onsdag 19 juli 2017 - 18:47

Konstruktiv kritik versus smutskastning

Vet ni vad som gör mig riktigt förbannad? När man på sociala medier gnäller på företag och/eller produkter, utan att först ha sagt något rakt till ägarna. Jag har de senaste veckorna stött på flera fall där någon öppet klagat (på Facebook och på bloggar) på mindre lokala företag och deras produkter – utan att ha talat med ägarna först. Hur tänker man ens då?

 

Det är liksom en sak att tala lite skit om giganter som H&M eller McDonalds (de står stadigt ändå), men att klanka ner på småföretagare på sociala medier tycker jag är helt oförsvarbart. Det känns otroligt naivt att man inte inser vad ens inlägg kan ha för konsekvenser för ett mindre företag. Konstruktiv kritik är bra, men smutskastning är något helt annat.

 

Jag förstår inte riktigt vad det är man vill åstadkomma med sån här skit, men det känns som att det är dramatiken man går igång på. Det är lättare att skriva klagande texter än konstruktiva texter – det är helt enkelt lättare att spy ur sig negativitet. Dessutom kan det kännas jobbigt att ge konstruktiv respons face to face. MEN om man inte klarar av att göra det, då ska man tamejfan hålla käften på internet också. 

 

kaffia

 

MISSNÖJD? HÄR ÄR EN GO-TO-LISTA

 

1. Tala med ägaren, gärna face to face och direkt på plats om det är möjligt. På så sätt får företaget chans att direkt korrigera eventuella misstag. Om det känns alltför jobbigt att ta det ansikte mot ansikte, mejla.

 

2. Hur svarar företaget/ägaren på din feedback? Bemöts du väl? Tas dina åsikter i beaktande? Kanske du till och med blir nöjd? Bra! Då var vi klara här. 

 

3. Bemöts du däremot illa, har servicen varit dålig, ignoreras dina åsikter? Om du på riktigt har behandlats illa och företaget förtjänar negativ publicitet – då börjar det vara läge att skriva skit på sociala medier. 

 

4. Rannsaka dig själv: har du rent av beställt en produkt du bara inte gillar? Förtjänar företaget verkligen skit för det? Låt oss säga att jag går till en frissa och ber dem klippa mitt hår kort och färga det lila. Sen ångrar jag mig eftersom jag ser förjävlig ut. Är det verkligen frissans fel, eller är det mitt eget problem? 

 

tisdag 18 juli 2017 - 10:15

686 baby Jakobstad

Jeppisdagarna fick en skön inledning igår kväll på Black Sheep där Walt Miguel, Tom Alfons & Costa tillsammans med DJ Stards satte ribban högt för resten av veckan. Trots att det var måndag och det hade regnat hela dagen drog killarna fullt hus (eller full terrass) och fick alla att glömma måndagströttheten. 

 

DSC 1421

 

Showen inleddes starkt med en cover på I Need a Dollar, som förstås fick igång publiken direkt, och fortsatte sedan med eget material. De turades om, ibland körde två åt gången, ibland alla tre, ibland bara en med de andra backande i bakgrunden. Jag gillade att de inte uppträdde som separata artister, utan att alla hela tiden stod på scenen som en trio.

 

DSC 1494

 

Costa & Tom Alfons har precis släppt låten Every Day som de också körde igår – och den var precis lika skön live som på radio. Tom & Walt är båda gamla bekanta till mig, medan Costa kommit hit ända från Sri Lanka och rappar på bland annat singalesiska. Man fattar noll, men det låter sjukt coolt och man hör ju hur bra han är på att rappa fast man inte förstår orden. "Man känner flowet fast man inte förstår något", skulle jag säga om det inte var så cheesy.

 

DSC 1441

 

Walle drog både nytt och gammalt material och om jag inte var kär i honom tidigare så blev jag det efter låten Lazy Sunday Sex. Den finns dessvärre inte tillgänglig någonstans ännu (förutom en teaser på Instagram), så ni blir helt enkelt tvungna att komma till Skolparken på torsdag kl. 22:00 för att höra den. 

