onsdag 18 oktober 2017 - 18:46

Jag också

Hade först inte tänkt skriva nånting under denna hashtagg. 

Men så dök det upp i mitt flöde andra som också tänkte som mig. Att egentligen har dom inte råkat ut för några större incidenter, eller inte kommer ihåg. Jag har inte råkat ut för stora saker. Trodde jag. Tills jag mindes att jag minsann har blivit antastad rejält av en man på ett tidigare jobb. Jobbkollega. Blivit våldskysst och tafsad på flera gånger och även om jag gång på gång sa till på skarpen så ändrades inte beteendet. Tills jag en gång sade till om saken till min förman. Då förstod han. Men jag kommer ihåg hur jobbigt det var att det inte räckte med mina ord. NEJ! Jag vill inte! Sluta!

Men det jag har upplevt som jobbigast är det verbala. Lika otäckt det. Man blir liksom så stum och paff när man får kommentarer om sitt utseende som tjej/kvinna. Vem som helst blir väl paff av det, man som kvinna. Jag skulle kunna räkna till tusen och åter tusen kommentarer jag fått om mina bröst, eller min rumpa eller nåt annat. Killar som tror dom har rätt eller tror dom är väldigt smarta som kläcker ur sig kommentarer om mitt utseende, som tex "Vad stora bröst! Får jag slicka dom?" eller liknande. Tror att dom har rätt att kommentera att min bak är snygg eller om jag avvisat någon så får jag kommentarer om att baken ändå var ful eller nåt liknande. En hand på rumpan är inget mot dessa verbala påhopp. Gick jag nångång med urringat så fick jag ställa mig hårt på att få kommentarer. Det var det jobbigaste. För det verbala hade jag svårt att värja mig mot. Har väldigt svårt att munhuggas eller att kläcka en fyndig tillbakafras. En hand på rumpan känns som att då kan jag ändå fysiskt markera min avsky. Fast vad vet jag. Det verkar nog vara lika överrumplande det. Det här med män som tror sig få tafsa och kläcka ur sig kommentarer vitt och brett måste få ett slut!

Sen började jag fundera på det här från vårdaryrket sett. Att bli nypt eller klappad på baken i jobbet har hänt tusentals gånger. Av män. Men här handlar det om sjukdomar. Dementa män. Demenssjukdom släpper ofta alla hämningar. Beteendemässiga symtom hör till sjukdomen. Sjukdomen gör att man släpper spärrar som tidigare har funnits. Vissa blir väldigt sexuella, förändrar totalt sitt beteende. Det är ingen vits med att hojta om såna saker. De är helt enkelt inte sig själva. De är sjuka. Det gäller bara att vara smidig själv. Att inte stå på ett visst sätt eller böja sig på ett visst sätt så det finns chans till sådant.

vardklader

Bra att ha en kollega med som kan hålla ifrån händer vid procedurer om ett sådant beteende upprepas ofta. Man känner till de här patienterna och har ett rätt lättsamt sätt att förhålla sig till det. Säger vid rapporterna att "ja, nu tog han mig på rumpan igen när jag inte var beredd". Jag har jobbat med detta i över 10 år nu så man lär sig, ännu också, för varje dag som går. En gång för länge, länge sen hade jag en patient som hade en tendens att dra oss vårdare med i sängen om man inte var beredd.

Varje patient/klient/människa är unik. Problemet är att även yngre, friska människor ser det här som okej. Killarna på dansgolvet som tafsar okontrollerat har inte en demenssjukdom. Att gå och ta på andra människor när som helst och hur som helst är INTE okej! Oavsett om du är man eller kvinna!

måndag 16 oktober 2017 - 20:01

Blogglista: "Kärringen mot strömmen"

ringarna

Det är många saker som gör att jag inte känner mig som "alla andra". Idag listar jag 10 saker som gör att jag känner mig som "kärringen mot strömmen", lite udda. 

1. Jag dricker inte kaffe (försökt smaka nångång men det har stannat vid det). Något jag känner mig märkbart annorlunda under kaffepauser på alla jobb...

2. Jag dricker inte vin. Inte öl heller. Har svårt med alkohol överhuvudtaget men cider gillar jag. Enbart äppel-cider. Torr. Viktigt. Annars rör jag det inte. I princip petig med allt jag stoppar i mig.

3. Jag gillar måndagar.

4. Jag har inget emot att jobba tre-skift. Eller natt-turer. Har heller inget emot att jobba högtider (bara synd om resten av familjen som måste fira utan mig).

5. Jag gillar att dricka iskall pepsi ur burk. Pepsi är inte lika gott från flaska. Min man brukar fasa sig här hemma över en vuxen kvinna som sörplar läsk ur burk... Händer dock inte så ofta så han får hava tålamod med mig när det händer...

