tisdag 12 september 2017 - 11:58

Enbart positiva nyheter

Kraftprovet kom redan igår angående sockerstrejken. Sonens eftisgrupp hade blivit attackerade av jordgetingar när de var i skogen och när jag kom ut från tenten så hade jag missat samtal både från eftis och maken. Det visade sig att maken redan hämtat upp sonen från eftis och var på väg mot min skola. Så sonen kom hem sen med mig. Vi åkte via apoteket för att köpa antihistamin, sonens vrist var svullen till dubbla storleken, och han var väldigt ledsen. Apoteket ligger vägg i vägg med matbutiken, så sonen frågade snällt om han kunde få en glass. Ja, sa jag och vi gick dit och kollade. Det var på vippen att jag också tog en men då sonen frågade om jag skulle ta min vanliga (en Super-glasspinne) så sa jag till honom snabbt som attan (så jag inte kunde ångra mig) om han kommer ihåg att jag berättade att jag har godisstrejk. Och det kom han ihåg och var väldigt mån om att snabbt välja glass så jag inte behövde stå där och bli sugen.

Imorse var det äntligen dags för besöket till ögonläkaren för att kolla trycket, ögonbottnen och synen. Och allting var toppen!! Inga fel på mina ögon. Och jag har en toppensyn, ser allt. Ett pyttepyttelitet brytningsfel hade jag, inget jag behöver göra åt nu tyckte ögonläkaren men något som kan göra att jag behöver läsglasögon senare i livet. Hon menade att det är mina torra ögon som gör att jag upplever texten suddig ibland. Så friskt droppa på med ögondropparna bara enligt henne. Vilken lättnad!

Efter läkarbesöket var jag igen i matbutiken och handlade. Veckohandling, och även om jag var hungrig så kom jag ut ur butiken med enbart nyttigheter! Woop woop!!

Nu ska jag ta itu med examensarbetet. Denna vecka är öronmärkt för att endast sitta hemma och skriva och forska. Bara jag skulle sluta vela och bestämma mig för nåt ämne att skriva om...

jagseptember17

 

måndag 11 september 2017 - 11:49

Det där sötsuget

Varför ska det där sötsuget va så förbenat starkt!? Jag har ju varit rökare och hade inga som helst problem att sluta. Det var bara att bestämma sig och vips, var man fri. Typ. Visst, det hjälpte ju till att det egentligen smakade riktigt skit och man luktade skunk evigheter efter och så vidare. Riktigt lika är det ju inte om man äter socker. Man luktar ju (oftast) inte skunk efteråt och man äter ju goda saker så därför äter man ju det igen, och igen, och igen och mera. Alla endorfiner frisätts och hjärnan belönar dig och så vidare.

Och alla äter ju, så väldigt svårt att undvika det! Det finns inga skilda godisautomater i butiken (som cigarettautomaten) där man måste fråga dem i kassan vilket märke man vill ha och vilken nummer man ska trycka på och vips, kommer det på bandet en Snickers. Typ. Varför kan det inte vara så? Borde vara förbjudet att göra godisreklam eller ha dem synligt i hyllorna... Tycker jag iaf just nu.

Dessa fyra veckor får jag verkligen stålsätta mig att ens vistas i en butik. Utan att jag vet om det så kommer jag ut med en Pätkis eller Snickers... Det är som om min hjärna slutar fungera när den ser choklad, eller bakelse. Det är här som det där dåliga omdömet kommer och viskar i mitt öra "jamen, du är ju VÄRD en liten bit. Liiiiten bit bara, det klarar du, och sen imorgon kämpar du igen...". Jag är jättebra på att övertala mig själv. Och många gånger kommer jag ut ur butiken med nåt gott fast jag bara för nån nån timme sen lovat hålla mig... Eller så bakar jag nåt gott och intalar mig själv och att barnen nog borde få lite gott iaf (fast det egentligen är till mig)...

Borde ju avstå sockret helt och hållet egentligen, och aldrig mer äta, men just nu klarar jag inte av att tänka mig att jag ALDRIG mer skulle få äta nåt gott. Håller mig än så länge till mina 4 veckor. Håll verkligen tummarna nu!!

