söndag 19 mars 2017 - 10:14

Söndag

Blev väckt av maken och barnen idag. Fick sovmorgon som vanligt och var sist upp av alla i familjen. Är helt däckad på morgnarna nuförtiden. Kroppen som ska processa både all information jag pluggar plus nån sorts förkylning som jag drog på mig efter magsjukan. Inget som blossat upp riktigt men jag går med ömma halskörtlar och flunssablåsor i munnen.

Men solen lyste så underbart imorse att jag var tvungen att ta mig ut på en promenad före pluggandet börjar igen. Bar asfalt! Snart är det vår!!

marspromenadVäl hemma igen såg jag barnen ute och maken som höll på att fixa upp trampolinen för säsongen. Så jag tänkte välta lite traktordäck. Tyvärr var det lite väl mycket is på vår gård så däcket bara gled omkring på det... Fick se mig besegrad den här gången och ta det lugnt istället. Lite solbad passade perfekt!

traktordackmarsjag3Så nu kör vi igång med pluggandet igen efter friskluftsintaget! Är det inte en snygg hjärna jag ritat?

plugg

Önskar er en underbar söndag!

onsdag 15 mars 2017 - 10:50

Överlevde

Japp, jag har överlevt. Trodde inte jag skulle somna igår kväll pga att jag sov på dagen samt att hela kroppen värkte av att jag legat mest hela dagen. Men tydligen somnade jag direkt jag la bort telefonen. Vaknade av och till då maken steg upp imorse men tydligen hade jag somnat om. Och vaknade sent. Fattar inte! Sovit så hårt!

Nå, jag sov bort all magsjuka iaf. Känner mig som mig själv igen! Wohooo!

Steg upp med tusen järn i elden och taggad till tusen att plugga. Och ja... än har jag inte riktigt börjat, utan gjort en massa annat istället... Blir bråttom att komma igång snart... Lite svårt att skifta fokus... 

jageftermagsjuka

lördag 11 mars 2017 - 09:45

Bästa starten på dagen!

Vi har haft magsjuka in da house sen onsdagkväll. Än så länge är det bara sonen. Och senast han spydde var för nån timme sen... Verkar vara en jätteseg sort. Han spydde allt och ännu mer onsdagkväll och hela natten igenom, och sen har han spytt varje dag igen när han försökt få i sig lite dricka... Jag hoppas verkligen den börjar ge sig snart. Han vrålar av smärta före spyendet, eftersom magen är så tom, men efteråt är han lättad och rätt pigg ändå och gott humör... Stackarn...

Nå, själv har jag mått illa i dagarna två. Men det verkar stanna vid det. Maken har vanlig flunssa och varit rätt färdig han också. Så det är dottern och jag som hållit upp humöret här hemma tillsammans. Tentläsning nu ständigt på agendan. Sista två tenterna på gång nu, dessa tre sista veckor skola som är kvar. Så slutruschen! Sen är det praktik och så är vårterminen över. Hurraaaa!!!

Nå, eftersom måendet inte varit på topp bestämde jag mig för en promenad i det härliga solskenet. Steg upp 7, klockan 8 var jag ute med löparkläderna. Och vilket väder!!! Underbart!! Knastrig iskall kyla, -6 grader. Men solen värmde så otroligt skönt de skogspartier där den kom åt att värma. Kunde ju inte låta bli att springa ändå, så det blev halva rutten löpning och halva promenad.

Nu är jag redo för en pluggdag! Önskar er en riktigt skön lördag!

marslopningmarslopning2marslopning3

onsdag 8 mars 2017 - 18:19

Kvinnodar alla dar

hemmagymmars

Har börjat på text om kvinnodagen så många gånger nu men det blir till inget. Har så många känslor men så svårt att få nerplitat dem på rätt sätt utan att de skulle missuppfattas så allt är nu raderat. Säger kort och gott. Go for kvinnodar alla dar! Finns så många starka kvinns i världen och bra att det finns en speciell dag som uppmärksammar jämlikhet extra mycket. Men att gratta någon på kvinnodagen bara för att den är kvinna... jag fattar inte poängen.