6. Jag studerar som snart 40-åring. Hoppas detta genignuggandet ska hålla mig borta från demensen på äldre dar. Hjärnjumppa lär jag få så det räcker för en hel livsstid. 

7. Hade tänkt skriva hit att började gadda mig som 33-ish, men min man menade att man inte längre är udda för att man börjar tatuera sig som äldre. Hur vanligt är det nuförtiden? Hade tänkt inflika att jag inte gaddat mig med enbart små krumelurer och texter utan större bilder som täcker hela kroppsdelar. Det tycker jag är lite udda kanske? Eller så int.

8. Jag tränar helst ensam. Jag gillar inte att springa i grupp och inte heller gymma med någon annan. Bästa träningen får jag ensam med bra musik i öronen. Ska vara full fokus på uppgiften/målet. (Gillar dock grupp-pass på gymmet och att spela lagsporter är ju också hur kul som helst men ni fattar pointen)

9. Jag är inte excalterad över att Korv-Görans snart öppnar här i Vasa. Förstår inte hypen med det stället...

10. Jag frågade mina barn om de tycker att jag är udda med nåt och inte som andra mammor och dottern svarade direkt "Du rapar högt, inga andra mammor rapar sådär högt"... Detta har ett direkt samband med nummer 5.

Vad har ni för udda personlighetsdrag? Inom vilket område känner ni er konstiga?

lördag 14 oktober 2017 - 21:14

Koll på hälsan

Har känt mig lite halvdan på sistone. Flunssa varit och grott i kroppen, tror jag. Har varit ordentligt svimfärdig ett par gånger. Yr, trött och lidit av huvudvärk ett par veckor. Men inget som brutit ut desto mer. Imorse vaknade även dottern av flunssa så misstänker att det är något sånt som legat och pyrt i bakgrunden hos mig också. Inte tränat ordentligt på länge. De gånger jag kommit mig ut för att springa så har det bränt till i lungorna och inte alls känts okej, så jag har vilat extra mycket. Men det gör ju inte heller gott, att bara ligga i soffan... Nästan så jag känner mig sämre om jag inte får röra på mig. Imorse led jag av en ordentlig snurrig skalle, världen bara snurrade runt och runt så fort jag tittade upp. Så jag höll mig i soffan. Senare tog jag mig till matbutiken med resten av familjen och kände mig faktiskt lite bättre. Tog mig sedan ut på en promenad och vågade t.o.m springa halva sträckan. Så det blev en skön lördag trots allt!

oktoberpromenad

måndag 2 oktober 2017 - 20:01

Vecka 39: hälsosamt att kolla upp veckan som varit

Hinner nästan bara med veckouppdateringar här just nu... Det har varit fullt upp förra veckan. Nu när jag skriver upp allting så ser jag att det inte är så konstigt att jag känt mig rejält mörbultad idag... Mycket hälsosamt att regelbundet kolla upp vad man hållit på med. Så här kommer min förra vecka i ett nötskal:

Måndag: Praktikdag + kvällsskift på jobbet

Tisdag: Praktikdag + löpning

Onsdag: Praktikdag + kvällsskift på jobbet

Torsdag: Praktikdag + gymträning

Fredag: Praktikdag + löpning

Lördag: Skön morgonpromenad + kvällsskift på jobbet

Söndag: LEDIGT + kalas + kvällslöpning

jagaugustiigen17

 

lördag 30 september 2017 - 12:46

Sista september

Sista september idag. Ville bara titta in och säga:

"Ju mer man har att göra desto mer får man gjort".

Dagens tänkvärda. Jag har haft fullt men har ändå hunnit med lika mycket som då jag jag inte hade så fullt upp... Hur går det ihop? Bra planering? Bra energi?

Önskar er en fin sista septemberdag! Jag och dottern var på en disig och regnig morgonpromenad imorse. Nu vankas det mat och sen kör jag till jobbet för ett kvällsskift. Ha de!

sistaseptemberRonja

lördag 23 september 2017 - 22:37

Colafylla och skratt-terapi

Fick världens fnitteranfall i bilen på väg till Nokia idag. Satt och drack pepsi i bilen och jag kontrade med finurliga kommentarer åt maken och han retade mig och skrattet bara bubblade ut. Världens fnittersalva. Fick samtidigt en trip-down-memory-lane.

bilfard

När jag var yngre, läs nedre tonåren, och drack cola (coca-cola gällde då, nuförtiden pepsi max) fick jag alltid världens fnitteranfall. Det var så vanligt att alla kompisar i högstadiet visste att direkt jag dricker cokis så utbryter världens skrattsalva. "Nej, nu har Nybbe druckit cokis igen" var något folk kunde höra på 90-talet i Pargas. Vi satt en hel del på Axo, ett café i Pargas, under högstadietiden. Och idag under bilfärden fick jag en flashback från tiden när man satt där i cafeét och drack cokis och trillade ur stolen pga att man garvade tills man ingen luft fick längre. Fick tillsägelser av personalen över att vi skulle vara lite tystare osv. Sådär som tonåringar är. Ajaj, det var tider det. Så kul vi hade!