Jag heter Jessica och jag är sockerberoende.

hostpromenad

fredag 8 september 2017 - 12:44

Skola, jobb, tent, flunssa och det eviga dåliga samvetet

Tranorna har flyttat. Hösten är verkligen här nu. Med fina solnedgångar, krispiga morgnar och kvällsmörkret. Jag gillar höstar. En favoritårstid, delad plats med våren.

soderfjarden17

Men det är mycket nu. Brukar ju va så. Allt på en gång och sen är det tomt igen. De närmsta veckorna har jag haft skola hela dagen och sen jobb på kvällen eller tvärtom, jobb på morgonen och sen skola på eftermiddagen. Och så fick jag ju flunssan förstås till, och mens på det ännu... Inte så värst jobbig  flunssa dock. Den pyste på långsamt i början och inte tagit ner mig totalt. Jag har klarat av att jobba och studera.

jaghemmadag

Men den tar ju ner allmänkonditionen och humöret förstås då man vill prestera på topp. Idag håller jag en välförtjänt hemmadag fast vi har nån föreläsning i skolan (dock inte obligatorisk). Ska krya på mig och läsa på tent som vi har på måndagen. Såklart kom det en önskan att komma på jobb hela helgen med start ikväll. Men har lovat både mig själv och barnen att vara hemma så det blir jobb först till söndagseftermiddagen. Jag har jobbat nu alla helger i en evighet bakåt, så tänkte ha denna halva ledigt i alla fall.

Ja, ni hör ju. Det där eviga dåliga samvetet! Hur man än vänder sig är rumpan bak (eller hur va det man sa?)... Befinner jag mig på jobb har jag dåligt samvete över att jag inte hinner läsa på tent och det viktigaste, inte hinner se barnen (och maken förstås). Och är jag hemma och myser och läser och spenderar tid med resten av familjen, som idag, har jag dåligt samvete över att jag inte jobbar och cashar in pengar. Inte lätt det här livet. Som tur är det inte så mycket kvar av studierna. Fast 1,5 år är rätt länge då man håller på såhär ändå. Det gäller bara att bestämma sig och sen skita i det dåliga samvetet.

På onsdagen var jag på ett lite annorlunda uppdrag. Nämligen ett reklamjobb för Naprarehab angående kompressionsstrumpor. Det var kul. Det skulle vara en kvinnlig och manlig modell och vi fick springa och fotograferades vid öjberget och vid Söderfjärden. Benmodell för en dag. Vi hade otrolig tur med vädret som visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och vi höll på ända tills solen gick ner. Kallt blev det nog, iom våra lätta kläder och shorts, och kanske inte det bästa för min flunssa (frös som en galning hela natten och var inpackad i filtar) men flera timmar gick fort i detta sällskap.

soderfjardenreklam

Ha en underbar och mysig helg! Jag tänker äta gott och mysa med resten av familjen. Vad har ni för planer? Kram!

tisdag 22 augusti 2017 - 19:00

Hur bra är ditt hemoglobin?

Kom på att skriva lite kort om hemoglobinet efter förra inlägget. När jag födde dottern så förlorade jag en massa blod och mitt hemoglobinvärde var runt 50, efter två påsar blod kom mitt hemoglobinvärde upp till hela 80. Så då vet ni hur dålig jag var. Jag måste ha en sköterska med mig till wc varenda gång under sjukhusvistelsen pga risken för att svimma, och jag fick absolut inte låsa om mig.

Mitt värde var lite över 80, 89 tror jag, när jag skickades hem och fastän jag åt järntabletter då såg jag till att äta rejält med järnrik mat såsom spenat, lever, broccoli, fågel, rött kött osv. Och det tog inte länge förrän jag fick upp det till normalvärde. Jag älskar ju både lever, broccoli och spenat. (På bilden dock blomkål men även den en jättebra och nyttig råvara)

lunchlever2

Så, vad är hemoglobin?

Hemoglobin förkortas ofta Hb. Hemoglobin är ett protein och finns i de röda blodkropparna. Det är hemoglobinet som transporterar syrgas från lungorna och ut i kroppen. Bindningen mellan syre och hemoglobin är inte stark och därför binds syre sen lätt i lungorna till hemoglobinmolekylen och frigörs lätt ute i vävnaderna.

Blodets hemoglobinkoncentration varierar från person till person. Genomsnittsvärdet är ca 150 g per liter blod. Män har en högre hemoglobinkoncentration än kvinnor. Hemoglobinets färg beror på hur många syre-molekyler som är bundna till varje hemoglobinmolekyl. Molekylen är ljusröd när den är mättad med syre och blåaktig när den inte har bundit. Artärblodet, som är nästan fullmättat med syre, är därför ljusrött. Vid passagen genom kapillärerna (våra minsta blodkärl) avger blodet i genomsnitt 25 % av syret, så därför är venblodet betydligt mörkare än artärblodet.

