fredag 11 augusti 2017 - 11:44

Sista semesterdagen

Igår firade jag min sista semesterdag. Kändes inte så vemodigt dock. Har hunnit vila mig och är redo för höstens rutiner och jobb/studier. 

abborrstranden

Först var jag och barnen och undersökte Vasas omgivning och hittade (med makens hjälp) ett obekant ställe för oss, abborrstranden. Och så fint där var!! Barnen var lyriska över nya ställen att klättra och undersöka och jag tyckte det var så vackert där med sol och storm, så vi blev där en god stund. Lite för länge också, för vi hade bestämt tid på stan med en kompis och fick lite väl bråttom att hinna dit.

abborrstranden3

Sen blev det Konstens natt för hela kvällen. Nästan 4 timmar var vi där och barnen orkade och gillade det dom med. Än en gång jätteroligt. Massor med folk, mat och musik hela kvällen lång. Och alla vi behöver lite sambatåg i våra liv. Alla former av kroppar smyckade i färger och paljetter och stolta och modiga att dansa framför hundratals människor. En härlig kväll.

sambataget1sambataget01sambatagetsambataget2sambataget22

lördag 5 augusti 2017 - 20:09

Om att komma igång igen

När man varit på resande fot en vecka och knappt kommer ihåg hur man lyfter tyngder...

jagbankselfie

Jag är oerhört segstartad på sommaren. Eller vi ska säga om sommaren varit varm. För ännu en vecka sen gick träningen som smort. Det var lagom temperatur och jag hölls igång av att arbeta. Sen fick jag semester och vi reste söderut, inte tränade alls, och solade och badade i sommarhettan. Och plötsligt är man lika smidig som en tjur och lika svag som en... snigel (?). (Lite osäker om ni förstod mina liknelser rätt nu?)

Fick ändå till ett discopass med fokus på övre kroppen, bröst och armar/axlar.

bankpressbankpress2bankpress3bankpress4

Det är bra att fotografera tekniken emellanåt. Och jestas, man blir nog lite förskräckt av de där "ringarna" som dykt upp på kroppen också. Får bli en energirik (och lite kalorisnålare) höst!

jagbankpress

torsdag 13 juli 2017 - 14:59

Styv i kroppen och höstfunderingar (redan?)

Ouch, min kropp är så styv och seg idag!

jagjuli

Tränade ett pass ute på gården med dottern igår och idag är alla kroppsdelar ömma... Det var verkligen ett helkroppspass som hette duga. Jag frågade dottern om hon känner av nåt idag:

"Näe, inte alls", var svaret.

Det är väl så att ju äldre man blir, desto viktigare blir detta med att tänja, eller yoga, eller bodybalance. Whatever som känns rätt. Borde också komma oftare iväg på såna pass. Jag har slarvat nåt fruktansvärt med den "mjuka träningen" på sistone. Försökt tänja hemma ett par minuter här och där, men inte är det samma sak som att ägna en hel timme åt kroppen och knoppen i lugn och ro. Det är svårt att finna ro (tid) att komma sig iväg till allmänna gymmet då resten av familjen har semester och bara trampat på och väntat på att man kommer hem från jobbet. Och nu i juli är detta ännu svårare att lösa då både jag och maken jobbar, och barnen är lediga.

Ja, tiden är knapp denna sommar. Hösten närmar sig och jag börjar ju redan fundera på att skriva på slutarbetet och inhopparjobb under höst och vintern. Mina stödpengar är slut och jag ska försöka mig på studier + arbete. Först ska jag dock fundera på dotterns 10-års kalas (dottern gick med på ett riktigt minikalas i år med närmsta vännerna, allt för att jag ska slippa stressa över det också) och mina nästan två veckors, 9 dar, semester i augusti (som säkert går åt till mer studiefunderingar och förbereda barnen inför skola). Känner att jag har rätt bra koll på allt ändå och är peppad inför hösten/vintern.

söndag 2 juli 2017 - 15:10

Flowpark

Igår va vi till Flowpark i Ähtäri. För ett par år sedan (tja, kanske rentav 5 år sen redan...) var jag och mannen till Flowpark i Åbo. Vi pratade länge och väl att det stället ska vi definitivt besöka igen. Nå, så brukar det ju sägas och så har 5 år gått i ett huj.

Första gången var ju barnen så små så vi var utan dem. Denna gång kom barnen med eftersom de länge velat besöka en klätterpark. Vi har också en här i Vasa, Zip-adventurepark, men vi ville besöka en lite större park där det finns fler banor att klättra i. Det kostar ju ändå cirka 20 € per person, både i Ähtäri och Vasa, vare sig man är barn eller vuxen, så det är inte så billigt nöje. Vi ville samtidigt köra iväg på en liten roadtrip när jag nu en gång var ledig.

