Bröstförminskning, Jennifer och Nenne berättar

onsdag 1 mars 2017 - 10:22 | 0 Kommentarer

Här kommer två till erfarenheter av bröstförminskning. Först ut är Jennifer som också gjorde operationen här i Vasa:

Jag var 36 år (i höst blir det två år sen) när jag gjorde min bröstförminskning. Orsaken och önskan om att få brösten förminskade hade funnits i mååånga år, typ 15 år.

Jag är så kort, 158cm, så det kändes som om det enda som fanns på mig var brösten. Kändes som att det var det enda jag kunde se. Kändes tungt psykiskt redan i unga år. Med åren blev det tungt även fysiskt då vikten av brösten började förorsaka diverse olika krämpor. Jag fick dålig hållning, spända axlar och nacke som in sin tur ledde till huvudvärk. Svampinfektion under brösten led jag också av.

Träning som inkluderade hopp (bodycombat/bodyattack) kändes som en träningsform jag trivdes med men vilken press för axlarna då brösten studsade omkring. Ett/två par ORDENTLIGA sportbehån måste skaffas och bra höll de brösten på plats men Gud vad dom spände åt.

Drömmen om en bröstförminskning fanns hela tiden i bakhuvudet men samtidigt så ville jag vänta med att forska vidare i den drömmen tills jag fått barn.I januari 2013 fick jag en liten kille och då vaknade drömmen till liv på riktigt. Efter förlossningen så kändes brösten som ett enormt problem eftersom de svällde ännu mera med mjölken. Amningen blev inte till någonting då jag bara tyckte jag kvävde pojken med de enorma brösten. Jag orkade pumpa mjölken i 3 månader men sen gav jag upp.

Jag talade med en kompis som hade gjort en bröstförminskning tidigare och hon var så super nöjd att hon bara jublade och förespråkade det hela åt mig, och då vågade jag ta steget och kontaktade arbetshälsovården och sätta det hela i rörelse. Hade dock blivit förvarnad att läkarna kan börja tvivla på behovet av förminskningen och att jag sku skriva färdigt upp åt mig på papper vilka alla problem brösten har förorsakat åt mig så jag inte sku bli överkörd av läkarna.

Jag hörde av mig till arbetshälsovården (november 2014), där jag hade sprungit flera gånger med olika krämpor som kunde kopplas ihop med brösten. Därifrån fick jag en betalningsförbindelse till privatläkare och efter det besöket så skickades ett utlåtande till sjukhuset varifrån jag sedan fick en kallelse till konsultation (februari 2015). Nervös var jag men det visade sig vara helt i onödan.

Efter konsultationerna och procedurerna så blev det bara att invänta kallelse till operation. Operationen blev 19.8.2015 och jag övernattade en natt på sjukhuset. Sjukt och obekvämt va det på sjukhuset med alla packningar och dräneringar etc. Blev int så mycket sömn men något smått. Underlättade då jag hade läst Jessicas upplevelser i bloggen.
Sjukledig var jag lite på en månad. Hade vissa problem med sömnen. Sov bara korta knyck så jag var ganska utmattad.

Tankarna kring operationen var mest oro över hur jag skulle klara av vardagen med vår pojke som då bara var 2,5år. Han ville ju vara mycket i famnen och kramas och det kunde jag ju inte göra på ett tag men pappa fixa och det löste sig bättre än jag hade trott. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av operationen då jag i princip aldrig blivit opererad innan. Kände mig mest lugn innan operationen och avslappnad av att det hela äntligen skulle bli gjort.

Då jag kom hem så var jag väldigt trött och öm. Hade svårt att hitta nån ställning som var bekväm. Stödbehån från sjukhuset kändes nästan för spänd och emellanåt kändes det som om jag inte fick luft. Blev att ta en del värkmedicin och vilade en hel del. Jag hade inte riktigt förstått hur ”sjuk” jag kommer att vara och hur ”handikappad” jag kommer att vara då jag inte ens kunde öppna en flaska själv eller ta ner ett fat från skåpet. Alla runt omkring sa ju att det var frågan om en stor operation men på något vis så hade jag inte själv riktigt uppfattat det själv.

