tisdag 28 februari 2017 - 10:40

Sensationslystna skvallertanter

Jag tror jag har insett varför jag har bloggat så himla inaktivt de senaste veckorna. Eller nej, månaderna. Det var något jag gick igenom i höstas, och som pågått egentligen mer eller mindre hela vintern, som har varit lite jobbigt och jag inte vetat om jag ska skriva om på bloggen eller inte. De flesta vet redan om det, det är ingen hemlighet, men det har ändå känts förjävla jobbigt att skriva ner något konkret. Så det har kommit fram lite mellan raderna istället. Jaja.

 

Nå, det var inte själva grejen som gjorde att jag slutade blogga. Eller jo, den första tiden kanske. Men det som fick mig att må illa var när jag en dag fick höra att folk börjat skvallra. Visst förstår jag att ens släkt, vänner och bekanta frågar och undrar. Jag tycker att det är BRA när folk frågar rakt av mig. Men när jag fick höra att någon, vet ni, kompis bekants kusins svägerska (typ) – frågat en annan kompis bekants kusins svägerska något i stil med: "Oj, berätta allt om det där med Karro, vet du några smaskiga detaljer?!". Jag varken känner personen som frågade eller blev tillfrågad. Det var inte bara den där ena gången, utan flera olika rykten har nått mig från olika håll. Det har gjort att jag blivit lite så där fuck off jag tänker sluta skriva så ni inte har något att tala om längre.

 

Har man så jävla lite att göra att man måste skvallra om andras privatliv, om människor man aldrig ens träffat, då kanske man borde skaffa sig en ny hobby. Alla är vi nyfikna, alla skvallrar vi ibland, men liksom va?! Varför bryr sig någon om vad jag håller på med? Jag blev riktigt illa till mods av allt det här, så jag undrar om det kan vara därför jag omedvetet helt slutat dela med mig av mitt liv ett tag. Kanske. 

 

Vissa människor är förbannat sensationslystna att de måste ha det senaste skvallret om allt och alla, oavsett om det stämmer eller inte. Utan att ta hänsyn till hur det känns för de inblandade. Ta styckmordet i Jakobstad som ett lite mer makabert exempel: jag hade hört allt om händelsen samma kväll som polisen hade hittat de första kroppsdelarna. Och då hade jag inte ens aktivt försökt ta reda på något. 

 

Ja jag vet inte alltså. Fråga rakt istället. 

 

karolina selfie upnorth

Fint väder har vi ju åtminstone.

 

måndag 20 februari 2017 - 21:30

Vinkvällen som slutade på Hullupullo

En bula i bakhuvudet, en sprucken telefonskärm och mystiskt domnande armar... Det var resultatet av tjejkvällen med Emma och Daniela i lördags. Jag säger inte vilka symptom som hör ihop med vilken tjej, men det var inte alltså bara jag som har varit lite sliten efteråt haha. Vi började kvällen hemma hos mig. Jag hade köpt två flaskor vin som vi skulle dela på, men upptäckte sen till min förvåning (eller förtjusning?) att jag redan hade en flaska hemma i skåpet. Nåväl. Hur många flaskor som blev uppdruckna låter jag förbli osagt, men fnittrigt blev det åtminstone. 

 

IMG 0998

santa helena

Det här billiga skitvinet är helt sjukt gott, tips tips bara till alla fattiga studerande.

 

Vid 23-snåret gick vi iväg till Ollis för att dansa rövarna av oss lite... Men efter en stund kläckte vi den fantastiska idén att fara till Hullupullo istället. Jag hade faktiskt aldrig varit där tidigare så det var ju en... upplevelse. Helt sjukt roligt hade vi, DJ:n spelade seriöst allt jag önskade och jag vet inte när jag senast skulle ha skrattat sådär mycket. Tack tjejer för årets hittills bästa kväll! Danielas inlägg om kvällen hittar ni här och Emmas här.

lördag 18 februari 2017 - 08:35

De senaste dagarna genom linsen

Jag har varit hemma i Jeppis i en vecka p.g.a. ingen schemalagd skola, så jag kom tillbaka till Vasa först igår. Jag har gjort det där samma vanliga: umgåtts med vänner och familj, besökt Friends & Brgrs, hälsat på morföräldrarna, druckit lite vin... Jag har haft det bra helt enkelt. Jag ska visa några bilder från den föregående veckan. 

