onsdag 15 februari 2017 - 08:00

Hur hålla kvar motivationen?

Nu har jag tränat aktivt i snart i tre månader. Ni som läst min blogg länge vet att jag ogillar allt vad vikt- och träningshets heter, men att jag ändå alltid varit intresserad av hälsa och välmående. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra, tvärtom. Så idag måste jag skriva lite om träning och hur jag lyckats att äntligen hitta en bestående motivation och ett sätt som fungerar för mig. 

 

Jag har börjat träna på gym... många gånger. Jag har varit så sjukt taggad varje gång: jag har skött kosten strikt, jag har kört stenhårt varje pass, jag har börjat följa en massa träningskonton på Instagram för att få inspiration, jag har skrivit upp resultat och mål, jag har tagit före- och efterbilder... Men sen har jag tappat motivationen lika snabbt som den dykt upp. Den här gången vågar jag däremot påstå att jag har hittat motivationen på ett helt annat sätt och jag ser verkligen ingen orsak till varför jag skulle sluta träna den här gången.

 

Det var i början på december som jag skaffade gymkort. Jag delade upp muskelgrupperna i tre olika pass och satte upp ett veckoschema: tre dagar styrketräning och en dag kondition. Och samma schema kör jag med fortfarande. Jag har fått öka vikterna en hel del, jag orkar springa längre, jag är piggare, starkare och känner mig friskare. Plötsligt är jag en person som stiger upp och tränar på förmiddagen, det skulle jag aldrig ha trott för ett halvår sedan! Men vet ni vad det viktigaste har varit för mig? Att jag har lagt upp ganska vaga mål: träna typ tre dagar i veckan. Öka vikterna sen när det känns som att det går. Ät nu kanske inte godis alla dagar i veckan. Ett skitdåligt pass innebär inte misslyckande. Det är helt okej att skippa konditionspasset någon gång. Stressa inte.

 

Häromveckan orkade jag ingenting under konditionspasset. Det blev istället till en halvtimmes promenad på löpbandet. Vad onödigt, tänkte jag först. Sen insåg jag att det ju ändå var hemåt. Veckan därpå orkade jag istället springa fem kilometer utan att pausa – en enorm bragd för att vara jag. Kanske berodde det på sömnen, kanske på kosten, eller kanske på att någon förkylning äntligen hade gått om helt, men poängen är att det inte spelar någon roll. Jag tar inte förgivet att orka springa lika långt nästa gång och jag kräver det absolut inte av mig själv heller, för det är inte det som är huvudsaken. Dagsformen spelar en stor roll och det är helt okej. Det är inte ett steg bakåt bara för att det gick bättre under förra passet. 

 

Genom att jag på något sätt lyckats omfamna det här tankesättet har min motivation hållits konstant eftersom jag aldrig känner att jag misslyckas. Det att jag tar mig till gymmet är en vinst i sig. En annan grej som varit viktig för mig är att skippa vågen, spegeln och måttbanden helt. För vad fan spelar de för roll? Den här gången följer jag inga fitnesskonton, jag väger mig inte och jag tar absolut inga före- och efterbilder. Jag vill inte träna av negativ yttre motivation och därmed gå till gymmet p.g.a. ångest, utan har strävat till att hitta den där mytomspunna inre motivationen som får mig att längta till gymmet för att jag får såna sjuka endorfiner av det. Och vet ni, jag har hittat den. Den är inte helt lätt att gräva fram, men när man väl landar i det är det så hiskeligt skönt.

 

Det här är inte före och efter någonting, det enda som har hänt är att jag numera är en person som tränar och mår bra av det. Men en dag i taget, det är inte bråttom någonstans.

 

hamburgare och vin2

Hamburgare och vin är fortfarande precis lika viktigt...

onsdag 4 januari 2017 - 10:00

It's just a fucking cookie

Nyår och nyårslöften hörni. Är det bara jag som blir lite stressad av dem? Visst är det bra att man lägger upp nya mål i livet, men jag förstår inte varför det måste göras just vid nyår. Varför inte i september? Det spelar väl ingen roll när man gör en livsstilsförändring, men jag är övertygad om att det inte är rätt sorts motivation som triggar en just i januari. Det finns liksom en orsak att gymmen är överfulla i januari för att sedan stå tomma i mars. 

