torsdag 14 september 2017 - 07:30

Bloggens första (och kanske sista) frågestund

Får man ens kalla sig bloggare om man aldrig har haft en frågestund någon gång? Jag har haft lite svårt att komma in i skrivandet igen, jag vet liksom inte var jag ska börja, så jag tänkte att det här kanske skulle kunna sparka igång motivationen lite. Men det kräver förstås något av er också...


Fråga vad som helst eller kom med inläggsönskemål, jag är inte blyg så jag svarar på det mesta. Den enda orsaken att jag inte ordnat frågestund tidigare är risken att det är så helvetes pinsamt om ingen frågar något, so don't leave me hanging. Lämna en kommentar under inlägget eller skicka mejl till karolinakjld@gmail.com (vet att vissa hellre gör så av någon anledning), så återkommer jag med svar i början på nästa vecka – nu väntar en långhelg i Vasa!

 

IMG 3471

Throwback till det ofattbara faktumet att det bara är två månader sedan man kunde gå runt så här.

 

måndag 4 september 2017 - 19:00

Sommar 2017 over and out

September är här vilket betyder att det officiellt är höst, vilket i sin tur betyder att bloggkategorin Sommar 2017 kommit till sin ände. Före vi går vidare till Höst 2017 tänkte jag bjuda på en liten bildbomb från den gångna månaden. 

 

DSC 0002

 

Jag har ätit jordgubbar så att det står ut genom öronen. Impulsköpte en låda på 5kg för att vi trodde att vi skulle orka äta allt. Det började ta emot lite på slutet kan jag säga, hur gott det än är med jordgubbar och glass.

 

unia

 

Jag var på min första Konstens Natt i Vasa någonsin. Vi for och tittade på på Unias spelning och avslutade kvällen med utgång. Mycket lyckat!

 

Kajsa Samanen

 

Jag har umgåtts med vänner så mycket jag bara kunnat. Jag och Kajsa har hunnit ses lite oftare och ikväll ska vi igen ut på en hundpromenad. Jag blir så fruktansvärt sugen på att skaffa hund när jag hänger med hennes Ares alltså...

 

IMG 4872

 

Jag köpte en fisheye-lins till telefonen och här är en av de första bilderna jag tog med den. ÄLSKAR den, det är typ den bästa investeringen i år. Alla bilder börjar se ut som att de är tagna i nån cool musikvideo. 

 

suvilahti vaasa2

 

Jag har hängt med de här typerna. Gissa vem som prånglat den där lippisen på Samu, lol. Vi har tagit ut det sista av sommaren, filmat en musikvideo samt varit till Ollis ett par gånger. Ollis var sedan tidigare ganska obekant för dem, men det var inte särskilt svårt att sälja in konceptet. 

 

strand

 

Ett träd. No shit. Också med fisheyelins, men till kameran. Bilden är tagen ute vid Fäboda, som ju kan vara världens mest terapeutiska plats. Vet inte hur många gånger jag farit ut dit bara för att göra något, när man haft mycket att tänka på eller bara behöver vara ensam en stund. "Vad vore vi utan det här stället?".

 

brando kraftskiva

 

Veneziansk firades i Vasa med kräftor och nubbe, hos Elins pojkväns kompisar. På bilden ser det ju soligt och fint ut, men ungefär tio minuter efter att den togs så ösregnade det. Men lyckat blev det ändå!

 

IMG 5001

 

Jag var i Kokkola med mamma en dag och stötte på dessa visdomsord. Jag vet, vi ska "inte bära pengar till grannstaden" och så vidare, men så länge mina favoritjeans finns att köpa på Gina Tricot så blir det sådär. Sorry.

 

matias2

 

En sån där sommarkväll som man tittar tillbaka på under vinterhalvåret. Fullmånen uppe till höger, solnedgången bakom fotografen.

 

kroppen din trenger potet2

 

Jag köpte kanske världens finaste telefonskal. De som vet, vet (det vill säga alla som inte bott under en sten det senaste året). 

