Den härliga skräniga skoterpåsken

måndag 24 april 2017 - 20:42 | 0 Kommentarer

Jag har haft en lång påskledighet hos min pojkvän i Västerbotten, på en plats som numera känns som ett andra hem. Långt från vardag och måsten, långt ute i ingenstans med bara skog, sjö och älv som grannar. Förutom alla hans släktingar då, som fyller gårdsgruppen under helger och högtider. Det är som balsam för håret! som en härlig ny vän utbrast under ett lunchhäng igår. 

Påsken i år för mig var som en enda lång lunch ute. På sjuttio centimeter tjock is, med pilkspö i ena handen och den andra inborrad i Tjirros mjuka päls. Solsken, lite snöstorm och ännu mera solsken. Skidåkning och tolkning efter skoter över myrar och sjöar. Faktiskt precis så härligt som det låter. 

18110214 10154286838736854 1798430954 o

Jag har alltid tyckt att snöskotrar är ett hemskt otyg som för oljud och förstör. Det tycker jag fortfarande, men samtidigt vet jag nu också att de kan vara väldigt väldigt trevliga att använda. Irriterande trevliga. Till exempel när man drar ut en halv släkt för att göra mat på muurikka, när barnen har roligt och lär sig ta ansvar och när glädjen lyser i åttaåringens ögon då hon klarat att starta själv för första gången. När man åker i konvoj med femton skotrar för att hitta bästa stället och fyraåringen äntligen vågar dra upp en gädda själv. 

Det har sin tjusning det också, det här motoriserade friluftslivet. Som såklart hade kunnat göras även utan maskiner, men det är en del av den här familjens tradition och jag är så tacksam över att få ta del av den. Även om det för mig förstås alltid är tystnaden och orördheten som smäller högst. 

18119727 10154286844166854 85203857 o

Som när vi på turskidor längs älven mötte ett tusental renar påväg mot sommarviste. Samer som följde (visserligen på skotrar) i sakta mak och hundar som jobbade. Klingande klockor runt halsarna och ett väsande ljud av fyratusen klövar i snön.

När vi gled vidare längs öppna vattenfåror på smala iskanter där man inte hade kunnat ta sig fram med skoter. Eller alla de kvällar då jag tog en sväng med Tjirro runt hemberget. Jag kunde höra hur sjöisen knäppte, svanarna lyfte och kniporna visslade förbi. Det är ändå grejen det. 

 

 

 

Kategorier:

Friluftsliv

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar