lördag 16 september 2017 - 21:43

Sköna helg

Jobbat kvällskift igår och idag for jag till 7 på jobb och kom hem efter 15. Maken och barnen hade städat hela huset och det var så mysigt hemma. Tanken var att åka till Tropiclandia när jag slutat jobba men väl framme såg vi att det var stängt på grund av underhållsarbeten... Barnen var nära tårar så de blev lite gladare då vi bestämde oss för Hoplop. Riktigt bra för mig som bara fick sitta och titta i ett par timmar. Var så sömnig efter att ha stigit upp 6 imorse. 

Det var också väldig tur med Hoplop med tanke på träning ikväll. Skulle aldrig ha orkat nånting efter flera timmar i simhall, men efter 1,5 h i lekhall så var jag mer än redo för att dra på mig löparkläderna när vi kom hem.

septembersky

Och vilken sky det var ikväll!

Det blev intervaller med löpning varvat med promenader. Eftersom jag gillar att dra övrekroppspass i gymmet så försöker jag fokusera på ben när jag kör löpning. Så först 4 km löpning och sen, väl hemma, flera varv med traktordäcket alá 100 kg. Lär känna av det imorgon...

Kvällskift imorgon igen så nu ska jag njuta ordentligt av ledig lördagskväll. Gjorde mig lite lördagsgott idag, chokladmousse. Naturligtvis sockerfritt! Och om ni vill veta, första veckan sockerfritt har gått jättebra! Över mina förväntningar. Så nu kör vi vidare!

chokladmousse

 

fredag 15 september 2017 - 10:11

Har du haft bältros?

Har haft ett par tänkbara forskarämnen till mitt examensarbete redan länge men jag har känt att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det. Så hela processen har varit lite tveksam. Men så satt jag och slöläste min mikrobiologi-bok här hemma igår och stötte på bältros. Boom! Plötsligt föll allt på plats och jag blev exalterad. Det var ju såklart bältros jag skulle skriva om! Infektionssjukdomar, virus och bakterier är bara SÅ intressant och jag hittade även mitt område. Infektionssjukskötare. Där har vi det! Mitt område! Det har varit lite jobbigt att gilla allting och inte ha nåt speciellt intressant område. Svårt att kunna allt om allting, så att säga, och känt mig lite stressad över det. Men plötsligt hittade jag hem. Alla bitar föll på plats.

Så nu ska jag djupdyka in i bältrosens värld det närmaste året. Symtom och vård av bältros. Mycket aktuellt också angående det omdiskuterade vattkoppsvaccinet. Många äldre nu som inte har haft vattkoppor som liten och som inte heller har nåt vaccin mot det. Får man vattkoppor som äldre så brukar man inte ha det lätt. Och får man ännu till bältros efter det med nervsmärta så blir det ännu jobbigare. Har både hört om och vårdat många människor som har haft det riktigt jobbigt med denna sjukdom. Både äldre och yngre. Men det är alltså enbart sjukdomen bältros jag skriver om, jag tar inte ställning till själva vaccinationerna. Vaccinationer är hett ämne för hälsovårdare, inte lika för sjukskötare.

Nu ska jag skriva en plan som ska vara klar i november. Får jag klartecken med allt då så är det bara att skicka ut frågeformulär till sådana som haft bältros. Har du haft bältros? Skicka jättegärna mail åt mig (jessica.nybacka@gmail.com) och så får du svara på några frågor om sjukdomen sen efter november.

tisdag 12 september 2017 - 11:58

Enbart positiva nyheter

Kraftprovet kom redan igår angående sockerstrejken. Sonens eftisgrupp hade blivit attackerade av jordgetingar när de var i skogen och när jag kom ut från tenten så hade jag missat samtal både från eftis och maken. Det visade sig att maken redan hämtat upp sonen från eftis och var på väg mot min skola. Så sonen kom hem sen med mig. Vi åkte via apoteket för att köpa antihistamin, sonens vrist var svullen till dubbla storleken, och han var väldigt ledsen. Apoteket ligger vägg i vägg med matbutiken, så sonen frågade snällt om han kunde få en glass. Ja, sa jag och vi gick dit och kollade. Det var på vippen att jag också tog en men då sonen frågade om jag skulle ta min vanliga (en Super-glasspinne) så sa jag till honom snabbt som attan (så jag inte kunde ångra mig) om han kommer ihåg att jag berättade att jag har godisstrejk. Och det kom han ihåg och var väldigt mån om att snabbt välja glass så jag inte behövde stå där och bli sugen.