 

gamla hamn

En fantastisk solnedgång i Gamla Hamn.

 

zacke asmus2

Älskade lillebror fyllde 18 år ♥

 

tulpaner

Tulpaner hemma hos Kajsa, man får ju vårstämning!

 

gamla hamn 2

En till bild från den där solnedgången. 

 

DSC 2

Ute på skogsäventyr med Kajsas Ares. 

 

DSC 0003

Kalas!

 

DSC 0035

Gullo Ares igen.

 

Nu är jag som sagt tillbaka i Vasa igen och ikväll kommer Emma och Daniela hit, hur kul?! Har sett fram emot det hela veckan. Men först ska jag iväg till gymmet, sen måste jag ännu hinna handla och laga lite mat före tjejerna dyker upp, så nu måste jag kila. Ha en riktigt fin lördag allihopa! 

torsdag 16 februari 2017 - 16:00

Håll hårt i drinken, abiturient!

ABI TEN, KOM OCH KÄNN! ABI TIE, NU SKITER VI I E! Jag kan inte riktigt fatta att det idag är sju år sedan vi stod på de där lastbilsflaken och skrek halsen av oss. När jag såg lastbilarna idag fick jag ett litet stick i bröstet, liksom hjälp, vart har tiden farit, oj vad man var careless, man hade heeela livet framför sig... Men nästa sekund mindes jag ovissheten man levde med på den tiden. Ingen aning om vad man ville, ingen aning om vem man var och ingen aning om hur livet skulle se ut om ett år. På gott och ont.

 

penkkis jg 2010

Feelisen på topp i skolan!

 

Visst var det på ett sätt en helt underbar tid, att vara 19 år, abiturient och helt utan framtidsvisioner... Men inte skulle jag byta plats om jag fick. Tänk ändå vad mycket man hinner lära sig på sju år. Jag har hunnit testa på att bo i Sverige, jag har påbörjat flera olika studier, jag har flyttat från Stockholm till Åbo till Vasa, jag har hunnit jobba med en massa olika jobb och jag har framförallt lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om människor överlag. Ju äldre jag blir desto mer cynisk blir jag. Jag tror helt enkelt inte längre det bästa om människor. Det kanske i sig är lite tragiskt, men det innebär också att jag inte är lika naiv idag. Men man blir nog aldrig fullärd och om ytterligare sju år kommer jag säkert att titta tillbaka på den 25-åriga Karolina på samma sätt som jag idag ser tillbaka på 19-åringen.

 

abi 10

ABI ABI ABI, HEJ HEJ HEJ...

 

Själva ABI-dagen var en av de roligaste dagarna i mitt liv. Stämningen var på topp, vårt program i skolan var säkert det bästa Jakobstads Gymnasium någonsin skådat (enligt min ytterst objektiva åsikt) och vi pimplade i oss öl på skoltoaletterna (detta börjar ju vara preskriberat nu). Vi hade visserligen 25 minusgrader den där dagen, men solen sken och jag kan inte minnas att man ens skulle ha frusit. Man glömde liksom lite bort att man ännu skulle skriva studenten också, haha...

