tisdag 19 september 2017 - 11:52

Hälsovandring i Salamajärvi

I helgen var vi från Pedersöre MI på Hälsovandring i Salamajärvi nationalpark. Ett par deltagare hade annullerat sina platser så det blev till sist sju glada vandrare, jag och Tjirro som åkte från Bennäs på lördagsmorgonen för att ta oss an Vaatimen kierros, en 18 kilometer lång rundvandringsled genom tallskogar och över myrar. 

Framme vid Koirasalmi och södra entrén till nationalparken tog vi en kaffe inne i naturstugan och startade sedan vandringen i lätt duggregn och frisk luft. Temat för lördagen var återhämtning och närvaro. Så skönt att inleda helgen och vandringen med att sänka kraven och takten. 

DSCN7182


Lunchen intog vi vid Heikinjärvi
vindskydd, i uppehåll men lite kylig vind från sjön. Lite senare när vi kommit in skogen och fått lä från vinden, tog vi igen paus vid en lugn bäck för en närvaroövning som jag verkligen gillar. Att pausa är ju trots allt något av det bästa med vandring - att ta sig tid att uppleva, njuta och se sig omkring. Betrakta de gulnade björklöven som sakta flyter förbi, och höra tranorna som lyfter nånstans långt borta. Det är ju därför man går ut, eller hur? För att landa och vara närvarande.

DSCN7190

DSCN7196

DSCN7200


Runt femtiden var vi framme
vid Pyydyskoski, en vacker rastplats uppe på en liten höjd. Nedanför rinner en bäck och här finns vedskjul, utedass och en fin kåta. Vi tog en powernap och sedan var det dags för middag och mys runt elden inne i kåtan. 

Natten blev relativt varm tack vare lågtrycket och de flesta hade sovit gott. Några i hängmatta och de flesta av oss i tält. Efter frukost indroducerades dagens teman som var positiva känslor och personliga styrkor. Vi vandrade vidare efter att ha huggit ved och hämtat släckvatten till nästkommande besökare. Det var fortfarande mulet men iallafall uppehåll och luften var otroligt frisk.

DSCN7209

Vid Ahvenlampi slog vi oss ner för lunch och precis när vi ätit klart kom dagens enda regnskur, kort och intensivt, i följe av några solglimtar. Vi tog en rask promenad runt tjärnen för att sedan slå oss ner igen för att prata om positiv psykologi och öva på att identifiera våra egna personliga styrkor. 

Efter en avrundande paus vid kanten av Koirajärvi, med fina samtal och en övning att ta med hem, avslutade vi vandringen sent på söndag eftermiddag och styrde kosan tillbaka mot Bennäs igen. 

Det var en kort helg som kändes mycket längre - på det allra bästa sättet. I det enklaste kan man hitta så mycket, och under bara aderton kilometrar en regnmulen helg kan man uppleva att tiden står stilla.  Åtminstone för mig var det så. Tiden fick stå stilla och alla tankar och vardagsfunderingar var som bortblåsta. Det fanns bara där och då; några naturglada kvinnor och en hund nånstans i höstskogen. Våra tankar och en hög himmel där ovanför molnen. Tack för en skön vandring alla!

DSCN7246

 

Tips för dig som vill vandra i Salamajärvi: 

  • karta kan beställas från Koirasalmi naturstuga, eller köpas på plats (observera att öppettiderna varierar)
  • det rekommenderas inte att dricka vatten från bäckar och sjöar i området, så räkna med att bära med 1,5 - 2 liter per person och dag och kolla upp de platser där man kan fylla på, ex. vid Ahvenlampi
  • tälta är endast tillåtet på särskilda tältplatser och i närheten av befintliga vindskydd
  • det finns även ödestugor, hyresstugor och övernattningsmöjligheter vid Koirasalmi naturstuga ifall man inte vill tälta

fredag 15 september 2017 - 14:02

Så slår det mig...

Att om innehållet i föregående inlägg är vad som krävs för att känslan av att vara en "riktig företagare" ska infinna sig, så går jag nästa utmattning snart till mötes. Hua! Dags att omformulera! 

Crazyga perioder kan jag absolut acceptera. (Jag är föresten otroligt tacksam att jag den här veckan känt mig både skärpt och rätt så på topp trots allt jobb, när jag jämför med hur jag upplevde inte ens hälften så späckade veckor förra hösten då jag kämpade som värst med utmattningsdepression).