Skratt är så otroligt befriande. Jag har turen att skratta mycket även ännu i denna ålder. Helande terapi varje gång. Gör gott i själen. Men riktigt sådär befriande skratt, sådär som man skrattar ändå från tårna och tårarna sprutar och man blir harklig i halsen, man kissar nästan på sig, verkar det som att det blir mindre av ju äldre man blir. Mer ansvar, mer oroande som förälder, provläsningar, jobb, stress etc? Att se äldre damer och herrar fnittra eller gråta av lycka är ändå rätt sällan. Eller? Gör alla det där hemma, i hemvrån? Nå, det känns som att det blir mer och mer sällan. Men när det händer,  ajaj, vad skönt!!

Idag var en sån dag. SÅ befriande! Bästa terapin och löser upp en massa spänningar. Förstår poängen med skratt-terapi som finns. Att stå och skratta i grupp på kommando. Men tror inte jag skulle fixa det. Eller jag skulle kanske börja fnittra hejdlöst över att det skulle kännas så konstlat i en sån situation. Jag har ju turen att ha en make som retas och fyller på mitt skrattkonto lite nu som då.

Jag klarar mig med cola och maken eller vänner. Min mamma är lika som jag och hon bubblar nog också fortfarande av skratt, efter nästan 75 års ålder. Så äldre kvinnor kan nog också. Jag hoppas jag kan behålla min fnitterhet så långt också. Ända tills jag blir 100 år! 100 år och fnittertant. Lifegoals.

Vad får er att skratta? När skrattade ni senast och åt vad eller i vilken situation?

fredag 22 september 2017 - 20:16

Prinsessan på ärten

prinsessapaarten

Pyttesmå sandkorn i sängen, eller annat skräp, och min natt är förstörd. Man kan nästan inte se det med blotta ögat men när man ligger där i sängen och vänder och vrider sig så känner man kornet plötsligt i låren (eller ryggen, axeln etc).

Varje kväll, förrän jag lägger mig så "sopar" jag sängen med händerna. Min sida (orkar ju inte sopa hela sängen heller...) enbart. Min mans sida lämnar jag oftast för jag vet att han kan sova fast på en bädd av granris utan att bry sig. Före jag lägger upp fötterna putsar jag också av dem ifall det råkar komma nåt skräp med dem i sängen. Men trots allt detta jobb så råkar det ändå ibland komma nåt skräp som leder till en skräp-natt. Säkert kommer det skräp från makens sida eller så är det katterna som är boven.

Ett riktigt i-lands problem detta, jag vet... Och prinsessa-på-ärten-varning. Ta det med ro. Men varje gång jag sett på denna saga, eller läst, med barnen så har jag nickat igenkännande. Jag skulle också känna en ärta under 10 tjocka madrasser... Finns det nån medsyster därute som nickar igenkännande åt mitt dilemma?

Som vårdare har jag stött på detta problem med många äldre iaf. Många vårdare kan sucka och stöna över att behöva putsa eller fixa lakanskanter släta före sänggående, men jag gör det utan att knussla, just av den orsaken att jag vet hur jobbigt det är med nåt som skaver under natten. Och iom så många äldre som inte ens har förmågan att röra på sig i sängen under natten, så är det extra viktigt med skräpfri säng!

Tummen upp för städat hem och rena lakan i sängen! Skön fredagskväll till er alla, prinsessor och "normalt folk"! *blinkblink

morgonsangjag

tisdag 19 september 2017 - 21:41

Svårt nu

jagx4Fotoalbumet i min telefon hade lagt upp dessa bilder för att påminna mig om en tid när jag kände mig fräschare. Idag känner jag mig inte fräsch. Eller inte så att jag känner mig ofräsch, men jag är trött och framför allt JÄTTESUGEN på choklad och allt möjligt annat gott!!! 

Det är lite jobbigt nu. Just idag, med sockersuget. Trött. Höstmörker. Och flunssor runt omkring. Skulle bara vilja krypa under täcket, tända brasa och käka massvis av choklad...

Idag gick makens kaffekokare sönder (jag skriver makens eftersom jag aldrig druckit kaffe) också och vi behövde inhandla en ny. Jätteroligt med tanke på den tajta ekonomin just nu... Efter att vi inhandlat en ny så åkte vi förbi matbutiken för att köpa det vi absolut måste ha + glass åt barnen (muta för att de skulle orka följa med oss och shoppa). Och ja, glassen de käkade hjälpte ju INTE mitt sockersug direkt... Jag köpte en pepsi för att stilla mitt värsta sug (får istället lida inatt när jag inte hittar sömnen pga koffeinet) och satsumas i mängder.