 

Nåja, jag ska inte vara negativ, jag önskar på riktigt alla lycka till med sina nyårslöften. Men samtidigt vill jag dela med mig av några fina inspirationsposters jag hittade på Pinterest. Originaltexterna gör mig typ spyfärdig, men de omformulerade texterna är ju på riktigt vettiga. Notera hur den första versionen ger en lite ångest och gör en triggad på ett negativt sätt (åtminstone reagerar jag så!), medan de andra ger en lite hopp och riktigt pepp. 

 

1

 

"4 simple rules:

Never miss a Monday

Never go 3 days without exercise

Workout at least 3 days a week

Never give up"

 

4 simple tips:

It's ok to miss a Monday

3 days without exercise is a holiday

Workout at about 3 days a week

Never make rules, set goals

You are not a machine

 

2

 

"Don't be satisfied until you like what you see in the mirror"

Be satisfied when you like what you have achieved

Be proud & love yourself

Even if you haven't reached your goal

Fuck the mirror

 

4

 

"The only bad workout is the one that you didn't do"

The only bad workout is the one that resulted in injury cause you were too damn impatient!

Don't rush, be safe ♥

 

5

 

"Eat clean & exercise daily"

Eat clean & exercise more.

 

6

 

"You WILL regret eating that cookie

You will NOT regret running that mile."

You WILL enjoy eating that cookie

Cause it's OK to enjoy it (it's just a fucking cookie)

& you will not regret running that mile

 

7

 

"It doesn't get easier

You just get better"

It does get easier

and you also get better

 

8

 

"If you aren't going all the way, why go at all?"

If you aren't going all the way

Going halfway is still better than not going at all

You'll get there!

 

Bilder & text härifrån.

torsdag 24 november 2016 - 11:30

Måste bröst avsexualiseras?

Visste ni att det är en s.k. tissiviikko på gång som bäst? Tanken med kampanjen är att folk ska dela bilder på sina bröst, skriva sin berättelse kring dem och tagga detta med #tissiviikko. Detta för att avdramatisera brösten för att de faktiskt bara är bröst. Jag har länge varit tudelad i diskussionen kring att avsexualisera bröst helt och hållet.

 

Först undrar jag: går det ens? Ligger det inte i människans natur att det är skillnad på kvinno- och mansbröst? Eftersom människobröst är sekundära könskarakteristika känns det som att det rent biologiskt faktiskt är skillnad på kvinnors och mäns bröst. Om vi tänker tillbaka på den primitiva människan lär det ju ha varit ett sätt att välja partner på: bra höfter – bra förmåga att föda barn. Bra bröst – bra mat åt barnen. Precis som att kvinnorna förmodligen föredrog stora och starka män som kunde försörja, försvara och fixa föda. Jag tror på riktigt att det ligger väldigt, väldigt djupt rotat i människans natur att det är något sexuellt över kvinnors bröst och jag ser egentligen inte den direkta poängen med att försöka avverka det.

 

Jag tror med andra ord inte riktigt på att det bara är samhället som sexualiserat kvinnors bröst, även om det såklart hjälper till duktigt. Det jag däremot stör mig på är den sjuka fixeringen kring bröst, men bara en viss sorts bröst – i vissa sammanhang. Hängiga bröst vill ingen se. Ammande bröst vill ingen se. Obefintliga bröst vill ingen se. Men på en Victoria's Secret-modell är det helt okej. I en modetidning är det helt okej. Porrbrudens sillisar är helt okej. I just den här bemärkelsen håller jag med om att brösten är översexualiserade. De duger liksom bara så länge de motsvarar samhällets förväntningar på vad som är snygga bröst.

 

Något jag också kan irritera ihjäl mig på är att t.ex. Instagram ofta plockar bort bilder där kvinnor ammar sina barn (klick), medan utvikningsbilder nog får hänga kvar – så länge bröstvårtan är censurerad. Är inte det helt sjukt? Här finns flera exempel på där Instagram censurerat kvinnors kroppar som inte passar in i hur vi är vana att se kvinnors kroppar. Det här är ett bevis på just det – ramen för hur kvinnors kroppar ska visas upp är väldigt snäv. Därför skulle jag önska att helt vanliga bröst skulle få mer plats i media. Kanske det skulle vara en uppföljare till magarna och låren? Jag misstänker dessvärre att inte så många skulle våga skicka in något.

