onsdag 19 juli 2017 - 14:00

I'm a 90's bitch

Veckans lista här heter Min generation och som någon kanske vet är jag född det ljuva året 1991. Jag är alltså renodlad nittiotalist och har många starka och härliga minnen från den tiden. Rubriken är förstås från Icona Pops låt I Love It.

 

Jag är född:

1991, den 18:e oktober, mitt i natten. En fredag, som också alltid har varit min absoluta favoritdag i veckan. (För det är säkert en ytterst unik åsikt, haha). 

 

Under mitt årtionde hände det här:

Vi lyssnade på Backstreet Boys, Aqua och Vengaboys. Det var helt klart den töntiga popmusikens (och boybandens) tid: Five, Westlife och *NSYNC, bara för att nämna några. Jag gillade aldrig Spice Girls, men de var också stora. Det fanns bl.a. Spice Girls-slickepinnar och Backstreet Boys-samlarkort. Eminem fick sitt stora genombrott och jag var hans största fan sedan sju års ålder. 

 

Typ ALLA filmklassiker kom ut på 90-talet: Pulp Fiction, Titanic, Matrix, The Lion King, Fight Club, The Shawshank Redemption, Pretty Woman... Jag skulle kunna lägga till hur många som helst! Vi miste bl.a. stjärnor som Princess Diana, Kurt Cobain, Tupac Shakur, Notorious B.I.G. och Freddie Mercury.

 

Internet slog igenom och mobiltelefoner började användas på riktigt. Finland vann ishockey-VM.

 

90tal

Jag och min bff Juho // Syrran och jag, rädda att drunkna inomhus tydligen 

 

Folk klädde sig på följande sätt:

Exakt som i filmen Fucking Åmål. Precis som alla ungdomar klär sig nu alltså, fast med fulare hår och fulare smink. Vi hade inte Youtube-tutorials och det tog 30 minuter för en plattång att bli varm. Men chokers, töntiga frisyrer, magtröjor, toppar med tunna band, platåskor... Vet ni kids, det är inget nytt. Däremot hade vi mycket fulare byxor, typ riktigt brutala bootcutjeans som täckte ens klumpiga skateskor. Sen använde vi breda pannbands också, något som inte tycks ha kommit tillbaka, gudskelov. Ögonbrynen var smala, ringarna i öronen stora – och den svarta kajalen var bred och slarvig. 

 

Mitt årtionde förknippar jag med:

Eminem, Lejonkungen, tidiga tv-morgnar med typ The Tribe på tv, riverdance (mest för att min syster tvingade mig att se det om och om igen), boybands, sura godisremmar, såna där kladdiga händer som jag inte vet vad kallas, korvalappustereon, ljudet av modemet som ansluter till internet, Nokia (och Snake), Tvillingarna-serien, handskrivna brev, Tiimari, OKEJ-tidningar – och alla tillhörande planscher som man dekorerade väggarna med, musikvideor på MTV, Crash Bandicoot, klistermärkshäften, Kalle Anka- och Bamse-tidningar...

 

kalle anka

En bråkdel av alla gamla tidningar.

 

Den bästa låten från året jag är född:

Nirvana - Smells like teen spirit

 

Min generation växte upp med:

Att MTV spelade musik med tillhörande musikvideon. Jag kunde sitta en dag och vänta på att få höra min favoritlåt, bara för att få banda in den på kasett för att sen kunna lyssna på den när jag ville. Samma sak gällde radio. Vi hade inget Spotify eller YouTube. Vi hade god damnit inte ens internet (herreGUD vad gammal jag är). Vi gick och knackade på hos kompisen och frågade: "kan du va?", för vi hade inga mobiltelefoner förrän i slutet på 90-talet heller. Sen skrev vi sms utanmellanrumförattdetvarsvindyrtattsms:a och man kunde bara ha ett visst antal tecken per sms. Vi hade saldoraja. Vi brevväxlade, t.ex. med brevvänner man hittat via kontaktannonser i Bamse-tidningar. Vi cyklade till skolan även om det snöade och var minus tjugo grader och ingen hade plogat den halvmeter snö som täckte vägen.

