torsdag 16 februari 2017 - 16:00

Håll hårt i drinken, abiturient!

ABI TEN, KOM OCH KÄNN! ABI TIE, NU SKITER VI I E! Jag kan inte riktigt fatta att det idag är sju år sedan vi stod på de där lastbilsflaken och skrek halsen av oss. När jag såg lastbilarna idag fick jag ett litet stick i bröstet, liksom hjälp, vart har tiden farit, oj vad man var careless, man hade heeela livet framför sig... Men nästa sekund mindes jag ovissheten man levde med på den tiden. Ingen aning om vad man ville, ingen aning om vem man var och ingen aning om hur livet skulle se ut om ett år. På gott och ont.

 

penkkis jg 2010

Feelisen på topp i skolan!

 

Visst var det på ett sätt en helt underbar tid, att vara 19 år, abiturient och helt utan framtidsvisioner... Men inte skulle jag byta plats om jag fick. Tänk ändå vad mycket man hinner lära sig på sju år. Jag har hunnit testa på att bo i Sverige, jag har påbörjat flera olika studier, jag har flyttat från Stockholm till Åbo till Vasa, jag har hunnit jobba med en massa olika jobb och jag har framförallt lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om människor överlag. Ju äldre jag blir desto mer cynisk blir jag. Jag tror helt enkelt inte längre det bästa om människor. Det kanske i sig är lite tragiskt, men det innebär också att jag inte är lika naiv idag. Men man blir nog aldrig fullärd och om ytterligare sju år kommer jag säkert att titta tillbaka på den 25-åriga Karolina på samma sätt som jag idag ser tillbaka på 19-åringen.

 

abi 10

ABI ABI ABI, HEJ HEJ HEJ...

 

Själva ABI-dagen var en av de roligaste dagarna i mitt liv. Stämningen var på topp, vårt program i skolan var säkert det bästa Jakobstads Gymnasium någonsin skådat (enligt min ytterst objektiva åsikt) och vi pimplade i oss öl på skoltoaletterna (detta börjar ju vara preskriberat nu). Vi hade visserligen 25 minusgrader den där dagen, men solen sken och jag kan inte minnas att man ens skulle ha frusit. Man glömde liksom lite bort att man ännu skulle skriva studenten också, haha...

 

abi abi abi

På russebussen, eller jag menar lastbilsflaket // Sista måltiden vid vårt bord ♥

 

Det som jag däremot inte brukar vilja nämna när jag talar om penkkisminnen är att kvällsfesten sket sig fullständigt för min del. Allting började bra: vi åt middag, vi dansade och bara njöt av att fira att nu vara (typ) lediga från skolan. Jag hade bara druckit ett par öl på hela dagen och kommer ihåg kvällen i detalj. Det sista jag minns är att jag stod och pratade med en engelsman vid bardisken. Jag kommer ihåg hur han såg ut, vad han hette och vad han gjorde i Jakobstad. Men sen – total blackout. En kompis som såg detta har berättat att jag först stod vid bardisken som vilken normal människa som helst, för att sedan bara plötsligt säcka ihop. Därefter har jag blivit utburen, satt i en bil, skjutsad hem och i princip spytt ett dygn (jag spyr aldrig, och absolut inte av några öl).

 

Jag minns absolut ingenting från det att jag stod vid bardisken till det att jag vaknade i soffan nästa dag. Jag har skämts så mycket över det här att jag inte har velat tala om det, men jag tänker att det kan få någon att hålla extra hårt i sin drink nästa gång de är ute. Jag brukar inte gå runt och påstå att jag blev drogad den där kvällen, för det vet jag faktiskt inte, men något konstigt hände. Orsaken till att jag inte velat prata om det är att jag inte orkat ta emot kommentarer som "äh, du var bara för full". Det vet jag att jag inte var, men sällan hjälper det att förklara det för folk som bara ser en som en dum 19-årig ABI vet ni. "Eget fel jävla fjortis, sluta skylla från dig", typ.

 

DSC 0062

Glider omkring i min gamla ABI-tröja idag.

 

På tal om droger var det här en av våra fiffiga slogans: "CannABIs? Yes we can!". Detta förstås inspirerat av Obamas "Yes we can". Ironin är slående med tanke på att jag mot min vilja kanske har fått något starkare i mig den där kvällen. Jag är annars en ganska stark motståndare av all sån skit och tycker att det är tragiskt att det som var ett absurt skämt för oss idag snarare skulle passa in på varannan jeppisungdom. Cannabis, gräs, marijuana, hasch (jag vet inte ens vad som är vad), inget sånt fanns ens i min världsbild när jag tog studenten. Man hade kanske hört talas om någon som testat gräs nångång. Men nu verkar det som att varannan unge röker på varje helg. Vad hände där? Men det är en helt annan diskussion som jag kanske går in på en annan gång...

