Sura listan

torsdag 17 augusti 2017 - 22:02 | 0 Kommentarer

Första skolveckan lider mot sitt slut. Och tacka vet jag det. Vilken pärs denna vecka har varit... Emotionell pärs ska jag tillägga. Tror det alltid är värre för föräldrarna men detta år vet jag inte för vem det varit värre, står rätt lika tror jag. Nå, skolstarten gick riktigt bra. Alla var nöjda, barnen gick till skolan och kom hem glada och nöjda. Men det var rätt mycket kommers efter skoldagarna. Det skulle såklart plastas en massa böcker och leka med kompisar, simma och röra på sig. På tisdagen kom lönen och allt som inte inhandlats skulle inhandlas, såsom innejumppaskor, nya cykelhjälmar och annat smått och gott. 

Natten till onsdag klagade dottern på ont i magen och illamående. Blev en usel natt för henne och på morgonen var hon helt färdig. Sonen försökte också säga att han också hade ont men jag lyssnade inte, trodde han bara försökte få bli hemma han också, och skickade honom till skolan. Han hade en helt bra skoldag men på kvällen fick han en huvudvärk from hell och spydde en stund efter det. Just så, så trodde vi att magsjukan var här. Han gick frivilligt och sova efter spyendet och somnade...efter kl 18... Sov hela natten utan en enda spya, vaknade vid 2 och jag steg upp och gjorde lite nattmat åt honom. Så kom han och sova med mig och sov till morgonen. Båda barnen varit trötta men annars mått rätt bra idag. Så inte vet jag om det var magsjuka eller nåt annat...

Hittade denna lista hos Daniela idag och tänkte att den listan var det bästa idag! Sura listan! Här kommer min version:

Obehagligaste jag vet: Nätterna före jag ska resa bort. Med eller utan barn. Och det obehagliga är mina mardrömmar. Jag drömmer alltid hemska mardrömmar, verkliga sådana om alla möjliga sorters scenarior om vad som kunde hända. Kidnappningar, bränder, olyckor. Jag har en otrolig fantasi och mardrömmarna är så verkliga och jag har jättesvårt att sova dagarna för jag/vi ska nånstans. Så fort jag somnar börjar jag drömma och fastän jag vaknar så fortsätter min hjärna på mardrömmarna även om jag är vaken. Verkligen obehagligt!

Nåt annat mer "lättsamt" jag kan nämna som obehagligt just nu är att cykla/springa över alla grodorna som hoppar bredvid vägkanten just nu. De är överallt. Små, små grodor på kanten som inte förstår att hålla sig i dikeskanten istället för på asfalten... blä! Cyklade en gång när jag var liten över en stor padda i Pargas. Precis mitt över den... Och jag blir ännu också äcklad (och sorgsen) över den synen i mitt minne... (Fotot nedan taget idag när jag cyklade hit och dit pga just alla grodor som hoppade runt på asfalten, obs, ny hjälm!)

nycykelhjalm

Absolut inte min killtyp: Alltför gå-på-are. Jobbiga typer. Som inte fattar ett nej. Stöddiga.

Äckligaste mat jag vet: Oliver. 

Blir arg på: folk i trafiken som inte kan trafikreglerna. Skulle inte klassas som road rage men jag perklar mig nog högt och ljudligt när folk inte kan blinka eller då folk behöver två körfiler för att svänga , eller då ingen förstår att gamla fartkameran i början av nya omfartsvägen inte fungerar och folk bromsar in precis före 100-märket för att sen öka farten långsamt... osv osv. Galen blir jag.

Sämsta bok jag läst: Kommer inte ihåg sämsta, men senaste bok jag lämnade efter några sidor lästa var faktiskt Björn Ferrys självbiografi. Han kändes inte som en intressant karl utan mer som en "absolut inte min killtyp".

Något som får mig att byta radiokanal: För en tid sen var Radio Energys radiomorgnar något av en höjdpunkt men nuförtiden får prat på morgonen (vi snackar 6.30 alltså) i bilen mig att gå i taket. Tacka vet jag radio Loop eller Kiss och enbart musik.

Sist jag ville ta till knytnävarna: Säkert nåt trafikrelaterat...

Sämsta serien jag nyligen sett: Nån netflix-serie vi försökte se på med maken för en tid sedan men nu har jag glömt namnet på den.

Fulaste plagg jag vet: kommer faktiskt inte på nåt

Äckligaste drycken: öl

Det skriker jag när jag blir arg: allt möjligt. Skriker kanske lite väl ofta på barnen. Man borde ju ha världens tålamod men det har man nog för sällan hur man än försöker. Jag försöker tänka på det där ibland, och på riktigt skrika mindre. Vet ju att det gagnar ingen att hålla på sådär. Och ju mindre jag skriker så märker jag också att barnen är lugnare. Så win-win.

Skönt att få surna till lite här också. Upplyftande. Nu kan man koppla bort allt surt för en stund och njuta av resten av veckan!

Kategorier:

Allmänt prat Jag

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.