Imorse var det äntligen dags för besöket till ögonläkaren för att kolla trycket, ögonbottnen och synen. Och allting var toppen!! Inga fel på mina ögon. Och jag har en toppensyn, ser allt. Ett pyttepyttelitet brytningsfel hade jag, inget jag behöver göra åt nu tyckte ögonläkaren men något som kan göra att jag behöver läsglasögon senare i livet. Hon menade att det är mina torra ögon som gör att jag upplever texten suddig ibland. Så friskt droppa på med ögondropparna bara enligt henne. Vilken lättnad!

Efter läkarbesöket var jag igen i matbutiken och handlade. Veckohandling, och även om jag var hungrig så kom jag ut ur butiken med enbart nyttigheter! Woop woop!!

Nu ska jag ta itu med examensarbetet. Denna vecka är öronmärkt för att endast sitta hemma och skriva och forska. Bara jag skulle sluta vela och bestämma mig för nåt ämne att skriva om...

jagseptember17

 

måndag 11 september 2017 - 22:14

Mola Hydatidosa/ Druvbörd/ Trophoblastic desease

En druvbörd är något man som gravid inte vill uppleva. Har haft tent idag om normal graviditet och förlossning och onormala sådana. Detta jag tar upp idag hör verkligen till det onormala.

Så vad är detta "druvbörd"?

Efter att det befruktade ägget vandrat ner till livmodern och fastnat där så tar utvecklingen en felaktig vändning. Kärlen hos molorna spårar ur och återbildas och det utvecklas blåsliknande strukturer. Ofta ser de ut lite som en vindruvsklase och därav namnet "druvbörd". Molorna behåller sin endokrina aktivitet och utsöndrar HCG (Humant Chorion Gonadotropin). HCG är det hormon som utsöndras direkt ett ägg är befruktat och det hormon som avslöjar om du är gravid eller inte när du tar ett graviditetstest och kissar på en sticka. HCG-utsöndringen vid en druvbörd är dock mycket högre än normalt, vilket också gör att någon med druvbörd ofta har alla graviditetstecken väldigt tidigt och väldigt "mycket". Tex hyperemesis gravidarum (våldsamt illamående) är vanligt och tex Pre-eklampsi (havandeskapsförgiftning), som kan uppkomma i senare skedet av graviditeten, kan vid en druvbörd förekomma redan i vecka 13. Man kan också ha tidigare bröstspänningar och pigmenteringar än normal graviditet.

Orsaken till att druvbörd uppstår är ganska oklar än så länge. Det vanligaste är att druvbörd saknar foster. Det kallas då komplett druvbörd. Dvs att man aldrig haft ett foster i livmodern fastän HCG- halten indikerar att man är gravid, men det är alltså enbart den endokrina verksamheten i molorna. I vissa fall kan ett foster finnas men det går snart under eller klarar inte av att växa pga att dessa blåsor växer så snabbt och fyller ut hela livmodern. Har man haft ett foster kallas det partiell druvbörd.

Tillväxten och hormonproduktionen förklarar också symtomen. Då livmodern växer snabbt ger det både smärtor och även blödningar.

Det är en promilles risk att en graviditet är en druvbörd. Dvs väldigt liten chans. Ändå känner jag till folk som tyvärr personligen fått uppleva druvbörd själv. Carina, min svägerska, är en av dem och hon delar här med av sin historia. 

"Min graviditet förlöpte normalt till v.17. Allt kändes normalt, kanske mådde jag lite mer illa än första gången, men det hör ju till så inte tänkte jag mer på det. I vecka 17 skulle jag på vanligt besök hos rådgivningen. Alla mina värden var ok så långt men sen när hon skulle söka babyns hjärtljud så hördes de inte. Jag blev då skickad till mödrapoli där det bekräftades att fostret dött. Inget annat onormalt syntes då. Jag hade ju heller inga blödningar. Jag födde fostret normalt eftersom det var för stort för skrapning. Eftersom läkarna inte hittade någon orsak då, eller iaf inte sa något, så skickades foster och moderkaka till patolog och då kom svaret; partiell druvbörd, att min druvbörd hade börjat i moderkakan och därför hade fostret inte överlevt.