 

Jag hade tänkt bifoga en bild på mitt eget bröst där jag håller en hand över, men jag klarade inte av det. Sen hade jag tänkt ladda upp en bild i bh istället, men det gick inte heller. Jag är väl ett levande bevis på att bröst ännu är en ganska big deal. På ett sätt vill jag ju gå emot den känslan jag har och det är ju exakt det som är poängen med #tissiviikko – att avdramatisera brösten. Dessvärre är jag inte där ännu och bara det summerar väl min ungefärliga åsikt i frågan. Vad tänker ni? 

 

Mer bröstrelaterat: En vandrande mjölkmaskin?

 

2

Lånade bilden härifrån och tänker att kanske någon annan kan haka på istället!

torsdag 26 maj 2016 - 12:05

Varför jag tackade nej till C9

I skrivande stund har mitt inlägg om varför jag tackade nej till C9 lästs nästan 30 000 gånger. Jag skrev inlägget på min gamla blogg och det blev snabbt mitt mest lästa inlägg. Ännu idag trillar det ibland in kommentarer där som gör mig så otroligt glad att jag följde magkänslan den där dagen. Eftersom ämnet fortfarande är aktuellt ville jag köra en favorit i repris idag!  Så här skrev jag i oktober förra året...

 


 

Ni vet den där detox-metoden C9 som snurrar runt på en massa bloggar nu? En hälsosam start på hösten som "inte är ett viktnedgångsprogram" och allt det där. I förra veckan fick jag ett erbjudande att testa på denna metod i utbyte mot ett inlägg med en recension, en länk till en webbshop samt före- och efterbilder på mig själv. Jag tänkte skriva lite om varför jag tackade nej till erbjudandet.

 

Detoxing handlar om att rensa kroppen från slaggprodukter och gifter. Dessvärre finns det inte något vetenskapligt stöd för att det hjälper att detoxa, kroppens reningsorgan sköter nämligen redan detta på egen hand (klick). Däremot minskar ens sötsug, man lär sig att "tänka hälsosammare" och man gör sig av med onödig vätska, vilket oftast resulterar i att man tappar ett par kilon och att magen blir plattare. Ni som läst min blogg länge vet att jag är fruktansvärt trött på allt vad vikthets heter. C9 påstås vara ett hälsoprogram och inte ett viktnedgångsprogram, men ändå tycker jag att fokus verkar ligga just vid viktnedgången. Varför ska man annars visa före- och efterbilder (och varför ingår ett måttband i boxen) om inte tanken är att man ska vara slankare, snyggare och utseendemässigt bättre på efterbilden?

 

Jag förstår idén med att detoxa och är helt för att göra det. För hälsans skull. Men jag vill inte visa upp några före- och efterbilder här eftersom det är just sådana bilder som uppmuntrar till viktnedgång och bidrar till hetsen som jag så starkt är emot. Det förmedlar liksom att det det ständigt finns något vi kan förbättra i våra utseenden, att vi aldrig ska vara riktigt nöjda. Det är ju det man säljer det med: "Du blir slankare, du blir plattare om magen, ditt midjemått kommer att bli mindre... Ja just det, och så kommer din kropp att lite bättre också." Man marknadsför det som en hälsoprodukt som ska rena dig inifrån, men ändå är det före- och efterbilderna samt antalet minskade centimetrar och kilogram man stoltserar med när man gör reklam för produkten.

 

När jag har läst vad detoxarna äter under dessa nio dagar blir jag lite mörkrädd. Jag vet inte exakt hur C9-kostplanen ser ut, men jag har sett flera bloggare som öppet skrivit att de ätit typ en smoothie och druckit några aloe vera-shottar på hela dagen... Och i slutet av detoxen berättar man hur många cm man tappat i midjan. Vad sänder det ut för budskap egentligen? Det skriker triggervarning i mina öron! Som att man är duktig för att man ätit så lite som möjligt – och gömmer det bakom att "det är bra för hälsan". Aaaah!!