Mogna erytrocyter saknar kärna och kan därför inte dela sig. Produktionen av nya erytrocyter måste ske genom delning av stamceller. Stamcellerna ger upp hov både till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).

Hos fostret produceras erytrocyter, de röda blodkropparna, huvudsakligen i lever och mjälte. Sedan övertar benmärgen gradvis produktionen. Under barndomen ersätts delar av den blodproducerande benmärgen i rörbenen av fettvävnad. Efter puberteten sker därför produktionen av blodkroppar främst i platta ben såsom bröstbenet, bäckenbenet och revbenen.

Normal erytrocytproduktion är beroende av att kosten innehåller tillräckligt med protein, järn, koppar, vitamin B2, vitamin B12 och folsyra.

Det är järnet i hemoglobin som binder syre. Ungefär 70% av järnet i kroppen är bundet i hemoglobin. Järn recirkuleras i kroppen. När gamla erytrocyter dör (ca efter 120 dagar), frigörs järnet från hemoglobinmolekylen. Sen transporteras det till levern för lagring eller till benmärgen där det återanvänds. Trots effektiv återanvändning förlorar kroppen hela tiden små mängder järn. Det sker genom utsöndring med urin, svett och genom avstötning av tarmepitelceller och hudceller. Och med menstruationen. Här måste vi få in detta med kosten. Kött, lever, äggula, bönor, nötter och grönsaker är viktiga järnkällor.

Folsyra och vitamin B12 är nödvändiga för syntesen av DNA och därmed för produktionen av material till dottercellernas kärna vid en celldelning. Om det finns för lite av dessa vitaminer i kroppen drabbar det all celldelning. Folsyra bildas i växtbladen och av många bakterier. Vi får folsyra genom grönsaker och animaliska produkter, tex lever och njure, som är lagringsplatser för vitaminet. Folsyrabrist kan bero på bristande tillförsel men också på bristande absorption från tarmen. Under graviditet uppstår brist lättare än annars på grund av fostrets höga celldelningshastighet.

Vitamin B12 bildas av vissa bakterier. Vi får det av att äta animaliska produkter. En vegetarisk kost innehåller lite av detta vitamin. Det dagliga behovet av vitamin B12 är mycket litet jämfört med de mängder som normalt finns lagrade i kroppen. Det tar därför flera år innan symtom på B12-brist dyker upp. Den vanligaste orsaken till vitaminB12-brist är ändå oftast inte att det finns för lite vitaminer i kosten utan på att det inte produceras tillräckliga mängder intrinsic factor i magsäcken. Instrinsic factor är nödvändig för absorptionen av B12 i tarmen och har man inte det så är det inte bra. Vitaminbrist på B12 ger anemi.

Så, känner du dig ständigt trött och hängig så kan det löna sig kolla upp sitt hemoglobin! Det kan vara en orsak till håglösheten och på att du ständigt flåsar i trapporna. Eller så är det konditionen som behöver förbättras... Kom också ihåg att äta mycket c-vitamin samtidigt eftersom järn binds lättare då inne i kroppen. 

Normalvärden här under. Har man under dessa uppfattas man som anemisk och behöver kollas upp lite. Är värdena under 100 är det höjd anemirisk men är du ung och frisk annars så kan man bara få en tillsägelse att äta järnrikt eller ta tabletter, men det ska alltid kollas orsaken till anemin. I mitt fall var det pga massiva blödningar, som förlossningen, som orsakade mina låga värden och det var på väg uppåt och därför skickades jag hem trots att mitt värde var långt under det tillåtna.

