söndag 10 september 2017 - 11:00

Läsa på främmande språk

Jag sätter korten på bordet genast, jag var noll procent motiverad under studentskrivningarna och medan helheten gick riktigt bra så skrev jag ett skamligt B i franska. Och det är egentligen rätt konstigt, för jag hade en underbar franskalärare, min franskagrupp var jättemysig (och den höll sig med i stort sett samma personer i tre år, vilket var till fördel för samhörigheten) och jag tyckte om att studera det franska språket, men h e r r e g u d vad är på gång med alla dom där verbena? Jag kastade ca en blick på högen av franskaböcker och sedan var det färdigstuderat för min del. 

DSC02708I alla fall, för någon dag sedan läste jag en grafisk roman, Le Bleu est une couleur Chaude av Julie Maroh. Helt på franska! Och jag förstod typ... en tredjedel? Kanske. Ibland förstod jag fullständiga pratbubblor med skämt och allt, men oftast flög texten helt över mitt huvud och jag fick förlita mig fullständigt på bilderna (och det jag kom ihåg från att ha sett filmen för ett tag sedan) men slutet went totally rogue och jag är inte helt säker på vad som hände, och det blev rätt självklart att skulle jag läst på ett av mina dominanta språk skulle det inte ha lämnats oklart. Men då skulle jag kanske inte aktiverat hjärnan lika mycket heller? Jag vet inte, men det känns faktiskt som en enorm prestation att jag inte gav upp halvvägs igenom, vilket är min främst erfarenhet med det här språket. 

Kanske det är dags att börja läsa mer på finska? Öva det där exotiska andra inhemska språket? Om någon är sugen är jag jätteintresserad att höra om andras vanor med att läsa på främmande språk! Kasta lite motivation hitåt. Tar också rekommendationer på enkla böcker på franska (och finska.)

Annat än det, håll till godo med denna bild av mig framför Versailles under franskagruppens resa till Paris. Bild tagen av självaste Iisa Smeds! Amitiés!

IMG 7008 kopia

fredag 8 september 2017 - 10:00

Senaste tidens ohälsosamma bokhaul

Ugghhhhhh att inte betala hyra och veta om att det kommer att komma en månadslön så småningom har förändrat mig till ett pengaspenderande MONSTER. Jag tänkte därmed dela med mig av min höstläsning (vårdslöshet) för att lätta trycket! På samma sätt som att det värsta med att fickparkera är vittnena, så är det värsta med att hejdlöst köpa böcker att inte prata om det. Eller något sånt. 

Nåväl, bevittna min skam.

DSC02705

Lite finlandssvenskt, lite poesi och några loppisfynd från Ekenäs! Jag är ju verkligen rätt nöjd över alla mina inköp, det är kanske min ovilja att lugna ner mig och ansvarsfullt sköta mina pengar som skaver. 

Nåväl, vad har vi på bilden? 

Goodnight stories for Rebel Girls av Elena Favilli och Francesca Cavallo, som jag inte hör till målgruppen för, men jag tyckte trots allt väldigt mycket om den och kommer antagligen skriva ett eget inlägg om den så småningom! Varje uppslag handlade om en ny historisk kvinna, med tillhörande konstverk skapat av en kvinnlig konstnär, och det var inte heller bara västerländska kvinnor som togs upp! Jag har redan gett boken som gåva till en ung tjej i mitt liv, och boken har fått två tummar upp av henne, och det litar jag på. 

Den Svavelgula Himlen av Kjell Westö, och jag är inte någon som älskar Kjell Westö, men jag ser trots det framemot att läsa den. 

Själarnas Ö av Johanna Holmström, finlandssvenskt, yay! Är jättetaggad på den här, har läst många fina recensioner.

Blå Villan av Eva Frantz, som jag köpte för att jag tyckte att Sommarön var riktigt trevlig.

