tisdag 20 juni 2017 - 18:30

Farmari 2017

Det var i våras nångång som en arbetskompis frågade om jag ville följa med på Farmari i år för att vara med och representera Snellmans och hjälpa till under mässan. Utan att tänka desto mera på det tackade jag ja – och jag har inte ångrat mig en sekund. Förra veckans onsdag startade vi tidigt på morgonen från Granholmen till Seinäjoki där den fyra dagar långa mässan väntade.

 

farmari2017

all natural snellman farmari2

kossa

 

Mässan hade i år 94 000 besökare utspridda på de fyra dagarna, onsdag–lördag. Jag tänkte att om jag en gång följer med så går jag all in och är med alla dagar, så jag bodde på hotell i Seinäjoki och var med och jobbade från morgon till kväll. Vi skulle inte ha kunnat ha mer tur med vädret: temperaturen höll sig över 20 grader varje dag och jag kan berätta att jag kom hem med en passande bonbränna på lördagskvällen.

 

farmarimessut

herra snellman

DSC 0120

snellman all natural

 

Som ni ser på de tjusiga tröjorna var Snellmans tema i år All Natural. All Natural-produkterna är helt tillsatsfria och innehåller endast kött och kryddor. Det må låta lite subjektivt, men trots att jag jobbar för Snellmans så kan jag helt på riktigt säga att de här är de godaste korvprodukterna jag vet. Med en kötthalt på 80–90% blandat med kryddiga smaker kan man ju bara inte misslyckas. Min favorit är Merguez, som helt klart kommer att finnas med på min midsommargrill i år.

 

team snellman

DSC 0118

seinajoki2

 

Farmarimässan bjöd på en härlig gemenskap, både mellan arbetskamrater, besökare och andra utställare. Folk var väldigt pratsamma, glada och trevliga och jag måste erkänna att jag många gånger blev förvånad över hur sociala folk var. Varje dag kom någon okänd och pratade med oss, antingen på lunchen eller när man skyndade sig runt på mässområdet (för mycket fritid hann vi inte ha!), vilket var jätteroligt. Jag blev riktigt positivt överraskad och fick många fördomar om "tysta inåtvända finlänadare" krossade.

 

DSC 0220

kili

getter

svart hast

 

Det jag gillade mest med Farmari var kanske inte helt otippat djuren som fanns överallt på området: getter, hästar, hundar, hönor och tuppar, alpackor, kossor... Jag skulle ha kunnat stanna och titta på de här sötisarna hur länge som helst. Det mest fascinerande var kanske hästen med en mankhöjd på 2,05 meter, fattar ni hur högt det är? Helt otroligt djur! Min favorit var kanske ändå den här kossan som väckte oss med det här nätta lilla lätet... 

 

DSC 83

DSC 0071

DSC 0113

snellman instagram2

DSC 0144

 

Så vad har jag och team Snellman gjort under dessa fyra dagar då? Vi delade ut smakprover, vi ordnade en Instagram-tävling, vi delade ut ballonger och målarböcker åt barn, våra tv-kändisar (klick, klick) var på plats, vi minglade och vi har haft en intensiv och helt fantastisk mässa tillsammans. Om jag får chansen att följa med igen någon gång är det ingen tvekan om att jag hänger på.

tisdag 13 juni 2017 - 23:57

Nästa stopp Seinäjoki

Jag har cirka tusen inläggsidéer som bara ligger i utkastet och väntar, men just nu hinner jag bara inte. Jag har knappt hunnit packa upp mina saker efter flytten från Vasa och imorgon åker jag iväg till Seinäjoki och kommer inte tillbaka förrän på lördag. På måndag börjar jag jobba på kontoret igen, men nu ska jag först till Farmarimessut för att tillsammans med ett stort gäng representera köttfabriken. Vem skulle ha trott det för några år sedan? Men det ska bli kul, blir helt klart en upplevelse!

 

instagram

 

Jag är lite aktivare på Instagram just nu och där hittar ni mig under namnet kjld. Jag kan nästa lova att jag kommer att uppdatera från mässan, så om ni mot förmodan inte skulle vara påväg till Seinäjoki under de kommande dagarna så kan ni hänga med via sociala medier istället. 

måndag 12 juni 2017 - 15:33

Sista dagen som vasabo

Sitter nu i min Vasa-lägenhet för sista gången. Har plockat ut alla mina saker, städat och ska nu bara lämna in nyckeln före jag åker hem till Jakobstad för sommaren. Som jag nämnde nångång tidigare har jag plötsligt börjat inse hur mycket jag tycker om Vasa, så just nu känns det lite jobbigt att fara härifrån. Egentligen har jag alltid separationsångest när saker och ting förändras och nu när jag vet att jag inte kommer att komma tillbaka hit i höst känns det lite tungt. 

