torsdag 19 oktober 2017 - 21:41

En annan migränhistoria

Som jag skrev i mitt huvudvärksinlägg har jag en vän som hade det väldigt jobbigt med sin migrän under vår studietid. Jag frågade henne om hon har lust att berätta och här är hennes migränhistoria:

"Vad gäller migränen så har jag nu diagnosen kronisk migrän, äter två olika profylaxer och försöker kämpa vidare. Största hjälpen har jag fått av att totalt ändra mina matvanor. Migrän är så mycket mer än bara huvudvärk. Jag är fumlig, kan inte läsa text, ser inte djup (svårt att köra bil just under anfallen), talet blir sluddrigt och jag hittar inte ord osv. Listan är lång. En stor del av mina migränanafall är idag utan huvudsmärta, men gör mig helt handlingsförlamad med alla andra symtom.

Migrän fick jag i lågstadiet, ett arv av min mamma och mommo. Läkaren vi besökte då sade åt mamma att vi bara inbillade oss, att så unga inte kan ha migrän. Idag vet man ju bättre och det finns t.o.m 3-åringar med migrändiagnos. Hela mitt liv har jag spytt och mått dåligt och gått miste om väldigt mycket roligt. Alltid då något skulle planeras, sades det att "nå, vi måst se hur Sanna mår sen". Det var först i Jakobstad jag kom till en läkare som hörde på mig och kunde hjälpa. Jag tror att jag prövade ALLA migrän "täsmälääke" som fanns på marknaden och hittade till sist en som hjälpte mig. Då kostade ett piller 10 €/st. Och med bara studiestöd måste man lite välja när man skulle ta av dem. Hade man 3-4 migränanfall i veckan (ibland mer), gick man ju snabbt i konkurs. Men det var ju ändå då jag upplevde att mitt liv började på nytt! Jag kunde planera och inte hela tiden fundera när migränen dyker upp. Jag hade ju hjälp i såna fall. Under graviditeterna hade jag migrän bara några få gånger. Men efter båda graviditeterna blev anfallen mycket kraftigare. Har varit in på dropp några gånger då det blivit så illa och inte släppt. Jag började skriva migrändagbok, det ville min neurolog. Där märkte jag att jag att jag hade migrän eller något av symtomen ca 25 dagar varje månad. Så diagnosen blev kronisk migrän. Så fick jag en profylax, som inte hjälpte. Så fick jag en till att ta samtidigt med den första. Ingen större hjälp av dem heller, bara lite.

Efter detta började jag ändra mina kostvanor. Jag har lämnat bort allt socker, mjöl, pasta, potatis osv. Och det har hjälpt. Visst har jag migrän ännu, men ibland bara 1 ggr/vecka!"

jagosanna

Bild från nångång under slutet av 90-talet eller första åren under 2000-talet. Denna bild kanske t.o.m från pampas nationaldag, kommer inte riktigt ihåg. Eller så bara från nån vanlig festkväll. En av de få bilderna som finns. På den tiden fanns inga mobilkameror, utan man tog med sig fickkameran och knäppte bilder och sen framkallade filmrullen och hoppades nån av bilderna var lyckade. Stenåldern. Men sjukt roligt att framkalla en rulle och vänta en timme. Sen under tiden gick man och funderade vad som skulle finnas på rullen. Överraskning de luxe att bläddra igenom bilderna sen!

 

tisdag 17 oktober 2017 - 21:56

Huvudvärk

Jag har, i tidigare inlägg, nämnt att jag gått och dragits med en huvudvärk i ett par veckor. Min huvudvärk tror jag bottnar i endera spänd nacke och rygg eller sen en flunssa som ligger och pyr på i bakgrunden utan att bryta ut, eller kanske både och samtidigt. Men huvudvärk kan bero på flera olika orsaker. Idag skriver jag om olika sorters huvudvärk. Tror alla lidit av huvudvärk nångång i livet. Vissa lider mer och vissa mindre. Ni kan också läsa här om Charlotta och hennes migränhistoria.

Huvudvärk kan vara tillfälliga eller återkommande. De kan också vara långvariga

Huvudvärk kan bero på spänningar, sjukdomar eller läkemedel. Huvudvärk som har hållit på i mer än 15 dagar/månad och varat 3 månader i följd räknas som kronisk. Det kan vara spänningshuvudvärk, migrän eller Hortons huvudvärk.