Så här kommer det alltid att vara i den här branschen. Lugnare och mer fullspäckade perioder. Men att det är ett fullspäckat schema som dikterar känslan jag har inför mitt jobb och mig själv som företagare, om jag jobbar "på riktigt" eller inte, det går jag inte med på. Det får mig bara att sträva efter fler och längre fullspäckade perioder och håller inte i längden. 

Där höll jag på att lura mig själv igen. Men den gubben går jag inte på!

fredag 15 september 2017 - 13:07

En riktig företagare

Sedan jag blev företagare för lite mer än ett år sen har jag upplevt många mot- och medgångar. Periodvis har jag knappt haft jobb alls, fått jobba lite extra vid sidan av och till och med lånat för att få vardagen att gå ihop. Andra perioder har jag fått tacka nej till uppdrag, när allt tycks hopa sig samtidigt. Våren och hösten är helt klart högsäsong för mig och hela september är ett praktexempel, så här ser min arbetsvecka ut just nu: 

Måndag
Planering av kurser, svara på mejl, söka information om besöksmål och ringa samtal till deltagare och samarbetspartners. 

På kvällen träff med Äventyrsklubben i Vasa inför Utmaningen!, en tvådagars vandring längs Utterleden som vi gör i början av oktober. Som jag ser fram emot att få vandra med Äventyrsklubben igen!

 

Tisdag
Ledig dag (=inga inkomstbringande uppdrag). Barnpassning under dagen åt min syster, en cykel/promenadtur med picknick i kombination med rekning av stugor och leder i Pörkenäs. Planering och jobb framför datorn under eftermiddagstuppluren. Under kvällen införskaffning av mat och förberedelser inför morgondagens uppdrag, packning och utskrift av material. 

 

Onsdag
06:00 igång med matpackning och bilfärd mot Vasa. Klockan 10-15 utedag för närståendevårdare under rekreationsläger vid Alskat som ordnades av bland annat Folkhälsans förbund. Lite småkaos när 26 personer ska göra mat på trangior under skydd från åskväder och regnskurar. Men medelåldern är runt 75 år och stämningen på topp! Alltså finare människor får man leta efter <3

Efteråt middag i bilen och två timmar planering av material och föreläsning. 

På kvällen förträff vid Vasa Arbis inför Kvinnovandringen på Västerö den 30.9-1.10. Härligt gäng igen, det här blir jätteroligt! 

Hemma i Lappfors runt 22:30. Rådda med utrustning, diska trangior, packa om mat, hänga hängmattor på tork. Arbetsdagen slut ca vid midnatt. 

 

Torsdag
Uppe vid halv sju och direkt igång med de sista förberedelserna inför tyhydag med personalen från handikappomsorgen i Jakobstad. En sväng via butiken för att köpa mera fika och så till Pörkenäs för att bära ut lite utrustning till Wiiks stuga. Dagen blev perfekt och jag lätt avundsjuk på gemenskapen och den aldrig sinande humorn i personalgruppen. Sån arbetsmiljö borde alla få ha!

Packa ihop och hem till min syster för att låna lite rekvisita för kvällens lilla föreläsning om hur man klär sig/sina barn rätt i alla väder samt utevistelsens värde för barn, under Vestersundsby daghems föräldraträff. 

Hemma runt kl 21, packa upp, samtal från deltagare på helgens vandring. Somnade i soffan framför Netflix vid elva. 

IDAG
Ledig dag = rådda med utrusning, diska och packa ihop inhyrda trangior, plocka ner utrusning på tork, förbereda inför helgen. I eftermiddag ska jag lämna tillbaka utrusning som jag lånat och handla en massa snacks. Promenad med Tjirro, film och en tidig kväll är planen sen. Och ja, lite sista förberedelser för imorgon. 

Lördag - söndag
Hälsovandring i Salamajärvi med Pedersöre MI. Foreca lovar uppehåll och eventuellt lite sol på söndag, håller tummarna för det bästa. Deltagarna är både bekanta och nya ansikten för mig, och det är en fin grupp så jag ser fram emot en bra tur!  

 

Skarmavbild 2017 09 15 kl. 14.00.13

Från att ofta ha känt att jag inte gör nåt vettigt, att jag ju bara roar mig med friluftsliv och hankar mig fram på nåt som inte kan kallas jobb, så har jag den här veckan minsann känt tvärtom. Såna här veckor känner jag mig som företagare på riktigt. 

