måndag 7 augusti 2017 - 12:00

Varför jag inte flyttar till Åbo

Jag har tänkt skriva det här inlägget ett bra tag nu, men har inte varit säker på hur jag ska uttrycka mig och har inte velat jinxa något. Jag har velat fundera och ta reda på före jag slänger ur mig något. Nu börjar jag ändå känna mig så pass säker på mitt beslut att jag kan berätta för er om vad jag riktigt har i görningen. 

 

Jag har studerat till lärare. Jag har gått alla kurser och praktiker, jag har skrivit min kandidat och har nu bara den där lilla gradun kvar. Efter det kommer jag att vara pedagogie magister och färdig klasslärare. Jag har tidigare svarat på frågan om jag ens vill bli lärare och det var ett semitveksamt svar jag gav egentligen. Någon kanske minns hur stressad jag var under den sista praktiken också (och då ska ni veta att jag censurerade mitt humör rejält under den månaden). 

 

Jag har trivts med studierna, jag kan absolut tänka mig att jobba som lärare och jag vet att jag skulle vara bra på det. Min tanke har hela tiden varit att jag ska fara till Åbo för att läsa vidare för att få modersmålsbehörighet för högstadiet... tills det en dag bara slog mig: jag vill inte. Det är bara något jag har intalat mig själv att jag borde göra. Det är alltid med en liten klump i magen jag har tänkt på det, men har skyllt på att det hör till. Det var en känslomässigt hektisk dag, då jag på morgonen satt och googlade lägenheter i Åbo, men på eftermiddagen istället kollade upp kurser att gå inom ett helt annat ämne på ett helt annat ställe. 

 

Jag har försökt analysera mig själv: är det lathet som stoppar mig? Är det feghet? Är det för att jag har dåliga erfarenheter av Åbo? Men nej, nej och nej. Jag vill mer än gärna studera vidare. Jag är inte rädd för nya utmaningar. Och jag skulle gladeligen flytta söderut om det var rätt studier som väntade på mig där. 

 

skugga

 

Jag sökte runt och hittade flera linjer som skulle passa mig så mycket bättre. En sekund ville jag söka in till Arcada, nästa sekund till Soc & Kom och sen hamnade jag plötsligt in på någon finskspråkig medialinje i Helsingfors. Problemet är att mina stödmånader inte räcker till för en längre utbildning till. Det här är ju ett ämne jag skulle kunna skriva ett helt skilt inlägg om – att man straffas om man vill studera mera. Men vi skippar det idag. 

 

Nio återstående studiestödsmånader känns helt enkelt inte värt att slänga bort på något jag nog kan tänka mig att jobba som. Så vet ni vad jag kommer att göra nu? Inkommande läsår kommer jag att a) jobba lite b) skriva gradu och c) läsa masskommunikation som biämne. Jag har idag anmält mig till kurserna Journalistikens grunder och utgångspunkter, Teoretiska perspektiv på masskommunikation och massmedier samt Introduktion till digitala medier och webben som massmedium. Och jag är så TAGGAD!

 

Det här biämnet har funnits rakt framför ögonen på mig de senaste fyra åren och jag har bara blint ignorerat det. Jag är ändå glad att jag slutfört (håller på att slutföra) mina Peffan-studier också, för om det här går vägen nu så kommer jag alltså att bli utexaminerad klasslärare med modersmål och masskommunikation som biämnen, vilket faktiskt känns som att det öppnar en hel del fler dörrar än om jag bara hade ett av dem. 

 

Vad lär vi oss av detta? Haka inte upp dig på vad du känner att du borde göra. Om det är något jag har lärt mig är det att följa magkänslan. En gång i tiden var det magkänslan som förde in mig på lärarstudierna och jag ångrar det inte en sekund, men nu är det också magkänslan som gett mig modet att axla om – igen. 

 

karolina warhol

Lärare, journalist eller en sån där som "jobbar med media"? Det återstår att se!

måndag 24 juli 2017 - 06:45

Gammalt Åbo-angst

Jag skulle till Åbo i höst ja. Jag bodde ju där i typ en termin för några år sedan och på min gamla blogg hittade jag några inlägg från min korta tid i Finlands forna huvudstad. Jag tänkte dela med mig av dessa ångestfyllda godbitar. Notera att jag alltså snart skulle fylla 21 år när jag skrev detta. Shit vad tiden går.