Vid influensa och infektioner är det vanligt med huvudvärk som symtom. Vid sällsynta fall kan huvudvärken bero på allvarligare saker såsom anemi, högt blodtryck, njursvikt eller sjukdomar i hjärnan.

Läkemedel mot huvudvärk kan också i sig orsaka huvudvärk...

Det lönar sig att ta redo på orsaken till huvudvärken och åtgärda det i första hand. Har du spänningshuvudvärk så är det bästa att röra på dig, mjuka upp kroppen eller gå till en massör. 

huvudvark

Spänningshuvudvärk

- tryckande, molande värk som endera sitter som ett band runt huvudet, vid pannan eller bakhuvudet.

 

Migrän

- intensiv, svår och pulserande huvudvärk

- var femte kvinna och var tionde man drabbas, även barn.

 

Hortons huvudvärk (eng Cluster headache)

- extremt plågsam huvudvärk

- smärtsamma huvudvärksattacker som är lokaliserade till ena ögat.

- vanligare hos män.

 

Migrän måste vara en riktigt otäck sjukdom. Att behöva gå med en hejdundrandes huvudvärk med jämna perioder och som dessutom är så att säga osynlig. Folk har ingen aning om hur en mår då en har det. Min man sa till mig här bredvid när jag skriver om migrän att det måste vara den bästa sjukdomen att låtsas ha när man inte orkar jobba. "Nej, nu börjar min migrän igen. Oj, oj, nu måste jag gå hem. Nä, idag kan jag inte komma på jobb, jag har migrän"... osv... Undrar hur många som fejkat migrän. Som aldrig nånsin haft migrän alltså. För ingen som har migrän på riktigt skulle önska att dom har det. Och dom fejkar nog aldrig. Bara är lycklig dom perioder dom inte har migrän.

Jag kommer ihåg min studiekompis och bästa vän som sa till mig i början på år 2000 när jag fick min SLE-diagnos att hon minsann tusen gånger om skulle vilja ha en SLE-diagnos istället för migrän. Att folk inte tror på en, hur ont man verkligen har och hur jobbig den är. Att gå omkring med ständig huvudvärk. Som blossar upp av olika anledningar. Och när den blossar upp så däckar det en totalt. 

F Ö R   J Ä V L I G .

Och jag förstod henne. Vi hade båda osynliga sjukdomar som ingen, som inte hade det själv, förstod/förstår vad det innebär. 

Charlottas migrän påverkas av stress och hormoner. Här berättar hon sin historia:

"När jag var yngre och hade oregelbunden mens så fick jag alltid migrän under perioder då jag inte hade mens, om mensen hoppade över nån månad. Starka ostar och choklad kunde också framkalla anfall. Men inte längre. Nu får jag 2-4 riktiga anfall per år ungefär. När jag var yngre hade jag 1-4 anfall per månad. Migränen var som värst när jag gick i gymnasiet. Då kunde mina anfall vara så besvärliga att pannan och ögonen svällde upp så jag knappt såg något. Med åldern har nog anfallen minskat, redan före jag fick barn. Jag kan känna på mig när ett anfall är på gång och då kan jag ta medicin i förebyggande syfte. Det är nog ärftligt från min sida. Min pappa har också migrän och hans anfall har minskat till 1 gång på 5 år. Tyvärr verkar det också ha gått över till min son som nu är 6 år. Han var 4,5 år när han första gången klagade på ont i huvudet och spydde. Nu har han dock mått bättre när han inte längre äter mjölkprodukter. Jag själv var nog också ganska liten när jag fick migrän första gången. Då var det "magmigrän". Jag spydde plötsligt lite nu och då och klagade på mitt huvud. Sen senare i årskurs 3-4 kunde jag tydligare börja säga när jag hade migrän.

Jag hade medicin mot migrän även när jag var yngre men jag gillade inte dem. Började sedan med en cocktail av aspirin och panadol, men min mage klarade inte det. Nu får jag inte längre äta Aspirin så nu tar jag Burana och panadol och tycker det är bäst. När jag känner att migränen är på gång så tar jag medicin och går helst och vila så får jag det att gå om. Tyvärr finns det inte alltid möjlighet att gå och vila...

Det var en läkare som sa åt mig en gång att får man migrän som liten är det större möjlighet att det försvinner när man blir äldre. Får man det först i puberteten är det större risk att du har det resten av livet."

Har du ofta huvudvärk? Lider du av migrän? Tycker du folk förstår dig när du mår dåligt?

måndag 11 september 2017 - 22:14

Mola Hydatidosa/ Druvbörd/ Trophoblastic desease

En druvbörd är något man som gravid inte vill uppleva. Har haft tent idag om normal graviditet och förlossning och onormala sådana. Detta jag tar upp idag hör verkligen till det onormala.