 

Jag vill bara säga att ni ska ta hand om varandra, hålla hårt i era drinkar och för guds skull inte lämna någon ensam. Jag hade tur att jag hade vänner och pojkvän som tog hand om mig den där kvällen, jag vill inte ens veta hur det hade kunnat sluta annars.

onsdag 4 januari 2017 - 10:00

It's just a fucking cookie

Nyår och nyårslöften hörni. Är det bara jag som blir lite stressad av dem? Visst är det bra att man lägger upp nya mål i livet, men jag förstår inte varför det måste göras just vid nyår. Varför inte i september? Det spelar väl ingen roll när man gör en livsstilsförändring, men jag är övertygad om att det inte är rätt sorts motivation som triggar en just i januari. Det finns liksom en orsak att gymmen är överfulla i januari för att sedan stå tomma i mars. 

 

Nåja, jag ska inte vara negativ, jag önskar på riktigt alla lycka till med sina nyårslöften. Men samtidigt vill jag dela med mig av några fina inspirationsposters jag hittade på Pinterest. Originaltexterna gör mig typ spyfärdig, men de omformulerade texterna är ju på riktigt vettiga. Notera hur den första versionen ger en lite ångest och gör en triggad på ett negativt sätt (åtminstone reagerar jag så!), medan de andra ger en lite hopp och riktigt pepp. 

 

1

 

"4 simple rules:

Never miss a Monday

Never go 3 days without exercise

Workout at least 3 days a week

Never give up"

 

4 simple tips:

It's ok to miss a Monday

3 days without exercise is a holiday

Workout at about 3 days a week

Never make rules, set goals

You are not a machine

 

2

 

"Don't be satisfied until you like what you see in the mirror"

Be satisfied when you like what you have achieved

Be proud & love yourself

Even if you haven't reached your goal

Fuck the mirror

 

4

 

"The only bad workout is the one that you didn't do"

The only bad workout is the one that resulted in injury cause you were too damn impatient!

Don't rush, be safe ♥

 

5

 

"Eat clean & exercise daily"

Eat clean & exercise more.

 

6

 

"You WILL regret eating that cookie

You will NOT regret running that mile."

You WILL enjoy eating that cookie

Cause it's OK to enjoy it (it's just a fucking cookie)

& you will not regret running that mile

 

7

 

"It doesn't get easier

You just get better"

It does get easier

and you also get better

 

8

 

"If you aren't going all the way, why go at all?"

If you aren't going all the way

Going halfway is still better than not going at all

You'll get there!

 

Bilder & text härifrån.

onsdag 28 december 2016 - 13:00

Det enda man måste är att dö och lära sig svenska.

Har ni sett videon som publicerades av Perussuomalaiset Nuoret igår? Temat är föga förvånande pakkoruotsi och i klippet ser vi Sebastian Tynkkynen, ordförande för Sannfinländarnas ungdomsförbund Finsk Ungdom, bli piskad av personer maskerade som SFP-politiker. Ja, ni läste rätt... Finland 2016, hörni. Moderpartiet till de som skapat denna s k i t sitter plågsamt nog i regeringen i vårt land idag. 

 

3

 

Inte nog med att detta i sig är hånande, kränkande, osmakligt, osakligt, barnsligt, smutskastande, trångsynt och bara helt vidrigt... Jag kan heller inte på något sätt förstå att de starka åsikterna mot svenskan fortfarande lever kvar. Hur kan man inte se det som ett privilegium att få lära sig ett till språk? Hur kan man inte inse att svenskan öppnar dörrar till hela Norden? Hur kan man inte förstå att svenskan stöder inlärningen av andra germanska språk, som engelska och tyska? Hur kan man inte tycka att varje språk man lär sig är en enorm rikedom?

