Jonathan Safran Foer har för många namn och är delvis en besvikelse

onsdag 26 april 2017 - 15:00 | 0 Kommentarer

3

Haha. Hej. Jag har varit och prepkursat och träffat släktingar nere i södra Finland den senaste veckan, därav denna totala tystnad från mitt håll. Det är mycket på gång, men trots det har jag hunnit läsa lite annat än lagtext, främst Here I Am av Jonathan Safran Foer.

Jag lånade den här från biblioteket och jag lämnade tillbaka den innan jag tänkte på att ta bild av den, vilket är rätt dumt för det är bokstavligen den ena av endast tre saker jag måste göra för att skriva ett inlägg här. Vad är jag för clown egentligen? Googla fram en bild, pfffft, lame. 

Okej, från en sak till en annan, vet ni då en gillar en författare, och läser i stort sett allt hen gett ut och är supertaggad varje gång hen kommer ut med något nytt? Men liksom, ibland är en lite för taggad. Lite för beredd på att det ska vara jättebra?

Det är möjligt att jag väntade mig för mycket av den här. Jag älskade verkligen Extremely Loud and Incredibly Close och jag lärde mig massor från Eating Animals och det är kanske därför jag känner besvikelse efter den här, för att när en väntar sig 13/10 och den är mer som 8/10 så är det ju ett step down. Men den var ju inte dålig, lite trög ibland (men vilken bok med 500+ sidor är inte trög ibland) och efter att jag låtit den mogna lite i hjärnan så tycker jag mer om den än minuten efter att jag läst klart. MEN den är inte heller vad jag väntade mig, och framför allt har jag absolut ingen aning om vad Safran Foer försökte med den här? Jag har haft svårt att förklara bokens handling för att, i all ärlighet, vet jag inte. 

I centurm står den judiska familjen Bloch, deras uppgång och fall, med en jordbävning i mellanöstern med en påföljande kris mellan Israel och de omringande muslimska länderna. Bokens helhet var egentligen ganska lugn och sansad, det hände inte massor och den var väldigt religiöst filosofisk. Jag lärde mig mycket om judendomen och dess historia, och jag lärde mig massor om medelåldern och vardagliga svårigheter i äktenskap. Men, då jag läste klart boken hade jag inte den där känslan av "omg" i bröstet, som jag haft med författarens tidigare verk. 

Ångrar ändå inte att jag läste den! En kan inte alltid vinna, och i slutändan var den nog värd de många timmar jag satte på att läsa den. 

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.