Druvbörd, eller mola graviditet, kan också vara elakartad så efter min druvbörd åkte jag in på skrapning för säkerhets skull. Jag fick inte bli gravid på nytt på ett år och jag måste kolla mina HCG-värden först 1 ggr/vecka i en månads tid och sen 1 ggr/månad i ett års tid för att kolla att det inte hade börjat ändra. Efter det året fick jag grönt ljus och efter några månader var jag gravid med vår andra son. Och då löpte allt normalt.

Läkarna sa åt mig att partiell druvbörd är väldigt ovanligt. Att chansen att få det är typ 0,00001, så att få den igen är oerhört liten. Jag fick också höra att jag då var det första fallet med partiell druvbörd på Malmska här i Jakobstad."

 

måndag 11 september 2017 - 11:49

Det där sötsuget

Varför ska det där sötsuget va så förbenat starkt!? Jag har ju varit rökare och hade inga som helst problem att sluta. Det var bara att bestämma sig och vips, var man fri. Typ. Visst, det hjälpte ju till att det egentligen smakade riktigt skit och man luktade skunk evigheter efter och så vidare. Riktigt lika är det ju inte om man äter socker. Man luktar ju (oftast) inte skunk efteråt och man äter ju goda saker så därför äter man ju det igen, och igen, och igen och mera. Alla endorfiner frisätts och hjärnan belönar dig och så vidare.

Och alla äter ju, så väldigt svårt att undvika det! Det finns inga skilda godisautomater i butiken (som cigarettautomaten) där man måste fråga dem i kassan vilket märke man vill ha och vilken nummer man ska trycka på och vips, kommer det på bandet en Snickers. Typ. Varför kan det inte vara så? Borde vara förbjudet att göra godisreklam eller ha dem synligt i hyllorna... Tycker jag iaf just nu.

Dessa fyra veckor får jag verkligen stålsätta mig att ens vistas i en butik. Utan att jag vet om det så kommer jag ut med en Pätkis eller Snickers... Det är som om min hjärna slutar fungera när den ser choklad, eller bakelse. Det är här som det där dåliga omdömet kommer och viskar i mitt öra "jamen, du är ju VÄRD en liten bit. Liiiiten bit bara, det klarar du, och sen imorgon kämpar du igen...". Jag är jättebra på att övertala mig själv. Och många gånger kommer jag ut ur butiken med nåt gott fast jag bara för nån nån timme sen lovat hålla mig... Eller så bakar jag nåt gott och intalar mig själv och att barnen nog borde få lite gott iaf (fast det egentligen är till mig)...

Borde ju avstå sockret helt och hållet egentligen, och aldrig mer äta, men just nu klarar jag inte av att tänka mig att jag ALDRIG mer skulle få äta nåt gott. Håller mig än så länge till mina 4 veckor. Håll verkligen tummarna nu!!

Jag heter Jessica och jag är sockerberoende.

hostpromenad

måndag 11 september 2017 - 10:06

Back to basics

Från och med i dag håller jag sockerstrejk. Har blivit förmycket choklad på sistone. Har dock haft otroligt dålig karaktär på sistone när det gäller att hålla mig så jag får verkligen stålsätta mig nu. Lovat mig själv att hålla det fyra veckor iaf. SEN får jag fast vräka i mig om jag vill det.

Mest har jag en tidsfrist för att försöka lura mig själv till att tro att jag efter det får äta vad som helst men innerst inne vet jag att klarar jag ens en vecka så är jag ganska kvitt sockersuget överhuvudtaget och sen är det "lätt" att fast ta ett år sockerstrejk. Lite samma tänk när man springer i början efter en paus och tänker under rundan: "bara springa till nästa lyktstolpe" och när man kommer fram till den "Jamen, ännu bara till nästa", och så nästa, och nästa, och nästa och så har man plötsligt lurat sig själv att springa hela rundan. Lite så tänker jag med sockerstrejken också. "Hit ända så är du jätteduktig och då kan vi förlänga tiden"...