 

mamma roadtrip

 

Avslutningsvis var jag och mamma på en liten roadtrip till Haparanda i förra veckan. Det är så sällan vi råkar vara lediga samtidigt så vi bestämde oss att passa på. Jag köpte typ en tavelram och en klädställning, men som tur tycker jag på riktigt att resan är målet såna där gånger. 

 

Det var den sommaren det, pisskall, lite stressig, men festlig och alldeles underbar. Däremot är jag redan helt uppspelt över att få börja plocka fram ljusen till kvällsmyset!

onsdag 30 augusti 2017 - 16:30

Älskade morföräldrar

I sommar har mina morföräldrar haft födelsedag, präktiga 87 och 90 år fyllde de. Jag har så många gånger tänkt skriva ett längre inlägg om dem, men jag tycker att det är svårt att skriva om något som betyder så mycket för en. Var börjar man när man ska förklara hur oerhört kloka, visa och varma människor de är? Var börjar man när man ska försöka återge något av alla de otroliga livsberättelser de har delat med sig av? 


Som barn var jag ofta hos mommo och moffa om dagarna och mamma har berättat hur jag gick från att vara mammas flicko till moffas flicko på en sekund när han kom och hämtade mig. Jag liksom började ignorera mamma när jag sattes i bilstolen bredvid moffa, för då var jag med honom och då kunde inget komma emellan. Moffas lugn, ärlighet och trygghet gör att människor dras till honom. Han har världens största hjärta och bryr sig så mycket om andra, han ställer alltid upp och han fixar alltid en lösning om det uppstår ett problem. Av alla män jag någonsin känt vet jag dessutom inte om det finns någon som respekterar kvinnor så högt som moffa – jag har aldrig hört en nedvärderande kommentar komma ur hans mun, aldrig någonsin. Det kan jag tycka att är så beundransvärt av en man född 1927 och gift på 50-talet (hemmafrutidningarnas guldålder).

 

moffa1

Om jag ens kunde förstå vad hälften av dessa 90-åriga ögon har sett. 

 

En ständig nyfikenhet och engagemang i andra människor är något jag tror att jag har fått från mommo. Jag känner igen den där förmågan att ha stenkoll på allt och alla, men mommo är nog snäppet vassare än mig ändå. "Men vet du inte? Det är ju hennes mosters svägerskas systerson". Ofta sitter jag som ett frågetecken när hon berättar om saker och ting, men jag har ändå alltid älskat att lyssna på hennes berättelser. För hon är en berättare minsann och jag glömmer aldrig hur mysigt det var när hon läste sagor för oss. Dessutom har hon skrivit i hela sitt liv. Så ni märker ju, jag och mommo har en hel del gemensamt. Jag har t.o.m. märkt att jag låter exakt som mommo när jag brister ut i skratt. Det låter mest som något slags hostljud följt av ett ljudlöst skratt, förstår ni hur jag menar? "HhHHHHhhh....!!!!", och så viker man sig dubbelt för att man inte får luft. Väldigt svårt att förklara. 

 mommo

Världens finaste mommo! 

 

Mommo och moffa gifte sig sommaren 1953, vilket betyder att de varit gifta i 64 år. Sextiofyra år. De har stöttat varandra genom hela livet och deras teamwork är så beundransvärt. De har alltid något på gång, de är alltid ute och far på stan, de fixar alltid med något i huset och på gården... Jag som typ sextio år yngre önskar att jag hade hälften av deras energi! Och jag hoppas att jag ska hitta någon som orkar kämpa med mig genom hela livet också.

