Sin egen lyckas smed

onsdag 18 januari 2017 - 12:00 | 6 Kommentarer

Vårterminen är här och skolarbetena hopar sig redan. Undersökningar ska göras, statistikprogram ska pluggas, grupparbeten planeras och avhandlingar skrivas. En konstant gradu-ångest ligger på lur bakom ryggen och den vägrar försvinna hur mycket jag än ignorerar den. Några timmar före deadline inser jag att jag inte har lämnat in min krönika för denna vecka. Den här texten alltså. Hur kunde jag ha glömt det? Jag lägger mig i fosterställning och hoppas att den ska skriva sig själv. Jag känner mig för första gången på länge lite stressad. Bloggen har prioriterats bort helt. Helt ärligt har jag inte ens orkat tänka på den. 

 

Att vintern i Finland snarare påminner om den i England gör inte mitt humör bättre. Vasa Centralsjukhus mister sin fulljour och den ena anti-skolsvenska propagandavideon efter den andra publiceras. I ett diskussionsforum ser jag att någon talar skit om mig och Daniela p.g.a. våra kritiska inlägg mot Perussuomalaiset Nuoret. I grannstaden får jag ett fnys som svar när jag tilltalar kassabiträdet på svenska. Jag bannar detta land och börjar hota med att flytta till Sverige. Som om någon skulle bry sig.

 

Jag skulle kunna låta dessa negativa tankar ta över min vardag, men det tänker jag inte göra. Om jag väljer att fokusera på allt det negativa kommer min vardag antagligen att fortsätta gå i samma spår. Allt kommer att skita sig, eftersom det enda jag tänker på är hur skit allting är. Jag tror att hur vi väljer att hantera problem och motgångar är avgörande. Det är en attitydfråga. Väljer jag att gnälla eller väljer jag att göra något åt saken?

 

Alla har vi dåliga dagar ibland, men det är långt upp till oss själva hur våra vardagar ser ut. Jag kan fortsätta gnälla om min gradu i all oändlighet, trots att det är jag själv som ansvarar för att den skrivs. Jag kan gnälla på det låga studiestödet, trots att jag spenderar hälften på onödigheter. Jag kan gnälla på vädret, trots att det är mitt eget fel att jag inte klär mig efter det. Jag kan gnälla om att gymmet inte ger resultat, trots att det enda som hjälper är att fortsätta träna. Envar sin egen lyckas smed eller vad brukar man säga?

 

Vi må befinna oss i ett pissigt januari just nu, men vi går faktiskt mot ljusare tider. Vips så kommer det att vara sommar igen. När jag står med den förhoppningsvis färdigskrivna gradun i handen i juni kommer jag tänka tillbaka på den här tiden och undra hur det har kunnat gå så snabbt. När jag utan att blinka springer fem kilometer på löpbandet kommer jag att tacka min envishet. När jag lämnar in den här krönikan kommer jag att vara nöjd för att jag steg upp ur fosterställningen och slutade tycka synd om mig själv.

 

När man befinner sig i en stressbubbla får man försöka komma ihåg att allting faktiskt blir bättre snart. Det är vi själva som ansvarar för våra egna liv och det hjälper inte att tycka synd om sig själv. Oavsett om det handlar om att skriva en avhandling, släpa sig till gymmet, ringa ett viktigt samtal, uppsöka en läkare, posta det där jävla brevet till Kela, börja äta mera grönsaker, be grannen om ursäkt för gammalt groll, så är det bara du själv som ansvarar för resultatet. Ingen annan kommer att fixa dina problem, så ta tag i dem idag. Inte imorgon. Ja, jag talar till mig själv mest.

Kommentarer

  • Alexandra Grahn

    18.01.2017 14:48 (8 månader sen)

    Bra text. Så sant!


  • Gunmari

    18.01.2017 17:44 (8 månader sen)

    Så BRA skrivet!! Just detdär behöver jag få läsa just nu - Tack <3!

    • Karolina Åsmus

      19.01.2017 10:24 (8 månader sen)

      Tusen tack, betyder mycket att höra! :) <3


  • Henx

    19.01.2017 12:07 (8 månader sen)

    Så himla sant Karro! Puss, kloka du :)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.