fredag 15 september 2017 - 10:11

Har du haft bältros?

Har haft ett par tänkbara forskarämnen till mitt examensarbete redan länge men jag har känt att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det. Så hela processen har varit lite tveksam. Men så satt jag och slöläste min mikrobiologi-bok här hemma igår och stötte på bältros. Boom! Plötsligt föll allt på plats och jag blev exalterad. Det var ju såklart bältros jag skulle skriva om! Infektionssjukdomar, virus och bakterier är bara SÅ intressant och jag hittade även mitt område. Infektionssjukskötare. Där har vi det! Mitt område! Det har varit lite jobbigt att gilla allting och inte ha nåt speciellt intressant område. Svårt att kunna allt om allting, så att säga, och känt mig lite stressad över det. Men plötsligt hittade jag hem. Alla bitar föll på plats.

Så nu ska jag djupdyka in i bältrosens värld det närmaste året. Symtom och vård av bältros. Mycket aktuellt också angående det omdiskuterade vattkoppsvaccinet. Många äldre nu som inte har haft vattkoppor som liten och som inte heller har nåt vaccin mot det. Får man vattkoppor som äldre så brukar man inte ha det lätt. Och får man ännu till bältros efter det med nervsmärta så blir det ännu jobbigare. Har både hört om och vårdat många människor som har haft det riktigt jobbigt med denna sjukdom. Både äldre och yngre. Men det är alltså enbart sjukdomen bältros jag skriver om, jag tar inte ställning till själva vaccinationerna. Vaccinationer är hett ämne för hälsovårdare, inte lika för sjukskötare.

Nu ska jag skriva en plan som ska vara klar i november. Får jag klartecken med allt då så är det bara att skicka ut frågeformulär till sådana som haft bältros. Har du haft bältros? Skicka jättegärna mail åt mig (jessica.nybacka@gmail.com) och så får du svara på några frågor om sjukdomen sen efter november.

fredag 8 september 2017 - 12:44

Skola, jobb, tent, flunssa och det eviga dåliga samvetet

Tranorna har flyttat. Hösten är verkligen här nu. Med fina solnedgångar, krispiga morgnar och kvällsmörkret. Jag gillar höstar. En favoritårstid, delad plats med våren.

soderfjarden17

Men det är mycket nu. Brukar ju va så. Allt på en gång och sen är det tomt igen. De närmsta veckorna har jag haft skola hela dagen och sen jobb på kvällen eller tvärtom, jobb på morgonen och sen skola på eftermiddagen. Och så fick jag ju flunssan förstås till, och mens på det ännu... Inte så värst jobbig  flunssa dock. Den pyste på långsamt i början och inte tagit ner mig totalt. Jag har klarat av att jobba och studera.

jaghemmadag

Men den tar ju ner allmänkonditionen och humöret förstås då man vill prestera på topp. Idag håller jag en välförtjänt hemmadag fast vi har nån föreläsning i skolan (dock inte obligatorisk). Ska krya på mig och läsa på tent som vi har på måndagen. Såklart kom det en önskan att komma på jobb hela helgen med start ikväll. Men har lovat både mig själv och barnen att vara hemma så det blir jobb först till söndagseftermiddagen. Jag har jobbat nu alla helger i en evighet bakåt, så tänkte ha denna halva ledigt i alla fall.

Ja, ni hör ju. Det där eviga dåliga samvetet! Hur man än vänder sig är rumpan bak (eller hur va det man sa?)... Befinner jag mig på jobb har jag dåligt samvete över att jag inte hinner läsa på tent och det viktigaste, inte hinner se barnen (och maken förstås). Och är jag hemma och myser och läser och spenderar tid med resten av familjen, som idag, har jag dåligt samvete över att jag inte jobbar och cashar in pengar. Inte lätt det här livet. Som tur är det inte så mycket kvar av studierna. Fast 1,5 år är rätt länge då man håller på såhär ändå. Det gäller bara att bestämma sig och sen skita i det dåliga samvetet.

