onsdag 28 juni 2017 - 09:00

Störande saker på some

Det finns fruktansvärt mycket saker man kan störa sig på med sociala medier, listan kunde säkert göras kilometerslång, men jag tänkte idag fokusera på de lite mer praktiska detaljerna som lämnar en del att önska. Här är några grejer som har retat gallfeber på mig de senaste dagarna:

 

 

När man har missat en meme och inte förstår what the hell is going on. Tänk om man t.ex. skulle ha missat the floor is lava-grejen, då hade man ju varit helt borta när alla efterföljande memes dök upp. Om någon är så pass bakom flötet att de inte vet vad en meme är, ja då är det riktigt usligt.

 

Samma sak med språket: bae, bish, lit, af, smh... Det är ett heltidsjobb att försöka hänga med i vad kidsen pratar om haha. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Urban Dictionary ibland. Gällande rubriken så kan jag berätta att some är en förkortning för sociala medier, om någon hade missat det.

 

Att emojis ännu inte fungerar i alla kommentarsfält, så också här på Sevvan. Inte för att vi behöver emojis överallt heller, men det ser ändå konstigt ut när de blir frågetecken istället, liksom: "Bra skrivet??", "Vilka fina bilder?" eller "Jag ska också på den konserten?". Man ba va?? Nåja, nog hinner tekniken ikapp snart. Vi håller ut!

 

Att alla appar härmar varandra. Eller att alla härmar Snapchat kanske är närmare sanningen. Insta stories tyckte jag att var lite kul, men sen när alla filters är exakt som på Snap känns det ju bara lite fånigt. För att inte tala Facebook-stories och WhatsApp-stories, kom igen...

 

När man slide:ar in i någons DM på Instagram och i misstag råkar skicka det där himla hjärtat.

 

Att Instagram nog tillåter stående och liggande bilder men ändå inte HELA bilden om den är stående. Vad är grejen med det? Ens flöde blir helt fuckat om man måste lägga till vita kanter för att få hela bilden med, om man annars inte har ett sånt flöde. Inte för att ens Instagram-flöde är hela livet haha, men ändå: störande.

combo breaker

Vilka grejer stör ni er på?

söndag 30 oktober 2016 - 14:00

Vardagliga irritationsmoment

När folk lägger upp ungefär hela konserten på sin Snap-story. Det räcker väl med ett klipp liksom, ingen bryr sig efter det. Ping bara åt alla som varit på Kent-konsert i helgen. 

 

När man värmer mat i mikron och det låter som att ett tredje världskrig håller på att bryta ut där inne, men maten sen är kall när man tar ut den.

 

När någon har en bloggrubrik som väcker intresse, som sen följs av ett innehållslöst inlägg. Eller rubriker som lurar, som skvallertidningar vet ni. En gång skrev jag att jag rakat av mig ögonbrynen fast jag egentligen bara hade retuscherat bort dem, haha. Hade typ ångest när jag publicerade inlägget för jag kände mig som en sån lurendrejare.

 

När folk man är bekant med inte hälsar när man ser dem, typ inne på ett café. Det blir så himla konstig stämning, liksom jag vet att du vet vem jag är, du vet att jag vet vem du är, varför säger vi inte bara hej direkt så vi har det överstökat?

 

När man går ombord på ett flygplan och har en fönsterplats, men personerna i gången har fått sätta sig först. Varför boardar man inte fönsterplatspassagerare först? Bubblare från flygfältet: folk som inte tar av sig bälten och smycken före de går till security checken, samt inte plockar ut sina datorer ur väskan, eller tömmer den på vätskor... Alltså GAH!

 

spegelvand

...och att man är så mycket snyggare som spegelvänd.
Här hittar ni några tidigare irritationsmoment: 1, 2, 3...

 

måndag 5 september 2016 - 07:30

En vandrande mjölkmaskin?