Tror mitt värsta sug har att göra med att jag tränat nästan varje dag nu. Ätit hästmängder med riktig (och bra) mat för att stilla sötsuget och ändå har jag gått ner 1,5 kg den första veckan.

tvabildercyklandebarnvaltadack

Nå, till det postitiva då!? Jag har klarat av att hålla mig helt borta från sockret såhär långt, en och en halv vecka. Strongt av mig och klappar mig själv på axeln. Trodde ändå inte det skulle gå såhär "lätt", trots allt. 

Sen började jag min praktik på måndagen. Superroligt och intressant. Det känns verkligen som ett ställe jag kan tänka mig att jobba på. 

Och folk kraxar och har sig runtomkring men än så länge har vi klarat oss undan flunssan, "knack, knack".

Önskar er en toppenvecka, med eller utan flunssa eller andra åkommor! Ta hand om er!

 

lördag 16 september 2017 - 21:43

Sköna helg

Jobbat kvällskift igår och idag for jag till 7 på jobb och kom hem efter 15. Maken och barnen hade städat hela huset och det var så mysigt hemma. Tanken var att åka till Tropiclandia när jag slutat jobba men väl framme såg vi att det var stängt på grund av underhållsarbeten... Barnen var nära tårar så de blev lite gladare då vi bestämde oss för Hoplop. Riktigt bra för mig som bara fick sitta och titta i ett par timmar. Var så sömnig efter att ha stigit upp 6 imorse. 

Det var också väldig tur med Hoplop med tanke på träning ikväll. Skulle aldrig ha orkat nånting efter flera timmar i simhall, men efter 1,5 h i lekhall så var jag mer än redo för att dra på mig löparkläderna när vi kom hem.

septembersky

Och vilken sky det var ikväll!

Det blev intervaller med löpning varvat med promenader. Eftersom jag gillar att dra övrekroppspass i gymmet så försöker jag fokusera på ben när jag kör löpning. Så först 4 km löpning och sen, väl hemma, flera varv med traktordäcket alá 100 kg. Lär känna av det imorgon...

Kvällskift imorgon igen så nu ska jag njuta ordentligt av ledig lördagskväll. Gjorde mig lite lördagsgott idag, chokladmousse. Naturligtvis sockerfritt! Och om ni vill veta, första veckan sockerfritt har gått jättebra! Över mina förväntningar. Så nu kör vi vidare!

chokladmousse

 

tisdag 12 september 2017 - 11:58

Enbart positiva nyheter

Kraftprovet kom redan igår angående sockerstrejken. Sonens eftisgrupp hade blivit attackerade av jordgetingar när de var i skogen och när jag kom ut från tenten så hade jag missat samtal både från eftis och maken. Det visade sig att maken redan hämtat upp sonen från eftis och var på väg mot min skola. Så sonen kom hem sen med mig. Vi åkte via apoteket för att köpa antihistamin, sonens vrist var svullen till dubbla storleken, och han var väldigt ledsen. Apoteket ligger vägg i vägg med matbutiken, så sonen frågade snällt om han kunde få en glass. Ja, sa jag och vi gick dit och kollade. Det var på vippen att jag också tog en men då sonen frågade om jag skulle ta min vanliga (en Super-glasspinne) så sa jag till honom snabbt som attan (så jag inte kunde ångra mig) om han kommer ihåg att jag berättade att jag har godisstrejk. Och det kom han ihåg och var väldigt mån om att snabbt välja glass så jag inte behövde stå där och bli sugen.

Imorse var det äntligen dags för besöket till ögonläkaren för att kolla trycket, ögonbottnen och synen. Och allting var toppen!! Inga fel på mina ögon. Och jag har en toppensyn, ser allt. Ett pyttepyttelitet brytningsfel hade jag, inget jag behöver göra åt nu tyckte ögonläkaren men något som kan göra att jag behöver läsglasögon senare i livet. Hon menade att det är mina torra ögon som gör att jag upplever texten suddig ibland. Så friskt droppa på med ögondropparna bara enligt henne. Vilken lättnad!

Efter läkarbesöket var jag igen i matbutiken och handlade. Veckohandling, och även om jag var hungrig så kom jag ut ur butiken med enbart nyttigheter! Woop woop!!

Nu ska jag ta itu med examensarbetet. Denna vecka är öronmärkt för att endast sitta hemma och skriva och forska. Bara jag skulle sluta vela och bestämma mig för nåt ämne att skriva om...

jagseptember17