Min man vet också att en blombukett blir jag så glad över alla andra av årets 364 dagar men inte idag. Det känns bara konstlat och simpelt. Jag gifte mig med den mannen jag ville, jag äger halva huset, vi har gemensam ekonomi, vi axlar lika stor del av bördan i vad som innebär att ha två barn och ett hus med gård.

Jag har det jättebra, det har inte alla mina medkvinnor här i världen. Och det är det vi ska ägna oss åt på kvinnodagen, mer jämlikhet i världen. Jag behöver inte grattas. Jag behöver inte ännu en tårtbit. Jag har det bra. Och det är tack vare många starka kvinnor och deras superkrafter.

Jag körde iaf ett styrkepass på morgonen. Körde bänkpress och klarade av 45 kg (även om min axel inte var helt återställd). Försökte också med 50 kg, tänkte kvinnodagen skulle ge mig lite råstyrka. 50 kg skulle dessutom vara personbästa tror jag, men det blev platt fall... Sen många andra sköna, lätta övningar för rygg, axlar och biceps.

hemmagymmars3

Efter det blev det att skriva en tent i skolan. Med en mer och mer jämlik klass.

I min klass där vi kanske är en 34 stycken allt som allt, har vi med oss 7 stycken killar (om jag räknat rätt nu). Så inte jämlikt än, men det börjar ta sig. Så många killar kan jag slå vad om att det inte var för 10-20 år sedan. Och ingen har avslutat sina studier än. I mitt framtida yrke betyder det mycket att det blir mer jämlikt. Inte som det var förr: män-läkare, sjukskötare-kvinnor. I sjuksköterskeyrkets begynnelse var sjukskötarna mer som läkarnas assistenter. Nuförtiden har sjukskötarna mer och mer egna arbetsuppgifter och de båda yrkesgrupperna kompletterar varandra i ett team. Under senaste praktiken på Vasa centralsjukhus tyckte jag det var rätt köns-jämlikt mellan läkare och sjukskötare. Specialistläkarna på avdelningen var dessutom två kvinnor. Och många manliga sjukskötare fanns det också på avdelningarna. Perfekt! 

hemmagymmars4

 

lördag 4 mars 2017 - 08:05

Värk

Godmorgon på er! Ingen bra start på dagen idag. Vaknade vid 5, gick upp på toaletten och efteråt kunde jag inte somna om. Har en axel som bråkat i några dagar, inflammation i den. Blixtrande smärta i höger axel när jag försöker lyfta armen och annars ihållande värk hela tiden.

Inte bra för axlarna att studera hårt... Skrivit alltför mycket på sistone och suttit för mycket vid datorn.

Ska äta frukost nu och sen ta en Ibuxin som kur för att slippa inflammationen. Var faktiskt väldigt länge sen jag ätit en kur. Har också medvetet försökt hålla igen på NSAID-produkterna pga magen. Och magen har nu varit jättebra en lång period. Så håll tummarna att onda cirkeln inte börjar igen!

jagsolarmoln

tisdag 28 februari 2017 - 14:24

Bröstförminskning

Det kom en önskan att berätta lite om bröstförminskning. Jag berättade också om den i förra bloggen men här kommer nu ett inlägg från mig och sen kommer det ett till med ett par andra som gjort samma operation.

Bröstförminskning handlar detta alltså om. Ingen plastikkirurgi, ingen skönhetsoperation. Utan operation med siktet inställt på att lätta på bördan. 

Var/Hur börjar man?

Man bokar en tid till allmän läkare. Jag råkade ha min årliga reumaläkarträff när jag hade funderat klart på att det var detta jag ville. Så jag sa till honom. Han skrev remiss till kirurgen. Det var så allt sattes i rullning.

Sen då?

