torsdag 27 april 2017 - 16:15

Hängmattehäng i vinterskog

Sitter i soffan och ser snön fortsätta dala ner utanför fönstret. Det knastrar i kaminen och Tjirro sover på sin filt på golvet. Jag har precis slökollat film mitt på blanka eftermiddan, efter att ha skickat iväg några mejl och utvärderat gårdagens jobb. Tar igen mig lite efter tre långa intensiva arbetsdagar. Skön torsdag. Skön vinterfeelis. 

Igår var det premiär för ett nytt utedagskoncept för arbetsgrupper som jag höll för personalen från Concordia ute vid Huvudsjön här i Lappfors. Jag har ju turen att kunna samarbeta med Mattias Kanckos/Essnature och får vid behov hyra hans vackra stuga för mindre gruppevents. 

Trots ett lite överraskande vinterväder med noll grader, ihållande snöfall och en del vind hade vi en väldigt fin dag med bland annat utematlagning, styrkefokus och hängmatteretrat. Jag var beredd att skjuta upp dagen ifall gruppen hade velat vänta till varmare vårdagar, eller också planera om mitt program helt men jag är så glad att de valde att komma ändå och att jag vågade följa min plan! 

För hade vi inte gjort det så hade jag inte fått veta att det funkar hur bra som helst att göra dylika uteprogram med denna målgrupp även i såna här förhållanden! Eftersom det var första gången med just dethär paketet så väntar jag nu med spänning på feedback från deltagarna. Även om det är krävande och nervöst att göra nya saker så är det samtidigt otroligt roligt att utveckla, planera och förverkliga idéer! Idag skickade jag ut ett utvärderingsformulär och det ska bli så roligt att höra lite mer ingående vad de tyckte om och vad som kanske borde förbättras.

Hängmatterretreaten, som dock nog blev något kortare igår än planerat pga. vädret, var iallafall väldigt uppskattad och det har märkts också på min instagram där en bild jag knäppte just innan jag avslutade passet snabbt blev min mest gillade. Mer hängmattehäng åt folk, säger jag bara!

Nu ska jag ta itu med lite bokföring och sen ska jag och Tjirro ut i snön. Hej!

DSCN5

måndag 24 april 2017 - 20:42

Den härliga skräniga skoterpåsken

Jag har haft en lång påskledighet hos min pojkvän i Västerbotten, på en plats som numera känns som ett andra hem. Långt från vardag och måsten, långt ute i ingenstans med bara skog, sjö och älv som grannar. Förutom alla hans släktingar då, som fyller gårdsgruppen under helger och högtider. Det är som balsam för håret! som en härlig ny vän utbrast under ett lunchhäng igår. 

Påsken i år för mig var som en enda lång lunch ute. På sjuttio centimeter tjock is, med pilkspö i ena handen och den andra inborrad i Tjirros mjuka päls. Solsken, lite snöstorm och ännu mera solsken. Skidåkning och tolkning efter skoter över myrar och sjöar. Faktiskt precis så härligt som det låter. 

18110214 10154286838736854 1798430954 o

Jag har alltid tyckt att snöskotrar är ett hemskt otyg som för oljud och förstör. Det tycker jag fortfarande, men samtidigt vet jag nu också att de kan vara väldigt väldigt trevliga att använda. Irriterande trevliga. Till exempel när man drar ut en halv släkt för att göra mat på muurikka, när barnen har roligt och lär sig ta ansvar och när glädjen lyser i åttaåringens ögon då hon klarat att starta själv för första gången. När man åker i konvoj med femton skotrar för att hitta bästa stället och fyraåringen äntligen vågar dra upp en gädda själv. 

Det har sin tjusning det också, det här motoriserade friluftslivet. Som såklart hade kunnat göras även utan maskiner, men det är en del av den här familjens tradition och jag är så tacksam över att få ta del av den. Även om det för mig förstås alltid är tystnaden och orördheten som smäller högst. 

18119727 10154286844166854 85203857 o

Som när vi på turskidor längs älven mötte ett tusental renar påväg mot sommarviste. Samer som följde (visserligen på skotrar) i sakta mak och hundar som jobbade. Klingande klockor runt halsarna och ett väsande ljud av fyratusen klövar i snön.