På onsdagen var jag på ett lite annorlunda uppdrag. Nämligen ett reklamjobb för Naprarehab angående kompressionsstrumpor. Det var kul. Det skulle vara en kvinnlig och manlig modell och vi fick springa och fotograferades vid öjberget och vid Söderfjärden. Benmodell för en dag. Vi hade otrolig tur med vädret som visade sig från sin bästa sida. Solen lyste och vi höll på ända tills solen gick ner. Kallt blev det nog, iom våra lätta kläder och shorts, och kanske inte det bästa för min flunssa (frös som en galning hela natten och var inpackad i filtar) men flera timmar gick fort i detta sällskap.

soderfjardenreklam

Ha en underbar och mysig helg! Jag tänker äta gott och mysa med resten av familjen. Vad har ni för planer? Kram!

torsdag 18 maj 2017 - 18:19

Tankar om andra årets studier

Sista skoldagen för denna termin. Och därmed är också andra årets studier över. På tisdagen var vi alla från klassen, som kom loss och inte jobbade eller annat, ut och äta tillsammans.

När vi slutade första året så sa vår utbildningsansvariga åt oss att vi ska ha i åtanke under nästa år att det brukar vara det värsta året. Andra året brukar kännas långt och svårt och att de flesta studeranden brukar hoppa av studierna under detta år, sa lärarna välmenande åt oss. Så ifall vi får sådana tankar är det bara att bita ihop tills vi vet att det är över och vi börjar tredje året som sen igen går jättefort. Så det var lite med de tankarna jag gick i början av andra året, på hösten alltså. Jag tyckte första året va jätteroligt och gick i ett huj, så tänkte att andra året blir väl lite kämpigare emellanåt.

Nå, hur gick andra året då?

Lätt, roligt och gick i ett huj! Eller nja, kanske inte lätt men... Första året, såhär i efterhand, tyckte jag nog var kämpigt. Det var SÅ mycket nytt! SÅ mycket jag inte kände till! Det var anatomikurser på anatomikurser på mikrobiologikurser på praktiska kurser där man inte visste knappt nånting om nånting på förhand. Läste man bra det året och verkligen satte sig in i alla termer och förklaringar, så  har man haft det lättare under andra året. Jag satt verkligen och pluggade och pluggade hela första året. Och det har nog hjälpt mig så otroligt under detta andra år när vi började beta av ohälsa-kurserna, en efter en, och ofta har detta år känts som repetition av första året. Eller som att vi skrapa på ytan under första året och andra året så gick vi lite längre ner på djupet och kunde man grunderna så gick det lättare att hänga med också på djupdyket. Det har varit så roligt och många aha-upplevelser under månaderna som gått. Både när det gäller teori i skolan och sedan praktik ute på fälten.

Så. Allt fixat nu. Inget som blev på hälft och betygen är jag riktigt stolt över. Jiiihaaa!!!

Idag hade vi en sista tent, praktikseminarie och några infotillfällen. Ett av dem var inför vårt kommande examensarbete. Under sommaren ska vi gnugga geniknölarna och fundera ut vad vi vill skriva om, för redan på hösten sätter vi igång med detta. Piuh! Och förutom examensarbetet, tre olika praktiker (hemvårdspraktik, psykpraktik och sen den sista långa "suuntautuva") och några andra kurser (såsom familjehälsa och de inriktade kurserna) så är jag så gott som färdig. Kääääk! 1,5 år ännu. Låter ju inte så mycket! Och så ska jag ju hinna jobba så mycket som jag bara orkar och kan under den tiden också. Ska vila upp mig extra mycket i sommar, då jag bara behöver koncentrera mig på ett jobb och får njuta av en hela två veckor lång semester... ;)

Det ni! Jag tänker börja njuta redan imorgon! Än så länge får jag stöd, hela majmånad, så jag tänker ligga och spotta i taket (som min kära mor alltid säger) i en hel vecka! Och jag tänker inte ha ett uns dåligt samvete för det. Hinner nog jobba alldeles tillräckligt de kommande åren...