 

Som tur är det många som motsätter sig det här skräpet, även finskspråkiga, och jag tror verkligen att Perussuomalaiset Nuoret gick för långt den här gången. Den här typen av propaganda hör inte hemma i en demokrati – det är bara helt förkastligt. Detta öppnar ju på inga sätt upp till en diskussion, utan leder istället till att folk blir provocerade, sårade, arga och upprörda. Grejen är att jag skulle förstå diskussionen, att man ifrågasätter varför finsktalande i t.ex. östra Finland ska behöva lära sig svenska, men när jag ser den här videon reagerar jag inte så. Förstås. Jag reagerar med att bli arg och tänka helt tvärt emot. Jag blir så provocerad att jag vill gå ut och skrika åt Sebastian Tynkkynen, på svenska, att han är en jävla idiot. 

 

Det här leder inte till en saklig debatt. Det är till för att provocera, uppröra – och för att snabbt locka till sig unga röstare som kämpar med skolsvenskan. Jag hoppas, jag hoppas, att Finlands ungdom kan genomskåda detta. Flerspråkighet är en rikedom som vi måste understöda, inte utplåna. 

torsdag 24 november 2016 - 11:30

Måste bröst avsexualiseras?

Visste ni att det är en s.k. tissiviikko på gång som bäst? Tanken med kampanjen är att folk ska dela bilder på sina bröst, skriva sin berättelse kring dem och tagga detta med #tissiviikko. Detta för att avdramatisera brösten för att de faktiskt bara är bröst. Jag har länge varit tudelad i diskussionen kring att avsexualisera bröst helt och hållet.

 

Först undrar jag: går det ens? Ligger det inte i människans natur att det är skillnad på kvinno- och mansbröst? Eftersom människobröst är sekundära könskarakteristika känns det som att det rent biologiskt faktiskt är skillnad på kvinnors och mäns bröst. Om vi tänker tillbaka på den primitiva människan lär det ju ha varit ett sätt att välja partner på: bra höfter – bra förmåga att föda barn. Bra bröst – bra mat åt barnen. Precis som att kvinnorna förmodligen föredrog stora och starka män som kunde försörja, försvara och fixa föda. Jag tror på riktigt att det ligger väldigt, väldigt djupt rotat i människans natur att det är något sexuellt över kvinnors bröst och jag ser egentligen inte den direkta poängen med att försöka avverka det.

 

Jag tror med andra ord inte riktigt på att det bara är samhället som sexualiserat kvinnors bröst, även om det såklart hjälper till duktigt. Det jag däremot stör mig på är den sjuka fixeringen kring bröst, men bara en viss sorts bröst – i vissa sammanhang. Hängiga bröst vill ingen se. Ammande bröst vill ingen se. Obefintliga bröst vill ingen se. Men på en Victoria's Secret-modell är det helt okej. I en modetidning är det helt okej. Porrbrudens sillisar är helt okej. I just den här bemärkelsen håller jag med om att brösten är översexualiserade. De duger liksom bara så länge de motsvarar samhällets förväntningar på vad som är snygga bröst.

 

Något jag också kan irritera ihjäl mig på är att t.ex. Instagram ofta plockar bort bilder där kvinnor ammar sina barn (klick), medan utvikningsbilder nog får hänga kvar – så länge bröstvårtan är censurerad. Är inte det helt sjukt? Här finns flera exempel på där Instagram censurerat kvinnors kroppar som inte passar in i hur vi är vana att se kvinnors kroppar. Det här är ett bevis på just det – ramen för hur kvinnors kroppar ska visas upp är väldigt snäv. Därför skulle jag önska att helt vanliga bröst skulle få mer plats i media. Kanske det skulle vara en uppföljare till magarna och låren? Jag misstänker dessvärre att inte så många skulle våga skicka in något.

 

Jag hade tänkt bifoga en bild på mitt eget bröst där jag håller en hand över, men jag klarade inte av det. Sen hade jag tänkt ladda upp en bild i bh istället, men det gick inte heller. Jag är väl ett levande bevis på att bröst ännu är en ganska big deal. På ett sätt vill jag ju gå emot den känslan jag har och det är ju exakt det som är poängen med #tissiviikko – att avdramatisera brösten. Dessvärre är jag inte där ännu och bara det summerar väl min ungefärliga åsikt i frågan. Vad tänker ni? 

 

Mer bröstrelaterat: En vandrande mjölkmaskin?

 

2

Lånade bilden härifrån och tänker att kanske någon annan kan haka på istället!

onsdag 23 november 2016 - 17:48

Jeppiskille nominerad till världens snyggaste mål!

För typ ett år sedan uppmanade jag er att gå in och rösta på Simon Skrabb som var nominerad till årets mål i Sverige – och han vann. Hur tufft? Men vet ni vad? Nu är han nominerad till årets mål igen, men den här gången gäller det hela världen! Jeppiskillen Simon Skrabb är alltså en av finalisterna i Puskás Award, tillsammans med stjärnor som Messi och Neymar. HUR SJUKT COOLT är inte det?!

