Visa inlägg taggade med 'böcker'

lördag 8 april 2017 - 17:00

Ganska många funderingar kring digitalisering

Jag läste just en artikel på Hufvudstadsbladets hemsida om bokhandelskedjan Waterstone's och om att den fysiska boken endast blir mer populär, och jag kan tycka det är lite dumt att påstå något som att "fysiska böcker är mer omtyckta än e-böcker", för i grund och botten det är lite samma sak som att säga att vatten är vått. Jag säger inte att mitt resonemang här är perfekt, men det är hur jag ser på saken. 

Om det inte blev klart, tycker jag alltså mycket mer om fysiska böcker än e-böcker, eller ens ljudböcker. Eller kanske vi helt enkelt kan säga att jag föredrar fysisk läsning, det här gäller egentligen då det kommer till all läsning. Till exempel läser jag Vasabladet på min telefon - vi har inte fått hem papperstidningen på över ett år. På många sätt kan de kännas att det inte är värt att få hem papperstidningen heller, en får ju samma information om en läser den på telefonen, det är på många sätt smidigare och dessutom är det billigare att bara få nättidningen. Men gud ändå, det är så mycket trevligare att läsa en riktig papperstidning! 

Jag kan inte direkt sätta fingret på varför jag känner så här, eftersom det intelligenta valet för miljön och plånboken vore att byta helt till e-läsning och lämna de fysiska böckerna bakom mig. 

Det mesta jag gör är redan digitalt, jag använder bara min Gmail-kalender för att jag trivs med att haDSC01284 allting nära till hands, enkelt att redigera och all information samlad på ett ställe, jag trivs dessutom med att den synkroniseras med min dator och min telefon så att jag inte behöver oroa mig om dubbelbokningar. Jag är överlag dålig att använda mig av manuella saker, och nu syftar jag inte på armbandsur och dylikt - jag föredrar helt enkelt att ha, till exempel, allt skolarbete på datorn istället för att ha många olika häften, jag gillar att ha mina bilder samlade i välsorterade mappar i mitt Google docs, att ha mina kontakter och alla mina backups på samma ställen. Digitaliseringen har varit min vän, men ändå, ändå, verkar det som att jag inte kan anpassa mig till att ändra mina läsvanor till en läsplatta, och jag förstår inte varför.

För att e-böcker är mycket billigare, det är lättare att hålla reda på vilka böcker man har om de är sparade på ett ställe i en digital bokhylla (så en inte gör som jag och köper en ljudbok även om pocketen redan fanns i bokhyllan) och de är dessutom hundra procent enklare att ta med sig. Borde inte det vara något för mig? Jag ska flytta hemifrån snart, och det kommer inte vara en möjlighet att ta alla mina 200+ böcker med mig till en studielägenhet. Att spara pengar och plats är definitivt något för en studerande att gynna.

DSC01283Men ja, min kärlek till den fysiska boken tror jag delvis är för att det är något med att sitta med boken i famnen medan en läser, att se hur många sidor en har bakom sig och hur många en har kvar med att hålla dem mellan sina fingrar, och medan dessa saker är ganska töntinga och sannerligen poänglösa är det saker jag uppskattar, och det är också sånt jag haft som tröst väldigt länge. Att sitta med en läsplatt känns så opersonligt och ja, det känns helt enkelt inte som att det är något för mig. Och min fientlighet kanske har lite rot i att om jag läser på telefonen kan det vara någon surgubbe som tänker "dagens ungdom" lite så där onödigt överlägset och syftar på att det bara är skärmtid hela tiden.

 

Men om jag känner mig själv, kommer jag antagligen skaffa mig en e-läsare till hösten, och jag kommer antagligen vara väldigt nöjd med mitt inköp. Men tills dess kommer jag faktiskt att vara lite en av boksnobb.