 

DSC 1496

 

Killarna fungerade perfekt tillsammans och det märks verkligen hur de njuter av att stå på scen. Den här stämningen smittar av sig på publiken och jag hade inte tråkigt en minut. Deras olika sound kompletterar varandra och deras gemensamma nämnare är kärlek till hiphop, ett skönt flow och en suverän scennärvaro. 

 

DSC 1407

 

På jobbet imorse hörde jag att de gjorde en liten livegrej på Yle Vega också, där bl.a. Snellmans (och hela Jeppis) fick en fet shoutout. Och på tal om Jeppis och 686 så är jag är så glad att hiphopscenen i staden har vaknat till liv igen – vi får vara stolta att såna här artister are made here.

 

costa

 

PS. I ett skede hade Costa så feelis att han föll raklång ner på marken från en stol. Han räddade det ganska bra, publiken fick sig ett gott skratt och han förbjöd oss att någonsin berätta om det för någon. Heheh sue me. DS.

måndag 17 juli 2017 - 15:00

Mina planer för Jakobs Dagar

herr snellman

Bild lånad härifrån.

 

Nå, är ni redo för Jakobs Dagar 2017? Det är jag! Igår utnämndes traditionsenligt årets Late Jakob och vet ni vem som fick titeln den här gången? HERR SNELLMAN! Det var alltså själva varumärket som utsågs till vinnare, men det var Per Snellman (en av bröderna som grundade företaget år 1951) som fick ta emot manteln och hatten. Ingen har väl missat att jag jobbat på Snellmans från och till sedan 2011, samt att jag tar varje tillfälle i akt att skryta på företaget och produkterna (klick, klick). Så jag blev förstås superglad när jag läste detta imorse!

 

jakobs dagar

 

Jakobs Dagar är veckan då det verkligen händer i Jakobstad och jag tycker att vi får vara riktigt stolta över kulturutbudet i staden. Jag tänkte visa er hur mitt planerade schema för veckan ser ut! Det kommer ju antagligen att ändras lite grann, men här är de evenemang jag skulle vilja hinna med i år åtminstone.

 

jakobs dagar 2

 

 

Mina planer består alltså mest av musik, vilket jag alltid har tyckt att ha varit det viktigaste under den här veckan. På torsdagen är schemat fullspäckat då jag verkligen vill hinna se både Linnea Henriksson och gå på Jeppis Summer Jam. På fredagen vet jag inte alls om jag hinner in till stan och titta på KAJ, men som sagt, så här ser mina preliminära planer ut. Vad ska ni gå på för evenemang?

 

Mina inlägg från förra årets Jakobs Dagar:

Gung i kajutan, Walt Miguel, Fest i dagarna två

lördag 8 april 2017 - 15:28

Everybody have a Swedish fika

Fredagsstämningen fick en tvär vändning igår när jag kom hem efter jobbet och läste i familjens gruppchatt att min syster satt fast på jobbet p.g.a. misstänkt terrordåd i centrala Stockholm. Vi slog på nyheterna och satt bänkade en bra stund. Förundrade, förfärade, lite oroliga, men samtidigt bara helt... Avtrubbade. 

 

stockholm

 

Jag vet inte varför, men jag blev varken förvånad eller rädd. Bara arg och matt. "Inte nu igen". Det här var väl tyvärr mer eller mindre väntat och så fort jag hörde att min syster och alla mina vänner i Stockholm var i säkerhet kändes det som att jag kunde släppa det. Jag kanske har lite svårt att ta in såna här grejer. Jag blir istället kall och lite väl rationell i mina känslor, om det är bra eller dåligt vet jag inte. Jag kommer på mig själv med att bli irriterad på alla som blåser upp allting och på något märkligt sätt gottar sig i misären. 

 

stockholm april 2017

Min syrra skickade lite bilder från Stockholm igår.