 

90s

Åk 1, språkbadsklassen //  syrran, mamma och jag (hur coola brillor haha?)

 

En kändis som är född samma år:

Ed Sheeran.

 

Det bästa med att vara född under mitt årtionde:

Att vi har levt utan sociala medier och ständig uppkoppling, vilket hjälper oss i att vara kritiska mot alla skärmar idag. Vi hade liksom ett liv före internet. Allt var definitivt inte bättre förr, men det känns ändå som en fin sak att ha fått uppleva och kunna drömma tillbaka till. Vi stängde av mobiltelefonen till natten och att ha en egen dator på rummet var otänkbart. Jag gillar också att vi "vågade vara fula" och därmed kunde vara barn längre än vad ungar gör idag. Även detta har väl med sociala medier att göra. Vi hade inget Instagram att klä upp oss för eller att härma. Ännu på högstadiet såg vi liksom ut som stryk – och det är jag GLAD för.

tisdag 18 juli 2017 - 10:15

686 baby Jakobstad

Jeppisdagarna fick en skön inledning igår kväll på Black Sheep där Walt Miguel, Tom Alfons & Costa tillsammans med DJ Stards satte ribban högt för resten av veckan. Trots att det var måndag och det hade regnat hela dagen drog killarna fullt hus (eller full terrass) och fick alla att glömma måndagströttheten. 

 

DSC 1421

 

Showen inleddes starkt med en cover på I Need a Dollar, som förstås fick igång publiken direkt, och fortsatte sedan med eget material. De turades om, ibland körde två åt gången, ibland alla tre, ibland bara en med de andra backande i bakgrunden. Jag gillade att de inte uppträdde som separata artister, utan att alla hela tiden stod på scenen som en trio.

 

DSC 1494

 

Costa & Tom Alfons har precis släppt låten Every Day som de också körde igår – och den var precis lika skön live som på radio. Tom & Walt är båda gamla bekanta till mig, medan Costa kommit hit ända från Sri Lanka och rappar på bland annat singalesiska. Man fattar noll, men det låter sjukt coolt och man hör ju hur bra han är på att rappa fast man inte förstår orden. "Man känner flowet fast man inte förstår något", skulle jag säga om det inte var så cheesy.

 

DSC 1441

 

Walle drog både nytt och gammalt material och om jag inte var kär i honom tidigare så blev jag det efter låten Lazy Sunday Sex. Den finns dessvärre inte tillgänglig någonstans ännu (förutom en teaser på Instagram), så ni blir helt enkelt tvungna att komma till Skolparken på torsdag kl. 22:00 för att höra den. 

 

DSC 1496

 

Killarna fungerade perfekt tillsammans och det märks verkligen hur de njuter av att stå på scen. Den här stämningen smittar av sig på publiken och jag hade inte tråkigt en minut. Deras olika sound kompletterar varandra och deras gemensamma nämnare är kärlek till hiphop, ett skönt flow och en suverän scennärvaro. 

 

DSC 1407

 

På jobbet imorse hörde jag att de gjorde en liten livegrej på Yle Vega också, där bl.a. Snellmans (och hela Jeppis) fick en fet shoutout. Och på tal om Jeppis och 686 så är jag är så glad att hiphopscenen i staden har vaknat till liv igen – vi får vara stolta att såna här artister are made here.

 

costa

 

PS. I ett skede hade Costa så feelis att han föll raklång ner på marken från en stol. Han räddade det ganska bra, publiken fick sig ett gott skratt och han förbjöd oss att någonsin berätta om det för någon. Heheh sue me. DS.

måndag 17 juli 2017 - 15:00

Mina planer för Jakobs Dagar

herr snellman

Bild lånad härifrån.

