fredag 13 oktober 2017 - 11:58

En vecka i Vasa

Det känns som att jag kom till Vasa igår, men sanningen är att jag kom hit i fredags, alltså för en vecka sedan. What? Jag har ungefär hunnit blinka en gång och nu är det plötsligt fredag igen. Så vad har jag sysslat med då? I lördags besökte jag Butcher & Banker och blev förälskad direkt. Tack vare kontakter fick sällskapet gå före kön och vi kände oss otroligt viktiga. Jag älskade inredningen, musiken och atmosfären. Sen är ju nog den lite högre åldersgränsen ett plus också. Stället får mig typ att vilja tatuera kroppen full med steampunktatueringar och börja gå runt med gasmask. Ifall ni inte har besökt Buthcer & Banker tidigare är det alltså definitivt ett ställe jag rekommenderar.

 

host

 

På lördagen for jag och träffade Daniela. Tanken var att vi skulle ta en massa härliga höstbilder, men regnet öste ju förstås ner och parken vi skulle fota i var helt lerig. Vi satt i säkert en timme i bilen och bara babblade, för att mentalt förbereda oss för att gå ut i pissvädret. Men lika kul var det ändå och visst fick vi en hel del bilder. Jag har dessvärre ännu inte lyckats gå igenom dem (ingen laptop osv), men det är på gång. Jag ÄLSKAR för övrigt att Daniela bor i Vasa nu, vilket gör att jag kan trakassera henne med mitt sällskap mycket oftare än tidigare. 

 

daniela karro3 

Om fem dagar fyller jag år. 26 år. Det är väl en rätt bra ålder, även om det låter vuxnare än jag känner mig. Men så kändes det vid 18, så kändes det vid 22 och så kommer det förmodligen att kännas vid 30 också. Om tio år kommer jag att tänka att alla 26-åringar är unga, visst? Kämpar emot ålderskris här som ni märker. Fast eh, egentligen har jag inte alls ålderskris, för jag tror inte att jag nånsin har varit så här mycket mig själv som jag är just nu. 

 

gradu 

Som bäst sitter jag vid ÅA och ska skriva lite på min gradu. Finns det något skönare än att få ett sånt här meddelande (↑) när man själv känner att det stampar lite på stället? Det värsta är när någon ba "hehhe jasså jag skrev 15 sidor idag". Förutom gradun och det här blogginlägget sitter jag dessutom och skriver ner lite jobbiga would you rather-frågor som ska besvaras ikväll i samband med förtäring av maltbaserade drycker. Mycket viktiga saker på gång med andra ord... Ha en trevlig fredag nu! 

tisdag 3 oktober 2017 - 08:00

Had some drinks

FullSizeRender

 

Jag har gått och blivit helt besatt av Two Feet. Det är sällan jag så snabbt faller för ny musik och direkt börjar älska en ny grupp/artist, men det här bara golvade mig helt. Soundet, rösten, basen, gitarren – hela den här genren (indie/alternative/blues/rock?) bara knockade mig rakt av.

 

 

Jag lyssnar på dessa låtar om och om igen och tänker varje gång "den här är min favorit", tills jag lyssnar på nästa och ba "nej den här är nog min favorit", och så där håller jag på. Jag kan inte bestämma mig för vilken som är bäst, för alla är lika ohanterbart sköna. Jag rekommenderar att lyssna med hörlurar eller riktigt bra högtalare, du kommer att känna musiken i hela kroppen.

 

FullSizeRender 1

 

Som alltid med musik förknippar man den med en viss tidpunkt i livet och jag vet hur otroligt starka minnen av just hösten 2017 jag kommer att få av Two Feet när jag lyssnar på dem i framtiden. Bilderna i det här inlägget bara skriiiker Go Fuck Yourself, Had Some Drinks och Love Is a Bitch för mig.

lördag 23 september 2017 - 12:30

En torsdag

Jag skulle fota ett foto i timmen i torsdags, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag är helt usel på att göra såna inlägg, jag tror jag har lyckats en gång av kanske tio försök. Nå, det här blev istället ett några foton från i torsdags-inlägg.