The Princess Saves Herself in this one av Amanda Lovelance, årets kanske största besvikelse för mig? Hallå, bara för att en trycker på enter efter varje ord blir det inte poesi. Och repetitiv tumblr-branded ångest är inte det mest intressanta att läsa, rekommenderar inte.

My Brilliant Friend av Elena Ferrante, för att dom här böckerna är överallt och jag vill inte vara utanför! Får se om den lever upp till förhoppningarna.

We were Feminists Once av Andi Zeisler, den här är jag riktigt taggad på! Boken handlar om kommersialiseringen av feminismen och hur det inte är en ideologi lika mycket längre som det är en marknadsföringspitch och något att sälja. 

Grief is the thing with Feathers av Max Porter, köpte bara för att titeln spelar på min favoritdikt av Emily Dickinson. Vet inte vad den handlar om, alls. Rädda mig.

We are Never Meeting in Real Life av Samantha Irby, essäer om livet. Jag lever. Tänkte att jag kanske kunde relatera på något vis.

Appointment with Death, Three Act Tragedy och Third Girl av Agatha Christie, loppisfynd från Ekenäs.

ooooooooch sist och antagligen minst, Och Solen Har Sin Gång av Ernest Hemingway, också ett loppisfynd från Ekenäs. Det var 20c/bok och det kliade så i fingrarna att jag grep efter halmstrån. Jag har redan läst den här, och den var inte fantastisk liksom, men ja. Nu har jag en kopia av den ifall jag skulle vilja ändra mig. 

Nåja, det här kommer, åtminstone delvis, läsas i höst! Plus lite till, eftersom jag planerar att gå totally batshit crazy på Helsingfors bokmässa i oktober. :) 

Trevlig helg!

söndag 27 augusti 2017 - 18:00

Hashtag finlandssvenskt

För någon vecka sedan sade min vän Christa till mig, "det är dags att du läser och uppskattar lite finlandssvensk litteratur, Kajsa", och så gav hon mig en lång lista böcker att beta av. Sagt och gjort, jag reserverade flera av dem på biblioteket (och jag köpte till och med två stycken) och nu har jag kommit igenom... inte så många. Men, jag tänkte ändå uppmärksamma några finlandssvenska romaner som Christa tycker är någorlunda läsvärda! (Utom Kjell Westö, som är lite överskattad men har snygga bokomslag om jag tydligen inte kan motså.)

DSC02701

Bekanta böcker för många, säkert! Dom var inte superbekanta för mig, personligen, mest för att jag är för icke-fosterländsk för att riktigt bry mig om inhemsk litteratur (ajaj, men försöker bättra mig) men Vad heter ångest på spanska? och Spleenish har jag sett på ganska många olika ställen, så de två såg jag framemot att läsa. Hannele Mikaela Taivassalo tycker jag är rätt cool, och In Transit har ett så kännspakt och fint omslag att jag egentligen inte förstår hur jag kunnat gå så här länge utan att läsa den.

Så här långt har jag läst Vad heter ångest på spanska, Spleenish och A, och jag har några funderingar kring dem.

Vad heter ångest på spanska är riktigt nyutkommen och har ett så vackert omslag och en så bra titel att den passar perfekt in i kategorin av böcker jag högst troligt kommer tycka om, och den levererade... typ. Även om miljöskildringen är romantisk, fylld av värme och längtan och historien målar upp ett fantastiskt modernt äventyr som jag själv drömmer om ibland, så är huvudkaraktären Erika ibland lite svår att gilla och berättelsen hoppar från scen till scen på ett sätt jag inte älskar. Men de två minusen är överkomliga, bokens helhet är trevlig och gör en inte besviken. 

Spleenish å andra sidan gav inte alls vad jag hoppats på. Allt jag läst om boken får den att låta som en träffsäker kommentar på hur det är att vara, så att säga, "ung och lovande". Personligen tyckte jag att det var mer den sortens "medveten samhällskritik" som känns väldigt uttjatad, om hur det moderna livet är svårt att hänga med i, hur sociala medier är början på slutet för mänskligheten och hur andra människors välgång och vilja att framstå som lyckliga, framgångsrika människor är en pest. Det är säkert ändå bara jag som är lite negativ och pessimistik, tyckte bara att den inte kom med något osagt om ämnet. MEN den är väldigt snygg och jag tyckte mycket om konsten!