Om ni har egna tankar om digital läsning etc, dela gärna med er! 

tisdag 4 april 2017 - 10:00

Skalbaggen under byrån vs flugan på väggen

På listan av böcker en borde läsa under sin livstid är det inte svårt att hitta Franz Kafkas The Metamorphosis, som handlar om George Samsa som vaknar en morgon som en stor, skalbaggsliknande insekt, och blir som en utomjording i sin familj och anser sig själv endast en börda. Jag antar väl att den ska vara en allegori på mänsklig avlägsenhet och isolation, eh. Den är snabbläst åtminstone, men jag läste den i början av sommaren, och det börjar nästan vara ett år sedan så jag är inte den färskaste källan för den bokens innehåll och prestation, MEN jag har nu äntligen läst det som The Metamorphosis borde ha varit, nämligen E. Lockharts Fly on the Wall: How One Girl Saw Everything

DSC01269

Fly on the Wall är visserligen en ungdomsroman, och den är kanske inte lika "givande" som Kafkas klassiker måtte vara, men lita på mig då jag säger att till och med den mest ungdomsromanskritiska personen (alltså jag) kan uppskatta vad den här boken försöker göra. Det är alltså något av en feministisk omskrivning av The Metamorphosis, som handlar om Gretchen Yee som är en elev i en konstskola på Manhattan. Hon har vanliga tonårsproblem - föräldrar som skiljer sig, inte många vänner, och ingen pojkvän (stay with me) men en morgon vaknar hon som en fluga i pojkarnas omklädningsrum.

Hon stannar där nästan en hel vecka och får se och höra saker som förändrar hennes sätt att se på sina klasskamrater och deras personligheter, och hon lär sig i grund och botten att föreställa sig dem mer komplext. Något jag förespråkar till hög grad.

Alltså okej, jag förstår att det här inte direkt är sådan litteratur som skulle ha skrivits under början av nittonhundratalet, så att vänta sig att Kafka skulle skrivit om tonårspojkars gherkins och rumpor i så många sidor att en undrar hur mycket det egentligen finns att säga om ämnet, är kanske lite orealistiskt. Jag vet. Men nu har Lockhart löst alla våra problem, för att Fly on the Wall är roligare, mer underhållande, har bättre handling och avslutning än The Metamorphosis. Läs den istället. 

Dessutom tycker jag om Gretchen, för hon tänkte mycket på Marvel och superhjältar, vilket jag kan relatera till.

DSC01260

onsdag 22 mars 2017 - 09:30

Exempel nr.10745 av böcker jag läst pga judging the book by its cover

DSC01221

Under en av mina (visserligen rätt många) pauser i studentläsningen, satte jag mig ner för att läsa Det Kändes Lugnt Då Mina Känslor Dog, som jag lånat från biblioteket av de simpla orsakerna att 1.) titlen är fantastisk, och 2.) omslaget är spännande. Jag hade därmed inga förväntningar, annat än att den skulle vara snabbläst. Det var den, sannerligen, den räckte mig ungefär en halvtimme att komma igenom men detta talar nog inte till innehållet, kvalitet framför kvantitet och allt det där. 

Boken är en samling illustrationer kring hur en hanterar patriarkatet och hur en blir påverkat av det (i västvärlden, givetvis), om självförtroende och självkänsla och hur en hittar sin plats. Det förkommer några korta tecknade serier som har enhetliga historier och en berättarröst, men mest är det tankar och teckningar som håller en sida. Den är trevlig att läsa, men det blir lite jobbigt ibland då en känner igen sig eller tycker att, "okej, det här är ett större problem än jag trodde". Bim Eriksson känns väldigt äkta under hela läsningen, och det ger en bild av att åsikterna och berättelserna inte bara är påhittade anekdoter, utan vardagliga ting som en inte borde skämmas för. 

Det som jag tyckte mest om var att alla de ritade personerna var stora, de fick ta plats i sin lilla ruta. Jag har många tankar om "manspreading" och kvinnor som krymper osv som säkert skulle passa bra in här, men jag säger bara att storleken på personerna var, för mig, väldigt symboliskt betydelsefullt. Annat än storleken var de i många fall lite halvfula, med bara ögonvitor och oproportionella kroppar, men jag skulle hävda att det var det som gjorde hela upplevelsen lite mer speciell. 

Även om jag ibland fick känslan av att jag gick igenom författarens konstportfolio tycker jag den är värd att titta igenom, många av sidorna är poetiska och många av dem är roliga och ännu fler är konstiga, men jag har inte riktigt läst något liknande tidigare vilket var till dess fördel. 

DSC01225

Okej, det blev ett kort inlägg, men jag tycker inte om då det står tomt här :/