Och efter många tvivel och dagar då jag ifrågasatt mitt företagande så är det här en riktigt skön känsla. Det blir faktiskt bara bättre och bättre med tiden!

onsdag 6 september 2017 - 14:12

Kvinnovandring med Vasa Arbis

Är du kvinna, tjej eller tant och vill komma dig ut och vandra tillsammans med andra? Då ska du anmäla dig till Vasa Arbis Kvinnovandring som jag leder i slutet av månaden! Kursen är ett resultat av det fina samarbete som Arbis inledde med Sevendays förra året, då jag även ledde en Lyckovandring i Iskmo. Nu utökar vi till en vandring på två dagar och alla kvinnor är varmt välkomna med.

Lördag till söndag den 30.9-1.10 far vi ut till Västerö i Maxmo skärgård för att vandra, laga god mat och sova ute. Känner du ett sug efter naturen och lite äventyr så ska du anmäla dig genast! Om en vecka, onsdagen den 13:e, träffas vi i Vasa för att gå igenom allt praktiskt du behöver veta inför vandringen och du behöver inte ha några förkunskaper. Bara en längtan ut. Resten fixar vi tillsammans.

Skarmavbild 2017 09 06 kl. 15.08.14

tisdag 22 augusti 2017 - 19:42

Fjällräven Classic

DSCN6824


För snart två veckor
sedan gick evenemanget Fjällräven Classic av stapeln och det var utmanande, intensivt och roligt att få vara med som guide! Fjällräven Classic är ett vandringsmaraton som ordnats årligen sedan 2005 av Fjällräven och eventföretaget Aktivut, som jag anlitades av. Fjällräven Classic ordnas numera även i andra länder så som Danmark och USA. I Sverige går Classic mellan Nikkaluokta och Abisko i fjällvärldens nordligaste och mest populära område. Det är en sträcka på 110 km och som deltagare i Classic kan man vandra i egen takt men med vissa hållpunkter och regler. Mat och gas för hela vandringen ingår och vid avklarad vandring får alla deltagare en medalj. 

Jag hade turen att få guida under årets Classic då en vän till mig fick förhinder och erbjöd mig att ta hans plats. Jag tvekade inte trots att jag aldrig deltagit i eventet tidigare. Jag skulle få guida tillsammans med Daniel som funnits med i stort sett alla år och hade stenkoll på eventet och området. Och själv hade jag ju också kännedom om sträckan från min skidtur längs Kungsleden. Vi som guider hade i uppgift att helt enkelt göra vandringen säker och trevlig för våra gäster, och förutom guidning, goda samtal, pepp och stöd fick vi bistå med första hjälp och en hel del tips och trix. 

DSCN6803

DSCN6789

På fredag, dagen innan vår planerade start, mötte vi upp vår grupp på flygplatsen i Kiruna. Vi skulle guida ett gäng på 15 personer från Taiwan, med olika erfarenhet av friluftsliv och vandring. Under eftermiddagen och kvällen gick vi igenom allt praktiskt inför vandringen, såg till att de fick den utrustning som behövdes och pratade om tejpning och annat man kan göra/behöva veta för att göra upplevelsen så bra som möjligt.

På lördagen åkte vi buss ut till Nikkaluokta och startområdet där vi checkade in och fick våra första stämplar i vandringspassen. Med oss vid starten klockan nio på morgonen hade vi ca 200 andra deltagare, alla med ryggsäckar märkta med orange varseltyg. Jag blev intervjuad av en i vår grupp som jobbade på en veckotidning i Taipei och hade i uppdrag att göra ett reportage om Classic. Musik spelades ur högtalare och en speaker gav fina ord på vägen inför äventyret. Och så var vandringen igång!

DSCN6853

DSCN6863

DSCN6873

DSCN6881

DSCN6912

DSCN6927

Vår grupp var så rolig att vandra med och jag var glad att få vandra med just detta gäng! Långt ifrån alla kände varandra sedan tidigare men redan första kvällen i Kiruna var isen bruten och det skojades om allt mellan himmel och jord. Stämningen var avslappnad och vi fick ha många fina samtal under vandringens gång. Alla peppade varandra och hjälptes åt; när en i gruppen steg snett och fick ont i vristen hann vi knappt säga till innan hans utrustning var uppackad och fördelad bland de andra. 