 

arets mal

 

Helt sådär objektivt, opartiskt och neutralt är ju faktiskt Skrabbs mål det snyggaste. Så nu tycker jag att vi alla går in och röstar, det tar ca 10 sekunder. Tänk vad coolt att en finländare (en JEPPISBO!) är med på den där listan. Det händer inte varje dag. HÄR kan ni gå in och rösta!

 

tisdag 22 november 2016 - 07:00

Gnälliga gubbar

Sedan Jakob Center slog upp sina dörrar i Jakobstad har det föga förvånande förekommit en hel del diskussioner kring det nya köpcentret. Som amen i kyrkan hann centret knappt invigas före det började gnällas på namnet (som var för trist), på butikerna (som var för få) och på caféet (som alltid var för fullt).

 

Det är en sak att diskutera, ge feedback, lägga fram sin åsikt, önska och ha visioner, medan det är en helt annan sak att klanka ner, gnälla och prata skit – utan att över huvud taget försöka göra något åt saken. Min bägare bubblade ändå över när jag i en tråd på Facebook såg hur man ojade sig över hur det bara tagits "kvinnobutiker" till Jeppis, medan man i Kokkola öppnar "ordentliga affärer" (detta sedan Motonet fått bygglov i grannstaden). Andra gnäller över att det ju "faktiskt bara är två nya butiker" som kommit till staden: H&M och Cubus.

 

Både H&M och Cubus har herravdelningar och sist jag checkade behövde även män nya kläder ibland. De är inte kvinnobutiker, de är ytterst unisexuella. Dessutom borde väl alla vid det här laget veta att H&M är en fantastisk början som helt garanterat kommer att locka till sig nya butiker vart efter. Eftersom vi tydligen alltid ska jämföra oss med Kokkola kan jag informera er om att H&M kom till Kokkola år 2006 – och gissa vilken butik som öppnade redan nästa år, hösten 2007? Jo, Clas Ohlson. Detta är alltså, om jag har förstått den här idiotin rätt, en s.k. karabutik.

 

Det är lätt att säga att det borde öppnas flera butiker, det är lätt att peka finger och slänga ur sig en massa borden. Ännu lättare glömmer man bort att det faktiskt är någon som måste ta initiativ också. Vem borde öppna, för att vara exakt? Varför inte du själv som gnäller? Eller varför inte skicka feedback någonstans? Att spy ut galla på kaffepausen på jobbet, att skriva sura statusar på Facebook, att bojkotta kvinnobutikerna – det löser ingenting. Skicka ett mejl till beslutsfattare, skicka önskemål till de butiker ni vill se i staden, gör en namninsamling, hitta något! Men sluta GNÄLLA.

 

Man tycker att alla borde förstå att det inte går att öppna tretton nya butiker på en och samma gång. Vi behövde en början – och nu har vi äntligen fått det! Jakob Center är en nystart för Jakobstad. Så länge vi tillsammans ser till att stöda de nya affärerna kommer Jakobstad att bli attraktivt även för andra butiker. Men kära män, gnäll löser ingenting!

 

jakob center

torsdag 17 november 2016 - 08:55

#galalistan2016

Hur känner du dig inför Galan 2016?

– Lagom taggad, lagom obrydd. Tycker att det ska bli jätteroligt, men är inte nervös. Precis lagom feelis med andra ord!


Vem kommer du att gå på Galan med?

Daniela och Emma.

 

Har du din galaoutfit under kontroll?

– Japp, den inhandlade jag i all hast igår. Jag hade ingen tydlig bild av vad jag sökte, men när jag såg den visste jag direkt. Den finns att köpa i en helt vanlig butik, så risken att typ fem andra har den är hög, men den satt som en smäck och det var kärlek vid första ögonkastet, så det spelar verkligen ingen roll. "Ska du på Galan?", frågade kassörskan som förmodligen hade räknat ut det utgående från färgerna hehe...

 

klanning


Vilka tre saker kommer du garanterat att ha med i din väska?

– Läppomada, puder och kamera.


Har du övat på dina poser till röda mattan?

– Nej, borde man göra det haha...


Är det någon du inte mött personligen som du ser fram emot att träffa på Galan?

