onsdag 21 juni 2017 - 12:45

Fylla på energireserven

Jag och Tjirro är på workation hos min pojkvän i Västerbottens inland. Borta men ändå som hemma, ledig men ändå på jobbet. Just nu är vi ensamma på gården då han är på jobb i Jokkmokk halva veckan och det passar oss utmärkt. Jag har tid att planera vandringar, mejla och plugga på dagarna och till kvällen far vi ut och springer i skogen. Däremellan slöar jag framför nån serie på Netflix och lagar mat. Känner mig avskärmad från resten av världen. Här hämtar jag energi.

Igår avslutade jag kvällslänken med ett dopp i älven, i sällskap av tusen mygg och ett stilla sommarregn. Jag älskar att upptäcka nya vägar och stigar, det gör promenaderna, löprundorna och cykelturerna så mycket roligare. Speciellt när jag far ut och springer vill jag ibland inte bestämma något på förhand eller veta hur lång en viss runda är. Jag orkar längre och håller motivationen uppe bättre om jag bara är ute för att upptäcka utan bestämda mål. Det hjälper också att ha draghjälp i form av fyrbenta vänner, det måste medges.

I lördags sov vi en natt i en flottarkoja intill Byskeälven, grillade pinnbröd och fiskade. Innan den här veckan är slut hoppas jag det blir en tältnatt någonstans och till helgen blir det midsommarfirande på en ö ute vid kusten.  Men innan dess ska jag bocka av fem saker till på min jobb-och-plugg-lista, bara att kavla upp ärmarna igen och fortsätta!

 

Skarmavbild 2017 06 21 kl. 13.12.14 

tisdag 6 juni 2017 - 14:30

Och miljölistan

DSC 0575

 

Min inställning till hållbar utveckling:

Är att det inte bara handlar om hur vi använder våra fysiska resurser och värnar om miljön. Hållbar utveckling handlar för mig om hur vi skapar ett samhälle där människor mår bra och får bra utbildning och därmed förutsättningar för att fatta bra beslut. Och just hälsa tror jag spelar en stor roll i att göra kloka val. När man mår dåligt är det svårt att se utanför sig själv och då orkar man heller inte belastas  av ansvar över andra/miljön/planeten. Men när man mår bra, då kan man även tänka i större banor, se konsekvenser, göra medvetna val och till och med leda andra. 


Tre tips hur man minskar avfall:

- Använd menskopp (mitt allra, allra bästa minska-avfall-tips)!
- Tacka nej till påsar när du handlar om du inte jättenödvändigtvis behöver en.
- Köp kvalitet så håller det längre, och framför allt: tänk igenom dina köp noga. Behöver du den här grejen verkligen, eller vill du bara ha den just nu, och finns det nåt vettigare du kan lägga dina pengar på?


Mina val som gör gott för miljön:

Att jag semestrar och reser inom Norden och skippar flyget, det är nog mitt största bidrag! Flyg är ju en stor miljöbov och det känns både bra och enkelt att välja bort såna resor. Jag tycker inte att det är krångligare att ta tåget än att flyga. Längre tid tar det ju, men tid är inte pengar och även om de var det så spelar pengar ingen roll i den här frågan. Om du frågar mig.


Mina val som gör skada för miljön:

Att jag bor på landet och därmed kör ganska mycket bil, samt att jag har blivit så slapp när det kommer till mat. Jag har blivit sämre på att planera och använda upp det jag har i kylskåpet. Det har blivit tråkigt att laga matlådor och storkok och istället kör jag på sånt som går snabbt och enkelt. Tänker heller inte så mycket på att äta mejeri- och köttfritt. Eller tänker på det gör jag, men att övergå till handling har blivit ett större steg på senare tid. 


Jag tycker zero waste-livsstilen är:

Intressant och spännande, och även om den ju inte är lösningen på allt så...alla bäckar är hemåt!