 

Nå, är ni redo för Jakobs Dagar 2017? Det är jag! Igår utnämndes traditionsenligt årets Late Jakob och vet ni vem som fick titeln den här gången? HERR SNELLMAN! Det var alltså själva varumärket som utsågs till vinnare, men det var Per Snellman (en av bröderna som grundade företaget år 1951) som fick ta emot manteln och hatten. Ingen har väl missat att jag jobbat på Snellmans från och till sedan 2011, samt att jag tar varje tillfälle i akt att skryta på företaget och produkterna (klick, klick). Så jag blev förstås superglad när jag läste detta imorse!

 

jakobs dagar

 

Jakobs Dagar är veckan då det verkligen händer i Jakobstad och jag tycker att vi får vara riktigt stolta över kulturutbudet i staden. Jag tänkte visa er hur mitt planerade schema för veckan ser ut! Det kommer ju antagligen att ändras lite grann, men här är de evenemang jag skulle vilja hinna med i år åtminstone.

 

jakobs dagar 2

 

 

Mina planer består alltså mest av musik, vilket jag alltid har tyckt att ha varit det viktigaste under den här veckan. På torsdagen är schemat fullspäckat då jag verkligen vill hinna se både Linnea Henriksson och gå på Jeppis Summer Jam. På fredagen vet jag inte alls om jag hinner in till stan och titta på KAJ, men som sagt, så här ser mina preliminära planer ut. Vad ska ni gå på för evenemang?

 

Mina inlägg från förra årets Jakobs Dagar:

Gung i kajutan, Walt Miguel, Fest i dagarna två

måndag 17 juli 2017 - 08:00

Omöjligt jävla lagom

Den här texten har legat i mitt utkast sen i februari och har även publicerats som krönikaform i Jeppis Weekly i vintras. 

 


 

 

Han kanske är på jobb. Hon kanske inte hinner skriva just nu. Han kanske är upptagen. Hon kanske är trött. Han kanske spelar svår. Hon kanske mår illa. Han kanske inte vill vara för på. Eller, gud förbjude – så är hen kanske bara inte intresserad?

 

Alla som någonsin dejtat känner till det mytomspunna spelet. Spelet med de oskrivna reglerna som var och en förväntas känna till. Man ska vara kvick i käften, men inte för fräck. Man ska vara självständig och oberoende, men inte otrevlig. Man ska vara erfaren och självsäker, men inte ett säkert kort. Man ska vara spännande och lite otillgänglig, men inte för ointresserad. Man ska vara charmig och trevlig, men inte klängig. Man ska vara intelligent och påläst, men inte trist. Man ska vara öppen och ärlig, men inte för rakt på sak. Man ska med andra ord vara omöjligt jävla lagom. 

 

Telefonen plingar och du rusar iväg för att se om det är din crush som skrivit. Besvikelsen som utsöndras i hela kroppen när det är en släkting istället. Eller den tillfälliga euforin när det är rätt person meddelandet kommit ifrån. Sen följer väntandet, för man kan ju inte svara direkt. Som om man inte hade något bättre för sig liksom. Sedan gör personen samma sak tillbaka, men väntar dubbelt så länge. Plötsligt har det som hade kunnat bli en konversation omvandlats till något slags hackigt meddelandeutbyte där man får svara högst en gång i timmen för att inte verka för needy. För det vill man inte vara. Inte ens fast båda antagligen ligger hemma och otåligt stirrar på sina telefoner och räknar minuterna.

 

Jag tror det är p.g.a. detta fåniga spel, och p.g.a. att hoppet är det sista som lämnar människan, som man har så svårt att släppa taget om människor. Det finns ändå en punkt då ett småspännande spel övergår till total energidränering. Om det är något jag har lärt mig om människorelationer, oavsett om det gäller vänskap, förhållanden eller dejting, är det att man så gott som aldrig ska behöva be om en människas uppmärksamhet. Ibland kommer livet förstås emellan: ibland hinner man inte, ibland orkar man inte, ibland kan man inte, men man måste sluta hitta på ursäkter för den andra att behandla en som skit. Båda parter ska ge och ta lika mycket. Man ska aldrig behöva känna att man ensam ror och kämpar för att hålla en relation levande. Det finns inga ursäkter i längden. 

