eller böja sig på ett visst sätt så det finns chans till sådant.

vardklader

Bra att ha en kollega med som kan hålla ifrån händer vid procedurer om ett sådant beteende upprepas ofta. Man känner till de här patienterna och har ett rätt lättsamt sätt att förhålla sig till det. Säger vid rapporterna att "ja, nu tog han mig på rumpan igen när jag inte var beredd". Jag har jobbat med detta i över 10 år nu så man lär sig, ännu också, för varje dag som går. En gång för länge, länge sen hade jag en patient som hade en tendens att dra oss vårdare med i sängen om man inte var beredd.

Varje patient/klient/människa är unik. Problemet är att även yngre, friska människor ser det här som okej. Killarna på dansgolvet som tafsar okontrollerat har inte en demenssjukdom. Att gå och ta på andra människor när som helst och hur som helst är INTE okej! Oavsett om du är man eller kvinna!

tisdag 17 oktober 2017 - 21:56

Huvudvärk

Jag har, i tidigare inlägg, nämnt att jag gått och dragits med en huvudvärk i ett par veckor. Min huvudvärk tror jag bottnar i endera spänd nacke och rygg eller sen en flunssa som ligger och pyr på i bakgrunden utan att bryta ut, eller kanske både och samtidigt. Men huvudvärk kan bero på flera olika orsaker. Idag skriver jag om olika sorters huvudvärk. Tror alla lidit av huvudvärk nångång i livet. Vissa lider mer och vissa mindre. Ni kan också läsa här om Charlotta och hennes migränhistoria.

Huvudvärk kan vara tillfälliga eller återkommande. De kan också vara långvariga

Huvudvärk kan bero på spänningar, sjukdomar eller läkemedel. Huvudvärk som har hållit på i mer än 15 dagar/månad och varat 3 månader i följd räknas som kronisk. Det kan vara spänningshuvudvärk, migrän eller Hortons huvudvärk.

Vid influensa och infektioner är det vanligt med huvudvärk som symtom. Vid sällsynta fall kan huvudvärken bero på allvarligare saker såsom anemi, högt blodtryck, njursvikt eller sjukdomar i hjärnan.

Läkemedel mot huvudvärk kan också i sig orsaka huvudvärk...

Det lönar sig att ta redo på orsaken till huvudvärken och åtgärda det i första hand. Har du spänningshuvudvärk så är det bästa att röra på dig, mjuka upp kroppen eller gå till en massör. 

huvudvark

Spänningshuvudvärk

- tryckande, molande värk som endera sitter som ett band runt huvudet, vid pannan eller bakhuvudet.

 

Migrän

- intensiv, svår och pulserande huvudvärk

- var femte kvinna och var tionde man drabbas, även barn.

 

Hortons huvudvärk (eng Cluster headache)

- extremt plågsam huvudvärk

- smärtsamma huvudvärksattacker som är lokaliserade till ena ögat.

- vanligare hos män.

 

Migrän måste vara en riktigt otäck sjukdom. Att behöva gå med en hejdundrandes huvudvärk med jämna perioder och som dessutom är så att säga osynlig. Folk har ingen aning om hur en mår då en har det. Min man sa till mig här bredvid när jag skriver om migrän att det måste vara den bästa sjukdomen att låtsas ha när man inte orkar jobba. "Nej, nu börjar min migrän igen. Oj, oj, nu måste jag gå hem. Nä, idag kan jag inte komma på jobb, jag har migrän"... osv... Undrar hur många som fejkat migrän. Som aldrig nånsin haft migrän alltså. För ingen som har migrän på riktigt skulle önska att dom har det. Och dom fejkar nog aldrig. Bara är lycklig dom perioder dom inte har migrän.

Jag kommer ihåg min studiekompis och bästa vän som sa till mig i början på år 2000 när jag fick min SLE-diagnos att hon minsann tusen gånger om skulle vilja ha en SLE-diagnos istället för migrän. Att folk inte tror på en, hur ont man verkligen har och hur jobbig den är. Att gå omkring med ständig huvudvärk. Som blossar upp av olika anledningar. Och när den blossar upp så däckar det en totalt. 

F Ö R   J Ä V L I G .

Och jag förstod henne. Vi hade båda osynliga sjukdomar som ingen, som inte hade det själv, förstod/förstår vad det innebär. 