Samtidigt tänker jag också försöka komma på en träningsplan. Har tränat impulsivt så länge nu och utan en plan/ett mål. Roligt det också men inte i längden. Dessutom är det fullspäckat i kalendern så då är det mycket viktigt att planera träningen så den verkligen blir av!

Nu kör vi! Idag lyfte jag upp boxningssäcken också i hemmagymmet och körde järnet som uppvärmning. SÅ SKÖNT! 

Snart ska jag köra till skolan och skriva terminens första tent. Graviditet, fostret, förlossning, barnet, barnsängstiden och sexologi. Wish me luck!

backtobasics

fredag 8 september 2017 - 12:44

Skola, jobb, tent, flunssa och det eviga dåliga samvetet

Tranorna har flyttat. Hösten är verkligen här nu. Med fina solnedgångar, krispiga morgnar och kvällsmörkret. Jag gillar höstar. En favoritårstid, delad plats med våren.

soderfjarden17

Men det är mycket nu. Brukar ju va så. Allt på en gång och sen är det tomt igen. De närmsta veckorna har jag haft skola hela dagen och sen jobb på kvällen eller tvärtom, jobb på morgonen och sen skola på eftermiddagen. Och så fick jag ju flunssan förstås till, och mens på det ännu... Inte så värst jobbig  flunssa dock. Den pyste på långsamt i början och inte tagit ner mig totalt. Jag har klarat av att jobba och studera.

jaghemmadag

Men den tar ju ner allmänkonditionen och humöret förstås då man vill prestera på topp. Idag håller jag en välförtjänt hemmadag fast vi har nån föreläsning i skolan (dock inte obligatorisk). Ska krya på mig och läsa på tent som vi har på måndagen. Såklart kom det en önskan att komma på jobb hela helgen med start ikväll. Men har lovat både mig själv och barnen att vara hemma så det blir jobb först till söndagseftermiddagen. Jag har jobbat nu alla helger i en evighet bakåt, så tänkte ha denna halva ledigt i alla fall.

Ja, ni hör ju. Det där eviga dåliga samvetet! Hur man än vänder sig är rumpan bak (eller hur va det man sa?)... Befinner jag mig på jobb har jag dåligt samvete över att jag inte hinner läsa på tent och det viktigaste, inte hinner se barnen (och maken förstås). Och är jag hemma och myser och läser och spenderar tid med resten av familjen, som idag, har jag dåligt samvete över att jag inte jobbar och cashar in pengar. Inte lätt det här livet. Som tur är det inte så mycket kvar av studierna. Fast 1,5 år är rätt länge då man håller på såhär ändå. Det gäller bara att bestämma sig och sen skita i det dåliga samvetet.

På onsdagen var jag på ett lite annorlunda uppdrag. Nämligen ett reklamjobb för Naprarehab angående kompressionsstrumpor. Det var kul. Det skulle vara en kvinnlig och manlig modell och vi fick springa och fotograferades vid öjberget och vid Söderfjärden. Benmodell för en dag. Vi hade otrolig tur med vädret som visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och vi höll på ända tills solen gick ner. Kallt blev det nog, iom våra lätta kläder och shorts, och kanske inte det bästa för min flunssa (frös som en galning hela natten och var inpackad i filtar) men flera timmar gick fort i detta sällskap.

soderfjardenreklam

Ha en underbar och mysig helg! Jag tänker äta gott och mysa med resten av familjen. Vad har ni för planer? Kram!

tisdag 22 augusti 2017 - 19:00

Hur bra är ditt hemoglobin?

Kom på att skriva lite kort om hemoglobinet efter förra inlägget. När jag födde dottern så förlorade jag en massa blod och mitt hemoglobinvärde var runt 50, efter två påsar blod kom mitt hemoglobinvärde upp till hela 80. Så då vet ni hur dålig jag var. Jag måste ha en sköterska med mig till wc varenda gång under sjukhusvistelsen pga risken för att svimma, och jag fick absolut inte låsa om mig.