 

Har du någon form av relation i ditt liv där du inte riktigt känner att den andra personen bryr sig lika mycket som du? Ställ följande frågor. Är hen inte lika engagerad längre? Har du inte sett personen på en längre tid, trots att du föreslagit att ni ska träffas? Är det bara du som tar initiativ? Är det hela tiden du som får se till att konversationen inte ska dö ut när ni skriver med varandra? Är du rädd att personen ska glömma bort dig och du känner dig tvungen att göra din existens påmind?

 

Jag är ledsen att behöva säga det, men om du har svarat ja på flera av ovanstående frågor så börjar det vara dags att släppa taget. Du behöver inte sådana människor i ditt liv. Du behöver inte en person som inte engagerar sig i dig. Du behöver ingen som suger energi ur dig utan att ge något tillbaka. Klipp bandet med dessa energitjuvar. Sluta försvara den andras dåliga beteende. Det svider, men du kommer att tacka dig själv i slutändan.

 

office 620822 960 720

Åh, ett meddelande! Nu ska jag bara vänta 20 minuter då...

onsdag 12 juli 2017 - 15:15

Ölsvep och kusinhäng

Jag skriver sällan typiska vardagsinlägg numera, så jag tänkte istället att jag plockar några slumpmässiga bilder från den senaste veckan och uppdaterar er lite kort om vad jag håller på med för tillfället.

 

IMG 3

 

Jag har köpt ny kalender och väntar nu otåligt på att få börja använda den. Kul att det är det första jag nämner, liksom WOW, en ny kalender haha. Deadpool-häftet fick jag av min syster, som för övrigt är hemma på besök nu fram till början på augusti! I de här anteckningsböckerna har jag också börjat smida lite planer för framtiden, stora som små förändringar på gång... Jag ska förstås berätta för er så fort jag bara kan. 

 

IMG 3947

 

Jag har varit i Vasa två helger i rad. Där har jag bland annat tittat på solnedgångar och vunnit i ölhävartävlingar. Jag glömmer aldrig chocken i deras blickar när den blonda hurrin vinner över den rutinerade finnen i ölsvep. Ett av mina stoltaste ögonblick, faktiskt. Det finns filmbevis på detta, men jag tror inte att mommo skulle uppskatta det lika mycket som jag, så jag låter bli. Pappa var dock mäkta stolt! Det ni ser på bilden är en skärmdump av segergesten.

 

IMG 3806

 

I början på veckan hade vi besök från Sverige, då kusinerna från Umeå hälsade på. Jag hade inte sett dem på ett par år, förutom via sociala medier förstås, men de som alltid har varit små barn i mina ögon har ju gått och blivit vuxna människor. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Vi bestämde oss för att återskapa en gammal bild från 1999 och här är resultatet:

 

IMG 3917

 

Jag vet att det vore roligare om 1999-bilden också var med här, men jag orkar inte lägga till den nu. Vi satt på samma ställe, i samma ordning och hade (typ) samma miner. De två småttingarna längst fram var bara bebisar på originalbilden. Jaja, nu har jag precis slutat jobbet och ska bara hämta upp syrran för att sen fara iväg till gymmet. Auf wiedersehen.

fredag 7 juli 2017 - 15:30

Mitt första personporträtt

Som jag har nämnt skriver jag varannan torsdag krönika i Jeppis Weekly och texten i gårdagens inlägg publicerades igår som krönika. Nu har jag även börjat göra personporträtt och vanliga artiklar, så spring och hämta tidningen från något serviceställe i nejden om ni vill läsa intervjun med Lina. Om man är prenumerant av ÖT/Vasabladet kan man också läsa ni e-versionen här. För att läsa Jeppis Weekly väljer man först rätt datum (torsdagar) "öppna sidöversikt" till höger och sedan "2. sektion". Mina texter hittar ni den här veckan på sidan 3 och 8.

