fredag 18 augusti 2017 - 10:00

Allt okej

Ni minns det här gänget jag berättade om? Den förstnämnda, Matias (eller Kribe) har även ett till alter ego, nämligen Funtsi. Jag har mången gång tidigare nämnt min kärlek för finsk hiphop, så gissa hur positivt överraskad jag blev när jag fick höra att den här killen gör egen musik också. Ni vet när någon säger att hen sysslar med musik och man direkt får lite ångest för att man kanske inte kommer att gilla det... Lättnaden när man sen märker att wow, det här är bra på riktigt. 

 

 

Låten Kaikki Okei ligger i skrivande stund på plats 18 på Finland Viral 50-listan och har även lagts till på Spotifys officiella lista Aitoa suomiräppiä. Hur coolt är inte det då? Kaikki Okei är helt klart min favorit hittills och jag tror bestämt att det är mycket bra grejer på kommande också... Funtsi hittas på Spotify, Youtube och Facebook. Gå in och lyssna vetja.

 

funtsi2

 

UPDATE: Nu finns en musikvideo till låten uppe på Youtube också – kan någon gissa vem som filmat största delen? Svar jag. Sen fullkomligt älskar jag VHS-effekterna som lagts till i efterhand, med bland annat 4:3-ration, myrornas krig och lågt fps. 

 

onsdag 16 augusti 2017 - 23:15

Fuck dåligt samvete

Är det inte på sommaren man borde känna sig som allra piggast och ha mest energi till att hitta på saker om kvällarna? Nå, inte jag tydligen! Helt ärligt, det jag oftast vill göra när jag slutar jobbet är på sin höjd att ta en kaffe på stan, sen vill jag bara hem och slänga mig på soffan. Förra veckan hade jag min sista jobbdag för den här sommaren och jag känner även nu, trots att jag är ledig, att tiden bara springer iväg från mig. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till, inte ens de dagar jag inte har något inplanerat. Det är inte bara sommaren som har rusat iväg, utan egentligen känner jag varje dag att jag inte riktigt hinner med allt jag skulle vilja. 

 

Ibland har jag kommit mig själv med att skynda mig hem för att hinna göra ingenting. Hela sommaren har jag ändå känt att jag inte riktigt haft tid för det, att på riktigt varva ner. Jag har hela tiden haft något som måste göras, någonstans jag måste vara, någon jag måste träffa. Sen har jag varit tvungen att försöka somna någorlunda i tid för att väckarklockan ringt 05:50 varje morgon.  

 

DSC 0591a

 

Som tur vet mina vänner att jag har ett ganska stort behov av egentid, men ibland blir jag också irriterad på mig själv. Jag blir irriterad både på det här draget som kan ses som att jag är lat och osocial, men jag blir också irriterad på att jag får dåligt samvete och att jag tänker just så om mig själv: att jag är lat och osocial. För det är ju inte det det handlar om. Vissa människor vill ha fullspäckade scheman, vissa vill träffa en massa människor varje dag, medan vissa faktiskt slappnar av bäst i sitt eget sällskap och behöver egentid för att kunna varva ner. 

 

Jag trivs bäst när jag får träffa vänner ett par gånger i veckan (utöver skola/jobb), gå på gym några gånger i veckan, men också ha ett par kvällar i veckan som är helt lediga från allt. Det här går inte alltid så bra ihop med att jag också vill vara alla till lags och att jag är usel på att säga nej. Jag glömmer ofta bort mig själv och det här må låta som något man fjäskande säger under en arbetsintervju, men jag lägger ofta andra människors behov framom mina egna. Ibland önskar jag att jag kunde bry mig mindre om vad andra tänker och tycker, men ett av mina största ångestmoment i livet är att någon ska vara sur eller besviken på mig. Det här jobbar jag skitmycket på. Jag vill kunna säga nej utan att spontant känna att jag måste förklara och ursäkta mig, bara för att jag är rädd att göra någon ledsen eller sur.

 

DSC 0607a

 

Jag stannade och pratade lite med en kompis på jobbet och vi båda konstaterade just det här: hur ska man hinna med allt? Hur ska man hinna jobba, gå i skola, vara social, ta hand om sig själv, träna, läsa böcker, äta hälsosamt, slappna av – och sova åtta timmar varje natt. HAH! Det är en omöjlig ekvation. Hur gör folk med barn? Helt seriöst?

