Vill jag ens bli lärare?

måndag 7 mars 2016 - 14:33 | 2 Kommentarer

Jag fick en notifikation om att det trillat in ett nytt svar på min gamla bloggenkät som jag tydligen låtit stå kvar på min förra blogg, där en läsare undrade varför jag vill bli lärare. Det börjar vara studenttider och småningom ansökningsdags, så detta är ju aktuellt för några. Och om fler känner att de vill ge respons, eller berätta anonymt vem ni är, så får ni jättegärna fylla i enkäten ni också. Alltid intressant att höra lite från er också! Klicka HÄR.

 

När jag gick i lågstadiet ville jag bli lärare. I högstadiet visste jag ingenting. I gymnasiet ville jag bli tandläkare. Sen ville jag ingenting. Tog ett par mellanår och redde ut tankarna. Ville sedan bli journalist. Började studera litteraturvetenskap. Ändrade mig och ville bli modersmålslärare via Peffan istället. Så här är jag nu. Och känner mig ganska säker på mitt beslut. Åtminstone så pass säker att jag inte kommer att byta flera gånger. Alla har inte något de drömmer om till 100%, och det är helt okej. Det räcker med att vara 97% säker. Eller 73%.

 

Jag vill (kan tänka mig) att bli lärare för att jag har lätt att få kontakt med människor och folk öppnar sig ofta snabbt för mig. Detta är direkt nedärvt från mamma. Även hon med modersmålslärar- och journalisterfarenheter i bagaget, så det går kanske lite i släkten. Det är inte så att min gigantiska stora dröm i livet är att bli lärare, men det kändes som att det är de här studierna som jag kommer att vara tillräckligt intresserad av för att orka med - och sedan ge mig en examen som jag är nöjd och stolt över. Det är inget flum, jag vet vad jag blir. Dessutom öppnar en lärarbehörighet många andra dörrar än bara skolans dörrar. Det finns utbildade klasslärare inom alla möjliga olika branscher, allt från media till politik. 

 

Jag kände att detta var en bra utbildning att ha på pappret och som dessutom ger mig behörighet att jobba med något som känns roligt och givande. Läraryrket är krävande, men det ger så otroligt mycket också. Att se elever lyckas, att faktiskt kunna hjälpa någon, det är en speciell känsla. Man behövs och man gör skillnad! Det känns också som ett yrke som inte kommer att kunna ersättas av robotar inom en närbelägen framtid. Om allt går som planerat får jag dessutom behörighet att jobba med mitt ämne i högstadiet och/eller gymnasiet, vilket skulle vara underbart. Folk tror att jag är out of my mind när jag säger det, men JA, jag skulle älska att undervisa modersmål och litteratur för tonåringar.

 

Och så har vi ju juni, juli och augusti.

 

tjejkvall1

Jag och en massa andra blivande lärare! Här har jag skrivit ett inlägg om själva klasslärarstudierna vid Fakulteten för Pedagogik och Välfärdsstudier.

Kommentarer

  • Cindy

    07.03.2016 16:29 (1 år sen)

    "och så har vi ju juni, juli och augusti" --> spot on :D Den som säger att det inte är en fördel med utbildningen ljuger! och jullov... och sportlov... och påsklov... och..


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.