 

jeppis weekly2

Ganska häftig känsla att se sina egna texter så här!

torsdag 6 juli 2017 - 06:30

Dåligt humör är en attitydfråga

Jag har alltid haft väldigt lite till övers för människor som gnäller i onödan. Alla har dåliga dagar, alla talar skit och alla gnäller – ibland. Dessvärre känner vi också alla någon som gnäller lite mer än det egentligen behövs. Den där personen som alltid lyckas dra ner stämningen lite grann.

 

I dessa människors värld smakar maten aldrig bra, vädret är alltid dåligt, utbudet i affären är alltid för litet eller för dyrt, andras åsikter är alltid korkade, servicen är alltid för långsam – ingenting är någonsin bra helt enkelt. Det måste vara en fruktansvärt tråkig värld de lever i om man aldrig kan hitta något positivt att säga.

 

Vi hittar dem överallt: i skolan, på jobbet och till och med i kompisgänget. Ofta är dessa gnällspikar förklädda och inte sällan tar man miste på deras negativitet för uppfriskande ärlighet, humor och sarkasm, tills man en dag bara inser att individen i princip aldrig säger något positivt. Illusionen krossas och man inser plötsligt hur mycket energi den här människan drar ur en.

 

De värsta av den här sortens människor skulle jag ändå våga påstå att finns på allas vårt internet, för där är det lätt att gnälla. Man kanske slänger upp en arg statusuppdatering eller så delar man sin åsikt i någon grupp – men man framför inte konstruktiv kritik till personen eller företaget man gnäller om. Istället tänker man att man vill skapa lite sensation, för av någon anledning är det just negativitet som folk går igång på.

 

Gnällspikarnas gemensamma nämnare är ofta att de försöker berättiga sitt dåliga humör med olika halvdana förklaringar. ”Jag blir så här när jag är trött”, ”Jag har inte ätit” eller ”Tala inte ens med mig före jag fått mitt morgonkaffe”. För det första: om du är en vuxen människa är det ditt eget ansvar att se till att äta ordentligt eller dricka det där kaffet för att bespara människor runt dig ditt dåliga humör. För det andra kan du använda den ursäkten en dag, men inte sju dagar i veckan. För det tredje kan man inte lägga över ansvaret på de andra, som att det är de som måste anpassa sig efter att man själv inte orkar karpa upp sig.

 

Dåligt humör, när det går ut över andra, är ganska långt en attitydfråga. Jobbiga saker händer i livet och alla går igenom tuffa perioder, så missförstå mig inte. Jag tänker på hur man behandlar människor i sin närhet. Bara för att man genomgår en stressig period ger det en ingen rätt att fräsa och vara fräck åt människor runt sig. Det går att förklara att ens humör beror på det ena eller det andra, men det ger en aldrig rätt att bete sig illa mot andra.

 

Det finns de som gnäller om att de inte fått sin latte med extra mjölk idag, medan personen bredvid inte nämner ett knyst om dennes vän som gick bort i förra veckan. Därför utmanar jag er nu till ett dygn utan negativitet. Det betyder att man inte får klaga ens när man skulle ha orsak till det. Inte när ditt wifi är långsamt, inte när du får punktering, inte ens när du spiller hett kaffe över dig själv. Vad säger ni? Tjugofyra gnällfria timmar, tiden börjar nu.