Igår var det vår tur att sälja kaffe på brorsans fotbollsmatch. Föräldrarna turas om sinsemellan för att stöda pojkarna och verksamheten och jag tänkte att jag kunde hänga på eftersom jag ändå inte hade något annat för mig. Så det var jag, mamma och en tredje kvinna på plats för att sälja lite kaffi. Vi plockade fram kaffet, bullarna och märkte att vi hade glömt mjölken. Pappa for iväg till butiken men vi började ändå sälja. En medelålders man kom fram till oss och skramlade med plånboken.

 

- En kaffe tack!
- Jepp, men det finns ingen mjölk tyvärr.
- Aija... Nåmen, ni kan ju häll härifrån... *gör en menande gest på sig själv och riktar blicken rakt mot våra bröst*

 

Alltså. Ja. Han antydde att vi, som ju var kvinnor, och ju hade bröst, nog säkert hade lite mjölk på lager. Att hälla i kaffet. I hans kaffe. Ska vi försöka ta in det där en stund nu bara. Det är bara äckligt på så många nivåer att jag inte vet var jag ska börja. 

 

Vi blev helt paffa. Tre kvinnor med skinn på näsan och rappa käftar blev helt utan att säga. Mycket har jag fått höra – på krogen, som kassatjej, som kundtjänstarbetare – men det här tar nog priset. Det var bara så förnedrande. Man kände sig inte ens som ett objekt, utan mer som nån jävla kossa. Vad försökte han ens säga med sin kommentar? Ville han vara elak? Eller skulle det vara sexigt? Var det nån inbakad långsökt komplimang han trodde att han slängde fram? Jag fattar bara inte, men allt med kommentaren klingade liksom bara fel. 

 

En del saker tycker jag att man ska kunna ta, t.ex. vanliga komplimanger blir åtminstone jag faktiskt bara glad åt, men det där... Vad tänkte han ens? Vad skulle ni ha svarat? Jag har fortfarande inte kommit på någon vettig comeback. 

 

brost

 

torsdag 17 mars 2016 - 09:00

BMW:n som alltid ska förbi

Jag brukar säga att mitt sanna jag kommer fram i trafiken. Det är sällan jag är så irriterad, arg och temperatmentsfull som bakom ratten. Senast jag körde till Vasa var jag med om en rad återkommande fenomen och jag slutar nog aldrig förundras över hur mycket puckade människor som rör sig i trafiken. Samtliga karaktärer i denna lista är tagna från min senaste bilresa.

 

När man ska köra förbi någon som kör 75 km/h på 80-väg och de plötsligt börjar gasa på. Precis när man blinkar att man ska förbi, då känner de att högerfoten plötsligt blir lite tung.

 

När man kör bakom en bil i omkörningsfilen (utanför Oravais i detta fall) och bilen framför en håller typ 110 km/h hela vägen, tills omkörningsfilen är slut - då saktar den plötsligt ner till 78 km/h. 

 

Det spelar ingen roll om du kör i 80, 90, 100 eller fucking 140 - den 18-åriga killen i BMW ska förbi, om det så blir det sista han gör.

 

Traktorer som kör mitt på landsvägen och inte förstår att köra lite åt sidan fastän de har en 100 meters bilkö bakom sig. 

 

giphy2

Gif härifrån

 

Sist, men inte minst. Jag stannade för att tanka. Jag matade in några sedlar i automaten och skulle börja tanka, men inget hände. Samtidigt som jag stod där och svor parkerade en taxi vid pumpen mittemot. Jag reagerade lite på att chauffören bara tog fram plånboken och sedan ganska snabbt stoppade tillbaka den i fickan. Förstås var jag allt för stressad för att tänka mer på det och hade fullt upp med att ringa efter hjälp. Jag fick tillbaka mina pengar och fick förklarat åt mig att de har något fel på knapparna, så knapp 1 betyder pump 2 och knapp 2 betyder pump 1 (skitdumt), så mina pengar hade helt enkelt hamnat vid pumpen mittemot. 