Jag fick lära mig mycket om Taiwan och fick en ny bild av Asien genom detta möte. Trots att språket ibland satte käppar i hjulet för kommunikationen så upplevde jag en fin samhörighet. De flesta pratade väldigt bra engelska och kunde översätta för de som kunde mindre, men de finaste orden stod ändå en av de mindre engelsktalande deltagarna för under en av de sista dagarna: there is so much in my heart I want to say but the words are not enough! 

DSCN6929

Fem checkpointer fanns utplacerade längs leden och där får man sitt vandringspass stämplat. Vid checkpointerna fanns även sjukvård och annan personal som kan hjälpa till med tips och råd, samt en och annan överraskning för att peppa och ge energi till alla vandrare. Vid vissa checkpoints kunde man hämta ut mera mat och gas, så allt behövdes inte bäras med från start.

Vid Alesjaure fjällstuga/checkpoint möttes vi föresten av en mysig överraskning. I värmen och trängseln inne i cafédelen satt spelmannen Daniel Wikslund - känd från dokumentärserien Bastubaletten - och spelade folkmusik! Jag gick fram och tackade för musiken och för dokumentären som är en av de finaste jag sett och möttes av ett glatt "Jasså vad roligt att höra, det brukar mest vara äldre som sett och uppskattat Bastubaletten!" Hett tips alltså, om du inte redan sett den!

DSCN6938

DSCN6941

DSCN6982

Under de fem dagar vi vandrade fick vi uppleva alla slags väder: shortstemperaturer och nära nollgradigt. Sol och spöregn. Stiltje och hårda vindar. Nysnö på fjälltopparna och vackra solnedgångar. Det blev en fysiskt tuff utmaning för flera i gruppen och de sista dagarna stödbandagerades många knän, Voltaren hade strykande åtgång och packning omfördelades för att underlätta för de som led mest. Även jag kände av vandringen i knän och vrister.

DSCN7009

DSCN7010

DSCN7029

DSCN7058

Vi vandrade mellan 17 och 25 kilometer per dag och övernattade i närheten av de flesta checkpoints eftersom många av våra gäster uppskattade närheten till utedass och ibland till och med bastu. Vid sista checkpointen tändes flera lägereldar och vi satt länge runt brasan och myste. Det blev en fin sista kväll på vandringen, med plättar, popcorn och skön kvällsvärme nere vid trädgränsen som kontrast till de tidigare dagarnas kyla. 

DSCN7103

DSCN7087

DSCN7112

DSCN7133

Jag och Daniel träffades för första gången i Kiruna två dagar innan vandringens start. Vi visste genast att det skulle funka bra - inte bara att jobba ihop men också att dela tält och kök i fem dagar! Det här är något jag gillar med friluftsfolk och som jag lärde mig mycket av under utbildningen i Kronoby: att samarbeta, relatera och att lita på varandra. Har man frilufsat med alla möjliga slags människor, bott tillsammans på några få kvadratmeter, delat bajsspade och visat sina egna bästa och värsta sidor (och sett andras) ja då är det lätt att hitta sig med likasinnade! 

Jag upplevde föresten otroligt fin stämning under vandringen, både i vår grupp, mellan vandrare i övrigt, vid alla checkpoints och från all eventpersonal. Med tanke på att eventet numera drar över 2000 deltagare årligen så är det ett väldigt välordnat och trevligt evenemang! Vill du uppleva fjällens ödsliga stillhet är Classic (eller veckan den pågår) kanske inte något för dig, men gillar du däremot att träffa människor från världen över, vandring och festligheter i fjällmiljö så är det helt klart rätt plats.

DSCN7115

DSCN7146

Vid målgången i Abisko möttes vi av hurrande funktionärer och vandrare som kommit fram före oss, medaljutdelning och gruppfotografering. Efter att vi gjort vår sista incheckning i de blå fjällräventälten och hjälpt våra gäster att landa i sina stugor var jag själv dock tvungen att dra vidare med sista bussen och missade kvällens festligheter... Resten av gänget firade loss med middag och fest i Trekkers Inn, en stor tipi på gården vid fjällstationen, och alla kommer vi nog att bära med oss många fina minnen från årets Classic!

20729103 1470813859673792 5872554548831901267 o2

torsdag 10 augusti 2017 - 11:01

Pepplistan!

Tre saker som får mig på extra bra humör:

När Tjirro skuttar och hoppar av glädje, att bli kramad när jag är upptagen med något annat och när glassförsäljare även fyller struten när man köper lösglass. 