Charlottas migrän påverkas av stress och hormoner. Här berättar hon sin historia:

"När jag var yngre och hade oregelbunden mens så fick jag alltid migrän under perioder då jag inte hade mens, om mensen hoppade över nån månad. Starka ostar och choklad kunde också framkalla anfall. Men inte längre. Nu får jag 2-4 riktiga anfall per år ungefär. När jag var yngre hade jag 1-4 anfall per månad. Migränen var som värst när jag gick i gymnasiet. Då kunde mina anfall vara så besvärliga att pannan och ögonen svällde upp så jag knappt såg något. Med åldern har nog anfallen minskat, redan före jag fick barn. Jag kan känna på mig när ett anfall är på gång och då kan jag ta medicin i förebyggande syfte. Det är nog ärftligt från min sida. Min pappa har också migrän och hans anfall har minskat till 1 gång på 5 år. Tyvärr verkar det också ha gått över till min son som nu är 6 år. Han var 4,5 år när han första gången klagade på ont i huvudet och spydde. Nu har han dock mått bättre när han inte längre äter mjölkprodukter. Jag själv var nog också ganska liten när jag fick migrän första gången. Då var det "magmigrän". Jag spydde plötsligt lite nu och då och klagade på mitt huvud. Sen senare i årskurs 3-4 kunde jag tydligare börja säga när jag hade migrän.

Jag hade medicin mot migrän även när jag var yngre men jag gillade inte dem. Började sedan med en cocktail av aspirin och panadol, men min mage klarade inte det. Nu får jag inte längre äta Aspirin så nu tar jag Burana och panadol och tycker det är bäst. När jag känner att migränen är på gång så tar jag medicin och går helst och vila så får jag det att gå om. Tyvärr finns det inte alltid möjlighet att gå och vila...

Det var en läkare som sa åt mig en gång att får man migrän som liten är det större möjlighet att det försvinner när man blir äldre. Får man det först i puberteten är det större risk att du har det resten av livet."

Har du ofta huvudvärk? Lider du av migrän? Tycker du folk förstår dig när du mår dåligt?

måndag 16 oktober 2017 - 20:01

Blogglista: "Kärringen mot strömmen"

ringarna

Det är många saker som gör att jag inte känner mig som "alla andra". Idag listar jag 10 saker som gör att jag känner mig som "kärringen mot strömmen", lite udda. 

1. Jag dricker inte kaffe (försökt smaka nångång men det har stannat vid det). Något jag känner mig märkbart annorlunda under kaffepauser på alla jobb...

2. Jag dricker inte vin. Inte öl heller. Har svårt med alkohol överhuvudtaget men cider gillar jag. Enbart äppel-cider. Torr. Viktigt. Annars rör jag det inte. I princip petig med allt jag stoppar i mig.

3. Jag gillar måndagar.

4. Jag har inget emot att jobba tre-skift. Eller natt-turer. Har heller inget emot att jobba högtider (bara synd om resten av familjen som måste fira utan mig).

5. Jag gillar att dricka iskall pepsi ur burk. Pepsi är inte lika gott från flaska. Min man brukar fasa sig här hemma över en vuxen kvinna som sörplar läsk ur burk... Händer dock inte så ofta så han får hava tålamod med mig när det händer...

6. Jag studerar som snart 40-åring. Hoppas detta genignuggandet ska hålla mig borta från demensen på äldre dar. Hjärnjumppa lär jag få så det räcker för en hel livsstid. 

7. Hade tänkt skriva hit att började gadda mig som 33-ish, men min man menade att man inte längre är udda för att man börjar tatuera sig som äldre. Hur vanligt är det nuförtiden? Hade tänkt inflika att jag inte gaddat mig med enbart små krumelurer och texter utan större bilder som täcker hela kroppsdelar. Det tycker jag är lite udda kanske? Eller så int.

8. Jag tränar helst ensam. Jag gillar inte att springa i grupp och inte heller gymma med någon annan. Bästa träningen får jag ensam med bra musik i öronen. Ska vara full fokus på uppgiften/målet. (Gillar dock grupp-pass på gymmet och att spela lagsporter är ju också hur kul som helst men ni fattar pointen)

9. Jag är inte excalterad över att Korv-Görans snart öppnar här i Vasa. Förstår inte hypen med det stället...

10. Jag frågade mina barn om de tycker att jag är udda med nåt och inte som andra mammor och dottern svarade direkt "Du rapar högt, inga andra mammor rapar sådär högt"... Detta har ett direkt samband med nummer 5.

