Menstruation

måndag 13 mars 2017 - 14:05 | 9 Kommentarer

Vi fortsätter på kvinnotemat och tar upp temat menstruation när jag är igång med att läsa på om gynekologi till nästa tent. Har dessutom en dotter som fyller 10 år om några månader och i helgen hade jag och hon ett kort snack om menstruation. Har tänkt ta ett längre snack nångång i framtiden. Men SÅ svårt att veta när den bästa tiden är! Man vill inte göra det för sent men inte heller för tidigt.

Snacktips? Hur har ni gjort? Bra böcker om ämnet man kunde köpa, tänkt till henne, och ha färdigt när tiden väl kommer?

Så det är alltså frågan om menarche här, den första menstruationen, menstruationsdebuten. Kommer ni ihåg er egen debut? Jag gör det inte. Men antar att jag inte var för tidig, men inte heller för sen. Har inga trauman av den, tydligen, eftersom jag minns nada. Vanligaste åldern är runt 13 år (10-16). Men den kan komma så tidigt som 8 år eller så sent som 18 år. Menarche inleds efter att en del faktorer är inprickade, såsom tillräckligt med kroppsfett och sekretion av östrogen från äggstockarna. Under en period på 2-3 år leder detta till att livmoder och bröst börjar växa samt bredare bäcken och andra saker.

menscykeln

Men så kan det hända att amenorré sker. Dvs inget händer. Ingen mens dyker upp. Då är det frågan om sekundär amenorré. Har man inte fått mens och är över 16-18 år kanske man behöver undersökas, orsaker till bortfallet. Kan det vara för lite kroppsfett? Eller medfödda defekter, som Turners syndrom, eller genitala missbildningar? Primär amenorré är då man haft mens men den har varit borta över 6 månader.

Och så har vi ord som

Hypermenorré: riklig, ofta långdragen menstruation. Man har överproduktion av östrogener. Det orsakar lågt hemoglobinvärde och järnbrist. Behandling mot detta kan vara cyklokapron-tabletter eller progesteron/kombinerade p-piller, hormonspiral, värmebehandling eller kirurgi (skrapning, hysterektomi).

Hypomenorré: ovanligt sparsam blödning. Eller korta menstruationscykler. Leder ofta till problem med ägglossningen.

Metorragi: oregelbundna småblödningar mellan menstruationerna. Har ofta samband med ägglossningen.

Menometorragi: oregelbundna rikliga blödningar.

Oligomenorré: >35 dagar mellan blödningarna

Polymenorré: <23 dagar mellan blödningarna

Dysmenorré: smärtsam menstruation som inverkar på kvinnans vardag. Detta är den vanligaste mensrubbningen. Överproduktion av prostataglandiner ger ökad uterus(livmoder)kontraktabilitet +  smärtsensibilitet. Kommer först några år efter mensdebuten och drabbar dom som inte fött barn. Symtom är ofta smärta några timmar före blödningen som varar mindre än ett dygn. Illamående, kräkningar och huvudvärk. Behandlingen är smärtstillande och kombinerade p-piller.

Kommer ihåg en kompis som ofta, under högstadiet, blev hemma vid menstruationstiden. Hon hade alltid hemska smärtor och kanske var det frågan om dysmenorré. Hon fick aldrig någon diagnos vad hon kommer ihåg. Så här berättar Linda själv:

"Det var som värst under högstadie- och gymnasietiden. De första blödningsdagarna var jag nästan sängliggande varje gång pga sån oerhörd magsmärta. Nån gång spydde jag också. Fick sedan i något skede två olika smärtlindrande mediciner. Den ena var små mörkröda runda piller, som hjälpte ibland om jag hann ta dem i god tid. Den andra sorten var suppar som hjälpte bra och snabbt. Efter graviditeten var all smärta helt och hållet borta i något år. Så småningom kom lite av smärtan tillbaka men inte alls varje gång och inte alls lika intensiv."

Och så den omtalade PMS:en! Premenstruell Spänning. Symtom är humörsvängningar, ömma bröst, svullnad, trötthet, irritation, längtan efter viss mat, depression. För en del svåra symtom. 3-14 dagar före mens. Oklar orsak.

Jag var en riktig PMS-bitch tidigare. Men inte längre. Jag anar orsaker såsom träning, koständringar och nu till sist och avgörande, avslutade p-piller, har hjälpt till mycket att slippa detta. Nuförtiden är jag mycket mer balanserad och varken jag eller resten av familjen märker när mensen börjar närma sig. Så otroligt befriande att inte behöva förlora sig själv en gång i månaden. För det var så det kändes. Kände inte igen mig själv, blev någon annan. Förbannad, skällde ut allt och alla, eller ja främst hemma då, inte i andra sociala sammanhang. Min man kunde påpeka PMS och jag blev ännu mer förbannad. "Int kan du alltid skylla på PMS". När mensen dök upp, fick jag be om ursäkt. Visst var det mensen än en gång som gjorde mig sådär... Men just då, inne i PMS tiden kunde jag inte tänka klart. Men nuförtiden märker vi inte av några som helst personlighetsförändringar. Måste ha koll på kalendern, för mitt i allt kan den dyka upp bara. Inga tecken före. Ingen ilska. Ingen irritation. Ingen förföljelsemani. Ingen "varför tittar alla på mig". Ingen magvärk. Bara lilla jag, och min mens.

