torsdag 13 april 2017 - 17:39

Kejsarsnitt

Idag har jag fått va med på några kejsarsnitt. Va härligt!! Allt gick bra och snabbt gick det. Gynekologen kom in, gjorde snittet och ett par minuter var barnet ute. Och jag grät ett par glädjetårar. Båda gångerna. Det är en så mäktig känsla med först full koncentration och tyst i salen och plötsligt är ett barn ute ur magen och så hör man skriket. Och det blir plötsligt liv och rörelse och händer hit och dit och folk börjar prata och gratulera osv... Vilken glädjedag! Och jag fick hålla i ena barnet lite så den inte kippa över till fel sida när barnet låg på mammans bröst medan mamman syddes fast igen. Jestas va fort man glömmer hur små de är, och hur man ska hålla i dem... Även om man haft två sådär små förr så kände jag mig helt som en nybörjare...

Min son föddes också med kejsarsnitt. För sju år sedan. Och nu fick man stå där "på andra sidan" skynket och titta hur allt går till, både med förberedelser och under och efter. Tydligen görs det med ryggmärgsbedövning när det är planerade snitt och vid akuta så sövs mamman. Mitt eget kejsarsnitt var akut, eftersom jag redan var klar att börja pressa ut sonen men inte fick då eftersom han låg fel, men heller inte ur-akut eftersom det inte var fara för nåt liv, så sattes en ryggmärgsbedövning åt mig. Så jag var vaken under hela proceduren. Det finns lite olika grader på akut. Hur bråttom det på riktigt är. 

Lucasfodelse(Bilden tagen av min man precis efter att sonen drogs ut ur magen för sju år sedan.)

Så det har varit än en gång en jätteintressant dag. L I V E T. Det är lite det jag tycker påsken handlar om. Livets gång. Nån dör, nån föds. Mycket känslor. Livet rullar vidare.

Önskar er en riktigt trevlig påskhelg!!

tisdag 11 april 2017 - 20:02

Bra dag

Idag har varit en riktigt bra dag. Jag har fått göra en hel del, jag har börjat komma in i praktikplatsens rutiner och kan namn på personal och vet var (några) saker finns. Det viktigaste alltså för att man inte ska känna sig helt bortkommen. Andra veckan och jag trivs verkligen där jag är nu. Och så har jag orkat ta mig till gymmet (hemma) dessutom idag på kvällen. Wohoo!! Blev lite av de mest populära övningarna och inte så målinriktat, men just nu är jag bara glad att jag orkar göra nånting. "Allt är hemåt"

gladjag

 

tisdag 11 april 2017 - 17:45

Påsklistan:

Roligt med dessa listor på sevendays. Speciellt välkommet då jag har fullt upp och inte hinner tänka på nå kloka blogginlägg under praktikveckorna. Är så trött om kvällarna att min hjärna inte riktigt orkar tänka klart. Borde ju komma ihåg att gå och lägga mig i tid också så skulle hjärnan va "fit for fight" varje dag...

Men jag ska försöka plita ner svar om min favorithögtid. Påsken är för mig färger, mina favoritfärger dessutom, gult och grönt, och vårtecken och god mat. Hemma, i södra finland, var det alltid full vår under påsken och jag älskade denna högtid. Riktigt så är det inte i österbotten, speciellt inte denna vecka med snöööö... vilket är lite tråkigt. Men våren är ändå på gång! Vi håller hoppet vid liv här nu!

forstavardagen4

Då kör vi sevendays påsklista:

När någon säger "påsk", tänker jag: i färgerna gult och grönt, videkissor, lamm och chokladägg.

Jag firar påsken för att: det är tradition. Inte kan jag nu kalla det "att fira påsken", men eftersom man är ledig så många dagar så blir det en tradition att göra saker under påsken. Oavsett om man gör det av religiös övertygelse eller utan. Hemma när jag var liten satt jag hela fredagen andäktigt och gjorde påskkort som jag skulle ge nästa dag som påskhäxa. Det var det bästa på hela påsken. Satt ofta utomhus och gjorde dem och minns hur varmt och soligt det var varje år (tyckte jag iaf, säkert var det inte så alla år...)