En miljöhjälte:

Min syster Pamela och hennes man Alfred. De är en helt vanlig familj med två barn, hus och jobb. De gillar att resa och är engagerade i föreningar och motionerar och gör en massa smarta, miljövänliga val i vardagen, dag ut och dag in:

De har bara en bil och löser resten så bra det går med samåkning och cykling. När barnen var små körde de fullt ut på tygblöjor (är det mer miljövänligt eller ej med tanke på tvättmängden...därom tvista de lärda, men ett zero waste-val är det). De handlar på reko-ringen och i övrigt så mycket eko som möjligt, i återanvändbara fruktpåsar, och odlar den mängd grönsaker som går på den lilla trädgårdsyta de har i utkanten av stan. Allt mellan dagishämtning, styrelseuppdrag, familjeliv och vanligt jobb. De är mina miljöhjältar!

söndag 4 juni 2017 - 21:04

Träningslistan

DSCN3341

 

Träning för mig är: 

Vissa perioder roligt och lätt, andra perioder jobbigt och sen ännu en del perioder som bortblåst. När det är lätt känns träning som en naturlig del av den jag är och jag tycker det är roligt. Det håller i sig ett par månader ungefär. Sedan händer något (sjukdom, resa, ni vet) och träningen tasmas. Då är jag redan så bekväm i mitt tränings-jag att jag inte tycker det är nån big deal fast jag inte tränar på nån vecka - det kommer ju att gå lätt att börja igen... Men si det är det inte.

Veckorna går och mittiallt är jag inne i jobbiga fasen som, om den får fortgå utan att jag kommer tillbaka till lättheten, övergår i bortblåstheten. Där är jag just nu. Förutom att jag faktiskt sprungit två gånger den här veckan och i ett lotteri vunnit en månads gymkort som jag ju såklart måste utnyttja, så månne inte det är en lätt period bakom hörnet nu!

Träning är även ett sätt att ta hand om mitt psyke och stärka min motståndskraft mot stress. Och därför är jag glad att jag, de perioder när jag inte direkt tränar, ändå är ute och går eller cyklar varje dag. Det är alltid något! 

 

Min favoritträning:

Turskidåkning är vad min kropp trivs bäst med men det ser jag inte som träning. Inte heller paddling och vandring som också är favoriter. Liksom ridning och de flesta slags bollsporter, vilket jag saknar från alla år med gympa i skolan. Handboll i hela Sportis på tillvalsgympan är fortfarande ett av mina bästa Sursikminnen. Men det här ser jag mera som sätt jag gillar att röra på mig

När det kommer till träning, då får jag nog säga löpning. Helst trail som det så ju heter nuförtiden, för då får man skutta och tänka på var man sätter fötterna och glömmer att det eventuellt är tungt. 

 

En sport jag skulle vilja pröva:

Rally. Eller motocross. Inget jag vill börja med sådär på riktigt, men jag tror jag skulle gilla det och hade inte tackat nej till att testa en gång. Tror som de flesta andra att jag är en bättre förare än de flesta andra och jag älskar att sladda på grusvägar!

Sen hade det varit roligt att testa på någon slags långdistansgren. Nåt som kräver uthållighet och envishet. Tävla i distansridning, hundspann, eller typ Nordenskiöldloppet - världens längsta skidlopp på 220 kilometer. Inte så att det känns viktigt eller troligt att jag skulle genomföra något som skulle kräva så mycket engagemang i både tid och pengar, men ibland får jag för mig att jag skulle vilja göra nåt sånt. Bara för upplevelsen och kicken man får av att klara något stort.

 

Det bästa med att träna:

Att man blir så rödbrusig och fräsch efteråt. Och känslan av styrka och uthållighet. Jag har aldrig varit spänstig, snabb eller explosiv men stark, seg och uthållig - det är min kropp i ett nötskal.

 

Det sämsta med att träna:

Att inte träna. Det är bara det som är sämst. Eller att träna för mycket. Det kan ju gå åt det hållet också.

Jag kan väl inte säga att det direkt handlade om träning, men när jag körde sopbil för nio-tio år sedan sportade jag en sommar med att ibland cykla till jobbet, jobba som ett djur (att köra sopbil är ca. 10% körning och 90% fysiskt slit) och sen cykla hem igen. Med tjugo kilometer till jobbet. Dessutom åt jag medvetet alldeles för lite. Jag fick anemi, järnbrist, och blev sjukskriven två veckor. Allt på grund av nåt slags starkt, slankt ideal jag hade då. Och ändå såg jag mig själv som rätt fri från utseendehets!