DSC02698

Och sist men inte minst, Martina Moliis-Mellbergs prosalyriska verk A, som jag tyckte om. Men, jag
tror jag kommer läsa den igen innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket, för även om den var mysig att läsa tror jag inte att jag förstod den tillräckligt för att ge några ordentliga åsikter. Men jag kan säga att jag ser framemot hennes nästa bok 7, som ges ut i höst. Spännande! 

Men, jag håller på med In transit som bäst, och väntar tills nästa månad för att kunna använda min bokbudget på mer finlandssvenskt! Det känns nästan som att jag är på en resa att bli den ultimata finlandssvensken, vilket kommer räcka länge och kommer vara mycket dyrt, så om någon vill sponsra mig är jag mycket intresserad. Eller så kan ni rekommendera finlandssvenska favoritromaner, det passar precis lika bra. 

fredag 18 augusti 2017 - 15:00

Veckans blogglista!

Äntligen kan jag också fylla i en blogglista! Har inte riktigt velat sätta in grejer hit på bloggen som strövar från ämnet, men nu är det dags för mig att ta del av denna lilla sevendaystradition! 

 

Böcker för mig är:

Det roligaste jag vet! Vilket antingen gör mig till världens coolaste eller världens tråkigaste person, och jag tror inte det är coolaste. 

Just nu läser jag: 

Noah Hararis Homo Deus (ni vet inte hur mycket jag längtar till att skriva om Sapiens och Homo Deus här, har så många tankar att det nästan svämmar över) och Jonathan Safran Foers Everything is Illuminated, som jag lyssnar på som ljudbok (främst på väg till och hem från jobbet, vilket resulterar i ca 20 minuter lyssning per dag, det går alltså inte jättebra just nu.) 

En perfekt läsplats är:

Har svårt att säga, så länge en har en bok med sig löser det väl sig.

En bok alla borde läsa:

Noah Hararis Sapiens!!! Och The God of Small things av Arundhati Roy.

Pappersbok eller e-bok:

För min egen del så definitivt pappersbok, men i det stora hela bryr jag mig inte om hur folk läser, jag bryr mig om att de läser.

En bok jag kan läsa flera gånger om:

Väldigt sällan läser jag en bok flera gånger, det gjorde jag främst då jag var yngre och inte insåg att det finns så sakelis många böcker, varför ska jag läsa om dom jag redan kan? Men det självklara svaret är Harry Potter.

Min favoritförfattare:

Lol.

Det här skrivs det alltför lite böcker om:

Det här utgår ifrån att jag har läst alla böcker i hela världen och vet precis vilka kategorier som ekar tomt. Jag har inte en blekaste aning, men jag borde säkert läsa mer böcker från andra sidan av det politiska spektrumet och inte så mycket rödgrön kommunistskit. Men det vill jag inte. 

Den bok som berört mig mest är:

Svårt att säga, egentligen, jag har läst så många bra böcker de senaste åren! Men om vi utgår från mina tatueringar så är det Harry Potter och To Kill a Mockingbird som gäller - kanske det räcker som svar.

I höst ser jag fram emot att läsa:

Samantha Irbys We are Never Meeting in Real Life och Trevor Noahs Born a Crime!

söndag 13 augusti 2017 - 14:00

Jag skriver det här medan jag är hungrig: Hunger av Roxane Gay

u34+1FEVWH7ngw7NLVXIcKIKW2pmYA+Glw8rbMsYHBRIAG5OUet9tcq9F2XjffXkZsjELHH1dotzfe59Az2sqgtHyOdw1TsDgaLLp+wGWsW1OYzkgsRAdZgmVYczu2Fan, alltså, vissa författare vet precis hur de ska sätta ord på vissa känslor en har. Efter att ha läst Hunger känns det verkligen som att jag har blivit sedd, eller åtminstone att det inte precis är ovanligt att tänka på sätt jag har under mina år som en del av samhället. 