Sen var det bara att vänta på kallelse. Här sviker minnet lite. Om jag minns rätt nu, så var jag till reumaläkare i november ungefär, tid till kirurgen i början av året, januari-februari, och operationen hade jag i april. Året var 2015.

Träff med kirurgen

Kallelse till kirurgen kom med posten som sagt efter en tid. Det här besöket var jag mest nervös över. Jag hade läst massor om kriterierna för att få en operation gjord kommunalt, gratis. Man måste ha viss tyngd, viss storlek, på brösten. Det verkade också vara lite olika med kirurgerna, vilka dom tillåter till operationerna och olika också från sjukhus till sjukhus. Jag var till Vasa centralsjukhus.

Sjukskötare kallade in mig. I rummet fanns förutom skötaren, även en studerande och sen då kirurgen. Han berättade att jag var lite på gränsen. Han blev förvånad över att jag sa att jag hade DD-kupa. Jag misstänker att det är för att jag har 70-75 runt och därav blir kupan också större. Mina bröst såg inte enorma ut, men de kändes. I ryggen, i nacken. Banden tyngde på skulderbladen, bågarna klämde på revbenen. Ont i ryggen av tyngden framåt.

Han kände, klämde och vägde brösten i handen. Han sa att jag skulle varit gränsfall men att pga min diagnos, SLE, så ville han lätta på bördan åt mig och om han kunde få bort en del av smärtan, värken, från min vardag iom mindre bröst så var det en vinst. Så han godkände operationen och jag sattes in i operationskön. Nu var det bara väntan igen och fundera ut hur länge den skulle bli. Meddelade jobbet att operation är på lut så de var förberedda när det väl blev av. Och några månader senare fick jag kallelse till operationen.

Inför operationsdagen

Jag fick veta operationsdatumet några veckor före själva operationen. Tror jag. Här sviker minnet än en gång. Men det var inte så långt på förhand iaf. Men jobbet fick veta. Hade ringtid till sjukskötare före själva operationen där vi skulle gå igenom alla procedurer före. Jag var in för blodprover och korstest togs, jag har ju autoantikroppar i blodet så det sågs till att rätt blod från Helsingfors fanns på plats åt mig. Jag frågade om sjukledighetstiden och de sade att tre veckor är det vanliga men har man mer fysiskt, kroppsligt arbete så brukar det vara 4 veckor. Så detta meddelade jag jobbet så de visste. Mammografi och ultraljud av brösten gjordes. Allt såg bra ut. Jag fick tummen upp för operationen.

Operationen

Jag stegade in till preoperativa avdelningen till kl 8. Hade inte ätit nåt sen gårdagskvällen. Fick byta om till den mysiga (!) sjukhuspyjamasen, morgonrock, stödstrumpor, strumpor och plastpåsar på fötterna. Och så väntan. Lååång väntan... Vid 11-tiden fick jag äntligen träffa kirurgen. Här ritade han på mina bröst och planerade ingreppen. Ett bröst var större än det andra pga amningarna men nu fick jag veta att han skulle göra båda till en liten B-kupa. LITEN B-Kupa!! tänkte jag här... Från DD till LITEN B... Här hade jag faktiskt små, små ångertankar. Jag sa aldrig nåt, vågade inte. Var rädd att de skulle säga nej till operationen då. Allt hände så fort. Men när jag var tillbaka i väntrummet så tänkte jag sen ändå att liten B-kupa är ändå bättre än de tunga jag hade nu. Redan väntan i väntrummet var jobbigt när jag inte fick ha BH på mig... Det var tungt och svettigt, all tusch på brösten gjorde att det klibbade på hyn. Jag fick också veta att operationen kanske skulle bli av vid kl 14 ungefär. Nu började det kännas nära!

brostoperation

(Gamla instagrambilder från denna tid)

Men tiden gick... Klockan blev 15... klockan närmade sig 15.30... folk började packa ner och avsluta jobbdagen och sköterskan kom och sade att de ska se nu om jag hinner in idag eller om jag får komma på nytt imorgon. De sa att nån operation före mig hade dragit ut på tiden... Jag ville verkligen inte gå igenom allt detta på nytt imorgon!! Jag var hungrig och trött efter att inte ha ätit på hela dagen och bara suttit och spänt mig...