Sedan dess har min kroppsbild överlag bara blivit sundare och sundare, liksom mitt förhållande till träning. Jag tränar för att jag mår bra av det, och sådär periodvis som jag tror de flesta gör, och för mig idag är träningen bara sämst när den uteblir.

 

torsdag 1 juni 2017 - 20:17

Bättre och roligare tillsammans

Samarbete ftw! När man är flera vildmarksguider som driver företag på samma område så är samarbeta det bästa man kan göra. Ingen vits i att se varandra som konkurrenter, för tillsammans blir det både bättre och roligare. Speciellt som nystartad är det guld värt att ha någon att bolla idéer med och att kunna peppa varann. 

I vintras träffade jag Camilla från NatVenture för första gången, på en nätverksträff som ordnades via Concordia. Jag tog sen kontakt och fick hjälp av henne under en dag med Äventyrsklubben i Vasa då Lisa var sjukskriven och senare i vår hördes vi av igen för att träffas och dela lite erfarenheter och idéer. En kaffe blev snabbt ett planeringsmöte och nu känns det redan som att vi jobbat ihop hur länge som helst. Så går det när man hittar rätt och tänker i samma banor!

Camilla frågade mig om jag ville dela plats med henne under NiceRuns minimässa och det ville jag såklart - så i tisdags slog vi läger mellan diverse gym och hälsoföretag och marknadsförde våra gemensamma, och separata, tjänster. Det var en riktigt rolig kväll men åtminstone jag insåg att jag verkligen behöver ta tag i och skaffa visitkort, företagskläder och allra helst en logo(!) så snart som möjligt. Sånt som jag tänkt att kanske inte är så viktigt, men det är ju det om man vill synas och stärka sin företagsexistens. 

I morse körde vi planeringsfrukost inför tre äventyrsdagar för barn som vi har äran att få dra för Folkhälsan i Esse i juni och jag hoppas att det här bara är början och att vi har möjlighet att göra många bra grejer ihop i framtiden!

18838579 10154376870591854 367541447 o

söndag 28 maj 2017 - 21:59

Doubt kills more dreams than failure ever will

Min helg har varit vigd åt Lyckovandringar, både med Vasa Arbis och Pedersöre MI. Vandringen längs Iskmo-Jungsundleden igår blev en blöt historia med ihållande regn. Jag var lite tveksam på morgonen och både funderade på att inhibera och erbjöd deltagarna möjligheten att boka in en ny dag, men så bestämde vi att köra ändå - och det blev riktigt bra trots vädret. Med tanke på det tema och den tanke jag har med mina dagsvandringar var det bra att få testa även i tråkigare väderförhållanden och märka att det går fint ändå. Även den mest tveksamme kan njuta och ha det bra en halv dag i regn! Med vettiga kläder och under presenning runt elden har man det mysigt ändå. 

Idag hade vi som vandrade Lostensrundan i Purmo lite mer tur med vädret. Fuktig och frisk luft i lungorna, lite lek och positiv psykologi och goda samtal. Regnet väntade tills när vi närmade oss bilarna igen och först när vi rullade hemåt öste det ner. 

En mycket trevlig helg med andra ord. Bättre kan man ju inte ha det, än att få vara ute och vandra med härliga människor. Åtminstone inte om man älskar skogen och friluftsliv och att prata om livet och välmåendet.

Men trots det har jag känt mig låg och trött. Hela veckan faktiskt. Och det känns jobbigt, för jag ju är en sån som så gärna vill prestera på topp hela tiden. Jobbar ständigt på det här med att inte ständigt kräva 150% av mig själv. Ibland får jag så lov att skärpa till mig och tänka "jag gör så gott jag kan och mer kan jag inte kräva!". 