 

IMG 5405

  

Jag är tillbaka på gymmet igen och det känns fruktansvärt bra. Jag kan räkna på fingrarna hur många gånger jag tränat i sommar, men jag ser det som att jag har haft semester helt enkelt – och inget fel med det. Jag angstade lite inför passet eftersom jag var övertygad om att all styrka har försvunnit, men nej, tvärtom nästan. Det blev ett lyckat benpass som nu gör sig påmint så fort jag stiger upp från en stol eller, gud nåde, går i trappor.

 

gymmet

 

Duschade på gymmet och for sedan raka vägen till stan för att springa lite ärenden. Feelisen när man stiger ut från gymmet, nyduschad och mör i kroppen, solen skiner och man ännu har hela dagen framför sig för att man farit till gymmet på förmiddagen... Aaaaah, det slår ganska mycket. 

 

IMG 5426

 

Gled in på Kaffia och testade veckans sallad, som den här gången var tacosallad. Öhh, behöver jag ens säga hur gott det var? Sen hann jag ännu fynda ett par hösttröjor på H&M före jag for vidare till mommos och moffas. Kvällen avslutades ännu med te och skvaller hemma hos Moa. 

 

IMG 5448

 

Ja ni ser ju, det blev inte många bilder alls. Jag har annars jobbat i Jeppis hela veckan, alla dagar förutom just torsdag. Nu är jag i Vasa och ska på måndag tillbaka till Jeppis för lite till jobb och graduskrivning. Hoppas ni har en skön helg på gång!

fredag 22 september 2017 - 07:00

Stolt hurri

Fotboll och de flesta andra lagsporter går hand i hand med heta känslor. Fula ramsor. Glåpord. Det hör till, det är en del av sporten och det bidrar till stämningen (sen att huliganism och slagsmål i dessa sammanhang är förkastligt är en helt annan fråga som jag inte tänker diskutera idag). Under en fotbollsmatch mellan VPS och KuPS lär Kuopio-anhängare ha skrikit "hurrit", vilket enligt dem själva var ett missförstånd. Oavsett så gjordes det en anmälan till Bollförbundet eftersom detta anses vara rasistiskt, skriver Svenska Yle

 

hurri svenska yleLäs mer här och här.

 

Jag tycker att det är en aning överdrivet att kalla det här för rasism. Någon form av kulturrasism isåfall kanske, men jag vet inte. "Tydligen var inte antirasismkampanjen värt något enligt Kuopioborna", läste jag någonstans. Ja, Rött kort till rasism-kampanjen innebär visserligen att ingen ska diskrimineras p.g.a. etnicitet eller språk... Men jag får ändå lite det är så synd om oss-vibbar av det här. Måste vi vara så känsliga?

 

Ordet må vara nedlåtande och jag är den första att bli förbannad om någon kallar mig det på fel sätt (läs sista punkten i det här inlägget, lol) och jag skulle också ha blivit provocerad om jag hade varit på den där matchen. Men så länge vi låter oss provoceras av det, så länge vi blir kränkta och så länge vi gör rasismanmälningar av det, så ger vi egentligen bara ordet mer makt. Jag tror liksom inte att det slutar bara för att någon skulle få böter. Eller har jag helt fel nu?

 

När jag jobbade på en finsk kundtjänst i Stockholm och kunderna ibland frågade varifrån jag kom (p.g.a. min accent), sa jag bara att jag är en rantahurri. Då blev de paffa, skrattade lite och sa sedan inte mera. Sedan har jag dessutom på senare dar upptäckt den finlandssvenska hiphopgruppen Likanen Etelä och numera är det ingen tvekan om att jag stolt säger att jag är en hurri. 

 

hurrii

Bild och artikel här.

 

Jag tycker att man ska sluta slänga bensin på elden. Det hjälper definitivt inte att vi tycker synd om oss själva och jag tycker heller inte att vi har någon rätt att tala om rasism, rent historiskt sett. Fittiga människor finns det oavsett om vi bötfäller dem eller inte. Tysta ner dem istället. "Hell yeah jag är hurri, du önskar innerst inne att du också vore en". Och så har vi ju det så aningen uttjatade, men lika användbara "Puhu sä mitä sä osaat niin mä puhun mitä mä haluan". Lite mobbning supportrar emellan är inte så där farligt.

