fredag 24 mars 2017 - 16:25

Plötsligt rullar det på

P1060149

 

Åh vad glad jag är över reaktionen på inlägget i tisdags! Det kom en del kommentarer både här och på facebook och flera privata meddelanden, och dessutom: när jag presenterade idén för min partner in crime Lisa blev det självklart att vi ska driva detta tillsammans. Vi är redan ett bra team då vi jobbar med Äventyrsklubben för pensionärer och skapar de bästa idéerna och upplevelserna tillsammans så det kändes helt givet. 

Vad som är ännu bättre är att jag, som ett nästa steg, redan i veckan kontaktat en eventuell samarbetspartner och finansiär och fick väldigt positiv respons! Men vem är förvånad? Det här är ju något som verkligen behövs (kontaktpersonens ord, inte bara mina egna). Så nu är bollen i rullning och det med besked! Tack för uppbackningen! 

Efter att som sagt ha gått och tänkt på äventyr för tjejer i ungefär ett år är jag så glad att jag äntligen kände mig redo att börja prata om det och göra något konkret. Och som vanligt så är det ju så mycket enklare än man tror när man väl tagit det första steget!

Med dessutom fyra andra glada nyheter för mitt företag, ett offertutskick, en anmälning till min MI-kurs och ungefär hundra bra idéer känns den här veckan som världens bästa! Jag är SÅ tacksam för att jag har möjlighet att göra det jag gör.

Trevlig helg på er!

 

 

tisdag 21 mars 2017 - 13:35

Tjejer, tjejer, tjejer!

En dröm jag har är att stötta, inspirera och peppa flickor i alla åldrar. Att se tjejer stärka självförtroendet och lära känna sig själva genom friluftsliv, äventyr och gemenskap. Det här är något jag funderat mycket på det senaste året men ännu är det bara en massa spretiga tankar i bakhuvudet. Ett spret som lyder ungefär så här: 

 

Vad jag har att ge: mina erfarenheter inom friluftsliv och äventyr, och mina kunskaper inom positiv psykologi. Samt min erfarenhet av att vara flicka, ung tjej och kvinna. Dessutom har jag flera fantastiska, roliga, smarta, modiga tjejkompisar som jag vill involvera och skapa tillsammans med. The more the merrier.

Vad jag vill se: att vi flickor, tjejer och kvinnor skulle fokusera mera på vad vi vill göra, och mindre på vad vi förväntas göra. Att vi skulle få fundera mera på vad vi kan göra med vår kropp, än hur den ser ut. Att vi får föra oljud och släppa fram lite jävlaranamma. Att vi får vara starka. Modiga. Eftertänksamma. Utmanande. Djupa. Smarta. Knasiga. Glada. Irriterade. Svaga. Uthålliga. Och allt där emellan.

Att få omdefiniera vad det är att "kasta som en tjej", "gråta som en tjej" och "springa som en tjej". Ni vet. Att det skulle få vara en BRA sak att vara som en tjej, istället för något dåligt.

Vad jag vill göra: ge möjlighet till att växa genom äventyr och trygga utmaningar. Lära nya färdigheter, känna styrka och mod, tänja och möta sina gränser. Sova ute i skogen. Göra mat över eld. Upptäcka sina egna och andras styrkor. Forspaddla. Bli äventyrare. Fjällvandra. Hitta sina värderingar. Få perspektiv och nya tankar. Skratta tills man gråter. Värma sig runt en brasa. Växa. 

 
Vad jag vill ha hjälp med:

Eftersom jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja så har jag två spörsmål till dig som läser den här bloggen. Om det är nån gång du ska kommentera så är det nu!  

1. Om du har tips på grupper, organisationer eller föreningar jag kan kontakta, eller idéer om på vilket sätt jag skulle kunna göra verkstad av allt det här snacket - sitt inte och panta på dem! Jag blir jätteglad om du vill hjälpa till genom att dela dina tankar.

2. Vad inom området "äventyr och självkännedom" tror du tjejer i Österbotten (eller annanstans) skulle behöva? Vara intresserade av? En helgkurs, eftermiddagsverksamhet, en klubb, ett läger i vildmarken? Vad? Och vilken ålder? Du som har egna flickor har ju stenkoll på det här, så berätta gärna vilka tankar du får. Eller fråga dina barn!