När vi gled vidare längs öppna vattenfåror på smala iskanter där man inte hade kunnat ta sig fram med skoter. Eller alla de kvällar då jag tog en sväng med Tjirro runt hemberget. Jag kunde höra hur sjöisen knäppte, svanarna lyfte och kniporna visslade förbi. Det är ändå grejen det. 

 

 

 

tisdag 11 april 2017 - 19:09

En kort och kall tur till Njunjes

För några veckor sedan var jag i Norrbotten och passade på att göra en liten tvådagarstur i fjällen. Jag och Tjirro hoppade på bussen till Kvikkjokk en kväll, med skidor och pulka i bagageutrymmet. Fem minuter in på den slingriga landsvägen såg jag tre älgar som låg på en snöfri fläck i myren intill och lapade kvällssol. 

Vi klev av vid kyrkan i Kvikkjokk vid halv sju på kvällen och skidade iväg en bit längs älven för att slå upp tältet. Det var en 15-20 grader kallt och över oss flammade norrskenet i helt vilda färger när jag senare på kvällen stod och borstade tänderna.  

17349120 10154184326671854 1479888143 o2

Natten blev kall och på morgonen när jag slog på telefonen visade väderrapporten på -28 grader. Under natten hade jag ofta vaknat av att jag frös och var lite besviken på min vintersovsäck som ska ha en komfortgräns på -42 grader. När jag beställde den förra året tog jag i rejält eftersom jag är rätt frusen av mig, och med tanke på att jag vet att jag gör det mesta rätt när jag sover i kyla (anpassar mina kläder, äter och dricker varmt, har bra liggunderlag och till och med varmvattenflaska med i sovsäcken) så blev jag lite fundersam efter denna natt. 

Nåväl, jag packade ihop och så gav vi oss iväg genom Tarradalen mot Njunjes, en STF fjällstuga som ligger längs Padjelantaleden som löper mellan Kvikkjokk och Ritsem. Genast under förmiddagen steg temperaturen och solen värmde riktigt gott - såpass att vid lunchpausen satt jag i sporttopp och långkalsonger en stund för att svalka av mig! Vilken kontrast från morgonens knarrande fotsteg och påbyltade michelinutstyrsel. 
Skarmavbild 2017 04 11 kl. 19.26.03

Vid Njunjes blev stugvärden överraskad när jag knackade på, och berättade att vi var de första gästerna för säsongen sedan han och hans familj öppnade stugan tre dagar tidigare. Vi hade en pratstund och eftersom de var precis i färd med middagen så blev jag bjuden på mat i samma veva. Så trevligt! Värden berättade att Njunjes är en lite enslig stuga med väldigt få övernattningsgäster och jag bestämde mig för att sova inne när vi nu ändå var där och redan myst in oss i värmen. 

Morgonen därpå pynjade jag på med att städa, tömma slasken, hämta vatten och fixa ved. Jag är lite less att jag inte tog nån bild på vedklyven för det var banne mig den bästa uppfinning jag någonsin sett! Den gjorde arbetet med veden så enkelt, säkert och roligt och hamnade genast högt upp på min önskelista. 

DSCN4

DSCN5708

Så begav vi oss tillbaka mot Kvikkjokk under ett grått och tungt molntäcke. Vi stannade och drack oss otörstiga vid en strömmande krök i ån Tarraätno och åt en liten snabbare lunch i det slaskiga snöfallet som nu var över oss. Mot de sista kilometrarna blev kroppen riktigt tung och jag svettades kopiöst. Benen kändes som bly och jag fick stanna och vila så ofta att det kände som att vi aldrig skulle komma fram. Väl framme i Kvikkjokk mådde jag illa och kände mig lite yr så vi styrde direkt kosan mot fjällstationen och tog ett rum i vandrarhemsdelen. 

Efter att ha sovit några timmar och fått i mig mat blev jag sen varse orsaken till de konstiga svängningarna i kroppen, från frysarnatten till orkeslösheten och illamåendet: mensen kom. Jag borde ju ha förstått det, men fortfarande kan jag bli överraskad över hur mycket den ibland påverkar kroppen. 
Klockan fem morgonen därpå spände jag fast skidorna på pulkan och så traskade vi iväg till busshållplatsen i pannlampsskenet. Lite vemodigt kändes det, vi kom ju precis, men även om det den här gången blev en superkort tur med tungt avslut så var det SÅ värt det! Inget slår en tur i fjällen. 

måndag 10 april 2017 - 18:52

Vandra med Vasa Arbis

DSCN2454

Jag vill puffa för en dagsvandring med fokus på välmående och mental hälsa som jag leder i Vasa den 27 maj. Ett samarbete mellan Vasa Arbis och Sevendays resulterade i flera kurser ledda av oss bloggare, och nu i maj är det min tur att bidra med det jag gör bäst: nämligen lyckovandra! 