 

H-U-R-R-I, straight outta motherfucking Kirkkonummi.

måndag 4 september 2017 - 19:00

Sommar 2017 over and out

September är här vilket betyder att det officiellt är höst, vilket i sin tur betyder att bloggkategorin Sommar 2017 kommit till sin ände. Före vi går vidare till Höst 2017 tänkte jag bjuda på en liten bildbomb från den gångna månaden. 

 

DSC 0002

 

Jag har ätit jordgubbar så att det står ut genom öronen. Impulsköpte en låda på 5kg för att vi trodde att vi skulle orka äta allt. Det började ta emot lite på slutet kan jag säga, hur gott det än är med jordgubbar och glass.

 

unia

 

Jag var på min första Konstens Natt i Vasa någonsin. Vi for och tittade på på Unias spelning och avslutade kvällen med utgång. Mycket lyckat!

 

Kajsa Samanen

 

Jag har umgåtts med vänner så mycket jag bara kunnat. Jag och Kajsa har hunnit ses lite oftare och ikväll ska vi igen ut på en hundpromenad. Jag blir så fruktansvärt sugen på att skaffa hund när jag hänger med hennes Ares alltså...

 

IMG 4872

 

Jag köpte en fisheye-lins till telefonen och här är en av de första bilderna jag tog med den. ÄLSKAR den, det är typ den bästa investeringen i år. Alla bilder börjar se ut som att de är tagna i nån cool musikvideo. 

 

suvilahti vaasa2

 

Jag har hängt med de här typerna. Gissa vem som prånglat den där lippisen på Samu, lol. Vi har tagit ut det sista av sommaren, filmat en musikvideo samt varit till Ollis ett par gånger. Ollis var sedan tidigare ganska obekant för dem, men det var inte särskilt svårt att sälja in konceptet. 

 

strand

 

Ett träd. No shit. Också med fisheyelins, men till kameran. Bilden är tagen ute vid Fäboda, som ju kan vara världens mest terapeutiska plats. Vet inte hur många gånger jag farit ut dit bara för att göra något, när man haft mycket att tänka på eller bara behöver vara ensam en stund. "Vad vore vi utan det här stället?".

 

brando kraftskiva

 

Veneziansk firades i Vasa med kräftor och nubbe, hos Elins pojkväns kompisar. På bilden ser det ju soligt och fint ut, men ungefär tio minuter efter att den togs så ösregnade det. Men lyckat blev det ändå!

 

IMG 5001

 

Jag var i Kokkola med mamma en dag och stötte på dessa visdomsord. Jag vet, vi ska "inte bära pengar till grannstaden" och så vidare, men så länge mina favoritjeans finns att köpa på Gina Tricot så blir det sådär. Sorry.

 

matias2

 

En sån där sommarkväll som man tittar tillbaka på under vinterhalvåret. Fullmånen uppe till höger, solnedgången bakom fotografen.

 

kroppen din trenger potet2

 

Jag köpte kanske världens finaste telefonskal. De som vet, vet (det vill säga alla som inte bott under en sten det senaste året). 

 

mamma roadtrip

 

Avslutningsvis var jag och mamma på en liten roadtrip till Haparanda i förra veckan. Det är så sällan vi råkar vara lediga samtidigt så vi bestämde oss att passa på. Jag köpte typ en tavelram och en klädställning, men som tur tycker jag på riktigt att resan är målet såna där gånger. 

 

Det var den sommaren det, pisskall, lite stressig, men festlig och alldeles underbar. Däremot är jag redan helt uppspelt över att få börja plocka fram ljusen till kvällsmyset!

onsdag 30 augusti 2017 - 16:30

Älskade morföräldrar

I sommar har mina morföräldrar haft födelsedag, präktiga 87 och 90 år fyllde de. Jag har så många gånger tänkt skriva ett längre inlägg om dem, men jag tycker att det är svårt att skriva om något som betyder så mycket för en. Var börjar man när man ska förklara hur oerhört kloka, visa och varma människor de är? Var börjar man när man ska försöka återge något av alla de otroliga livsberättelser de har delat med sig av? 