Om det inte står självklart handlar den här memoaren om Roxane Gays upplevelser som tjock, från "roten" till allt, upp till hennes nuvarande vardag, trettio år senare. Boken behandlar hur hennes kropp har påverkat de olika facetterna av hennes vardag och hennes förhållande till mat. Hon skrev mycket om självkänsla, avsaknaden av detta, och hur hon påverkas av hur världen ser på henne.

Det är alltså, som bokens tagline tyder på, en memoar om hennes kropp. 

Och jag, som icke-konventionellt snygg ung kvinna i detta moderna, västerländska samhälle, kunde känna igen mig i många delar av det jag läste, men framför allt satte författaren ord på många saker jag inte förstått eller ens tänkt på då det handlar om tjocka människors plats i världen, sånt som aldrig påverkat mig personligen och som en väldigt enkelt glömmer om det inte är något som någonsin varit ett problem för en själv. 

Det är lite svårt att säga varför jag tyckte så mycket om att läsa den här, varför det känns som att den har ändrat på hur jag ser på mig själv i förhållande till världen omkring mig, men på något väldigt speciellt sätt känns det som att Roxane Gay har sett mig, och gett mig något jag kan förstå. Hunger är lätt den bästa boken jag läst om kroppsuppfattning och vikt, det är en ärlig, välskriven och jobbig bok om hur det är att leva i det samtida samhället som någon som inte passar in. Och jag rekommenderar den till alla som har ett intresse för feminism, eller alla som vill utveckla sin känslomässiga intelligens.

lördag 12 augusti 2017 - 15:45

Ny header, yay!

Det är inte svårt att missa att det nuförtiden är mitt läskiga fejs som möter en direkt en klickar in på min blogg. Jag har alltså ett nytt sidhuvud! Är riktigt taggad på förändringen, och vill bara räcka ut ett stort tack till Jenni som hjälpte mig med hela alltihopa och drogs med mina konstiga krav och önskemål i flera timmar. Vilken människa, alltså, ängel utan vingar, tusen tack! 

Så, nu är det så här tills jag tröttnar på mitt egna ansikte! Skulle inte ge det många månader, tbh. 

lördag 12 augusti 2017 - 10:00

Modern Romance: överraskningsfacklitteratur

DSC02595

Vem älskar inte Aziz Ansari? Alla som har sett ens ett avnitt Parks and Recreation är så där obligatoriskt halvfötjusna i Tom Haverford, och liksom det är okej, vi har alla varit där. Speciellt nice är det då en inser att Aziz Ansari är som Tom, bara att snäppet bättre, och på riktigt. 

Och eftersom jag följer Aziz Ansari på alla sociala medier (vilket inte är superaktuellt eftersom han inte använder sociala medier längre, men ÄNDÅ) så var det inga nyheter att han jobbade på en bok för några år sedan, och då den släpptes i 2015 var jag rätt snabb med att lägga till den i min att-läsa-hög. Det räckte ändå två år tills jag fick den läst, och då läste jag den inte ens, utan jag gjorde det som är mycket bättre än att läsa: jag lyssnade på Aziz som läste den för mig. Alltså, framtiden är här, livet är vackert och kärleken kommer, kanske, segra. Så känner jag efter att ha lyssnat på Modern Romance, så här kommer några punkter om boken: 

1. Jag hade nog inte riktigt förstått vad den var för något, från titeln får en tillräckligt med information för att förstå att det antagligen inte är skönlitteratur, men jag var inte helt säker vad jag väntade mig, och vad jag väntade mig fick jag verkligen inte. Jag trodde att det skulle vara tankar om modernt socialt beteende och tinder, vilket det är men........

