torsdag 22 juni 2017 - 11:36

Till om bröstcancer och implantat

Michaela Nygårdas som jag intervjuade (intervjun hittar ni här) har varit med i programmet "Hyvää elämää" imorse, angående bröstcancer och olika alternativ om operationer och bröstimplantat.

(Tyvärr bara på finska)

Kolla här

Kilar också in här intervjun av Pernilla Vikström och hennes erfarenheter ifall nån missat den.

brostcancer

 

onsdag 7 juni 2017 - 20:47

Gastroskopi

Idag firar jag en full vecka runstreak. Lite synd att inte kunna springa just idag men jag tog mig ut på en promenad ändå, nästan 1,6 km men inte riktigt... Orsaken till detta var att jag var på en gastroskopiundersökning idag på eftermiddagen. Först var jag på jobb, morgontur, fick vara oäten 6 h före och odrucken 2 h före. Maken kom och hämtade mig från jobbet och körde mig till Oravais hälsocentral där undersökningen gjordes (tydligen har Korsholm samarbete med Oravais och det är där dessa undersökningar görs). 

Jag har gjort denna undersökning för 20 år sen på Åbolands sjukhus och då två gånger. Så jag vet vad det gick ut på. Och var smått nervös, för det jag kommer ihåg var att man kände sig smått i panik när svälj och kräkreflexerna inte ville lugna ner sig...

Gastroskopi-undersökning (här en länk) går ut på att svalget blir bedövat och läkaren för ner en böjlig slang genom matstrupen och ner till matsäcken och början av tunntarmen. Det finns en ljuskälla och kamera på ändan av slangen och läkaren kollar runt att allt ser ok ut, kan ta bilder, biopsi-prover och olika ingrepp.

Hela övre magkanalen såg jättebra ut. Och det är ju jättebra. Men ändå lite snopet. För då kvarstår ju frågetecknen varför jag får så ont i magen emellanåt. Låter som att det är tarmarna som strular, inte magsäcken. Även om det känns som magsäcken.

Nå, efter att de grävt runt i magen och matstrupen och man försökte undanhålla kräkningar under 10 minuter och djupandas så kändes det att löpning inte riktigt passade sig idag. Så jag tog mig ut på en promenad, med en vattenflaska i handen. För det tar fortfarande ont när jag sväljer. Inte så konstigt efter att en slang grävt runt där. Tanken med runstreak är ju att springa varje dag, oavsett väder eller mående. Men har man en autoimmun sjukdom så äventyrar jag inte hälsan. Så jag tog det lugnt idag. Och det var nog rätt beslut. Mina ryggmuskler (andningsmuskler) var så spända och det kändes lite jobbigt faktiskt att bara gå också. Nu ska jag bota det onda i halsen med lite glass!

sommarpromenad

 

onsdag 10 maj 2017 - 22:30

Internationella lupusdagen

Idag är det internationella lupusdagen. Caroline, som haft SLE, skrev ett inlägg om sina år med sjukdomen. Caroline är säkert härlig på många sätt men jag blir lite provocerad när hon skriver om SLE, som hon sluppit för att hon kämpat tillräckligt. Hon slapp den för att hon vägrade acceptera att den var en del av henne. Som med kärlek och sisu slapp den. Ta inte detta fel nu, jag är jätteglad över att hon har sluppit det. Super. Skulle vilja unna allihopa samma. Och hon får gärna skriva om sina känslor från SLE-tiden, för de är verkligen omtumlande. För alla med en kronisk sjukdom. MEN.

Jag har aldrig hört talas om någon annan, i hela världen, som blivit kvitt SLE. Jag har frågat, jag har googlat, men ännu inte stött på någon. Rätta mig gärna om jag har fel. Nu är detta inget jag har retat upp mig såhär över ett enda inlägg. Caroline har skrivit flera gånger om SLE, redan före hon började blogga på sevendays. Varje gång har hon poängterat hur hon minsann har kämpat och därför sluppit den. I ett inlägg blev jag provocerad för att hon skrev att hon slapp sjukdomen för att hon slutade äta de giftiga medicinerna. 