Visst, det kan vara jobbigt när det känns som att man går bakåt, som när jag tycker att jag inte gjort så bra ifrån mig som guide som jag kunde ha gjort. Ni vet, saker jag glömmer att säga eller att jag känner att energin inte sitter helt rätt. Såna gånger ifrågasätter jag mig själv och tänker "nää alltså, jag borde inte hålla på med det här" och "jag är nog inte så bra guide/coach/föreläsare/kursledare/student trots allt". 

Men utveckling är inte en spikrak linje med perfekt uppåtgående resultat! Ibland är det ett riktigt trassel av misslyckanden och framsteg, av motstånd och lätthet. Ibland känns det naturligt och enkelt, ibland gör man bort sig och lär sig på så sätt något nytt. 

Det gäller ju att inte vara för hård mot sig själv på vägen, för då ökar risken att man tappar glöden och viljan att fortsätta. Att tvivla på sig själv i det man brinner för är som att svälja skrattet. Det var roligt, men så kom nån slags insikt emot: en insikt som just då känns sann men som dödar vilken dröm som helst. Den så kallade insikten att man inte kan. Att man inte kan bli bättre. Att man inte passar, att man inte har talang eller att man inte kan lära sig. När inget kunde vara mer fel!

Som långdistanslöparen Christine Hägglund sa i ett avsnitt av svenska Husky podcast som jag lyssnade på idag: 

Doubt kills more dreams than failure ever will. 

 

True that!

Skarmavbild 2017 05 28 kl. 21.47.47En bättre insikt att bära med sig. Bild härifrån

tisdag 23 maj 2017 - 21:20

Några rader från tåget

I skrivande stund sitter jag på tåget mot Göteborg. Jag har varit på kursträff utanför Malmö i två dagar, presenterat en rapport av en fallstudie som jag i sista stund fick till innan träffen och lyssnat på en otroligt intressant föreläsning av en av de ledande forskarna inom oxytocin: Kerstin Uvnäs-Moberg (lustig kuriosa är att jag lärde känna hennes son när jag skidade Kungsleden förra våren - världen är liten!). 

Visste du som är hundägare t.ex. att när du kommer hem från jobbet och hunden är sådär överlycklig över att se dig - så frisätts en massa oxytocin i honom/henne. Och att om du tar dig tid att hälsa och prata och klappa så fortsätter oxytocinutsöndringen under en längre tid. Om du däremot har bråttom in med matkassarna eller av andra anledningar ignorerar hunden så förbyts oxytocinet av stresspåslag. Och - både dina och hundens oxytocinnivåer går hand i hand, så ta dig tid att dosera er båda med må bra-hormon så mycket som möjligt! 

Har precis beställt hem Kerstins bok Närhetens hormon: oxytocinets roll i relationer, och ser fram emot mer läsning om detta fantastiska hormon. 

Sov gjorde jag på STF:s vandrarhem inne i Malmö som vanligt, känner mig som hemma där vid det här laget. Och i eftermiddags när vi avslutat kursen letade jag upp en plats längst inne i Alnarpsparken, riggade hängmattan som jag tagit med mig och slappade en stund. Somnade och fick ta en senare buss till Lund än jag hade tänkt, så tur att kollektivtrafikhimlen finns just i södra Sverige!

18675004 10154360204721854 146527684 o

 

torsdag 18 maj 2017 - 13:30

Den bästa resan jag gjort

Sevendays blogglista handlar den här veckan om resor. Det kändes direkt som ett roligt och passande tema, för jag tycker ju väldigt mycket om att resa. Däremot tycker jag inte så mycket om om den miljöpåverkan vårt resande har, tror jag skrev lite om det i början av mitt bloggande. Jag menar att resande är ett viktigt ämne att prata om. Prata om som nåt otroligt härligt, men också prata kritisk. Men hur som helst, här kommer den: reslistan.

 

Min senaste resa gick till:
Västerbottens inland där min pojkvän bor. Sedan vi blev tillsammans har jag faktiskt tummat ganska mycket på mitt rese-samvete, för nu under vintern det har blivit åtskilliga kilometrar längs riksåttan och E4:an... Helt enkelt för att bilpriserna på Wasaline gör att det blir billigare att köra runt - och vintertid är det lite bökigt att baxa både hund, packning och skidor på buss, buss, båt, buss och buss igen. Men nu blir det lättare tider och då går jag nog över till kollektivt resande igen så långt det är möjligt. 