 

Mina tankar blir så löjligt dramatiska i såna här situationer, för den gör mig konstant påmind om att det är sista gången jag gör allting. "Jaha, sista gången du äter frukost i Vasa, sista gången du går på just den här gatan, sista gången du dricker kaffe vid just det här bordet, sista gången du säger hej åt just det där Sale-biträdet, sista gången du går i just de här trapporna". Vet ni? Ganska obetydliga detaljer som hjärnan hittar på att är superstora saker att gå miste om. 

 

Och det är ju inte som att Vasa far någonstans. Jag har redan inplanerat en Vasa-helg i juli och om det är så att jag vill flytta hit efter studierna så är inte heller det en omöjlighet. Det får jag trösta mig med just nu. Dit for fyra år bara sådär, hur gick det till? När jag i torsdags gick och lämnade in min sista hemtent någonsin såg jag att där satt en massa nervösa ungdomar i korridorerna – precis där jag själv satt för fyra år sedan och väntade på min intervju till Peffan. Igen satte dramahjärnan igång och tyckte att det var himla symboliskt att jag lämnade in min sista Peffan-uppgift samtidigt som någon ny person blir antagen. 

 

Håhhå. Nu ska jag tork upp snuru och fara hemåt mot Jakobstad.

 

karolina rewell center

Tack Vasa för dessa år, vi ses snart igen! ♥

onsdag 7 juni 2017 - 23:32

Tar ut det sista

Det här är min sista vecka som vasabo. Jag kommer att lämna in mina nycklar och flytta tillbaka till Jakobstad i början på nästa vecka, så jag passar på att njuta så mycket jag bara kan nu. Jag återkommer antagligen med en gigantisk bildbomb i ett senare skede, men nu vill jag bara ta vara på den sista tiden här.

 

Har andra vasabor några sistaminutentips på vad man absolut måste göra om man har några lediga junidagar i staden? Jag tänker att jag åtminstone ska hinna besöka Faros en gång, men jag vill gärna få tips på lite oväntade grejer också. Vart kan man åka och fota? Vart ska man gå på picknick? Var finns det häftiga gamla övergivna byggnader? Ordnas det livemusik någonstans? Hit me!

 

vasa sommar

Det är de här kvällarna man drömmer tillbaka till om ett halvår ♥

lördag 27 maj 2017 - 10:00

Den blomstertid nu kommer

Den första flugan mot husväggen. Den första dagen på året som du kan gå utan jacka. Den första glassen på stan.

 

För bara några månader sedan, nej – för bara några veckor sedan, kunde man inte tro att våren någonsin skulle komma till Finland i år. Nu är den plötsligt här och snart går vi in i den första sommarmånaden. Juni. Var det inte nyår alldeles nyss?

 

Den första dagen du tar på dig ett par shorts och inte fryser. Det första doppet vid Fäboda. Den första biffen på grillen. Den första ölen på uteterrassen.

 

netti

 

Det är inte länge sedan vi behövde tända lampan på morgonen för att se något. Det är inte länge sedan vi huttrade i våra tjocka vinterjackor. Det är inte länge sedan vi gav nyårslöften. Tiden är något som ständigt flyger ifrån oss och det faktum att vi nu är närmare midsommaren 2017 än julafton 2016 känns lite svårt att greppa.

 

Livebanden som spelar på Jakobs Dagar. Känslan när solen går upp samtidigt som du cyklar hem mitt i natten. Den avlägsna doften av cigaretter i centrum.

 

jeppisdagarna

 

Jag hade tänkt uppmana alla att njuta så mycket det bara går, men jag ångrade mig. Hur mycket vi än försöker "fånga dagen", "njuta" och "passa på", så kommer vi aldrig att hinna njuta tillräckligt. Ta dagen som den kommer istället. Lata bort hela sommaren om du så vill.

 

Fiskmåsarnas skrik. Det fuktiga gräset som kittlar mellan tårna. Ljudet av vågorna mot klipporna. Doften av blöt asfalt strax efter regn. Sommarens första åskskur.

 gamla hamn

 

Öppna ändå ögonen och bara se hur otroligt vackert det är precis just nu. Och snälla ni, klaga inte på värmen, för snart gnäller vi om vintern igen och då är det just den här tiden vi blickar tillbaka på och saknar.

 

Känslan av hopp och förväntan vid skolavslutningen. Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Nu nalkas, ljuva sommar.

onsdag 24 maj 2017 - 13:35

Livskris, jag?