Så vad är detta "druvbörd"?

Efter att det befruktade ägget vandrat ner till livmodern och fastnat där så tar utvecklingen en felaktig vändning. Kärlen hos molorna spårar ur och återbildas och det utvecklas blåsliknande strukturer. Ofta ser de ut lite som en vindruvsklase och därav namnet "druvbörd". Molorna behåller sin endokrina aktivitet och utsöndrar HCG (Humant Chorion Gonadotropin). HCG är det hormon som utsöndras direkt ett ägg är befruktat och det hormon som avslöjar om du är gravid eller inte när du tar ett graviditetstest och kissar på en sticka. HCG-utsöndringen vid en druvbörd är dock mycket högre än normalt, vilket också gör att någon med druvbörd ofta har alla graviditetstecken väldigt tidigt och väldigt "mycket". Tex hyperemesis gravidarum (våldsamt illamående) är vanligt och tex Pre-eklampsi (havandeskapsförgiftning), som kan uppkomma i senare skedet av graviditeten, kan vid en druvbörd förekomma redan i vecka 13. Man kan också ha tidigare bröstspänningar och pigmenteringar än normal graviditet.

Orsaken till att druvbörd uppstår är ganska oklar än så länge. Det vanligaste är att druvbörd saknar foster. Det kallas då komplett druvbörd. Dvs att man aldrig haft ett foster i livmodern fastän HCG- halten indikerar att man är gravid, men det är alltså enbart den endokrina verksamheten i molorna. I vissa fall kan ett foster finnas men det går snart under eller klarar inte av att växa pga att dessa blåsor växer så snabbt och fyller ut hela livmodern. Har man haft ett foster kallas det partiell druvbörd.

Tillväxten och hormonproduktionen förklarar också symtomen. Då livmodern växer snabbt ger det både smärtor och även blödningar.

Det är en promilles risk att en graviditet är en druvbörd. Dvs väldigt liten chans. Ändå känner jag till folk som tyvärr personligen fått uppleva druvbörd själv. Carina, min svägerska, är en av dem och hon delar här med av sin historia. 

"Min graviditet förlöpte normalt till v.17. Allt kändes normalt, kanske mådde jag lite mer illa än första gången, men det hör ju till så inte tänkte jag mer på det. I vecka 17 skulle jag på vanligt besök hos rådgivningen. Alla mina värden var ok så långt men sen när hon skulle söka babyns hjärtljud så hördes de inte. Jag blev då skickad till mödrapoli där det bekräftades att fostret dött. Inget annat onormalt syntes då. Jag hade ju heller inga blödningar. Jag födde fostret normalt eftersom det var för stort för skrapning. Eftersom läkarna inte hittade någon orsak då, eller iaf inte sa något, så skickades foster och moderkaka till patolog och då kom svaret; partiell druvbörd, att min druvbörd hade börjat i moderkakan och därför hade fostret inte överlevt.

Druvbörd, eller mola graviditet, kan också vara elakartad så efter min druvbörd åkte jag in på skrapning för säkerhets skull. Jag fick inte bli gravid på nytt på ett år och jag måste kolla mina HCG-värden först 1 ggr/vecka i en månads tid och sen 1 ggr/månad i ett års tid för att kolla att det inte hade börjat ändra. Efter det året fick jag grönt ljus och efter några månader var jag gravid med vår andra son. Och då löpte allt normalt.

Läkarna sa åt mig att partiell druvbörd är väldigt ovanligt. Att chansen att få det är typ 0,00001, så att få den igen är oerhört liten. Jag fick också höra att jag då var det första fallet med partiell druvbörd på Malmska här i Jakobstad."

 

tisdag 22 augusti 2017 - 19:00

Hur bra är ditt hemoglobin?

Kom på att skriva lite kort om hemoglobinet efter förra inlägget. När jag födde dottern så förlorade jag en massa blod och mitt hemoglobinvärde var runt 50, efter två påsar blod kom mitt hemoglobinvärde upp till hela 80. Så då vet ni hur dålig jag var. Jag måste ha en sköterska med mig till wc varenda gång under sjukhusvistelsen pga risken för att svimma, och jag fick absolut inte låsa om mig.