Jag har minsann kämpat. Jag har slutat stressa. Jag har minsann kärlek. Och jag har minsann visat sjukdomen att den inte äger mig. Men den är fortfarande en del av mig. SLE är en kronisk sjukdom. Man slipper den inte. Har inte jag kämpat tillräckligt?! Ja, hennes fall är tydligen unikt. Men alla andra kroniker får ju lite stämpel som att "vi inte har försökt tillräckligt"... Så bara om vi slutar äta de giftiga medicinerna så blir vi nog friska? Åh, om det vore så enkelt!

Överreagerar jag? Jag har bävat för att publicera detta inlägg men idag kände jag att jag fick nog. Det måste ut på nåt sätt. 

Min SLE är ärftlig. Jag vet att det inte var nån plötslig immunologisk reaktion som jag fick. Utan medicin skulle jag inte ha kunnat leva normalt tills idag. Och jag har faktiskt planer på att sluta med min medicin. När tiden är rätt. Inte nu iom studierna. Min SLE har länge varit så balanserad att jag faktiskt tror det skulle gå bra. Alla prov och undersökningar har visat noll aktivitet i flera år, över 10 år. Men trots allt detta positiva så är den fortfarande kronisk. Jag har fortfarande SLE. Inget jag kommer att slippa. Inte ens när jag slutar med mina mediciner och om allt går fint. Mina läkare kommer aldrig säga, "Jessica, nu är det så att du är frisk från din SLE". För man kan ju inte bli frisk från en kronisk sjukdom. Men man kan leva med SLE som är lugn och utan mediciner. Sen om man har en immunologisk reaktion som liknar ett SLE-utbrott kan jag tänka mig att man "blir frisk från sjukdomen". Men vad vet jag. Jag har förstått att Caroline har detta svart på vitt också, så jag tror henne. Jag är bara väldigt, väldigt confused och fattar inte hur det kan vara så.

Jag har inte bara SLE, jag har även sjögrenska syndromet. Som hör till SLE. Jag har alla autoantikroppar i blodet som hör till sjukdomarna. De kommer aldrig försvinna. Jag kommer att ha autoantikropparna i resten av mitt liv. De är en del av min kropp. Samma som med min SLE. Den håller sig bara jävligt lugn. Men man vet aldrig när den börjar ryka. Som en vulkan. Som plötsligt exploderar. Jag måste sköta om den. Paja den medhårs. Inte reta upp den.

Alla som känner mig vet att man aldrig skulle kunna tro att jag har en kronisk sjukdom. Jag ser ut som normalt. Jag lever som normalt. Jag har så mycket att vara glad för. Jag är så tacksam. Även om jag har en kronisk sjukdom. Jag har lärt mig att leva med den. Jag är inte min sjukdom, men den är en del av mig. För alltid.

I släkten finns både RA, sjögrenska och MS. Vi kommer aldrig att bli av med dessa. Just pga av att de är kroniska. Men vi har jävligt mycket fananamma och låter inte våra sjukdomar ta över. Men de är fortfarande kvar. Vi har haft dem halva vårt liv, inte bara i några år. Utan faktiskt hela jävla livet. Jag kommer snart upp i 20 år tillsammans med SLE. Over and out.

För er som inte vet vad SLE, lupus, är kan läsa detta inlägg.

Sonen vann denna fina mössa på lotteri idag och jag tycker den passar bra hit. "Lev livet". Vet någon vad det är för förening? Och mössan passar in i detta majväder också... Hamnade skrapa bilfönstren imorse... och snöfall... I maj!

levlivet

tisdag 9 maj 2017 - 17:48

En till

Sett den här videon om och om igen på hudkliniken idag. Den är så underbar att jag bara måste dela den med er:

Så kom ihåg att kolla er!

måndag 8 maj 2017 - 18:28

"Du har bara en hud"

Idag startar euromelanoma-veckan. Det innebär att det poängteras hur viktigt det är att vi tar hand om vår hud och att vi går och kollar upp konstiga födelsemärken. Vill ni läsa mer om euromelanoma kan ni läsa här på svenska, och här på finska.