Det bästa påskgodiset är: Sukulaku och pätkis. Magen klarar inte av chokladägg så dom vill jag inte ens komma nära.

Mitt påskpynt ska vara: gärna videkissor och björkris men makens allergier klarar inte av dem så jag måste vara utan. Buhuu... Brukar också lägga upp papperskycklingar lite här och där, som jag sen kommer ihåg att ta ner först till hösten. Och så har jag haft en jättefin påskhäx-docka att hänga upp i taket men som har försvunnit i nån av våra otaliga flyttar. Ännu mera buhuu... Påskgräs/kattgräs brukar vi ha varenda år men detta år har jag inte orkat/hunnit. Hoppas kunna köpa lite blommor sen till helgen, för grönska är ett måste till påsken. Det är ingen stress här. Vi gör det vi orkar/hinner med. Nog blir det en mysig helg sen ändå oavsett vad.

Det sämsta med påsken är: Nå just nu, SNÖN, och då det ännu är så kallt. Annars brukar väl påsken också infalla under värsta slaskperioden.

Det bästa med påsken är: Helgdagar. Endera firas dom hemma eller som skiftesarbetare så betyder det extra pengar.

Min åsikt om påskhäxor: Söta små varelser.

Det här är min påsktradition: Har inte riktigt nå fasta traditioner. Jobbat i skifte i över 10 år så då hinner man inte med traditioner. Får jag vara hemma och inte jobbar så brukar vi nog mest umgås, laga god mat och hitta på olika saker från år till år. Bjuda hit folk eller själv åka bort. Tittat på nyfödda lamm och få flaskmata dem har blivit lite av en tradition faktiskt, den enda riktiga traditionen vi har.

 

lördag 8 april 2017 - 22:22

Ingen löpare

Sprang idag igen. Även om jag springer mycket så känner jag mig inte som en löpare. Läste nånstans att Paolo Roberto sagt "klär du dig i löparkläder och springer så är du en löpare". Punkt. Men jag har ändå svårt att klassa mig som en löpare. Just nu upplever jag löpningen tung, flåsig och jobbig men känslan under ett pass är ändå skönt trots allt detta. Det är frihet, frisk luft och bra musik i öronen. Känns det jobbigt så går jag, och det är rätt ofta nuförtiden. Men idag drog jag även intervaller där emellan och fick både pulsen upp och svetten rann.

Men jag har nog svårt med flåset. Konditionen är sämre än under min "topplöparkarriär" för 15 år sedan pga mindre löpning, mer fett på kroppen och förhoppningsvis också större muskler. Men oavsett hur mycket jag verkar springa nuförtiden så flåsar jag inte mindre och innan jag blir riktigt varm i kroppen är det otroligt jobbigt. Och så spökar min hallux valgus-tå däremellan också. Hade tanken på att köra wolfrace i år igen med teamet mitt, men jag backade undan nu och känner mig lättad efter beslutet. Skulle va superkul att köra det igen men jag njuter nog mer att ränna omkring i skogen här runtomkring just nu! Ska sakta men säkert bygga upp uthålligheten och konditionen igen!

lopningaprillopningapril2lopningapril3

 

lördag 8 april 2017 - 13:53

Första riktiga vårdagen?

forstavardagen7

Idag har det verkligen känts som att det på riktigt är vår! Trottoarerna vid vårt hus blev sopade igår. Idag har vi (eller ja, maken då...) tvättat bilen, sommarringarna på, varit ute på gården och pysslat, hunnit in till stan och köpt påskpyssel och till vår strand och plockat videkissor. Och solen har lyst hela dagen och torkar upp sista isen/snön längs med trottoarerna. Så nu känns det verkligen som vår! Nu längtar jag efter att blommor börjar ploppa upp vid vägkanterna. Inte en enda har jag sett ännu men snart ska det nog börja dyka upp. Min mamma har visat fotobevis på att det finns både tussilagon och blåsippor i Pargas redan...