 

mommomoffa

Annandag bröllop 1953 // Moffas 90-årsdag 2017 

 

Mommos nybakta bullar, klätterträdet på bakgården, de bandade barnprogrammen på VHS, det spännande skjulet på andra sidan vägen, sockerbitarna i kylskåpet, när vi övade att skriva och rita, Mumin-limsan som alltid fanns i kylskåpet, all sport vi tittat på tillsammans på TV, mommos limpa, Jaro-matcherna med moffa, glasspinnarna i nedersta facket i frysboxen, alla samtal vid köksbordet genom åren... Jag skulle kunna räkna upp så många fina minnen från det där stället. Mommo och moffa, tack för att ni alltid tagit hand om mig som er egen, jag älskar er! ♥

fredag 18 augusti 2017 - 10:00

Allt okej

Ni minns det här gänget jag berättade om? Den förstnämnda, Matias (eller Kribe) har även ett till alter ego, nämligen Funtsi. Jag har mången gång tidigare nämnt min kärlek för finsk hiphop, så gissa hur positivt överraskad jag blev när jag fick höra att den här killen gör egen musik också. Ni vet när någon säger att hen sysslar med musik och man direkt får lite ångest för att man kanske inte kommer att gilla det... Lättnaden när man sen märker att wow, det här är bra på riktigt. 

 

 

Låten Kaikki Okei ligger i skrivande stund på plats 18 på Finland Viral 50-listan och har även lagts till på Spotifys officiella lista Aitoa suomiräppiä. Hur coolt är inte det då? Kaikki Okei är helt klart min favorit hittills och jag tror bestämt att det är mycket bra grejer på kommande också... Funtsi hittas på Spotify, Youtube och Facebook. Gå in och lyssna vetja.

 

funtsi2

 

UPDATE: Nu finns en musikvideo till låten uppe på Youtube också – kan någon gissa vem som filmat största delen? Svar jag. Sen fullkomligt älskar jag VHS-effekterna som lagts till i efterhand, med bland annat 4:3-ration, myrornas krig och lågt fps. 

 

onsdag 16 augusti 2017 - 23:15

Fuck dåligt samvete

Är det inte på sommaren man borde känna sig som allra piggast och ha mest energi till att hitta på saker om kvällarna? Nå, inte jag tydligen! Helt ärligt, det jag oftast vill göra när jag slutar jobbet är på sin höjd att ta en kaffe på stan, sen vill jag bara hem och slänga mig på soffan. Förra veckan hade jag min sista jobbdag för den här sommaren och jag känner även nu, trots att jag är ledig, att tiden bara springer iväg från mig. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till, inte ens de dagar jag inte har något inplanerat. Det är inte bara sommaren som har rusat iväg, utan egentligen känner jag varje dag att jag inte riktigt hinner med allt jag skulle vilja. 

 

Ibland har jag kommit mig själv med att skynda mig hem för att hinna göra ingenting. Hela sommaren har jag ändå känt att jag inte riktigt haft tid för det, att på riktigt varva ner. Jag har hela tiden haft något som måste göras, någonstans jag måste vara, någon jag måste träffa. Sen har jag varit tvungen att försöka somna någorlunda i tid för att väckarklockan ringt 05:50 varje morgon.  

 

DSC 0591a

 

Som tur vet mina vänner att jag har ett ganska stort behov av egentid, men ibland blir jag också irriterad på mig själv. Jag blir irriterad både på det här draget som kan ses som att jag är lat och osocial, men jag blir också irriterad på att jag får dåligt samvete och att jag tänker just så om mig själv: att jag är lat och osocial. För det är ju inte det det handlar om. Vissa människor vill ha fullspäckade scheman, vissa vill träffa en massa människor varje dag, medan vissa faktiskt slappnar av bäst i sitt eget sällskap och behöver egentid för att kunna varva ner. 

 

Jag trivs bäst när jag får träffa vänner ett par gånger i veckan (utöver skola/jobb), gå på gym några gånger i veckan, men också ha ett par kvällar i veckan som är helt lediga från allt. Det här går inte alltid så bra ihop med att jag också vill vara alla till lags och att jag är usel på att säga nej. Jag glömmer ofta bort mig själv och det här må låta som något man fjäskande säger under en arbetsintervju, men jag lägger ofta andra människors behov framom mina egna. Ibland önskar jag att jag kunde bry mig mindre om vad andra tänker och tycker, men ett av mina största ångestmoment i livet är att någon ska vara sur eller besviken på mig. Det här jobbar jag skitmycket på. Jag vill kunna säga nej utan att spontant känna att jag måste förklara och ursäkta mig, bara för att jag är rädd att göra någon ledsen eller sur.