Hudkliniker runt om i landet och i hela världen har öppet hus för att folk lätt ska kunna komma in utan remiss för att kolla upp sina födelsemärken. Ett jättebra event tycker jag. 

Ett problem är ju att folk väntar allt för länge med att gå och kolla upp sina födelsemärken som ser konstiga ut. Man tänker "äh, inte är det ändå nåt" eller så är det många som aldrig kollar på sin kropp och ser förändringar, förrän det är för sent.

Imorgon har Vasa centralsjukhus hudklinik öppet hus kl 9-15, för andra året i rad, och ett drygt 60-tal har fått boka in sig för att kolla upp sina födelsemärken. Hörde att alla tiderna hade bokats upp redan en dryg timme efter att de släpptes... Och många som står i kö och hoppas det dyker upp annullerade tider. Eller så kan man komma in bara och tala med kunnig personal som svarar på frågor. Hälsocentralläkare kommer till hudkliniken för att kolla patienter på löpande band för att lära sig mer om elakartade hudförändringar och hudklinikens specialläkare står till förfogande för dem vid frågor. Kl 11.45 imorgon är det också föreläsning i centralsjukhusets Y-hus (nya delen, ovanför akuten) där de specialiserande hudläkarna föreläser om just huden och födelsemärken, helt öppet för allmänheten. Bara att komma med och lyssna!

Fick också idag se denna omtalade specialmaskinen som hudkliniken här i Vasa har. Enda i Finland. Inte ens Sverige har en sådan. Tror det fanns en i Köpenhamn och en i nåt annat europeiskt land. Här kan ni läsa VBL:s artikel om ämnet. Stort! Man behöver alltså inte skicka biopsiprover till patolog utan maskinen gör biopsi med hjälp av bilder, direkt där på ställe. Ingen väntan på svar utan man får svaret genast. Vilken framgång. Johanna, överläkaren på hudkliniken, visade mig bilder idag av helt vanliga födelsemärken. Mikroskopiska bilder, väldigt vackra. Som små landskap såg de ut. Fick dock inte se bilder än på några melanom. Skulle ha varit roligt att se skillnaden.

Här kommer en lite rolig video. Skin check tango:

Så det här är vad ska du kolla efter när du kollar din hud. Märken:

- som växer, ändrar färg och/eller form

- som skiljer sig från övriga födelsemärken ("Fula ankungen"-tecknet)

- som är asymmetriska eller är ojämna i kanterna

- som känns ojämna eller fjällar (ibland kan man känna hudskador innan det går att se dem med blotta ögat)

- som är flerfärgade

- som kliar

- som blöder eller varar

- som är pärlskimrande

- som bildar sår som inte läker

Melanom är den ovanligaste hudcancertypen, men också den farligaste. Andra hudcancertyper är; basalcellscancer (vanligaste), skivepitelcancer (näst vanligast) och aktinisk keratos (medelålders och äldre personer). Melanom kan drabba alla oavsett ålder. Melanom visar sig genom att pigmenteringen hos ett födelsemärke mörknar eller att födelsemärket utvecklar ojämna kanter eller olika färger över tid. Den kan också vara som en snabbt växande rosa eller röd knöl. Melanom kan sprida sig i kroppen och måste därför behandlas snabbt.

En som haft melanom är Heidi Granholm. Här kommer hennes historia:

heidigranholm2

"Jag hade ett födelsemärke på ena låret som jag tyckte var fult och for till studenthälsan för att ta bort det. Hade inte ens en tanke på att det kunde vara melanom och glömde bort att jag skulle få svar. Sen ringde de från studenthälsan några veckor senare och bad mig komma dit så fort som möjligt. Då först slog det mig att det kunde vara hudcancer vilket de sen bekräftade nån timme senare. Sen fick jag vänta på en tid till sjukhuset. På sjukhuset tog de sen bort mer hud runt födelsemärket + 15 lymfkörtlar ur ljumsken och som tur kom svaret att melanomet inte hade spridit sig. Nu är jag på kontroll till hudläkare och till onkologen några gånger per år och kollar själv mina födelsemärken aktivt. Men före det här hade jag aldrig reflekterat över mina födelsemärken desto mer. Jag uppmanar alla att kolla sina födelsemärken och vara försiktiga i solen!"