En person som är extra peppig:

Clara Lidström!


En perfekt morgon betyder:

Att vakna och se fram emot dagen! Efter en period av utmattningsdepression behöver jag inte mer än så. Sen att gå upp tidigt, ta en promenad med Tjirro, äta en bra frukost och göra bort några tråkiga sysslor så det känns som att man gjort en hel dag när klockan bara är tio. Det är perfekt! 


Det här gör jag när jag är på dåligt humör:

Gråter eller blir tyst och flyr in i en film eller serie på Netflix. För att bli på bra humör igen brukar jag ta en promenad/springa, prata ut med någon som betyder mycket för mig och påminna mig själv om att humör är flyktigt och att jag inte är en sämre människa för att jag är ledsen/sur/arg. Jag är människa, punkt.


Tre saker jag är extra tacksam över idag:

Att man alltid kommer att förändras och utvecklas, även som vuxen. Det är något jag tänkt på mycket de senaste dagarna. Om fem år kommer jag inte att vara samma människa som idag. Det känns lite skrämmande men mest spännande, därför är jag tacksam.

Att gårkvällen var varm, myggfri och solig här i Västerbotten. Vi satt ute och grillade pinnbröd, spelade mölkky och lyssnade på musik. Sen tog vi oss upp på Antakberget och tittade på solnedgången och utsikten över skogen, sjön, myrarna och gården. Det var en fin kväll! 

Att jag om en timme kommer att vara påväg upp till Kiruna för att guida en grupp vandrare under Fjällräven Classic! Fick ett samtal för några veckor sen från en guidekompis som pga förhinder undrade om jag kunde ta hans plats och nu ser jag med pirr i magen fram emot att uppleva ett av de största fjälleventen, med runtikring 2000 deltagare som ska springa/vandra mellan Nikkaluokta och Abisko. Så det blev en till fjällguidning för mig i år, och det är jag MYCKET tacksam för! <3


En pepplåt:

 

 

 

Det här tycker jag om med mig själv:

Att jag aldrig är för stolt för att erkänna fel och be om förlåtelse. Det tycker jag är en fin egenskap!


En person jag vill skicka extra pepp åt:

Alla som behöver det. Som det går trögt för och som känner sig nere. Var inte för envisa och stolta för att be om hjälp och stöd. Det är lättare när man peppar tillsammans <3 

 

 

onsdag 9 augusti 2017 - 15:01

Sommaren som aldrig blev?

DSCN6760

Där kom och gick hela juli, sådär bara. Många har klagat på vädret och på sommaren som aldrig blev men jag tycker det har varit skönt! Svalt och trevligt. Väldigt lite myggor och fästingar såvitt jag märkt - bara det är helt värt en kallare sommar om du frågar mig! 

Jag har haft förmånen att få vara ute och paddla kanot ett par kvällar med olika gäng, mest längs Esse å men också i Larsmosjön. Vi har haft varierande väder och faktiskt en hel del regnskurar och åska. Det är alltid en avvägning, när ska man avboka? Vädret är trots allt en aspekt som påverkar utevistelsen rätt mycket, och vi har alla olika sätt att uppleva när det blir jobbigt. Typ hur mycket vi stör oss på mygg och regn. En del bekommer det inte alls och andra har svårt att fokusera på annat än det jobbiga.

För mig beror det till en del på energinivån men absolut mest på hur jag tänker i övrigt. Är jag på bra humör spelar lite regn ingen roll men är jag stressad, tänker negativt eller känner oro så spelar regnet all roll i världen! Sen finns det knappast nåt bättre än att vara ute i tråkväder med människor som blir glatt överraskade och upptäcker att det går att njuta ändå. Sådana dagar känns allt det slitsamma med att vara företagare helt värt det!

Som i förra veckan när jag paddlade med en familj som konstaterade att de inte hade kommit sig ut på egen hand och var jätteglada över upplevelsen de fick - trots åskväder och regn. Lugn och ro, att komma nära naturen (vi fick se en älg simma över ån och en annan stå vid kanten när vi gled förbi...) och en skön paus med brasa och en bit mat - det kan vända vädret till nåt positivt. Även när det brakar lös och hällregnar en stund. Som en i familjen sa: det är ju såna här gånger som man verkligen kommer att minnas det man varit med om!