 

Det sprids rykten hejvilt, det skvallras och delas bilder på offren och det känns på något sätt som att folk själva vill få så stor del i det hela som möjligt. Som när bomben sprängde i Jakobstad 1999, då ville alla påstå att de hade varit ungefär tio meter ifrån där det skedde. Det är väl för att det kommer så nära som man reagerar så, men jag förstår inte riktigt varför. Ja, det är förjävligt och det är vidrigt, men det sista som behövs i såna här situationer är att ännu mer skräck sprids.

 

Däremot är det otroligt rörande att se hur folk öppnade upp sina hem för varandra i Stockholm genom hashtaggen #openStockholm igår. De som inte slapp hem från city p.g.a. kollektivtrafiken bjöds in för att träffas och stöda varandra. Det är precis sånt som behövs. Inte tävlingar om vem det är mest synd om och vem som har varit närmast platsen. Jag gick också på Drottninggatan varje dag i ett år när jag bodde där, men vad fan spelar det för roll nu?

 

stockholm terror

 

Jag hade så sent som igår förmiddag delat låten Swedish Fika på Twitter. Den blev viral bara för någon dag sedan och det som igår var en gullig humorlåt är på något sätt ytterst aktuell idag. Precis som i tweetsen ovan: sluta inte jobba, sluta inte skratta, sluta inte resa, sluta inte festa – och sluta för guds skull inte fika.

 

No time for war if you take a påtår.

onsdag 29 mars 2017 - 09:00

"Jag bryr mig inte om politik"

Enligt en färsk undersökning gjord av EPSI Ratings är Jakobstad den mest missnöjda kommunen i hela landet. I hela landet! Jag blir lite provocerad av detta då jag själv trivs så bra i lilla Jakobstad. Undersökningen är inte heltäckande men siffrorna ger ändå en viss riktlinje och visst är det ett faktum att många klagar på Jeppis av diverse orsaker. Jag brukar säga att det inte hjälper att gnälla, utan att man måste göra något åt saken istället. Jag tror att vi tillsammans kan ändra på det här – och passande nog står kommunalvalet bakom hörnet. Se nu till att rösta in aktiva och engagerade personer med vettiga åsikter och värderingar. Rösta på en person som du vet att kan påverka och som verkligen brinner för förbättring. Det här är vår konkreta chans att påverka allt det där som vi gnäller över.

 

Som Henrik Othman konstaterade i sin ledare är valdeltagandet sorgligt lågt och det är främst unga röstberättigade som tycks vara svåra att sparka ur soffan under valdagen. Jag tror att många inbillar sig att man måste vara väldigt påläst och kunnig för att rösta i val eller för att ens få ha en politisk åsikt. Kanske man till och med påstår att man inte bryr sig om politik – något jag själv hårdnackat stod fast vid före jag röstade i mitt första val som 18-åring. Det var en häftig känsla, att jag äntligen hade rätt att göra min röst hörd. Rätt att påverka. Rätt att bidra med en droppe i havet. Ett plus ett blir fortfarande två och det finns ingen röst som inte räknas.

 

JSTAD Kommunval Jumbo 170117

Bild härifrån

 

Bryr du dig om ditt språk? Vill du bli betjänad på ditt modersmål?

Då bryr du dig om politik.

 

Bryr du dig om dina barn? Bryr du dig om dagvården? Har du åsikter om BB?

Då bryr du dig om politik.

 

Bryr du dig om din hälsa? Vill du ha rätt till hälsovård? Bryr du dig om fulljouren i Vasa?

Då bryr du dig om politik.

 

Har du åsikter om invandring? Har du åsikter om samkönade äktenskap? Har du en åsikt om människors lika värde?

Då bryr du dig om politik.

 

Bryr du dig om dina mor- och farföräldrar? Bryr du dig om äldrevården? Vill du bli väl omhändertagen när du blir gammal?

Då bryr du dig om politik.

 

Bryr du dig om studiestöd? Bryr du dig om bostadsbidrag? Bryr du dig om barnbidrag? Bryr du dig om arbetslöshetsunderstöd? Får du ett bidrag som du inte klarar dig utan?

Då bryr du dig om politik.