 

Nu när jag har ett par veckor lediga känner jag av en liten stress att både hinna göra så mycket som möjligt, men också att hinna göra ingenting. Är det någon som känner igen sig? Min poäng är kanske att vi alla har olika stort behov av egentid och olika stort behov av sällskap. Vi mår bra av olika slags scheman. Acceptera olikheterna och våga framför allt tänka på dig själv ibland. Blir någon sur för det så är det inte ditt problem. 

torsdag 10 augusti 2017 - 13:00

Senaste tiden genom mobilen

I detta nu har jag 1225 bilder på min kamerarulle på mobilen – och då är det inte länge sedan jag tömde den. Enligt telefonen har jag 79 videor, 114 selfies, 433 screenshots och resten är vanliga foton. Då har jag dessutom tagit bort inställningen som automatiskt sparar WhatsApp-bilder på kamerarullen. Jag tänkte dela med mig av några av den senaste tidens mobilbilder, helt utan röd tråd eller logisk ordning. 

 

karolinah

 

Jag hade klänning på mig en dag, så det var tvunget att förevigas. Jag är världssämst på att använda klänningar, trots att det kanske är det bekvämaste plagget som finns, åtminstone såna här sköna vardagsgrejer. Bilden är tagen på Vasa flygfält, jag hade precis skjutsat syrran dit då hon skulle tillbaka till Sverige.

 

sundom

 

Fick äntligen fara på nära håll och titta på en vindmölla, har alltid velat fota dem underifrån. Jag vet inte ens om man får gå in på området sådär haha, så jag kan ju låta bli att säga var det här bilderna är tagna (HMMM VAAAR MÅNNE?). 

 

kaffia

 

For på kaffe med Sara efter jobbet i en dag. Det är knäppt hur lite jag har hunnit träffa kompisar i sommar ändå. När vi satte oss ner och talade märkte vi att vi inte hade setts sen nångång tidigt på våren... Ursäkta den extremt söndertjatade frågan, men vart far tiden egentligen?!

 

choker

 

Två selfies från den här kvällen, alltså fredagen på Jakobs Dagar. Till vänster är obviously före jag for ut och till höger i Skolparken, haha... Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om chokers förresten. Lite hatkärlek tror jag. 

 

bensin

 

Två dagar i rad hände det här! I tisdags skulle jag hämta en kompis från Kokkola och när jag startade stod det "100 km till tom tank", sen körde jag typ fem kilometer och så stod det plötsligt noll kilometer till tom tank, paniiiik. Men det klarade sig. Till höger är den där perus bilden jag skickar åt familjegruppen: "Klarar jag mig till jobbet och tillbaka med det här tror ni?". Med Hondan har det blivit lite av en sport: vem klarar av att köra bilen sist utan att behöva fara och tanka...

 

provhytt

 

Såna här bilder finns väl i varje människas kamerarulle? Ni vet när man inte kan bestämma sig och måste skicka runt bilder åt alla man känner, otåligt vänta på svar (hur kan någon ha något viktigare för sig liksom?) och sedan ändå välja tvärt emot vad folk säger. Det blev den ljusare hupparin, fast jag nu här på bilderna tycker att den mörkare ser snyggare ut. IRL var den högra bättre haha!

 

screenshots

 

Sen har vi alla miljontals screenshots då, eller 400+ var de väl. Orkar inte förklara dessa desto mera. De är screenshottade för att de är roliga. Är helt besatt av Game of Thrones förresten, vilket jag ju inte är ensam om, men liksom... Den här nyaste säsongen är ju bara SÅ SJUKT BRA! ER DET MÅNDAG SNART? NEJ. 

 

snellman loma

 

Jag i början av sommaren vs jag nu. Vill ha det där vänstra filtret IRL, haha. Finns på Snap under namnet kjld91 om nån vill se mina awesome stories. Hej vet ni vad? Idag var sista jobbdagen för mig på en stund – och NU TAR JAG LOMA! 

måndag 7 augusti 2017 - 12:00

Varför jag inte flyttar till Åbo

Jag har tänkt skriva det här inlägget ett bra tag nu, men har inte varit säker på hur jag ska uttrycka mig och har inte velat jinxa något. Jag har velat fundera och ta reda på före jag slänger ur mig något. Nu börjar jag ändå känna mig så pass säker på mitt beslut att jag kan berätta för er om vad jag riktigt har i görningen. 

 

Jag har studerat till lärare. Jag har gått alla kurser och praktiker, jag har skrivit min kandidat och har nu bara den där lilla gradun kvar. Efter det kommer jag att vara pedagogie magister och färdig klasslärare. Jag har tidigare svarat på frågan om jag ens vill bli lärare och det var ett semitveksamt svar jag gav egentligen. Någon kanske minns hur stressad jag var under den sista praktiken också (och då ska ni veta att jag censurerade mitt humör rejält under den månaden). 

 

Jag har trivts med studierna, jag kan absolut tänka mig att jobba som lärare och jag vet att jag skulle vara bra på det. Min tanke har hela tiden varit att jag ska fara till Åbo för att läsa vidare för att få modersmålsbehörighet för högstadiet... tills det en dag bara slog mig: jag vill inte. Det är bara något jag har intalat mig själv att jag borde göra. Det är alltid med en liten klump i magen jag har tänkt på det, men har skyllt på att det hör till. Det var en känslomässigt hektisk dag, då jag på morgonen satt och googlade lägenheter i Åbo, men på eftermiddagen istället kollade upp kurser att gå inom ett helt annat ämne på ett helt annat ställe. 

 

Jag har försökt analysera mig själv: är det lathet som stoppar mig? Är det feghet? Är det för att jag har dåliga erfarenheter av Åbo? Men nej, nej och nej. Jag vill mer än gärna studera vidare. Jag är inte rädd för nya utmaningar. Och jag skulle gladeligen flytta söderut om det var rätt studier som väntade på mig där. 

 

skugga

 

Jag sökte runt och hittade flera linjer som skulle passa mig så mycket bättre. En sekund ville jag söka in till Arcada, nästa sekund till Soc & Kom och sen hamnade jag plötsligt in på någon finskspråkig medialinje i Helsingfors. Problemet är att mina stödmånader inte räcker till för en längre utbildning till. Det här är ju ett ämne jag skulle kunna skriva ett helt skilt inlägg om – att man straffas om man vill studera mera. Men vi skippar det idag. 

 

Nio återstående studiestödsmånader känns helt enkelt inte värt att slänga bort på något jag nog kan tänka mig att jobba som. Så vet ni vad jag kommer att göra nu? Inkommande läsår kommer jag att a) jobba lite b) skriva gradu och c) läsa masskommunikation som biämne. Jag har idag anmält mig till kurserna Journalistikens grunder och utgångspunkter, Teoretiska perspektiv på masskommunikation och massmedier samt Introduktion till digitala medier och webben som massmedium. Och jag är så TAGGAD!

 

Det här biämnet har funnits rakt framför ögonen på mig de senaste fyra åren och jag har bara blint ignorerat det. Jag är ändå glad att jag slutfört (håller på att slutföra) mina Peffan-studier också, för om det här går vägen nu så kommer jag alltså att bli utexaminerad klasslärare med modersmål och masskommunikation som biämnen, vilket faktiskt känns som att det öppnar en hel del fler dörrar än om jag bara hade ett av dem. 

 

Vad lär vi oss av detta? Haka inte upp dig på vad du känner att du borde göra. Om det är något jag har lärt mig är det att följa magkänslan. En gång i tiden var det magkänslan som förde in mig på lärarstudierna och jag ångrar det inte en sekund, men nu är det också magkänslan som gett mig modet att axla om – igen. 

 

karolina warhol

Lärare, journalist eller en sån där som "jobbar med media"? Det återstår att se!

fredag 4 augusti 2017 - 13:00

Mitt geografiska ursprung enligt mitt DNA

 

Jag minns när jag såg den här reklamen första gången. Det handlar om ett DNA-test där man får reda på detaljer om sitt geografiska ursprung, långt bak i tiden alltså. Jag tänkte direkt att det här måste jag få prova nångång! Nå, min syster drog tummen ur och gjorde ett test via Ancestry DNA och eftersom vi får förmoda att hon och jag har samma föräldrar får vi också anta att mitt resultat skulle se likadant ut. 

 

Jag hade sett ett par youtubers som hade gjort det här testet och deras resultat visade på två-tre länder, så jag förväntade mig inte så häftiga resultat faktiskt. Men det visade sig att jag är en salig blandning av typ allt. 

 

dna ursprung 1

 

Här är första delen av resultatet: Finland och nordvästra Ryssland. När man klickade in för närmare info kunde man dessutom se att Österbotten var extra starkt markerat. Detta bevisade testets äkthet, vilket var en bra början! Vidare har vi mycket ursprung från Skandinavien: Sverige, Norge och Danmark. 

 

544530 10151426190477221 504131645 n

A North man! Eller woman.


Dessutom hittades kopplingar till Estland, Lettland, Litauen, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Belgien. 

 

mitt urpsrung dna

 

Mina röda pigment härstammar från Storbritannien, eller närmare bestämt Skottland, Irland och Wales. Mamma, jag och båda mina syskon har gröna ögon – något som också sägs härstamma från just dessa geografiska områden. Dessutom är mina kusiner superrödhåriga. Utöver Storbritannien har vi tydligen blod från Portugal och Spanien också, därav temperamentet kanske...

 

Genetiska spår kunde också hittas i Marocko, Algeriet och Italien. 

 

resor

 

Jag har besökt England, men inte Irland, Skottland eller Wales. Jag har varit i Spanien, men inte Portugal. Danmark har jag varit i säkert 20 gånger. Andra länder jag checkat av som nämnts i mitt geografiska ursprung är Frankrike, Italien och Tyskland. Och Belgien, men då var jag typ 6 år gammal så av det minns jag nästan inget. Norge räknas inte heller eftersom jag bara mellanlandat där. Så vart skulle man åka till näst? Norge, Irland och Holland kanske!

 

Ett sånt här test borde alla människor med fördomar göra, för att få se att det inte finns någon som är till exempel 100% finländare. Det var fruktansvärt intressant att få läsa igenom resultaten, för jag har alltid undrat "varifrån jag kommer". En hel del av mina aningar var helt rätta dessutom, men jag har nog alltid bara skojat om att jag har ett latinotemperament. Men se där. Joder! Mierda! 

onsdag 2 augusti 2017 - 17:00

Sanon kukkuu ku jäbät mua kutsuu

Jag har lite smått börjat umgås med ett nytt gäng på sistone. Det var av ren tillfällighet som jag lärde känna dessa typer som jag sedan tidigare inte hade någon aning om vem de var, jag hade inga gemensamma vänner med dem på Facebook (alltså inga, hur är det ens möjligt?) och vi har tidigare inte rört oss i samma kretsar över huvud taget.

 

När jag tidigare har laddat upp bilder av mina vänner på bloggen har det aldrig känts som att det behövts någon presentation, men nu känns det jätterandom att plötsligt slänga upp bilder på en massa helt nya människor och referera till dem som personer jag känner. Därav denna lilla förklaring. 

 

Det är ett gäng finnar jag har gått och nästlat mig in hos. "Vaasan threefiddy" haha. Snabbt blev jag deras hurri-maskot och jag vet inte om jag någonsin har tagits så väl emot av nya människor förut. Jag ska kort presentera några av dem för er. (Det bästa är ju att jag kan skriva om dem här på bloggen utan att de förstår ett ord av det.)

 

matias2

Matias.

 

Den här killen sprang jag in i av en slump och vi märkte snabbt att vi hade mycket gemensamt, bland annat musik, att uttrycka sig i bild och text samt en fascination för det andra inhemska. En fruktansvärt rolig kille som jag säkert kommer att berätta mer om. Han retar mig för att jag uttalar hans namn som vi gör det, liksom med långt i, då man egentligen ska uttala det MATIASS ni vet, argt och finskt.

 

peruna p

Peruna.

 

Sen har vi Peruna som heter något annat på riktigt. Men han kallas för potatis alltså. Eller "pääro" kanske man skulle kalla en finlandssvensk motsvarighet, eller varför inte Puffen för den delen – likheterna är slående. Peruna chockerade mig en kväll när han, som annars inte talar många ord svenska, plötsligt sjöng hela låten Volvo 142 felfritt. Vi duettade och bondade sedan över Volvo resten av kvällen.