 

Dessutom kan jag detoxa egen hand. Jag skulle kunna bespara er tid och pengar och skriva ner ett kost- och träningsprogram här och nu och jag kan garantera er att ni skulle känna er piggare, gladare och ja, slankare efteråt. Jag har nämligen detoxat själv och jag vet att man känner sig "ren" både fysiskt och mentalt efteråt. Det är bra för hälsan! Men man behöver inte betala för att detoxa och detoxing handlar inte om att banta. Det behövs inga piller eller mirakeldrycker. Det enda man behöver är google, bra råvaror och lite självdisciplin. Det är inte magi, det är enkel näringslära.

 

Jag detoxar gärna för hälsans skull, men jag valde att tacka nej till detta erbjudande för att jag tycker att C9:arna har valt fel fokus. Man påstår att det inte är ett viktnedgångsprogram, men ändå handlar det om centimetrar, kilogram och "före" och "efter". Före och efter vadå? Min mage är bra som den är! Jag vill inte skriva om hur min vikt och mitt midjemått ändras. Jag tycker att det vore helt ansvarslöst med en läsarkrets bestående till största delen av unga kvinnor som dagligen redan bombaderas med orealistiska skönhetsideal. Kanske tampas någon som läser min blogg med självkänslan, kanske någon har en ätstörning, kanske någon tänker "om jag bara vore lite mera vältränad" eller "om jag bara gick ner de där två kilona"... Om jag ens kan bespara en tjej från att bli triggad till osund bantning så är det hemåt.

tummy

En av magarna på bilden är min, men det spelar ingen roll vilken, eller hur? Det kommer inte att komma någon efter-bild på någon av dem. Jo så att tack men nej tack, i den här bloggen är alla magar välkomna.

fredag 20 maj 2016 - 08:45

Så här ser riktiga lår ut (del 2)

I början av veckan publicerades del 1 av lår-serien och nu är det dags för del 2! Vi kör igång direkt!

 

image1 3

Här är ett par fina håriga lår av 29-årig tvåbarnspappa som inte tränar regelbundet.

 

IMG 2

21 år är jag och för lat för att träna. Det är nåt jag ofta stör mig på, att jag inte får till stånd en förändring. Men istället för att hacka på mig själv och må dåligt så försöker jag lära mig att älska min kropp som den är, några kilon hit och dit borde inte spela någon roll.

 

IMG 4911

23-årig tjej som är rätt så nöjd med sina ben. Men ibland inbillar jag mig att mina lår ser gigantiska ut när jag sitter ner, därför fotade jag bilden sittande. Ser nu att de inte alls är så värst stora. Och vem bryr sig egentligen? Bara man själv antagligen.

 

20160514 192149 RichtoneHDR2

Medelålders man, tidigare friidrottare som inte tränar längre.

 

DSCN2346

Kvinna, 30. Trivs inte i simdräkt/korta shorts p.g.a. celluliter och bullighet. Sjukt egentligen, för mina lår tjänar mig väl och de är ju egentligen helt fina. Plus att INGEN annan bryr sig eller ser det jag ser. Men men, det är bara att fortsätta och försöka jobba på tankarna för som jag och en kompis konstaterade igår: det är SÅ inte värt att lägga tid och energi på ångest över kroppen. Om några år ser man ändå bara tillbaka och undrar hur i hela friden man tänkte egentligen!?

 

* * T R I G G E R V A R N I N G * *

 

PicsArt 05 13 11.09.2

Jag är en 17-årig flicka som lever med anorexia nervosa. Mina lår är det jag kollar mest och har mest komplex över. Jag hatar dem. Jag vill medverka i det här inlägget eftersom både jag och andra ska få se olika lår för att bättre acceptera sina egna.

 

IMG 3

I två hela somrar har jag inte en endaste gång haft på mig shorts eller kort kjol/klänning, för att tanken på att människor skulle se mina sår/ärr från mitt självskadebeteende var för pinsam och hemsk för mig. Idag är jag dock en stolt shortsbärare och skäms inte längre över mina lår! Jag vet att mitt självskadebeteende nu är i mitt förflutna, och att det inte är att skämmas över.

