onsdag 28 juni 2017 - 17:37

Äventyr och barn och fjällplanering

Jag vet inte vart dagarna tar vägen? Och varför jag har blivit så sporadisk här på bloggen. De senaste veckorna har det hänt massor känns det som, och många gånger har jag tänkt "det här ska jag skriva om" men så blir det aldrig av.

I början av juni till exempel hade jag och Lisa avslutningsträff med Äventyrsklubben i Vasa. Vårt härliga pensionärsgäng som vi paddlat, vandrat och skidat med under det senaste året, och som vi båda gärna skulle hänga med varje vecka om vi kunde. Sista lördagsmorgonen möttes de av ett brev vid vår vanliga mötesplats, ett brev som ledde dem på uppdrag i stan och ut till Sandö där vi dukat upp till sommarfest och femkamp. Det blev tårta och varma kramar och lite vemodigt att avsluta pilotåret. Vi hoppas så att vi ses snart igen och är otroligt glada att lokalföreningen i Vasa visat intresse att låta oss fortsätta med verksamheten i nån form! 

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.18.25

 

Två planeringsträffar med MI-kursen Fjällvandra med fokus på välbefinnande har jag också haft. I övermorgon åker vi mot Ammarnäs för att vandra sex dagar längs Kungsleden. Vi ska utvecklas, samtala och njuta. Det är ett bra gäng som följer med, men till min förvåning var kursen inte ens nära på att bli fullsatt. Fjällvandring och mental hälsa - hur kan någon vilja missa den kombinationen?

För två veckor sen ledde jag och Camilla från NatVenture äventyrsdagar för barn i samarbete med Folkhälsan i Esse. Tre fullspäckade dagar med sammanlagt 45 härliga barn ute i skogen. Barnen fick bland annat lära sig göra upp eld med tändstål, vi lagade mat tillsammasn över öppen eld och på friluftskök och avslutade varje dag med kompiskamp där lag som Vargarna och Rödrävarna tävlade mot varandra i varierande uppgifter. Att samtliga barn utan att tveka räckte upp handen då vi frågade vilka som skulle vilja delta igen, det tar vi som bra betyg!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.17.47

 

Midsommaren firades på en ö i Västerbottens skärgård, med fem hundar och en massa härliga människor jag aldrig träffat förr. Paddling, tältnatt, inlagd strömming och rabarberkaka. Vilda diskussioner och fina nya bekantskaper. Bland annat i fjällvärlden då två av dem råkade jobba med hundspann i Kiruna. Bästa midsommaren eventuellt nånsin!

Idag har jag och Tjirro stått som funktionärer några timmar vid Utterledens vandringsmaraton. Tjirro har meddelat då deltagare varit i antågande och jag har kruxat av dem från listan vartefter de vikt in till rastplatsen vid Huvudsjön. Vi var på plats tidigt på dagen och det var ganska glest mellan deltagarna jämfört med förra året då vi satt andra passet och det var rusning på eftermiddagen. Nu hade jag till och med tid att skriva pack- och handelslista inför fjällresan på fredag. Får man inte vandra själv kan man åtminstone drömma om det!

Skarmavbild 2017 06 28 kl. 18.19.29

 

Nu ska jag packa och printa lite material för fjällen och imorgon blir det kajaktur med Camilla, då vi ska reka och förbereda njutarturen för kvinnor som vi har nästa helg.  

Vi hörs!

onsdag 21 juni 2017 - 12:45

Fylla på energireserven

Jag och Tjirro är på workation hos min pojkvän i Västerbottens inland. Borta men ändå som hemma, ledig men ändå på jobbet. Just nu är vi ensamma på gården då han är på jobb i Jokkmokk halva veckan och det passar oss utmärkt. Jag har tid att planera vandringar, mejla och plugga på dagarna och till kvällen far vi ut och springer i skogen. Däremellan slöar jag framför nån serie på Netflix och lagar mat. Känner mig avskärmad från resten av världen. Här hämtar jag energi.

Igår avslutade jag kvällslänken med ett dopp i älven, i sällskap av tusen mygg och ett stilla sommarregn. Jag älskar att upptäcka nya vägar och stigar, det gör promenaderna, löprundorna och cykelturerna så mycket roligare. Speciellt när jag far ut och springer vill jag ibland inte bestämma något på förhand eller veta hur lång en viss runda är. Jag orkar längre och håller motivationen uppe bättre om jag bara är ute för att upptäcka utan bestämda mål. Det hjälper också att ha draghjälp i form av fyrbenta vänner, det måste medges.