Så kom plötsligt sköterskan igen kort tid efter, hade med sig medicinkoppen och ett vattenglas och sa att nu var det dags, nu får vi skynda oss. Så jag tog panadol och en lugnande och så gick vi med raska steg till operationssalen. Här började det bli lite läskigt. Att gå själv in till operationssalen, efter så många, långa timmar själv. Lägga sig på operationsbordet. Så många människor i rummet. Alla hade sina egna arbetsuppgifter, fullt sysselsatta och koncentrerade. Nån minns jag att talade med mig, frågade om jag talade finska eller svenska. Nu var jag lugn igen. De stack kanyl i mig. Tror pyjamasen öppnades, fick ett varmt täcke på mig istället. Plötsligt dök någon in (anestesiläkare vet jag ju nu) och sa att han nu söver mig. Jag har sövts flera gånger men det var första gången jag verkligen kände hur jag sövdes ner, bit för bit. Det var som en våg som startade nere vid bålen och kom högre och högre upp och sköljde över mig och sen var det svart. Jag sov. Det var dags.

Uppvaket och avdelningen

Det var detta jag fruktat mest över. Att vakna upp efter operationen. Fundera på hur ont man skulle ha. Men jag vaknade lugnt. Ingen smärta. Inget jobbigt. Otroligt törstig var jag och HUNGRIG, vrålhungrig. Fick veta att klockan nu var 8 på kvällen. Blev direkt fundersam över maken och barnen. De måste vara jätteoroliga nu. Jag hade stängt av telefonen och sköterskorna förde bort den vid 14, då det egentligen var tänkt jag skulle åka in för operation. Så efter att jag fick smutta på lite vatten bad jag om en telefon att ringa maken. Halvt groggig ringde jag och de var lättade att få höra från mig. Orkade inte prata mycket men de var lättade att det gått bra. Maken lovade också meddela alla andra som var oroliga. Barnen kunde äntligen somna där hemma.

Till avdelningen kördes jag efter 21. Jag var så otroligt hungrig. Men fick veta att ingen mat serveras längre. Ringde maken igen när jag fått min telefon och sköterskorna hjälpt mig med laddaren. Orkade prata en stund och berättade om dagen.

Här började smärtorna komma litegrann. Kände mig orolig, vågade inte röra mig ifall det skulle smärta ytterligare. Jag frågade ofta efter värkmedicin och sköterskorna suckade när jag ringde. Till slut sa en sköterska att "nog får jag ju vända mig litegrann på sida också" efter att hon förstod att jag kanske hade obekvämt i sängen att enbart ligga på rygg.

Jag kom in till avdelningen precis vid nattskiftet, i mörkret, visste inte var jag var, var döhungrig och pratsjuk. Hade bredvid mig en dement, orolig kvinna som gjort höftoperation och började ropa i rummet när hon ville på toaletten så jag skötte ringandet för hennes del också. De två andra i rummet sov för fullt och snarkade. Efter att jag förstod att jag nog kunde svänga mig lite i sängen så gick det bättre. Hade bett om smärtstillande i princip varje timme (kändes det som, men har ingen aning om hur mycket jag fick) fram till 01 ungefär. Mitt blodtryck låg på 80/40, t.o.m. lite lägre ibland, hela natten. (Normalt ligger det stadigt på 100/60.) Hade mätare runt armen som mätte blodtrycket med jämna mellanrum hela natten. Såg när jag slumrat till och vaknat, att de lagt i dropp (sockerlösning tror jag, men har egentligen ingen aning om vad de lagt åt mig) nångång mitt på natten. Så nu började jag känna mig lugnare, kroppen var inte döhungrig längre och jag kunde komma lite till ro. Efter 01 så bad jag inte om någon ny värkmedicin. Kunde sova korta perioder.