Så hur, vem, vad? Shoot! Jag väntar med spänning vid kommentarsfältet.  

Skarmavbild 2017 03 21 kl. 14.12.01Middag under en tjejtur i Inari och Kevo för några år sedan. Det skänker på nåt sätt en speciell känsla då man avsiktligt gör saker tillsammans med bara tjejer. En samhörighet, en gemensam styrka och förståelse på nåt sätt... Nog är killar bra förstås, men tjejturer är ändå de bästa.

måndag 20 mars 2017 - 14:22

Vårdagjämningen inom mig

P1040208

 

Idag infaller vårdagjämningen och internationella lyckodagen och att vi går mot ljusare tider, det känns i hela mig. Efter en trög och nedstämd vinter är det som att det äntligen vänt. Nu är det inte längre nedstämdheten (eller dystern som Linn så bra beskriver den) som är mitt utgångsläge, utan glädjen. Visst, i höstas kunde jag sporadiskt skratta och vara tacksam, men alltid ändå med en känsla av grötig tomhet. Sakta men säkert har det blivit ljusare och den senaste veckan har jag äntligen genomgående känt en trygg och grundläggande glädje, även i de stunder då jag varit irriterad eller ledsen. Och det känns fantastiskt! Alla ni som varit där nere och kommit er upp, ni vet vad jag pratar om. 

Och faktiskt, lika tacksam som jag är över att få börja leva på riktigt igen så lika tacksam är jag över att jag mått som jag gjort det senaste halvåret/året. Det i sig är en stor seger för mig som länge tampats med skämmas över min egen mänskliget. 

Jag vet att jag inte behöver förklara eller ursäkta mig för att jag varit nere i utmattningsträsket, inte ens fast jag föreläser och säger mig veta en del om mental hälsa och förebyggande och återhämtning och positiv psykologi. Läkare får också bli flunsiga, kostrådgivare får också gräva i godishyllan ochsåvidare. Vi är ju alla människor för allt i världen! 

Jag är tacksam för alla erfarenheter jag bär med mig från det här, för de pusselbitar som lagts. Och inte minst tacksam är jag för den hjälp som funnits där för mig, för läkare och psykologer och familj och vänner. Hjälpen som jag hoppas att alla har möjlighet att sträcka sig efter. Om bara viljan finns förstås, för det är inte alla som sänker gardet och vågar säga "jag orkar inte, hjälp mig". Fast det är precis vad de borde. 

 

Dagen till ära har jag tagit mig tid att reflektera över allt det som gör mig lycklig. Men jag tänker inte tråka ut dig med en lista, för den är cirka tusen punkter lång. Däremot vill jag uppmana dig att skriva din egen. Om du bara orkar, förstås. Och om du inte orkar och inte mår bra, våga då be om hjälp. 

söndag 19 mars 2017 - 12:57

Höjden och djupet med Annelie Pompe

Nästa tisdag kväll, 21.3 kl 18:30 kommer Annelie Pompe till Academill i Vasa för att föreläsa och hålla workshop. Jag och min kompis Lisa har köpt biljetter och jag ser så mycket fram emot det här!

Annelie, ifall du inte känner till henne, är en svensk 35-årig äventyrare, föreläsare och guide som bland annat bestigit Mount Everest och har slagit världsrekord i fridykning (126 meter på ett andetag - jag fattar inte!). Det ska bli så spännande att få höra henne berätta om sina äventyr! Efter föreläsningen håller hon dessutom en workshop i hur man förbättrar sin andning och får bättre hållning och avslappning. Och det är ju aldrig fel att träna på!

Innan föreläsningen har vi tänkt gå ut och äta nånstans och eftersom jag och Lisa är mitt uppe i planering inför höstens uppstart av flera Äventyrsklubbar så har vi avsatt hela dagen för häng och pepp. Så roligt att ha sånt att se fram emot! 

 

Biljetter till föreläsningen finns på Netticket. Ses där! 