frassekatt

En gång i tiden har jag studerat foto och planer fanns på vidare fotokarriär. Tur så ändrade jag mig när jag hittade mitt yrke inom vården men att fota är nog ändå nånting som är så roligt och jag är väldigt aktiv på instagram. Jag fotar alltid alla bilder med min iPhone men idag nappade jag tag i mannens kamera och klämde några bilder här hemma på gården. Känslan att jobba med såna bilder är nog nåt helt annat än med mina vanliga telefonbilder... Ah! Men otroligt hur fort man glömmer saker som skärpedjup och slutartid osv. Knappt så jag kommer ihåg hur man använder en riktig kamera längre...

frassekatt3forstavardag3forstavardag4Frassen vår älskar våren lika mycket som vi och är en trogen vän som hänger en i hasorna så fort man är ute på gården. Boll-lekar är något av hans favorit och när barnen spelar är han väldigt snabb med att stjäla bollarna och dribbla bort dem...

frassekattmedbollforstavardag5Ringarna är uppsatta på terassen och kattdamerna vågar komma sig ut och titta lite dom också.

KajsakattKajsakatt2Forstavardagforstavardag2

fredag 7 april 2017 - 16:00

Första praktikveckan

Första praktikveckan är genomförd (eller nåja, söndag också) och jag har varken svimmat medan dom borrat, eller fumlat (eller nåjo, kanske lite men inget desto värre) och gjort något sterilt osterilt... Så mina mål är nådda för denna första vecka. Nu ska jag göra upp nya mål som innefattar lite sjuksköterskegrejer också, hehe... Att få göra praktik i operationssalen är lite extraordinery, så det går inte riktigt att göra upp vettiga mål före man verkligen har varit där. Första tiden försöker man bara att inte vara i vägen för alla andra och göra sig så osynlig som möjligt, och sen när man är säker med det så kan man börja ta lite mer plats igen... Men även om jag inte gjort så mycket själv, utan mest varit med och hjälpt till och tittat på, så har jag lärt mig otroligt mycket och allt är så intressant! 

operationsskotare

(Och man kunde ju tro det är disktrasa vi har på huvudet men nej, det är operationsmössorna...)

Men trött blir man! Varit så slut att jag gått 21 och lägga mig varenda kväll. Då man stått stilla och koncentrerat sig i 8 timmar varenda dag. Alla som varit nya på ett jobb känner till den känslan. Och så har dessutom barnen varit trötta iom långa dagar. Så det är flera omställningar här hemma när jag är på praktik. Det är inte så lätt att bara slänga sig i soffan efter en praktikdag med fötterna uppåt, fast man skulle vilja det. Istället kraschar jag i sängen då barnen äntligen lagt sig. Men idag är det fredag gott folk och jag ska försöka hålla energinivån uppe så jag orkar träna nåt ikväll! Håll tummarna! (Kommer säkert snarka gott kl 20 redan...)

måndag 3 april 2017 - 21:06

Vårlistan:

Mitt bästa vårtecken:

För mig är det vår när svanarna återvänder till fjärden. Tussilagon och vitsippor förknippar jag också med vår från barndomen men här i österbotten ser jag alltför lite av den varan under vårarna, så jag håller mig till svanarna här. Och tranornas skränande om morgnarna. Och blir positivt överraskad varje vår när blommor dyker upp runt knutarna här.

Låt som ger mig vårkänslor:

Har inga nyare låtar som ger mig vårkänslor eftersom man så sällan hinner lyssna på musik på samma sätt som när man var yngre. Men ännu kan låtar/album som man lyssnade under en tidsperiod i yngre åldrar ge mig olika känslor. Vårkänslor får jag om jag hör låtar av Rancid, Hole, Social Distortion och NOFX för att nämna några.  