Under vandringen som är ca 10 km lång tar vi pauser för att dels dra nytta av naturens goda effekter på vår hälsa, genom sinnesnärvaro och avslappning, och dels provar vi på ett par övningar från positiv psykologi. Övningar som är vetenskapligt beprövade och utvecklade för att höja lyckonivån. 

Den här kursen är ingen quick fix för att snabbt bli lycklig, för jag tror inte på sånt. Den här kursen  är en skön dag ute med frisk luft, goda samtal, fysisk aktivitet och inspiration för det där som är så viktigt i livet: att ta hand om sig både till kropp och själ.

  

Varmt välkommen med!

Mer info och anmälan hittar du här på Vasa Arbis kurssida.  

torsdag 6 april 2017 - 22:55

Mellanlandning i företagarsoffan

Jag mellanlandar i soffan med bloggen i famnen, hoppas det är okej. Jag känner att jag behöver få perspektiv på var jag är just nu och ett av de bästa sätten är ju att skriva av sig. Så: veckan började med lite praktiskt jobb vid "verkstan" som vi säger i min familj, Essframe som tillverkar glasfiberdörrar till långtradarskåp. Väldigt annorlunda från vad jag gör annars, och mycket terapeutiskt. 

Med lite hjälp av min käre far kom jag dessutom vidare på fjällpulkan jag håller på och bygger. Det här blir tredje pulkan jag laminerar i vinter, och de två tidigare är i skrivande stund på färd längs Kungsleden med sina nya ägare och fjällfarare. Så roligt och otippat, det liksom bara blev så! Vem vet, kanske jag har en sidobusiness på gång här. 

17819793 10154232091661854 1979546034 o

Tisdag. Promenad och kaffe med Camilla som driver vildmarksföretaget NatVenture i Jakobstad. En promenad och kaffe som urartade och resulterade i ett nytt samarbetsprojekt och tre preliminärbokade sommarveckor. Vi hoppas dessutom få samarbeta med ytterligare en aktör och så snart det är spikat ska jag berätta vad det handlar om!

Och till på köpet fick jag låna hem Annelie Pompes bok Otroligt högt och extremt djupt. Jag kan knappt vänta på att få läsa den. 

17820479 10154232091721854 146436910 o
Igår och idag har jag sen alltså varit på kurs i psykisk första hjälpen. Den ska jag också berätta mera om, men just nu känner jag att den måste få sjunka in lite först. Det har varit två intensiva och givande dagar. Ögonöppnande och tunga fakta. En utmattande kurs men så otroligt viktig. Jag återkommer om det. 

Så ja, när jag kom hem ikväll var jag rätt tom i huvet och trött i kroppen och helst ville jag lägga mig på soffan med en påse godis. Men! Så var jag inbokad att berätta och visa bilder från min Kungsleden-tur i Signegården här i Lappfors. Och trots att jag var lite trött så blev det en riktigt bra kväll.. Och som vanligt när jag föreläst så gick jag därifrån med mer energi och inspiration än innan!

Det kom mer folk än vi hade räknat med och alla nyfikna frågor och fina kommentarer efteråt fyllde mig med sådan värme och glädje.. 

 

Imorgon väntar en studiedag i Vasa i samband med Green Care-utbildningen och i samma veva ska jag hälsa på kompanjon Lisa för att planera ett uppdrag vi fått till hösten. Har jag sagt att jag älskar planeringsmöten?

 

Rapporten slut, jag vet var jag är, nu kör vi vidare.

tisdag 4 april 2017 - 21:12

En efterlängtad dag

Imorgon är en dag som jag har väntat på ända sedan i oktober förra året. Då gick jag som nån kanske minns en förstahjälpenkurs inriktad på friluftsliv. Och nån dag under kursen började jag tänka:

Men vänta nu - fysiska åkommor och skador är ju inte det enda som kan ge förödande konsekvenser när man är ute i vildmarken. Vad om någon i gruppen man har med sig lider av panikångest? Eller depression? Hur upptäcker man det? Vad kan då hända i en krissituation? Och hur bemöter man på rätt sätt när det blir jobbigt? 