 


 

Tack igen till alla som delat med er av bild och text! Nu har vi gått igenom magar och lår, vilket känns som de två kroppsdelar flest personer har komplex över, men visst finns det flera serier man kunde göra i framtiden. Vi får se!

måndag 16 maj 2016 - 06:30

Så här ser riktiga lår ut (del 1)

I förra veckan bad jag er att skicka in bilder på vanliga, riktiga lår i alla former och storlekar. Ni aktiverade er till slut och nu har jag fått så pass många bilder att jag valt att dela upp dem i två delar! Under bilderna ser ni vad personerna sagt om sig själva och sina lår. Tack till alla som skickat in, ni är bäst ♥

 

13214534 10154193187913699 1241497225 o

23 år, låren är mitt största komplex, men börjar lära mig att acceptera dem.

 

lar2

25 år, är inte riktigt nöjd med mina lår. Mina värsta komplex har gått om lite, men jag tycker fortfarande att de är för stora.

 

IMG 1086

Det blev ett gammalt foto från i fjol, låren ser fortfarande ungefär likadana ut. Telefonfoto, inga filter, ingen rakning. Och då var låren 52 år gamla.

 

20160514 192228 RichtoneHDR

Kille i 20-årsåldern, tränar regelbundet, men inte på gym. Alltid haft stora lår och har lätt att få muskler, så jag är helt nöjd.

 

lar

Tjej på 21 år. Tigerränderna på rumpan och runt låren fick jag när jag var 14–15 år och tränade fotboll och skidning som en tok. Jag var liten i kroppen och benmusklerna växte i racefart. Då skämdes jag för "ingen annan" av mina kompisar hade bristningar. Nuförtiden är det inget jag bryr mig om mera, för jag har insett att "alla andra" kvinnor också har tigerränder och celluliter på sina lår.

 

20160514 184156 2

Medelålders kvinna, 60-, som faktiskt är ganska nöjd med sina ben. Har faktiskt aldrig reflekterat över mina ben tidigare. De är starka trots att de är ganska otränade. Tyvärr skäms jag över mina graviditetsåderbrock och vägrar p.g.a. detta att använda shorts och kjolar som inte täcker dem.

 


 

Tycker du att någon kroppstyp saknas? Vill du också vara med och motverka osunda skönhetsideal? Skicka isåfall in bild och text till min mejl (karolinakjld@gmail.com) så plockar jag ihop ett tredje inlägg också. Man behöver inte hata eller älska sina lår för att vara med heller, huvudsaken är diversitet och att det är bilder på riktiga människors oretuscherade lår. Del två dyker upp senare i veckan!

fredag 13 maj 2016 - 07:59

Skicka in bilder på era lår!

Nej, vad säger ni? Ska vi inte mitt i denna bikinihetsdiskussion bryta av med en favorit i repris i form av lite kroppsbilder? Senast fick jag in så många magbilder att jag var tvungen att dela upp dem i fyra inlägg (1, 2, 3, 4) och det vore väldigt kul om vi kunde göra en sån här serie igen. Ska vi köra lår den här gången? Smala, tjocka, tigerrandiga, cellulitiga eller inte – sänd in en bild på dina lår till karolinakjld@gmail.com och döp mejlet till "Mina lår". Män, kvinnor, unga, gamla, alla med! Ni är helt anonyma och jag raderar bilderna efter att jag sammanställt dem i bloggen.

 

riktiga magar

 

Hur det än är, vem som än har tolkningsföreträde i denna fråga osv osv, så är jag övertygad om att bilder på riktiga kroppar behöver synas i media, så varför inte börja i bloggarna? En av mina favoriter, Egoina, gjorde något liknande med kroppsbilder för några år sedan och jag ser inte varför vi inte skulle kunna härma här i Svenskfinland. Så hörni, bombadera min mejl med bilder på lår och lägg till en fritt formulerad kommentar om just ditt förhållande till dina, berätta kanske hur gammal du är och/eller något om din bakgrund. Hur ni vill bara! Shorts/byxor eller bikini/boxers/trosor spelar ingen roll, håll det någorlunda anständigt bara. Kör!

torsdag 21 april 2016 - 08:05

Den stora BH-guiden

Visste ni att 7 av 10 kvinnor går runt med fel bh-storlek? Det där skavande, illasittande, obekväma klädplagget som man bara längtar att slita av sig efter en lång dag. Jag har så sent som för ett par veckor sen insett att det inte behöver vara så. BH:ar kan vara helt otroligt sköna bara man hittar rätt storlek och modell. Jag nämnde i ett inlägg att jag börjat fundera på det här med storlekar och många rekommenderade mig att gå till en underklädesbutik för att få hjälp. Jag hade precis tänkt göra det, då jag av en händelse snubblade över precis rätt storlek inne på Cubus av alla ställen.