Som barn var jag ofta hos mommo och moffa om dagarna och mamma har berättat hur jag gick från att vara mammas flicko till moffas flicko på en sekund när han kom och hämtade mig. Jag liksom började ignorera mamma när jag sattes i bilstolen bredvid moffa, för då var jag med honom och då kunde inget komma emellan. Moffas lugn, ärlighet och trygghet gör att människor dras till honom. Han har världens största hjärta och bryr sig så mycket om andra, han ställer alltid upp och han fixar alltid en lösning om det uppstår ett problem. Av alla män jag någonsin känt vet jag dessutom inte om det finns någon som respekterar kvinnor så högt som moffa – jag har aldrig hört en nedvärderande kommentar komma ur hans mun, aldrig någonsin. Det kan jag tycka att är så beundransvärt av en man född 1927 och gift på 50-talet (hemmafrutidningarnas guldålder).

 

moffa1

Om jag ens kunde förstå vad hälften av dessa 90-åriga ögon har sett. 

 

En ständig nyfikenhet och engagemang i andra människor är något jag tror att jag har fått från mommo. Jag känner igen den där förmågan att ha stenkoll på allt och alla, men mommo är nog snäppet vassare än mig ändå. "Men vet du inte? Det är ju hennes mosters svägerskas systerson". Ofta sitter jag som ett frågetecken när hon berättar om saker och ting, men jag har ändå alltid älskat att lyssna på hennes berättelser. För hon är en berättare minsann och jag glömmer aldrig hur mysigt det var när hon läste sagor för oss. Dessutom har hon skrivit i hela sitt liv. Så ni märker ju, jag och mommo har en hel del gemensamt. Jag har t.o.m. märkt att jag låter exakt som mommo när jag brister ut i skratt. Det låter mest som något slags hostljud följt av ett ljudlöst skratt, förstår ni hur jag menar? "HhHHHHhhh....!!!!", och så viker man sig dubbelt för att man inte får luft. Väldigt svårt att förklara. 

 mommo

Världens finaste mommo! 

 

Mommo och moffa gifte sig sommaren 1953, vilket betyder att de varit gifta i 64 år. Sextiofyra år. De har stöttat varandra genom hela livet och deras teamwork är så beundransvärt. De har alltid något på gång, de är alltid ute och far på stan, de fixar alltid med något i huset och på gården... Jag som typ sextio år yngre önskar att jag hade hälften av deras energi! Och jag hoppas att jag ska hitta någon som orkar kämpa med mig genom hela livet också.

 

mommomoffa

Annandag bröllop 1953 // Moffas 90-årsdag 2017 

 

Mommos nybakta bullar, klätterträdet på bakgården, de bandade barnprogrammen på VHS, det spännande skjulet på andra sidan vägen, sockerbitarna i kylskåpet, när vi övade att skriva och rita, Mumin-limsan som alltid fanns i kylskåpet, all sport vi tittat på tillsammans på TV, mommos limpa, Jaro-matcherna med moffa, glasspinnarna i nedersta facket i frysboxen, alla samtal vid köksbordet genom åren... Jag skulle kunna räkna upp så många fina minnen från det där stället. Mommo och moffa, tack för att ni alltid tagit hand om mig som er egen, jag älskar er! ♥

onsdag 16 augusti 2017 - 23:15

Fuck dåligt samvete

Är det inte på sommaren man borde känna sig som allra piggast och ha mest energi till att hitta på saker om kvällarna? Nå, inte jag tydligen! Helt ärligt, det jag oftast vill göra när jag slutar jobbet är på sin höjd att ta en kaffe på stan, sen vill jag bara hem och slänga mig på soffan. Förra veckan hade jag min sista jobbdag för den här sommaren och jag känner även nu, trots att jag är ledig, att tiden bara springer iväg från mig. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte till, inte ens de dagar jag inte har något inplanerat. Det är inte bara sommaren som har rusat iväg, utan egentligen känner jag varje dag att jag inte riktigt hinner med allt jag skulle vilja. 

 

Ibland har jag kommit mig själv med att skynda mig hem för att hinna göra ingenting. Hela sommaren har jag ändå känt att jag inte riktigt haft tid för det, att på riktigt varva ner. Jag har hela tiden haft något som måste göras, någonstans jag måste vara, någon jag måste träffa. Sen har jag varit tvungen att försöka somna någorlunda i tid för att väckarklockan ringt 05:50 varje morgon.  