 

DSC 0607a

 

Jag stannade och pratade lite med en kompis på jobbet och vi båda konstaterade just det här: hur ska man hinna med allt? Hur ska man hinna jobba, gå i skola, vara social, ta hand om sig själv, träna, läsa böcker, äta hälsosamt, slappna av – och sova åtta timmar varje natt. HAH! Det är en omöjlig ekvation. Hur gör folk med barn? Helt seriöst?

 

Nu när jag har ett par veckor lediga känner jag av en liten stress att både hinna göra så mycket som möjligt, men också att hinna göra ingenting. Är det någon som känner igen sig? Min poäng är kanske att vi alla har olika stort behov av egentid och olika stort behov av sällskap. Vi mår bra av olika slags scheman. Acceptera olikheterna och våga framför allt tänka på dig själv ibland. Blir någon sur för det så är det inte ditt problem. 

torsdag 10 augusti 2017 - 13:00

Senaste tiden genom mobilen

I detta nu har jag 1225 bilder på min kamerarulle på mobilen – och då är det inte länge sedan jag tömde den. Enligt telefonen har jag 79 videor, 114 selfies, 433 screenshots och resten är vanliga foton. Då har jag dessutom tagit bort inställningen som automatiskt sparar WhatsApp-bilder på kamerarullen. Jag tänkte dela med mig av några av den senaste tidens mobilbilder, helt utan röd tråd eller logisk ordning. 

 

karolinah

 

Jag hade klänning på mig en dag, så det var tvunget att förevigas. Jag är världssämst på att använda klänningar, trots att det kanske är det bekvämaste plagget som finns, åtminstone såna här sköna vardagsgrejer. Bilden är tagen på Vasa flygfält, jag hade precis skjutsat syrran dit då hon skulle tillbaka till Sverige.

 

sundom

 

Fick äntligen fara på nära håll och titta på en vindmölla, har alltid velat fota dem underifrån. Jag vet inte ens om man får gå in på området sådär haha, så jag kan ju låta bli att säga var det här bilderna är tagna (HMMM VAAAR MÅNNE?). 

 

kaffia

 

For på kaffe med Sara efter jobbet i en dag. Det är knäppt hur lite jag har hunnit träffa kompisar i sommar ändå. När vi satte oss ner och talade märkte vi att vi inte hade setts sen nångång tidigt på våren... Ursäkta den extremt söndertjatade frågan, men vart far tiden egentligen?!

 

choker

 

Två selfies från den här kvällen, alltså fredagen på Jakobs Dagar. Till vänster är obviously före jag for ut och till höger i Skolparken, haha... Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om chokers förresten. Lite hatkärlek tror jag. 

 

bensin

 

Två dagar i rad hände det här! I tisdags skulle jag hämta en kompis från Kokkola och när jag startade stod det "100 km till tom tank", sen körde jag typ fem kilometer och så stod det plötsligt noll kilometer till tom tank, paniiiik. Men det klarade sig. Till höger är den där perus bilden jag skickar åt familjegruppen: "Klarar jag mig till jobbet och tillbaka med det här tror ni?". Med Hondan har det blivit lite av en sport: vem klarar av att köra bilen sist utan att behöva fara och tanka...

 

provhytt

 

Såna här bilder finns väl i varje människas kamerarulle? Ni vet när man inte kan bestämma sig och måste skicka runt bilder åt alla man känner, otåligt vänta på svar (hur kan någon ha något viktigare för sig liksom?) och sedan ändå välja tvärt emot vad folk säger. Det blev den ljusare hupparin, fast jag nu här på bilderna tycker att den mörkare ser snyggare ut. IRL var den högra bättre haha!

 

screenshots

 

Sen har vi alla miljontals screenshots då, eller 400+ var de väl. Orkar inte förklara dessa desto mera. De är screenshottade för att de är roliga. Är helt besatt av Game of Thrones förresten, vilket jag ju inte är ensam om, men liksom... Den här nyaste säsongen är ju bara SÅ SJUKT BRA! ER DET MÅNDAG SNART? NEJ. 