 

DSC 0106

 

GUIDE TILL RÄTT BH-STORLEK

 

Omkrets

Om bh:n glider upp på ryggen betyder det att du har för stor omkrets på din bh. Bysten ska lyftas underifrån av omkretsen, inte med hjälp av axelbanden. Bysten ska få tillräckligt med stöd före du ens lyft upp axelbanden på axlarna. Ställ dig framför spegeln och kontrollera hur det ser ut från sidan, linjen under bysten ska vara helt rak och du ska bara precis få plats med några fingrar bakom bh-knäppet. 

 

Axelbanden

Om axelbanden glider ner kan även detta bero på att du har en för stor storlek. Du kan prova att dra åt axelbanden lite grann, men de ska inte skära in i axlarna. Om axelbanden skär in i axlarna har du spänt dem för tight: axelbanden ska nämligen hålla upp kuporna men aldrig lyfta bysten, eftersom detta är omkretsens uppgift.

 

Hitta din storlek

Här finns en komplett guide i hur du mäter dig själv för att hitta rätt bh-storlek.

 

Systerstorlekar

När du har räknat ut din omkrets och kupstorlek vet du ungefär vilken storlek du borde ha och då är det bara att börja springa i butiker och prova. Om du ändå känner att storleken inte sitter helt perfekt är det bra att känna till att det finns något som heter systerstorlekar. Om din bh är lagom i kupan men för stor runt om går du ner en storlek i omkrets och upp en kupstorlek, t.ex. 80C = 75D. Om kupan är lagom men omkretsen för liten gör du tvärtom, t.ex. 80C = 85B. Fler systerstorlekar hittar ni här nedanför.

 

65A
70A = 65B
75A = 70B = 65C
80A = 75B = 70C = 65D
85A = 80B = 75C = 70D = 65E
85B = 80C = 75D = 70E = 65F
90B = 85C = 80D = 75E = 70F = 65G
90C = 85D = 80E = 75F = 70G = 65H
95C = 90D = 85E = 70F = 70G = 70I

 

Jag hade följt denna guide, mätt mig själv, testat storlek efter storlek, tills jag plötsligt hittade den perfekta bh:n. Till min förvåning hade just Cubus ett otroligt stort utbud av storlekar, både mindre och större storlekar än t.ex. H&M. Det fanns allt från 60-100 och A-F och priserna passar verkligen en studernades plånbok. Det visade sig att min omkrets var fem cm mindre än jag trott, medan kupstorleken skulle vara två storlekar större. Tänk så fel man kan ha. Så mät er själva och spring och köp rätt storlek nu direkt, jag lovar er att ni blir som pånyttfödda när ni inser att bh:ar kan vara på riktigt bekväma.

Källor: bhstorlekar.se & storlekar.se

fredag 11 mars 2016 - 10:15

Stolt över varje cm på min kropp

Jag har haft en girl crush på Ronda Rousey ett bra tag nu. Rousey är en av de högst betalda MMA-utövarna i världen med en vinstprocent på 92 % och även om hon gick och förlorade mot Holly-whatshername häromveckan så är det fortfarande Ronda som är den sanna stjärnan i mina ögon. För en tid sedan såg jag den här bilden på hennes Instagram, vilket fick mig att älska henne ännu lite mer.

 

rondarousey

 

"I have to make an apology to everyone - I was sent a picture to share on social for Fallon that was altered without me knowing to make my arms look smaller. I won't say by who - I know it was done with severely misplaced positive intentions - but this goes against everything I believe and I am extremely proud of every inch of my body. And I can assure you all it will never happen again. I cound not be more appalled and hope you all forgive me." (Bild)

 

Många skulle säkert tycka att hon är en dålig förebild p.g.a. den "våldsamma" sporten, men hon har liksom fått mig att börja tycka att MMA är ganska intressant. Hennes attityd, hennes åsikter, hennes sätt att uttrycka dem - hela hon är bara klockren. Sen att hon är en av världens bästa MMA-fighters är ju också så coolt att man inte vet på vilket ben man ska stå. Det som är så fint med den här sporten är att man inte introducerar dem som MMA-damer och MMA-herrar, utan kort och gott MMA-fighters. Det är första sporten i världen som tagit bort dam- och herrtitlarna.