Så ofta reser jag:
Det beror väl på vad som räknas som en resa. Men det blir nog en hel del korta och långa vandringar/skidturer/övernattningar/studieresor/västerbottensbesök varje år.

Sedan 18 maj förra året har jag varit på resande fot av något slag hela 79 dagar räknade jag precis. Jag hade ingen aning om att det var så mycket! Och de kommande fyra månaderna kommer jag att ha 51 resdagar...plus 12 till om jag får fyllt platserna på två vandringar jag just nu håller på och marknadsför. Ajajaj så tur att jag gillar att resa.

 
18575538 10154346497181854 1819990474 oFörmiddagsvila i Jämtlandsfjällen förra sommaren


Min drömresa går till:
Alaska! Det vore nåt det! För ett par månader eller så... Men just för att det innebär flyg så försöker jag hejda mig och istället tänka på vildmarken i Enare och Nordnorge och alla fantastiska områden i Sverige och östra Finland som jag ännu inte besökt. 

En plats alla borde se:
Norden. Som på riktigt. Och om jag ska säga nåt mer specifikt så Mickelsörarna. Eller Tankar utanför Kokkola. Eller hela skärgården i Österbotten. Helst då från kajak för den är bara na kråtas att köra båt i - åtminstone om man vill komma i land på alla fina smultronställen. Och det är väl just därför man reser, för smultronen. 

P2Sensommarmorgon i Larsmo skärgård


Tre saker jag packar med:
Något jag typ alltid har med på resor längre bort än stan skulle väl vara vattenflaska, en varm tröja och nåt gott att äta. Rejsare är livets nödtorft


Mitt ultimata resesällskap:
Tjirro förstås! Han är en klass för sig. Annars nån av mina närmaste vänner eller min pojkvän. Eller bara jag själv. Jag är rätt bra att resa med. 

Den sämsta resan jag gjort:
Alla de där vandringarna och turerna med vänner som bara planerats men aldrig blivit av, eller som jag varit tvungen att dra mig ur. Det är nog som det sägs, det där med att aldrig ångra det man gjort, bara det man inte gjort. 

Den bästa resan jag gjort:
En av dem är absolut denna:

Maj 2011, avslutningstur på andra året vid Outdoor Academy. Jag hade via en kompis bekant grejat en segling i Nordnorge åt oss. Fyra dagar ute på norska fjordar med ett slitet träskepp vid namn Maria af von Hoff. Det var trångt under däck, det spelades ett brädspel jag aldrig förstod mig på. Ett dygn seglade vi i sträck och körde däckspass och sovturer. Nätterna var ljusa, havet gungade en till sömns.

Plankorna knarrade, repen skulle rullas ihop på ett visst sätt. En kväll blåste det så sablars. Vi stod med kikare och glodde på fina gårdar utspridda på avlägsna öar och hukade oss för fågelkolonin i en trång passage. Och bemästrade tekniken och rodret och seglen! Kände lagandan. Vänskapen. Den salta vinden i ansiktet. Njöt av skratten, musiken, hänget, fisket, maten. 

Oj tack gode för att jag fick vara med om en sån resa. En av många. 

248048 10150189966376854 7494738 n

Majnatt utanför Nordnorges kust

En inplanerad resa är:
Sverige nu på söndag för kursträff på SLU i Alnarp. Insåg häromdagen att kursen börjar redan på måndag morgon och inte tisdag som jag planerat med, så på söndag tar jag färjan över till Umeå och sen nattåget ner till Lund. Mycket smidigt och inte alls så dyrt som man kunde tro: ganska prick hundra euro för hela resan ner. På tillbakavägen gör jag några stopp för att hälsa på vänner i Göteborg, Jönköping och Stockholm. Och så en färja över till Åbo och buss upp tillbaka till Vasa för en femtilapp. 