Den här våren läser jag:

Blir nog tyvärr enbart tentlitteratur denna vår också. Har nyligen läst till en massa tenter. Klarat dem alla med äran i behåll dessutom, jeiii, fick svar på den senaste idag! Och nu är det 6 veckor praktik som gäller och sedan sista tenten efter det. Så orkar inte ägna mig en tanke åt andra böcker just nu.

Inför våren längtar jag alltid efter:

Nya kläder, nya skor, göra om här hemma, orka träna mer och äta vettigare. Inget som går/orkar fixa i praktiken. Och kycklingar längtar jag också efter, här på gården, nåt som inte går längre, men var så roligt så länge det varade:

kyckling

Min bästa våroutfit:

Converse, läderjackan och solglasögon.

Mat som jag förknippar med våren:

Sparris (köpt idag!), hemrökt lax, sallader som är gjorda efter fiilis.

Våren doftar:

Mylla, våt jord. God sådan lukt alltså, menar inte den där kattbajslukten som kan dyka upp pga de där jordgaserna som vi har känt nu i perioder när isen/snön smälte lite fortare än tänkt.

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag:

Helt klart det där dammet. Pollen och allergier lider jag inte av men dammet, sanden är otroligt jobbigt för mina redan torra ögon, och i lungorna när man springer. Springer nästan enbart när det är lite trafik, typ mitt på dagen en vardag eller när det regnar.

söndag 2 april 2017 - 14:50

Let´s talk about sex...

Närmare bestämt sterilisering.

Sterlisering är något vi pratat om här hemma från och till i flera år. Men aldrig desto allvarligare. 

Så en dag sa jag till min man, att nu är det slut med pillren. Jag har ätit p-piller (och minipiller den senaste tiden) i 23 år. Nu fick det räcka! 

I samma veva som jag yttrade det åt maken så sa han, "okej, då går jag och steriliserar mig. Du har ätit p-piller i alla år, nu är det min tur att fixa det här. Ingreppen för mig är dessutom lättare än för dig." 

Vi kände att vi diskuterat alldeles tillräckligt om fler barn eller inte. Och kommit till slutsatsen att det fick räcka med de två vi har. Ja, jag kunde visst tänka mig en helt bunt till men fick kontra med realistiska jag och inse att det blir inga fler. Min kropp orkar varken med fler graviditeter eller fler  förlossningar. Jag hade redan också nämnt barnbeslutet till min reumaläkare som tyckte jag inte behövde nån specialistvård längre. Och huset skulle också bli för litet med fler i familjen. Så nej, inga fler. Punkt. 

Eftersom proceduren är mycket enklare för män än för kvinnor tyckte ju också min man att det var klart att han fixar detta. Jag har redan genomgått min beskärda del av ingrepp och operationer i mitt liv så det var dags för honom nu.

Överraskningen för oss båda var nog ändå hur många som redan gjort detta. Min man skrev ett FB-inlägg för en lång tid sedan och fick många svar, både i inlägget men även privat, av människor som också gjort det. 

Så då reder vi ut begreppen:

Att sterilisera sig är inte samma sak som kastrering, dvs att äggstockarna eller testiklarna tas bort. Efter en sterilisering fortsätter hormoner, spermier/ägg att produceras som vanligt.

Manlig sterilisering/vasektomi: Mannens spermier tillverkas i testiklarna och transporteras via sädesledaren vidare till urinröret. Under vägen blandas spermierna med vätska från sädesblåsor och prostatan. Sädesvätskan töms ut via urinröret i samband med utlösning.

Vasektomi görs så att spermierna inte längre kommer till urinröret. De fortsätter att bildas helt som vanligt i testiklarna men eftersom de inte kan fortsätta sin färd tar kroppen hand om dem och bryter ner dem. Autoantikroppar mot sina egna spermier kan bildas men är inget farligt för hälsan. Prostatan och sädesblåsorna påverkas inte utan fortsätter att producera vätska som vanligt. Mängden vätska vid utlösning minskar bara med 5% efter en vasektomi pga avsaknad av spermier. Sexuell kapacitet, känsel i penis och produktion av manligt könshormon påverkas inte. 