I lördags sov vi en natt i en flottarkoja intill Byskeälven, grillade pinnbröd och fiskade. Innan den här veckan är slut hoppas jag det blir en tältnatt någonstans och till helgen blir det midsommarfirande på en ö ute vid kusten.  Men innan dess ska jag bocka av fem saker till på min jobb-och-plugg-lista, bara att kavla upp ärmarna igen och fortsätta!

 

Skarmavbild 2017 06 21 kl. 13.12.14 

torsdag 1 juni 2017 - 20:17

Bättre och roligare tillsammans

Samarbete ftw! När man är flera vildmarksguider som driver företag på samma område så är samarbeta det bästa man kan göra. Ingen vits i att se varandra som konkurrenter, för tillsammans blir det både bättre och roligare. Speciellt som nystartad är det guld värt att ha någon att bolla idéer med och att kunna peppa varann. 

I vintras träffade jag Camilla från NatVenture för första gången, på en nätverksträff som ordnades via Concordia. Jag tog sen kontakt och fick hjälp av henne under en dag med Äventyrsklubben i Vasa då Lisa var sjukskriven och senare i vår hördes vi av igen för att träffas och dela lite erfarenheter och idéer. En kaffe blev snabbt ett planeringsmöte och nu känns det redan som att vi jobbat ihop hur länge som helst. Så går det när man hittar rätt och tänker i samma banor!

Camilla frågade mig om jag ville dela plats med henne under NiceRuns minimässa och det ville jag såklart - så i tisdags slog vi läger mellan diverse gym och hälsoföretag och marknadsförde våra gemensamma, och separata, tjänster. Det var en riktigt rolig kväll men åtminstone jag insåg att jag verkligen behöver ta tag i och skaffa visitkort, företagskläder och allra helst en logo(!) så snart som möjligt. Sånt som jag tänkt att kanske inte är så viktigt, men det är ju det om man vill synas och stärka sin företagsexistens. 

I morse körde vi planeringsfrukost inför tre äventyrsdagar för barn som vi har äran att få dra för Folkhälsan i Esse i juni och jag hoppas att det här bara är början och att vi har möjlighet att göra många bra grejer ihop i framtiden!

18838579 10154376870591854 367541447 o

söndag 28 maj 2017 - 21:59

Doubt kills more dreams than failure ever will

Min helg har varit vigd åt Lyckovandringar, både med Vasa Arbis och Pedersöre MI. Vandringen längs Iskmo-Jungsundleden igår blev en blöt historia med ihållande regn. Jag var lite tveksam på morgonen och både funderade på att inhibera och erbjöd deltagarna möjligheten att boka in en ny dag, men så bestämde vi att köra ändå - och det blev riktigt bra trots vädret. Med tanke på det tema och den tanke jag har med mina dagsvandringar var det bra att få testa även i tråkigare väderförhållanden och märka att det går fint ändå. Även den mest tveksamme kan njuta och ha det bra en halv dag i regn! Med vettiga kläder och under presenning runt elden har man det mysigt ändå. 

Idag hade vi som vandrade Lostensrundan i Purmo lite mer tur med vädret. Fuktig och frisk luft i lungorna, lite lek och positiv psykologi och goda samtal. Regnet väntade tills när vi närmade oss bilarna igen och först när vi rullade hemåt öste det ner. 

En mycket trevlig helg med andra ord. Bättre kan man ju inte ha det, än att få vara ute och vandra med härliga människor. Åtminstone inte om man älskar skogen och friluftsliv och att prata om livet och välmåendet.

Men trots det har jag känt mig låg och trött. Hela veckan faktiskt. Och det känns jobbigt, för jag ju är en sån som så gärna vill prestera på topp hela tiden. Jobbar ständigt på det här med att inte ständigt kräva 150% av mig själv. Ibland får jag så lov att skärpa till mig och tänka "jag gör så gott jag kan och mer kan jag inte kräva!". 

Visst, det kan vara jobbigt när det känns som att man går bakåt, som när jag tycker att jag inte gjort så bra ifrån mig som guide som jag kunde ha gjort. Ni vet, saker jag glömmer att säga eller att jag känner att energin inte sitter helt rätt. Såna gånger ifrågasätter jag mig själv och tänker "nää alltså, jag borde inte hålla på med det här" och "jag är nog inte så bra guide/coach/föreläsare/kursledare/student trots allt". 

Men utveckling är inte en spikrak linje med perfekt uppåtgående resultat! Ibland är det ett riktigt trassel av misslyckanden och framsteg, av motstånd och lätthet. Ibland känns det naturligt och enkelt, ibland gör man bort sig och lär sig på så sätt något nytt. 