Mitt värde var lite över 80, 89 tror jag, när jag skickades hem och fastän jag åt järntabletter då såg jag till att äta rejält med järnrik mat såsom spenat, lever, broccoli, fågel, rött kött osv. Och det tog inte länge förrän jag fick upp det till normalvärde. Jag älskar ju både lever, broccoli och spenat. (På bilden dock blomkål men även den en jättebra och nyttig råvara)

lunchlever2

Så, vad är hemoglobin?

Hemoglobin förkortas ofta Hb. Hemoglobin är ett protein och finns i de röda blodkropparna. Det är hemoglobinet som transporterar syrgas från lungorna och ut i kroppen. Bindningen mellan syre och hemoglobin är inte stark och därför binds syre sen lätt i lungorna till hemoglobinmolekylen och frigörs lätt ute i vävnaderna.

Blodets hemoglobinkoncentration varierar från person till person. Genomsnittsvärdet är ca 150 g per liter blod. Män har en högre hemoglobinkoncentration än kvinnor. Hemoglobinets färg beror på hur många syre-molekyler som är bundna till varje hemoglobinmolekyl. Molekylen är ljusröd när den är mättad med syre och blåaktig när den inte har bundit. Artärblodet, som är nästan fullmättat med syre, är därför ljusrött. Vid passagen genom kapillärerna (våra minsta blodkärl) avger blodet i genomsnitt 25 % av syret, så därför är venblodet betydligt mörkare än artärblodet.

Mogna erytrocyter saknar kärna och kan därför inte dela sig. Produktionen av nya erytrocyter måste ske genom delning av stamceller. Stamcellerna ger upp hov både till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).

Hos fostret produceras erytrocyter, de röda blodkropparna, huvudsakligen i lever och mjälte. Sedan övertar benmärgen gradvis produktionen. Under barndomen ersätts delar av den blodproducerande benmärgen i rörbenen av fettvävnad. Efter puberteten sker därför produktionen av blodkroppar främst i platta ben såsom bröstbenet, bäckenbenet och revbenen.

Normal erytrocytproduktion är beroende av att kosten innehåller tillräckligt med protein, järn, koppar, vitamin B2, vitamin B12 och folsyra.

Det är järnet i hemoglobin som binder syre. Ungefär 70% av järnet i kroppen är bundet i hemoglobin. Järn recirkuleras i kroppen. När gamla erytrocyter dör (ca efter 120 dagar), frigörs järnet från hemoglobinmolekylen. Sen transporteras det till levern för lagring eller till benmärgen där det återanvänds. Trots effektiv återanvändning förlorar kroppen hela tiden små mängder järn. Det sker genom utsöndring med urin, svett och genom avstötning av tarmepitelceller och hudceller. Och med menstruationen. Här måste vi få in detta med kosten. Kött, lever, äggula, bönor, nötter och grönsaker är viktiga järnkällor.

Folsyra och vitamin B12 är nödvändiga för syntesen av DNA och därmed för produktionen av material till dottercellernas kärna vid en celldelning. Om det finns för lite av dessa vitaminer i kroppen drabbar det all celldelning. Folsyra bildas i växtbladen och av många bakterier. Vi får folsyra genom grönsaker och animaliska produkter, tex lever och njure, som är lagringsplatser för vitaminet. Folsyrabrist kan bero på bristande tillförsel men också på bristande absorption från tarmen. Under graviditet uppstår brist lättare än annars på grund av fostrets höga celldelningshastighet.

Vitamin B12 bildas av vissa bakterier. Vi får det av att äta animaliska produkter. En vegetarisk kost innehåller lite av detta vitamin. Det dagliga behovet av vitamin B12 är mycket litet jämfört med de mängder som normalt finns lagrade i kroppen. Det tar därför flera år innan symtom på B12-brist dyker upp. Den vanligaste orsaken till vitaminB12-brist är ändå oftast inte att det finns för lite vitaminer i kosten utan på att det inte produceras tillräckliga mängder intrinsic factor i magsäcken. Instrinsic factor är nödvändig för absorptionen av B12 i tarmen och har man inte det så är det inte bra. Vitaminbrist på B12 ger anemi.