 

DSC 0591a

 

Som tur vet mina vänner att jag har ett ganska stort behov av egentid, men ibland blir jag också irriterad på mig själv. Jag blir irriterad både på det här draget som kan ses som att jag är lat och osocial, men jag blir också irriterad på att jag får dåligt samvete och att jag tänker just så om mig själv: att jag är lat och osocial. För det är ju inte det det handlar om. Vissa människor vill ha fullspäckade scheman, vissa vill träffa en massa människor varje dag, medan vissa faktiskt slappnar av bäst i sitt eget sällskap och behöver egentid för att kunna varva ner. 

 

Jag trivs bäst när jag får träffa vänner ett par gånger i veckan (utöver skola/jobb), gå på gym några gånger i veckan, men också ha ett par kvällar i veckan som är helt lediga från allt. Det här går inte alltid så bra ihop med att jag också vill vara alla till lags och att jag är usel på att säga nej. Jag glömmer ofta bort mig själv och det här må låta som något man fjäskande säger under en arbetsintervju, men jag lägger ofta andra människors behov framom mina egna. Ibland önskar jag att jag kunde bry mig mindre om vad andra tänker och tycker, men ett av mina största ångestmoment i livet är att någon ska vara sur eller besviken på mig. Det här jobbar jag skitmycket på. Jag vill kunna säga nej utan att spontant känna att jag måste förklara och ursäkta mig, bara för att jag är rädd att göra någon ledsen eller sur.

 

DSC 0607a

 

Jag stannade och pratade lite med en kompis på jobbet och vi båda konstaterade just det här: hur ska man hinna med allt? Hur ska man hinna jobba, gå i skola, vara social, ta hand om sig själv, träna, läsa böcker, äta hälsosamt, slappna av – och sova åtta timmar varje natt. HAH! Det är en omöjlig ekvation. Hur gör folk med barn? Helt seriöst?

 

Nu när jag har ett par veckor lediga känner jag av en liten stress att både hinna göra så mycket som möjligt, men också att hinna göra ingenting. Är det någon som känner igen sig? Min poäng är kanske att vi alla har olika stort behov av egentid och olika stort behov av sällskap. Vi mår bra av olika slags scheman. Acceptera olikheterna och våga framför allt tänka på dig själv ibland. Blir någon sur för det så är det inte ditt problem. 

torsdag 10 augusti 2017 - 13:00

Senaste tiden genom mobilen

I detta nu har jag 1225 bilder på min kamerarulle på mobilen – och då är det inte länge sedan jag tömde den. Enligt telefonen har jag 79 videor, 114 selfies, 433 screenshots och resten är vanliga foton. Då har jag dessutom tagit bort inställningen som automatiskt sparar WhatsApp-bilder på kamerarullen. Jag tänkte dela med mig av några av den senaste tidens mobilbilder, helt utan röd tråd eller logisk ordning. 

 

karolinah

 

Jag hade klänning på mig en dag, så det var tvunget att förevigas. Jag är världssämst på att använda klänningar, trots att det kanske är det bekvämaste plagget som finns, åtminstone såna här sköna vardagsgrejer. Bilden är tagen på Vasa flygfält, jag hade precis skjutsat syrran dit då hon skulle tillbaka till Sverige.

 

sundom

 

Fick äntligen fara på nära håll och titta på en vindmölla, har alltid velat fota dem underifrån. Jag vet inte ens om man får gå in på området sådär haha, så jag kan ju låta bli att säga var det här bilderna är tagna (HMMM VAAAR MÅNNE?). 

 

kaffia

 

For på kaffe med Sara efter jobbet i en dag. Det är knäppt hur lite jag har hunnit träffa kompisar i sommar ändå. När vi satte oss ner och talade märkte vi att vi inte hade setts sen nångång tidigt på våren... Ursäkta den extremt söndertjatade frågan, men vart far tiden egentligen?!

 

choker

 

Två selfies från den här kvällen, alltså fredagen på Jakobs Dagar. Till vänster är obviously före jag for ut och till höger i Skolparken, haha... Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om chokers förresten. Lite hatkärlek tror jag. 

 

bensin

 

Två dagar i rad hände det här! I tisdags skulle jag hämta en kompis från Kokkola och när jag startade stod det "100 km till tom tank", sen körde jag typ fem kilometer och så stod det plötsligt noll kilometer till tom tank, paniiiik. Men det klarade sig. Till höger är den där perus bilden jag skickar åt familjegruppen: "Klarar jag mig till jobbet och tillbaka med det här tror ni?". Med Hondan har det blivit lite av en sport: vem klarar av att köra bilen sist utan att behöva fara och tanka...