Det gäller ju att inte vara för hård mot sig själv på vägen, för då ökar risken att man tappar glöden och viljan att fortsätta. Att tvivla på sig själv i det man brinner för är som att svälja skrattet. Det var roligt, men så kom nån slags insikt emot: en insikt som just då känns sann men som dödar vilken dröm som helst. Den så kallade insikten att man inte kan. Att man inte kan bli bättre. Att man inte passar, att man inte har talang eller att man inte kan lära sig. När inget kunde vara mer fel!

Som långdistanslöparen Christine Hägglund sa i ett avsnitt av svenska Husky podcast som jag lyssnade på idag: 

Doubt kills more dreams than failure ever will. 

 

True that!

Skarmavbild 2017 05 28 kl. 21.47.47En bättre insikt att bära med sig. Bild härifrån

tisdag 16 maj 2017 - 17:33

Det rullar på bra nu

Nu är det bråda tider för en friluftsföretagare kan jag lova! Säsongen för vandringar och uteliv är här och det märks tydligt. Förra sommaren hade jag en vääldigt lugn start på mitt företagande, hösten blev istället lite mer bokad och jag fick säga nej till ett par uppdrag eftersom jag mötte gränsen för vad jag orkade med just då. Vintern har också varit väldigt sparsam med jobb - för sparsam egentligen men jag å andra sidan bara mått bra av att ha lite paus med tanke på utmattningen som hängde över mig.

Jag har verkligen fått återhämta mig och det känns som att allt har fallit på plats. Min hälsa, mitt företagande, mina studier. Det är väl isåfall fritiden som hela våren varit som en sticka i fingret, för de flesta kvällar och många lediga soliga eftermiddagar har jag tillbringat i soffan framför Vänner (så nostalgi!) eller nån annan kravlös underhållning. Inte för att jag inte hellre skulle vilja vara ute och prova recept på trangian eller nya sätt att bygga vindskydd - utan för att jag bara inte orkat och haft lust! Jag haft lite angst över att soffpotatis-Ulrika inte passar särskilt bra in i min självbild av mig som friluftsentusiast och naturälskare, men so what? har jag kommit fram till. Jag har behövt det och kommer alltid att göra det i någon mån. 

Man behöver föralltivärlden inte hållas i bara ett fack utan det är faktiskt okej att vara lite av allt möjligt. 

Hursomhelst. Nu är jag superglad att jobben rullar på igen. Och det blir bara bättre och bättre känns det som! I nuläget har jag ett tjugotal uppdrag inbokade fram till september och tre av dem är veckolånga vandringar i svenska fjällen. Det kanske inte låter mycket för en utomstående, men för mig innebär det massor av jobb med planering och förberedelser. För att inte tala om den tid jag lagt och lägger ner på marknadsföring och kontakt med mina kunder. Nu om inte förr så förstår jag hur viktigt det är att brinna för och trivas med det man gör som nystartad företagare! För lön - det får man i bästa fall för halva tiden.

Som tur är så är jag otroligt nöjd med att hålla på med det jag gör och börjar komma in i min roll. Företaget känns bekvämare och bekvämare att röra sig i för varje vecka som går, vilket jag är så glad för. Vissa dagar känns förstås motiga som på vilket annat jobb som helst, men i det stora hela så känns det bra. Så arma bra!

DSCN5837Tänk att man kan få jobba med det man trivs allra bäst med - som till exempel att vandra med ett gäng underbara människor i vårväder som här på Äventyrsklubbens nästsista träff för läsåret.
Det här vill jag göra varje dag!

torsdag 27 april 2017 - 16:15

Hängmattehäng i vinterskog

Sitter i soffan och ser snön fortsätta dala ner utanför fönstret. Det knastrar i kaminen och Tjirro sover på sin filt på golvet. Jag har precis slökollat film mitt på blanka eftermiddan, efter att ha skickat iväg några mejl och utvärderat gårdagens jobb. Tar igen mig lite efter tre långa intensiva arbetsdagar. Skön torsdag. Skön vinterfeelis. 

Igår var det premiär för ett nytt utedagskoncept för arbetsgrupper som jag höll för personalen från Concordia ute vid Huvudsjön här i Lappfors. Jag har ju turen att kunna samarbeta med Mattias Kanckos/Essnature och får vid behov hyra hans vackra stuga för mindre gruppevents. 

Trots ett lite överraskande vinterväder med noll grader, ihållande snöfall och en del vind hade vi en väldigt fin dag med bland annat utematlagning, styrkefokus och hängmatteretrat. Jag var beredd att skjuta upp dagen ifall gruppen hade velat vänta till varmare vårdagar, eller också planera om mitt program helt men jag är så glad att de valde att komma ändå och att jag vågade följa min plan! 