 

abi abi abi

På russebussen, eller jag menar lastbilsflaket // Sista måltiden vid vårt bord ♥

 

Det som jag däremot inte brukar vilja nämna när jag talar om penkkisminnen är att kvällsfesten sket sig fullständigt för min del. Allting började bra: vi åt middag, vi dansade och bara njöt av att fira att nu vara (typ) lediga från skolan. Jag hade bara druckit ett par öl på hela dagen och kommer ihåg kvällen i detalj. Det sista jag minns är att jag stod och pratade med en engelsman vid bardisken. Jag kommer ihåg hur han såg ut, vad han hette och vad han gjorde i Jakobstad. Men sen – total blackout. En kompis som såg detta har berättat att jag först stod vid bardisken som vilken normal människa som helst, för att sedan bara plötsligt säcka ihop. Därefter har jag blivit utburen, satt i en bil, skjutsad hem och i princip spytt ett dygn (jag spyr aldrig, och absolut inte av några öl).

 

Jag minns absolut ingenting från det att jag stod vid bardisken till det att jag vaknade i soffan nästa dag. Jag har skämts så mycket över det här att jag inte har velat tala om det, men jag tänker att det kan få någon att hålla extra hårt i sin drink nästa gång de är ute. Jag brukar inte gå runt och påstå att jag blev drogad den där kvällen, för det vet jag faktiskt inte, men något konstigt hände. Orsaken till att jag inte velat prata om det är att jag inte orkat ta emot kommentarer som "äh, du var bara för full". Det vet jag att jag inte var, men sällan hjälper det att förklara det för folk som bara ser en som en dum 19-årig ABI vet ni. "Eget fel jävla fjortis, sluta skylla från dig", typ.

 

DSC 0062

Glider omkring i min gamla ABI-tröja idag.

 

På tal om droger var det här en av våra fiffiga slogans: "CannABIs? Yes we can!". Detta förstås inspirerat av Obamas "Yes we can". Ironin är slående med tanke på att jag mot min vilja kanske har fått något starkare i mig den där kvällen. Jag är annars en ganska stark motståndare av all sån skit och tycker att det är tragiskt att det som var ett absurt skämt för oss idag snarare skulle passa in på varannan jeppisungdom. Cannabis, gräs, marijuana, hasch (jag vet inte ens vad som är vad), inget sånt fanns ens i min världsbild när jag tog studenten. Man hade kanske hört talas om någon som testat gräs nångång. Men nu verkar det som att varannan unge röker på varje helg. Vad hände där? Men det är en helt annan diskussion som jag kanske går in på en annan gång...

 

Jag vill bara säga att ni ska ta hand om varandra, hålla hårt i era drinkar och för guds skull inte lämna någon ensam. Jag hade tur att jag hade vänner och pojkvän som tog hand om mig den där kvällen, jag vill inte ens veta hur det hade kunnat sluta annars.

onsdag 15 februari 2017 - 08:00

Hur hålla kvar motivationen?

Nu har jag tränat aktivt i snart i tre månader. Ni som läst min blogg länge vet att jag ogillar allt vad vikt- och träningshets heter, men att jag ändå alltid varit intresserad av hälsa och välmående. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra, tvärtom. Så idag måste jag skriva lite om träning och hur jag lyckats att äntligen hitta en bestående motivation och ett sätt som fungerar för mig. 

 

Jag har börjat träna på gym... många gånger. Jag har varit så sjukt taggad varje gång: jag har skött kosten strikt, jag har kört stenhårt varje pass, jag har börjat följa en massa träningskonton på Instagram för att få inspiration, jag har skrivit upp resultat och mål, jag har tagit före- och efterbilder... Men sen har jag tappat motivationen lika snabbt som den dykt upp. Den här gången vågar jag däremot påstå att jag har hittat motivationen på ett helt annat sätt och jag ser verkligen ingen orsak till varför jag skulle sluta träna den här gången.