 

tisdag 25 april 2017 - 17:26

Internationella malariadagen

Väldigt aktuellt med Malaria idag. Och inte så konstigt, eftersom det idag är den internationella malaridagen plus att en stor nyhet om malariavaccin har uppkommit under de närmaste dagarna.

Har sett nyheterna om vaccinet för några dagar sen här, och på Sevendaysbloggen "Under solen" har det också diskuterats malaria idag iom vaccinfunderingar.

Kommer ihåg förra året när vi studerade mikrobiologi och närmare bestämt Plasmodium Falciparum så tog vi upp att någon vunnit ett pris över att utveckla ett vaccin mot malaria. Det var stort då eftersom många inte vill utveckla vacciner eller läkemedel när det handlar om sjukdomar som främst härjar i fattigare länder pga lönsamheten, pengar... Men dessa forskare hade kommit på något banbrytande. Och nu är det detta då förmodligen som dykt upp och redo för att börja testas på människor. Synd bara att jag varken minns forskarnas namn eller priset dom hade vunnit... Och hittar det ingenstans...

Vi börjar med att förklara varifrån Malaria dyker upp.

Det är alltså frågan om en protozoe här. Ingen bakterie, inget virus. Utan en protozoe. En protozoe är både en mikrob och en parasit. De är encelliga parasiter. Övriga parasiter är flercelliga såsom maskar (spolmaskar, springmaskar) och ledfotingar (loppor, löss, skabb). Protozoer är encelliga men "djurlika" celler. Protozoa betyder "det första djuret". Dom har en komplicerad levnadscykel och det innebär att dom kan ha flera värdorganismer (mygga, fluga, katt, människa). Protozoer finns både på vatten och på land. De förorsakar sjukdomar främst i varmare länder och särskilt i länder där de har sämre hygien. Protozoer är de mest utvecklade mikroberna som finns.

protozoe

Protozoer indelas i

- amöbor (de kan röra sig, bor i oss, lever av oss, omfamnar vätskan, man kan säga att de "dricker av oss", tex entemoeba histolytica som orsakar amöbadysenteri),

- flagellater (dom simmar med flageller=som små svansar, ser lite ut som spermier men med fler svansar bredvid varandra, tex Trichomonas vaginalis som ger trikomoniasis, Giardia som ger giardiasis och Trypanosoma som ger "sömnsjukan")

- spordjur (Hit hör Toxoplasma gondii, gravida är här i Finland medvetna om toxoplasmos, där huvudvärden är katt och skadar fostret om man blir smittad första gången, har man smittats förr och får det som gravid borde det inte vara nån fara för fostret, och vår omtalade Plasmodium Falciparum, dvs malaria som mikroben orsakar)

- ciliater (denna har silier, små korta utstickande "ben" runt hela mikroben, tex balantidum, har ingen aning om vad den orsakar)

Amöbor och flagellater har könlös förökning och spordjur och ciliater har könlig förökning. Är du med ännu? Jag tycker mikrobiologi är så himla intressant men kan förstå att alla inte riktigt orkade med såhär långt...