Mitt värde var lite över 80, 89 tror jag, när jag skickades hem och fastän jag åt järntabletter då såg jag till att äta rejält med järnrik mat såsom spenat, lever, broccoli, fågel, rött kött osv. Och det tog inte länge förrän jag fick upp det till normalvärde. Jag älskar ju både lever, broccoli och spenat. (På bilden dock blomkål men även den en jättebra och nyttig råvara)

lunchlever2

Så, vad är hemoglobin?

Hemoglobin förkortas ofta Hb. Hemoglobin är ett protein och finns i de röda blodkropparna. Det är hemoglobinet som transporterar syrgas från lungorna och ut i kroppen. Bindningen mellan syre och hemoglobin är inte stark och därför binds syre sen lätt i lungorna till hemoglobinmolekylen och frigörs lätt ute i vävnaderna.

Blodets hemoglobinkoncentration varierar från person till person. Genomsnittsvärdet är ca 150 g per liter blod. Män har en högre hemoglobinkoncentration än kvinnor. Hemoglobinets färg beror på hur många syre-molekyler som är bundna till varje hemoglobinmolekyl. Molekylen är ljusröd när den är mättad med syre och blåaktig när den inte har bundit. Artärblodet, som är nästan fullmättat med syre, är därför ljusrött. Vid passagen genom kapillärerna (våra minsta blodkärl) avger blodet i genomsnitt 25 % av syret, så därför är venblodet betydligt mörkare än artärblodet.

Mogna erytrocyter saknar kärna och kan därför inte dela sig. Produktionen av nya erytrocyter måste ske genom delning av stamceller. Stamcellerna ger upp hov både till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).

Hos fostret produceras erytrocyter, de röda blodkropparna, huvudsakligen i lever och mjälte. Sedan övertar benmärgen gradvis produktionen. Under barndomen ersätts delar av den blodproducerande benmärgen i rörbenen av fettvävnad. Efter puberteten sker därför produktionen av blodkroppar främst i platta ben såsom bröstbenet, bäckenbenet och revbenen.

Normal erytrocytproduktion är beroende av att kosten innehåller tillräckligt med protein, järn, koppar, vitamin B2, vitamin B12 och folsyra.

Det är järnet i hemoglobin som binder syre. Ungefär 70% av järnet i kroppen är bundet i hemoglobin. Järn recirkuleras i kroppen. När gamla erytrocyter dör (ca efter 120 dagar), frigörs järnet från hemoglobinmolekylen. Sen transporteras det till levern för lagring eller till benmärgen där det återanvänds. Trots effektiv återanvändning förlorar kroppen hela tiden små mängder järn. Det sker genom utsöndring med urin, svett och genom avstötning av tarmepitelceller och hudceller. Och med menstruationen. Här måste vi få in detta med kosten. Kött, lever, äggula, bönor, nötter och grönsaker är viktiga järnkällor.

Folsyra och vitamin B12 är nödvändiga för syntesen av DNA och därmed för produktionen av material till dottercellernas kärna vid en celldelning. Om det finns för lite av dessa vitaminer i kroppen drabbar det all celldelning. Folsyra bildas i växtbladen och av många bakterier. Vi får folsyra genom grönsaker och animaliska produkter, tex lever och njure, som är lagringsplatser för vitaminet. Folsyrabrist kan bero på bristande tillförsel men också på bristande absorption från tarmen. Under graviditet uppstår brist lättare än annars på grund av fostrets höga celldelningshastighet.

Vitamin B12 bildas av vissa bakterier. Vi får det av att äta animaliska produkter. En vegetarisk kost innehåller lite av detta vitamin. Det dagliga behovet av vitamin B12 är mycket litet jämfört med de mängder som normalt finns lagrade i kroppen. Det tar därför flera år innan symtom på B12-brist dyker upp. Den vanligaste orsaken till vitaminB12-brist är ändå oftast inte att det finns för lite vitaminer i kosten utan på att det inte produceras tillräckliga mängder intrinsic factor i magsäcken. Instrinsic factor är nödvändig för absorptionen av B12 i tarmen och har man inte det så är det inte bra. Vitaminbrist på B12 ger anemi.

Så, känner du dig ständigt trött och hängig så kan det löna sig kolla upp sitt hemoglobin! Det kan vara en orsak till håglösheten och på att du ständigt flåsar i trapporna. Eller så är det konditionen som behöver förbättras... Kom också ihåg att äta mycket c-vitamin samtidigt eftersom järn binds lättare då inne i kroppen. 