Avslutande praktiken är färdig och solen skiner. I fucking did it. Nu har jag bara ett par hemtenter kvar, sen tar jag sommarlov. HAH. Har typ aldrig mått bättre. På tal om det så stod det på Jodel att jag genomgår en livskris, haha. Tänka sig, det var mer än jag visste, men det är ju tur att andra håller koll på mig. Det var alltså mitt inlägg om stress inom läraryrket som hade diskuterats hejvilt, samt min hälsa då. Kul att man kan engagera!

 

fucken

Fuck off bara.

 

Som bäst sitter jag på Tritonia med Ronja och skriver hemtent, eller ptja, nu bloggar jag ju istället. Snart kommer pappa hit till Vasa och hjälper mig att flytta – och ikväll ska jag till Strampen! Precis när jag ska börja flytta från Vasa upptäcker jag förstås hur ljuvlig den här staden är. Är det inte typiskt? Nåja, nu ska jag skriva vidare på tent och sedan chilla vidare mitt i denna rådande livskris. 

 

avp done

AVP DONE // AW i solen // Still my best friend ♥

torsdag 11 maj 2017 - 15:00

En lärare är inte bara en lärare

Visste ni att så fort vi hör ordet "stress" så ökar vårt stresshormon i kroppen? Att häva ur sig: "Jag känner mig så stressad just nu", gör exakt det – det gör oss mer stressade. Med det sagt vill jag ändå säga just det: jag är så otroligt stressad just nu.

 

När solen äntligen börjat skina och uteterrasserna börjar fyllas, när ölen smakar som bäst och man helst bara vill strosa runt på staden hela dagarna – då kör slutspurten för skolåret igång. De sista kurserna ska avslutas, de sista proven ska skrivas och bedömas, de sista projekten ska avslutas och de sista vitsorden ska sättas. När både lärare och elever är som allra tröttast, då ska man köra slut på sig så att man ligger däckad med huvudet under kudden hela juni månad. Det hör väl till, antar jag.

 

Själv har jag avslutat alla mina kurser på universitet för det här året, men har nu den där sista slutspurten kvar: den avslutande praktiken. Den sista stressen. Den sista domen. Den sista kraftansträngningen före jag sedan däckar, just det, hela juni månad.

 

"Ni lärare har ju juni, juli och augusti lediga, vad gnäller ni om egentligen?". Jag är ännu inte ens utexaminerad, men har redan hundraprocentig förståelse för varför lärare gnäller, om de nu ens gör det. Lärare skulle ha skäl att gnälla mycket mer än de faktiskt gör, ska ni veta. Det finns en orsak till att varannan lärare bränner ut sig. Det finns en orsak till att lärare ibland flippar ur som läraren i Lahtis gjorde, om ni minns? Det finns en orsak till att lärarna helt enkelt måste vara lediga juni, juli och augusti.

 

"Men du slutar ju senast klockan två på eftermiddagen!". Tror någon på riktigt att en lärares arbetsdag tar slut när dagens sista lektion är avslutad? Nej, då följer genomgång av prov och uppsatser samt planering av nästa dag. Kanske ska man gå på något lärarmöte. Kanske ska det planeras inför någon vår- eller julfest. Det tar aldrig slut.

 

Det här med planeringen ja. Som lärare blir man aldrig klar med planeringen. Det finns alltid något man kan förbättra. Alltid några arbetsblad som kan finjusteras. Alltid någon övning som kan förbättras. Alltid några himla lappar som kan lamineras.

 

Kom inte och säg att lärare inte ska gnälla. Vi är inte bara lärare. Vi är fostrare, vi är kuratorer, vi är psykologer, vi är mammor och pappor, vi är vänner, vi är fredsmäklare, vi är konfliktlösare, vi är planerare, vi är kompromissare, vi är hälsovårdare – vi har ett enormt ansvar för dina ungar.

 

När jag glömt bort att äta fast föda i tre dygn, när jag plötsligt börjat tjuvröka trots att jag inte röker, när jag kan räkna på fingrarna hur många timmar jag sovit den här veckan – ja, då har jag faktiskt all rätt i världen att känna mig lite stressad.

 

aa6

onsdag 10 maj 2017 - 14:54

Senaste tiden genom linsen

Är inne på sista slutspurten i Vasa. Avslutande praktik, de sista kurserna på FPV och den sista månaden i staden som varit mitt hem de senaste fem åren. Angstigt och stressigt, men vi gör det bästa av det. Imorgon dyker veckans krönika upp här på bloggen, så kika in då! Temat är (föga förvånande kanske): stress som lärare. 