Jag höll ögonen på hur såren läktes och huvudsakligen verkade allt vara bra men ett ställe vid bröstvårtan var jag rädd att ilskades då det kom någon vätska ur det. Var till sårvården och visade upp det med det var ingenting att oroa sig över och allt va under kontroll. Huden min tyckte inte riktigt om sårtejpen så det förorsakade en del rodnad och klåda så till sist måste jag ta paus i användningen. Då hade det nog redan gått så pass länge att det var helt ok fast kirurgen ville nog senare att jag ännu sku använda tejpen så ärren sku bli så små som möjliga.
Jag fick en liten hud ”vinge” under höger armhåla efter operationen som senare togs bort på dagkirurgin. Förstod att det är vanligt att sådana förekommer efter bröstförminskningar så inget konstigt med det.

Före operationen hade jag en kupstorlek på typ EE-F och nu efter operationen är jag C och jisses vad skönt! Det togs bort 500 g från ena och 400 g från andra.

Nu nästan 2 år efter operationen så känns det nog underbart! Vilken lättnad och frihet. Vid träning så kan jag röra mig och njuta av träningen, behöver inte köpa enorma toppar/skjortor för att brösten ska få utrymme. Jaa och så är det underbart att kunna köpa ”normal” behån som inte kostar en förmögenhet och inte kräver besök i specialaffärer! Kan köpa roliga behån och många! Bikinin går också att använda! Jag kan även vara hemma utan behå! Härligt! Frihet i rörelse!

boobsdrawings

Och så Nennes erfarenheter från operation i Åbo:

Jag har lidit av att vara storbystad från lågstadiet redan då de äldre pojkarna i skolan började se på mej på ett "sådant" sätt. I högstadiet gick det bättre då andra tjejer började "komma fast mej" men kändes inte bra då heller.

Har nästan alltid tyckt att alla kläder varit fula på mej p.g.a. de stora brösten. Jag har alltid hatat gymnastiken för då "hoppade" brösten och det gjorde ont. Jag tänkte många år på op. men hade alltid trott att jag skulle vara tvungen att gå privat och inte ha råd. MEN så gjorde Jessica operationen (vi är gamla klasskamrater) och då tänkte jag att NU! Jag frågade råd av henne och bokade tid hos företagsläkaren. Ibland har jag haft nack- och ryggproblem också men egentligen ganska lite.

Jag gick alltså till läkaren som hade vissa tabeller som hon kollade och det räknades poäng. Mina poäng var högt över "minimi" så jag fick remiss till Tyks till en kirurg.
Kirurgbesöket gick bra och jag sattes i kö till op.

Under kö tiden som var ca 5 månader gick jag ner ca 10kg i vikt och då blev jag lite rädd för att operationen inte skulle genomföras. Men kirurgen konstaterade bara att "ja här är nog mest skinn" på morgonen då jag skulle opereras, ritade sträcken och frågade vad jag hade för önskemål. Får man ha det också frågade jag? Jo. B-C svarade jag och det tyckte hon med. Det kom in en till kirurg och de två kvinnorna skulle operera varsitt bröst. "Så mycket handarbete" så det tar så mycket tid sa den ena.

Jag sövdes och opererades och vaknade några timmar senare. Det gjordes på dagkirurgiska avdelningen så jag fick åka hem på kvällen redan. Personalen var och kollade på mej ofta och jag blev väl omhändertagen. Hem for jag med skötselråd och flera telefonnummer vart jag kunde ringa vid behov.

Första natten och dagarna var jag jätte försiktig. Rörde mej knappt. Trodde brösten skulle ramla av...
Var 4 veckor sjukskriven och hade inga komplikationer alls! Det är mycket ovanligt sade kirurgen.

Före operationen hade jag kupstorlek F/G och med omkrets 70. Nu har jag C och är otroligt nöjd. Bort togs bara 900g (400+500) för att det var mest skinn som sagt.

Älskar att köpa bikinin som jag hatat förut! Allt har sett så groteskt ut förut men nu känner jag mej "normal". Det är 1 år och två månader sedan och är supernöjd med beslutet! Känsel har jag inte som förr men det är det enda "felet".

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.