 

Skarmavbild 2017 03 19 kl. 13.20.47Bilden är hämtad härifrån

lördag 18 mars 2017 - 13:03

Utbildningskick i Vasa

Igår var jag i Vasa på studieträff för Green Care-utbildningen jag läser. Jag tror minsann jag har glömt att berätta om den. Utbildningen är iallafall den första inom grön omsorg som ordnas på svenska i Österbotten och har utvecklats av Centria yrkeshögskola, Naturresursinstitutet och Vasa Universitet/Lévon institutet.

Syftet är att öka kompetensen bland oss som jobbar med natur- och djurbaserade metoder inom social- och hälsovård och pedagogisk verksamhet. Utbildningen kommer också troligtvis att höra till de kriterier som måste uppfyllas för att kunna ansöka om föreningen Green Care Finlands kvalitetsmärkningar, LuontoHoiva och LuontoVoima (NaturVård och NaturKraft). Vilket i sig är en fantastisk grej som lanserats nu i år!

Utbildningsmodulen är på 15 studiepoäng och sträcker sig över två terminer med en studieträff i månaden. Den startade i februari och hittills har vi haft två träffar: en introduktionsdag med fokus på vad som händer inom branschen i Sverige och Finland, och så gårdagens träff som bland annat tog upp företagsamhet och myndigheternas krav på social- och hälsovårdsverksamhet. 

I och med att jag redan läser ett mastersprogram i miljöpsykologi och dessutom redan driver företag så är det extra roligt att ta del av den här kursen! Det ger liksom en praktisk förankring till all teoretisk kunskap jag får från mastersstudierna och dessutom är det väldigt givande att få träffa andra österbottningar som drivs av samma intresse för natur och hälsa/utbildning. 

Igår när jag körde hem från Vasa i vårsolen var jag full av idéer och inspiration för att utveckla min verksamhet. Och efter en ganska trög vinter är varje sådan kick SÅ välkommen! Hashtag tacksam.

17408152 10154184385076854 791147479 o

lördag 4 mars 2017 - 14:15

Tre riktiga smultronställen

Som fortsättning på förra inlägget tänkte jag lista topp tre av mina egna favoritplatser i Österbotten. Kommentera gärna och berätta om dina egna smultronställen, jag vill ha tips och inspiration till att besöka fler fina ställen! 

 

#3
Öja

Skärgårdsleden i Öja är helt klart en höjdare. Solvarma klippor, havsdoft, utsiktstorn, fina skogar, vasskantade sjöar... Jag hoppas att man snart rustar upp denna vandringsled med flera eldplatser och vindskydd och nya spångar, för det är verkligen en fin upplevelse att vandra här och det finns stigar så det räcker till för flera dagars vandring om man så vill. 

Förresten finns det ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med Öja i maj, då ordnas en historisk nattvandring som låter både spännande, rolig och lärorik. Här på evenemangets facebooksida kan du läsa mer och hitta anmälningsinfo!

DSCN2624Utsiktstorn som bjuder på fina vyer är ju ett stort plus när man vandrar i Österbotten

 

#2
Iskmo

Vandringsleden i Iskmo-Jungsund är också en pärla. Där har vi varit två gånger med vår pensionärsgrupp från Folkhälsan, Äventyrsklubben, dels för att vandra och dels har vi paddlat kanot i de fina små sjöar som finns och som lätt nås från Iskmo. Mycket mysig plats som ger vildmarkskänsla trots att det tar typ tjugo minuter från Vasa centrum. Väldigt fina eldplatser och vindskydd dessutom, eftersom leden är relativt nylagd. 

En liten del av leden går över kalhygge och längs väg, vilket ju är ganska tråkigt, men om man bortser från det så är det en verkligt fin miljö och fina skogar man färdas i! Här hittar du mer info och en karta över vandringsleden. 

DSCN5245Matlagning ute vid Björnhällsfladan i november

 

#1
Mickelsörarna

Mickelsörarna är för mig den vackraste och mest spännande platsen häromkring. Nära men ändå lite svåråtkomligt. Annorlunda. Jag älskar att de omkring trehundra(!!!) holmarna, grynnorna och skären har hamnat på UNESCOs världsrarvslista. Att de geermoränerna gör området exotiskt och i princip unikt. Och jag älskar de minnen jag har från min kajaktur där för några år sedan.