För hade vi inte gjort det så hade jag inte fått veta att det funkar hur bra som helst att göra dylika uteprogram med denna målgrupp även i såna här förhållanden! Eftersom det var första gången med just dethär paketet så väntar jag nu med spänning på feedback från deltagarna. Även om det är krävande och nervöst att göra nya saker så är det samtidigt otroligt roligt att utveckla, planera och förverkliga idéer! Idag skickade jag ut ett utvärderingsformulär och det ska bli så roligt att höra lite mer ingående vad de tyckte om och vad som kanske borde förbättras.

Hängmatterretreaten, som dock nog blev något kortare igår än planerat pga. vädret, var iallafall väldigt uppskattad och det har märkts också på min instagram där en bild jag knäppte just innan jag avslutade passet snabbt blev min mest gillade. Mer hängmattehäng åt folk, säger jag bara!

Nu ska jag ta itu med lite bokföring och sen ska jag och Tjirro ut i snön. Hej!

DSCN5

torsdag 6 april 2017 - 22:55

Mellanlandning i företagarsoffan

Jag mellanlandar i soffan med bloggen i famnen, hoppas det är okej. Jag känner att jag behöver få perspektiv på var jag är just nu och ett av de bästa sätten är ju att skriva av sig. Så: veckan började med lite praktiskt jobb vid "verkstan" som vi säger i min familj, Essframe som tillverkar glasfiberdörrar till långtradarskåp. Väldigt annorlunda från vad jag gör annars, och mycket terapeutiskt. 

Med lite hjälp av min käre far kom jag dessutom vidare på fjällpulkan jag håller på och bygger. Det här blir tredje pulkan jag laminerar i vinter, och de två tidigare är i skrivande stund på färd längs Kungsleden med sina nya ägare och fjällfarare. Så roligt och otippat, det liksom bara blev så! Vem vet, kanske jag har en sidobusiness på gång här. 

17819793 10154232091661854 1979546034 o

Tisdag. Promenad och kaffe med Camilla som driver vildmarksföretaget NatVenture i Jakobstad. En promenad och kaffe som urartade och resulterade i ett nytt samarbetsprojekt och tre preliminärbokade sommarveckor. Vi hoppas dessutom få samarbeta med ytterligare en aktör och så snart det är spikat ska jag berätta vad det handlar om!

Och till på köpet fick jag låna hem Annelie Pompes bok Otroligt högt och extremt djupt. Jag kan knappt vänta på att få läsa den. 

17820479 10154232091721854 146436910 o
Igår och idag har jag sen alltså varit på kurs i psykisk första hjälpen. Den ska jag också berätta mera om, men just nu känner jag att den måste få sjunka in lite först. Det har varit två intensiva och givande dagar. Ögonöppnande och tunga fakta. En utmattande kurs men så otroligt viktig. Jag återkommer om det. 

Så ja, när jag kom hem ikväll var jag rätt tom i huvet och trött i kroppen och helst ville jag lägga mig på soffan med en påse godis. Men! Så var jag inbokad att berätta och visa bilder från min Kungsleden-tur i Signegården här i Lappfors. Och trots att jag var lite trött så blev det en riktigt bra kväll.. Och som vanligt när jag föreläst så gick jag därifrån med mer energi och inspiration än innan!

Det kom mer folk än vi hade räknat med och alla nyfikna frågor och fina kommentarer efteråt fyllde mig med sådan värme och glädje.. 

 

Imorgon väntar en studiedag i Vasa i samband med Green Care-utbildningen och i samma veva ska jag hälsa på kompanjon Lisa för att planera ett uppdrag vi fått till hösten. Har jag sagt att jag älskar planeringsmöten?

 

Rapporten slut, jag vet var jag är, nu kör vi vidare.

fredag 24 mars 2017 - 16:25

Plötsligt rullar det på

P1060149

 

Åh vad glad jag är över reaktionen på inlägget i tisdags! Det kom en del kommentarer både här och på facebook och flera privata meddelanden, och dessutom: när jag presenterade idén för min partner in crime Lisa blev det självklart att vi ska driva detta tillsammans. Vi är redan ett bra team då vi jobbar med Äventyrsklubben för pensionärer och skapar de bästa idéerna och upplevelserna tillsammans så det kändes helt givet. 

Vad som är ännu bättre är att jag, som ett nästa steg, redan i veckan kontaktat en eventuell samarbetspartner och finansiär och fick väldigt positiv respons! Men vem är förvånad? Det här är ju något som verkligen behövs (kontaktpersonens ord, inte bara mina egna). Så nu är bollen i rullning och det med besked! Tack för uppbackningen! 