 

Bryr du dig om jobb och ekonomi? Bryr du dig om skatteprocenten? Bryr du dig om företagande?

Då bryr du dig om politik.

 

Har du åsikter om värnplikten? Har du åsikter om abort? Har du åsikter om religionsfrihet? Har du åsikter om undervisningen i skolorna? Har du åsikter om Finland borde gå med i Nato? Har du åsikter om alkohollagen? Har du åsikter om snusförbudet? Har du åsikter om legalisering av droger?

Då bryr du dig om politik.

 

Bryr du dig ens lite om någon av dessa frågor? Då bryr du dig om politik och jag vill aldrig mera höra någon påstå att de inte gör det. Hitta din kandidat och rösta i kommunalvalet söndagen den 9 april – eller gå och förhandsrösta redan idag. Mer info om hur man röstar hittar du här.

måndag 27 mars 2017 - 12:30

Mitt kommunalval 2017

Från och med idag kommer Sevendays varje måndag att publicera en ny lista med olika teman varje vecka. Veckans tema handlar om politik och samhälle och handlar förstås om det kommande kommunalvalet. Fyll i den ni också och länka sedan listan under artikeln!

 

1. När jag hör ordet politik tänker jag:

Jag tänker direkt på alla debatter som syns i medier speciellt inför alla olika val. Jag älskar att följa med valdebatter faktiskt.


2. Jag tror att unga avstår från att rösta, eftersom..

För att man tror att man måste vara så himla påläst och vuxen för att kunna rösta, men så är det ju faktiskt inte. Om man är osäker är det så lätt att använda en valkompass för att bilda sig en ungefärlig uppfattning om vilka partiers åsikter man delar. Det är helt okej att inte förstå allt vad politiker talar om, för alla har vi ändå någon fråga vi intresserar oss av. Ta fasta på den och hitta din kandidat!


3. När jag väljer min kandidat inför valet brukar jag tänka på:

Oftast tänker man väl på det som rör en själv, så det egna modersmålet (speciellt rätten till sjukvård) och studiestöd är (förstås) frågor som jag bryr mig om. Men även ungdomars hälsa och äldreomsorgen är viktiga. Sen skulle jag aldrig rösta på någon som motsätter sig abort eller samkönat äktenskap heller...

 

4. Om jag skulle få driva en valkampanj skulle jag:

Jag ombads faktiskt att ställa upp i kommunalvalet, men jag fick magknip av blotta tanken. Men jag förmodligen bjuda på en massa kaffe och ordna mysiga diskussionsstunder typ på café eller varför inte en after work. Politik måste inte vara så himla kostymklätt och grått. 

 

5. Om jag sklle få ändra på något i mitt närsamhälle skulle jag ändra på:

Jag skulle önska att skolorna/hälsovården satsade mer på förebyggande av psykiskt illamående hos unga. Sen borde det göras något åt asfalten i Jakobstad, herregud ändå. Gropar och hål överallt. Samma sak varje vår, vad är problemet? 

 

IMG 0749

Skulle ni ha röstat? Ställa upp i valet med spegelselfie, det vore väl precis i enlighet med den tid vi lever i...

torsdag 16 februari 2017 - 16:00

Håll hårt i drinken, abiturient!

ABI TEN, KOM OCH KÄNN! ABI TIE, NU SKITER VI I E! Jag kan inte riktigt fatta att det idag är sju år sedan vi stod på de där lastbilsflaken och skrek halsen av oss. När jag såg lastbilarna idag fick jag ett litet stick i bröstet, liksom hjälp, vart har tiden farit, oj vad man var careless, man hade heeela livet framför sig... Men nästa sekund mindes jag ovissheten man levde med på den tiden. Ingen aning om vad man ville, ingen aning om vem man var och ingen aning om hur livet skulle se ut om ett år. På gott och ont.

 

penkkis jg 2010

Feelisen på topp i skolan!