Solen gassade på under dagen men vi fick lite skugga också bland trädtopparna mellan varven. Det var en perfekt dag och barnen va så modiga! Vi klättrade direkt upp i de högre banorna och barnen kom modigt efter. Mannen gick först och sonen efter. Sen kom dottern och till sist jag. Det var nog det bästa alternativet för oss. Ett tag tog rädslan över för sonen när det var en bana som är lättare ju längre ben och armar man har. Högt upp var det också och det man skulle stå på hängde och svängde i luften. Men mannen grabbade snabbt tag i hans sele och drog med honom efter sig själv, hängande i selen och sonens rädsla gick över lika snabbt som den kom.

Mannen klättrade också själv upp till en röd bana och han sa att det var mycket hemskare när man var ensam och inte hade barnen att hjälpa. Han fick riktigt höjdskräck ett tag och helt slut i armar och ben blev han. Jag hann dock inte köra igenom den banan, men tror jag skulle ha bangat ur även om det skulle ha funnits tid.

Kul hade vi allihopa!

flowparkflowpark2bilderflowpark3bilderflowpark3bilder2flowpark6flowpark11flowpark12

fredag 30 juni 2017 - 20:38

Löpning i korta shorts. Yai or ney?

Invigde mina korta shorts idag. Har ju haft dem i skåpen, sisådär en tre, fyra år, men inte nämnts ta på mig dem "in public". Har ni nåt sånt klädesplagg i garderoben? Som ni inte vill slänga men som ni heller inte använder, speciellt inte utanför husknuten?

kortashortscollage

Har tyckt dessa shorts varit "för korta" eller "för tajta". Idag sket jag i dom tankarna. Det var varmt ute och jag ville springa med lätt klädsel. Komplimangerna av maken, som tyckte jag mer än gärna kunde visa benen, gjorde ju också susen.

Tänka sig att jag äntligen vågade ha dem bland folk när jag väger som mest! Direkt jag tänker på att jag borde hålla igen lite med det goda i matväg så äter jag dubbelt mer än jag brukar och bara ökar i vikt... så även denna gång. Denna vår har varit en riktig viktboost som jag nu försöker ta tag i under sommaren istället. Den här magen ska jobbas bort litegrann nu, mest för att må bättre men även bort med extra kulan.

Nå, jag drog mina korta shorts på och jag och mannen satte iväg. 4,5 km löpning efter jobbet blev det, i hettande värme. Och ett dopp i nyinköpta poolen här hemma efteråt. Så härligt!! Idag har vi haft en riktigt varm sommardag, och mer värme utlovas. Och jag är dessutom ledig hela helgen. Jippiii!!

onsdag 14 juni 2017 - 11:51

Man är så gammal som man känner sig

Det här är min sista vecka som 37-åring. Nåt jag inte tänkt på förrän igår på gymmet. Egentligen tänker jag aldrig på åldern. Varför skulle man tänka på den? Man är så gammal som man känner sig. Jag har ingen åldersnoija. Tvärtom. Jag gillar att bli äldre. Men jag känner mig ju som 20-nånting. Efter det känns det som att åldern stått still. Inte så konstigt att de flesta dementa när man frågar dem hur gamla de är, oftast säger 25, eller nåt liknande. Det är nåt med den åldern som gör att man "fastnar" där. Inte så att jag skulle vilja vara 25 igen. Nej! Varje år jag blir äldre säger jag att detta är bästa åldern. Men man känner sig yngre. Förstår ni vad jag försöker säga...? 

svettigtgympassjuni

På sistone har jag inte haft så stor inspiration att träna. Det har blivit mest löpning. Tro mig inte fel, löpning är både kul och skönt det också men när jag är på G så är det vikter som gäller. Varvat med grupp-pass. Och de har det också blivit färre med på sistone.

Igår böt jag om här hemma och satte kurs mot hemmagymmet med planer på att lyfta tungt. Det var länge sen. Och det blev ett riktigt svett-pass. Jag dansade som aldrig förr och lyfte riktigt tungt. Och kände mig så stolt över den här snart 38-åriga kroppen. Ju äldre man blir desto yngre känner man sig. Och mer befriad, från egna och andras tankar. Man gör sin egen grej, trivs med sig själv och man är mer förlåtande mot sig själv. På ett bra sätt. Inte så att man blir sunkig och går runt och luktar apa och klär sig i vad som helst. Men man tillåter sig att lyssna på sig själv, har en inre frid och njuter av de små sakerna i livet. Som gårdagens lilla roadtrip och fikastund.

Så vågar man också spexa och bjuda på sig själv, och ha kul på egen hand i gymmet:

discopassgymmetdiscopassgymmet3discopassgymmet4

 

måndag 12 juni 2017 - 08:53

Roligt så länge det varade

Godmorgon världen!

Natturerna kom emot och jag beslutade mig för att avsluta runstreak. Kändes inte roligt längre. Dryg vecka orkade jag nöta på med alltför spända smalben. När lär jag mig att inte försöka mig på utmaningar som sträcker sig över en längre tid??