– Jag har faktiskt träffat ganska många vars bloggar jag läser, men det ska bli riktigt kul att se om det dyker upp några nya ansikten på årets gala. Ingen nämnd, ingen glömd.


Vilken kategori i prisutdelningen är du mest taggad inför?

– Nå hehe, den där årets inlägg-kategorin är ju nog ganska spännande... Nej men, årets blogg och årets personliga ska bli kul att se vem som kammar hem.

 resizedimage800552 host 2015

 

Vilken programpunkt kommer bli den roligaste?

– Prisutdelningen förstås!


Efterfesten hålls vid Bank. Vilken låt vill du absolut dansa loss till?

– KAJ - Härkas (No var e nåo na twerkas), alltså... Jag klarar inte av hur bra den är.


Om du skulle summera bloggåret 2016 med en mening, hur skulle den meningen lyda?

Utvecklande, personligt och givande. 

 

resizedimage800369 DSC 0276

söndag 13 november 2016 - 10:25

Pappa

Idag är det fars dag och idag är jag hemma i Jakobstad och ska fira pappa och moffa så mycket det bara går. Eller fira och fira, vi brukar åka till mommos och moffas, dricka kaffe och bara umgås. Det är väl precis så man ska fira, tycker jag. 

 

Jag ska berätta lite för er om min pappa. Först och främst är han världens bästa chaufför, något som jag inte insåg före jag själv fick körkort. Jag trodde länge att alla var trygga chaufförer, men så är det ju verkligen inte. Pappa är också den som alltid håller sig lugn oavsett vad som händer. När det uppstår en paniksituation är det pappa man ringer. Fastän huset skulle hålla på att brinna ner säger han ändå att allting ordnar sig – och sen ser han till att det faktiskt gör det också. Otaliga gånger som jag har trott att jag ska få skäll för något, men istället mötts av: "Det var inte ditt fel, det där kunde du inget åt, det ordnar sig". Det är trygghet för mig. 

 

Pappa har lärt mig hur man mest effektivt viker ihop mjölkpaket för att spara så mycket plats i roskisen som möjligt (ett riktigt lifehack alltså, borde egentligen visa det nångång!). Pappa lärde mig även som 5-åring hur man spelar schack och han har alltid uppmanat mig till att vara nyfiken. "Läs åtminstone rubrikerna i tidningen varje morgon, det är viktigt att hänga med!" är något jag verkligen tagit med mig. Han har alltid uppmanat mig till att göra det jag vill göra, även om det inte var att bli läkare eller jurist. Han har peppat mig till att alltid göra mitt bästa och att alltid utnyttja min fulla potential, men han skulle aldrig ha tvingat mig i någon riktning. 

 

fars dag 2

Den där lilla skiten är alltså jag.

 

Pappa har världens fånigaste fotomin, han snarkar så huset skakar och p.g.a. sitt enorma golfintresse har man genom hela min uppväxt kunnat hitta peggar exakt överallt i hela huset. Då menar jag verkligen överallt: kökslådan, duschen, soffan, bastun... Men det är ju just såna här irritationsmoment man sen saknar när man är borta hemifrån, är det inte konstigt?

 

Idag tänker jag även på alla som av orsak eller annan inte har kvar sin pappa. Inga ord kan lappa sådana sår, ingenting kan ta bort saknaden, men jag vill på något sätt ändå lyfta fram att det inte är en självklarhet att faktiskt ha sin pappa med i bilden. Kram till alla er!

 

torsdag 10 november 2016 - 07:42

2016, wat r u doin? 2016, STAHP!

 

FullSizeRender

tisdag 1 november 2016 - 07:50

Nominerad till årets blogginlägg

Nej men! Det var en sjukt trevlig och högst oväntad överraskning jag möttes av igår kväll när jag såg att jag blivit nominerad till årets blogginlägg. Min första reaktion var helt ärligt att bli lite jantigt illa till mods: "Nej men nu har nån räknat fel, det finns ju SÅ många andra bättre inlägg!". Men rösterna har räknats och där står jag nu som en av finalisterna och det är med blandade känslor jag försöker smälta det nu. 

 

arets blogginlagg

Jag är otroligt glad och tacksam, så TUSEN TACK till alla som nominerat mig! Det är en ära att få vara nominerad i år igen, det känns egentligen helt ofattbart. Jag märker också att jag tycker att det här är en väldigt svår kategori att rösta i eftersom texter kan vara berörande på oändligt många olika sätt. Så nu tycker jag bara att ni ska rösta med hjärtat helt enkelt – och det kan ni göra här