En resa med massa tid på tåg (kombinerad njutning och plugg/jobb) och hos vänner är alltid en bra resa så det ser jag fram emot!

tisdag 16 maj 2017 - 17:33

Det rullar på bra nu

Nu är det bråda tider för en friluftsföretagare kan jag lova! Säsongen för vandringar och uteliv är här och det märks tydligt. Förra sommaren hade jag en vääldigt lugn start på mitt företagande, hösten blev istället lite mer bokad och jag fick säga nej till ett par uppdrag eftersom jag mötte gränsen för vad jag orkade med just då. Vintern har också varit väldigt sparsam med jobb - för sparsam egentligen men jag å andra sidan bara mått bra av att ha lite paus med tanke på utmattningen som hängde över mig.

Jag har verkligen fått återhämta mig och det känns som att allt har fallit på plats. Min hälsa, mitt företagande, mina studier. Det är väl isåfall fritiden som hela våren varit som en sticka i fingret, för de flesta kvällar och många lediga soliga eftermiddagar har jag tillbringat i soffan framför Vänner (så nostalgi!) eller nån annan kravlös underhållning. Inte för att jag inte hellre skulle vilja vara ute och prova recept på trangian eller nya sätt att bygga vindskydd - utan för att jag bara inte orkat och haft lust! Jag haft lite angst över att soffpotatis-Ulrika inte passar särskilt bra in i min självbild av mig som friluftsentusiast och naturälskare, men so what? har jag kommit fram till. Jag har behövt det och kommer alltid att göra det i någon mån. 

Man behöver föralltivärlden inte hållas i bara ett fack utan det är faktiskt okej att vara lite av allt möjligt. 

Hursomhelst. Nu är jag superglad att jobben rullar på igen. Och det blir bara bättre och bättre känns det som! I nuläget har jag ett tjugotal uppdrag inbokade fram till september och tre av dem är veckolånga vandringar i svenska fjällen. Det kanske inte låter mycket för en utomstående, men för mig innebär det massor av jobb med planering och förberedelser. För att inte tala om den tid jag lagt och lägger ner på marknadsföring och kontakt med mina kunder. Nu om inte förr så förstår jag hur viktigt det är att brinna för och trivas med det man gör som nystartad företagare! För lön - det får man i bästa fall för halva tiden.

Som tur är så är jag otroligt nöjd med att hålla på med det jag gör och börjar komma in i min roll. Företaget känns bekvämare och bekvämare att röra sig i för varje vecka som går, vilket jag är så glad för. Vissa dagar känns förstås motiga som på vilket annat jobb som helst, men i det stora hela så känns det bra. Så arma bra!

DSCN5837Tänk att man kan få jobba med det man trivs allra bäst med - som till exempel att vandra med ett gäng underbara människor i vårväder som här på Äventyrsklubbens nästsista träff för läsåret.
Det här vill jag göra varje dag!

söndag 7 maj 2017 - 17:23

Det gröna guldet är mer än bara guld

I fredags var jag på kursdag för Centrias utbildningsmodul inom grön omsorg. Vi hade en otroligt fin dag vid Ukko Hjalmar i Terjärv och temat för dagen var skog, friluftsliv och hur dessa element kan användas inom vård och utbildning. 

Ann Dolling som forskar vid SLU i Umeå och som jag tidigare lärt känna på en kursträff genom mina mastersstudier vad där för att föreläsa om skogens rehabvärde och de forskningsprojekt som gjorts kring stress och skogsvistelse. Det ledde till en intressant diskussion kring skogsskötseln i Österbotten och hur man borde utveckla relationen till skogen och möjligheterna till ekonomi genom andra värden än avverkning. 

Jag får erkänna att jag inte är så insatt i finsk skogspolitik men såvitt jag förstår och ser omkring mig är rekreationsvärdet hos Finlands gröna guld mer eller mindre en ickefråga så fort vi börjar prata pengar. Enligt en artikel jag nyligen läste har regeringen planer på att öka avverkningen med över 20% fram till 2030, vilket en grupp på 68 forskare kritiserar starkt. 