För att bli lite klokare anmälde jag mig till Psykosociala förbundets kurs Psykisk första hjälpen och den startar alltså imorgon. Jag förväntar mig att känna till en del från förr, men också få med mig en massa nya tankar och användbar kunskap. Det ska bli riktigt intressant!

 

fredag 24 mars 2017 - 16:25

Plötsligt rullar det på

P1060149

 

Åh vad glad jag är över reaktionen på inlägget i tisdags! Det kom en del kommentarer både här och på facebook och flera privata meddelanden, och dessutom: när jag presenterade idén för min partner in crime Lisa blev det självklart att vi ska driva detta tillsammans. Vi är redan ett bra team då vi jobbar med Äventyrsklubben för pensionärer och skapar de bästa idéerna och upplevelserna tillsammans så det kändes helt givet. 

Vad som är ännu bättre är att jag, som ett nästa steg, redan i veckan kontaktat en eventuell samarbetspartner och finansiär och fick väldigt positiv respons! Men vem är förvånad? Det här är ju något som verkligen behövs (kontaktpersonens ord, inte bara mina egna). Så nu är bollen i rullning och det med besked! Tack för uppbackningen! 

Efter att som sagt ha gått och tänkt på äventyr för tjejer i ungefär ett år är jag så glad att jag äntligen kände mig redo att börja prata om det och göra något konkret. Och som vanligt så är det ju så mycket enklare än man tror när man väl tagit det första steget!

Med dessutom fyra andra glada nyheter för mitt företag, ett offertutskick, en anmälning till min MI-kurs och ungefär hundra bra idéer känns den här veckan som världens bästa! Jag är SÅ tacksam för att jag har möjlighet att göra det jag gör.

Trevlig helg på er!

 

 

tisdag 21 mars 2017 - 13:35

Tjejer, tjejer, tjejer!

En dröm jag har är att stötta, inspirera och peppa flickor i alla åldrar. Att se tjejer stärka självförtroendet och lära känna sig själva genom friluftsliv, äventyr och gemenskap. Det här är något jag funderat mycket på det senaste året men ännu är det bara en massa spretiga tankar i bakhuvudet. Ett spret som lyder ungefär så här: 

 

Vad jag har att ge: mina erfarenheter inom friluftsliv och äventyr, och mina kunskaper inom positiv psykologi. Samt min erfarenhet av att vara flicka, ung tjej och kvinna. Dessutom har jag flera fantastiska, roliga, smarta, modiga tjejkompisar som jag vill involvera och skapa tillsammans med. The more the merrier.

Vad jag vill se: att vi flickor, tjejer och kvinnor skulle fokusera mera på vad vi vill göra, och mindre på vad vi förväntas göra. Att vi skulle få fundera mera på vad vi kan göra med vår kropp, än hur den ser ut. Att vi får föra oljud och släppa fram lite jävlaranamma. Att vi får vara starka. Modiga. Eftertänksamma. Utmanande. Djupa. Smarta. Knasiga. Glada. Irriterade. Svaga. Uthålliga. Och allt där emellan.

Att få omdefiniera vad det är att "kasta som en tjej", "gråta som en tjej" och "springa som en tjej". Ni vet. Att det skulle få vara en BRA sak att vara som en tjej, istället för något dåligt.

Vad jag vill göra: ge möjlighet till att växa genom äventyr och trygga utmaningar. Lära nya färdigheter, känna styrka och mod, tänja och möta sina gränser. Sova ute i skogen. Göra mat över eld. Upptäcka sina egna och andras styrkor. Forspaddla. Bli äventyrare. Fjällvandra. Hitta sina värderingar. Få perspektiv och nya tankar. Skratta tills man gråter. Värma sig runt en brasa. Växa. 

 
Vad jag vill ha hjälp med:

Eftersom jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja så har jag två spörsmål till dig som läser den här bloggen. Om det är nån gång du ska kommentera så är det nu!  

1. Om du har tips på grupper, organisationer eller föreningar jag kan kontakta, eller idéer om på vilket sätt jag skulle kunna göra verkstad av allt det här snacket - sitt inte och panta på dem! Jag blir jätteglad om du vill hjälpa till genom att dela dina tankar.