2. Den är välskriven och det märks att det har satts mycket tid på att samla information och att utföra de olika experiementena och att söka upp de experterna som kunde hjälpa att utveckla de olika tankegångarna. Boken påminde så mycket om de olika, långa långa studierna jag läste i psykologin i gymnasiet, bara att mycket roligare och också mycket intressantare

3. Även om den var stundvis rolig så var det uppenbart att boken inte var skriven för att vara endast rolig och underhållande, den hade riktig information att förmedla, inte bara skämt om onlinedejting och catfishing

4. Den var förvånansvärt givande i sitt ämne och tog upp många aspekter av dejting och beteendepsykologi i förhållande till det moderna sätten att träffa folk på, och förändringar i det här från tidigare generationer

5. Och det jag tyckte mest om, jämförelser mellan äldre och yngre generationer och deras romantiska beteendemönster 

Det var egentligen en ganska överraskande bra bok, och det säger jag inte för att jag hade låga förväntningar, det säger jag för att jag är förvånad hur det här ämnet gjordes så brett och intressant, utan att kännas repetitivt. Rekommenderar den definitivt om du gillar lätthjärtad facklitteratur med lite humor, och inte har något emot tinder!

Som en liten bonus får ni också ta del av min bakgrundsbild: 

vZPMir 20.59.36Håll till godo.

fredag 11 augusti 2017 - 11:00

Ha lite roligt innan du dör, fira helgen med en litterär drink: del 1

Pffft dags att ha lite kul på den här bloggen! 

I julas fick jag av mina bästa vänner boken Tequila Mockingbird av Tim Federle, och på det namnet kan en redan gissa att innehållet inte är det barnvänligaste. Men jag har haft den att stå i hyllan ganska länge, jag är inte en enorm alkoholdrickare själv, och sannerligen inte en som drar till med coola drinkar då det gäller, men NU är jag det och jag är här för att dela med mig av några recept, helgen till ära! Det här är ju trots allt en bokblogg, så om det ska handla om drinkar ska det faktiskt vara bokdrinkar. 

(Jag vill tillägga en viktig fotnot här, och det är såklart att dessa recept är inte för den minderårige. Jag uppmuntrar inte heller överdriven alkoholkonsumtion. Grovt alkoholmissbruk kan leda till bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, leversjukdomar, cancer och depression, det är absolut inget att leka med.)

Så långt som jag förstår är många av drinkarna vanliga klassiker med en litterär ordlek som titel, vilket betyder att ni säkert kommer känna igen många av dem. Det finns också den risken att vi ändrade något i receptet, men jag skriver både det som står i boken och det som vi använde istället! Men nu till det roliga:

DSC01662

            Huckleberry Sin

DSC2Jag har inte en blekaste aning om vad den här heter egentligen, men den var en enorm succé för både Christa och mig, och vi är sannerligen inga vänner av vodka. Vi hade försökt oss på en annan vodkabaserad drink någon kväll innan, och vi hade hjärnsläpp och av någon orsak hällde vi på mera vodka som att det inte fanns en morgondag. Det blev alldeles för mycket vodka, vilket inte är rimligt någon dag i veckan alls. Men kanske någon funderar, varför lagar ni ens vodkadrinkar om ni inte tycker om vodka? Svaret är enkelt, vi tyckte att Huckleberry Sin var ett roligt namn. 

Vad behövs? 

5 färska blåbär
4 cl vodka, smaksatt med bär 
1 burk club soda 

Dumpa ner blåbär i glaset, is (blåbären ska krossas lite så var inte rädd att ilsket släppa ner isen i glaset), vodka, och till sist häll på club soda. Rör om lite och gör som Tim Federle rekommenderar, "enjoy the sunset, but stay alert for riverbank beverage bandits."