Malariasjukdomen då:

Olika arter av plasmodium ger olika svår malaria. Plasmodium falciparum är den svåraste av dem. Värdorganismen är mygga och människa. Man kan få malaria via vektorsmitta (myggan alltså), via blodsmitta och via transplacentalsmitta, dvs fostret kan smittas via moderkakan. Inkubationstiden, dvs tiden från smittotillfälle till att sjukdom bryter ut, är 1-3 veckor. Myggan, vid sticktillfället, sprutar in plasmodiumsporozoiter som via blodet kommer till levern och omvandlas till trofozoiter som kan omvandlas till nya merozoiter och angripa nya erytrocyter (röda blodkroppar) eller till gametocyter som kan sugas in i ny mygga. Myggan sprider parasiten vidare. I myggan sker den könliga förökningen. Sjukdomen bryter ut och man får periodvisa feberattacker med 36-40 h intervaller. 200-300 miljoner blir infekterade varje år, ca 1-2 miljoner dör. 85% av dem är barn under 5 år. Malariaområden är amazonområdet, Afrika och Asien.

Tidigare har det alltså inte funnits nånting mot malaria. Man kan ta medicin mot malaria i förebyggande syfte. Oxiklorin, som är en reumamedicin, är ju en antimalariamedicin. Äter den själv och har frågat min läkare om jag skulle vara säker i malarialänder iom att jag ätit oxiklorin i 17 år och hon sa att jag nog borde vara safe... Lite konstig tanke att folk äter detta en liten tid när man far på resa och jag måste stoppa i mig det dag ut och dag in för att kunna fungera... Oxiklorins verksamma ämne är hydroxiklorokin. Profylaxmedicinen som resenärer till malarialänder ombeds äta heter klorokinfosfat, så det låter ju väldigt lika iaf. Här kan ni läsa mer om dessa vacciner och profylax som ges.

onsdag 29 mars 2017 - 11:43

Stackars onda magen och bloggtips

Har varit fullt upp på sista tiden iom slutspruten i skolan. Nästa vecka börjar praktiken, jeiii!!

Har haft problem med magen än en gång. Måndag kväll var det så hemskt att jag var nära att ringa ambulansen men dit ska det nog vara långt innan jag gör det. Min dyspepsi alltså som gjorde sig påmind. Kändes som om nån pumpade upp en ballong inne i min mage och kändes som att den snart exploderar, på riktigt... Kunde inte lägga mig ner för det gjorde så ont och var samtidigt helt slut. Ätit både protonpumphämmare (Somac, sen Esomeprazol) och vanliga Rennietabletter men inget hjälpte. Bara eskalerade i flera dagar. Fick till slut i mig 1 g paracetamol och jag lyckades somna sen måndagnatten i några timmar, vaknade igen när medicinverkan släppte och stoppade i mig lite till och lyckades sova till morgonen. Så denna gång gick jag faktiskt till läkare. Jättebra läkare och jag fick bra tips om vad jag kunde förbättra, både med dyspepsin och IBS:en och så skickade hon en remiss till gastroskopi för att kolla för säkerhets skull att det inte är ett magsår det är frågan om. Usch! Hatar gastroskopi! Ett nödvändigt ont. Bara att bita ihop. Har inte gjort det på 20 år så det är väl dags igen.

Men igår tog jag mig ut på en välbehövlig promenad. Min kropp kändes svullen som bara den men det var otroligt befriande att kunna röra på sig. Kanske tack vare promenaden som min mage lyckades hålla sig rätt lugn också hela kvällen och jag fick somna utan smärta denna gång.

marspromenadsolsken

Men tänkte tipsa er om några jättebra finlandssvenska bloggar som också bloggar om hälsa.

Den första bloggen är "Att vara etta". Typ 1 diabetes har Maria haft sen hon var 9 och skriver väldigt intressanta inlägg om hennes vardag som diabetiker. Diabetes är något som jag som blivande sjuksköterska behöver förbättra mina kunskaper i så jag brukar kika in här med jämna mellanrum för att lära mig mer. Hon skriver om allt från nya produkter, insulinpumpar, till vardagen med kost och hur hon räknar kolhydrater. Och snygg blogg och bra bilder har hon dessutom, vilket jag tycker är viktigt.