 

Visst var det på ett sätt en helt underbar tid, att vara 19 år, abiturient och helt utan framtidsvisioner... Men inte skulle jag byta plats om jag fick. Tänk ändå vad mycket man hinner lära sig på sju år. Jag har hunnit testa på att bo i Sverige, jag har påbörjat flera olika studier, jag har flyttat från Stockholm till Åbo till Vasa, jag har hunnit jobba med en massa olika jobb och jag har framförallt lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om människor överlag. Ju äldre jag blir desto mer cynisk blir jag. Jag tror helt enkelt inte längre det bästa om människor. Det kanske i sig är lite tragiskt, men det innebär också att jag inte är lika naiv idag. Men man blir nog aldrig fullärd och om ytterligare sju år kommer jag säkert att titta tillbaka på den 25-åriga Karolina på samma sätt som jag idag ser tillbaka på 19-åringen.

 

abi 10

ABI ABI ABI, HEJ HEJ HEJ...

 

Själva ABI-dagen var en av de roligaste dagarna i mitt liv. Stämningen var på topp, vårt program i skolan var säkert det bästa Jakobstads Gymnasium någonsin skådat (enligt min ytterst objektiva åsikt) och vi pimplade i oss öl på skoltoaletterna (detta börjar ju vara preskriberat nu). Vi hade visserligen 25 minusgrader den där dagen, men solen sken och jag kan inte minnas att man ens skulle ha frusit. Man glömde liksom lite bort att man ännu skulle skriva studenten också, haha...

 

abi abi abi

På russebussen, eller jag menar lastbilsflaket // Sista måltiden vid vårt bord ♥

 

Det som jag däremot inte brukar vilja nämna när jag talar om penkkisminnen är att kvällsfesten sket sig fullständigt för min del. Allting började bra: vi åt middag, vi dansade och bara njöt av att fira att nu vara (typ) lediga från skolan. Jag hade bara druckit ett par öl på hela dagen och kommer ihåg kvällen i detalj. Det sista jag minns är att jag stod och pratade med en engelsman vid bardisken. Jag kommer ihåg hur han såg ut, vad han hette och vad han gjorde i Jakobstad. Men sen – total blackout. En kompis som såg detta har berättat att jag först stod vid bardisken som vilken normal människa som helst, för att sedan bara plötsligt säcka ihop. Därefter har jag blivit utburen, satt i en bil, skjutsad hem och i princip spytt ett dygn (jag spyr aldrig, och absolut inte av några öl).

 

Jag minns absolut ingenting från det att jag stod vid bardisken till det att jag vaknade i soffan nästa dag. Jag har skämts så mycket över det här att jag inte har velat tala om det, men jag tänker att det kan få någon att hålla extra hårt i sin drink nästa gång de är ute. Jag brukar inte gå runt och påstå att jag blev drogad den där kvällen, för det vet jag faktiskt inte, men något konstigt hände. Orsaken till att jag inte velat prata om det är att jag inte orkat ta emot kommentarer som "äh, du var bara för full". Det vet jag att jag inte var, men sällan hjälper det att förklara det för folk som bara ser en som en dum 19-årig ABI vet ni. "Eget fel jävla fjortis, sluta skylla från dig", typ.

 

DSC 0062

Glider omkring i min gamla ABI-tröja idag.

 

På tal om droger var det här en av våra fiffiga slogans: "CannABIs? Yes we can!". Detta förstås inspirerat av Obamas "Yes we can". Ironin är slående med tanke på att jag mot min vilja kanske har fått något starkare i mig den där kvällen. Jag är annars en ganska stark motståndare av all sån skit och tycker att det är tragiskt att det som var ett absurt skämt för oss idag snarare skulle passa in på varannan jeppisungdom. Cannabis, gräs, marijuana, hasch (jag vet inte ens vad som är vad), inget sånt fanns ens i min världsbild när jag tog studenten. Man hade kanske hört talas om någon som testat gräs nångång. Men nu verkar det som att varannan unge röker på varje helg. Vad hände där? Men det är en helt annan diskussion som jag kanske går in på en annan gång...