 

Hemoglobinvärdet för kvinnor: 120-150 g/l

Hemoglobinvärdet för män: 130-170 g/l

tisdag 22 augusti 2017 - 10:09

Fokus och inspiration

vardarjessica

Jobbat natt igen i helgen, samma som förra helgen. Denna gång slutade jag dock vaka först på måndagen, vilket innebar att jag fick sova i egen säng på dagen (och inte i gästsängen i gymmet som under helgen) pga av att resten av familjen var i skola/jobb. På grund av att jag fick sova med mörkläggningsgardiner, och egen säng, så sov jag i ett enda streck och vaknade först då väckarklockan ringde, strax före 15. Helt chockad över att jag kunnat sova så bra, som kämpat de senaste gångerna med att ens få ihop fyra timmar mellan nattskiften. Insåg att det inte varit fel på mig utan sovplatsen. Lättad och med väldigt mycket energi under måndagen så blev det både lite beachvolley med barnen och vänner och dessutom ett pass Bodyattack på kvällen. Säkert ett halvår sen jag var på bodyattack sist. Och vilket pass! Piuh! Jag fick nog utmana min kondition till max där... Trodde jag skulle få hjärtattack flera gånger. Fast inte så konstigt med tanke på hur länge sen det var sist, plus att jag slutat vaka samma dag.

Har som mål under hösten att satsa på mer träningspass för att få upp flåset igen. Jag har så svårt att köra löparintervaller själv. Ska nu försöka köra fler olika pass, inte bara Combat utan även attack och balance, kanske nåt step också. Kanske även nåt annat? Har nämligen märkt de senaste nattskiften att flåset inte är som det brukar. Man är ju lite mer stressad i kroppen under nätterna och när jag gått i trapporna så har jag flåsat som nåt värre. Kanske bra att hålla koll på kosten också så att hemoglobinet, järnvärdet, hålls på en bra nivå. Mitt hemoglobin har en tendens att hålla sig på den lägre nivån och jag får ständigt hålla koll på att jag äter tillräckligt med järn (men vill inte heller äta järntabletter pga magen).

Är så peppad att kicka igång hösten nu. Idag har jag ledig dag från jobbet och ska skriva praktikuppgiften (vi har haft praktik under sommaren på vårt vanliga sommararbete) som ska vara inne nästa vecka då skolan börjar. Så nu är det full fokus och med en hel dos ny träningsinspiration!

Hoppas er vecka börjat lika bra och jag önskar er en fortsatt bra vecka!

lördag 19 augusti 2017 - 10:54

Gårdagen

Denna vecka har jag haft något väldigt roligt att se fram emot, nämligen årets sommarfest med sevendaysgänget. Jag hade en jätterolig kväll och fick lära känna många nya människor och äta god mat. En riktigt lyckad kväll!

blogggruppen

Men jag kunde inte riktigt släppa det som hänt i Åbo. Läste om det före och när jag stod och väntade på Linda, som jag åkte med till festen, så ringde min mamma och frågade om jag hört nyheten och berättade att dom var säkra i Pargas. Under kvällens gång såg jag uppdateringar på Facebook där vänner och bekanta "markerade sig som säkra" och det blev påtagligt nära. Idag har jag läst nyheter om människor som hjälpt de sårade människorna som blev utsatta för attackerna. Fina handlingar. Det finns så många fina människor i världen, vi ska inte glömma det!

 

 

torsdag 17 augusti 2017 - 22:02

Sura listan

Första skolveckan lider mot sitt slut. Och tacka vet jag det. Vilken pärs denna vecka har varit... Emotionell pärs ska jag tillägga. Tror det alltid är värre för föräldrarna men detta år vet jag inte för vem det varit värre, står rätt lika tror jag. Nå, skolstarten gick riktigt bra. Alla var nöjda, barnen gick till skolan och kom hem glada och nöjda. Men det var rätt mycket kommers efter skoldagarna. Det skulle såklart plastas en massa böcker och leka med kompisar, simma och röra på sig. På tisdagen kom lönen och allt som inte inhandlats skulle inhandlas, såsom innejumppaskor, nya cykelhjälmar och annat smått och gott. 

Natten till onsdag klagade dottern på ont i magen och illamående. Blev en usel natt för henne och på morgonen var hon helt färdig. Sonen försökte också säga att han också hade ont men jag lyssnade inte, trodde han bara försökte få bli hemma han också, och skickade honom till skolan. Han hade en helt bra skoldag men på kvällen fick han en huvudvärk from hell och spydde en stund efter det. Just så, så trodde vi att magsjukan var här. Han gick frivilligt och sova efter spyendet och somnade...efter kl 18... Sov hela natten utan en enda spya, vaknade vid 2 och jag steg upp och gjorde lite nattmat åt honom. Så kom han och sova med mig och sov till morgonen. Båda barnen varit trötta men annars mått rätt bra idag. Så inte vet jag om det var magsjuka eller nåt annat...