En till föredetta Pargasbo, som jag, är Celinda med bloggen "Borderland". Hon har en del diagnoser som depression, panikångest och borderline i bagaget och fungerar som erfarenhetsexpert och föreläser. Skriver inte så aktivt blogg men där står även om hennes diagnoser och behandlingar. Just nu läser vi i skolan om psykisk ohälsa samt om missbruk och beroende, så för mig är hennes ämnen just nu väldigt intressanta. Lyssnade annars på måndagen på en annan erfarenhetsexpert, Nikita, berätta om hans liv som drogmissbrukare. Väldigt intressant och det var med tungt hjärta man kom ut från den lektionen. Kan inte fatta hur lite man vet om den världen, och ofattbart att det finns så mycket droger i lilla Jakobstad...

En till som bloggar om psykisk ohälsa är Fredrica med denna blogg. Den är faktiskt för mig en ny blogg men när jag läste den idag tyckte jag den var snygg, "ren" och intressant. Så dit tittar jag definitivt in igen.

En peppblogg som är en träningsblogg, "Träningspaletten" skriven av Isabella följer jag mest på instagram men tittar in på bloggen också med jämna mellanrum. Den kvinnan är för härlig, sann träningsglädje varvat med grymma muskler. Hon kämpar dessutom emellanåt med ryggvärk och reumadiagnoser. Önskar henne all lycka i världen och att det ska lösa sig. Har själv gått igenom samma resa.

Bloggaren Pernilla skriver bloggen "Lungan i stormen" där hon som kroniskt lungsjuk bloggar om samhällets orättvisor och sjukdomsberättelser. Lärde känna till hennes blogg när hon var med här på Sevendays. Hon är dessutom bosatt i Pargas, min gamla hemstad.

Är ni intresserade av att läsa om en ung kvinna som tidigt blev sjuk i anorexi och depression, så ska ni kika in till "Från svag till stark". En till Pargasbo, Amanda, som skriver denna och har gått från svag (36 kg) till stark (60 kg:s muskelkvinna), numera personlig tränare.

 

onsdag 22 mars 2017 - 10:49

RS-virus och trip down memorylane

Idag meddelade facebook mig att det var 7 år sedan sonen låg inne på barnkliniken i Helsingfors pga RS-viruset. Hade skrivit en status om det och blev påmind om händelsen igen.

Vad är RS-virus då?

Respiratoriskt syncytievirus betyder RS förkortningen. Där hör vi ju redan att viruset angriper våra respiratoriska vägar, dvs andningsvägarna. Det smittar lätt och är inte farligt för vuxna och äldre barn men för små barn upp till ett år kan viruset vara en riktig plåga. Infektionen ger samma symtom som vid en vanlig förkylning. Snuva, hosta, lindrig feber och irriterade ögon. Om infektionen blir allvarligare får barnet mer ansträngd hosta, svårare att andas och segt slem i näsa och luftrör.

Barn upp till ett år andas mest genom näsan, och har barnet mycket segt slem där blir det ju naturligtvis väldigt jobbigt att andas. Barnet kan få andningsuppehåll. De vill heller inte äta pga att andningen upptar all energi. Infektionen varar också ofta längre än en vanlig förkylning, upp till en månad. Man blir inte immun mot viruset men nästa gång man får den är förkylningen lindrigare. Man brukar också säga att RS-boom går ungefär vartannat år.

lucas1arsdag2(Bild från sonens 1-årsdag)

Sonen är född i februari och var 5 veckor gammal när han blev förkyld. Vi märkte hur han blev sämre och sämre för var dag. Jag hade en vanlig läkargranskning inbokat åt honom just vid denna tidpunkt och yttrade min oro för läkaren. Han kollade lite allt möjligt men tyckte han verkade pigg och kry även om jag sade till att han är täppt, andas tungt och äter mycket mindre. Men nej, inte var det nåt fel på honom enligt hvc-läkaren. Det här var på en fredag. Här visste jag inte ens om att RS-virus fanns men man tycker ju att läkaren skulle ha haft en aning...