 

stuba samu

Samu.

 

Sist men inte minst har vi Samu, som jag förknippar med ett stort leende och illaluktande humor. Han tog emot mig med öppna armar när han fick reda på att jag gillar In Flames, öl – och att jag dessutom jobbar på köttfabrik. Inte så svårflörtad!

 

Det här är kanske kärngänget av de jag lärt känna på sistone, så nu får ni börja bekanta er med dem också. Ryck tag i dem på stan i Vasa och säg att ni såg dem på min blogg. Nånej, men förstår ni vad jag ville med detta? Det hade varit lite märkligt om jag i det här inlägget plötsligt hade skrivit: "och så for vi till Peruna och grillade resten av kvällen". Ni ba aj vem for ni till?

 

kribekilistuba2

Kribe, Kili & Stuba. KVG är många fler egentligen, men de här utgör kärnan. 

 

Ibland gör de här gubbarna musik också och då går de under aliasen Kribe, Kili och Stuba samt gruppnamnet KVG. Observera att deras låtar är gjorda med en nypa salt och jävligt mycket humor, så det är inget för de allra mest finkänsliga. HÄR kan ni lyssna på deras nyaste låt Kesäbiisi v2.

 

På Youtube heter deras kanal DrunKKaus, haha. Kul ordlek, tycker jag åtminstone.

tisdag 1 augusti 2017 - 09:00

It's a wrap

Jakobs Dagar har ju viri och firi för länge sedan, men jag tänkte ändå dra tummen ur och ladda upp några bilder från torsdagen och fredagen den 20:e och 21:a juli. På torsdag var jag som sagt på Linnea Henriksson-konsert med syrran och direkt efter det for vi till Skolparken där evenemanget Jeppis Summer Jam ordnades. 

 

jeppis summer jam

jeppis summer jam 2017

 

I Skolparken spelade Walt Miguel, Tom Alfons, Costa & DJ Stards + några gästartister. Jag har redan babblat om hur bra det här gänget är, så jag tänker inte dra samma rant en gång till, men ja, de bjöd på en minst lika bra show som på måndagens spelning på Black Sheep.

 

På fredagen var det fest med forsbygänget, igen (klick, klick). Vi samlades i Esse den här gången, där vi laddade upp med gammal hederlig grillning och beerpong. Vi hann inte in till stan för att kolla på KAJ, men vad gör nu det när man ändå hade så bra feelis på förfesten?

 

villi victor

DSC 0391

forsby esse2

 

Resten av helgen tillbringade jag i soffan trots att jag hade cirka tio olika ställen jag "borde" ha varit på. Jag orkade helt enkelt inte och de där två dagarna i soffan var mycket behövda. Nu när vi har Jakobs Dagar avklarat här på bloggen också så får vi väl börja inse att sommaren är jävligt kort och att det snart börjar vara dags att fundera på Veneziansk. Hur är det här ens möjligt?

fredag 21 juli 2017 - 15:10

Ikväll så skapar vi nya minnen

Igår var jag helt slut när jag kom hem från jobbet, så jag bara somnade som en stock direkt jag kom hem och var nära att stanna i soffan hela kvällen. Som tur bestämde oss jag och syrran ändå för att rycka upp oss, vilket slutade med att vi gick på inte bara en, utan två konserter igår kväll. 

 

karro2

after eight

 

Först ut var Linnea Henriksson vid Musikcafé After Eight. Jag måste erkänna att jag inte har lyssnat mycket på Henrikssons musik förutom när den kommit på radio, men jag ångrar inte en sekund att jag gick på den här konserten. Det var så mysigt och stämningsfullt och Linnea var otroligt gullig och personlig på scenen. Hon bjöd verkligen på sig själv och det kändes som att man kände henne personligen. Man kunde känna igen sig i hennes mellanprat och jag blev faktistk lite tårögd bakom mina solglasögon där en gång – fick riktigt kämpa emot för att hålla mig cool.