Morgonen efter

Jag vaknade efter en väldigt omtumlad natt. Kände mig rätt stark ändå. Det värsta var att komma igång. Att tvinga sig igång. Jag fick frukost och smärtstillande kl 7. Men att försöka sätta sig upp med sådär lågt blodtryck var inte det lättaste. Fyfan. Det var nästan blodtrycket som var värst. Och säkert lågt hemoglobin också, hade förlorat rätt mycket blod. Brösten kändes inte jobbiga. Jag hade dränage i sidorna vid brösten och urinvägskateter. Att försöka sätta sig upp i sängen var en plåga. Det snurrade i huvudet som bara den, jag började må illa och vågade inte sitta för egen del. Jag tvingade i mig några skedar gröt i taget och måste lägga mig ner igen mellan varven. Kirurgen hälsade på medan jag kämpade med detta och att sätta mig upp igen när han, och hans läkarassistent, kom var minsann en plåga. Kommer ihåg att jag nämnde detta för honom. "Vänta lite nu, det tar en stund innan jag kommer mig upp"... Och vad jag fick kämpa, och sen försöka svara på hans frågor när jag mådde så illa och det bara snurrade... Men jag fick i mig all frukost, jag var så vrålhungrig att precis allt skulle ha gått i mig den dagen. Jag nästan slickade tallriken.

Kirurgen berättade att operationen hade gått bra men att jag hade blött otroligt mycket. "Det var en väldigt blodig historia", sa han... Tänkte att det måste mycket till att han kommenterar en sån sak...  Han hade tagit bort 250g från ett bröst och 200g från det andra.

Under förmiddagen, när jag började kvickna till mer och mer, tog de bort dränaget eftersom inget läckte ut längre. Urinkatetern togs också bort. Jag gick ofta upp för att träna bort svindeln, tex tog selfies på sjukhustoaletten, bara för att ha en orsak att komma mig upp ur sängen. Vågade inte gå längre sträckor ensam.

brostoperation5

Jag tvingade igång kroppen. En sköterska och jag provade ut en stöd-bh som jag nu skulle ha på dygnet runt i ett par veckor. Den fick jag till egen (har den faktiskt kvar än, har inte kommit mig för att slänga den även om jag aldrig skulle använda den igen). Lite skraj var jag att ta bort allt bandage och börja prova ut bhn, men det gick rätt smärtfritt.

Fick också veta att efter lunch skulle jag skrivas ut så jag ringde maken som skulle komma och hämta mig.

Sen då?

Ja, allt gick nog väldigt bra. Första dygnet hemma hade jag nog ganska ont, men jag har alltid varit en hejare på att återhämta mig. Har en bild på mig (som jag inte kan hitta fastän jag letat) som jag tog direkt jag kom innanför hemdörrarna, och jag ser väldigt pigg ut. Rödblossig om kinderna och lycklig.

Jag åt värkmedicin de två första dygnena, sen lämnade jag bort dem helt. Jag var pigg och full av livslust och så otroligt lättad och glad över att tyngden fram var borta. Det kändes som om jag kunde flyga! Det var dessutom vår ute nu.

Jag hade sjukledigt i fyra veckor. Återhämtade mig väl. Hade nåt litet problem vid ett litet sår vid ena bröstvårtan som såg ut att vara infekterat. De var osäkra på hälsostationen men jag fick en antibiotikakur för säkerhets skull.

Gick promenader ofta. Började träna benstyrkan igen efter ett par veckor. Träning som inte belastade eller stretchade brösten. Sen gick nog allt väldigt snabbt och jag började träna rätt fort igen då sjukledigheten gått ut. Rätt länge var brösten ömma såklart vid ärren.