Hittade denna lista hos Daniela idag och tänkte att den listan var det bästa idag! Sura listan! Här kommer min version:

Obehagligaste jag vet: Nätterna före jag ska resa bort. Med eller utan barn. Och det obehagliga är mina mardrömmar. Jag drömmer alltid hemska mardrömmar, verkliga sådana om alla möjliga sorters scenarior om vad som kunde hända. Kidnappningar, bränder, olyckor. Jag har en otrolig fantasi och mardrömmarna är så verkliga och jag har jättesvårt att sova dagarna för jag/vi ska nånstans. Så fort jag somnar börjar jag drömma och fastän jag vaknar så fortsätter min hjärna på mardrömmarna även om jag är vaken. Verkligen obehagligt!

Nåt annat mer "lättsamt" jag kan nämna som obehagligt just nu är att cykla/springa över alla grodorna som hoppar bredvid vägkanten just nu. De är överallt. Små, små grodor på kanten som inte förstår att hålla sig i dikeskanten istället för på asfalten... blä! Cyklade en gång när jag var liten över en stor padda i Pargas. Precis mitt över den... Och jag blir ännu också äcklad (och sorgsen) över den synen i mitt minne... (Fotot nedan taget idag när jag cyklade hit och dit pga just alla grodor som hoppade runt på asfalten, obs, ny hjälm!)

nycykelhjalm

Absolut inte min killtyp: Alltför gå-på-are. Jobbiga typer. Som inte fattar ett nej. Stöddiga.

Äckligaste mat jag vet: Oliver. 

Blir arg på: folk i trafiken som inte kan trafikreglerna. Skulle inte klassas som road rage men jag perklar mig nog högt och ljudligt när folk inte kan blinka eller då folk behöver två körfiler för att svänga , eller då ingen förstår att gamla fartkameran i början av nya omfartsvägen inte fungerar och folk bromsar in precis före 100-märket för att sen öka farten långsamt... osv osv. Galen blir jag.

Sämsta bok jag läst: Kommer inte ihåg sämsta, men senaste bok jag lämnade efter några sidor lästa var faktiskt Björn Ferrys självbiografi. Han kändes inte som en intressant karl utan mer som en "absolut inte min killtyp".

Något som får mig att byta radiokanal: För en tid sen var Radio Energys radiomorgnar något av en höjdpunkt men nuförtiden får prat på morgonen (vi snackar 6.30 alltså) i bilen mig att gå i taket. Tacka vet jag radio Loop eller Kiss och enbart musik.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Säkert nåt trafikrelaterat...

Sämsta serien jag nyligen sett: Nån netflix-serie vi försökte se på med maken för en tid sedan men nu har jag glömt namnet på den.

Fulaste plagg jag vet: kommer faktiskt inte på nåt

Äckligaste drycken: öl

Det skriker jag när jag blir arg: allt möjligt. Skriker kanske lite väl ofta på barnen. Man borde ju ha världens tålamod men det har man nog för sällan hur man än försöker. Jag försöker tänka på det där ibland, och på riktigt skrika mindre. Vet ju att det gagnar ingen att hålla på sådär. Och ju mindre jag skriker så märker jag också att barnen är lugnare. Så win-win.

Skönt att få surna till lite här också. Upplyftande. Nu kan man koppla bort allt surt för en stund och njuta av resten av veckan!

söndag 13 augusti 2017 - 22:31

Sista sommarlovsdagen

Sista sommarlovsdagen idag för barnen. Jag vaknade igen tidigt efter nattskiftet, 5 timmar denna gång. Sen efter det har vi myst, ätit, spelat och bakat. Vi hade bestämt oss att röra på oss ikväll, jag sprang och dottern på cykeln, och till sist bastu och hoppa i valfritt vatten. Jag och dottern valde karperöfjärden och sonen och maken valde poolen här hemma. Och så möttes vi alla i varma bastun efteråt. Härligt avslut på den sista sommarlovsdagen. Imorgon börjar skolan igen för barnen. Första klass för sonen och fjärde klass för dottern. Båda barnen får nya läraren så det var lite spända barn som la sig ikväll.

sistasommarlovronjasistasommarlovronja3sistasommarlov2sistasommarlov3sistasommarlov

lördag 12 augusti 2017 - 16:47

Vilket stjärntecken är ni?

Måste vara mitt naturliga väsen. Stormen. Eller blåsten då. Som född skärgårdsbo älskar jag vinden. En riktig stormskärsmaja. När det blåser upp till storm söker jag mig inte inåt som många andra utan jag är den som dansar på klipporna bland vågstänket. Att sitta ute på en terass och känna vinden i håret och höra åskan mullra bredvid. Det är också mys det.