Nu tänker jag enbart springa när jag vill. Som idag tex. Efter att jag avslutat mina nattskift. Hela två dar ledigt!! Fick sån energi när jag körde hemåt, av solskenet, så jag bestämde mig för att direkt byta kläder och fara på en morgonpromenad, innan jag säckar ihop. Vet av erfarenhet att jag inte orkar nånting när jag vaknar från dagssömnen, så det gäller att passa på när man hittar den där energin.

Frassesommarmorgonjagjuni

Nu blir det sömn på detta! Godnatt!

 

onsdag 7 juni 2017 - 20:47

Gastroskopi

Idag firar jag en full vecka runstreak. Lite synd att inte kunna springa just idag men jag tog mig ut på en promenad ändå, nästan 1,6 km men inte riktigt... Orsaken till detta var att jag var på en gastroskopiundersökning idag på eftermiddagen. Först var jag på jobb, morgontur, fick vara oäten 6 h före och odrucken 2 h före. Maken kom och hämtade mig från jobbet och körde mig till Oravais hälsocentral där undersökningen gjordes (tydligen har Korsholm samarbete med Oravais och det är där dessa undersökningar görs). 

Jag har gjort denna undersökning för 20 år sen på Åbolands sjukhus och då två gånger. Så jag vet vad det gick ut på. Och var smått nervös, för det jag kommer ihåg var att man kände sig smått i panik när svälj och kräkreflexerna inte ville lugna ner sig...

Gastroskopi-undersökning (här en länk) går ut på att svalget blir bedövat och läkaren för ner en böjlig slang genom matstrupen och ner till matsäcken och början av tunntarmen. Det finns en ljuskälla och kamera på ändan av slangen och läkaren kollar runt att allt ser ok ut, kan ta bilder, biopsi-prover och olika ingrepp.

Hela övre magkanalen såg jättebra ut. Och det är ju jättebra. Men ändå lite snopet. För då kvarstår ju frågetecknen varför jag får så ont i magen emellanåt. Låter som att det är tarmarna som strular, inte magsäcken. Även om det känns som magsäcken.

Nå, efter att de grävt runt i magen och matstrupen och man försökte undanhålla kräkningar under 10 minuter och djupandas så kändes det att löpning inte riktigt passade sig idag. Så jag tog mig ut på en promenad, med en vattenflaska i handen. För det tar fortfarande ont när jag sväljer. Inte så konstigt efter att en slang grävt runt där. Tanken med runstreak är ju att springa varje dag, oavsett väder eller mående. Men har man en autoimmun sjukdom så äventyrar jag inte hälsan. Så jag tog det lugnt idag. Och det var nog rätt beslut. Mina ryggmuskler (andningsmuskler) var så spända och det kändes lite jobbigt faktiskt att bara gå också. Nu ska jag bota det onda i halsen med lite glass!

sommarpromenad

 

tisdag 6 juni 2017 - 20:17

Uppdatering

6:te dagen runstreak och jag är med ännu. Wohoo! Har nog tänkt ge upp så många gånger redan att jag är förvånad att jag kör på ännu. Och idag fick jag sällskap av maken och vi körde mer än minimum idag, nämligen hela 2,9 km. Wohoo igen!

paretnybackaspringer

Det jag upplever som jobbigast/ondast är ju smalbenen. Jag masserar och stretchar mellan varven. Säkert gör jag det ändå för lite. 

Annat som händer runt omkring mig just nu är att jag börjat jobba igen på heltid, sommarpaus från studierna, maken har semester och fixar som en härlig galning här på tomten och huset. Och imorgon börjar sommarvärmen. Fast jag trivs ju bättre i sådär halvvarmt och hoppas inte på nån jätte-värmebölja. Är lite chockad över mängden fräknar jag fått i år. Brukar ju ha men aldrig så här mycket! Ett monster-fräken-år i år.

frakenjag

fredag 2 juni 2017 - 21:15

Dag 2

Idag var det dags för andra dagen av min runstreak-utmaning. Min kropp har varit rätt mör eftersom jag drog en 12,4 km:s länk sent igårkväll. Full rulle på jobbskiftet idag har det varit och sedan shopping med dottern efter jobbet. Benen har känts bra så länge jag varit i rörelse men direkt jag har fått vila benen har jag knappt sluppit upp igen... 

Men kl 19.30 kom jag loss från fredagsmyset och drog på löparkläderna och satt iväg. Jag svängde runt några varv här i knutarna och landade till slut på 1,73 km och kände mig helnöjd (minimisträcka är ju 1,6 km, läs förra inlägget om runstreak om ni undrar).

Jag fixade det! Trodde inte riktigt på mig själv först. Väldigt långsam länk var det nog. Denna 1,7 kilometers sträcka tog hela 12 minuter. Folk skulle säkert ha gått om mig, men jag kom mig ut. Känns som ett stort steg det redan!

victoryjag