 

Det var i början på december som jag skaffade gymkort. Jag delade upp muskelgrupperna i tre olika pass och satte upp ett veckoschema: tre dagar styrketräning och en dag kondition. Och samma schema kör jag med fortfarande. Jag har fått öka vikterna en hel del, jag orkar springa längre, jag är piggare, starkare och känner mig friskare. Plötsligt är jag en person som stiger upp och tränar på förmiddagen, det skulle jag aldrig ha trott för ett halvår sedan! Men vet ni vad det viktigaste har varit för mig? Att jag har lagt upp ganska vaga mål: träna typ tre dagar i veckan. Öka vikterna sen när det känns som att det går. Ät nu kanske inte godis alla dagar i veckan. Ett skitdåligt pass innebär inte misslyckande. Det är helt okej att skippa konditionspasset någon gång. Stressa inte.

 

Häromveckan orkade jag ingenting under konditionspasset. Det blev istället till en halvtimmes promenad på löpbandet. Vad onödigt, tänkte jag först. Sen insåg jag att det ju ändå var hemåt. Veckan därpå orkade jag istället springa fem kilometer utan att pausa – en enorm bragd för att vara jag. Kanske berodde det på sömnen, kanske på kosten, eller kanske på att någon förkylning äntligen hade gått om helt, men poängen är att det inte spelar någon roll. Jag tar inte förgivet att orka springa lika långt nästa gång och jag kräver det absolut inte av mig själv heller, för det är inte det som är huvudsaken. Dagsformen spelar en stor roll och det är helt okej. Det är inte ett steg bakåt bara för att det gick bättre under förra passet. 

 

Genom att jag på något sätt lyckats omfamna det här tankesättet har min motivation hållits konstant eftersom jag aldrig känner att jag misslyckas. Det att jag tar mig till gymmet är en vinst i sig. En annan grej som varit viktig för mig är att skippa vågen, spegeln och måttbanden helt. För vad fan spelar de för roll? Den här gången följer jag inga fitnesskonton, jag väger mig inte och jag tar absolut inga före- och efterbilder. Jag vill inte träna av negativ yttre motivation och därmed gå till gymmet p.g.a. ångest, utan har strävat till att hitta den där mytomspunna inre motivationen som får mig att längta till gymmet för att jag får såna sjuka endorfiner av det. Och vet ni, jag har hittat den. Den är inte helt lätt att gräva fram, men när man väl landar i det är det så hiskeligt skönt.

 

Det här är inte före och efter någonting, det enda som har hänt är att jag numera är en person som tränar och mår bra av det. Men en dag i taget, det är inte bråttom någonstans.

 

hamburgare och vin2

Hamburgare och vin är fortfarande precis lika viktigt...

måndag 13 februari 2017 - 17:30

Kaffia

Har egentligen inte alls tid, men tänkte bara att jag skulle dela med mig av några bilder från när jag var på Kaffia med Sara häromdagen. Mysigt café med mysigt sällskap, vad är nu bättre än det? Jag tycker att det är så bra att kunna ta en smoothie när man går på café, annars blir det alltid att jag tar något bakverk. Och inget fel med det egentligen, men efter kaffet skulle jag iväg på träning och då känns det bättre med en smoothie i magen. Perfekt! Men sen igår träffade jag Kajsa en snabbis på kvällen och fick då smaka på lite fastlagsbullar istället heheh, alltså... SÅ gott. 

 

kaffia cafe smoothie

DSC 0038

kaffia cafe jakobstad

WhatsApp Image 2017 02 13 at 17.19.26

 

Jestas, ser ni hur mitt hår börjar se ut förresten? Fick som tur beställt en klipp- och färgtid idag, jag fattar inte varför tummen alltid sitter så djupt när jag ska ringa dit. Men nu får jag snart fara och fixa både utväxten och kapa några cm, much needed. Nåja, nu måste jag återgå till det där gradudokumentet... Later!

måndag 6 februari 2017 - 18:11

Anekdoter från Vasas nattliv

Idag hade vi en ovanligt lång skoldag och således blev det många kaffepauser också. Under en av pauserna satt jag och pratade om helgen med tre andra tjejer och berättade samtidigt om en lite småpinsam händelse som inträffade i lördags. Vi skrattade så vi grät och det hela slutade med att alla drog varsin historia i samma kategori. Jag tänkte nu förgylla er måndag genom att dela med mig av dessa. Samtliga anekdoter är alltså sanna, varav en har mig som huvudroll och inträffade i lördags. 