När jag var yngre, yngre tonår och före det, var jag en inbiten stjärnteckensfantast. Kunde allt om stjärntecken och hade en massa böcker om det. Tvillingen står för luft så väldigt trovärdigt där varför jag älskar vinden så mycket.

När jag var som mest insatt i detta och livet handlade (nästan) bara om kärlek så drömde jag om att hitta en pojkvän som var ett lejon, våg eller vattuman. En perfekt kombination sägs det för en tvilling.

Gissade vad det blev sen till slut då? Mannen jag gifte mig med är...

Jo, en fisk... Haha. Men det kunde inte vara en bättre kombination ändå. Här kan man läsa om vår kombination men också kolla upp sina egna kombinationer. Och allt stämmer så in till hundra procent där. Vi är så olika men ändå så lika, min man och jag. Men så fort det börjar blåsa det minsta utomhus så går han in, och jag stannar ute...

Och så mina/våra barn. Dottern är ju pappas flicka och sonen är mammas pojke. Så har det bara blivit här i vår familj. Lika mycket älskar vi alla varandra ändå, men redan från små så har det blivit så. Och stjärntecknena då? Ja, dottern är kräfta. En tvilling och en kräfta har väldigt svårt att balansera på en gemensam linje om vi säger så. En känslig kräfta och en vild tvilling. Sonen är vattuman, och jag skrev ju redan tidigare vilket matchande par tvilling och vattuman är. Men sen igen är min mamma också en kräfta, men hon ligger väldigt nära tvillingsgränsen så jag tror det är detta som gör att vi kommer så jättebra överens. Tycker min mamma känns mer som en tvilling än en kräfta många gånger.

Men det är intressant dessa stjärntecken. Det brukar hjälpa att förstå hur någon tänker och handlar när man läser dessa. Jag gillar dock inte dessa "veckohoroskop", de är bara bullshit. Men de som handlar om personlighetsdrag stämmer ofta så väl. Jag är en riktigt typisk tvilling, både med de bra egenskaperna och de hrm... mindre bra egenskaperna. Tex här kan man läsa om en typisk tvilling.

Jag är nyfiken och fördomsfull, älskar att lära känna nya människor. En väldig fördel i mitt yrke. Jag talar snabbt när jag blir ivrig och hänger ofta inte med i mitt eget prat och trasslar in mig i mina berättelser, vilket gör mig till en usel historieberättare... Mycket skönare att skriva, där jag får tänka och formulera om mig när jag behöver det.

Väldigt anpassningsbar upplever jag mig, både till personer och situationer. Ungdomlig, ja. Varm och kamratlig hoppas jag verkligen på att jag är. Jag älskar ju närhet och delar gärna ut kramar och närhet lite här och där, för de som behöver det.

Sen de mindre positiva då, att jag gärna tar mig an en massa projekt men sen har svårt att avsluta dem... so true!! Det där tålamodet... Och så får jag jobba med det där att fråga andra hur dom har det. Väldigt många gånger jag träffat folk och sen i efterhand, "ja, men nu pratade vi bara om mig och jag glömde helt fråga hur hen hade det med det där!"... Handlar inte om att jag inte skulle bry mig, utan jag kommer bara mig inte för alltid. Ibland brukar jag få skicka mess i efterhand och fråga. Känns inte alltid som att jag hinner med i pratstunder och diskussioner. Så mycket intryck och hjärnan går på högvarv. Ideer snurrar på för fullt. Rastlös och nervös kan jag verka också ibland. Vill oftast ha nåt genast när jag behöver det, hatar att vänta på saker och ting. Och har svårt med människor som kommer för sent och som tar länge på sig att fatta beslut. Saker och ting ska gå fort runt mig!

 

Hur är det med er? Vad är ni? Och stämmer era stjärntecken in på era personligheter?

 

Nå, idag var jag lite väl rastlös. Vaknade redan kl 12 efter knappa 4 timmars sömn och försökte somna om i en timme men gick ej. Steg upp och hoppade i träningskläderna efter lite lunch och tog mig ut i stormen på en uppfriskande promenad. Så härligt!! Mitt i mitt element!

stormpromenadstormpromenad2

Ha en underbar helg! Jag laddar upp för ytterligare ett nattskift. Sen ska jag mysa hela söndagen med mina barn, båda kräftan och vattuman. För på måndagen gäller det! Första skoldagen för mina små skolbarn! Puss och kram!