Normalvärden här under. Har man under dessa uppfattas man som anemisk och behöver kollas upp lite. Är värdena under 100 är det höjd anemirisk men är du ung och frisk annars så kan man bara få en tillsägelse att äta järnrikt eller ta tabletter, men det ska alltid kollas orsaken till anemin. I mitt fall var det pga massiva blödningar, som förlossningen, som orsakade mina låga värden och det var på väg uppåt och därför skickades jag hem trots att mitt värde var långt under det tillåtna.

 

Hemoglobinvärdet för kvinnor: 120-150 g/l

Hemoglobinvärdet för män: 130-170 g/l

torsdag 22 juni 2017 - 11:36

Till om bröstcancer och implantat

Michaela Nygårdas som jag intervjuade (intervjun hittar ni här) har varit med i programmet "Hyvää elämää" imorse, angående bröstcancer och olika alternativ om operationer och bröstimplantat.

(Tyvärr bara på finska)

Kolla här

Kilar också in här intervjun av Pernilla Vikström och hennes erfarenheter ifall nån missat den.

brostcancer

 

onsdag 7 juni 2017 - 20:47

Gastroskopi

Idag firar jag en full vecka runstreak. Lite synd att inte kunna springa just idag men jag tog mig ut på en promenad ändå, nästan 1,6 km men inte riktigt... Orsaken till detta var att jag var på en gastroskopiundersökning idag på eftermiddagen. Först var jag på jobb, morgontur, fick vara oäten 6 h före och odrucken 2 h före. Maken kom och hämtade mig från jobbet och körde mig till Oravais hälsocentral där undersökningen gjordes (tydligen har Korsholm samarbete med Oravais och det är där dessa undersökningar görs). 

Jag har gjort denna undersökning för 20 år sen på Åbolands sjukhus och då två gånger. Så jag vet vad det gick ut på. Och var smått nervös, för det jag kommer ihåg var att man kände sig smått i panik när svälj och kräkreflexerna inte ville lugna ner sig...

Gastroskopi-undersökning (här en länk) går ut på att svalget blir bedövat och läkaren för ner en böjlig slang genom matstrupen och ner till matsäcken och början av tunntarmen. Det finns en ljuskälla och kamera på ändan av slangen och läkaren kollar runt att allt ser ok ut, kan ta bilder, biopsi-prover och olika ingrepp.

Hela övre magkanalen såg jättebra ut. Och det är ju jättebra. Men ändå lite snopet. För då kvarstår ju frågetecknen varför jag får så ont i magen emellanåt. Låter som att det är tarmarna som strular, inte magsäcken. Även om det känns som magsäcken.

Nå, efter att de grävt runt i magen och matstrupen och man försökte undanhålla kräkningar under 10 minuter och djupandas så kändes det att löpning inte riktigt passade sig idag. Så jag tog mig ut på en promenad, med en vattenflaska i handen. För det tar fortfarande ont när jag sväljer. Inte så konstigt efter att en slang grävt runt där. Tanken med runstreak är ju att springa varje dag, oavsett väder eller mående. Men har man en autoimmun sjukdom så äventyrar jag inte hälsan. Så jag tog det lugnt idag. Och det var nog rätt beslut. Mina ryggmuskler (andningsmuskler) var så spända och det kändes lite jobbigt faktiskt att bara gå också. Nu ska jag bota det onda i halsen med lite glass!

sommarpromenad

 

onsdag 10 maj 2017 - 22:30

Internationella lupusdagen

Idag är det internationella lupusdagen. Caroline, som haft SLE, skrev ett inlägg om sina år med sjukdomen. Caroline är säkert härlig på många sätt men jag blir lite provocerad när hon skriver om SLE, som hon sluppit för att hon kämpat tillräckligt. Hon slapp den för att hon vägrade acceptera att den var en del av henne. Som med kärlek och sisu slapp den. Ta inte detta fel nu, jag är jätteglad över att hon har sluppit det. Super. Skulle vilja unna allihopa samma. Och hon får gärna skriva om sina känslor från SLE-tiden, för de är verkligen omtumlande. För alla med en kronisk sjukdom. MEN.

Jag har aldrig hört talas om någon annan, i hela världen, som blivit kvitt SLE. Jag har frågat, jag har googlat, men ännu inte stött på någon. Rätta mig gärna om jag har fel. Nu är detta inget jag har retat upp mig såhär över ett enda inlägg. Caroline har skrivit flera gånger om SLE, redan före hon började blogga på sevendays. Varje gång har hon poängterat hur hon minsann har kämpat och därför sluppit den. I ett inlägg blev jag provocerad för att hon skrev att hon slapp sjukdomen för att hon slutade äta de giftiga medicinerna. 

Jag har minsann kämpat. Jag har slutat stressa. Jag har minsann kärlek. Och jag har minsann visat sjukdomen att den inte äger mig. Men den är fortfarande en del av mig. SLE är en kronisk sjukdom. Man slipper den inte. Har inte jag kämpat tillräckligt?! Ja, hennes fall är tydligen unikt. Men alla andra kroniker får ju lite stämpel som att "vi inte har försökt tillräckligt"... Så bara om vi slutar äta de giftiga medicinerna så blir vi nog friska? Åh, om det vore så enkelt!

Överreagerar jag? Jag har bävat för att publicera detta inlägg men idag kände jag att jag fick nog. Det måste ut på nåt sätt. 

Min SLE är ärftlig. Jag vet att det inte var nån plötslig immunologisk reaktion som jag fick. Utan medicin skulle jag inte ha kunnat leva normalt tills idag. Och jag har faktiskt planer på att sluta med min medicin. När tiden är rätt. Inte nu iom studierna. Min SLE har länge varit så balanserad att jag faktiskt tror det skulle gå bra. Alla prov och undersökningar har visat noll aktivitet i flera år, över 10 år. Men trots allt detta positiva så är den fortfarande kronisk. Jag har fortfarande SLE. Inget jag kommer att slippa. Inte ens när jag slutar med mina mediciner och om allt går fint. Mina läkare kommer aldrig säga, "Jessica, nu är det så att du är frisk från din SLE". För man kan ju inte bli frisk från en kronisk sjukdom. Men man kan leva med SLE som är lugn och utan mediciner. Sen om man har en immunologisk reaktion som liknar ett SLE-utbrott kan jag tänka mig att man "blir frisk från sjukdomen". Men vad vet jag. Jag har förstått att Caroline har detta svart på vitt också, så jag tror henne. Jag är bara väldigt, väldigt confused och fattar inte hur det kan vara så.

Jag har inte bara SLE, jag har även sjögrenska syndromet. Som hör till SLE. Jag har alla autoantikroppar i blodet som hör till sjukdomarna. De kommer aldrig försvinna. Jag kommer att ha autoantikropparna i resten av mitt liv. De är en del av min kropp. Samma som med min SLE. Den håller sig bara jävligt lugn. Men man vet aldrig när den börjar ryka. Som en vulkan. Som plötsligt exploderar. Jag måste sköta om den. Paja den medhårs. Inte reta upp den.

Alla som känner mig vet att man aldrig skulle kunna tro att jag har en kronisk sjukdom. Jag ser ut som normalt. Jag lever som normalt. Jag har så mycket att vara glad för. Jag är så tacksam. Även om jag har en kronisk sjukdom. Jag har lärt mig att leva med den. Jag är inte min sjukdom, men den är en del av mig. För alltid.

I släkten finns både RA, sjögrenska och MS. Vi kommer aldrig att bli av med dessa. Just pga av att de är kroniska. Men vi har jävligt mycket fananamma och låter inte våra sjukdomar ta över. Men de är fortfarande kvar. Vi har haft dem halva vårt liv, inte bara i några år. Utan faktiskt hela jävla livet. Jag kommer snart upp i 20 år tillsammans med SLE. Over and out.

För er som inte vet vad SLE, lupus, är kan läsa detta inlägg.

Sonen vann denna fina mössa på lotteri idag och jag tycker den passar bra hit. "Lev livet". Vet någon vad det är för förening? Och mössan passar in i detta majväder också... Hamnade skrapa bilfönstren imorse... och snöfall... I maj!

levlivet

tisdag 9 maj 2017 - 17:48

En till

Sett den här videon om och om igen på hudkliniken idag. Den är så underbar att jag bara måste dela den med er:

Så kom ihåg att kolla er!

måndag 8 maj 2017 - 18:28

"Du har bara en hud"

Idag startar euromelanoma-veckan. Det innebär att det poängteras hur viktigt det är att vi tar hand om vår hud och att vi går och kollar upp konstiga födelsemärken. Vill ni läsa mer om euromelanoma kan ni läsa här på svenska, och här på finska.

Hudkliniker runt om i landet och i hela världen har öppet hus för att folk lätt ska kunna komma in utan remiss för att kolla upp sina födelsemärken. Ett jättebra event tycker jag. 

Ett problem är ju att folk väntar allt för länge med att gå och kolla upp sina födelsemärken som ser konstiga ut. Man tänker "äh, inte är det ändå nåt" eller så är det många som aldrig kollar på sin kropp och ser förändringar, förrän det är för sent.

Imorgon har Vasa centralsjukhus hudklinik öppet hus kl 9-15, för andra året i rad, och ett drygt 60-tal har fått boka in sig för att kolla upp sina födelsemärken. Hörde att alla tiderna hade bokats upp redan en dryg timme efter att de släpptes... Och många som står i kö och hoppas det dyker upp annullerade tider. Eller så kan man komma in bara och tala med kunnig personal som svarar på frågor. Hälsocentralläkare kommer till hudkliniken för att kolla patienter på löpande band för att lära sig mer om elakartade hudförändringar och hudklinikens specialläkare står till förfogande för dem vid frågor. Kl 11.45 imorgon är det också föreläsning i centralsjukhusets Y-hus (nya delen, ovanför akuten) där de specialiserande hudläkarna föreläser om just huden och födelsemärken, helt öppet för allmänheten. Bara att komma med och lyssna!

Fick också idag se denna omtalade specialmaskinen som hudkliniken här i Vasa har. Enda i Finland. Inte ens Sverige har en sådan. Tror det fanns en i Köpenhamn och en i nåt annat europeiskt land. Här kan ni läsa VBL:s artikel om ämnet. Stort! Man behöver alltså inte skicka biopsiprover till patolog utan maskinen gör biopsi med hjälp av bilder, direkt där på ställe. Ingen väntan på svar utan man får svaret genast. Vilken framgång. Johanna, överläkaren på hudkliniken, visade mig bilder idag av helt vanliga födelsemärken. Mikroskopiska bilder, väldigt vackra. Som små landskap såg de ut. Fick dock inte se bilder än på några melanom. Skulle ha varit roligt att se skillnaden.

Här kommer en lite rolig video. Skin check tango:

Så det här är vad ska du kolla efter när du kollar din hud. Märken:

- som växer, ändrar färg och/eller form

- som skiljer sig från övriga födelsemärken ("Fula ankungen"-tecknet)

- som är asymmetriska eller är ojämna i kanterna

- som känns ojämna eller fjällar (ibland kan man känna hudskador innan det går att se dem med blotta ögat)

- som är flerfärgade

- som kliar

- som blöder eller varar

- som är pärlskimrande

- som bildar sår som inte läker

Melanom är den ovanligaste hudcancertypen, men också den farligaste. Andra hudcancertyper är; basalcellscancer (vanligaste), skivepitelcancer (näst vanligast) och aktinisk keratos (medelålders och äldre personer). Melanom kan drabba alla oavsett ålder. Melanom visar sig genom att pigmenteringen hos ett födelsemärke mörknar eller att födelsemärket utvecklar ojämna kanter eller olika färger över tid. Den kan också vara som en snabbt växande rosa eller röd knöl. Melanom kan sprida sig i kroppen och måste därför behandlas snabbt.

En som haft melanom är Heidi Granholm. Här kommer hennes historia:

heidigranholm2

"Jag hade ett födelsemärke på ena låret som jag tyckte var fult och for till studenthälsan för att ta bort det. Hade inte ens en tanke på att det kunde vara melanom och glömde bort att jag skulle få svar. Sen ringde de från studenthälsan några veckor senare och bad mig komma dit så fort som möjligt. Då först slog det mig att det kunde vara hudcancer vilket de sen bekräftade nån timme senare. Sen fick jag vänta på en tid till sjukhuset. På sjukhuset tog de sen bort mer hud runt födelsemärket + 15 lymfkörtlar ur ljumsken och som tur kom svaret att melanomet inte hade spridit sig. Nu är jag på kontroll till hudläkare och till onkologen några gånger per år och kollar själv mina födelsemärken aktivt. Men före det här hade jag aldrig reflekterat över mina födelsemärken desto mer. Jag uppmanar alla att kolla sina födelsemärken och vara försiktiga i solen!"

 

tisdag 25 april 2017 - 17:26

Internationella malariadagen

Väldigt aktuellt med Malaria idag. Och inte så konstigt, eftersom det idag är den internationella malaridagen plus att en stor nyhet om malariavaccin har uppkommit under de närmaste dagarna.

Har sett nyheterna om vaccinet för några dagar sen här, och på Sevendaysbloggen "Under solen" har det också diskuterats malaria idag iom vaccinfunderingar.

Kommer ihåg förra året när vi studerade mikrobiologi och närmare bestämt Plasmodium Falciparum så tog vi upp att någon vunnit ett pris över att utveckla ett vaccin mot malaria. Det var stort då eftersom många inte vill utveckla vacciner eller läkemedel när det handlar om sjukdomar som främst härjar i fattigare länder pga lönsamheten, pengar... Men dessa forskare hade kommit på något banbrytande. Och nu är det detta då förmodligen som dykt upp och redo för att börja testas på människor. Synd bara att jag varken minns forskarnas namn eller priset dom hade vunnit... Och hittar det ingenstans...

Vi börjar med att förklara varifrån Malaria dyker upp.

Det är alltså frågan om en protozoe här. Ingen bakterie, inget virus. Utan en protozoe. En protozoe är både en mikrob och en parasit. De är encelliga parasiter. Övriga parasiter är flercelliga såsom maskar (spolmaskar, springmaskar) och ledfotingar (loppor, löss, skabb). Protozoer är encelliga men "djurlika" celler. Protozoa betyder "det första djuret". Dom har en komplicerad levnadscykel och det innebär att dom kan ha flera värdorganismer (mygga, fluga, katt, människa). Protozoer finns både på vatten och på land. De förorsakar sjukdomar främst i varmare länder och särskilt i länder där de har sämre hygien. Protozoer är de mest utvecklade mikroberna som finns.

protozoe

Protozoer indelas i

- amöbor (de kan röra sig, bor i oss, lever av oss, omfamnar vätskan, man kan säga att de "dricker av oss", tex entemoeba histolytica som orsakar amöbadysenteri),

- flagellater (dom simmar med flageller=som små svansar, ser lite ut som spermier men med fler svansar bredvid varandra, tex Trichomonas vaginalis som ger trikomoniasis, Giardia som ger giardiasis och Trypanosoma som ger "sömnsjukan")

- spordjur (Hit hör Toxoplasma gondii, gravida är här i Finland medvetna om toxoplasmos, där huvudvärden är katt och skadar fostret om man blir smittad första gången, har man smittats förr och får det som gravid borde det inte vara nån fara för fostret, och vår omtalade Plasmodium Falciparum, dvs malaria som mikroben orsakar)

- ciliater (denna har silier, små korta utstickande "ben" runt hela mikroben, tex balantidum, har ingen aning om vad den orsakar)

Amöbor och flagellater har könlös förökning och spordjur och ciliater har könlig förökning. Är du med ännu? Jag tycker mikrobiologi är så himla intressant men kan förstå att alla inte riktigt orkade med såhär långt...

Malariasjukdomen då:

Olika arter av plasmodium ger olika svår malaria. Plasmodium falciparum är den svåraste av dem. Värdorganismen är mygga och människa. Man kan få malaria via vektorsmitta (myggan alltså), via blodsmitta och via transplacentalsmitta, dvs fostret kan smittas via moderkakan. Inkubationstiden, dvs tiden från smittotillfälle till att sjukdom bryter ut, är 1-3 veckor. Myggan, vid sticktillfället, sprutar in plasmodiumsporozoiter som via blodet kommer till levern och omvandlas till trofozoiter som kan omvandlas till nya merozoiter och angripa nya erytrocyter (röda blodkroppar) eller till gametocyter som kan sugas in i ny mygga. Myggan sprider parasiten vidare. I myggan sker den könliga förökningen. Sjukdomen bryter ut och man får periodvisa feberattacker med 36-40 h intervaller. 200-300 miljoner blir infekterade varje år, ca 1-2 miljoner dör. 85% av dem är barn under 5 år. Malariaområden är amazonområdet, Afrika och Asien.

Tidigare har det alltså inte funnits nånting mot malaria. Man kan ta medicin mot malaria i förebyggande syfte. Oxiklorin, som är en reumamedicin, är ju en antimalariamedicin. Äter den själv och har frågat min läkare om jag skulle vara säker i malarialänder iom att jag ätit oxiklorin i 17 år och hon sa att jag nog borde vara safe... Lite konstig tanke att folk äter detta en liten tid när man far på resa och jag måste stoppa i mig det dag ut och dag in för att kunna fungera... Oxiklorins verksamma ämne är hydroxiklorokin. Profylaxmedicinen som resenärer till malarialänder ombeds äta heter klorokinfosfat, så det låter ju väldigt lika iaf. Här kan ni läsa mer om dessa vacciner och profylax som ges.