 

Underbara Ronda hos underbara Ellen.

 

Men tillbaka till bilden som hon delat på sin Instagram. Jag ser extra mycket upp till kändisar som vågar säga ifrån när de blir retuscherade mot sin vilja. Beyoncé gjorde samma sak för några år sedan när H&M tänkte börja gå och Photoshoppa hennes kropp - då röt hon ifrån och hotade med att hoppa av samarbetet. Så bra att dessa starka kvinnor vågar stå på sig och säga ifrån - och jag hoppas att det smittar av sig åt andra kändisar! Det är så sjukt att man går in och ändrar på bilder av kvinnor som Ronda Rousey och Queen B herself, utan deras vetskap.

 

Jag vet att det är uttjatat, men vi måste försöka komma ihåg att så gott som varje reklam vi möter, varje bild vi ser i tidningar och varje musikvideo som spelas - har blivit retuscherade. Jag tror att det är otroligt viktigt att berätta om det för barn också, så att de redan från en tidig ålder lär sig tänka kritiskt kring reklam och media. Helt klart ett ämne som jag skulle se till att ta upp med mina elever!

 

Den här videon har väl knappast någon missat.

 

Kan vi inte fredagen till ära tänka som Ronda Rousey och bara säga att vi är otroligt stolta över varje cm på våra kroppar? Ställ dig framför spegeln och säg tre bra saker om dig själv och din kropp. Gå inte bort från spegeln före du är klar med uppgiften! 

 

kroppsbild magar

Så här ser perfekta magar ut! Del 4 (och länkar till 1, 2, 3) i bildserien finns HÄR.

fredag 13 november 2015 - 12:00

Så här ser perfekta magar ut (del 4)

Det har nu gått ett tag sedan jag laddat upp bilder på vanliga människors magar, men nu kände jag att det var dags igen. Det här blir de sista bilderna jag har fått in hittills, så nu blir det knappast några fler inlägg på en stund. Om jag nu inte råkar få en massa nya bilder förstås. Det är upp till er om ni vill se mera sånt här på bloggen!

 

image2Jag är 34 år och har två barn. Har alltid velat vara smalare än jag är och jag önskar att jag kunde se förbi idealet och i den här åldern vara nöjd med den jag är. Det blir bättre med åren, men samhället accepterar sällan att en får vara nöjd med sig själv om spegelbilden inte ser ut som i reklamerna.

 

IMG 1801

Jag är 39 år, mamma till två underbara pojkar och helt nöjd med min mage. Navelbråcket kom redan under första graviditeten och förvärrades under andra och borde egentligen opereras, men det är en av de där sakerna som jag bara inte får till stånd. Brukar skoja med barnen och klämma ihop magen till ett skrutthav, vill att de ska se hur en kvinnokropp ser ut med brister och allt och vill visa att det är okej!

 

mage258-årig pappa som inte varit på gym på ett år. Känner mig ganska bra i skick för åldern.

 

DSC 0745Jag är 24 år och har inga barn. Jag är ganska smal och var länge missnöjd över hur min kropp såg ut. Jag kände mig väldigt okvinnlig och min sneda ryggrad (skolios) gjorde inte saken bättre. Jag slutade att bära kjolar, klänningar och shorts efter den dagen då en person kallade mig anorektisk. Den händelsen triggade mig till att börja styrketräna för att kunna gå upp i vikt, jag ville ju inget annat än att lägga på mig några kilon och få kvinnligare former. Det som oroar mig mest är hur unga blir påverkade av all vikthets och utseendefixering som finns överallt. Jag vet ju själv hur lätt påverkad jag blev av det som en person sa till mig... Men med åren har jag lärt mig att älska min kropp som den är och jag är nöjd över hur jag ser ut.

 

mageee26 år. Inga barn, hehe... Känner att jag borde träna oftare, men är överlag ganska nöjd. 

 

12231285 10153711433909210 1057742794 n

59 år, fyra graviditeter och ärr efter galloperation. Men magen är min och den har tjänat mig genom livet och den har gett mig mina underbara barn. 

 

Tack än en gång till alla som skickat in bilder!

Vill du se fler fina magar? Kolla in: del 1, del 2 och del 3