 

måndag 7 augusti 2017 - 11:49

En hel massa pepp!

De här veckolistorna på Sevendays-sajten. Försöker nästan varje vecka fylla i dom. Börjar på, men så kommer livet emellan och så inser jag när jag har tid att den listan har varit och farit redan och en ny kommit in... Men idag, hörni. Sidu, nu ska jag vara i tid!

Pepplistan!! Passande namn. Är så peppad inför hösten. Står i startblocket och sutar gummi redan, som om jag vore en bil, och väntar på grönt.

Tre saker som får mig på extra bra humör:

Musik (alltid), mörk choklad och en biltur (älskar att sitta i rullande fordon och åka förbi landskap).

En person som är extra peppig:

Här måste jag säga min mamma. Det var nån klok människa som berättade att det finns olika personer för allt. Att en och samma människa inte kan fylla alla karaktärsdrag man behöver i olika skeden av livet. Man har en i sin närhet som är tröstande, en som är peppande, en som tar emot dig när du faller och en som lyfter dig högre och högre när du är på väg upp. Man kan inte förvänta sig att en och samma människa klarar av alla typer och så beror det också på vilka sorters människor man behöver i sin närvaro mest av tiden. Och olika personer har olika funktioner i olika tider av livet. Livet är ju som en berg och dalbana och vi behöver kanske en person när man har det som sämst och nån annan när det är som bäst. Vissa är bra på att peppa och vissa är bra på att deppa, lite sådär i hårda drag.

Min mamma är världsbäst på att peppa! Känner man sig lite nere och verkligen inte känner sig för att lägga sig ner och gråta utan bara vill lyftas, få råd hur man kunde göra det bättre, då ska man ringa min mamma! Hon är duktig på att hitta lösningar eller går runt problemet och göra det bättre. Man känner sig alltid upplyft efter ett samtal med henne när man känt sig stressad eller låst.

En perfekt morgon betyder:

Sovmorgon!! Jag behöver massor av sömn. Säkert ligger det nåt med min sjukdom/sjukdomar där i bakgrunden, men jag är nog den som frivilligt går tidigt och lägger mig om kvällarna för att sängen är så skön och också den som sover överdrivet längst om morgnarna. (Jag vill knappt erkänna att jag sovit till 11 nu de närmsta dagarna. Eller okej, barnen har väckt mig lite över 9 lugnt och försiktigt och jag har legat och dragit mig i sängen till 11, surfat/spelat på telefonen och chattat med andra). Det är perfekta morgnar det! 

Det här gör jag när jag är på dåligt humör:

Tränar. Helt klart. Vet att humöret vänder rätt fort då. Eller lyssnar på musik. Eller sover/tupplurar/powernappar.

Tre saker jag är extra tacksam över idag:

Barnen (med tanke på att det inte alls var så självklart för mig iom min sjukdom att jag alls skulle kunna skaffa barn).

Möjligheten att få om-utbilda sig som vuxen, till det man vill göra i resten av sitt liv (både det att jag klarat av det så galant plus att ha en familj som verkligen sett till att detta varit/är möjligt).

Min man (är galet tacksam över att ha hittat den bästa maken som finns på jorden, som jag älskar så otroligt mycket och att jag känner att han också älskar mig, varje dag)

En pepplåt:

-

Det här tycker jag om med mig själv:

Jag är rätt modig kanske. Inte modig som att våga hoppa bungyjump utan modig att våga förändra sitt liv/sig själv. Är det något jag känner att jag behöver/ska göra så gör jag det. Jag älskar att pröva nya saker och är rätt bra på att aldrig köra fast/känna mig låst. Jag hittar alltid utvägar och är en överlevare på det sättet. Pga av detta karaktärsdraget kan man tycka att jag skulle vara rätt energisk och "bullrig" men jag tror att de flesta uppfattar mig ändå som rätt lugn trots en sprudlande energi. Positivism is my middle name.

En person jag vill skicka extra pepp åt:

Det är några, men vill inte outa sånt här. Skickar pepp privat istället!

jagspetember

Livet går upp och ner, och det brukar vända när man minst anar det! Just hang in there!

Önskar er en massa pepp inför hösten, oberoende om man gör nåt nytt eller gammalt. Gör det bästa av just ER situation!