Fuck dåligt samvete

onsdag 16 augusti 2017 - 23:15 | 9 Kommentarer

Är det inte på sommaren man borde känna sig som allra piggast och ha mest energi till att hitta på saker om kvällarna? Nå, inte jag tydligen! Helt ärligt, det jag oftast vill göra när jag slutar jobbet är på sin höjd att ta en kaffe på stan, sen vill jag bara hem och slänga mig på soffan. Förra veckan hade jag min sista jobbdag för den här sommaren och jag känner även nu, trots att jag är ledig, att tiden bara springer iväg från mig. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till, inte ens de dagar jag inte har något inplanerat. Det är inte bara sommaren som har rusat iväg, utan egentligen känner jag varje dag att jag inte riktigt hinner med allt jag skulle vilja. 

 

Ibland har jag kommit mig själv med att skynda mig hem för att hinna göra ingenting. Hela sommaren har jag ändå känt att jag inte riktigt haft tid för det, att på riktigt varva ner. Jag har hela tiden haft något som måste göras, någonstans jag måste vara, någon jag måste träffa. Sen har jag varit tvungen att försöka somna någorlunda i tid för att väckarklockan ringt 05:50 varje morgon.  

 

DSC 0591a

 

Som tur vet mina vänner att jag har ett ganska stort behov av egentid, men ibland blir jag också irriterad på mig själv. Jag blir irriterad både på det här draget som kan ses som att jag är lat och osocial, men jag blir också irriterad på att jag får dåligt samvete och att jag tänker just så om mig själv: att jag är lat och osocial. För det är ju inte det det handlar om. Vissa människor vill ha fullspäckade scheman, vissa vill träffa en massa människor varje dag, medan vissa faktiskt slappnar av bäst i sitt eget sällskap och behöver egentid för att kunna varva ner. 

 

Jag trivs bäst när jag får träffa vänner ett par gånger i veckan (utöver skola/jobb), gå på gym några gånger i veckan, men också ha ett par kvällar i veckan som är helt lediga från allt. Det här går inte alltid så bra ihop med att jag också vill vara alla till lags och att jag är usel på att säga nej. Jag glömmer ofta bort mig själv och det här må låta som något man fjäskande säger under en arbetsintervju, men jag lägger ofta andra människors behov framom mina egna. Ibland önskar jag att jag kunde bry mig mindre om vad andra tänker och tycker, men ett av mina största ångestmoment i livet är att någon ska vara sur eller besviken på mig. Det här jobbar jag skitmycket på. Jag vill kunna säga nej utan att spontant känna att jag måste förklara och ursäkta mig, bara för att jag är rädd att göra någon ledsen eller sur.

 

DSC 0607a

 

Jag stannade och pratade lite med en kompis på jobbet och vi båda konstaterade just det här: hur ska man hinna med allt? Hur ska man hinna jobba, gå i skola, vara social, ta hand om sig själv, träna, läsa böcker, äta hälsosamt, slappna av – och sova åtta timmar varje natt. HAH! Det är en omöjlig ekvation. Hur gör folk med barn? Helt seriöst?

 

Nu när jag har ett par veckor lediga känner jag av en liten stress att både hinna göra så mycket som möjligt, men också att hinna göra ingenting. Är det någon som känner igen sig? Min poäng är kanske att vi alla har olika stort behov av egentid och olika stort behov av sällskap. Vi mår bra av olika slags scheman. Acceptera olikheterna och våga framför allt tänka på dig själv ibland. Blir någon sur för det så är det inte ditt problem. 

Kategorier:

Dagbok Sommar 2017 Vardag

9

Kommentarer

  • Kajsa

    17.08.2017 07:42 (1 månad sen)

    <3


  • Jennifer Carp

    17.08.2017 10:11 (1 månad sen)

    Relaterar verkligen till detta, tyvärr. Har haft så svårt att hinna med egentid och att slappna av i sommar då jag jobbat två jobb och ALLTID vill vara alla till lags. Har så svårt att tacka nej till både jobb och vänner. Nåt ja borde bli bättre på!

    • Karolina Åsmus

      30.08.2017 16:40 (23 dagar sen)

      Exakt samma här, varför ska det vara så svårt?!


  • Hanna Stigzelius

    18.08.2017 07:10 (1 månad sen)

    Folk med barn hinner med ännu mindre! Om jag lyckas med ens 10% av vad jag "planerat" så är jag nöjd. Eller inte nöjd men man måste bara acceptera att det är så. Vilket sannerligen inte är lätt! Och jag har också stort behov av egentid, även om jag absolut ser mej som social och gillar när det händer. Det allra bästa jag vet nuförtiden, är att vara helt ensam hemma, aaah. Tyvärr händer det typ max en gång i mån...

    • Karolina Åsmus

      30.08.2017 16:40 (23 dagar sen)

      Huhh, blir helt svettig av att läsa det här haha! Föräldrar är riktiga kämpar verkligen.


  • Jens

    18.08.2017 17:34 (1 månad sen)

    Jaa du, hur föräldrar hinner med allt. Det gör man, absolut inte. Däremot har jag jobbat med mig själv att förstå att man inte hinner med allt, att man helt enkelt ibland måst sätt på ett "äh-va-fan" mode. Byke upp till öronen och makaroner till middag, de påtat i början men man vänjer sig.

    • Karolina Åsmus

      30.08.2017 16:42 (23 dagar sen)

      Lite som Hanna skrev här ovanför jo, jag antar att det är så man borde lära sig att leva. För man blir ju ändå aldrig helt klart med ALLT, oavsett om man har barn eller inte. Svårt bara att inte ta stress över det tycker jag.


  • Brandon Lee

    31.08.2017 20:51 (22 dagar sen)

    Man kan stoppa klockan men inte tiden, ta den tid du behöver för egen del, det är ditt liv och man lever bara en gång. Ha det fint.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.