 

Jag vill bara säga att ni ska ta hand om varandra, hålla hårt i era drinkar och för guds skull inte lämna någon ensam. Jag hade tur att jag hade vänner och pojkvän som tog hand om mig den där kvällen, jag vill inte ens veta hur det hade kunnat sluta annars.

onsdag 4 januari 2017 - 10:00

It's just a fucking cookie

Nyår och nyårslöften hörni. Är det bara jag som blir lite stressad av dem? Visst är det bra att man lägger upp nya mål i livet, men jag förstår inte varför det måste göras just vid nyår. Varför inte i september? Det spelar väl ingen roll när man gör en livsstilsförändring, men jag är övertygad om att det inte är rätt sorts motivation som triggar en just i januari. Det finns liksom en orsak att gymmen är överfulla i januari för att sedan stå tomma i mars. 

 

Nåja, jag ska inte vara negativ, jag önskar på riktigt alla lycka till med sina nyårslöften. Men samtidigt vill jag dela med mig av några fina inspirationsposters jag hittade på Pinterest. Originaltexterna gör mig typ spyfärdig, men de omformulerade texterna är ju på riktigt vettiga. Notera hur den första versionen ger en lite ångest och gör en triggad på ett negativt sätt (åtminstone reagerar jag så!), medan de andra ger en lite hopp och riktigt pepp. 

 

1

 

"4 simple rules:

Never miss a Monday

Never go 3 days without exercise

Workout at least 3 days a week

Never give up"

 

4 simple tips:

It's ok to miss a Monday

3 days without exercise is a holiday

Workout at about 3 days a week

Never make rules, set goals

You are not a machine

 

2

 

"Don't be satisfied until you like what you see in the mirror"

Be satisfied when you like what you have achieved

Be proud & love yourself

Even if you haven't reached your goal

Fuck the mirror

 

4

 

"The only bad workout is the one that you didn't do"

The only bad workout is the one that resulted in injury cause you were too damn impatient!

Don't rush, be safe ♥

 

5

 

"Eat clean & exercise daily"

Eat clean & exercise more.

 

6

 

"You WILL regret eating that cookie

You will NOT regret running that mile."

You WILL enjoy eating that cookie

Cause it's OK to enjoy it (it's just a fucking cookie)

& you will not regret running that mile

 

7

 

"It doesn't get easier

You just get better"

It does get easier

and you also get better

 

8

 

"If you aren't going all the way, why go at all?"

If you aren't going all the way

Going halfway is still better than not going at all

You'll get there!

 

Bilder & text härifrån.

onsdag 28 december 2016 - 13:00

Det enda man måste är att dö och lära sig svenska.

Har ni sett videon som publicerades av Perussuomalaiset Nuoret igår? Temat är föga förvånande pakkoruotsi och i klippet ser vi Sebastian Tynkkynen, ordförande för Sannfinländarnas ungdomsförbund Finsk Ungdom, bli piskad av personer maskerade som SFP-politiker. Ja, ni läste rätt... Finland 2016, hörni. Moderpartiet till de som skapat denna s k i t sitter plågsamt nog i regeringen i vårt land idag. 

 

3

 

Inte nog med att detta i sig är hånande, kränkande, osmakligt, osakligt, barnsligt, smutskastande, trångsynt och bara helt vidrigt... Jag kan heller inte på något sätt förstå att de starka åsikterna mot svenskan fortfarande lever kvar. Hur kan man inte se det som ett privilegium att få lära sig ett till språk? Hur kan man inte inse att svenskan öppnar dörrar till hela Norden? Hur kan man inte förstå att svenskan stöder inlärningen av andra germanska språk, som engelska och tyska? Hur kan man inte tycka att varje språk man lär sig är en enorm rikedom?

 

Som tur är det många som motsätter sig det här skräpet, även finskspråkiga, och jag tror verkligen att Perussuomalaiset Nuoret gick för långt den här gången. Den här typen av propaganda hör inte hemma i en demokrati – det är bara helt förkastligt. Detta öppnar ju på inga sätt upp till en diskussion, utan leder istället till att folk blir provocerade, sårade, arga och upprörda. Grejen är att jag skulle förstå diskussionen, att man ifrågasätter varför finsktalande i t.ex. östra Finland ska behöva lära sig svenska, men när jag ser den här videon reagerar jag inte så. Förstås. Jag reagerar med att bli arg och tänka helt tvärt emot. Jag blir så provocerad att jag vill gå ut och skrika åt Sebastian Tynkkynen, på svenska, att han är en jävla idiot. 