Det görs ett litet snitt i testikeln, sädesledaren lyfts ut och knipsas av. Detta görs i lokalbedövning och mannen är vaken och med under hela proceduren. Min man får berätta:

"Jag bestämde mig att göra det här och bokade tid till arbetshälsovården. Läkaren kollade lite med att det var gemensamt beslut och min fru måste skriva en bekräftelse att hon var med i beslutet. (Något jag inte fattar. Vad hände med rätten att bestämma över sin egen kropp?) Remiss till kirurg skickades och tid för vasektomin fick jag sedan efter tre månader.

Jag åkte in på morgonen, skulle vara oäten i 6 timmar före. Fick vänta rätt länge eftersom dom dubbelbokat kirurgen. Jag hade mina vanliga kläder på mig, även i operationssalen. Behövde bara dra ner byxorna en liten bit ner. Fick en värkmedicin före och propofol (sömnmedel men i mycket liten dos, används vid narkos) i dropp under hela proceduren och de lokalbedövade stället vid pungen. Men jag var alltså vaken under hela proceduren och satt och pratade med teamet under proceduren. Lite hög på medicinerna var jag ju nog men allt kändes bra och tryggt. Det värsta var väl tvättningen före när området skulle steriliseras med steriliseringsvätskan som kändes väldigt kall.

Ett litet snitt gjordes. Kändes inte alls. När hon drog fram sädesledaren kändes det lite spänt vid området, på ett obehagligt sätt. Men genast jag nämnde nåt om smärta fick jag en dos i pungen och en i venen och vips var smärtan borta. Hela ingreppet tog 2 x 15 minuter, båda sädesledarna.

Under kvällen efter ingreppet kände jag mig ganska trött pga medicinerna, försökte vila  rätt mycket. Direkt jag steg upp kändes det lite lustigt men vågade nog röra mig ändå. Jag sov som en stock hela natten och nästa dag kändes det redan bättre även om jag gick väldigt försiktigt. Såren på pungen har inte blött alls efter vasektomin. Och den enda smärtan är ett litet obehag i ljumsken. Antagligen där sädesledaren finns.

Tre månader efter ingreppet ska jag göra ett spermaprov. Provet tas alltid för att risken finns att sädesledarna växt fast igen och spermier kommer sig vidare som förut eller att kirurgen missat nån mindre sädesledare. Så helt steril kan vi inte räkna med att jag är än."

Kvinnlig sterilisering: Ägglossningen sker ju vid äggstockarna och så vandrar ägget vidare genom äggledarna och in till livmodern. Vid kvinnlig sterilisering skärs äggledarna av eller blockeras genom att de löds ihop. Detta görs med titthålsoperation eller genom slidan och livmodern. Vid titthålsoperation sövs man men görs den via slidan räcker det med smärtstillande läkemedel. 

Kvinnan fortsätter att producera ägg och hormoner som vanligt efter sterilisering. Mensen kommer som vanligt. Skillnaden är att ägg och spermier inte kan mötas längre och då sker det heller ej någon befruktning. Det är fortfarande mycket vanligare att kvinnor steriliserar sig än män, trots att ingreppet är mycket enklare och mindre komplikationer för män. Intressant detta. Varför är det så? Jag känner dock till många män som gjort ingreppet men bara en kvinna. Kvinnan jag känner är 33 år och har tre barn och här är hennes berättelse:

"Hormonella preventivmedel har inte fungerat alls för mig. Använde kopparspiral mellan graviditeterna men då jag som alltid haft kort mensperiod plötsligt hade långa och rikliga blödningar fick jag nog. Vi började fundera på sterilisation efter att vi fick tredje barnet. Det var helt klart för oss att fler barn blir det inte. Min första tanke var att det var mannens tur att fixa detta eftersom jag hade gått igenom mens, graviditeter, förlossningar och amning. Men vi bestämde sen ändå att med kvinnans Essure-operation finns det en chans för mig att bli gravid igen med provrörsbefruktning ifall vi skulle ångra oss. Vi funderade på saker som om nånting skulle hända, nån av oss skulle råka ut för en olycka tillsammans med alla barnen och den andra skulle bli ensam eller om nåt skulle hända med nåt av barnen, eller alla barnen. Hemska tankar men man måste ju gardera sig. Vid en Essure-operation sätts det in nån sorts spiral i äggledarna som växer fast in i vävnaden och stoppar upp. 