Men lite har jag börjat fundera om man borde börja skriva på examensarbetet redan nu för att få undan en del... Försöker alltid tänka ett steg längre så jag slipper sista-dagarna-stressen sen...

vardklader(Gammal bild från först året när jag nyss köpt vård-dräkten, som är obligatoriska att ha under våra praktiska lektioner i skolan.)

lördag 6 maj 2017 - 14:34

Öronproblem

Det jag lärt mig under mina praktikveckor på öron-, näsa-, halspolikliniken är:

"Ta hand om dina öron och din hörsel"

Vi ägnar inte så många tankar åt våra öron och hörseln då allt är bra. Öronen är ju bara där, självklara på nåt sätt. Men när de inte fungerar som de ska, ja då är det problematiskt.

Vi själva kan göra så mycket när det handlar om att vårda våra öron och vår hörsel. Tex att använda öronproppar/hörselskydd för att undvika hörselskador och att inte peta in nåt (vaddstickor) i öronen. Båda två råden är något jag själv behöver ta till mig. Jag älskar att höra på musik, och helst högt, och jag är inte så försiktig med att rensa vax ur öronen med vaddpinnar heller... Men efter allt jag lärt mig nu så har jag förstått att tinnitus inte är något att leka med. Det kan, inte bara det att det är jobbigt med ett evigt sus i sociala sammanhang, orsaka sömnproblem och psykiska problem. Och så finns det ingen hjälp, inga mediciner som hjälper mot problemet. Bästa man kan göra mot tinnitus är att sätta ett annat bakgrundsljud, typ radion, på sakta i bakgrunden så man får ro att somna om kvällarna. Tänk tanken att aldrig kunna ha tyst omkring sig... Vem skulle nu inte bli galen av det!?

Punkterad trumhinna. Också nåt jag själv helst slipper uppleva. Fast jag tror jag har haft det en gång iom en öroninflammation och ett pang och så sipprade det ut vätska ur örat. Inget jag gick och kollade men inte heller ovanligt iom att man varit öronbarn och opererat bort nästonsillerna till slut i vuxen ålder.

Och så finns det så mycket annat som jag fått lära mig/se under mina veckor på polikliniken, som tex otoskleros, Menieres sjukdom, pärlväxt, tumörer, inflammerade spottkörtlar, limöra, svullna tonsiller, öroninflammationer, bihåleinflammationer, hörselnedsättningar och heshet och stämband som inte fungerar som de ska. Och en hel del klokare har jag blivit. Jag har fått se en hel del kroppsvätskor såsom vax och snor under dessa veckor, och sista dagen fick jag assistera i åtgärdsrummet. Tur så är man inte känslig och har inte desto mer problem vid sådana här saker. Efter att ha assisterat vid de två första ingreppen fick jag dock sätta mig ner en stund pga kallsvetten och illamående bröt fram. Men det var inte pga själva snitten och blodet, utan bara det att jag i en timme stått och spänt axlarna och stirrat in i själva proceduren under en stark lampa, och inte tänkte på att slappna av emellanåt. Då är det inte så konstigt att man blir lite svajig. Men jag var snabbt tillbaka och assisterade igen vid följande sen.

Nåt ni själva varit med om eller upplevt av det jag räknat upp? Hur är det mer er hörsel? Tar ni hand om den? Eller märkt att den blivit sämre med åren?

harflataBild från en morgon innan starten med att ta emot patienter för hörseltest, audiometri.

söndag 23 april 2017 - 21:55

Sista dagen idag, första dagen imorgon

En praktikdel över och jag har lärt mig helt sjukt mycket. I operationsavdelningen har jag fått vara både på instrumentsidan, anestesisidan och i uppvaket. Har kanske t.o.m. hittat mitt framtida område men är nog ännu öppen för andra områden eftersom jag känner att jag sett och upplevt så lite ännu. Men lite stressad börjar jag vara över att vi snart måste börja välja inriktning och ett ämne att skriva slutarbete om (i höst). Skulle vilja praktisera ett helt år till, på alla olika ställen, och sen välja...

Idag var sista dagen på operationsavdelningen. Jag drog ut på det ändå in i det sista... Praktisera på en söndag... Imorgon väntar ny praktikplats, dock i samma byggnad. De följande tre veckorna kommer jag att vara på två olika poliklinikavdelningar. Det betyder kontorstider. Något jag inte är så bra på. 7-15 varje dag, vardagar. Gillar ju skiftesjobb jag.