 

 

Skrivet den 28 augusti 2012:

"Sitter i min lägenhet i Åbo och äter som bäst min första frukost här. Rostat rågbröd (som min brödrost i princip brände upp) utan pålägg (jag glömde tydligen det när jag handlade?!). Till denna lyxmåltid avnjuter jag, håll i er, ett glas vatten. Det här med att flytta hemifrån kan nog bli lite knivigare än väntat. Och då har jag inte berättat om gårdagen ännu. Åherregud. Jag återkommer."

 

abo turku

 

Också skrivet den 28 augusti 2012:

"Två dagar som åbobo kan jag sammanfatta med ett ord: känslostorm.

 

Jag hade dumt nog inte dubbelkollat antagningsbrevet och gick därmed i tron om att skolan skulle börja idag, tisdag, eftersom min kompis skulle börja då. Nå, på söndag kväll tog jag fram brevet och insåg till min förskräckelse att jag skulle infinna mig vid akademin redan på måndag, dvs 12 timmar senare... Jag panikerade totalt, började tjuta som ett litet barn och förbannade min slarvighet.


Som tur fanns det människor i min närhet som tröstade mig och såg till att allt ordnade sig. Det blev alltså snabbt ändrade planer – jag köpte en tågbiljett och åkte iväg till Åbo tidigt på måndag morgon. 11:00 hoppade jag av tåget och inskrivningen skulle börja 11:15. Jag sprang till närmaste taxi och gled in på Arkens gård 11:13. Snyggt va? Så jävla typiskt mig.


Efter en lång första skoldag bestämde vi med tutorerna och några klasskompisar att gå ut och ta en öl på kvällen. Vi gick till Bremer, riktigt mysigt ställe. Eftersom jag bor lite utanför centrum skulle jag ta sista bussen hem som gick strax före midnatt. Ni kan ju gissa om jag hittade bussen. (Svar nej.) Jag sprang som en tok av och an längs Tavastgatan, Domkyrkan och Salutorget och försökte hitta bussen, utan resultat. Jag frågade hjälp av busschaufförerna, men de tycktes inte ha en aning om något. Klockan hann bli så mycket att jag visste att det inte gick några fler bussar och blev därför tvungen att ta taxi istället.

 

Inte nog med det, jag råkade dessutom ut för ett svin till chaufför. Det nästan första han sa var 'Jaså du är en såndär finlandssvensk', på finska. Jag pratade artigt finska tillbaka och försökte vara trevlig. 'Studerar du vid Åbo Akademi? Var inträdesprovet svårt?' undrade han, och fortsatte: 'Det är ju så jävla enkelt att komma in dit. Ingen söker ju dit, så det är klart att du kom in' och flinade överlägset. Jag ville helst av allt slå honom i ansiktet, men lät bli. Hemma halv ett på natten. Trött i fötter och kropp. Förbannad på buss- och taxichaufförerna. Slutkörd av de senaste 24h av stress. Brast ut i gråt igen."

 

karen

 

Den 23 oktober 2012:

"Kom tillbaka till Åbo sent igår kväll. Trött som fan sockrade jag mina stekta ägg. Märkte därefter att tandkrämen var slut, fick ta till tvål istället. Mums. Två minuter senare slängde jag min telefonladdare i toaletten.


Vaknade idag på fel sida, trött och stressad. Inte förberett mig tillräckligt inför dagens presentation. Kollade igenom posten jag fått under höstlovet. Vad hittade jag där om inte hot om fängelse från skatteverket. Nästan. För att jag glömt att fylla i någon blankett jag inte visste om att fanns. Ringde dem, fick inget svar. De jävlarna börjar tydligen inte sin arbetsdag förrän 09:00.


Satte mig i ren protest ner vid datorn istället för att göra mig i ordning. Missar snart min buss. Blir en fin dag det här."

 

 

Några kommentarer, skrivna idag: 

1. Jag blir lite glad av att märka att jag har blivit bättre på att ta ansvar sedan detta. Jag är helt pedantisk med att kolla alla tider, brev, kalendrar och scheman och det där med att missa skolstarten med en dag skulle nog aldrig hända i dagsläget. Peppar peppar.