Så kom lördagen och jag/vi upplevde att han bara blev sämre. Och jag funderade av och an, "men läkaren kollade ju honom igår och tyckte att det är ingen fara med honom"... På söndag kunde jag inte hålla mig längre. Bokade tid privat och åkte iväg. Fick direkt remiss till akuten, "det här är RS-virus, viruset härjar på som bäst, och pojken är så dålig att han kunde ha fått andningsuppehåll när som helst...."!!! Kommer ihåg dessa dagar som om de vore igår. Kommer ihåg att jag var så arg på den där hvc-läkaren som vi var till ett par dar före. Han måste ju vetat att det gick RS-epidemi just då och att det är stor risk för sådär små barn... 

Nå, det ledde till att sonen låg inne en hel vecka på sjukhus. Han fick syre och spira med mediciner med två timmars mellanrum. Han hade lunginflammation och repade sig väldigt långsamt. Ett riktigt RS-virus-år var det detta år och det filmades från yle på avdelningen medan vi var där. Avdelningarna var överfulla av spädbarn som led svårt.

Åren efter detta drog han säkert på sig alla flunssor som gick runtom honom. Och fler lunginflammationer blev det också. Och läkare som hade svårt att tro det... Än en gång fick jag uppleva liknande när sonen var ca 2-3 år och en hvc-läkare inte tyckte att det var nåt fel på honom, "han ler ju och skrattar och har inte hög feber", fast jag berättade att han är slö och äter dåligt. Läkaren vägrade tro det var nåt fel på honom, tills han skulle visa sina studeranden att man kan kolla på ryggen också ifall ett barn har lunginflammation och vände sonens rygg åt dem. "Ojdå, ja, det buktar faktiskt inåt här, konstigt"... Det togs röntgen och visade sig vara lunginflammation...

Men efter det har han faktiskt byggt upp ett rejält immunförsvar. Sällan nåt av barnen faktiskt är sjuka längre. Så lycklig över det!

Några gamla bilder, lite memorylane, de har blivit så stora redan...:

barnenmemorylanebarnenmemorylane2barnenmemorylane3

onsdag 15 mars 2017 - 10:50

Överlevde

Japp, jag har överlevt. Trodde inte jag skulle somna igår kväll pga att jag sov på dagen samt att hela kroppen värkte av att jag legat mest hela dagen. Men tydligen somnade jag direkt jag la bort telefonen. Vaknade av och till då maken steg upp imorse men tydligen hade jag somnat om. Och vaknade sent. Fattar inte! Sovit så hårt!

Nå, jag sov bort all magsjuka iaf. Känner mig som mig själv igen! Wohooo!

Steg upp med tusen järn i elden och taggad till tusen att plugga. Och ja... än har jag inte riktigt börjat, utan gjort en massa annat istället... Blir bråttom att komma igång snart... Lite svårt att skifta fokus... 

jageftermagsjuka

måndag 13 mars 2017 - 14:05

Menstruation

Vi fortsätter på kvinnotemat och tar upp temat menstruation när jag är igång med att läsa på om gynekologi till nästa tent. Har dessutom en dotter som fyller 10 år om några månader och i helgen hade jag och hon ett kort snack om menstruation. Har tänkt ta ett längre snack nångång i framtiden. Men SÅ svårt att veta när den bästa tiden är! Man vill inte göra det för sent men inte heller för tidigt.

Snacktips? Hur har ni gjort? Bra böcker om ämnet man kunde köpa, tänkt till henne, och ha färdigt när tiden väl kommer?

Så det är alltså frågan om menarche här, den första menstruationen, menstruationsdebuten. Kommer ni ihåg er egen debut? Jag gör det inte. Men antar att jag inte var för tidig, men inte heller för sen. Har inga trauman av den, tydligen, eftersom jag minns nada. Vanligaste åldern är runt 13 år (10-16). Men den kan komma så tidigt som 8 år eller så sent som 18 år. Menarche inleds efter att en del faktorer är inprickade, såsom tillräckligt med kroppsfett och sekretion av östrogen från äggstockarna. Under en period på 2-3 år leder detta till att livmoder och bröst börjar växa samt bredare bäcken och andra saker.

menscykeln

Men så kan det hända att amenorré sker. Dvs inget händer. Ingen mens dyker upp. Då är det frågan om sekundär amenorré. Har man inte fått mens och är över 16-18 år kanske man behöver undersökas, orsaker till bortfallet. Kan det vara för lite kroppsfett? Eller medfödda defekter, som Turners syndrom, eller genitala missbildningar? Primär amenorré är då man haft mens men den har varit borta över 6 månader.