 

snellman loma

 

Jag i början av sommaren vs jag nu. Vill ha det där vänstra filtret IRL, haha. Finns på Snap under namnet kjld91 om nån vill se mina awesome stories. Hej vet ni vad? Idag var sista jobbdagen för mig på en stund – och NU TAR JAG LOMA! 

måndag 7 augusti 2017 - 12:00

Varför jag inte flyttar till Åbo

Jag har tänkt skriva det här inlägget ett bra tag nu, men har inte varit säker på hur jag ska uttrycka mig och har inte velat jinxa något. Jag har velat fundera och ta reda på före jag slänger ur mig något. Nu börjar jag ändå känna mig så pass säker på mitt beslut att jag kan berätta för er om vad jag riktigt har i görningen. 

 

Jag har studerat till lärare. Jag har gått alla kurser och praktiker, jag har skrivit min kandidat och har nu bara den där lilla gradun kvar. Efter det kommer jag att vara pedagogie magister och färdig klasslärare. Jag har tidigare svarat på frågan om jag ens vill bli lärare och det var ett semitveksamt svar jag gav egentligen. Någon kanske minns hur stressad jag var under den sista praktiken också (och då ska ni veta att jag censurerade mitt humör rejält under den månaden). 

 

Jag har trivts med studierna, jag kan absolut tänka mig att jobba som lärare och jag vet att jag skulle vara bra på det. Min tanke har hela tiden varit att jag ska fara till Åbo för att läsa vidare för att få modersmålsbehörighet för högstadiet... tills det en dag bara slog mig: jag vill inte. Det är bara något jag har intalat mig själv att jag borde göra. Det är alltid med en liten klump i magen jag har tänkt på det, men har skyllt på att det hör till. Det var en känslomässigt hektisk dag, då jag på morgonen satt och googlade lägenheter i Åbo, men på eftermiddagen istället kollade upp kurser att gå inom ett helt annat ämne på ett helt annat ställe. 

 

Jag har försökt analysera mig själv: är det lathet som stoppar mig? Är det feghet? Är det för att jag har dåliga erfarenheter av Åbo? Men nej, nej och nej. Jag vill mer än gärna studera vidare. Jag är inte rädd för nya utmaningar. Och jag skulle gladeligen flytta söderut om det var rätt studier som väntade på mig där. 

 

skugga

 

Jag sökte runt och hittade flera linjer som skulle passa mig så mycket bättre. En sekund ville jag söka in till Arcada, nästa sekund till Soc & Kom och sen hamnade jag plötsligt in på någon finskspråkig medialinje i Helsingfors. Problemet är att mina stödmånader inte räcker till för en längre utbildning till. Det här är ju ett ämne jag skulle kunna skriva ett helt skilt inlägg om – att man straffas om man vill studera mera. Men vi skippar det idag. 

 

Nio återstående studiestödsmånader känns helt enkelt inte värt att slänga bort på något jag nog kan tänka mig att jobba som. Så vet ni vad jag kommer att göra nu? Inkommande läsår kommer jag att a) jobba lite b) skriva gradu och c) läsa masskommunikation som biämne. Jag har idag anmält mig till kurserna Journalistikens grunder och utgångspunkter, Teoretiska perspektiv på masskommunikation och massmedier samt Introduktion till digitala medier och webben som massmedium. Och jag är så TAGGAD!

 

Det här biämnet har funnits rakt framför ögonen på mig de senaste fyra åren och jag har bara blint ignorerat det. Jag är ändå glad att jag slutfört (håller på att slutföra) mina Peffan-studier också, för om det här går vägen nu så kommer jag alltså att bli utexaminerad klasslärare med modersmål och masskommunikation som biämnen, vilket faktiskt känns som att det öppnar en hel del fler dörrar än om jag bara hade ett av dem. 