2. Tvätta munnen med tvål? Liksom seriöst? Va? Hahaha.

3. Jag skulle faktiskt gärna flytta tillbaka till Åbo idag, för stadens skull. Jag ska inom kort berätta för er varför jag ändå inte kommer att göra det, trots att jag bara för ett par veckor sedan t.o.m. hade börjat efterlysa lägenheter. CHANGE OF PLANS!

fredag 30 juni 2017 - 10:00

Hur hitta lägenhet?

boende vasa

 

Den här frågan fick jag igår och eftersom jag själv vet hur krångligt det kan vara att hitta bostad så vill jag gärna dela med mig av tips i ett helt inlägg. Dessutom söker jag själv bostad just nu, så scrolla längst ner om du har en möblerad lägenhet i Åbo som du vill hyra ut höst- och/eller vårterminen. Det finns säkert massa andra tips än de jag nu listar, men jag tänkte att jag berättar om hur jag har hittat lägenheterna jag bott i under min studietid. Ni andra får gärna fylla på i kommentarsfältet!

 

 

skolhusgatan


Först och främst: om man flyttar för att studera lönar det sig helt klart att vara ute i tid, så börja gärna söka direkt du fått din studieplats. Om man bara söker sådär annars så är gäller det förstås att vara ute före alla studerande fått sina studieplatser...

 

För det andra: lägg in annonser, överallt. På Findit och Facebook är det ju gratis och t.ex. Hyresbostäder i Österbotten är en väldigt aktiv grupp som det lönar sig att gå med i. Sen kan det vara bra att lägga in annons i Kyrkpressen, Vasabladet, ÖT... Lite överallt som sagt, beroende på hur mycket pengar man är beredd att lägga på det förstås.

 

För det tredje: bestäm dig för vad du är villig att betala i månaden. Bestäm sedan vilka absoluta krav du har, men de får inte vara för många om du inte är beredd att betala därefter. Det finns helt enkelt inte centralt belägna nyrenoverade lägenheter, som har disk- och tvättmaskin, inglasad balkong, bastu och ett vackert trägolv... för 300€ i månaden. Vet ni? Realistiska krav. 

 

rewell center

 

Sen kan man fundera på om man vill hyra av privatpersoner eller via en stiftelse. De första åren i Vasa bodde jag i en av Harry Schaumans Stiftelses lägenheter, men har sedan dess också hyrt privat. När man hyr av privatpersoner är det större risker, man kan helt enkelt råka ut för puckon, men via en stiftelse är det kanske istället lite dyrare. Jag har haft lyckade upplevelser av båda, så jag kan inte riktigt säga bu eller bä om det. Det beror på, helt enkelt.

 

Mina lägenheter har jag hittat via Kyrkpressen, Findit samt Facebook och gemensamma bekanta. En gång råkade jag av en slump tala med en kompis som hade råkat höra att en bekant till henne hyrde ut en lägenhet som var exakt det jag sökte, så verkligen: nämn hela tiden, även på de märkligaste tidpunkterna, att du söker lägenhet. 

 

JAG SÖKER:

En möblerad lägenhet i Åbo, något så när centralt. Jag hyr gärna av någon som t.ex. ska på utbyte eftersom jag själv kommer att vara sommaren 2018 i Jakobstad. Kan också tänka mig sexmånaderskontrakt, alltså från augusti-nyår. Kontakta mig på karolinakjld@gmail.com om du känner till något!

onsdag 24 maj 2017 - 13:35

Livskris, jag?

Avslutande praktiken är färdig och solen skiner. I fucking did it. Nu har jag bara ett par hemtenter kvar, sen tar jag sommarlov. HAH. Har typ aldrig mått bättre. På tal om det så stod det på Jodel att jag genomgår en livskris, haha. Tänka sig, det var mer än jag visste, men det är ju tur att andra håller koll på mig. Det var alltså mitt inlägg om stress inom läraryrket som hade diskuterats hejvilt, samt min hälsa då. Kul att man kan engagera!

 

fucken

Fuck off bara.

 

Som bäst sitter jag på Tritonia med Ronja och skriver hemtent, eller ptja, nu bloggar jag ju istället. Snart kommer pappa hit till Vasa och hjälper mig att flytta – och ikväll ska jag till Strampen! Precis när jag ska börja flytta från Vasa upptäcker jag förstås hur ljuvlig den här staden är. Är det inte typiskt? Nåja, nu ska jag skriva vidare på tent och sedan chilla vidare mitt i denna rådande livskris. 