 

provhytt

 

Såna här bilder finns väl i varje människas kamerarulle? Ni vet när man inte kan bestämma sig och måste skicka runt bilder åt alla man känner, otåligt vänta på svar (hur kan någon ha något viktigare för sig liksom?) och sedan ändå välja tvärt emot vad folk säger. Det blev den ljusare hupparin, fast jag nu här på bilderna tycker att den mörkare ser snyggare ut. IRL var den högra bättre haha!

 

screenshots

 

Sen har vi alla miljontals screenshots då, eller 400+ var de väl. Orkar inte förklara dessa desto mera. De är screenshottade för att de är roliga. Är helt besatt av Game of Thrones förresten, vilket jag ju inte är ensam om, men liksom... Den här nyaste säsongen är ju bara SÅ SJUKT BRA! ER DET MÅNDAG SNART? NEJ. 

 

snellman loma

 

Jag i början av sommaren vs jag nu. Vill ha det där vänstra filtret IRL, haha. Finns på Snap under namnet kjld91 om nån vill se mina awesome stories. Hej vet ni vad? Idag var sista jobbdagen för mig på en stund – och NU TAR JAG LOMA! 

måndag 7 augusti 2017 - 12:00

Varför jag inte flyttar till Åbo

Jag har tänkt skriva det här inlägget ett bra tag nu, men har inte varit säker på hur jag ska uttrycka mig och har inte velat jinxa något. Jag har velat fundera och ta reda på före jag slänger ur mig något. Nu börjar jag ändå känna mig så pass säker på mitt beslut att jag kan berätta för er om vad jag riktigt har i görningen. 

 

Jag har studerat till lärare. Jag har gått alla kurser och praktiker, jag har skrivit min kandidat och har nu bara den där lilla gradun kvar. Efter det kommer jag att vara pedagogie magister och färdig klasslärare. Jag har tidigare svarat på frågan om jag ens vill bli lärare och det var ett semitveksamt svar jag gav egentligen. Någon kanske minns hur stressad jag var under den sista praktiken också (och då ska ni veta att jag censurerade mitt humör rejält under den månaden). 

 

Jag har trivts med studierna, jag kan absolut tänka mig att jobba som lärare och jag vet att jag skulle vara bra på det. Min tanke har hela tiden varit att jag ska fara till Åbo för att läsa vidare för att få modersmålsbehörighet för högstadiet... tills det en dag bara slog mig: jag vill inte. Det är bara något jag har intalat mig själv att jag borde göra. Det är alltid med en liten klump i magen jag har tänkt på det, men har skyllt på att det hör till. Det var en känslomässigt hektisk dag, då jag på morgonen satt och googlade lägenheter i Åbo, men på eftermiddagen istället kollade upp kurser att gå inom ett helt annat ämne på ett helt annat ställe. 

 

Jag har försökt analysera mig själv: är det lathet som stoppar mig? Är det feghet? Är det för att jag har dåliga erfarenheter av Åbo? Men nej, nej och nej. Jag vill mer än gärna studera vidare. Jag är inte rädd för nya utmaningar. Och jag skulle gladeligen flytta söderut om det var rätt studier som väntade på mig där. 

 

skugga

 

Jag sökte runt och hittade flera linjer som skulle passa mig så mycket bättre. En sekund ville jag söka in till Arcada, nästa sekund till Soc & Kom och sen hamnade jag plötsligt in på någon finskspråkig medialinje i Helsingfors. Problemet är att mina stödmånader inte räcker till för en längre utbildning till. Det här är ju ett ämne jag skulle kunna skriva ett helt skilt inlägg om – att man straffas om man vill studera mera. Men vi skippar det idag. 

 

Nio återstående studiestödsmånader känns helt enkelt inte värt att slänga bort på något jag nog kan tänka mig att jobba som. Så vet ni vad jag kommer att göra nu? Inkommande läsår kommer jag att a) jobba lite b) skriva gradu och c) läsa masskommunikation som biämne. Jag har idag anmält mig till kurserna Journalistikens grunder och utgångspunkter, Teoretiska perspektiv på masskommunikation och massmedier samt Introduktion till digitala medier och webben som massmedium. Och jag är så TAGGAD!

