Det gröna guldet är mer än bara guld

söndag 7 maj 2017 - 17:23 | 0 Kommentarer

I fredags var jag på kursdag för Centrias utbildningsmodul inom grön omsorg. Vi hade en otroligt fin dag vid Ukko Hjalmar i Terjärv och temat för dagen var skog, friluftsliv och hur dessa element kan användas inom vård och utbildning. 

Ann Dolling som forskar vid SLU i Umeå och som jag tidigare lärt känna på en kursträff genom mina mastersstudier vad där för att föreläsa om skogens rehabvärde och de forskningsprojekt som gjorts kring stress och skogsvistelse. Det ledde till en intressant diskussion kring skogsskötseln i Österbotten och hur man borde utveckla relationen till skogen och möjligheterna till ekonomi genom andra värden än avverkning. 

Jag får erkänna att jag inte är så insatt i finsk skogspolitik men såvitt jag förstår och ser omkring mig är rekreationsvärdet hos Finlands gröna guld mer eller mindre en ickefråga så fort vi börjar prata pengar. Enligt en artikel jag nyligen läste har regeringen planer på att öka avverkningen med över 20% fram till 2030, vilket en grupp på 68 forskare kritiserar starkt. 

Det här verkar vara skogsbrukets melodi. Man kapar och planterar nytt, kapar och planterar. Och jag förstår, det finns ekonomi i skogen. Men att man glömmer alla andra värden som försvinner i takt med fällningen, det tycker jag är otroligt synd. Inte bara den biologiska mångfalden och koldioxidbindningen minskar dramatiskt, utan även skogens möjlighet att påverka vår hälsa på ett positivt sätt.  

Enligt forskning är rehabvärdet som störst hos skogen när den är äldre - över 80 år helst - och när stamantalet är lagom lågt. Skogen ska med andra ord kännas "naturlig" och öppen, ge bra sikt och skydd på samma gång. Det ger inte ett sönderkört kalhygge eller en tät ungskog. 

Jag ser det faktiskt som ett problem i relation till folkhälsan - inte bara för miljön i sig - att vi verkar fortsätta i den här riktningen. Jag blir ledsen när jag ser avverkningsytor i anslutning till tätorter, intill skolor och äldreboenden - eller längs vandringsleder och rekreationsområden som ju specifikt är skapade med befolkningen och dess hälsa i åtanke. 

Några lösningar har jag inte, bara ett drömscenario: att regeringen omformulerar sin skogsstrategi för att bevara de förbisedda värdena. Att investerare som köper, kalhugger, säljer och drar vidare ser sig om efter ett annat sätt att tjäna snabba pengar på - eller tvingas göra det - för skogen ska inte vara deras fria spelplats. Och att privata skogsägare får ekonomiskt och konkret stöd för att föra en skogsskötsel som är så bevarande och långsiktig som möjligt.  

Visste du t.ex. att det i Sverige finns omkring 500 skogsentreprenörer som sköter avverkning med hästar? Och att forskare som Ann Dolling menar att det går att föra ekonomiskt skogsbruk utan att tumma på hälso- och miljöaspekterna? Det önskar jag att fler pratade om, speciellt de som ansvarar för vår framtids skogar. Den framtid som kan vara ett kalhygge redan i morgon. 

DSCN5812Äventyrsklubben 65+ på färd genom skogar under gårdagens vårvandring längs Västerö vandringsled, ett område som är skyddat under Natura2000

Kategorier:

Miljöpsykologi

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.