 

avp done

AVP DONE // AW i solen // Still my best friend ♥

onsdag 10 maj 2017 - 14:54

Senaste tiden genom linsen

Är inne på sista slutspurten i Vasa. Avslutande praktik, de sista kurserna på FPV och den sista månaden i staden som varit mitt hem de senaste fem åren. Angstigt och stressigt, men vi gör det bästa av det. Imorgon dyker veckans krönika upp här på bloggen, så kika in då! Temat är (föga förvånande kanske): stress som lärare. 

 

IMG 2779

1 maj vappen vasa 2

IMG 2750

DSC 77

ol och kaffe

IMG 2789

easyfit vaasa

IMG 2766

vin och ost

Matukka1

 

 

fredag 7 april 2017 - 16:00

Livsuppdatering

Vill ni ha en livsuppdatering? Det ska ni få, oavsett vad ni svarar på det. Jag befinner mig som bäst i Jakobstad, vilket jag har gjort väldigt mycket den här våren faktiskt. Det var tänkt att jag skulle vara i Vasa och skriva på gradun hela vårterminen, men riktigt så blev det väl inte. Jag har kommit igång med skiten, men jag har skippat pressen med att få färdigt den i vår. Jag skulle ju egentligen inte "behöva" vara klar med den förrän våren 2018, så att jag ens har kommit igång känns ändå bra. Just nu är mitt mål istället julen 2017.

 

Jag har jobbat en hel del den senaste månaden och har dessutom väldigt lite i skolan just nu (endast två kurser kvar!), så på sistone har jag i princip bara varit i Vasa en gång i veckan. Jag har kommit igenom vårens alla kurser (med bravur, om jag får säga det själv lol) trots sjukt lite ansträngning och jag fick bekräftat att jag kommer att få göra min avslutande praktik i maj. Så det flyter på, vackert så. Detta innebär att jag blir färdig med Peffan typ den sista maj. Ja, sen är det bara den där gradun kvar då. Men liksom tjoff, dit for fyra år bara sådär. Alla kurser och praktiker avklarade. Fattar inte.

 

I höst ska jag flytta till Åbo för att fortsätta mina studier inom modersmål och litteratur. Jag kommer alltså att läsa det som långt biämne (vilket ger mig höstadiebehörighet) och eftersom det inte går att läsa modde som långt biämne i Vasa blir det flytt söderut. Tjoho. I ärlighetens namn är jag inte jättetaggad, och det känns lite vemodigt att lämna Vasa, men jag ser ändå på något sätt fram emot det. Skräckblandad förtjusning helt enkelt. Senast jag bodde i Åbo hatade jag det, men nu har jag kanske hunnit mogna lite och är mer redo denna gång. Hoppas jag. Jag får försöka se det som en form av nystart.

 

Men! First things first. Nu är det fredag, arbetsveckan är över, solen skiner och jag ska dricka öl som om jag fick betalt för det. Förlåt mommo.

 

glasogon

Just ja, så har jag blivit med glasögon också. Skol- och tv-glasögon bara, men ändå.

måndag 20 februari 2017 - 21:30

Vinkvällen som slutade på Hullupullo

En bula i bakhuvudet, en sprucken telefonskärm och mystiskt domnande armar... Det var resultatet av tjejkvällen med Emma och Daniela i lördags. Jag säger inte vilka symptom som hör ihop med vilken tjej, men det var inte alltså bara jag som har varit lite sliten efteråt haha. Vi började kvällen hemma hos mig. Jag hade köpt två flaskor vin som vi skulle dela på, men upptäckte sen till min förvåning (eller förtjusning?) att jag redan hade en flaska hemma i skåpet. Nåväl. Hur många flaskor som blev uppdruckna låter jag förbli osagt, men fnittrigt blev det åtminstone. 

 

IMG 0998

santa helena

Det här billiga skitvinet är helt sjukt gott, tips tips bara till alla fattiga studerande.

 

Vid 23-snåret gick vi iväg till Ollis för att dansa rövarna av oss lite... Men efter en stund kläckte vi den fantastiska idén att fara till Hullupullo istället. Jag hade faktiskt aldrig varit där tidigare så det var ju en... upplevelse. Helt sjukt roligt hade vi, DJ:n spelade seriöst allt jag önskade och jag vet inte när jag senast skulle ha skrattat sådär mycket. Tack tjejer för årets hittills bästa kväll! Danielas inlägg om kvällen hittar ni här och Emmas här.

måndag 6 februari 2017 - 18:11

Anekdoter från Vasas nattliv

Idag hade vi en ovanligt lång skoldag och således blev det många kaffepauser också. Under en av pauserna satt jag och pratade om helgen med tre andra tjejer och berättade samtidigt om en lite småpinsam händelse som inträffade i lördags. Vi skrattade så vi grät och det hela slutade med att alla drog varsin historia i samma kategori. Jag tänkte nu förgylla er måndag genom att dela med mig av dessa. Samtliga anekdoter är alltså sanna, varav en har mig som huvudroll och inträffade i lördags. 

 

1

Du går fram till ett gäng i rökrutan och börjar small talka lite. I sällskapet står några andra i din egen ålder samt två ordningsvakter, varav ens huvud pryds av en präktig flint. Stället är lite stökigt och många av de som röker springer runt utanför inhägnaden. Den andra ordningsvakten ger en kommentar om att du och dina vänner är duktiga som hålls inne i rökområdet, trots att ni inte ens röker. Du instämmer och ska skämtsamt säga att ditt sällskap ju är de enda med lite vett i huvudet här – men hör istället orden "vi är ju de enda med hår på huvudet här" komma ut ur din mun, samtidigt som du stint stirrar på den skalliga mannens blänkande hjässa...

 

ollis snaps2

 

2

Du har precis börjat gå en ny kurs i skolan och har noterat ett killgäng som du annars inte brukar gå samma kurser med. En av dem känner du ganska bra, låt oss kalla honom Johan, medan de två andra är såna där som du har sett i svängarna, men inte riktigt kommer ihåg namnen på. Handär killen med keps har du ändå fått för dig att heter Robert och brukar hänga med just Johan även utanför skolan. 

 

Så dricker du lite vin en lördag och går till en av Vasas barer. Du får syn på en kille som du är säker på att är killen från skolan, "killen med keps som du tror att heter Robert". Du går fram och säger: "Hej, Robert, visst?". Ni har ju något gemensamt att prata om nu. Jo jo, visst heter han Robert. "Vilken bra presentation ni hade i fredags". Han ser ut som ett stort frågetecken. "Ja, alltså vi går ju samma kurs", säger du och känner dig lite stött för att han inte verkar känna igen dig. Robert påstår att han inte ens går på ÅA. Du vill inte riktigt tro på honom, utan fortsätter med att hävda att han ju är kompis med Johan och nog liknar killen i din grupp jättemycket. Och inte ändå låter han sig övertygas.

 

Efter lite research visar det sig sedan att du har blandat ihop Robert (som du också har sett i svängarna tidigare) och killen med keps, som egentligen heter typ Victor... och att de inte liknar varandra alls. 

 

snapchat

 

3

Du är ute och dansar en kväll i Vasa och står vid bardisken för att få något att dricka. Bredvid står en kille som du börjar småprata lite med. När du får höra hans efternamn skiner du upp eftersom tankarna genast går till en gammal vän till dig. "Jahaaa, är du alltså...?" hinner du få ur dig innan killen avbryter med ett onödigt irriterat: "Jaaa jag är hans lillebror". Du drar dig undan och undrar vad som var hans problem. Dagen efter berättar du för någon om händelsen och får höra att din gamla klasskompis inte alls har någon lillebror. Du fattar ingenting. Småningom kopplar det: killen du pratat med antagit att det du skulle fråga handlade om hans lokalkända storebror. Din kompis och denna lokalkändis har alltså samma namn och killen du pratat med får ofta frågan om han är denne kändis lillebror. Nu har han tröttnat på det och nu har du, helt utan din vetskap, slängt mer bensin på elden.

 

lolll

 

4

Du är nyinflyttad till Vasa och besöker Oliver's Inn för första gången och står vid bardisken för att beställa något att dricka. Det blir 3€ som bartendern tydligt konstaterar med ett: "Tri euro!". Du fnissar lite och säger att det inte kan bli tio euro. Bartendern upprepar sig, "TRI", men du förstår ännu inte hur i hela friden en cider skulle kunna kosta så mycket. Du antar att det är bartenderns sätt att flörta och eftersom han är en pudding så skrattar du hjärtligt och säger att han ska sluta retas. Till sist visar han med tre fingrar i luften att det blir TRI EURO, TACK. Ditt leende suddas ut, du slår snabbt in pin-koden och undviker sedan bardisken resten av kvällen.

 

ollis

Kan ni gissa vilken jag lyckats med?