Och så har vi ord som

Hypermenorré: riklig, ofta långdragen menstruation. Man har överproduktion av östrogener. Det orsakar lågt hemoglobinvärde och järnbrist. Behandling mot detta kan vara cyklokapron-tabletter eller progesteron/kombinerade p-piller, hormonspiral, värmebehandling eller kirurgi (skrapning, hysterektomi).

Hypomenorré: ovanligt sparsam blödning. Eller korta menstruationscykler. Leder ofta till problem med ägglossningen.

Metorragi: oregelbundna småblödningar mellan menstruationerna. Har ofta samband med ägglossningen.

Menometorragi: oregelbundna rikliga blödningar.

Oligomenorré: >35 dagar mellan blödningarna

Polymenorré: <23 dagar mellan blödningarna

Dysmenorré: smärtsam menstruation som inverkar på kvinnans vardag. Detta är den vanligaste mensrubbningen. Överproduktion av prostataglandiner ger ökad uterus(livmoder)kontraktabilitet +  smärtsensibilitet. Kommer först några år efter mensdebuten och drabbar dom som inte fött barn. Symtom är ofta smärta några timmar före blödningen som varar mindre än ett dygn. Illamående, kräkningar och huvudvärk. Behandlingen är smärtstillande och kombinerade p-piller.

Kommer ihåg en kompis som ofta, under högstadiet, blev hemma vid menstruationstiden. Hon hade alltid hemska smärtor och kanske var det frågan om dysmenorré. Hon fick aldrig någon diagnos vad hon kommer ihåg. Så här berättar Linda själv:

"Det var som värst under högstadie- och gymnasietiden. De första blödningsdagarna var jag nästan sängliggande varje gång pga sån oerhörd magsmärta. Nån gång spydde jag också. Fick sedan i något skede två olika smärtlindrande mediciner. Den ena var små mörkröda runda piller, som hjälpte ibland om jag hann ta dem i god tid. Den andra sorten var suppar som hjälpte bra och snabbt. Efter graviditeten var all smärta helt och hållet borta i något år. Så småningom kom lite av smärtan tillbaka men inte alls varje gång och inte alls lika intensiv."

Och så den omtalade PMS:en! Premenstruell Spänning. Symtom är humörsvängningar, ömma bröst, svullnad, trötthet, irritation, längtan efter viss mat, depression. För en del svåra symtom. 3-14 dagar före mens. Oklar orsak.

Jag var en riktig PMS-bitch tidigare. Men inte längre. Jag anar orsaker såsom träning, koständringar och nu till sist och avgörande, avslutade p-piller, har hjälpt till mycket att slippa detta. Nuförtiden är jag mycket mer balanserad och varken jag eller resten av familjen märker när mensen börjar närma sig. Så otroligt befriande att inte behöva förlora sig själv en gång i månaden. För det var så det kändes. Kände inte igen mig själv, blev någon annan. Förbannad, skällde ut allt och alla, eller ja främst hemma då, inte i andra sociala sammanhang. Min man kunde påpeka PMS och jag blev ännu mer förbannad. "Int kan du alltid skylla på PMS". När mensen dök upp, fick jag be om ursäkt. Visst var det mensen än en gång som gjorde mig sådär... Men just då, inne i PMS tiden kunde jag inte tänka klart. Men nuförtiden märker vi inte av några som helst personlighetsförändringar. Måste ha koll på kalendern, för mitt i allt kan den dyka upp bara. Inga tecken före. Ingen ilska. Ingen irritation. Ingen förföljelsemani. Ingen "varför tittar alla på mig". Ingen magvärk. Bara lilla jag, och min mens.