Operationen var under dagkirurgi. Jag ville själv sövas ner, vilket inte behövdes egentligen, bara lokalbedövning. Läkaren försökte övertala mig men jag hävdade bestämt att jag ville sövas. Jag har en sån tendens att må illa direkt nånting görs i min kropp och kunde inte tänka mig att vara vaken under proceduren. Läkaren gick till slut med på att låta mig sövas. Så själva ingreppet kände jag ju inte alls av eftersom jag sov. När jag vaknade var jag lite känslig och gråtig, men jag är nu sån att jag gråter lätt annars också. Efteråt hade jag värk i äggstockarna, men det kändes nu ungefär som under en ägglossning. Några riktiga smärtor hade jag nog inte. Under följande ägglossning och mens hade jag kanske lite mer värk än vanligt, men det kan också vara att jag inbillade mig. Jag gick på eftergranskning efter 3 månader där det med ultraljud konstaterades att spiralen satt på rätt plats och blockerade rätt.

Jag/vi har varit jättenöjda i alla fall och inte ångrat beslutet en enda sekund."

Här kan ni läsa om Essure. Och här kan ni kolla en video om det.

Här en video om andra metoder vid kvinnlig sterilisation:

Riskerna då? Det går inte att ångra sig. Kvinnlig sterilisering är mer definitiv. Medan det finns en större chans för mannen att sy ihop sädesledarna igen och lyckas göra en kvinna gravid, är chansen för kvinnan noll. Det sägs att ju fler år som går efter ingreppen, desto svårare blir det att göra steriliseringen reversibel, dvs ångra sig. Man kan dock bli gravid igen efter Essureingreppet genom en provrörsbefruktning, som man då måste själv betala för.

Det finns också en risk för blödning efter kvinnlig sterilisering och då måste en bukoperation göras. Vid mannens sterilisering kan också en liten blödning samlas i pungen men det brukar inte vara desto mer farligt.

En narkos vid kvinnlig sterilisering medför också alltid risker.

 

 

torsdag 30 mars 2017 - 12:02

Mumsiga köttbullar

Sällan jag får till det riktigt med matlagning här hemma. Med bakning har jag hur mycket inspiration som helst men när det gäller att kocka mat, då blir det "samma vanliga" eller så överlåter jag jobbet mestadels åt maken. Inspirationen är usel på det området. Men igår fick jag nån konstig knyck!! Hade köpt en dubbel sats malet nötkött för ett par dar sen och det var min tur att "hitta på nåt gott". Ögnade en blick i kylskåpet och hittade förutom maletköttet även fetaost, halv låda babyspenat, en öppnad creme fraicheburk och grädde. Hm... Och så fick jag världens idé att göra köttbullar och lägga i allt detta. Tadaá:

kottbullar1kottbullar2

Först gjorde jag enligt vårt vanliga recept:

400 g maletkött

1 dl havregryn

1 dl vatten

1 buljongtärning

1 ägg

Blandar allt detta. Jag river alltid buljongtärningen för på sista tiden har den börjat klumpa sig och löser inte upp sig (blä) så den rivs ner istället och så häller jag det varma vattnet på så blandas den bra med köttet.

Så hackade jag spenaten vi hade kvar och blandar den med i röran, samt ägget. Jag hade dubbel sats maletkött, så därav två av allt.

Formar smeten till en liten biff i handen, lägger en klick färdigskuren fetaost på och viker kanterna över så det blir en bulle istället med fetaost inuti. Och i stekpannan när alla bullar är färdigfixade.

kottbullarMiddag igår och lunchen idag. Mums!! Jag stekte även vanliga köttbullar utan fetaost inuti åt barnen för annars skulle de vägra att smaka... Och i vår sats med fetaost inuti så la jag bullarna ännu och koka tillsammans med lite grädde och creme fraiche efter stekningen. Som sås. Och det var ännu mumsigare!