Och det håller jag verkligen med om. Efteråt minns man oftast tråkväder inte alls som så jobbigt som det var i stunden. För att inte tala om hur mycket värre regnskurarna ser ut från soffan, jämfört med när man väl är ute. Summa summarum är det ju alltid värt att ta sig ut, även i tråkväder!

fredag 14 juli 2017 - 08:14

Med Pedersöre MI på Kungsleden

Sitter i skrivande stund på båten påväg mot Sverige igen och tänkte berätta lite om fjällvandringen jag gjorde med Pedersöre MI förra veckan.

Vi hade en superfin vandring med mycket skratt och otroligt härlig stämning! Det är verkligen något speciellt med att vandra tillsammans med människor man inte känner. Efter bara några dagar av gemensamma måltider, diskussioner om allt från krämpor till drömmar och svåra relationer, och nätter på begränsat utrymme i högsängar så är man plötsligt mer bekväm än med vänner man kanske känt i flera år! 

Vädret var omväxlande, från sol och tjugo gradig värme till ihållande regn första dagen, till fem plusgrader och hård motvind. De kyliga vindarna höll sedan i sig resten av veckan, med några regnskurar mellan solstunderna. Landskapet var såklart vackert och väldigt varierande. Från lummig sommarskog och forsande vattenfall till karga kalfjäll och mäktiga fjälltoppar i Sytermassivet. 

Varje dag fick ett eget tema kopplat till välbefinnande, som mindset och styrkor, och vi hade många intressanta diskussioner under veckans lopp. Jag presenterade även ett par övningar från postitiv psykologi varje dag, som syftade till att öka det mentala välbefinnandet men också väcka nya tankar. När man är ute på tur så finns det ju så mycket utrymme för reflektion. Man hinner liksom tänka klart för en gångs skull. Som jag skrev i ett inlägg på instagram: det är när man går på dass utan mobil, sätter en fot framför den andra och tvättar sig i en iskall jokk...det är då själen hinner ikapp. 

Självklart borde man se till att ha den tiden och känslan i vardagen också, men det är inte alltid så lätt när allt snurrar på. Det händer då och då att jag bara vill pausa livet för att komma ikapp mig själv, och det är just det som händer när jag vandrar. Man kommer ikapp. Tror de flesta som någonsin vandrat en längre tur upplevt det så. Och en längre tur behöver det vara, det tar några dagar att komma ner i varv och lämna vardagen bakom sig.

 

Vi vandrade alltså sex dagar längs den södra sista/första etappen av Kungsleden. Dagsetapperna var mellan 8 och 19 kilometer långa och sammanlagt gick vi 78 km. Varje natt sov vi i Svenska Turistföreningens bemannade fjällstugor, som är otroligt mysiga och ger en extra guldkant på fjällvandringen. De flesta stugvärdar är riktiga entusiaster, både för fjällen och för värdskapet, och ger gärna både tips och tar tid för fina samtal på kvällskvisten. 

Vi klarade oss utan några större blessyrer. Lite onda knän, några skavsår och magar som krånglade litegrann, men det var allt och sådant man tyvärr ofta får räkna med i någon mån, speciellt om det är första gången man gör en längre fjällvandring. 

I dagsläget ser det inte ut att bli några fler guidade fjällvandringar för min del i sommar, men jag hoppas att jag med mera samarbeten och bättre marknadsföring får göra fler nästa år. Det är verkligen en ynnest att få jobba med naturupplevelser på det här sättet! Oförglömliga stunder, gemenskap och nya insikter. Vila och utmaning på en och samma gång, hållbart och lokalt. Det vill jag ge till fler! 

20107690 10154516689366854 2032887936 oEn fjällfie är allt jag har att bjuda på i bildväg just nu med minneskortet från vandringen kvar hemma i bokhyllan... Får återkomma med ett bildinlägg lite senare! 

 

onsdag 28 juni 2017 - 17:37

Äventyr och barn och fjällplanering

Jag vet inte vart dagarna tar vägen? Och varför jag har blivit så sporadisk här på bloggen. De senaste veckorna har det hänt massor känns det som, och många gånger har jag tänkt "det här ska jag skriva om" men så blir det aldrig av.