Vi följde inte det här receptet alls. För det första är fem blåbär ett löjligt mått och vi lade till mera, för det andra älskar jag inte vodka tillräckligt för att kunna tänka mig att köpa en helt ny flaska med smaksatt vodka, så vi använde Absoluts alldeles naturella djävulsjuice, och vi hällde bara i 2 cl, för att ibland måste en bara älska sig själv. Här kommer dock the kicker vi hällde på Hartwalls Red Soda istället för en vanlig vichygrej, och det var liksom det prickigaste pricket på i:et, och blev supergott. Dessutom hällde vi i en rimlig mängd karamellfärg, för att få till en riktigt mysig nyans på det hela. 12/10, rekommenderar definitvt. 

Men är du som Christa och jag och har en rimlig aversion mot vodka? Klart jag har något annat för dig!

  Bridget Jones's Daiquiri 

Inte för att jag är någon stor beundrare av Bridget Jones, men jag kan väl uppskatta något som är Jane Austen-inspirerat, dessutom fanns det skumppa kvar i kylskåpet från studentkaffet, och det kan ju faktiskt inte stå där hur länge som helst. Och med jordgubbar med i mixe(r)n är det här den somrigaste drinken i stan och borde kanske avnjutas innan sommaren tar slut. 

Vad behöver du? 

en blender
200g färska jordgubbar
3 cl champagne 
1 cl citronsaft
1/2 tsk socker

 

DSC01702Alltså kör hårt, häll allting i blendern bara och mixa tills det är en passande konsistens, och jag har verkligen noll aning om när den här sweet spotten inträffar. När jag avnjutit en daiquiri gjord av en professionell bartender är den oftast i ett mer slushieliknande tillstånd, och det här blev verkligen fullstäldigt flytande. Mera is, kanske?

Nå, vi använde för det första inte färska jordgubbar, utan frysta (vilket är rätt intressant med tanke på att då vi gjorde det här jobbade jag fortfarande med att sälja jordgubbar. Det var inte precis svårt att gå tag på färskvara, men OKEJ DÅ), och nu när jag tänker på det kanske det är här som problemet ligger? Jag hoppas att vi hade haft både frysta och färska så kunde vi ha kört på en trial and error-grej och kommit med ordentliga resultat.

Nåväl, det är IMG 1385 2för sent nu. Eftersom det här inte är Gossip Girl och jag står klädd i min bäst Marvel t-shirt (den har team captain america på framsidan och team iron man på baksidan, den tillgodoser alltså alla mina motstridiga tankar om Civil War) får det faktiskt duga med cavan från alkos lägsta hylla. Citronsaft hade vi inte, vilket vi misstänker skulle gjort helheten mycket gott, för att slutresultatet var kanske lite underväldigande? Skulle inte säga att den smakade illa, men det var något som inte stod helt rätt till och jag lärde mig att det löns att följa receptet första gången en testar något. Den här kanske är värd ett nytt försök!

6/10, så länge du gillar jordgubbar och cava går den ner galant.

Såja, nu när ni blivit inspirerade kan ni laga er en drink och umgås med någon ni gillar, eller så sätter ni er ner och läser en bok, drink i hand. Håll i vilket fall som helst till godo med den här låga kvaliteten på bilder och åsikter, men det här är faktiskt inte så seriöst! Trevlig helg!

torsdag 10 augusti 2017 - 16:10

Finlandssvenska läsutmaningen juli/augusti

Känns som att jag är smått efter med allt nuförtiden, men i mitt försvar har jag försökt få allt fixat inför mitt mellanår och det har tagit sin tid. Allt är dock tipptopp nu, jag har jobb tills sportlovet och allt verkar lösa sig riktigt bra trots allt! 

Nu till läsutmaningen, jag läste inte Anna Karenina i juli. Varför? Jag är lat, och jag jobbade hela juli på ett jobb jag inte tyckte om, vilket betyder att då jag inte jobbade var jag tvungen att bäva inför framtida arbetsturer. Mellan dessa två grejer finns det knappt någon tid kvar att läsa tragisk rysk litteratur, och även om jag är lätt besviken på mig själv så orkar jag inte heller stressa över det värst mycket. Jag kommer säkert försöka läsa Anna Karenina mer ordentligt då det känns rätt, så jag återkommer med detta vid en senare tidpunkt! 