 

linnea henriksson

linnea henriksson after eight

 

Hon blandade lugna kärleks- och breakupsånger med upptempolåtar och i ett skede lyckades hon till och med få hela publiken att hoppa och göra en liten uppvärmningsdans för att inte frysa sig fördärvade när det började skymma. Inte alla som lyckas med det alltså. Hon hade med andra ord en riktigt härlig energi och man gick därifrån med en sån där härlig sommarkvällsfeelis som är svår att sätta ord på. (Sen kan man verkligen fråga sig varför jag inte går till After Eight oftare, det är ju hur fint ställe som helst!)

 

Efter konserten gick vi raka spåret till Skolparken där det var dags för Jeppis Summer Jam, men det får bli ett skilt inlägg, för nu ska jag iväg och skapa nya minnen!

torsdag 20 juli 2017 - 15:15

Torsdag, nästan fredag

I tisdags hängde jag hela kvällen på Kaffia! Jag hjälpte till där lite grann eftersom det är rusis nu under Jakobs Dagar. Har ni sett vilken söt liten uteservering de har fixat förresten, gjord av gamla lastpallar? Älskar det genomgående miljötänket de har på caféet vilket syns både i deras inredning och utbud.

 

kaffia1

kaffia2

 

Ikväll ska jag gå och se Linnea Henriksson vid After Eight och direkt efter det ska jag till Skolparken där Jeppis Summer Jam ordnas. Imorgon är det redan fredag och det innebär flytbastu (om nu vädret tillåter) med gänget som är samlat från alla världens håll och kanter (mest Stockholm) och vad som händer på lördag är ännu oklart. Förmodligen blir det fest i dagarna två i år igen. 

 

skata

skata 2

 

Idag kom förresten mitt andra personporträtt ut i Jeppis Weekly och den här gången har jag intervjuat allas vår favorit Ellen Strömberg. Sen skrev jag förstås en krönika som vanligt också. Just ja, så håller jag dessutom i trådarna på Sevendays instagramkonto den här veckan, så in och kika där också. Så, det var all reklam för idag, tack och hej.

onsdag 19 juli 2017 - 18:47

Konstruktiv kritik versus smutskastning

Vet ni vad som gör mig riktigt förbannad? När man på sociala medier gnäller på företag och/eller produkter, utan att först ha sagt något rakt till ägarna. Jag har de senaste veckorna stött på flera fall där någon öppet klagat (på Facebook och på bloggar) på mindre lokala företag och deras produkter – utan att ha talat med ägarna först. Hur tänker man ens då?

 

Det är liksom en sak att tala lite skit om giganter som H&M eller McDonalds (de står stadigt ändå), men att klanka ner på småföretagare på sociala medier tycker jag är helt oförsvarbart. Det känns otroligt naivt att man inte inser vad ens inlägg kan ha för konsekvenser för ett mindre företag. Konstruktiv kritik är bra, men smutskastning är något helt annat.

 

Jag förstår inte riktigt vad det är man vill åstadkomma med sån här skit, men det känns som att det är dramatiken man går igång på. Det är lättare att skriva klagande texter än konstruktiva texter – det är helt enkelt lättare att spy ur sig negativitet. Dessutom kan det kännas jobbigt att ge konstruktiv respons face to face. MEN om man inte klarar av att göra det, då ska man tamejfan hålla käften på internet också. 

 

kaffia

 

MISSNÖJD? HÄR ÄR EN GO-TO-LISTA

 

1. Tala med ägaren, gärna face to face och direkt på plats om det är möjligt. På så sätt får företaget chans att direkt korrigera eventuella misstag. Om det känns alltför jobbigt att ta det ansikte mot ansikte, mejla.

 

2. Hur svarar företaget/ägaren på din feedback? Bemöts du väl? Tas dina åsikter i beaktande? Kanske du till och med blir nöjd? Bra! Då var vi klara här. 

 

3. Bemöts du däremot illa, har servicen varit dålig, ignoreras dina åsikter? Om du på riktigt har behandlats illa och företaget förtjänar negativ publicitet – då börjar det vara läge att skriva skit på sociala medier. 

 

4. Rannsaka dig själv: har du rent av beställt en produkt du bara inte gillar? Förtjänar företaget verkligen skit för det? Låt oss säga att jag går till en frissa och ber dem klippa mitt hår kort och färga det lila. Sen ångrar jag mig eftersom jag ser förjävlig ut. Är det verkligen frissans fel, eller är det mitt eget problem?