 

1

Du går fram till ett gäng i rökrutan och börjar small talka lite. I sällskapet står några andra i din egen ålder samt två ordningsvakter, varav ens huvud pryds av en präktig flint. Stället är lite stökigt och många av de som röker springer runt utanför inhägnaden. Den andra ordningsvakten ger en kommentar om att du och dina vänner är duktiga som hålls inne i rökområdet, trots att ni inte ens röker. Du instämmer och ska skämtsamt säga att ditt sällskap ju är de enda med lite vett i huvudet här – men hör istället orden "vi är ju de enda med hår på huvudet här" komma ut ur din mun, samtidigt som du stint stirrar på den skalliga mannens blänkande hjässa...

 

ollis snaps2

 

2

Du har precis börjat gå en ny kurs i skolan och har noterat ett killgäng som du annars inte brukar gå samma kurser med. En av dem känner du ganska bra, låt oss kalla honom Johan, medan de två andra är såna där som du har sett i svängarna, men inte riktigt kommer ihåg namnen på. Handär killen med keps har du ändå fått för dig att heter Robert och brukar hänga med just Johan även utanför skolan. 

 

Så dricker du lite vin en lördag och går till en av Vasas barer. Du får syn på en kille som du är säker på att är killen från skolan, "killen med keps som du tror att heter Robert". Du går fram och säger: "Hej, Robert, visst?". Ni har ju något gemensamt att prata om nu. Jo jo, visst heter han Robert. "Vilken bra presentation ni hade i fredags". Han ser ut som ett stort frågetecken. "Ja, alltså vi går ju samma kurs", säger du och känner dig lite stött för att han inte verkar känna igen dig. Robert påstår att han inte ens går på ÅA. Du vill inte riktigt tro på honom, utan fortsätter med att hävda att han ju är kompis med Johan och nog liknar killen i din grupp jättemycket. Och inte ändå låter han sig övertygas.

 

Efter lite research visar det sig sedan att du har blandat ihop Robert (som du också har sett i svängarna tidigare) och killen med keps, som egentligen heter typ Victor... och att de inte liknar varandra alls. 

 

snapchat

 

3

Du är ute och dansar en kväll i Vasa och står vid bardisken för att få något att dricka. Bredvid står en kille som du börjar småprata lite med. När du får höra hans efternamn skiner du upp eftersom tankarna genast går till en gammal vän till dig. "Jahaaa, är du alltså...?" hinner du få ur dig innan killen avbryter med ett onödigt irriterat: "Jaaa jag är hans lillebror". Du drar dig undan och undrar vad som var hans problem. Dagen efter berättar du för någon om händelsen och får höra att din gamla klasskompis inte alls har någon lillebror. Du fattar ingenting. Småningom kopplar det: killen du pratat med antagit att det du skulle fråga handlade om hans lokalkända storebror. Din kompis och denna lokalkändis har alltså samma namn och killen du pratat med får ofta frågan om han är denne kändis lillebror. Nu har han tröttnat på det och nu har du, helt utan din vetskap, slängt mer bensin på elden.

 

lolll

 

4

Du är nyinflyttad till Vasa och besöker Oliver's Inn för första gången och står vid bardisken för att beställa något att dricka. Det blir 3€ som bartendern tydligt konstaterar med ett: "Tri euro!". Du fnissar lite och säger att det inte kan bli tio euro. Bartendern upprepar sig, "TRI", men du förstår ännu inte hur i hela friden en cider skulle kunna kosta så mycket. Du antar att det är bartenderns sätt att flörta och eftersom han är en pudding så skrattar du hjärtligt och säger att han ska sluta retas. Till sist visar han med tre fingrar i luften att det blir TRI EURO, TACK. Ditt leende suddas ut, du slår snabbt in pin-koden och undviker sedan bardisken resten av kvällen.