 

Det här biämnet har funnits rakt framför ögonen på mig de senaste fyra åren och jag har bara blint ignorerat det. Jag är ändå glad att jag slutfört (håller på att slutföra) mina Peffan-studier också, för om det här går vägen nu så kommer jag alltså att bli utexaminerad klasslärare med modersmål och masskommunikation som biämnen, vilket faktiskt känns som att det öppnar en hel del fler dörrar än om jag bara hade ett av dem. 

 

Vad lär vi oss av detta? Haka inte upp dig på vad du känner att du borde göra. Om det är något jag har lärt mig är det att följa magkänslan. En gång i tiden var det magkänslan som förde in mig på lärarstudierna och jag ångrar det inte en sekund, men nu är det också magkänslan som gett mig modet att axla om – igen. 

 

karolina warhol

Lärare, journalist eller en sån där som "jobbar med media"? Det återstår att se!

onsdag 2 augusti 2017 - 17:00

Sanon kukkuu ku jäbät mua kutsuu

Jag har lite smått börjat umgås med ett nytt gäng på sistone. Det var av ren tillfällighet som jag lärde känna dessa typer som jag sedan tidigare inte hade någon aning om vem de var, jag hade inga gemensamma vänner med dem på Facebook (alltså inga, hur är det ens möjligt?) och vi har tidigare inte rört oss i samma kretsar över huvud taget.

 

När jag tidigare har laddat upp bilder av mina vänner på bloggen har det aldrig känts som att det behövts någon presentation, men nu känns det jätterandom att plötsligt slänga upp bilder på en massa helt nya människor och referera till dem som personer jag känner. Därav denna lilla förklaring. 

 

Det är ett gäng finnar jag har gått och nästlat mig in hos. "Vaasan threefiddy" haha. Snabbt blev jag deras hurri-maskot och jag vet inte om jag någonsin har tagits så väl emot av nya människor förut. Jag ska kort presentera några av dem för er. (Det bästa är ju att jag kan skriva om dem här på bloggen utan att de förstår ett ord av det.)

 

matias2

Matias.

 

Den här killen sprang jag in i av en slump och vi märkte snabbt att vi hade mycket gemensamt, bland annat musik, att uttrycka sig i bild och text samt en fascination för det andra inhemska. En fruktansvärt rolig kille som jag säkert kommer att berätta mer om. Han retar mig för att jag uttalar hans namn som vi gör det, liksom med långt i, då man egentligen ska uttala det MATIASS ni vet, argt och finskt.

 

peruna p

Peruna.

 

Sen har vi Peruna som heter något annat på riktigt. Men han kallas för potatis alltså. Eller "pääro" kanske man skulle kalla en finlandssvensk motsvarighet, eller varför inte Puffen för den delen – likheterna är slående. Peruna chockerade mig en kväll när han, som annars inte talar många ord svenska, plötsligt sjöng hela låten Volvo 142 felfritt. Vi duettade och bondade sedan över Volvo resten av kvällen.

 

stuba samu

Samu.

 

Sist men inte minst har vi Samu, som jag förknippar med ett stort leende och illaluktande humor. Han tog emot mig med öppna armar när han fick reda på att jag gillar In Flames, öl – och att jag dessutom jobbar på köttfabrik. Inte så svårflörtad!

 

Det här är kanske kärngänget av de jag lärt känna på sistone, så nu får ni börja bekanta er med dem också. Ryck tag i dem på stan i Vasa och säg att ni såg dem på min blogg. Nånej, men förstår ni vad jag ville med detta? Det hade varit lite märkligt om jag i det här inlägget plötsligt hade skrivit: "och så for vi till Peruna och grillade resten av kvällen". Ni ba aj vem for ni till?

 

kribekilistuba2

Kribe, Kili & Stuba. KVG är många fler egentligen, men de här utgör kärnan. 

 

Ibland gör de här gubbarna musik också och då går de under aliasen Kribe, Kili och Stuba samt gruppnamnet KVG. Observera att deras låtar är gjorda med en nypa salt och jävligt mycket humor, så det är inget för de allra mest finkänsliga. HÄR kan ni lyssna på deras nyaste låt Kesäbiisi v2.

 

På Youtube heter deras kanal DrunKKaus, haha. Kul ordlek, tycker jag åtminstone.