Det blir snart två år sen operationen. Bröstvårtorna har jag känsel i igen. Ärren ser fina ut, de börjar försvinna mer och mer. På vardera sida om brösten har jag en utbuktning som stör mig ibland, det är där stygnen slutat och säkert där dränaget var. Men inget jag tänker på hela tiden. Är jättenöjd med slutresultatet! Otroligt lättad. Älskar mina små bröst. Känner mig faktiskt mer feminin med mindre bröst. Att kunna gå utan bh vissa dagar, när jag känner för det. Och att kunna idrotta, springa, utan att nåt tungt hoppar på där framme, lycka!

När såren hade läkt var jag snabb med att börja prova ut gamla klänningar som tidigare suttit för spänt åt vid brösten, eller skjortor som varit sprängfyllda vid brösten, och plötsligt passade allt perfekt. Fatta känslan! 

(Bilderna nedan ungefär 10 dagar efter operationen)

brostoperation3brostoperation4

Och storleken då? Ja, kirurgen sa ju en liten B, men jag får nog inte en B-kupa på. Det är nog en C-kupa jag har.

Det här handlar som sagt inte om skönhetsoperation. Jag har ingen aning om vad kostnaden skulle bli om man gjorde det privat. För detta betalade jag inte mer än en hundring. En natt på sjukhus.

Fakta från Vasa Centralsjukhus om bröstoperation.

Berättade som sagt om min operation i förra bloggen. Efteråt fick jag många mail från kvinnor som länge gått och funderat på bröstförminskning. Både bekanta och främlingar. Många var så glada över att någon skrev om detta problem som tynger väldigt många kvinnor i vårt land, i världen. Fick också veta många som beslutade sig för att göra operationen sen. Nästa inlägg handlar om två som gjorde operationen. En här i Vasa och den andra i Åbo. Spana in inlägget under veckan ifall ni är intresserade av deras erfarenheter.

fredag 24 februari 2017 - 16:30

Släpp tuttarna fria!

Råkade surfa in på den här artikeln

Vad tycker ni? Använder ni bh dagligen? Varje timme under dagen? Är det någon som fakiskt sover med bh på?

bh3

Äldre, vet jag, vill ofta sova med bh på. Äldre på äldre boenden alltså, eller på sjukhus. Som vårdare försöker jag alltid övertala dem att brösten mår bättre av att "släppas fria" under natten, få andas. Ibland får jag dem övertalade, ibland inte.

Själv gjorde jag ju en bröstförminskningsoperation för ett par år sedan (skrev mycket om den i förra bloggen men de inläggen finns tyvärr inte kvar). Före den operationen skulle jag, som DD- eller E-kupa, aldrig ha kunnat vara utan bh. Det var helt enkelt obekvämt och tungt, jobbigt. Men nu, som C-kupa, tycker jag det är alldeles ljuvligt att kunna gå utan bh en hemmadag! Men vid all idrott ska det nog finnas en stadig sportbh på kroppen.

armflexhemmagym2

frissafin4

fredag 24 februari 2017 - 10:52

Fredagstankar och träning

Mannen har slutat snusa! Hurra!!

Två och en halv vecka utan nu, och vi bor fortfarande tillsammans... Ingen har ens velat flytta ut. Första dagarna fick vi, i resten av familjen, trampa på tår men sen har allt gått smärtfritt.

Men efter att mannen slutat snusa så har han fått otroligt tidiga morgonrutiner. Flera morgnar i rad har jag vaknat av att han stiger upp redan 5.30 och flera morgnar har jag hört att han begett sig ut för en löprunda vid 6-tiden...

Så jag kan ju inte vara sämre jag heller.