 

Då gick det upp för mig. Taxichauffören hade parkerat bilen, gått fram till automaten, läst texten "Börja tanka från pump 2", ignorerat att jag stått där och sett helt förtvivlad ut, tänkt "Gratis bensin!" - och tankat för mina pengar. 

 

Nog finns det pissiga människor.

fredag 4 mars 2016 - 10:45

Dagens irritationsmoment

Förslaget om att skära ner studiestödet med närmare 100€ i månaden. Och att man tror att man kan tvinga studeranden att bli klara snabbare genom att sänka maximiantalet studiestödsmånader. Fattar de inte att detta leder till 1. Att färre vill börja studera och 2. De som börjar studera löper högre risk att a) gå in i väggen eller b) avbryta sina studier → ännu större förlust för Finland... 

 

Att jag har fått en kompletteringsuppgift eftersom jag missade en lektion förra veckan. Fine. Men uppgiften kräver att man har en iPad. Jag har ingen iPad. Däremot har ÅA en massa iPads, men läraren tycker att det vore att curla oss (som missade lektionen) om hon bokade dem åt oss. Jahapp. Sen fick jag tag på en iPad och skulle göra uppgiften, som kräver att man laddar ner fem appar. Så visade det sig att två av apparna kostar sammanlagt 30€. Heh. Sku tro att jag tänker betala det...

 

Att någon tyckte att det var en bra idé att sätta in två praktikperioder och en kandidatavhandling under tredje året på Peffan. Som tur verkar den kommande praktiken vara lite lugnare än den förra, men ändå, det är fyra veckor som antagligen inte kommer att gå jättemycket åt kandiskrivning. Men hej, nog fixar jag det här också. Jag ser framför mig en bild på mig själv i slutet på maj då jag står med kandidaten i handen, alla kurser och praktiker avklarade och bara "Nu tar vi sommar!". Det är min målbild och den kommer jag att nå. Men just nu känns det kämpigt.

 

Att det är fredag. Jag skulle på riktigt hellre se att det är bara måndag och att en vecka på Snellmans väntar. Jag känner inte alls för att fara till Vasa nu, får lite obehag bara av tanken. Det är första gången sedan jag påbörjade mina studier som jag känner mig riktigt omotiverad och på riktigt TRÖTT på det.

 

Avslutningsvis några mindre små irriterande grejer som gör att bägaren håller på att rinna över: att en nyckel är borta och nowhere to be found, att mina böcker till biblioteket i Vasa är försenade och inte längre går att förnya, att min lägenhet i Vasa inte kommer att vara städad när jag kommer dit i helgen, att jag glömt att hämta ut en processportfölj av moddeläraren, att jag glömt att föra in ett intyg till praktikansvariga, att en räkning är försenad med några dagar (bara för att jag inte ORKAR ta fram kodtabellen), att jag borde avsluta mitt loppisbord och hämta bort det som finns kvar där... Listan kan göras lång.

 

På tal om det ska jag faktiskt skriva ner en to-do-lista nu. Världens bästa anti-stress-tips. 

 

IMG 3Now playing: Sanni - Että Mitähän Vittua

måndag 14 december 2015 - 08:00

Barn och snabbmat

Nu tänker jag göra det förbjudna, nämligen tala om barn och föräldrarskap - trots att jag inte har egna barn. Alla föräldrar sätter sig på helspänn direkt och tar fram knytnävarna. Nå nej. Men det finns en sak som får mig att se rött. En sak som jag stött på allt för ofta på sistone. Jag ska börja med att dela några klipp för att konkretisera. 

 

 

Jag pratar alltså om att mata barn, små barn, med pizza, godis, chips, läsk, hamburgare och annat uppenbart ohälsosamt. Jag förstår att föräldrar bara är människor de också, som ibland måste ta till med tricks, att locka barnen med att "du får något gott" som belöning om de beter sig bra, men att regelbundet ta med sina 1-åringar till snabbmatsrestauranger - hur tänker man då? I det andra klippet tvingar de i princip in chokladen in i munnen på ungen. Till vilken nytta? Snart skriker hon efter det igen och då finns det inget annat än choklad som duger.