Vi hade paddlat ut till naturstationen längst ut på Kummelskär och havet var alldeles stilla. Knappt en krusning, bara gamla lugna våghöjningar som kändes som andetag när vi lade oss ner på våra kajaker och bara njöt. Några sjöfåglar sträckte över horisonten. Vi paddlade vidare och letade tältplats. Längst ut i havsbandet, långt borta från verkligheten, och ändå så nära hemifrån. 

Här kan du läsa mer om världsarvet Kvarkens skärgård och hitta mer info om Mickelsörarna, som t.ex. båttransport och övernattning. Men att hitta helt up-to-date info är inte helt lätt (hittade öppethållningstider för 2015 på hemsidan för caféet på Kummelskär). Jag är rädd att intresset för Mickelsörarna har minskat och då minskar förstås servicen också, och det här är såklart otroligt synd på ett sånt fantastiskt och speciellt naturområde! 

P1040563.1Kanske inte en målande bild av just Mickelsörarna, men en väldigt målande bild av mina drömmiga minnen därifrån

 

 

onsdag 1 mars 2017 - 10:50

Mer av Österbotten

Häromdan presenterade Österbottens Tidning resultatet av en enkät som Österbottens förbund gjort, där ungefär 900 personer röstat fram sina favoritplatser. De flesta verkar, som typ alla andra studier om folks favvoplatser också visar, gilla vatten och ställen med bra utsikt. I naturen förstås - inte ett enda torg eller köpcentrum finns representerat bland resultaten. Vad ska man säga, vi är ett folk med naturen våra hjärtan!

Flera platser har jag aldrig ens hört talas om och blev jättesugen på att besöka, som t.ex. ön Sälgrund utanför Kaskö. Svedjehamn i Björköby och Vargberget i Närpes har jag länge velat åka till och nu blev jag påmind igen. Och Mickelsörarna (som konstigt nog inte ens nämns i artikeln) dit jag gjorde en kajaktur för några år sedan, det vill jag uppleva igen. Ååå det finns så många fina platser här i trakten... I vår vill jag upptäcka mer av Österbotten!

DSCN3007Bockabron i Kiisk, Pedersöre är en av mina favoritplatser. Så lugnt och tyst och tryggt...

onsdag 22 februari 2017 - 20:28

Fem orsaker till att hålla på med friluftsliv

För det gör dig glad!

Och inspirerad och rädd och stolt och trött och omotiverad och arg och tacksam och fascinerad och euforisk och... För att känslorna blir starkare och mer begripliga. Det finns alltid en tydlig orsak och ofta en enkel lösning när vardagens brus inte längre stör. För att du känner dig levande, helt enkelt!

 

För att anything can happen

Att vara på tur är att lära sig studera, reflektera och acceptera. Vädret, omgivningen, terrängen, orken, sällskapet. Att omständigheterna är precis som de är och det är jag som måste rätta mig, ändra mig, göra nya planer. Det tror jag är sunt och viktigt att brottas med ibland, i en vardagsvärld där alla är sina egna centrum i universum och det är lätt att fly och tråkigt att gilla läget.

 

För att man blir så sjukt trött och så sjukt stark 

De första tre dagarna på tur är alltid värst, sen vänjer sig kroppen och även om den alltid är otroligt trött på kvällen och stel på morgonen så kan man lita på att nånstans under dagen få känna sig som världens starkaste. Och oavsett vad man lyckats med för att få den utnämningen så finns den ingen (eller väldigt få) att jämföra med och inga sociala medier som kan ta titeln ifrån en. Man är det man känner sig som, inte en blek bild av det man önskar att man var.

 

För naturen förstås 

Den är inbjudande och levande och omfamnande och trygg. Och den är utmanande, dramatisk, skrämmande och karg. Den är allt ju, egentligen, och den ger oss allt. Och ju mer man tillbringar tid ute desto bättre förstår man. Hur små och kortlivade vi är. Och hur stort och evigt livet runt omkring oss. För en förnimmelse av obetydelse, och samtidigt en mening i allt. För de naturliga motsägelserna.