 

IMG 2779

1 maj vappen vasa 2

IMG 2750

DSC 77

ol och kaffe

IMG 2789

easyfit vaasa

IMG 2766

vin och ost

Matukka1

 

 

torsdag 27 april 2017 - 18:00

Den curlade generationen

Lisa tycker om makaronilåda, Lukas äter endast LCHF och Malin vägrar att äta gluten trots att hon inte är allergisk. Min generation är den första att börja kräva alternativ när det kommer till mat. När denna generations föräldrar satte sig ner till bords på 50-, 60- och 70-talen, då åt man vad som serverades. För att inte tala om de ännu äldre generationerna, som var tacksamma om de fick mat på bordet över huvud taget.

 

Det är inget nytt det här, att vi blir mer och mer bortskämda, men denna bortskämdhet gäller inte bara våra matvanor. I fredags såg jag ståuppshowen En skam för Sverige 2 med komikerna Magnus Betnér och Soran Ismail i Schaumansalen inför fullsatt publik. Ismail var inne på detta tema: vad händer när samhället blir för individualiserat?

 

Min generation har blivit uppfostrad till att våga ta för sig. Vi ska våga tro på oss själva och vi ska inte låta oss bli trampade på. Detta låter kanske som något rakt igenom positivt, men vad leder detta till i förlängningen? Exemplet med de olika matalternativen var ett sätt att konkretisera individualiseringen som sker i samhället, men det tar inte slut där. I förlängningen leder detta till att vi vill att omgivningen ska anpassa sig efter oss, istället för att vi ska anpassa oss efter den.

 

Som lärarstuderande märker jag detta fenomen tydligt. Skolans läroplan blir, precis som samhället, allt mer individfokuserad, vilket i sig för med sig många positiva saker. Varje elev har rätt att bli sedd och skolan ska anpassa undervisningen efter enskilda behov. Men det betyder också att en klasslärare i princip skulle behöva förbereda femton olika lektionsplaner istället för en. Det innebär att vitsord kan anses kränkande och det innebär att man inte får tävla på gymnastiken. Det innebär att kvarsittning är kränkande och att en hand på axeln kan jämföras med misshandel.

 

Tänk er en elev som bröt mot skolans regler för 50 år sedan. Då var stod läraren och föräldrarna enade – barnet hade gjort fel och behövde tillrättavisas. Idag är det istället läraren som pressas in i ett hörn av föräldrarna, "Int miin pojk”, ni vet. Föräldrar vill skydda sina barn på alla sätt och vis, så istället för att lära dem att ta ansvar för sina handlingar försöker man ta en genväg genom att skylla på läraren istället.

 

paskmat

Alternativ ska de va!

 

Jag tror att barn som växer upp idag är överbeskyddade. Istället för att lära barn att hantera känslor som ilska, kränkthet och sorg, försöker vi beskydda dem från att över huvud taget utsättas för dessa känslor. Det är där jag tror att man gör barnen en björntjänst. Alla människor kommer ändå att möta alla dessa känslor under livets gång. Istället borde vi lära dem att det är normalt, att det är en del av livet och det hör till att känna negativa känslor – och att man helt enkelt inte alltid kan få som man vill.

 

Hur ska det gå när Pelle i framtiden inte får det där jobbet som han sökte, då han hela livet har blivit itutad att han kan lyckas med precis vad han vill? Att alla misslyckanden och motgångar är någon annans fel än hans eget? Inte är det konstigt att den psykiska ohälsan ökar, när man inte någonsin fått lära sig att hantera de tunga känslorna.

 

Vi är den curlade generationen, men låt oss nu istället möta den kommande med en kompromiss mellan det nya och det gamla tankesättet. Vi kan inte skydda barn från negativa känslor, men vi kan lära dem att prata öppet om dem. Vi kan inte skydda barn från orättvisor, utan lära dem att det är en trist del av livet. Vi kan inte skydda barn från att misslyckas, utan låt oss istället lära dem att bita ihop och komma igen. Låt oss uppfostra barnen till individer som vågar ta för sig, men också vet när det är de som måste anpassa sig efter omgivningen och inte tvärtom.

 

magnus betner soran ismail2

Magnus Betnér & Soran Ismail @ Schaumansalen i fredags.

måndag 17 april 2017 - 10:00

Fulsnygga detaljer i Jakobstad

Häromkvällen for jag ut och körde lite bil med syrran och bara fotade typ allt risigt vi såg. Det var det som var temat: beautifully ugly details i Jakobstad. Min favorit är nog VIP-gäster-bilden, den känns nästan som en villfarelse om jag själv får säga det. Lite humor, lite allvar. 

 

3a

17a

15a

4a

9a

IMG 1177

6a

8a

2a

11a

5a

20a