 

Vad lär vi oss av detta? Haka inte upp dig på vad du känner att du borde göra. Om det är något jag har lärt mig är det att följa magkänslan. En gång i tiden var det magkänslan som förde in mig på lärarstudierna och jag ångrar det inte en sekund, men nu är det också magkänslan som gett mig modet att axla om – igen. 

 

karolina warhol

Lärare, journalist eller en sån där som "jobbar med media"? Det återstår att se!

fredag 4 augusti 2017 - 13:00

Mitt geografiska ursprung enligt mitt DNA

 

Jag minns när jag såg den här reklamen första gången. Det handlar om ett DNA-test där man får reda på detaljer om sitt geografiska ursprung, långt bak i tiden alltså. Jag tänkte direkt att det här måste jag få prova nångång! Nå, min syster drog tummen ur och gjorde ett test via Ancestry DNA och eftersom vi får förmoda att hon och jag har samma föräldrar får vi också anta att mitt resultat skulle se likadant ut. 

 

Jag hade sett ett par youtubers som hade gjort det här testet och deras resultat visade på två-tre länder, så jag förväntade mig inte så häftiga resultat faktiskt. Men det visade sig att jag är en salig blandning av typ allt. 

 

dna ursprung 1

 

Här är första delen av resultatet: Finland och nordvästra Ryssland. När man klickade in för närmare info kunde man dessutom se att Österbotten var extra starkt markerat. Detta bevisade testets äkthet, vilket var en bra början! Vidare har vi mycket ursprung från Skandinavien: Sverige, Norge och Danmark. 

 

544530 10151426190477221 504131645 n

A North man! Eller woman.


Dessutom hittades kopplingar till Estland, Lettland, Litauen, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Belgien. 

 

mitt urpsrung dna

 

Mina röda pigment härstammar från Storbritannien, eller närmare bestämt Skottland, Irland och Wales. Mamma, jag och båda mina syskon har gröna ögon – något som också sägs härstamma från just dessa geografiska områden. Dessutom är mina kusiner superrödhåriga. Utöver Storbritannien har vi tydligen blod från Portugal och Spanien också, därav temperamentet kanske...

 

Genetiska spår kunde också hittas i Marocko, Algeriet och Italien. 

 

resor

 

Jag har besökt England, men inte Irland, Skottland eller Wales. Jag har varit i Spanien, men inte Portugal. Danmark har jag varit i säkert 20 gånger. Andra länder jag checkat av som nämnts i mitt geografiska ursprung är Frankrike, Italien och Tyskland. Och Belgien, men då var jag typ 6 år gammal så av det minns jag nästan inget. Norge räknas inte heller eftersom jag bara mellanlandat där. Så vart skulle man åka till näst? Norge, Irland och Holland kanske!

 

Ett sånt här test borde alla människor med fördomar göra, för att få se att det inte finns någon som är till exempel 100% finländare. Det var fruktansvärt intressant att få läsa igenom resultaten, för jag har alltid undrat "varifrån jag kommer". En hel del av mina aningar var helt rätta dessutom, men jag har nog alltid bara skojat om att jag har ett latinotemperament. Men se där. Joder! Mierda! 

onsdag 2 augusti 2017 - 17:00

Sanon kukkuu ku jäbät mua kutsuu

Jag har lite smått börjat umgås med ett nytt gäng på sistone. Det var av ren tillfällighet som jag lärde känna dessa typer som jag sedan tidigare inte hade någon aning om vem de var, jag hade inga gemensamma vänner med dem på Facebook (alltså inga, hur är det ens möjligt?) och vi har tidigare inte rört oss i samma kretsar över huvud taget.

 

När jag tidigare har laddat upp bilder av mina vänner på bloggen har det aldrig känts som att det behövts någon presentation, men nu känns det jätterandom att plötsligt slänga upp bilder på en massa helt nya människor och referera till dem som personer jag känner. Därav denna lilla förklaring. 