Blir ju tävlingsinriktad med allt det fräscha och hälsosamma som pågår här hemma. Så denna vecka har jag redan fått ihop 20 km löpning! Jag, som inte räknar mig som en löpare! Inte lika tidiga starter som mannen dock, det räcker med vanlig morgontid för mig eller mitt på dagen...

snolopningsnolopning4

Men underbart med snö!! Riktigt vinterlandskap ska det nog vara i februari även om många av oss börjat få vårkänslor redan. Ha en riktigt underbar fredag!

tisdag 21 februari 2017 - 17:03

Dagens sol och träningssnack

lopningfebruari16

Vilken underbart solsken vi haft idag! Länge sen vi såg solen på det där sättet. For iväg till kl 8 på första föreläsningen i skolan och när den slutade tidigare än tänkt så var vi många som beslöt att skippa nästa föreläsning på eftermiddagen. De flesta klasskompisarna tänkte på fest och fastlagsåket i pulkabacken, jag tänkte på ensam löpning i underbar sol-skog och att hämta barnen från (för)skolan tidigare än jag sagt. Tror jag växt ifrån den sortens kul (pulkaåkandet och festandet) vid den här åldern... *galenemoji

Fast om det finns nån i samma ålder som vill ställa upp på pulkaåkning eller andra galenskaper så är jag nog med!

Annars, sprang idag med mina nya loppisfynd för första gången. Hittade ett par Asics i helgen. Brukar vara skeptisk till att köpa löparskor på loppis men detta par var billiga och väldigt lite slitna, och när jag satte dom på mig så passade de perfekt och kändes så sköna! Ur mina gamla löparskor tittar ju tårna ut medan jag springer, så det var dags att införskaffa nya. Fötterna mådde så otroligt bra hela rutten, t.o.m. bättre än i mina gamla. Så jag är jättenöjd över köpet!

februarihopp17

Idag blir jag officiellt en fotbollsmamma. Undrar vad den titeln medför? Stå vid sidan av fotbollsplanerna i ur och skur och heja? Fast vet inte riktigt vart det bär av än. Sonen har pratat om att han vill börja spela fotboll, så idag inhandlade vi ett par bra träningsbyxor och en fotboll. Än så länge väntar vi med benskydd och annat, det kunde vi låna än så länge sa tränaren. Vi väntar och ser om intresset håller i sig. Första träningen idag i alla fall.

Vi har inte pressat våra barn till några slags hobbyn alls. Förrförra året sa sonen att han vill börja med karate. Har ingen aning om varifrån han fick det, men såg då att han var för liten för att börja så det intresset dog sen lite. Och förra året ville han börja i fotboll också men efter att vi hört oss för med tränaren hann kompisarna sluta och han ville inte sen längre. Så nu tar vi nya tag. Denna gång har intresset hållit ett tag och han är ivrig att få börja. Och roligt tycker jag det är att intresse för träning finns! Han är ju en hejare på att dribbla och skjuta skott redan, det har han alltid varit när vi spelat fotboll här hemma på gräsmattan. Så det kan nog bli bra det här!

tisdag 14 februari 2017 - 13:13

Läspaus

Glad vändag!! Och fint väder har vi idag, härlig vårfiilis. Satte solglasögonen på mig idag, för första gången i år, när jag var på en körrunda.

Idag är det full pluggdag. Tänkte ta en kort läspaus och skriva några rader.

hemmalasning

Skrivit imorse en uppgift som handlar om sexualitet, och lämnat in den. Sen har jag hunnit räkna lite läkemedelsräkning, för att se hur mycket jag minns. Vi har alla läkemedelskurserna avklarade redan men måste uppehålla räknekunskaperna och göra ett MiniLoveTest en gång varje termin ända tills vi är utexaminerade. Som lite extra jobb sådär... på allt annat jobb som vi redan har... Men super att det krävs att vi uppehåller kunskaperna ändå hela studietiden! Så efter denna skrivpaus ska jag köra testet online här hemma. Wish me luck!

Annat då? Ja, tenter i mängder börjar dyka upp. Imorgon har jag en praktisk "case study" och till den ska en hel del läsas in också. Så bordet här hemma är i kaos just nu. Sen så ska jag försöka lägga igång middagen och puttra och så ska det bakas nåt lite till kalaset ikväll. Barnen ska hämtas från skolan och så ska jag försöka få in lite träning också senare ikväll efter kalaset.

Hur firar ni tisdagen/vändagen?