Vad har ni för udda personlighetsdrag? Inom vilket område känner ni er konstiga?

lördag 14 oktober 2017 - 21:46

Sockret?

Hur har det gått med sockret?

- Jättebra!

Det gick så bra att jag beslöt mig (såklart) för att fortsätta. Visst hände det att jag fuskade nån enstaka gång men en månad gick galant. Bättre än jag trodde. Och efteråt förstod jag ju hur bra jag mådde. Jag höll mig ju inte alls i kalorier utan hade som mål att äta mig mätt för att inte känna sug, men gick ändå ner 3-4 kg under dessa veckor. Mitt ansikte såg slankare ut under dessa veckor och bättre hud och bättre ork hade jag. Helgen då sockerstrejken var slut så tillät jag mig, egentligen inte så mycket socker, men tillräckligt för att pösa upp igen och må fruktansvärt illa på måndagen av det jag ätit och lovade mig själv att aldrig igen äta socker. Men nog är det ju så att direkt man vant sig vid lite, och sen lite mera, och snabbt är man upp igen i den vanliga konsumtionsmängden. Så nu avvänjer jag mig igen för att inte komma tillbaka i gamla vanor. Detta är en ständig process. Att hålla igen på sockret. Idag har barnen dock bakat cupcakes och jag smakade på en och de var tyvärr alltför goda... 

chokladcupcakesNu har jag precis badat bastu efter den sköna kvällspromenaden och myser färdigt i nattlinnet och stickasockor. Maken och jag ska se om vi vågar titta på skräckfilm så fort barnen somnat. Önskar er en skön lördagskväll!

nattlinnekvall

lördag 14 oktober 2017 - 21:14

Koll på hälsan

Har känt mig lite halvdan på sistone. Flunssa varit och grott i kroppen, tror jag. Har varit ordentligt svimfärdig ett par gånger. Yr, trött och lidit av huvudvärk ett par veckor. Men inget som brutit ut desto mer. Imorse vaknade även dottern av flunssa så misstänker att det är något sånt som legat och pyrt i bakgrunden hos mig också. Inte tränat ordentligt på länge. De gånger jag kommit mig ut för att springa så har det bränt till i lungorna och inte alls känts okej, så jag har vilat extra mycket. Men det gör ju inte heller gott, att bara ligga i soffan... Nästan så jag känner mig sämre om jag inte får röra på mig. Imorse led jag av en ordentlig snurrig skalle, världen bara snurrade runt och runt så fort jag tittade upp. Så jag höll mig i soffan. Senare tog jag mig till matbutiken med resten av familjen och kände mig faktiskt lite bättre. Tog mig sedan ut på en promenad och vågade t.o.m springa halva sträckan. Så det blev en skön lördag trots allt!

oktoberpromenad

måndag 2 oktober 2017 - 20:01

Vecka 39: hälsosamt att kolla upp veckan som varit

Hinner nästan bara med veckouppdateringar här just nu... Det har varit fullt upp förra veckan. Nu när jag skriver upp allting så ser jag att det inte är så konstigt att jag känt mig rejält mörbultad idag... Mycket hälsosamt att regelbundet kolla upp vad man hållit på med. Så här kommer min förra vecka i ett nötskal:

Måndag: Praktikdag + kvällsskift på jobbet

Tisdag: Praktikdag + löpning

Onsdag: Praktikdag + kvällsskift på jobbet

Torsdag: Praktikdag + gymträning

Fredag: Praktikdag + löpning

Lördag: Skön morgonpromenad + kvällsskift på jobbet

Söndag: LEDIGT + kalas + kvällslöpning

jagaugustiigen17

 

lördag 30 september 2017 - 12:46

Sista september

Sista september idag. Ville bara titta in och säga:

"Ju mer man har att göra desto mer får man gjort".

Dagens tänkvärda. Jag har haft fullt men har ändå hunnit med lika mycket som då jag jag inte hade så fullt upp... Hur går det ihop? Bra planering? Bra energi?