 

DSC 0585

Den här bilden ska jag försöka ha som min harmoniska låt-bli-att-gnälla-inspiration i huvudet idag.

tisdag 4 juli 2017 - 16:39

En pinne for Lillby

I lördags stod Lillby och Klacken på schemat. Jag hade aldrig varit på Klackenparty förr, så i år bestämde vi oss med Elin att vi skulle få detta lokala fenomen avbockat. Stämningen och atmosfären var precis som jag hade förväntat mig, väldigt hemtrevlig och... ung. Jag kände mig stundvis som en gammal tant, speciellt när jag verkade kännas igen mest som "Zackes storsyrro", men vad gör nu det egentligen?

 

klacken party 2017

puffen

klacken4

elin4

 

Väl inne på området såg vi alla artister: Reckless Love, Pökerz, Sandra Reiche & Rasmus Gozzi och förstås Freddy Kalas. Vi var väl inte sjukt imponerade, dels för att de flesta körde playback och dels för att det var sån otrolig trängsel inne på Freddy Kalas, men nog bjöd norrmannen på en rejäl show åtminstone. Som Maria konstaterade skulle man kunna tänka igenom lite hur man beter sig på konsert före man går på konsert, men nåväl. Vi lyssnade på ungefär tre låtar före vi ändå bestämde oss att vi hade roligare vid ölserveringen.

 

klacken 2017

freddy kalasklacken lillby


Vid tvåtiden hoppade vi på bussen hemåt igen och vid det laget var man så slut att man bara ville hem och sova direkt. Så vad är mitt första intryck av Klackenparty i Lillby? Jag skulle så här i efterhand kunna tänka mig att betala för stämningen och för området, men kanske inte för musiken. Jag hade varit lika nöjd med något random liveband alternativt en vanlig DJ vetni. Nästa gång erbjuder jag mig att betala halva priset för att bara ha tillgång till ölserveringen, går det bra månntro?

 

IMG 3749

 

RIS OCH ROS

– Att biljettfunktionärerna inte trodde på oss när va sa att vårt mobilnät var nere och vi inte kunde komma åt våra biljetter i mejlen. Vi hade bekräftelse-sms, kvitto och hela köret, men det dög inte. Efter många om och men lyckades vi komma åt biljetterna, men det var av väldigt sura miner vi möttes. "Nå, e nog int nån annan som har haft problem me dedär före er". Inget tillmötesgående över huvud taget. "Ni måst no ba fix e". Trodde de på riktigt att vi gamlingar försökte fuska oss till ett gratis Klackenparty? Come on.

– Trängseln, som vi redan har tjatat om. Samt att ordningsvakterna faktistk lös med sin frånvaro. Hann se några mindre slagsmål som vanliga dödliga var tvungna att stoppa.

– Det skulle ha kunnat finnas några bajamajor utanför området också, så man hade sluppit springa runt i skogen som en vilding.

– Att bussen skulle starta hemåt 02:00, men istället startade ungefär 02:30. Nåja, man ville väl vänta på att alla fyllisar hittade till bussen, men där och då var det superirriterande.

 

+ Måste ändå också ge plus för bussystemet, för att det gick smidigt och man slapp tänka på hur man skulle ta sig till och från stan.

+ Effektiviteten vid serveringen, inte en enda gång behövde jag köa i mer än några minuter. 

+ Att man faktiskt lyckats fixa artister som Reckless Love och Freddy Kalas till Purmo, det är imponerande i sig.

 

Var någon annan där? Vad tyckte ni?

fredag 30 juni 2017 - 10:00

Hur hitta lägenhet?

boende vasa

 

Den här frågan fick jag igår och eftersom jag själv vet hur krångligt det kan vara att hitta bostad så vill jag gärna dela med mig av tips i ett helt inlägg. Dessutom söker jag själv bostad just nu, så scrolla längst ner om du har en möblerad lägenhet i Åbo som du vill hyra ut höst- och/eller vårterminen. Det finns säkert massa andra tips än de jag nu listar, men jag tänkte att jag berättar om hur jag har hittat lägenheterna jag bott i under min studietid. Ni andra får gärna fylla på i kommentarsfältet!