 

barn och snabbmat2

 

Orsaken till att jag skriver det här är att jag och Challe var till Rax för någon vecka sen. Okej, här predikar jag om hur dåligt skräpmat är och så äter jag det själv. Men tog ju inte med oss några barn dit åtminstone. Bredvid oss satt en familj med tre barn, där minstingen ännu satt i barnstol och de äldre syskonen uppskattningsvis var i åldrarna 3-6 år. Det som kanske chockade mig mest var att även den minsta åt restaurangens mat (pizza). Jag kan inte förstå det. Och på en av Finlands största pizzakedjors Facebook-sida hade ett par delat med sig av en film där deras 1½ åriga barn, också sittande i barnstol, gallskriker efter pizza - precis som barnen i videoklippen ovan. Föräldrarna fnissar lite och tycker att det är gulligt. Jag blir bara förbannad.

 

Det är förstås inte barnen jag blir irriterad på, utan föräldrarna. Nångång kommer barnen ändå att introduceras till skräpmat och godis, men varför vill man skynda på det? Om man inte har det som en vana hemifrån att "alltid äta snabbmat på fredagar", så är man garanterat inte lika benägen att göra det när man blir äldre heller. Idag vet vi hur beroendeframkallande socker och snabbmat är. Vi vet hur det påverkar våra kroppar. Och vi vet vad det kan leda till i långa loppet. I Finland är inte snabbmat inte ens billigare än vanlig mat.

 

Jag tänker inte säga att mina framtida barn aldrig kommer att få äta snabbmat, och jag tänker inte ens försöka säga i vilken ålder jag tycker att det är okej att ge barn sin första pizza eller sin första godispåse - för det vet jag inte i dagsläget. Det jag däremot vet att jag tycker att är fel är när barn som inte ens kan gå matas i sånt här. Vad tycker ni?

fredag 11 december 2015 - 17:06

Saker jag irriterar mig på idag

gallfeber

 

Folk som smackar när de äter. Eller sörplar när de dricker. Egentligen stör jag mig något fruktansvärt på dåligt bordsskick överlag. Håll munnen stängd när du tuggar och prata inte med mat i munnen... Det är inte så svårt.

 

Folk som flåsar en i nacken i köer. När man t.ex. står och plockar på sina varor på bandet i affären och personen bakom en nästan står arm i arm med en bara för att så snabbt som möjligt kunna trycka undan dina varor med den där pinnen som delar upp kundernas varor, och sedan börja lassa på sina egna varor på bandet. OJ GRATTIS du sparar kanske tre sekunder av ditt liv, VAD ska du göra med all extra tid?

 

Den här låten. Varför spelas den på radio?

 

Människor som pratar högljutt när andra i närheten försöker göra skolarbeten. Jag talar t.ex. om skolans datasaler. Det är alltid någon som sitter och skriker med sina kompisar där. Alltså pratar HÖGT. Jag fattar inte det! Om man sitter bredvid varandra kan man väl prata med en normal ljudnivå? Eller om man har ännu mer folkvett - sänka sin röst lite grann, speciellt om man ser att andra sitter och jobbar med skolarbeten. Men nej, tydligen inte, det ska SKRIKAS åt varandra.

 

Som fortsättning på föregående punkt... De idioter som satt och pratade högt och skrattade under dagens Lucia-framträdande av Pedavoces i Restaurang Alexander i ÅA. Jag vände mig om en gång och såg ut som en riktig surkärring och var SÅ nära att säga att de skulle hålla käften. Hur TÄCKS man alltså? (Vad heter täcks på riktig svenska?) Nåja, överlag kan jag väl konstatera att jag blir riktigt arg på människor som pratar högljutt när man inte ska göra det. Bubblare: biosalongen, bussen, tåget, väntrummet, när andra håller föredrag...