Tog detta foto imorse under pausen för att visa det fina ljuset i rummet, men fasiken va trött och sliten jag ser ut. Maken sa att jag skulle skriva att jag har satt på filtret "old" i faceapp... Eller finns det ett "tired" filter också? *fnissar (är säkert den enda i svenskfinland som inte laddat ner faceappen)

opjag 

torsdag 20 april 2017 - 15:49

Dagens citat

"Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man egentligen vet"

 

Quote by me, men säkert är det någon klok som sagt samma tidigare...

Är det därför som kloka människor är ganska tysta av sig? Tex barn är ju väldigt bra på att berätta åt alla allt de vet. Men med åren tystnar man mer och mer desto mer man inser hur mycket kunskap det finns i världen. Och vissa vuxna har aldrig lärt sig att lyssna på folk utan älskar fortfarande bara att berätta åt alla allt de vet... Såna här funderingar går jag och funderar på en torsdag.

hemmastrandenfrostmorgon

I skolan på lektioner är jag ganska aktiv. Man blir ju bedömd samt lärarna vill ju gärna veta om vi lär oss nånting överhuvudtaget. Man vet också vad som förväntas av en på förhand. Och jag brukar kunna svara på deras frågor. Under praktiken känns det dock som att läkarna (oftast läkare som frågat mig, har inte stött på korsförhör av sjukskötare än) prickar in precis det man inte vet när de ställer frågor... Varför är det så? Eller får jag blackout? Har ännu inte kunnat svara vettigt när de frågar...

Men om vi ser nånting positivt med det så lär man sig ju faktiskt av det också. Jag kommer att komma ihåg för resten av mitt liv allt vad som frågats av mig under praktiken. Och vad jag borde ha svarat.  Jag såg ju till att läsa på och kunna svara ordentligt om jag blir frågad samma sak nångång igen. Så det är ju positivt. Skulle ingen bry sig om mig och aldrig fråga mig nåt så skulle jag inte lära mig så mycket heller. Och viktigaste med ett sjukskötaryrke är inte att kunna göra alla procedurer och ingrepp, det lär alla sig bara man får öva, utan man ska förstå varför de görs, vad det leder till,  vad som kan gå tokigt och vad man bör göra för att det inte ska gå tokigt. Jag har alltid haft respekt för vårdyrket men om alla bara skulle förstå hur kloka alla sjukskötare är och hur mycket de kan och vet, hur mycket de MÅSTE veta!! Speciellt de specialistskötare som jag haft lyckan att praktisera med. Visst finns det, som inom alla branscher, folk som inte riktigt bryr sig eller är intresserad av yrket på riktigt, och därav inte besitter så stor kunskap men de allra flesta är riktiga Einsteins inom sitt område. Både kunniga och fina personligheter.

Så det så! Hav lite mer förtroende för vårdare efter att ni läst detta! Over and out!

 

tisdag 11 april 2017 - 20:02

Bra dag

Idag har varit en riktigt bra dag. Jag har fått göra en hel del, jag har börjat komma in i praktikplatsens rutiner och kan namn på personal och vet var (några) saker finns. Det viktigaste alltså för att man inte ska känna sig helt bortkommen. Andra veckan och jag trivs verkligen där jag är nu. Och så har jag orkat ta mig till gymmet (hemma) dessutom idag på kvällen. Wohoo!! Blev lite av de mest populära övningarna och inte så målinriktat, men just nu är jag bara glad att jag orkar göra nånting. "Allt är hemåt"

gladjag

 

fredag 7 april 2017 - 16:00

Första praktikveckan

Första praktikveckan är genomförd (eller nåja, söndag också) och jag har varken svimmat medan dom borrat, eller fumlat (eller nåjo, kanske lite men inget desto värre) och gjort något sterilt osterilt... Så mina mål är nådda för denna första vecka. Nu ska jag göra upp nya mål som innefattar lite sjuksköterskegrejer också, hehe... Att få göra praktik i operationssalen är lite extraordinery, så det går inte riktigt att göra upp vettiga mål före man verkligen har varit där. Första tiden försöker man bara att inte vara i vägen för alla andra och göra sig så osynlig som möjligt, och sen när man är säker med det så kan man börja ta lite mer plats igen... Men även om jag inte gjort så mycket själv, utan mest varit med och hjälpt till och tittat på, så har jag lärt mig otroligt mycket och allt är så intressant! 

operationsskotare

(Och man kunde ju tro det är disktrasa vi har på huvudet men nej, det är operationsmössorna...)