 

Det är ett gäng finnar jag har gått och nästlat mig in hos. "Vaasan threefiddy" haha. Snabbt blev jag deras hurri-maskot och jag vet inte om jag någonsin har tagits så väl emot av nya människor förut. Jag ska kort presentera några av dem för er. (Det bästa är ju att jag kan skriva om dem här på bloggen utan att de förstår ett ord av det.)

 

matias2

Matias.

 

Den här killen sprang jag in i av en slump och vi märkte snabbt att vi hade mycket gemensamt, bland annat musik, att uttrycka sig i bild och text samt en fascination för det andra inhemska. En fruktansvärt rolig kille som jag säkert kommer att berätta mer om. Han retar mig för att jag uttalar hans namn som vi gör det, liksom med långt i, då man egentligen ska uttala det MATIASS ni vet, argt och finskt.

 

peruna p

Peruna.

 

Sen har vi Peruna som heter något annat på riktigt. Men han kallas för potatis alltså. Eller "pääro" kanske man skulle kalla en finlandssvensk motsvarighet, eller varför inte Puffen för den delen – likheterna är slående. Peruna chockerade mig en kväll när han, som annars inte talar många ord svenska, plötsligt sjöng hela låten Volvo 142 felfritt. Vi duettade och bondade sedan över Volvo resten av kvällen.

 

stuba samu

Samu.

 

Sist men inte minst har vi Samu, som jag förknippar med ett stort leende och illaluktande humor. Han tog emot mig med öppna armar när han fick reda på att jag gillar In Flames, öl – och att jag dessutom jobbar på köttfabrik. Inte så svårflörtad!

 

Det här är kanske kärngänget av de jag lärt känna på sistone, så nu får ni börja bekanta er med dem också. Ryck tag i dem på stan i Vasa och säg att ni såg dem på min blogg. Nånej, men förstår ni vad jag ville med detta? Det hade varit lite märkligt om jag i det här inlägget plötsligt hade skrivit: "och så for vi till Peruna och grillade resten av kvällen". Ni ba aj vem for ni till?

 

kribekilistuba2

Kribe, Kili & Stuba. KVG är många fler egentligen, men de här utgör kärnan. 

 

Ibland gör de här gubbarna musik också och då går de under aliasen Kribe, Kili och Stuba samt gruppnamnet KVG. Observera att deras låtar är gjorda med en nypa salt och jävligt mycket humor, så det är inget för de allra mest finkänsliga. HÄR kan ni lyssna på deras nyaste låt Kesäbiisi v2.

 

På Youtube heter deras kanal DrunKKaus, haha. Kul ordlek, tycker jag åtminstone.

tisdag 1 augusti 2017 - 09:00

It's a wrap

Jakobs Dagar har ju viri och firi för länge sedan, men jag tänkte ändå dra tummen ur och ladda upp några bilder från torsdagen och fredagen den 20:e och 21:a juli. På torsdag var jag som sagt på Linnea Henriksson-konsert med syrran och direkt efter det for vi till Skolparken där evenemanget Jeppis Summer Jam ordnades. 

 

jeppis summer jam

jeppis summer jam 2017

 

I Skolparken spelade Walt Miguel, Tom Alfons, Costa & DJ Stards + några gästartister. Jag har redan babblat om hur bra det här gänget är, så jag tänker inte dra samma rant en gång till, men ja, de bjöd på en minst lika bra show som på måndagens spelning på Black Sheep.

 

På fredagen var det fest med forsbygänget, igen (klick, klick). Vi samlades i Esse den här gången, där vi laddade upp med gammal hederlig grillning och beerpong. Vi hann inte in till stan för att kolla på KAJ, men vad gör nu det när man ändå hade så bra feelis på förfesten?

 

villi victor

DSC 0391

forsby esse2

 

Resten av helgen tillbringade jag i soffan trots att jag hade cirka tio olika ställen jag "borde" ha varit på. Jag orkade helt enkelt inte och de där två dagarna i soffan var mycket behövda. Nu när vi har Jakobs Dagar avklarat här på bloggen också så får vi väl börja inse att sommaren är jävligt kort och att det snart börjar vara dags att fundera på Veneziansk. Hur är det här ens möjligt?