Men augusti går mycket bättre! I den här månaden läser en alltså något en inte vill att någon ska se en läsa, och det finns så många saker som kunde läsas. Först tänkte jag satsa på en enorm binge av ungdomslitteratur, jag såg mig själv läsa alla Rainbow Rowells böcker, jag skulle läsa några gamla favoriter från högstadiet igen, men ve och fasa! Dessa böcker fanns inte i mina lokala bibliotek, hittade inte alls vad jag sökte vid varken Vasas eller Korsholms bibliotek, och jag blev tvungen att tänka om min strategi.

DSC02585

Nåväl, något annat som jag tycker är smått pinsamt att läsa är såklart det som kallas för chick-lit, eller som en kunde kalla det, litteraturen som män är för bra för. Är det för att det är mysigt att läsa om lite halvsexistisk kärlek och lyckliga slut? Det är liksom inte tillräckligt manligt med vita, heteropar som förälskar sig. Nåväl, jag har en nybliven favoritförfattare i den här kategorin, det är Jenny Colgan, och hennes böcker hittade jag så att det räcker och blir över, plus en bok jag köpt själv och två ljudböcker. Jag har för tillfället bara två böcker kvar av de på bilden, då jag är klar kommer jag ju nästan kunna skriva en avhandling på Jenny Colgan, vilket jag kanske gör. Om andan faller på. Åtminstone är jag mer on track nu är jag var i juli.

tisdag 18 juli 2017 - 10:00

Into the Water

DSC01580

Alltså jag försökte skapa århundradets sämsta gif bara för att till och med jag själv börjar tröttna på hur basic och likadana alla mina bokbilder är, men den fungerade inte ens då jag publicerade inlägget. It's a hard knock life. Skulle förbättra mig och jag hade öga för det här. Kanske det finns en bokfotograferingskurs jag kan gå? Hjälp mig. 

Nåväl, jag har också doppat mig i lite äkta sommarläsning, och det känns dessutom som att Paula Hawkins kommer bli en av de där författarna som kommer ge ut en bok och jag kommer definitivt, 100% att läsa den. Inte för att hon skriver superbra eller så, men jag misstänker att hon kommer vara lite av ett fenomen. Into The Water fanns ju bokstavligen överallt i hela Vasa/världen för några veckor sedan, och jag blev så trött på att se den att jag bara köpte den med mina hårt införtjänade pengar (presentkort jag fick i studentgåva höhö) och läste den.

Har suttit och funderat ett tag om jag gillade Into the Water eller The Girl on the Train mer, men det känns inte heller helt schysst att väga dem mot varandra, och böckerna var ändå såpass olika att det inte finns någon enorm orsak att börja dra jämförelser. Det är inte precis litteratur i toppklass det här. Men ändå läser jag det.

Jag läser det väldigt snabbt dessutom, den här räckte en dag och sedan var den slut, och det är inte för att den är superkort och lättläst. Den är relativt kort och relativt lättläst, men i grund och botten är den ändå så intressant, spännande och genuint rolig att läsa att en vill veta vad som hänt och vad som ska hända. Slutet var kanske lite antiklimaktiskt, men inte till den nivån att jag kokad av ilska för dåligt författarskap, det var väl snarare ganska realistiskt. Även om jag fått lite den känslan att Paula Hawkins försöker apa efter Gillian Flynn (men vem gör nu inte det egentligen) tycker jag att jag är orättvis i mitt påstående för att jag jämför allt i den här genren med Gillian Flynn och det måste jag sluta med. Men Paula Hawkins är ändå en low grade Gillian Flynn. 

Anser den här att vara riktigt bra sommarläsning ändå, så skynda på!