Så, känner du dig ständigt trött och hängig så kan det löna sig kolla upp sitt hemoglobin! Det kan vara en orsak till håglösheten och på att du ständigt flåsar i trapporna. Eller så är det konditionen som behöver förbättras... Kom också ihåg att äta mycket c-vitamin samtidigt eftersom järn binds lättare då inne i kroppen. 

Normalvärden här under. Har man under dessa uppfattas man som anemisk och behöver kollas upp lite. Är värdena under 100 är det höjd anemirisk men är du ung och frisk annars så kan man bara få en tillsägelse att äta järnrikt eller ta tabletter, men det ska alltid kollas orsaken till anemin. I mitt fall var det pga massiva blödningar, som förlossningen, som orsakade mina låga värden och det var på väg uppåt och därför skickades jag hem trots att mitt värde var långt under det tillåtna.

 

Hemoglobinvärdet för kvinnor: 120-150 g/l

Hemoglobinvärdet för män: 130-170 g/l

tisdag 22 augusti 2017 - 10:09

Fokus och inspiration

vardarjessica

Jobbat natt igen i helgen, samma som förra helgen. Denna gång slutade jag dock vaka först på måndagen, vilket innebar att jag fick sova i egen säng på dagen (och inte i gästsängen i gymmet som under helgen) pga av att resten av familjen var i skola/jobb. På grund av att jag fick sova med mörkläggningsgardiner, och egen säng, så sov jag i ett enda streck och vaknade först då väckarklockan ringde, strax före 15. Helt chockad över att jag kunnat sova så bra, som kämpat de senaste gångerna med att ens få ihop fyra timmar mellan nattskiften. Insåg att det inte varit fel på mig utan sovplatsen. Lättad och med väldigt mycket energi under måndagen så blev det både lite beachvolley med barnen och vänner och dessutom ett pass Bodyattack på kvällen. Säkert ett halvår sen jag var på bodyattack sist. Och vilket pass! Piuh! Jag fick nog utmana min kondition till max där... Trodde jag skulle få hjärtattack flera gånger. Fast inte så konstigt med tanke på hur länge sen det var sist, plus att jag slutat vaka samma dag.

Har som mål under hösten att satsa på mer träningspass för att få upp flåset igen. Jag har så svårt att köra löparintervaller själv. Ska nu försöka köra fler olika pass, inte bara Combat utan även attack och balance, kanske nåt step också. Kanske även nåt annat? Har nämligen märkt de senaste nattskiften att flåset inte är som det brukar. Man är ju lite mer stressad i kroppen under nätterna och när jag gått i trapporna så har jag flåsat som nåt värre. Kanske bra att hålla koll på kosten också så att hemoglobinet, järnvärdet, hålls på en bra nivå. Mitt hemoglobin har en tendens att hålla sig på den lägre nivån och jag får ständigt hålla koll på att jag äter tillräckligt med järn (men vill inte heller äta järntabletter pga magen).

Är så peppad att kicka igång hösten nu. Idag har jag ledig dag från jobbet och ska skriva praktikuppgiften (vi har haft praktik under sommaren på vårt vanliga sommararbete) som ska vara inne nästa vecka då skolan börjar. Så nu är det full fokus och med en hel dos ny träningsinspiration!

Hoppas er vecka börjat lika bra och jag önskar er en fortsatt bra vecka!

lördag 19 augusti 2017 - 10:54

Gårdagen

Denna vecka har jag haft något väldigt roligt att se fram emot, nämligen årets sommarfest med sevendaysgänget. Jag hade en jätterolig kväll och fick lära känna många nya människor och äta god mat. En riktigt lyckad kväll!

blogggruppen

Men jag kunde inte riktigt släppa det som hänt i Åbo. Läste om det före och när jag stod och väntade på Linda, som jag åkte med till festen, så ringde min mamma och frågade om jag hört nyheten och berättade att dom var säkra i Pargas. Under kvällens gång såg jag uppdateringar på Facebook där vänner och bekanta "markerade sig som säkra" och det blev påtagligt nära. Idag har jag läst nyheter om människor som hjälpt de sårade människorna som blev utsatta för attackerna. Fina handlingar. Det finns så många fina människor i världen, vi ska inte glömma det!