 

För friheten och äventyret

För att då och då downshifta riktigt rejält och samtidigt upptäcka världen. För att bära med sig de få saker man behöver för att leva och ändå känna sig som världens rikaste. För att Karin Boye. För rörelse och vila där sömnen är trygg och drömmen full av sång. För att bryta upp, varje dag, för ett nytt stort oändligt äventyr.

 

DSCN1744

Det är några av mina orsaker - vilka är dina? 

torsdag 16 februari 2017 - 21:05

Mindset is the shit

Igår kväll var jag i Vasa för att föreläsa vid Folkhälsanhuset om min skidtur längs Kungsleden. Jag var först ut i Folkhälsans föreläsningsserie inom ramen för drömmarnas motionsår och det blev en riktigt bra kväll! Omkring trettio personer kom för att lyssna och de kommentarer jag fick efteråt värmde något oerhört. Det är såna här tillfällen som ger en extra kick och en bekräftelse om att jag har valt rätt väg, och det är jag så tacksam för! 

Jag visade bilder och berättade om de tankar och känslor som man både får njuta av och tampas med när man ger sig ut för att utmana sig själv. Att skida Kungsleden gav mig så mycket och det är verkligen roligt att få dela de upplevelserna med andra och kanske till och med inspirera någon till att förverkliga sin dröm. 

För som jag återigen vill poängtera- jag är ju som ni vet varken elitidrottare eller supermänniska. Jag är ganska lat och svag och väldigt frusen av mig. Har tendens till att överanalysera och oroa mig i onödan. Jag har levt största delen av mitt liv med ett rätt statiskt mindset och varit rädd för att misslyckas. Om jag ändå kan förändras och våga förverkliga mina drömmar, så kan vem som helst. 

Skarmavbild 2017 02 16 kl. 19.17.20Foto: Malin Ström

Just det här med mindset, ett begrepp som forskaren Carol Dweck använder, var också något jag tog upp igår kväll. För mig har det varit ett viktigt verktyg för att förändra hur jag tänker om min förmåga att utvecklas och lära mig nya saker, och jag tror att det till viss del är det som gör att jag vågar idag. Inte bara vågar skida Kungsleden, men att jag vågar föreläsa, driva företag, vidareutbilda mig, hålla vandringar och kurser. Att jag vågar riskera att misslyckas. Eller rättare sagt, att jag vågar lära mig, för det är ju det misslyckanden egentligen är. Ett enda lärande.

Alltså den insikten!

Mindset is the shit. 

onsdag 15 februari 2017 - 11:47

Doften av sommarkväll

Även om vintern i år är långt ifrån hur många av oss helst vill att en vinter ska vara så försöker jag njuta till fullo. Av ljuset och färgerna och vårkänslan. Och av alla dofter! Mitt i smällkalla vintern då näsborrarna fryser är det tämligen svårt att känna nåt, men nu är det annat! 

Igår kväll när jag och Tjirro tog en promenad i mörkret gick vi förbi en hage och jag kände tydligt den mustiga doften av får. Det var ju mörkt så jag kunde inte se om de ens var där, kanske har doften dröjt sig kvar från november eller när jag nu sist gick förbi där och såg fåren ute. 

Längs skogsvägen låg ett nyavverkat litet kalhygge, och även om jag inte alls är förtjust i kalhyggen så nog tusan doftar de gott! Den lite stickande doften av terpentinet som gömmer sig i virket, mmm. Mellan åkrarna var det som en kall sommarkväll efter en regnskur; friskt och fuktigt. Då vi närmade oss byn igen kände jag nån slags obestämbar doft av...godishylla i bybutik?! Vet inte varifrån den doften kom, men sugen blev jag. 

På tal om dofter så minns jag att jag på biologilektionerna i gymnasiet hade mycket funderingar kring just dofter och lustiga associationer. Jag tyckte det var så märkligt att sommardimma kunde dofta som mjölkdisken vid affären, och fuktat småmögligt hö luktade klor. En annan märklig association jag har är mammas grillade smörgåsar, som smakar så som det känns att gå in i Hartmans järnaffär i Jeppis. Låter ju knäppt nu när jag själv läser det men för mig är det helt självklart!

Är det något du känner igen? Jag vet ju att jag inte är ensam om sånahär upplevelser. Brukar du associera dofter eller smaker med ovanliga platser eller saker?

DSC0599