Efter att som sagt ha gått och tänkt på äventyr för tjejer i ungefär ett år är jag så glad att jag äntligen kände mig redo att börja prata om det och göra något konkret. Och som vanligt så är det ju så mycket enklare än man tror när man väl tagit det första steget!

Med dessutom fyra andra glada nyheter för mitt företag, ett offertutskick, en anmälning till min MI-kurs och ungefär hundra bra idéer känns den här veckan som världens bästa! Jag är SÅ tacksam för att jag har möjlighet att göra det jag gör.

Trevlig helg på er!

 

 

lördag 18 mars 2017 - 13:03

Utbildningskick i Vasa

Igår var jag i Vasa på studieträff för Green Care-utbildningen jag läser. Jag tror minsann jag har glömt att berätta om den. Utbildningen är iallafall den första inom grön omsorg som ordnas på svenska i Österbotten och har utvecklats av Centria yrkeshögskola, Naturresursinstitutet och Vasa Universitet/Lévon institutet.

Syftet är att öka kompetensen bland oss som jobbar med natur- och djurbaserade metoder inom social- och hälsovård och pedagogisk verksamhet. Utbildningen kommer också troligtvis att höra till de kriterier som måste uppfyllas för att kunna ansöka om föreningen Green Care Finlands kvalitetsmärkningar, LuontoHoiva och LuontoVoima (NaturVård och NaturKraft). Vilket i sig är en fantastisk grej som lanserats nu i år!

Utbildningsmodulen är på 15 studiepoäng och sträcker sig över två terminer med en studieträff i månaden. Den startade i februari och hittills har vi haft två träffar: en introduktionsdag med fokus på vad som händer inom branschen i Sverige och Finland, och så gårdagens träff som bland annat tog upp företagsamhet och myndigheternas krav på social- och hälsovårdsverksamhet. 

I och med att jag redan läser ett mastersprogram i miljöpsykologi och dessutom redan driver företag så är det extra roligt att ta del av den här kursen! Det ger liksom en praktisk förankring till all teoretisk kunskap jag får från mastersstudierna och dessutom är det väldigt givande att få träffa andra österbottningar som drivs av samma intresse för natur och hälsa/utbildning. 

Igår när jag körde hem från Vasa i vårsolen var jag full av idéer och inspiration för att utveckla min verksamhet. Och efter en ganska trög vinter är varje sådan kick SÅ välkommen! Hashtag tacksam.

17408152 10154184385076854 791147479 o

torsdag 16 februari 2017 - 21:05

Mindset is the shit

Igår kväll var jag i Vasa för att föreläsa vid Folkhälsanhuset om min skidtur längs Kungsleden. Jag var först ut i Folkhälsans föreläsningsserie inom ramen för drömmarnas motionsår och det blev en riktigt bra kväll! Omkring trettio personer kom för att lyssna och de kommentarer jag fick efteråt värmde något oerhört. Det är såna här tillfällen som ger en extra kick och en bekräftelse om att jag har valt rätt väg, och det är jag så tacksam för! 

Jag visade bilder och berättade om de tankar och känslor som man både får njuta av och tampas med när man ger sig ut för att utmana sig själv. Att skida Kungsleden gav mig så mycket och det är verkligen roligt att få dela de upplevelserna med andra och kanske till och med inspirera någon till att förverkliga sin dröm. 

För som jag återigen vill poängtera- jag är ju som ni vet varken elitidrottare eller supermänniska. Jag är ganska lat och svag och väldigt frusen av mig. Har tendens till att överanalysera och oroa mig i onödan. Jag har levt största delen av mitt liv med ett rätt statiskt mindset och varit rädd för att misslyckas. Om jag ändå kan förändras och våga förverkliga mina drömmar, så kan vem som helst. 

Skarmavbild 2017 02 16 kl. 19.17.20Foto: Malin Ström

Just det här med mindset, ett begrepp som forskaren Carol Dweck använder, var också något jag tog upp igår kväll. För mig har det varit ett viktigt verktyg för att förändra hur jag tänker om min förmåga att utvecklas och lära mig nya saker, och jag tror att det till viss del är det som gör att jag vågar idag. Inte bara vågar skida Kungsleden, men att jag vågar föreläsa, driva företag, vidareutbilda mig, hålla vandringar och kurser. Att jag vågar riskera att misslyckas. Eller rättare sagt, att jag vågar lära mig, för det är ju det misslyckanden egentligen är. Ett enda lärande.

Alltså den insikten!

Mindset is the shit.