Betalda bokböter och Sommarön: Låt oss prata lite om svenskfinland

tisdag 7 mars 2017 - 12:00 | 0 Kommentarer

Idag betalade jag 9.80€ i bokböter. Helt objektivt sett är det inte jättemycket pengar MEN det är pengar jag skulle ha kunna använt till Oatlys chokladdryck eller, jag vet inte, jordnötssmör? När huvudet är dumt får kroppen, eller i det här fallet plånboken, lida. Fattig studerande säger jag, ändå har jag tydligen råd att vara slösaktig med min respekt för biblioteket, skamligt ändå. Det jag vill säga med det här är såklart att använd era bibliotek, vi behöver dem, men kom ihåg att de också har villkor! Pengar borde inte gå till böter. >:( 

Varför berättar jag om det här nudå? Om vi bortser från att min skam för mina obetalda böter gjorde sig uppenbar efter att jag kollat mitt senaste bibliotekskvitto igår kväll, insåg jag i samma veva att jag ska lämna tillbaka några böcker imorgon (alltså idag), och jag hade inte läst klart Sommarön än. Det blev en intensiv sträckläsning måndagen till ära, och med det har jag några tankar. 

Jag vet inte massor om Eva Frantz, jag har läst hennes blogg lite sporadiskt och hennes skriverier på Yle kommer alltid nu som då upp i mina flöden, det är allt trevligt och så men jag har sannerligen ingen genomtänkt åsikt om henne vilket betyder att läsningen av Sommarön gjordes helt autentiskt utan några enorma förväntningar eller dylikt. Det är kanske därför jag tyckte så mycket om den som jag gjorde? Här kommer tre saker jag reflekterade över under läsningen:

1. Jag tycker faktiskt om finlandssvensk litteratur, och jag undrar verkligen varför jag inte läser det oftare? Orsaken att jag valt Sommarön från början är att jag gjorde ett aktivt val i biblioteket att nu ska jag faktiskt läsa något finlandssvenskt, och jag önskar att jag gjorde det valet oftare. Det är något väldigt frigörande och, i grund och botten, roligt i att läsa om såna som pratar på samma sätt som jag, och som lever i "samma värld" som jag. 

2. Karaktärerna var välrundade och underhållande att läsa, och medan jag inte tror att någon av dem kommer vara såna jag tänker på varje dag, var de såna jag kunde känna igen t.ex. min familj eller mina vänner i. Det gör också att allt verkar lite mer realistiskt och trovärdigt, vilket genast gör det trevligare att läsa. (Men jag måste säga att jag känner att konflikten mellan karaktärerna Gisela och Vendela inte riktigt kom till ett ordentligt avslut, men det är inte hela världen.) 

3. Det var en lite lättsammare deckare, kanske mer av en relationsroman som hade ett kriminellt sidospår. Jag tyckte inte nödvändigtvis att det var en störande sak, jag tycker inte heller att boken är satt i "fel" genre, om något var det bra att det var som det var. Storyn flöt på riktigt väl, slutet kändes lite snabbspolat men hela intrigen fick en överraskande avrundning, vilket förlät det påskyndade slutet. 

Och ännu med allt detta är det inget fel med att läsa somriga böcker under vinterhalvåret (som snart kommer till sitt slut, gudskelov), om något borde det uppmuntras. Med livlig fantasi kan en sitta och minnas sommarens villaliv och varma vindar och ljusa nätter medan det nästan är snöstorm utomhus, utan några problem som helst.

DSC01200

 

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.