Det här verkar vara skogsbrukets melodi. Man kapar och planterar nytt, kapar och planterar. Och jag förstår, det finns ekonomi i skogen. Men att man glömmer alla andra värden som försvinner i takt med fällningen, det tycker jag är otroligt synd. Inte bara den biologiska mångfalden och koldioxidbindningen minskar dramatiskt, utan även skogens möjlighet att påverka vår hälsa på ett positivt sätt.  

Enligt forskning är rehabvärdet som störst hos skogen när den är äldre - över 80 år helst - och när stamantalet är lagom lågt. Skogen ska med andra ord kännas "naturlig" och öppen, ge bra sikt och skydd på samma gång. Det ger inte ett sönderkört kalhygge eller en tät ungskog. 

Jag ser det faktiskt som ett problem i relation till folkhälsan - inte bara för miljön i sig - att vi verkar fortsätta i den här riktningen. Jag blir ledsen när jag ser avverkningsytor i anslutning till tätorter, intill skolor och äldreboenden - eller längs vandringsleder och rekreationsområden som ju specifikt är skapade med befolkningen och dess hälsa i åtanke. 

Några lösningar har jag inte, bara ett drömscenario: att regeringen omformulerar sin skogsstrategi för att bevara de förbisedda värdena. Att investerare som köper, kalhugger, säljer och drar vidare ser sig om efter ett annat sätt att tjäna snabba pengar på - eller tvingas göra det - för skogen ska inte vara deras fria spelplats. Och att privata skogsägare får ekonomiskt och konkret stöd för att föra en skogsskötsel som är så bevarande och långsiktig som möjligt.  

Visste du t.ex. att det i Sverige finns omkring 500 skogsentreprenörer som sköter avverkning med hästar? Och att forskare som Ann Dolling menar att det går att föra ekonomiskt skogsbruk utan att tumma på hälso- och miljöaspekterna? Det önskar jag att fler pratade om, speciellt de som ansvarar för vår framtids skogar. Den framtid som kan vara ett kalhygge redan i morgon. 

DSCN5812Äventyrsklubben 65+ på färd genom skogar under gårdagens vårvandring längs Västerö vandringsled, ett område som är skyddat under Natura2000

måndag 1 maj 2017 - 23:47

Drömma stort

Är uppe alldeles för sent med tanke på att det väntar en jobbdag vid Outdoor Academy imorgon, men det är ju så ljust på kvällarna nu. Så ljuvligt väder vi har haft idag, en riktig första maj-dag trots de vintriga dagarna nu innan. 

Klöv lite ved i pannlampsskenet när jag kom hem från kalas och häng hos syrran. Tog in en famn och tände i kaminen. La datorn på laddning inför imorgon och loggade in på facebook. Fjällfararnas Vita & Gröna band meddelade på sin sida att vinterns sista vitabandare kommit fram till treriksröset, idag på första maj! Allt som allt sex fjällfarare startade i vintras - alla av dem karar btw - men bara tre kom sig ända fram till målet. Resten blev tvungna att avbryta av olika orsaker. 

DSCN1271

Jag är glad att jag inte försökte mig på att skida 1300km i vår, men visst harmar det lite också. Jag hade gärna varit en av de som efter veckor av mödosam och fantastisk tid i fjällen äntligen(?) når målet, tusen erfarenheter och minnen rikare. 

När jag tänker tillbaka på känslan efter att ha skidat Kungsleden då längtar jag ut extra mycket... Det lugnet, den tillfredsställelsen, den märkliga kärleken och tacksamheten till allt och alla. Och till mig själv. Jag var så glad och bekväm i mig själv som aldrig förr. För att jag hade vågat, vuxit och vunnit en massa. Den känslan önskar jag att alla skulle få ha, alltid. 

DSCN2195

Nä nog med vinterlångtursnostalgi! Nu kommer ju vandringssäsongen emot, som kommer att innehålla både korta och lite längre turer och som jag ser otroligt mycket fram emot. Hoppas ni känner likadant och har egna äventyr framför er. Glad vår på er allihopa och dröm stort!