Omöjligt jävla lagom

måndag 17 juli 2017 - 08:00 | 2 Kommentarer

Den här texten har legat i mitt utkast sen i februari och har även publicerats som krönikaform i Jeppis Weekly i vintras. 

 


 

 

Han kanske är på jobb. Hon kanske inte hinner skriva just nu. Han kanske är upptagen. Hon kanske är trött. Han kanske spelar svår. Hon kanske mår illa. Han kanske inte vill vara för på. Eller, gud förbjude – så är hen kanske bara inte intresserad?

 

Alla som någonsin dejtat känner till det mytomspunna spelet. Spelet med de oskrivna reglerna som var och en förväntas känna till. Man ska vara kvick i käften, men inte för fräck. Man ska vara självständig och oberoende, men inte otrevlig. Man ska vara erfaren och självsäker, men inte ett säkert kort. Man ska vara spännande och lite otillgänglig, men inte för ointresserad. Man ska vara charmig och trevlig, men inte klängig. Man ska vara intelligent och påläst, men inte trist. Man ska vara öppen och ärlig, men inte för rakt på sak. Man ska med andra ord vara omöjligt jävla lagom. 

 

Telefonen plingar och du rusar iväg för att se om det är din crush som skrivit. Besvikelsen som utsöndras i hela kroppen när det är en släkting istället. Eller den tillfälliga euforin när det är rätt person meddelandet kommit ifrån. Sen följer väntandet, för man kan ju inte svara direkt. Som om man inte hade något bättre för sig liksom. Sedan gör personen samma sak tillbaka, men väntar dubbelt så länge. Plötsligt har det som hade kunnat bli en konversation omvandlats till något slags hackigt meddelandeutbyte där man får svara högst en gång i timmen för att inte verka för needy. För det vill man inte vara. Inte ens fast båda antagligen ligger hemma och otåligt stirrar på sina telefoner och räknar minuterna.

 

Jag tror det är p.g.a. detta fåniga spel, och p.g.a. att hoppet är det sista som lämnar människan, som man har så svårt att släppa taget om människor. Det finns ändå en punkt då ett småspännande spel övergår till total energidränering. Om det är något jag har lärt mig om människorelationer, oavsett om det gäller vänskap, förhållanden eller dejting, är det att man så gott som aldrig ska behöva be om en människas uppmärksamhet. Ibland kommer livet förstås emellan: ibland hinner man inte, ibland orkar man inte, ibland kan man inte, men man måste sluta hitta på ursäkter för den andra att behandla en som skit. Båda parter ska ge och ta lika mycket. Man ska aldrig behöva känna att man ensam ror och kämpar för att hålla en relation levande. Det finns inga ursäkter i längden. 

 

Har du någon form av relation i ditt liv där du inte riktigt känner att den andra personen bryr sig lika mycket som du? Ställ följande frågor. Är hen inte lika engagerad längre? Har du inte sett personen på en längre tid, trots att du föreslagit att ni ska träffas? Är det bara du som tar initiativ? Är det hela tiden du som får se till att konversationen inte ska dö ut när ni skriver med varandra? Är du rädd att personen ska glömma bort dig och du känner dig tvungen att göra din existens påmind?

 

Jag är ledsen att behöva säga det, men om du har svarat ja på flera av ovanstående frågor så börjar det vara dags att släppa taget. Du behöver inte sådana människor i ditt liv. Du behöver inte en person som inte engagerar sig i dig. Du behöver ingen som suger energi ur dig utan att ge något tillbaka. Klipp bandet med dessa energitjuvar. Sluta försvara den andras dåliga beteende. Det svider, men du kommer att tacka dig själv i slutändan.

 

office 620822 960 720

Åh, ett meddelande! Nu ska jag bara vänta 20 minuter då...

Kommentarer

  • Singelmamman

    18.07.2017 22:48 (7 dagar sen)

    Vilken bra text! Gillade särskilt det du skrev om dejtandet, herregud alltså!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.