Men trött blir man! Varit så slut att jag gått 21 och lägga mig varenda kväll. Då man stått stilla och koncentrerat sig i 8 timmar varenda dag. Alla som varit nya på ett jobb känner till den känslan. Och så har dessutom barnen varit trötta iom långa dagar. Så det är flera omställningar här hemma när jag är på praktik. Det är inte så lätt att bara slänga sig i soffan efter en praktikdag med fötterna uppåt, fast man skulle vilja det. Istället kraschar jag i sängen då barnen äntligen lagt sig. Men idag är det fredag gott folk och jag ska försöka hålla energinivån uppe så jag orkar träna nåt ikväll! Håll tummarna! (Kommer säkert snarka gott kl 20 redan...)

söndag 19 mars 2017 - 10:14

Söndag

Blev väckt av maken och barnen idag. Fick sovmorgon som vanligt och var sist upp av alla i familjen. Är helt däckad på morgnarna nuförtiden. Kroppen som ska processa både all information jag pluggar plus nån sorts förkylning som jag drog på mig efter magsjukan. Inget som blossat upp riktigt men jag går med ömma halskörtlar och flunssablåsor i munnen.

Men solen lyste så underbart imorse att jag var tvungen att ta mig ut på en promenad före pluggandet börjar igen. Bar asfalt! Snart är det vår!!

marspromenadVäl hemma igen såg jag barnen ute och maken som höll på att fixa upp trampolinen för säsongen. Så jag tänkte välta lite traktordäck. Tyvärr var det lite väl mycket is på vår gård så däcket bara gled omkring på det... Fick se mig besegrad den här gången och ta det lugnt istället. Lite solbad passade perfekt!

traktordackmarsjag3Så nu kör vi igång med pluggandet igen efter friskluftsintaget! Är det inte en snygg hjärna jag ritat?

plugg

Önskar er en underbar söndag!

onsdag 1 februari 2017 - 09:53

Övertrött och ny skola

Herre du milde vad jag var dödstrött igår! La mig i sängen vid 20.30 samtidigt som barnen gick till sängs. Hade ändå svårt att somna sen och kändes som att jag andats hackigt och sovit ytligt hela natten. Övertrött. 

Fattar bara inte vad som är problemet. Jag har inte gått sent och lagt mig de senaste dagarna, inte vaknat extra tidigt heller. Ingen stress med varken skola eller jobb. Praktiken är slut och lektioner i skolan har börjat.

Ny skolbyggnad dock och mycket nytt där. Men roliga saker. Skolan min har ju flyttat till Brändö nu och vi har en splitterny skola. Så ny att de fortfarande håller på att måla, bygga och bära in saker dit. En del klassrum och våningar är inte ännu färdiga och vi sitter på lektion i flyttdamm. Mina ögon är torra som bara den och gruskänslan är uppenbar hela dagen, och mycket vatten går åt att dricka under lektionerna. Men utöver det är det lugnt.

Hänförd över hur isolerad man varit i vår gamla skola i Roparnäs. Isolerad från alla andra studeranden. Där såg man aldrig nån men nu är man mitt bland tusentals studeranden från resten av Novia, VAMK och Vaasan yliopisto. Plötsligt är man mitt i ett stort campus med flera restauranger, cafeer och ett stort bibliotek. Jag och en kompis gick till Tritonia igår på egen rundvandring och satte oss sedan i cafeterian och bara tog in atmosfären. Den kändes lite övermäktig sådär under första dagarna...

Nåja, vet vad som brukar bota övertrötthet och sömnproblem: TRÄNING! Och det har det varit lite skralt med den senaste tiden. Får ta och bota mig ikväll efter dagens lektioner!

presentationsbild