 

Det här leder inte till en saklig debatt. Det är till för att provocera, uppröra – och för att snabbt locka till sig unga röstare som kämpar med skolsvenskan. Jag hoppas, jag hoppas, att Finlands ungdom kan genomskåda detta. Flerspråkighet är en rikedom som vi måste understöda, inte utplåna. 

torsdag 24 november 2016 - 11:30

Måste bröst avsexualiseras?

Visste ni att det är en s.k. tissiviikko på gång som bäst? Tanken med kampanjen är att folk ska dela bilder på sina bröst, skriva sin berättelse kring dem och tagga detta med #tissiviikko. Detta för att avdramatisera brösten för att de faktiskt bara är bröst. Jag har länge varit tudelad i diskussionen kring att avsexualisera bröst helt och hållet.

 

Först undrar jag: går det ens? Ligger det inte i människans natur att det är skillnad på kvinno- och mansbröst? Eftersom människobröst är sekundära könskarakteristika känns det som att det rent biologiskt faktiskt är skillnad på kvinnors och mäns bröst. Om vi tänker tillbaka på den primitiva människan lär det ju ha varit ett sätt att välja partner på: bra höfter – bra förmåga att föda barn. Bra bröst – bra mat åt barnen. Precis som att kvinnorna förmodligen föredrog stora och starka män som kunde försörja, försvara och fixa föda. Jag tror på riktigt att det ligger väldigt, väldigt djupt rotat i människans natur att det är något sexuellt över kvinnors bröst och jag ser egentligen inte den direkta poängen med att försöka avverka det.

 

Jag tror med andra ord inte riktigt på att det bara är samhället som sexualiserat kvinnors bröst, även om det såklart hjälper till duktigt. Det jag däremot stör mig på är den sjuka fixeringen kring bröst, men bara en viss sorts bröst – i vissa sammanhang. Hängiga bröst vill ingen se. Ammande bröst vill ingen se. Obefintliga bröst vill ingen se. Men på en Victoria's Secret-modell är det helt okej. I en modetidning är det helt okej. Porrbrudens sillisar är helt okej. I just den här bemärkelsen håller jag med om att brösten är översexualiserade. De duger liksom bara så länge de motsvarar samhällets förväntningar på vad som är snygga bröst.

 

Något jag också kan irritera ihjäl mig på är att t.ex. Instagram ofta plockar bort bilder där kvinnor ammar sina barn (klick), medan utvikningsbilder nog får hänga kvar – så länge bröstvårtan är censurerad. Är inte det helt sjukt? Här finns flera exempel på där Instagram censurerat kvinnors kroppar som inte passar in i hur vi är vana att se kvinnors kroppar. Det här är ett bevis på just det – ramen för hur kvinnors kroppar ska visas upp är väldigt snäv. Därför skulle jag önska att helt vanliga bröst skulle få mer plats i media. Kanske det skulle vara en uppföljare till magarna och låren? Jag misstänker dessvärre att inte så många skulle våga skicka in något.

 

Jag hade tänkt bifoga en bild på mitt eget bröst där jag håller en hand över, men jag klarade inte av det. Sen hade jag tänkt ladda upp en bild i bh istället, men det gick inte heller. Jag är väl ett levande bevis på att bröst ännu är en ganska big deal. På ett sätt vill jag ju gå emot den känslan jag har och det är ju exakt det som är poängen med #tissiviikko – att avdramatisera brösten. Dessvärre är jag inte där ännu och bara det summerar väl min ungefärliga åsikt i frågan. Vad tänker ni? 

 

Mer bröstrelaterat: En vandrande mjölkmaskin?

 

2

Lånade bilden härifrån och tänker att kanske någon annan kan haka på istället!