 

 

fredag 3 februari 2017 - 12:41

Ai että

Känslan när man på fredag förmiddag skickar in två skoluppgifter som har deadline först på måndag och således nu har en helt ledig helg framför sig! Nästa tisdag ska jag presentera min forskningsplan också, men känner att jag har det på klart också. Så nu ska jag traska in till stan för att köpa något jag antagligen inte egentligen behöver, sen gå vidare till gymmet för springa av mig bara för att sedan väga upp detta med att äta godis och typ se på film resten av dagen. Aj aj aj, fredagskänslan när den är som bäst!

 

Sak jag redan köpt i veckan som jag egentligen inte behövde: mitt telefonskal. Hur skulle jag ens kunna gå förbi det där? Ett glittrande skal med texten "May the force be with you". Omg.

 

karolina selfies vasa

Ha en skön fredag nu!

onsdag 18 januari 2017 - 12:00

Sin egen lyckas smed

Vårterminen är här och skolarbetena hopar sig redan. Undersökningar ska göras, statistikprogram ska pluggas, grupparbeten planeras och avhandlingar skrivas. En konstant gradu-ångest ligger på lur bakom ryggen och den vägrar försvinna hur mycket jag än ignorerar den. Några timmar före deadline inser jag att jag inte har lämnat in min krönika för denna vecka. Den här texten alltså. Hur kunde jag ha glömt det? Jag lägger mig i fosterställning och hoppas att den ska skriva sig själv. Jag känner mig för första gången på länge lite stressad. Bloggen har prioriterats bort helt. Helt ärligt har jag inte ens orkat tänka på den. 

 

Att vintern i Finland snarare påminner om den i England gör inte mitt humör bättre. Vasa Centralsjukhus mister sin fulljour och den ena anti-skolsvenska propagandavideon efter den andra publiceras. I ett diskussionsforum ser jag att någon talar skit om mig och Daniela p.g.a. våra kritiska inlägg mot Perussuomalaiset Nuoret. I grannstaden får jag ett fnys som svar när jag tilltalar kassabiträdet på svenska. Jag bannar detta land och börjar hota med att flytta till Sverige. Som om någon skulle bry sig.

 

Jag skulle kunna låta dessa negativa tankar ta över min vardag, men det tänker jag inte göra. Om jag väljer att fokusera på allt det negativa kommer min vardag antagligen att fortsätta gå i samma spår. Allt kommer att skita sig, eftersom det enda jag tänker på är hur skit allting är. Jag tror att hur vi väljer att hantera problem och motgångar är avgörande. Det är en attitydfråga. Väljer jag att gnälla eller väljer jag att göra något åt saken?

 

Alla har vi dåliga dagar ibland, men det är långt upp till oss själva hur våra vardagar ser ut. Jag kan fortsätta gnälla om min gradu i all oändlighet, trots att det är jag själv som ansvarar för att den skrivs. Jag kan gnälla på det låga studiestödet, trots att jag spenderar hälften på onödigheter. Jag kan gnälla på vädret, trots att det är mitt eget fel att jag inte klär mig efter det. Jag kan gnälla om att gymmet inte ger resultat, trots att det enda som hjälper är att fortsätta träna. Envar sin egen lyckas smed eller vad brukar man säga?

 

Vi må befinna oss i ett pissigt januari just nu, men vi går faktiskt mot ljusare tider. Vips så kommer det att vara sommar igen. När jag står med den förhoppningsvis färdigskrivna gradun i handen i juni kommer jag tänka tillbaka på den här tiden och undra hur det har kunnat gå så snabbt. När jag utan att blinka springer fem kilometer på löpbandet kommer jag att tacka min envishet. När jag lämnar in den här krönikan kommer jag att vara nöjd för att jag steg upp ur fosterställningen och slutade tycka synd om mig själv.

 

När man befinner sig i en stressbubbla får man försöka komma ihåg att allting faktiskt blir bättre snart. Det är vi själva som ansvarar för våra egna liv och det hjälper inte att tycka synd om sig själv. Oavsett om det handlar om att skriva en avhandling, släpa sig till gymmet, ringa ett viktigt samtal, uppsöka en läkare, posta det där jävla brevet till Kela, börja äta mera grönsaker, be grannen om ursäkt för gammalt groll, så är det bara du själv som ansvarar för resultatet. Ingen annan kommer att fixa dina problem, så ta tag i dem idag. Inte imorgon. Ja, jag talar till mig själv mest.