Kommentarer

  • Linn Jung

    13.03.2017 14:58 (17 dagar sen)

    Jag fick mens när jag var 10, så nu är det sannerligen dags! ;)

    • Jessica

      13.03.2017 15:39 (17 dagar sen)

      :) Men vad allt ska man ta upp då? Skydd, bindor såklart men annat? Hur det funkar? När det kommer, hur mycket? Det skulle ju vara lättare om dottern ställde frågor och vill veta men ännu är hon inte så nyfiken, så man får liksom dra ur henne vad som intresserar... Eller så kan hon allt redan. Det finns kompisar som har fått det redan. Men när man kollar med henne så rycker hon på axlarna bara. Kommer inte själv ihåg heller, tror inte jag heller var så nyfiken på detta, varken före eller när jag väl fått.

      • Jessica

        13.03.2017 15:40 (17 dagar sen)

        Kanske man får fixa en tjejkväll, kasta ut killarna ur huset och ha färdigt lite produkter, saker! *catching


  • Ika

    13.03.2017 23:24 (16 dagar sen)

    Jag kommer precis ihåg när jag fick mens och hur det var! Jag var ganska exakt 14,5 år och minns att jag var överraskad. Jag var småbystad och hade fått för mig att jag var väldigt sen i utvecklingen och att jag alltså inte skulle få mens på länge än. Alla andra hade ju liksom fått mens före mig och jag hade väl lite gett upp. En annan sak jag kommer ihåg är när jag började få flytningar. Det minns jag inte exakt tidpunkt för, men tror det var omkring tiden när jag fyllde 13. Däremot minns jag att de kom plötsligt och mycket och att jag blev lite skärrad just därför. Första mensen pratas det ju mycket om, men inte om de där första flytningarna (bara sådär allmänt att de kommer ett tag före man får mens), så jag vet än i denna dag inte om det är vanligt att de kommer så plötsligt och liksom påtagligt som i mitt fall.

    • Jessica

      14.03.2017 01:49 (16 dagar sen)

      Tack för att du tog upp detta. Jag hade inte ens tänkt på flytningar. Visste inte ens om att de börjar före mensen. De dyker jo, som du sa, upp just före första mensen. Hittade detta om det : https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Flytningar-fran-underlivet/ Men hittade inget om hur rikliga de kan vara. Kanske vissa upplever dem som väldigt rikliga, just iom att man aldrig haft?


  • Emma

    14.03.2017 16:21 (16 dagar sen)

    Hej! Nu är jag 24 år och barnlös men jag tyckte min mamma skötte sig snyggt när jag fick mens, så jag tänkte dela med mig av min erfarenhet! Jag tror att allt började när mamma genom smutstvätten märkte att jag börjat få flytningar, jag var väl 10 år ungefär? Jag hade rikliga flytningar så hon kan nog inte ha undgått det när hon tvättade mina underkläder. Jag minns att jag då skämdes över det, så det var en lättnad när mamma - väldigt naturligt och spontant, kommenterade "jag tänkte att vi köper hem trosskydd, bindor och tamponger så det finns sen när du behöver" när vi gick förbi hyllan med mensskydd i Prisma :D Sedan förklarade hon att hon p.g.a hormonspiral inte har mens och att vi därför inte har mensskydd hemma. Därefter frågade hon alltid "behöver du något härifrån idag?" (syftade på hyllan med mensskydd) när vi gick i butiken. Kändes tryggt och naturligt! Mensen kom när jag var 12, och jag minns att jag vid det laget hade lärt mig massor om mens av kompisar och i skolan (senast på femman träffar alla skolhälsovårdaren som informerar om det man behöver veta). Tvivlar på att kidsen idag inte skulle ha googlat "mens" någon gång? Mensskydden hade vi hemma så det var ju inga problem med det. På kvällen sa jag "jag fick mens idag" åt mamma, som jublade och sa att det ska firas med tårta! Tyckte det var lite konstigt men samtidigt jättekul, och i efterhand kan jag tycka att det var härligt gjort av mamma - jag menar det är ändå en stor grej när man får mens och det var fint att hon ville "fira" det :) Tycker att man hellre ska prata för tidigt än för sent om mens, jag menar man gör ju knappast någon skada genom att ta upp det fast det skulle ta flera år före den kommer? I skolan pratar man ju om sex och preventivmedel på åk 5 trots att många har sin sexdebut långt efter det.

    • Jessica

      14.03.2017 23:01 (15 dagar sen)

      Stort tack för ditt svar och dina tips! Hade faktiskt ett snack idag med dottern. Så nu har vi det gjort. Gick utan konstigheter och vi pratade länge. Tror också vi ska ta och fira när hon väl får, det var jättefint av din mamma att göra så!


  • Me

    14.03.2017 17:36 (15 dagar sen)

    Jag vaknade på morgonen då jag låg i en säng full med blod som 9-åring. Det började alltså ordentligt!! Jag visste ingenting vad mens är.. Trodde jag var döende typ. Fick stanna hemma den dagen från 3:an, för jag grät och var helt förstörd. ? Visste absolut ingenting om mens och sex m.m. ? Ganska sjukt egentligen att man får den så tidigt! Jag berättade det inte för någon iskolan, utan minns jag "fick mens" några år senare på samma gång som alla andra. ?

    • Jessica

      14.03.2017 23:03 (15 dagar sen)

      Vad hemskt att få det så tidigt och så rikligt direkt! Kan tro du var chockad! Det hoppas man ingen tjej ska behöva uppleva.


Skriv kommentar