Visa inlägg taggade med 'menarche'

måndag 13 mars 2017 - 14:05

Menstruation

Vi fortsätter på kvinnotemat och tar upp temat menstruation när jag är igång med att läsa på om gynekologi till nästa tent. Har dessutom en dotter som fyller 10 år om några månader och i helgen hade jag och hon ett kort snack om menstruation. Har tänkt ta ett längre snack nångång i framtiden. Men SÅ svårt att veta när den bästa tiden är! Man vill inte göra det för sent men inte heller för tidigt.

Snacktips? Hur har ni gjort? Bra böcker om ämnet man kunde köpa, tänkt till henne, och ha färdigt när tiden väl kommer?

Så det är alltså frågan om menarche här, den första menstruationen, menstruationsdebuten. Kommer ni ihåg er egen debut? Jag gör det inte. Men antar att jag inte var för tidig, men inte heller för sen. Har inga trauman av den, tydligen, eftersom jag minns nada. Vanligaste åldern är runt 13 år (10-16). Men den kan komma så tidigt som 8 år eller så sent som 18 år. Menarche inleds efter att en del faktorer är inprickade, såsom tillräckligt med kroppsfett och sekretion av östrogen från äggstockarna. Under en period på 2-3 år leder detta till att livmoder och bröst börjar växa samt bredare bäcken och andra saker.

menscykeln

Men så kan det hända att amenorré sker. Dvs inget händer. Ingen mens dyker upp. Då är det frågan om sekundär amenorré. Har man inte fått mens och är över 16-18 år kanske man behöver undersökas, orsaker till bortfallet. Kan det vara för lite kroppsfett? Eller medfödda defekter, som Turners syndrom, eller genitala missbildningar? Primär amenorré är då man haft mens men den har varit borta över 6 månader.

Och så har vi ord som

Hypermenorré: riklig, ofta långdragen menstruation. Man har överproduktion av östrogener. Det orsakar lågt hemoglobinvärde och järnbrist. Behandling mot detta kan vara cyklokapron-tabletter eller progesteron/kombinerade p-piller, hormonspiral, värmebehandling eller kirurgi (skrapning, hysterektomi).

Hypomenorré: ovanligt sparsam blödning. Eller korta menstruationscykler. Leder ofta till problem med ägglossningen.

Metorragi: oregelbundna småblödningar mellan menstruationerna. Har ofta samband med ägglossningen.

Menometorragi: oregelbundna rikliga blödningar.

Oligomenorré: >35 dagar mellan blödningarna

Polymenorré: <23 dagar mellan blödningarna

Dysmenorré: smärtsam menstruation som inverkar på kvinnans vardag. Detta är den vanligaste mensrubbningen. Överproduktion av prostataglandiner ger ökad uterus(livmoder)kontraktabilitet +  smärtsensibilitet. Kommer först några år efter mensdebuten och drabbar dom som inte fött barn. Symtom är ofta smärta några timmar före blödningen som varar mindre än ett dygn. Illamående, kräkningar och huvudvärk. Behandlingen är smärtstillande och kombinerade p-piller.

Kommer ihåg en kompis som ofta, under högstadiet, blev hemma vid menstruationstiden. Hon hade alltid hemska smärtor och kanske var det frågan om dysmenorré. Hon fick aldrig någon diagnos vad hon kommer ihåg. Så här berättar Linda själv:

"Det var som värst under högstadie- och gymnasietiden. De första blödningsdagarna var jag nästan sängliggande varje gång pga sån oerhörd magsmärta. Nån gång spydde jag också. Fick sedan i något skede två olika smärtlindrande mediciner. Den ena var små mörkröda runda piller, som hjälpte ibland om jag hann ta dem i god tid. Den andra sorten var suppar som hjälpte bra och snabbt. Efter graviditeten var all smärta helt och hållet borta i något år. Så småningom kom lite av smärtan tillbaka men inte alls varje gång och inte alls lika intensiv."

Och så den omtalade PMS:en! Premenstruell Spänning. Symtom är humörsvängningar, ömma bröst, svullnad, trötthet, irritation, längtan efter viss mat, depression. För en del svåra symtom. 3-14 dagar före mens. Oklar orsak.

Jag var en riktig PMS-bitch tidigare. Men inte längre. Jag anar orsaker såsom träning, koständringar och nu till sist och avgörande, avslutade p-piller, har hjälpt till mycket att slippa detta. Nuförtiden är jag mycket mer balanserad och varken jag eller resten av familjen märker när mensen börjar närma sig. Så otroligt befriande att inte behöva förlora sig själv en gång i månaden. För det var så det kändes. Kände inte igen mig själv, blev någon annan. Förbannad, skällde ut allt och alla, eller ja främst hemma då, inte i andra sociala sammanhang. Min man kunde påpeka PMS och jag blev ännu mer förbannad. "Int kan du alltid skylla på PMS". När mensen dök upp, fick jag be om ursäkt. Visst var det mensen än en gång som gjorde mig sådär... Men just då, inne i PMS tiden kunde jag inte tänka klart. Men nuförtiden märker vi inte av några som helst personlighetsförändringar. Måste ha koll på kalendern, för mitt i allt kan den dyka upp bara. Inga tecken före. Ingen ilska. Ingen irritation. Ingen förföljelsemani. Ingen "varför tittar alla på mig". Ingen magvärk. Bara lilla jag, och min mens.