Vill ni ha tips på andra goda saker kan ni kolla in till en annan Jessica Nybacka. Upptäckte för nån dag sedan att det finns en annan med mitt namn som bloggar på Foodly. Ha. Tänk oddsen. Två bloggande Jessica Nybackor som inte bor alltför långt ifrån varandra. Lite komiskt faktiskt! Och mailadresserna nästan lika, bara namnen omsvängda. Och rätterna hon lagar ser urläckra ut!! De senaste chokladkyssarna är jag så sugen på just nu! Här ska ni kika in.

onsdag 29 mars 2017 - 19:00

Kvinnor och smink

Råkade surfa in på den här bloggen via "Finlandssvenska bloggare" på Facebook. Det är Daniella som uppmanar alla att gå osminkade. Att vi är alla lika vackra, utan smink. Jättefint tycker jag och jag tycker Daniella är så vacker utan smink. Men börjar samtidigt fundera på varför det ens är nödvändigt att uppmana folk till det? För det är ju det i dagens värld, eller? (Hittade även en till här om en tjej som inte är van att gå osminkad, så vanligt verkar det vara.)

Själv gick jag i högstadiet år 1993-1995 om jag kommer ihåg rätt årtal. På den tiden visste vi tonåringar knappt nåt om smink. Iaf inte jag. Och jag hörde ju till de där "coola kidsen" om man får säga det själv. Kanske jag hade på mig mascara, om ens det. När vi for på disco så var det flanellskjortan och "alá naturell". Haha. Ja, det var tider det. Andra tider än discotider hängde man på moppen på malmen (centrum alltså). Inte behövde man nåt smink då inte. Hjälmen och vinden sabba ju allt ändå. Nå, vi var ju inte några storstadsungdomar utan Pargas räknas väl mer som "på laaandet"... I gymnasiet började jag kanske sminka mig lite mer men inget spackel var det frågan om då heller. Hade dock vänner som sminkade sig mycket, med foundation och saker och jag kommer ihåg att jag var lite avundsjuk på dem som visste hur man skulle sminka sig. Saker jag än idag inte vet nånting om... Än idag går jag oftare utan smink än med smink. Mascaran är dock en trogen vän eftersom jag har väldigt ljusa ögonfransar och väldigt svårt att färga dem pga mina torra ögon, men annat än det lägger jag sällan på mig. Min make uppmärksammar det högt och ljudligt om jag orkat lägga på mig ögonskugga.

Nå, så får man en dotter som nu börjar komma (alldeles för snabbt) upp mot tonåren. Och ÄLSKAR smink... Och har vänner som älskar smink lika mycket. Hon är alltså snart 10 och tycker att det är ett måste att sminka sig med ögonskugga, rouge, läppglans och nagellack när man går på disco. Det enda hon önskar sig till varje födelsedag är mer smink. Jag står där och försöker minska allt. Säga att du är allra vackrast som du är, utan smink. "Okej, lite läppglans då" efter lång övertalning och "nån ögonskugga som inte är så stark färg"... och måla naglarna får hon ja, men inga lösnaglar som vännerna kommer att ha. Inser att min värld kommer kämpa med hennes värld ju äldre hon blir. Och funderar samtidigt hur länge man kommer att klara av att begränsa henne? Nu redan ser jag att hon tar med det starkare röda läppglanset i väskan i smyg och säkert lägger på det när jag är utan synhåll. Försöker diskutera med henne om riskerna med smink, att det inte är bra för huden och hoppas hon tar in något av det jag säger. Vad kan man annat göra?

gamlasminkjagFör att hitta en bild där man ser att jag är sminkad på så måste jag gå tillbaka så långt som till Helsingfors och 2011 ungefär... Här hade jag dock blivit sminkad av ett proffs med "sotiga ögon" och lösögonfransar före en utekväll.