 

 

skolhusgatan


Först och främst: om man flyttar för att studera lönar det sig helt klart att vara ute i tid, så börja gärna söka direkt du fått din studieplats. Om man bara söker sådär annars så är gäller det förstås att vara ute före alla studerande fått sina studieplatser...

 

För det andra: lägg in annonser, överallt. På Findit och Facebook är det ju gratis och t.ex. Hyresbostäder i Österbotten är en väldigt aktiv grupp som det lönar sig att gå med i. Sen kan det vara bra att lägga in annons i Kyrkpressen, Vasabladet, ÖT... Lite överallt som sagt, beroende på hur mycket pengar man är beredd att lägga på det förstås.

 

För det tredje: bestäm dig för vad du är villig att betala i månaden. Bestäm sedan vilka absoluta krav du har, men de får inte vara för många om du inte är beredd att betala därefter. Det finns helt enkelt inte centralt belägna nyrenoverade lägenheter, som har disk- och tvättmaskin, inglasad balkong, bastu och ett vackert trägolv... för 300€ i månaden. Vet ni? Realistiska krav. 

 

rewell center

 

Sen kan man fundera på om man vill hyra av privatpersoner eller via en stiftelse. De första åren i Vasa bodde jag i en av Harry Schaumans Stiftelses lägenheter, men har sedan dess också hyrt privat. När man hyr av privatpersoner är det större risker, man kan helt enkelt råka ut för puckon, men via en stiftelse är det kanske istället lite dyrare. Jag har haft lyckade upplevelser av båda, så jag kan inte riktigt säga bu eller bä om det. Det beror på, helt enkelt.

 

Mina lägenheter har jag hittat via Kyrkpressen, Findit samt Facebook och gemensamma bekanta. En gång råkade jag av en slump tala med en kompis som hade råkat höra att en bekant till henne hyrde ut en lägenhet som var exakt det jag sökte, så verkligen: nämn hela tiden, även på de märkligaste tidpunkterna, att du söker lägenhet. 

 

JAG SÖKER:

En möblerad lägenhet i Åbo, något så när centralt. Jag hyr gärna av någon som t.ex. ska på utbyte eftersom jag själv kommer att vara sommaren 2018 i Jakobstad. Kan också tänka mig sexmånaderskontrakt, alltså från augusti-nyår. Kontakta mig på karolinakjld@gmail.com om du känner till något!

torsdag 29 juni 2017 - 15:30

Blondes have more fun

Okej, jag hatar det där uttrycket, men det summerar åtminstone hur jag känner gällande mitt hår. Jag önskar ibland att jag skulle passa som mörkhårig, men det är nog bara att glömma. Igår fick jag äntligen vara till frissan igen, det var verkligen på tiden. I vintras valde jag att färga en slags balayage och har sedan låtit håret vara ofärgat längre än vanligt eftersom det var färgat på det sättet att det inte blir en "kant" vid utväxten. Jag har faktistk trivts bra med håret så, men nu kände jag ändå att jag ville bli riktigt blond till sommaren igen. 

 

Jag gick till mitt älskade Hair Fashion här i Jakobstad och satt där i fyra timmar – och det var värt varje minut. Jag är så glad att de tar sig tid och gör det ordentligt, så att man faktiskt får gå därifrån nöjd och inte med ett slarvigt blonderat hår. Jag har låtit bilderna vara oredigerade för att ni faktiskt ska få se hur resultatet blev. Mitt hår har nu både kallare och varmare toner i sig, massor med slingor och även spår av min egen färg. Viktigast av allt är att jag är blondblond igen, så SKÖNT!

 

fore och efter blonde

 

Till näst ska jag köpa ett nytt silverschampo eftersom man som blondin helt enkelt är tvungen att använda sig av det för att hålla nyanserna kalla, speciellt om man har lite röda pigment som jag. Jag vet precis vad jag ska köpa, så jag återkommer förmodligen med en recension i ett senare skede.