I'm a 90's bitch

onsdag 19 juli 2017 - 14:00 | 5 Kommentarer

Veckans lista här heter Min generation och som någon kanske vet är jag född det ljuva året 1991. Jag är alltså renodlad nittiotalist och har många starka och härliga minnen från den tiden. Rubriken är förstås från Icona Pops låt I Love It.

 

Jag är född:

1991, den 18:e oktober, mitt i natten. En fredag, som också alltid har varit min absoluta favoritdag i veckan. (För det är säkert en ytterst unik åsikt, haha). 

 

Under mitt årtionde hände det här:

Vi lyssnade på Backstreet Boys, Aqua och Vengaboys. Det var helt klart den töntiga popmusikens (och boybandens) tid: Five, Westlife och *NSYNC, bara för att nämna några. Jag gillade aldrig Spice Girls, men de var också stora. Det fanns bl.a. Spice Girls-slickepinnar och Backstreet Boys-samlarkort. Eminem fick sitt stora genombrott och jag var hans största fan sedan sju års ålder. 

 

Typ ALLA filmklassiker kom ut på 90-talet: Pulp Fiction, Titanic, Matrix, The Lion King, Fight Club, The Shawshank Redemption, Pretty Woman... Jag skulle kunna lägga till hur många som helst! Vi miste bl.a. stjärnor som Princess Diana, Kurt Cobain, Tupac Shakur, Notorious B.I.G. och Freddie Mercury.

 

Internet slog igenom och mobiltelefoner började användas på riktigt. Finland vann ishockey-VM.

 

90tal

Jag och min bff Juho // Syrran och jag, rädda att drunkna inomhus tydligen 

 

Folk klädde sig på följande sätt:

Exakt som i filmen Fucking Åmål. Precis som alla ungdomar klär sig nu alltså, fast med fulare hår och fulare smink. Vi hade inte Youtube-tutorials och det tog 30 minuter för en plattång att bli varm. Men chokers, töntiga frisyrer, magtröjor, toppar med tunna band, platåskor... Vet ni kids, det är inget nytt. Däremot hade vi mycket fulare byxor, typ riktigt brutala bootcutjeans som täckte ens klumpiga skateskor. Sen använde vi breda pannbands också, något som inte tycks ha kommit tillbaka, gudskelov. Ögonbrynen var smala, ringarna i öronen stora – och den svarta kajalen var bred och slarvig. 

 

Mitt årtionde förknippar jag med:

Eminem, Lejonkungen, tidiga tv-morgnar med typ The Tribe på tv, riverdance (mest för att min syster tvingade mig att se det om och om igen), boybands, sura godisremmar, såna där kladdiga händer som jag inte vet vad kallas, korvalappustereon, ljudet av modemet som ansluter till internet, Nokia (och Snake), Tvillingarna-serien, handskrivna brev, Tiimari, OKEJ-tidningar – och alla tillhörande planscher som man dekorerade väggarna med, musikvideor på MTV, Crash Bandicoot, klistermärkshäften, Kalle Anka- och Bamse-tidningar...

 

kalle anka

En bråkdel av alla gamla tidningar.

 

Den bästa låten från året jag är född:

Nirvana - Smells like teen spirit

 

Min generation växte upp med:

Att MTV spelade musik med tillhörande musikvideon. Jag kunde sitta en dag och vänta på att få höra min favoritlåt, bara för att få banda in den på kasett för att sen kunna lyssna på den när jag ville. Samma sak gällde radio. Vi hade inget Spotify eller YouTube. Vi hade god damnit inte ens internet (herreGUD vad gammal jag är). Vi gick och knackade på hos kompisen och frågade: "kan du va?", för vi hade inga mobiltelefoner förrän i slutet på 90-talet heller. Sen skrev vi sms utanmellanrumförattdetvarsvindyrtattsms:a och man kunde bara ha ett visst antal tecken per sms. Vi hade saldoraja. Vi brevväxlade, t.ex. med brevvänner man hittat via kontaktannonser i Bamse-tidningar. Vi cyklade till skolan även om det snöade och var minus tjugo grader och ingen hade plogat den halvmeter snö som täckte vägen.

 

90s

Åk 1, språkbadsklassen //  syrran, mamma och jag (hur coola brillor haha?)

 

En kändis som är född samma år:

Ed Sheeran.

 

Det bästa med att vara född under mitt årtionde:

Att vi har levt utan sociala medier och ständig uppkoppling, vilket hjälper oss i att vara kritiska mot alla skärmar idag. Vi hade liksom ett liv före internet. Allt var definitivt inte bättre förr, men det känns ändå som en fin sak att ha fått uppleva och kunna drömma tillbaka till. Vi stängde av mobiltelefonen till natten och att ha en egen dator på rummet var otänkbart. Jag gillar också att vi "vågade vara fula" och därmed kunde vara barn längre än vad ungar gör idag. Även detta har väl med sociala medier att göra. Vi hade inget Instagram att klä upp oss för eller att härma. Ännu på högstadiet såg vi liksom ut som stryk – och det är jag GLAD för.

Kategorier:

Dagbok Listor Throwback

5

Kommentarer

  • Jennifer

    19.07.2017 20:44 (1 månad sen)

    Åh The Tribe! Det ÄLSKADE jag! Missade aldrig ett avsnitt :D

    • Karolina Åsmus

      20.07.2017 07:44 (1 månad sen)

      Men eller hur! Jag var SÅ kär i Jay & Ved hahaha.

      • Jennifer

        24.07.2017 19:04 (27 dagar sen)

        Jag med! Åh Jay... haha :D


  • Anna

    19.07.2017 21:31 (1 månad sen)

    Åh, jag är född på 1990 och känner såå igen det du skriver..blev lite nostalgisk av inlägget ju. :)

    • Karolina Åsmus

      20.07.2017 07:44 (1 månad sen)

      Kul att höra! Jag blev själv riktigt nostalgisk när jag skrev det, och det är så svårt att få med allt utan att sväva ut för mycket :'D


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.