 

När folk inte svarar på mejl. Speciellt om det är bråttom och man vet att mottagaren läst det...

 

Folk som har bott i Sverige i ett halvår och plötsligt glömt bort sin finlandssvenska. Alternativt jeppisbor som umgåtts med folk från södra Finland och plötsligt börjat rulla på r:en. Jag själv anpassar mig en hel del efter den jag pratar med, men när jag är hemma eller pratar med mina jeppiskompisar skulle jag aldrig i mitt liv prata på något annat sätt än just jeppisdialekt. 

 

När studierådgivare eller lärare bara: "all info du behöver finns på hemsidan, fuck off."

 

SPSS. Alltså statistikprogrammet som vi håller på med nu i Kvantitativa metoder. Jag förstår på riktigt inte hur jag ska kunna bli godkänd i tenten på måndag. Det största problemet är att kursen har varit så otroligt intensiv, så det känns som att jag blandar ihop exakt allt. Sucka mitt hjärta.

 

Stavfel i min egen blogg. Jag brukar säga att man alltid ska korrläsa sina texter före de publiceras, men ibland slarvar jag själv med det här och då hittar jag så gott som alltid stav- eller syftningsfel och det retar ihjäl mig. Om jag upptäcker ett stavfel i efterhand går jag alltid in och ändrar, även om inlägget skulle vara en vecka gammalt...

fredag 27 november 2015 - 16:25

Alla dessa PS-jag-är-tjej-tjejer

"Jag älskar att titta på fotboll. PS, jag är tjej."

"Jag älskar att dricka öl. PS, jag är tjej."

"Jag älskar att spela PlayStation. PS, jag är tjej."

"Jag hänger på 9gag och Existenz. PS, jag är tjej."

"Jag har en crush på en tjej i min klass. PS, jag är tjej."

"Jag älskar att prutta under täcket och sedan ropa 'HAHAHA KÄNNER DU?'. PS, jag är tjej."

"Jag älskar att lyssna på punk och metal. PS, jag är tjej."

"Jag älskar att snusa. PS, jag är tjej."

 

Är det bara jag som blir tokig på de här tjejerna? Som liksom känner att de måste, jag vet inte, skryta(?) om att de gillar att göra typiskt grabbiga saker. Jag kan skriva under på nästan alla ovanstående punkter, men inte känner jag att jag måste uppdatera FB-statusar, skriva på Jodel eller göra memes på 9gag om hur awesome jag är för det. För varför är det mer coolt om en brud dricker öl och spelar tv-spel än om en man gör det? Alltså egentligen? Ja, jag älskar Metallica, men inte älskar jag Beyoncé mindre för det. Ja, jag älskar att spela tv-spel, men jag älskar också att mysa ner mig med en ny ELLE-tidning. Och nej, jag missar inte en enda Manchester United-match, men inte missar jag ett enda avsnitt Jul med Ernst heller.

 

Hur kommer det sig att det inte finns några killar som skryter om att de älskar att fräscha upp sig med en ansiktsmask? Eller som älskar att ta en päroncider på fredagskvällen? Eller som inte kan missa ett enda avsnitt av Svenska Hollywoodfruar? Nej, för att det är inte lika coolt att vara brud. Om vi tjejer också håller på och skryter om hur grabbiga vi är, medan vi helst undviker att nämna att vi aldrig har sett Star Wars, då blir ju bara dessa stereotyper starkare.

 

Nej alltså upp med huvudet för allt det som gör er till er. Detta gäller ju både män och kvinnor. Karar, om ert hår blir fabulous när ni lånar tjejens balsam, tipsa om det i grabbgänget då. Och kvinnor, är inte högklackat och klänning er grej så tar ni Converse och jeans istället. Simple as that.