 

ollis

Kan ni gissa vilken jag lyckats med?

 

 

fredag 3 februari 2017 - 12:41

Ai että

Känslan när man på fredag förmiddag skickar in två skoluppgifter som har deadline först på måndag och således nu har en helt ledig helg framför sig! Nästa tisdag ska jag presentera min forskningsplan också, men känner att jag har det på klart också. Så nu ska jag traska in till stan för att köpa något jag antagligen inte egentligen behöver, sen gå vidare till gymmet för springa av mig bara för att sedan väga upp detta med att äta godis och typ se på film resten av dagen. Aj aj aj, fredagskänslan när den är som bäst!

 

Sak jag redan köpt i veckan som jag egentligen inte behövde: mitt telefonskal. Hur skulle jag ens kunna gå förbi det där? Ett glittrande skal med texten "May the force be with you". Omg.

 

karolina selfies vasa

Ha en skön fredag nu!

tisdag 31 januari 2017 - 09:40

Bryter tystnaden

Något av det mest störande jag vet är när bloggare skriver inlägg där de ber om ursäkt för sin tystnad, liksom vad ber ni om ursäkt för? Nu sitter jag ändå här, öppnar ett nytt inlägg, skriver några rader, tar bort det, gör om samma sak igen... Och loggar ut. Gång på gång. Jag vet inte riktigt vad som är problemet, men det finns varken tid eller ork för att skriva något just nu. Det är ändå många som frågar vad tystnaden beror på och jag känner väl att jag på något sätt måste förklara det, även om jag vet att jag inte måste. 

 

karolina skorpan2

 

Jag har inget rakt svar på frågan egentligen, annat än att det har varit mycket på gång på sistone. Jag har skickat in min forskningsplan inför gradun, jag har fortsatt att träna typ tre-fyra gånger i veckan, jag har haft en veckas förkylning med feber och hela köret, jag håller som bäst på att kämpa mig igenom några av de sista kurserna på Peffan, jag har äntligen skapat det där förbannade gradudokumentet, jag har genomgått en oplanerad flytt... Men överlag mår jag bra och tänkte nu ändå bara, trots att det är mot mina principer, lite semi-förklara tystnaden här. Jag samlar krafter och kommer tillbaka med nya tag, snart. 

fredag 20 januari 2017 - 09:31

De första bilderna med nya telefonen

Jag har äntligen en ny telefon! Min tekniknörd till syster har redan införskaffat en iPhone 7, så då fick jag helt enkelt ta över hennes 6:a. Hur snällt?! Another man's trash is another man's treasure osv. I jämförelse med min gamla 5s så är den helt fantastisk – batteriet håller en hel dag, den stänger inte av sig helt slumpmässigt och det går t.o.m. att öppna appar som Snapchat och Instagram! Sen är ju kameran lite bättre också förstås. 

 

IMG 0511

En eftermiddag den här veckan när jag gick hem från Academill. 

 

karolina januari

Ett par selfies, den ena grannare än den andra. 

 

IMG 0316

Sushi har förstås varit ett måste nu när jag är i Vasa igen.

 

kvantitativa metoder2

När mamma säger: "Vi far bara snabbt in och hämtar lite mjölk" // Kvantitativa Metoder 2 har kört igång, woopti fucking doo. 

 

IMG 2

Någon dag i Pedesi. Känner att den där ledningen förstör bilden lite grann.

 

Det var typ mina senast tagna bilder ur mobilen, riktigt allt kan man ju ändå inte dela med sig av. Vadå va menar hon me de? Foton på ställen där hon gömt en kropp? Nakenbilder? Bilder på alla hennes bankuppgifter? Lol int sägr ja.