2. Vad inom området "äventyr och självkännedom" tror du tjejer i Österbotten (eller annanstans) skulle behöva? Vara intresserade av? En helgkurs, eftermiddagsverksamhet, en klubb, ett läger i vildmarken? Vad? Och vilken ålder? Du som har egna flickor har ju stenkoll på det här, så berätta gärna vilka tankar du får. Eller fråga dina barn!


Så hur, vem, vad? Shoot! Jag väntar med spänning vid kommentarsfältet.  

Skarmavbild 2017 03 21 kl. 14.12.01Middag under en tjejtur i Inari och Kevo för några år sedan. Det skänker på nåt sätt en speciell känsla då man avsiktligt gör saker tillsammans med bara tjejer. En samhörighet, en gemensam styrka och förståelse på nåt sätt... Nog är killar bra förstås, men tjejturer är ändå de bästa.

måndag 20 mars 2017 - 14:22

Vårdagjämningen inom mig

P1040208

 

Idag infaller vårdagjämningen och internationella lyckodagen och att vi går mot ljusare tider, det känns i hela mig. Efter en trög och nedstämd vinter är det som att det äntligen vänt. Nu är det inte längre nedstämdheten (eller dystern som Linn så bra beskriver den) som är mitt utgångsläge, utan glädjen. Visst, i höstas kunde jag sporadiskt skratta och vara tacksam, men alltid ändå med en känsla av grötig tomhet. Sakta men säkert har det blivit ljusare och den senaste veckan har jag äntligen genomgående känt en trygg och grundläggande glädje, även i de stunder då jag varit irriterad eller ledsen. Och det känns fantastiskt! Alla ni som varit där nere och kommit er upp, ni vet vad jag pratar om. 

Och faktiskt, lika tacksam som jag är över att få börja leva på riktigt igen så lika tacksam är jag över att jag mått som jag gjort det senaste halvåret/året. Det i sig är en stor seger för mig som länge tampats med skämmas över min egen mänskliget. 

Jag vet att jag inte behöver förklara eller ursäkta mig för att jag varit nere i utmattningsträsket, inte ens fast jag föreläser och säger mig veta en del om mental hälsa och förebyggande och återhämtning och positiv psykologi. Läkare får också bli flunsiga, kostrådgivare får också gräva i godishyllan ochsåvidare. Vi är ju alla människor för allt i världen! 

Jag är tacksam för alla erfarenheter jag bär med mig från det här, för de pusselbitar som lagts. Och inte minst tacksam är jag för den hjälp som funnits där för mig, för läkare och psykologer och familj och vänner. Hjälpen som jag hoppas att alla har möjlighet att sträcka sig efter. Om bara viljan finns förstås, för det är inte alla som sänker gardet och vågar säga "jag orkar inte, hjälp mig". Fast det är precis vad de borde. 

 

Dagen till ära har jag tagit mig tid att reflektera över allt det som gör mig lycklig. Men jag tänker inte tråka ut dig med en lista, för den är cirka tusen punkter lång. Däremot vill jag uppmana dig att skriva din egen. Om du bara orkar, förstås. Och om du inte orkar och inte mår bra, våga då be om hjälp. 

söndag 19 mars 2017 - 12:57

Höjden och djupet med Annelie Pompe

Nästa tisdag kväll, 21.3 kl 18:30 kommer Annelie Pompe till Academill i Vasa för att föreläsa och hålla workshop. Jag och min kompis Lisa har köpt biljetter och jag ser så mycket fram emot det här!

Annelie, ifall du inte känner till henne, är en svensk 35-årig äventyrare, föreläsare och guide som bland annat bestigit Mount Everest och har slagit världsrekord i fridykning (126 meter på ett andetag - jag fattar inte!). Det ska bli så spännande att få höra henne berätta om sina äventyr! Efter föreläsningen håller hon dessutom en workshop i hur man förbättrar sin andning och får bättre hållning och avslappning. Och det är ju aldrig fel att träna på!

Innan föreläsningen har vi tänkt gå ut och äta nånstans och eftersom jag och Lisa är mitt uppe i planering inför höstens uppstart av flera Äventyrsklubbar så har vi avsatt hela dagen för häng och pepp. Så roligt att ha sånt att se fram emot! 

 

Biljetter till föreläsningen finns på Netticket. Ses där! 

 

Skarmavbild 2017 03 19 kl. 13.20.47Bilden är hämtad härifrån