I början av juni till exempel hade jag och Lisa avslutningsträff med Äventyrsklubben i Vasa. Vårt härliga pensionärsgäng som vi paddlat, vandrat och skidat med under det senaste året, och som vi båda gärna skulle hänga med varje vecka om vi kunde. Sista lördagsmorgonen möttes de av ett brev vid vår vanliga mötesplats, ett brev som ledde dem på uppdrag i stan och ut till Sandö där vi dukat upp till sommarfest och femkamp. Det blev tårta och varma kramar och lite vemodigt att avsluta pilotåret. Vi hoppas så att vi ses snart igen och är otroligt glada att lokalföreningen i Vasa visat intresse att låta oss fortsätta med verksamheten i nån form! 

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.18.25

 

Två planeringsträffar med MI-kursen Fjällvandra med fokus på välbefinnande har jag också haft. I övermorgon åker vi mot Ammarnäs för att vandra sex dagar längs Kungsleden. Vi ska utvecklas, samtala och njuta. Det är ett bra gäng som följer med, men till min förvåning var kursen inte ens nära på att bli fullsatt. Fjällvandring och mental hälsa - hur kan någon vilja missa den kombinationen?

För två veckor sen ledde jag och Camilla från NatVenture äventyrsdagar för barn i samarbete med Folkhälsan i Esse. Tre fullspäckade dagar med sammanlagt 45 härliga barn ute i skogen. Barnen fick bland annat lära sig göra upp eld med tändstål, vi lagade mat tillsammasn över öppen eld och på friluftskök och avslutade varje dag med kompiskamp där lag som Vargarna och Rödrävarna tävlade mot varandra i varierande uppgifter. Att samtliga barn utan att tveka räckte upp handen då vi frågade vilka som skulle vilja delta igen, det tar vi som bra betyg!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.17.47

 

Midsommaren firades på en ö i Västerbottens skärgård, med fem hundar och en massa härliga människor jag aldrig träffat förr. Paddling, tältnatt, inlagd strömming och rabarberkaka. Vilda diskussioner och fina nya bekantskaper. Bland annat i fjällvärlden då två av dem råkade jobba med hundspann i Kiruna. Bästa midsommaren eventuellt nånsin!

Idag har jag och Tjirro stått som funktionärer några timmar vid Utterledens vandringsmaraton. Tjirro har meddelat då deltagare varit i antågande och jag har kruxat av dem från listan vartefter de vikt in till rastplatsen vid Huvudsjön. Vi var på plats tidigt på dagen och det var ganska glest mellan deltagarna jämfört med förra året då vi satt andra passet och det var rusning på eftermiddagen. Nu hade jag till och med tid att skriva pack- och handelslista inför fjällresan på fredag. Får man inte vandra själv kan man åtminstone drömma om det!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.19.29

 

Nu ska jag packa och printa lite material för fjällen och imorgon blir det kajaktur med Camilla, då vi ska reka och förbereda njutarturen för kvinnor som vi har nästa helg.  

Vi hörs!

onsdag 21 juni 2017 - 12:45

Fylla på energireserven

Jag och Tjirro är på workation hos min pojkvän i Västerbottens inland. Borta men ändå som hemma, ledig men ändå på jobbet. Just nu är vi ensamma på gården då han är på jobb i Jokkmokk halva veckan och det passar oss utmärkt. Jag har tid att planera vandringar, mejla och plugga på dagarna och till kvällen far vi ut och springer i skogen. Däremellan slöar jag framför nån serie på Netflix och lagar mat. Känner mig avskärmad från resten av världen. Här hämtar jag energi.

Igår avslutade jag kvällslänken med ett dopp i älven, i sällskap av tusen mygg och ett stilla sommarregn. Jag älskar att upptäcka nya vägar och stigar, det gör promenaderna, löprundorna och cykelturerna så mycket roligare. Speciellt när jag far ut och springer vill jag ibland inte bestämma något på förhand eller veta hur lång en viss runda är. Jag orkar längre och håller motivationen uppe bättre om jag bara är ute för att upptäcka utan bestämda mål. Det hjälper också att ha draghjälp i form av fyrbenta vänner, det måste medges.

I lördags sov vi en natt i en flottarkoja intill Byskeälven, grillade pinnbröd och fiskade. Innan den här veckan är slut hoppas jag det blir en tältnatt någonstans och till helgen blir det midsommarfirande på en ö ute vid kusten.  Men innan dess ska jag bocka av fem saker till på min jobb-och-plugg-lista, bara att kavla upp ärmarna igen och fortsätta!

 

Skarmavbild 2017 06 21 kl. 13.12.14