Önskar er en fin sista septemberdag! Jag och dottern var på en disig och regnig morgonpromenad imorse. Nu vankas det mat och sen kör jag till jobbet för ett kvällsskift. Ha de!

sistaseptemberRonja

söndag 24 september 2017 - 22:45

Veckosaldot

Dags att kolla upp vad veckan innehållit:

  • första praktikveckan. Jobbar enbart normala dagsskift. 38 timmar denna vecka. 5 veckors praktik, fyra veckor till ännu. Trivs superbra och skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
  • lugn jobbvecka pga första praktikveckan. Två kvällsturer enbart. Ekonomin gråter men skönt med lugn start. Brukar vara rätt trött när man är på ny plats. Mycket nytt som ska tas in och många nya ansiktet. Nästa vecka har jag redan inplanerat tre kvällsturer och hoppas få nån till ännu.
  • en gymträning, två löpturer (varav den ena hade traktorvältningar efteråt) och ett bodycombatpass.
  • cyklat till jobbet en gång fram och tillbaka, 24 km.
  • en heldag vid Tammerfors med bad och storstadskoll

 

Nöjd med veckan som gått. Mycket jag skulle ha velat hinna med ytterligare men känner mig nöjd ändå. 

Det sockerfria går fint. Lyxade dock till det med ett par cider i helgen (torra! Men ändå ajaj) och söndagen var lite svårare igen att låta bli. Före detta hade jag hållit totalt sockerstop i två veckor så godkände cidern då på fredagen. Lördagen var också jättesvår när vi var på resande fot hela dagen och barnen fick godis under bilresan och sen glass i Tammerfors. Smakade lite av en sked av barnens glass och min hjärna gick på högvarv och det var SÅ svårt att låta bli sen i fortsättningen. Men jag hade en sträng make med ett väldigt vakande öga som kastade ilskna blickar direkt jag stod och stirrade på nån choklad. Var så nära att yttra hur mycket jag var VÄRD det osv... men kunde faktiskt hålla mig! Stolt över mig än en gång. Nu kör vi vidare in i nästa vecka!

Den här söndagen var ju nåt alldeles extra med värme, vindstilla och SOL!!

fiskaistrandlucasistrand

 

lördag 23 september 2017 - 22:37

Colafylla och skratt-terapi

Fick världens fnitteranfall i bilen på väg till Nokia idag. Satt och drack pepsi i bilen och jag kontrade med finurliga kommentarer åt maken och han retade mig och skrattet bara bubblade ut. Världens fnittersalva. Fick samtidigt en trip-down-memory-lane.

bilfard

När jag var yngre, läs nedre tonåren, och drack cola (coca-cola gällde då, nuförtiden pepsi max) fick jag alltid världens fnitteranfall. Det var så vanligt att alla kompisar i högstadiet visste att direkt jag dricker cokis så utbryter världens skrattsalva. "Nej, nu har Nybbe druckit cokis igen" var något folk kunde höra på 90-talet i Pargas. Vi satt en hel del på Axo, ett café i Pargas, under högstadietiden. Och idag under bilfärden fick jag en flashback från tiden när man satt där i cafeét och drack cokis och trillade ur stolen pga att man garvade tills man ingen luft fick längre. Fick tillsägelser av personalen över att vi skulle vara lite tystare osv. Sådär som tonåringar är. Ajaj, det var tider det. Så kul vi hade!

Skratt är så otroligt befriande. Jag har turen att skratta mycket även ännu i denna ålder. Helande terapi varje gång. Gör gott i själen. Men riktigt sådär befriande skratt, sådär som man skrattar ändå från tårna och tårarna sprutar och man blir harklig i halsen, man kissar nästan på sig, verkar det som att det blir mindre av ju äldre man blir. Mer ansvar, mer oroande som förälder, provläsningar, jobb, stress etc? Att se äldre damer och herrar fnittra eller gråta av lycka är ändå rätt sällan. Eller? Gör alla det där hemma, i hemvrån? Nå, det känns som att det blir mer och mer sällan. Men när det händer,  ajaj, vad skönt!!

Idag var en sån dag. SÅ befriande! Bästa terapin och löser upp en massa spänningar. Förstår poängen med skratt-terapi som finns. Att stå och skratta i grupp på kommando. Men tror inte jag skulle fixa det. Eller jag skulle kanske börja fnittra hejdlöst över att det skulle kännas så konstlat i en sån situation. Jag har ju turen att ha en make som retas och fyller på mitt skrattkonto lite nu som då.

Jag klarar mig med cola och maken eller vänner. Min mamma är lika som jag och hon bubblar nog också fortfarande av skratt, efter nästan 75 års ålder. Så äldre kvinnor kan nog också. Jag hoppas jag kan behålla min fnitterhet så långt också. Ända tills jag blir 100 år! 100 år och fnittertant. Lifegoals.

Vad får er att skratta? När skrattade ni senast och åt vad eller i vilken situation?